Föregående sida

Jean-Carlos Oscar Edvard Danckwardt

f. 1/12 1922 i Sofia Stockholms stad d. 31/1 2001 i Snårestad Skåne län.

 

Son till officer / gymnasieläraren Jean Edvard Magnus Danckwardt f. 7/2 1885 d. 11/3 1947 i Oscar Stockholms län. Gift 1:a 7/4 1914 med Märta Frisk f. 19/8 1891 i Bränninge Stockholms län (Frånskilda 1918). Gift 2:a 17/12 1921 med Florence Anne-Sofie Byström f. 24/7 1892 i Eksjö Jönköpings län d. 21/9 1986 i Oscar Stockholms stad..

Jean-Carlos syskon:

Brita Elisabeth f. 30/3 1916 i Växjö

------------------

Gift 12/4 1947 med Ann-Marie Haquinius f. 25/7 1927 i Lund Malmöhus län d. 13/1 2011 i Ystad Skåne län.

Barn:

Jean Peter Folke f. 23/12 1947 i Oscar Stockholms stad

Tina

Johan

Louise

Stud Stockholm 1941, fänrik KA 1944, kapten 1955, lär MHS 1960-64, major 1962, överstelöjtnant 1964, sekreterare Försvarsutredningen 1965-67, Fst 1966, överste 1969, sektionschef MS 1969-71, chef Gotlands KAförsvar och Gotlands KAkår 1971-74, överste 1 gr. 1974, sousch Milo Ö 1974, chef Blekinge KAförsvar och Karlskrona försvarsområde 1977-83, avg 1983.

   

"Överste 1. gr Jean-Carlos Danckwardt avled i Ystad den 31 januari 2001. Närmast anhöriga är hustrun Ann-Marie samt barnen Tina, Johan och Louise.

Jean-Carlos Danckwardt föddes den 1 december 1922 i Stockholm, där hans far var kapten och gymnasielärare. Han tog studenten i Östra Real 1941, sökte sig liksom fadern till den militära banan, blev fänrik vid Vaxholms kustartilleriregemente 1944 och löjtnant 1946. På detta följde tjänstgöring vid Sjökrigsskolan och därpå kurser vid Sjökrigshögskolan 1951-1953. Med sin kunnighet och förmåga att uttrycka sig i tal och skrift framstod han här för yngre generationers kustartillerister som ledargestalt och föredöme. Han kommenderades sedan till Försvarsstaben, blev kapten och undervisade under fyra år vid Militärhögskolan, vilken han lämnade 1964, samma år som han befordrades till överstelöjtnant.

Från mitten av 1960-talet kom han att varva högre stabsbefattningar med förbandstjänst. 1966 kom han till Försvarsstabens operationsledning, 1969 som överste till posten som chef för sektion 2 vid Marinstaben. 1971 utnämndes han till chef för Gotlands kustartilleriförsvar, 1973 som överste 1. gr till souschef vid Östra militärområdet i Strängnäs och 1977 till slutposten som chef för Blekinge kustartilleriförsvar. Från 1980 till pensioneringen 1983 var han tillika garnisonschef i Karlskrona. Däremellan hade han avlagt Försvarshögskolans allmänna kurs och chefskurs.

På sina högre chefsbefattningar hade Jean-Carlos Danckwardt förmågan att dra ned på tiden för stabsarbetet för att i stället tillgodose de operativa intressena. Han var ett utpräglat generalsämne och var inte rädd för att stå i centrum för uppmärksamheten. Den tid som inte åtgick till tjänsten eller till den representation som han med framgång utövade tillsammans med sin hustru, tillbringade han gärna med skrifter i militära eller militärhistoriska ämnen. Han var sekreterare i 1965 års försvarsutredning, som avvisade tanken på svenska kärnvapen men förespråkade ett bibehållande av det odelade värnpliktssystemet och ambitionen att försvara hela landet mot angrepp.

Han var också under lång tid ett namn i den försvarspolitiska debatten. Tidigt hade han bidragit till att ge impulser till det som skulle bli de rörliga kustjägarna och betydligt senare amfibiestyrkorna. Han var en varm förespråkare för det kustartilleri som han själv hade bidragit till att bygga upp och hade svårt att godta den nedrustning av det fasta försvaret som blev följden under 1990-talet. I den vackra Skånelänga, som var hans hem efter pensioneringen, fortsatte han att följa utvecklingen. Det hindrade inte, att han också var en ledande person i staden Ystads ordensliv, där han vänligt överseende och med sin stundtals magnifika framtoning kom till sin fulla rätt.

Till de skrifter han publicerade hör Morgondagens marin (1959), Svensk säkerhetspolitik (1966) och Ställningstagande i försvarsfrågan (1968), båda tillsammans med Sven Hellman, ÖB svarar Försvarsutredningen (1967), Chefsansvar, disciplin, medinflytande, skriven under de ofta besvärande disciplinförhållanden som vid den tiden rådde på förband runt om i landet (1971), Kungsholmens historia (1990) samt Kustartilleriet i Sverige under andra världskriget (1992). Han lade under 1980-talet ned stor kraft på sin kustartillerihistorik. Genom att sekretessen lyftes successivt under hans arbete, kunde allmänheten genom detta verk för första gången komma i kontakt med mer detaljerad kunskap om kustartillerianläggningarna.

När den sovjetiska ubåten U 137 en höstnatt 1981 gick på grund i Gåsöfjärden utanför Karlskrona, förde Jean-Carlos Danckwardt i egenskap av kustartillerichef befälet över bevakningsstyrkorna. Han tog emot pressen på ett sätt som inte lämnade tvivel om att han var beredd på yttersta allvar, och i det längsta drev han en bestämd linje som gick ut på att den sovjetiska besättningen skulle föras i land och förhöras på svenskt territorium. Politiska bedömningar på andra nivåer ledde till ett annat resultat. Till denna fråga återkom han sedan i ett antal artiklar i Tidskrift i Sjöväsendet. Jean-Carlos Danckwardt var ledamot av Kungl Örlogsmannasällskapet och valdes in i Kungl Krigsvetenskapsakademien 1965. (KKrVAHT nr 6 2000)"

 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig