Föregående sida

Harald Rune Yngve Svensson

f. 15/2 1927 i Roma Gotlands län d. 20/12 1959 i Björke Gotlands län. (Han avled i trafikolycka)

 

Son till mjölkerskan Klara Augusta Emilia Gustafsson f. 30/8 1893 i Augerum Blekinge län d. 30/8 1968 vid Petsarve Sjonhem Gotlands län. Gift 24/5 1952 med Verner Thidlund.

 

Fadern var: jordbruksabetaren Karl August Svensson f. 20/11 1883 i Högsby Kalmar län d. 9/1 1964 vid Smidgårde i Björke Gotlands län. Fadern var sedan den 25/2 1912 gift med Gerda Maria Magnusson.

 

Föräldrarna var aldrig gifta med varandra. Modern, Rune och systern Linnéa Margit Emilia flyttade 28/2 1927 från Etelhem till Kungsgården i Roma. Där arbetade modern som mjölkerska och hushållerska. Fadern, då gårdfarihandlare, flyttade den 8/8 1938 från Katarina församling i Stockholm till modern och barnen i Roma. Modern fick barnen (dock inte med Runes far):

Linnéa Margit Emilia f. 29/2 1912 i Roma Gotlands län

Inga Gulli Maria f. 24/2 1929 i Roma Gotlands län

Rut Ingrid Maria f. 25/1 1931 i Roma Gotlands län

Karl-Axel Hilding f. 12/7 1933 i Roma Gotlands län

Maj-Gun Linnéa Viola f. 21/12 1935 i Roma Gotlands län

 

Rune flyttade den 23/12 1943 till Nässjö. Han flyttade den 6/11 1956 till Björke från Kungsholmen. Han flyttade den 19/3 1957 till Sjonhem. Han flyttade den 4/4 1959 till Björke.

   

(Varför Rune i nedanstående artikel kallas Harald är okänt. Det verkar som om GA:s journalister kollade upp alla dopnamn och kategoriskt valde det första namnet som tilltalsnamn)

 

Romabo i Främlingslegionen slogs med röda indokineser

NÄR STRIDERNA I INDOKINA rasade som häftigast 1954 fanns det en gotlänning med där det gick hetast till. Romabon Harald Svensson tillbragte 14 månader tillsammans med sitt förband från Främlingslegionen i de blodiga djunglerna.

Egentligen skulle han ha stannat ute till 1958, för kontraktsperioden är fem år. Men nu är han hemma på Gotland igen. Har en invalidpension på närmare 400 kr månaden från franska staten för att hans mage blev förstörd i tropikerna.

1955 blev främlingslegionären ”H. Svesson” sjuk i dysenteri. Han låg på ett franskt sjukhus i ett par månader och fick sedan ett blå- och rödrandat papper, som utvisade att han skulle sändas åter till hemlandet.

Det har skrivits och pratats så mycket om hur svårt det är för en som enrollerat sig i främlingslegionen att komma loss därifrån. Jag vill bara berätta om hur jag hade det för att visa att jag blev juste behandlad, och många, många andra med mig, säger Harald Svensson till GA. De som med många svårigheter deserterat från legionen och sedan vitt och brett talar om de olidliga förhållanden som de levat under som legionär har säkert själva till stor del orsakat att de fått trubbel, anser han för sin del.

  

Olycklig

Harald Svensson hade fått korgen av en flicka 1953, och i sitt upprörda tillstånd över detta tänkte han: ”Det får bära eller brista, men jag måste bort till någon annan miljö.” Han reste till Paris med 100 kronor i kontanter på fickan. Att hitta ett värvningskontor var inte svårt. Det var bara att fråga på första bästa polisstation.

Vägen gick sedan över Marseille till Nordafrika, där alla nya legionärer genomgår en halvårslång utbildning. – Folk som av olika anledningar kommit på kant med tillvaron är med. Tråkiga hemförhållanden, anpassningssvårigheter i arbetet och mycket annat kan vara orsaken till att de enrollerat sig. Folk i allmänhet har den uppfattningen att det är mest män som gjort sig skyldiga till brott som finns i legionen, men detta protesterar också Harald Svensson emot. Han påpekar att Interpol har kontroll över vilka som kommer till uppsamlingslägren i Paris och Marseille. Det är inte så lika fram att slinka igenom för en efterlyst brottsling i varje fall.

 

Nazister i legionen

Det finns många tyskar i legionen. Aktiva nazister som efter sammanbrottet skuddat västerlandets stoft av sina fötter. Men Harald Svensson dömer dem inte över en kam som förrymda krigsförbrytare. Krig uppluckrar moralen anser han. Ju längre striderna pågår ju mer trubbas känslan för råhet av. Skillnaden mellan rätt och orätt suddas ut, och många föres viljelöst med i våldsmentaliteten och begår ogärningar som de inte skulle ha begått om inte omvärlden runt omkring varit ett kaos av våldsamhet och grymhet.

 

Skräcken flyr

Även känslan av rädsla för den personliga säkerheten försvinner. – När man legat en kvart och tryckt i ett dike på ett risfält medan granaterna yr omkring en, då märker man sedan inte mer att det knallar och att man i varje sekund svävar en handsbredd från döden. –

Det är det första elddopet som är kusligt. Sedan blir dödsskräcken som till förstone paralyserade soldaten bortkopplad från medvetanet.

 

Sjukvårdstjänst

Harald Svensson tjänstgjorde som sjukvårdare i Hanoi, Ohon, Cholon, Saigon … namn som då dagligen gick genom världspressen.

 – Jag var en dag på framryckning med bataljonen genom ett landskap av omväxlande djungelbuskage och öppna risfält. Eftersom det var lugnt höll sig sjukvårdspersonalen även framme i främsta linjen. Plötsligt började buskarna i buskaget framför oss avancera ut på risfältet. Camouflerade vietminhsoldater gav eld med tunga handvapen. Vi fick retirera till skyddsställningar, men genom ett missöde blev jag efter. Plötsligt var jag ensam på risfältet där det nu svärmade av skjutande gulingar. Jag tryckte i ett dike, lyckades slutligen ta mig ned i ett övergivet värn. Med hjärtat i halsgropen kröp jag ned där. Ty jag visste att kom fienderna dit var jag såld. Kanske låg någon redan i bakhåll där nere?

Fienden retirerade till slut och jag kunde krypa tillbaka till våra linjer. –
Den som reser ut enbart för att söka äventyr skall inte enrollera sig i Legionen. Det är de som sedan  beklagar sig och deserterar. Verkligheten är hårdare än fantasin. Man måste vara beredd att ta konsekvenserna av sitt steg när man enrollerar sig.

– Det pratas också så mycket om vidriga enrolleringsmetoder. Folk som plötsligt finner sig vara i legionen mot sin vilja. Eftersom jag inte med svart på vitt kan bevisa att sådant inte förekommer så vill jag inte uttala mig i frågan. Men under min tid där ute så träffade jag i varje fall inte på någon som enrollerats med våld

 – Värvare har gjort besök i ungerska flyktingläger i Frankrike. Vad skall man säga om det? Främlingslegionen är ju dock i alla fall en bricka i spelet mellan öst och väst. Ett spel där de ungerska flyktingarna en gång hoppas på att deras land skall bli fritt.

Men ungrarna i Frankrike hade ju bevisligen flytt för att undgå våld och strid … så jag vet inte. Krig är ett ont som lockar fram människans lägsta drifter, antingen hon är svensk, ryss eller amerikan.

Men å andra sidan får vi inte bara tänka på oss själva. Det kommer en generation efter oss också. Det bästa arv de kunde få vore en enad värld. Men hur skall detta gå till?  TAMARA.

  

---------------------------

    

Björkebo och fd främlingslegionär trafikoffer vid Smedjegårda i Björke

32-årige Harald  Rune Yngve Svensson från Smedjegårda i Björke skadades till döds vid en trafikolycka på söndagseftermiddagen på

Gravsten Björke kyrkogård

landsvägen Björke - Isums en bit från hemmet. Det var en bil som körde på Svensson som tycks ha varit villrådig om på vilken sida av vägen han skulle gå.

Klockan 16:13 larmades polisman Örnfelt i Roma av en bilist från Elias Jacobssons gård, Smedjegårda i Björke. Meddelandet innebar att sjömannen Rune Svensson påkörts och låg svårt skadad på vägen ett 20-tal meter från infarten till Elias Jacobssons gård.

Svensson hade varit på besök hos Jacobssons och skulle återvända till sin faders hem 150 - 200 meter närmare Isums på samma sida av vägen, den södra. När han skulle gå strax efter kl. 16 hade han observerats enligt bilförarens uppgift på ca 20 - 30 meters avstånd på vägbanan framför bilen och stannat mitt på vägen. Då bilföraren såg att Svensson stannat fortsatte han körningen framåt på vägbanans norra sida men Svensson fortsatte att gå över norra sidan av vägen. Bilisten hann föra ut bilen så långt åt vänster sida att vänstra hjulparet var utanför vägkanten men Svensson träffades av bilens front och kastades över bilens högra flygel där han hamnade svårt skadad och medvetslös på marken medan bilen kördes ut på den intilliggande åkern och sedan upp på vägen igen. Bilföraren skyndade sig till Elias Jacobssons gård och larmade polisman Örnfelt som i sin tur larmade ambulansen. Svensson avled dock under färden till lasarettet.

I bilen befann sig fyra personer, föraren och hans hushållerska samt ett gift par. Den andre mannen satt bredvid föraren i framsätet och bekräftade vid det förberedande polisförhöret de uppgifter som föraren lämnat såsom riktiga.

Något fel på bilens belysning uppges icke ha funnits, den högra strålkastaren skadades vid kollisionen så att belysningen inte fungerade.

Rune Svensson var en vittberest man som tjänstgjort i Franska främlingslegionen i Indokina-kriget och har även sårats där. Han har även seglat på världshaven. Han hade just kommit hem efter att ha varit till sjöss, för att fira julen hos sin far Karl-August Svensson vid Smedjegårda. (Källa: 704 och 705)

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig