Båtsmannens beklädnad och utrustning var en av de skyldigheter som var ålagda roten förutom solden, hemkallet och torpet. I hela det roterade båtsmanshållet gällde att då båtsmannen var uppfordrad till tjänstgöring skulle han erhålla beklädnadspersedlar. Uppfordringarna som skulle ske efter en viss fastställd nummerordning gjorde att rotarna var försäkrade att inte behöva fullgöra beklädnadsplikten mer än en gång varje år. Beklädnadsplikten var beräknad efter den tid som båtsmannen var i tjänst. Persedlarna indelades i olika grupper, var och en beroende av rotens beklädnadsskyldighet.

Utredningspersedlar

De var beräknade att hålla under minst tre års tjänstgöring. Om de ansågs hålla i ytterligare en treårsperiod så var det bra. Till de utredningspersedlar som roten bistod med var bl.a en hängmatta, en kappsäck av segelduk eller skinn samt ett täcke eller nåckad rya. Vid 1840-41 års riksdag bestämdes att kostnaden för dessa persedlar skulle övertas av kronan.

Beklädnadspersedlar

Dessa skulle båtsmannen få vid varje uppfordring till tjänstgöring i minst sex månader. Beklädnadspersedlarna bestod i huvudsak av en tröja, en väst, ett par långbyxor, en halsduk, en hatt, ett par läderskor, två par ullstrumpor samt två skjortor. De var beräknade att hålla i ungefär sex månader, och om de därefter gick att använda tillföll de båtsmannen.

Handräckningsbeklädnadspersedlar

Då båtsmannen blev uppfordrad till handräckningstjänst eller annan kortare tjänstgöring på minst sex veckor eller högst två månader skulle han av roten erhålla ett par skor och ett par strumpor.  

Uniformen 1600-talet

Någon enhetlig klädsel fanns inte för sjöfolket under äldre tider. En del av båtsmannens lön utbetalades i kläde men det motsvarade oftast inte mer än t.ex en tröja, en rock eller ett par byxor. Det var kronan som stod för båtsmännens underhåll och beklädnad men några egentliga regler för hur klädseln skulle se ut fanns inte utan båtsmannen fick i allmänhet själv skära till sina kläder efter eget tycke och smak. Det s.k. avlöningsklädet kunde vara av många olika slag, brabantskt,  franskat, göteskt, berett kläde, lybskt grått mm. Klädet tillhandahölls av konungens klädkammare. Varje båtsman erhöll årligen kläde till ungefär en kostym som ofta var värderat till en summa som översteg den kontanta lönen. År 1621 bestämdes att kläde inte längre skulle utgå in natura utan istället skulle penningarnas värde påläggas den kontanta lönen. Emellertid ändrades det efter några år till att kronan skulle hålla båtsmannen med beklädnad då han tjänstgjorde. Men då han hade sitt hemkall fick han själv skaffa sina kläder bäst han ville på sin egen lön. Båtsmansbeklädnaden under 1600-talet bestod oftast av en jacka och ett par byxor gjorda av blått kläde. Jackan hade inga knappar utan hölls på plats av häktor. Under jackan bars en skjorta av lärft. Skorna var gjorda av smorläder. Det framkom emellertid att båtsmännen istället för att låta sy upp det tyg som han fått av kronan sålde det för att försöka utdryga sin lön. Amiralitetskollegiet tvangs därför att ändra reglerna. En skräddare anställdes vid varje båtsmanskompani som hade till uppgift att sy och fördela tyget bland båtsmännen. Underkläder skulle han dock inte befatta sig med. Det fick båtsmannen skaffa själv. Kronan som stod för beklädnaden försökte få rotehållarna att bestå sina båtsmän med s.k. småpersedlar såsom skjortor, strumpor och skor. Då rotehållarna inte hade några invändningar bestämdes genom en förordning från år 1645 att varje båtsman årligen av roten skulle få två skjortor, två par strumpor samt två par skor. 

På 1690-talet försökte man för första gången att införa en något så när enhetlig beklädnad. Vid uppfordring både i krig som fred skulle båtsmannen av roten få två par strumpor, ett par skor, två skjortor och en buldansklädning, samt vart tredje år en bullfång, och en blå mössa eller skotthatt. I en specifikationslista från Gotland år 1690 upptas följande beklädnad för lantbåtsmännen: en grå vadmalsöverrock, undertröja och byxor av gammalt buldan. För Visby stads båtsmän upptas: en överrock, undertröja och byxor av blått vadmal samt en blå "båtsmansmössa" av filt med garn sytt omkring.  

Uniformen 1700-talet

När nationella dräkten infördes 1778 stadgades att rotebåtsmän skulle utrustas med: Blå jacka med gult foder och gul klädesinfattning i alla sömmar samt gul stoffering i alla kanter. Materialet i klädningen var troligen olika i landet. Även tröjan skulle vara blå med gul infattning i sömmarna. Byxorna var blå.

På 1780-talet skedde emellertid ett försök att modernisera uniformen. Den kom nu att bestå av bl.a en rock (bullfång), vadmalsbyxor eller lärftbyxor, långstrumpor som antingen var vävda eller stickade. Sedermera erhöll båtsmannen även en väst eller livstycke, underliv, halsduk, tröja av vadmal samt en kort pajrock med kappa, skor med läderbottnar, ibland även stövlar samt en skotthatt. I Norrland användes en karpus av blått kläde med rött uppslag runt omkring och röd pannklaff. Vid införandet av den s.k. nationella dräkten under slutet av 1700-talet bestämdes att båtsmansuniformerna skulle försöka att anpassas därefter. Jackan skulle vara blå med gult foder med klädessnoddar i samtliga sömmar. Västen skulle vara blå. Då 1788-90 års krig bröt ut skedde en del mindre förändringar av uniformen. Vadmalsbyxorna blev vidare och kortare, lärftbyxorna var som tidigare långa, långstrumporna skulle vara stickade eller vävda och ofärgade. I vissa distrikt bestod även båtsmansbeklädnaden av en tröja av vadmal, en kort pajrock med kappa samt skor med läderbottnar. Tröjan som ibland kallades "skanslöpare" var en kort och vid sjömansrock gjord antingen av vadmal eller kläde, färgen var valfri. Mössan kunde vara en karpus av vadmal. Stadsbåtsmännen var i allmänhet bättre klädda än sina kollegor från landet. Deras uniformsmaterial bestod oftast av blått kläde, men enligt en förordning från 1793 fick även grått vadmal användas då det ansågs billigare.  

Uniformen 1800-talet

1815-tal

Den nya uniformeringen skulle börja gälla från och med den 1 januari 1817. Den kom att bestå av följande persedlar:

En tröja av blått vadmal, med stoffering av samma tyg från kragen till skörtet, fodrad i livet med blått bon eller annat färgat eller ofärgat ylletyg. I ärmarna blågarns eller annan foderväv. Ståndkrage fyra tum hög, två fickor, dubbla slag och två knapprader med nio släta mässingknappar i vardera samt tre liknande knappar vid varje ärm.

En väst av blått vadmal med ärmar. Dubbla slag, Ståndkrage tre tum hög. Två knapprader med nio släta mässingknappar i vardera. Stofferad med blått vadmal. Fodrad med vanlig foderväv i livet och i ärmarna. En mässingknapp vid varje ärm samt en bröstficka.

Ett par långbyxor av blått vadmal med åtta släta mässingknappar. Limmningen vid luckan skulle vara fyra tum hög, samt löst lärfoder av blågarnsväv som vid limmningen var två tum hög med en knapp av samma slag, samt två vid luckan och en sidficka.

En halsduk av mörkt lärft. På Öland och Gotland användes oftast en blåvit rutig halsduk. En hatt (cylinderhatt). Ett par läderskor. Två par ullstrumpor. Två Skjortor.  

En kapprock eller kavaj av blått vadmal, stofferad med samma tyg från kragen till skörtet två tum nedanför knäet. Ståndkrage fem tum hög samt klaff med överklädd knapp. Den skulle vara fodrad i livet antingen med blått bon eller annat färgat eller ofärgat ylletyg, samt i ärmarna med blågarns eller annat foderväv. Dubbla slag och två knapprader med fem överklädda knappar i vardera och liknande knappar vid varje ärm.  

1835

Rundtröjan har ändrats något och nu användes en blå rundmössa av kläde. Rundtröjan skulle fortfarande vara knäppt och med axelklaffar m/1835 med kompaninummersiffror av kläde på axeln, siffrorna var av ljuslå färg för båtsmän, gula siffror för värvade matroser och jungmän, vita siffror för skeppsgossar och röda siffror för kanonierer. 

1848

Hatten återinförs som paradplagg. Till hatten bars ett mössband med texten: "Kongl. Maj:ts Flotta". Rundtröjan användes fortfarande men i en annan modell. Ståndkragen är borta och kragen är liggande. En skjorta "blåkragen" införs. För att skydda rundtröjan från att bli nedsmutsad av hårpiskan hade man börjat vika ut kragen för att skydda rundtröjan. Man lät sy fast vita band på den blå skjortan vilket sedan levt kvar ända till dagens skjortor. Runt halsen och kragen skulle knytas en halsduk av svart satin. 

När båtsmannen vistades hemma på roten skulle samtliga persedlar förvaras hos rotemästaren i en s.k. rotekista.

År 1848 erhöll rotehållarna viss befrielse från beklädnads- skyldigheten som skulle övertas av kronan. De persedlar som kronan nu övertog ansvaret för var: en stortröja eller kavaj av kläde, en överklädd sjömanshatt med band, en blå yvig yllemössa, en tröja av kläde, ett par långbyxor av kläde, ett par långbyxor av segelduk, en bussarong av fyrskäft eller liknande väv, ett par långbyxor av samma slags väv, en halsduk av ylletyg, ett par skor av smorläder, ett par yllestrumpor, en stickad ylletröja, en ylleskjorta samt en skjorta av lärft.  

Som ytterplagg använde man en kapprock med ankarknappar av mässing. Yllemössan ändrades till en mera platt och rund form. Här var rundmössan av kläde förebilden.

Axelklaffar m/1848 med kompaninummersiffror av kläde på axeln, siffrorna var av ljuslå färg för båtsmän, gula siffror för värvade matroser och jungmän, vita siffror för skeppsgossar och röda siffror för kanonierer. Dessa axelklaffar bars fram till 1850-60-talet.

1850-tal

I mitten av 1850-talet börjades en skjorta "blåskjorta" användas som arbetsdräkt. Rundtröjan ansågs klumpig att arbeta i och därför började man använda blåskjortan i stället. Den var sydd som en skjorta men räckte ned över skrevet. 

Den dagliga dräkten ändras något bl a genom att kragen på "blåkragen" förlängs. Hatten tillverkas nu av tjärad bramsegelduk, vilket gjorde den både svartglänsande och styv. I Sverige kallade man den för "blankhatt". Tidigare var hatten gjord av halm med tygöverklädnad eller av filttyg. Rundtröjan skulle nu bäras oknäppt. Man har även börjat använda en tvärrandig blåvit undertröja.

1861

Nu återinförs den blå rundmössan. Mössbandet flyttas av någon anledning till vänster sida av rundmössan från den tidigare bakåthängande positionen. Man har också ändrat mössbandets texten till "Kongl. Flottan". Blåkragen ändras från blått till vitt. Kragen är dock ännu blå. Undertröjan är nu vit med en blå kant i halsen. 

På ärmen har man satt en yrkesbeteckning plus kompetenstecken. 

Ett nytt ytterplagg införs 1865 för allt manskap i flottan. Det var en stortröja av kavajmodell med träknappar i stället för mässing.

1874

Den dagliga dräkten ändras återigen. Rundtröjan ersätts av en bussarongliknande blåskjorta av boj samt rundtröja, byxor och stortröja av komisskläde. Underofficerarna använde dock rundtröjan ytterligare en tid, fram till 1918.

Bilden längst till höger visar en korpral och svärdsmedaljör. (Observera gradbeteckningen på högra bröstet samt stjärnan i mössan som distinktionstecken för korpral)