Föregående sida

Jonas Filip Gredenmo

 f. 16/2 1976 i Hässelby Stockholms stad d. 21/4 1997 (Tingstäde) i Sankt Göran Stockholms stad. Ogift man.

  
Son till Hans Göran Gredenmo o h h Berith Ingeborg.

Värnpliktig vid KA 3 Kungl. Gotlands Kustartilleriregemente

   

Minnestavla

"Vid en tragisk trafikolycka på denna plats förolyckades Jonas Gredenmo och skadades Fredrik Martinsson svårt. Genom heroiska insatser framförallt av Kasper Pettersson och Daniel Müller kunde Fredrik räddas till livet. Denna sten är rest för att hedra de inblandades insatser, och att minnas Jonas Gredenmo. Värnpliktig och Kamrat. Chefen 2:a batteriet". (Koordinat till minnesstenen: 57.71142, 18.61963)

   

 

 

Olycksbilen

 

Fredrik Martinsson

 

Daniel Müller och Kasper Pettersson

 

 

   
   

En död, en svårt skadad

 Militärfordon från FMB fattade eld efter krock mot träd i Hejnum

Gotlands Tidningar 22/4 1997

  

 

En värnpliktig från FMB omkom vid 15-tiden i går (21/4 1997) vid Rings i Hejnum. En militär terrängbil med två värnpliktiga gick av vägen och krockade med en tall. Bilen fattade eld och en av de båda värnpliktiga kunde inte räddas.
Den andre fördes med ambulans till Visby lasarett med allvarliga krock- och brännskador. Efter undersökning skickades han vid 21-tiden i går med helikopter till brännskadekliniken i Linköping.

 

Olycksorsaken ännu oförklarlig

 

 

Polisen gjorde direkt en första undersökning av olycksplatsen, men har ännu inga teorier om hur olyckan skett. Teknisk personal kommer nu att göra en undersökning av olycksbilen.

Terrängbilen med de båda värnpliktiga fattade omedelbart eld vid kollisionen med tallen. De två värnpliktiga i den efterkommande bilen gjorde en stor insats för sina kamrater, men lyckades bara få ut en av de två värnpliktiga.

 

 

En olycka med dödlig utgång inträffade vid 15-tiden i går eftermiddag vid Rings i Hejnum. En militär terrängbil med två värnpliktiga gick av vägen och krockade med en tall. Bilen fattade genast eld och en av de båda värnpliktiga kunde inte räddas.

Den andre fördes med ambulans till Visby lasarett med allvarliga krock- och brännskador. efter undersökning skickades han vid 21-tiden i går med helikopter till brännskadekliniken i Linköping.

Det var vid en rutinmässig fordonsutbildning i terrängbil 11 som olyckan inträffade. En kolonn med åtta bilar som utgått från 2:a batteriet vid Marinbrigaden i Fårösund var på väg tillbaka när plötsligt bil nummer tre i kolonnen gick av vägen i en vänsterkurva vid Rings mellan Tingstäde och Hejnum.

Bilen gick av på vänster sida och krockade med en grov tall som står nära vägbanan. Vilken hastighet som hölls vid olyckstillfället gick inte att få svar på under måndagskvällen.

 

100 meters lucka

Bilarna körde med 100 meters lucka och när den fjärde bilen kom fram till olycksplatsen hade olycksbilen redan fattat eld och lågorna slog ut under bilen.

De värnpliktiga i den efterföljande bilen gjorde en heroisk räddningsinsats, med risk för eget liv, men lyckades bara få ut en av de skadade ur det brinnande inferno som uppstod. Passageraren gick inte att få ut ur bilen, eftersom dörren var demolerad.

Även de två värnpliktiga som stod för räddningsförsöket ådrog sig rökskador i andningsvägarna, och en av dem fick kvarstanna på Visby lasarett under natten för observation.
Både räddningstjänsten i Slite och Visby kallades till platsen, men kunde inte göra något för den person som omkom vid olyckan. De övriga tre fördes till Visby lasarett.

 

Inga teorier om olyckan

För den skadade föraren är läget mycket allvarligt. Dels har han fått skador vid kollisionen med tallen, dels har han fått allvarliga brännskador. vid 21-tiden i går fördes han med hjälp av helikopter till brännskadekliniken vid lasarettet i Linköping. Personal från FMB och någon värnpliktig kamrat till den skadade kommer att resa till Linköping redan i dag på morgonen.
Polisen har ännu så länge inga teorier om hur olyckan skett.
− En inspektion av vägbanan vid olycksplatsen ger inget besked. Den krockade bilen kommer nu att undersökas av teknisk personal, uppger BC Larsson vid Visbypolisen.
− Rent allmänt kan sägas att terrängbil 11 har ett dåligt krockskydd vid frontalkollision. Den aktuella bilen är just nu säkrad och inlåst tills den tekniska undersökningen är klar, säger BC Larsson.
Alla de fyra värnpliktiga kommer alla från fastlandet och började sin grundutbildning vid FMB i februari i år. Den omkomne är hemmahörande i Stockholm och den svårt skadade kommer från Finspång.

 

TEXT: BENG VALENTINSSON

FOTO: TOMMY SÖDERLUND

GRAFIK: DAGE ERICSSON

 

 

 

Värnpliktig dog efter avåkning vid Tingstäde

Gotlands Allehanda 22/4 1997

En 19-årig värnpliktig från Fårösunds marinbrigad omkom, och en 21-årig värnpliktig skadades svårt, vid en bilolycka som inträffade vid 15-tiden i går. Den svårt skadade, som körde bilen, fördes i går kväll till Linköpings lasarett för vård på brännskadeavdelningen. Den omkomne var passagerare i bilen.

Olyckan inträffade i närheten av Tingstäde träsk på vägen mellan Hejnum och Tingstäde. Av okänd anledning körde bilen av vägen, snett ner i ett dike och krockade med en stor tall. Bilen fattade eld. Värnpliktiga i en efterföljande bil lyckades få ut föraren. Men den värnpliktige som var passagerare brann inne.

Orsaken till olyckan är inte känd. Den omkomne, vars anhöriga ännu inte är underrättade, var från Stockholmsområdet. – Den svårt skadade föraren är från Finspång.

 

Svår olycka vid Tingstäde träsk: En värnpliktig omkom under övningskörning i bilkolonn

En dödsolycka inträffade vid 15-tiden i går vid Tingstäde träsk i samband med att värnpliktiga från Fårösunds marinbrigad övade kolonnkörning med terrängbilar och lastbilar.

En 19-årig värnpliktig från Stockholmsområdet omkom och en 21-åring från Filipstad, blev svårt skadad. De båda färdades i den bil som låg först bland åtta bilar, då olyckan inträffade.

Av okänd anledning gick bilen av vägen, snett ner i ett dike och krockade mot en mycket kraftig tall.

Det blev en våldsam smäll och bilen fattade eld. Två värnpliktiga i närmast efterföljande bil skyndade fram och försökte först få upp högerdörren men misslyckades. Den vänstra dörren, vid förarplatsen var öppen och de lyckades få ut föraren.

Men passageraren fick man inte ut. Han brann inne. Anhöriga är ännu inte underrättade.

Föraren, som är från Finspång, fördes till Visby lasarett med svåra trafik- och brännskador. I går kväll flögs han till Linköpings lasarett för vård på brännskadeavdelningen där.

 

Övningskörde

Det var alltså övningskörning i kolonn som pågick när olyckan inträffade. De värnpliktiga ligger sedan tre månader inne på motorutbildning vid andra batteriet på Fårösunds marinbrigad, FMB.

Åtta fordon, terrängbil 11 och lastbilar, körde i kolonn från Hejnum i riktning mot Tingstäde.

De befann sig cirka en kilometer från kyrkan i Tingstäde, när den första bilen i kolonnen, en terrängbil 11, av okänd anledning plötsligt körde av vägen snett ner i diket och mot en mycket kraftig tall. Enligt polisen har man inte kunnat finna några bromsspår.

När man kör i kolonn så kör man med 100 meters avstånd mellan fordonen. I varje bil finns två värnpliktiga. De turades om att övningsköra. När de två värnpliktiga i bilen närmast efter olycksbilen, såg vad som hänt, skyndade de sig fram. Då hade olycksbilen fattat eld och det brann också under bilen.

De lyckades få ut föraren men inte passageraren. En av de värnpliktiga blev i samband med räddningsarbetet lindrigt bränn- och rökskadad och fördes även han till Visby lasarett. Enligt Anders Berlin, pressofficer vid FMB, så vill denne värnpliktige inte åka hem utan tillbaks till FMB i dag.

Kjell Guy

 

 

 

De sörjer sin döde kamrat

Gotlands Tidningar 23/4 1997

 

 

Stillsamhet och tröst genomsyrade den minnesstund som i går kväll (22/4 1997) hölls för den 21-årige värnpliktige Jonas Gredenmo från Stockholm som i måndags eftermiddag omkom vid olyckan i Hejnum.
På plats fanns värnpliktiga kamrater, befäl från FMB och brigadpastor Agneta Serck, men även en del anhöriga som redan hunnit till Gotland.

Facklor tändes och plutonvis lade alla kamrater och befäl ner var sin röd ros på platsen för olyckan

Minnesstunden, som ackompanjerades av fårfåglarnas sång, ingick som en naturlig del i det krisarbete som inletts vid FMB i Fårösund.

Minnesstunden avslutades med några ord och psalmsång, ledda av brigadpastor Agneta Serck.

   

En minnesstund på olycksplatsen

 

 

I går kväll hölls en stillsam minnesstund vid olycksplatsen i Hejnum, där den 21-årige värnpliktige Jonas Gredenmo från Stockholm omkom och den 19-årige Fredrik Martinsson från Finspång fick allvarliga skador i måndags eftermiddag.

Plutonvis lade den omkomnes värnpliktiga kamrater från FMB, befäl och några civila ner var sin röd ros på platsen.

  

Många av de värnpliktiga och befälen från FMB i Fårösund är tagna efter den olycka som inträffade i måndags eftermiddag då en värnpliktig dog och en skadades svårt. Även några av de närmaste anhöriga har rest till Gotland och Fårösund för att få vara med och bearbeta den chock och sorg som just nu råder.

En professionell briefinggrupp har bildats med befäl från FMB, som redan är utbildade, och en grupp från KA 1 i Stockholm som nu får rycka in och hjälpa till i Fårösund. Några i gruppen har utbildats för att hjälpa till i FN-sammanhang och de kommer att finnas på plats åtminstone denna vecka.

Alla värnpliktiga, med något enstaka undantag, finns kvar på FMB och de kommer gemensamt att bearbeta sorgen och saknaden där.

 

Minnesstund

Ett led i detta var den minnesstund som hölls i går kväll på olycksplatsen i Hejnum. De värnpliktiga bussades i tre bussar från Fårösund tillsammans med befäl, brigadchef och de anhöriga som kommit till Gotland.

Brigadchef Tommy Jonsson och utbildningschefen Johan Jigström tände facklor på plats och plutonvis lade sedan kamraterna ner en röd ros på platsen. Det var mycket stillsamt, bara fågelsången bröt då och då tystnaden.

Brigadpastor Agneta Serck avslutade med tröstande ord ur bibeln och gemensamt sjöngs en psalm. Efter en privat stund, ensamt eller i grupper, bussades sedan de värnpliktiga till FMB.

 

Läget stabilt

Den allvarligt skadade Fredrik Martinsson från Finspång kom redan under måndagskvällen till brännskadekliniken i Linköping. Enligt rapporter är brännskadorna 30-procentiga och läget rapporteras som stabilt och man förberedde under tisdagen operation av brännskadorna i benet som han ådrog sig vid olyckstillfället.

Anhöriga finns på plats på universitetskliniken på Linköpings lasarett, liksom befäl och en kamrat från FMB. Även personal från I4/Fo41 biträder i kontakterna med de anhöriga.

 

Krisgrupp samlades

Förbandets krisgrupp har trätt in och soldater och befäl har under tisdagen varit samlade för krissamtal med regementschef, brigadpastor och sjukvårdspersonal.
Krissamtal med den värnpliktige som räddat den svårt brännskadade Fredrik Martinsson ur bilen och som kvarlåg på lasarettet i Visby för observation av de rökskador han ådragit sig, fortsatte under tisdagen efter utskrivningen från lasarettet. Även hans föräldrar finns på plats på Gotland.

De värnpliktiga som på måndagen deltog i förarutbildningen då olyckan inträffade ryckte in den 3 februari och de kommer att mucka i oktober.

FMB kommer att genomföra en egen utredning om orsaken till olyckan, men det är polisen i Visby som står för det officiella utredningsarbetet. Under torsdagen kommer troligen den terrängbil som användes vid olyckstillfället att undersökas av teknisk personal.

 

TEXT: BENG VALENTINSSON

FOTO: TOMMY SÖDERLUND

 

 

 

Tekniskt fel på fordonet kan ha orsakat olyckan

Gotlands Allehanda 23/4 1997

Vid tisdagens bilolycka mellan Tingstäde och Hejnum var den värnpliktige 21-åringen Jonas Gredenmo från Stockholm som förolyckades.

De anhöriga är underrättade.

För den 19-årige Fredrik Martinsson från Finspång som skadades svårt vid olyckan, rapporterades i går förmiddag läget vara stabilt. 19-åringen har fått 30-procentiga brännskador och skador på ett ben.

En av de lätt rökskadade värnpliktiga som deltog i räddningsarbetet, fick under gårdagen lämna lasarettet efter en natts observation.

På torsdagen skall experter från Försvarets materielverk och polisen undersöka det kraschade det kraschade och nedbrunna olycksfordonet, en terrängbil typ 11. Olycksorsaken kan möjligen vara ett tekniskt fel på fordonet.

 

Tredje militära olyckan i år med dödlig utgång

19-årige Fredrik Martinsson från Finspång, som skadades när en terrängbil körde av vägen vid en militär övning på Gotland på måndagen, har omfattande och allvarliga skador. Det meddelade läkarna vid Linköpings lasarett i en bulletin på tisdagsförmiddagen.

Vid olyckan började bilen brinna och 21-årige Jonas Gredenmo från Stockholm, som satt på passagerarplats, omkom.

Den överlevande värnpliktige opereras under tisdagen för sina brännskador och för en allvarlig brännskada.

I en tidigare bulletin under natten betecknades 19-åringens tillstånd som stabilt och icke livshotande. Han har fått 30-procentigabrännskador.

Olycksoffren tillhörde andra batteriet vid Fårösunds marinbrigad (KA 3). De skulle på måndagseftermiddagen i kolonn öva landsvägskörning med terrängbil.

Vid Tingstäde körde olycksbilen av okänd anledning av vägen och krockade med en stor tall. Bilen fattade omedelbart eld. Andra värnpliktiga lyckades dra ut 19-åringen ur bilen, medan hans kamrat blev kvar eftersom det inte gick att öppna bildörren.

 

Vårdas i Linköping

Svårt brännskadad fördes 19-åringen med flyg till brännskadeavdelningen vid Linköpings lasarett där han nu vårdas.

En värnpliktig brännskadades lindrigt under räddningsförsöken.

Kolonnen körde i cirka 40 km/tim och vägbanan var torr.

Militära och civila brandexperter ska på torsdagen undersöka bilen närmare för att försöka utröna orsaken till dikeskörningen och branden.

Bengt-Christer Larsson vid Visbypolisen räknar med att det tar några dagar att få klarhet i vad som ligger bakom olyckan.

 

Krisgrupp tillsatt

FMB:s krisgrupp har nu trätt in och soldater och befäl var i går samlade för krissamtal med regementschef, brigadpastor och sjukvårdspersonal. Familjerna till den omkomne och de två skadade, kommer så långt möjligt är, också att stödjas av förbandet.

Under ledning av brigadpastorn, samlades i går eftermiddag värnpliktiga och befäl från FMB åter vid olycksplatsen för en kort minnesstund.

Måndagens olycka vid Tingstäde träsk, var den tredje militära dödsolyckan i år.

 

Sköt sig själv

Tidigare i år dog en värnpliktig från NB 21 i Sollefteå, sedan han av misstag skjutit sig själv med fyra skott från en AK 5:a. En värnpliktig från KA 1 i Vaxholm förolyckades också i år, efter en alltför snabb fri uppstigning från en dyktank på 18 meters djup.

 

 

 

Fortsätter i dag att undersöka olycksbilen

Gotlands Allehanda 25/4 1997

Utredningen av dödsolyckan i Tingstäde tidigare i veckan där en värnpliktig omkom och en skadades svårt, fortsätter i dag.

Polisens tekniker sökte i går efter förklaringar till olyckan, dels på platsen där bilen svängde av vägen och kraschade mot ett träd, dels inledde man undersökningen av den brandskadade terrängbilen.

 

 

 

Amputation i nöd för att rädda sin kamrat

Beröm till två FMB-värnpliktiga

Gotlands Tidningar 6/5 1997

Två värnpliktiga vid FMB i Fårösund får beröm för sina insatser när de räddade en kamrat ur den brinnande terrängbilen vid den svåra olyckan i Hejnum.

Trots hetta, rök och stark psykisk påfrestning genomförde de en nödamputation. Vid olyckan dog en värnpliktig som var passagerare i terrängbilen. Bilens förare brännskadades, men kunde tas loss tack vare en nödamputation, utförd av hans värnpliktiga kamrater.

 

Insatser räddade livet

Två värnpliktiga vid FMB i Fårösund får beröm från sina insatser i samband med terrängbilsolyckan i Hejnum den 21 april. Det konstaterar FMB efter att ha utrett insatserna på olycksplatsen. Orsaken till olyckan är inte klarlagd, både FMB och polisen fortsätter sina utredningar.

När FMB övade kolonnkörning den 21 april körde en terrängbil av vägen, kolliderade med ett träd och fattade eld. Passagerare, värnpliktige Jonas Gredenmo från Stockholm, omkom vid olyckan. Den värnpliktige föraren, Fredrik Martinsson från Finspång, skadades svårt.

I helgen vaknade Fredrik Martinsson, som har varit nedsövd sedan olyckan. Polisen har inte talat med honom, men han har fått besök från sin brigad.

Enligt Anders Berlin, informations- och presschef vid FMB, går förbandet ut med informationen nu innan hela utredningen är klar, eftersom det går rykten om olyckan.

Vid olyckan klämdes föraren fast i den brinnande bilen. De värnpliktiga på platsen lyckades inte släcka elden som flammade upp igen och utvecklade kraftig hetta och rök. För att få loss föraren var de tvungna att utföra en nödamputation.

-Det var rätt gjort, säger Anders Berlin.

Fredrik Martinsson var vid medvetande efter olyckan och insåg själv att enda räddningen för honom var en amputation.

Eftersom dörren på passagerarsidan inte gick att få upp var de tvungna att få ut föraren först för att kunna hjälpa passageraren. Trots försök kunde de värnpliktiga inte få ut passageraren.

Räddningstjänsten larmades omedelbart efter olyckan via mobiltelefon. När de var på plats kunde de släcka elden och bryta sig in till passageraren, men han var då redan död.

Redan två dagar efter olyckan kom arbetet igång med att bearbeta upplevelsen med professionell hjälp. FMB fick hjälp av personal som är utbildad för att ta hand om dem som kommer hem efter FN-tjänst.

De värnpliktiga som var med om olyckan ryckte in den 22 februari och muckar till hösten. För tillfället har de övning på Tofta skjutfält.

Jonas Gredenmo, som avled vid olyckan, begravs den 12 maj.

FMB fortsätter sin interna utredning för att ta reda på olycksorsaken. FMB medverkar också i polisens utredning tillsammans med FMB och biltillverkaren.

JONAS NEUMAN

 

 

 

”Enda chansen var att kapa hans ben”

Gotlands Tidningar 7/5 1997

 

   

Det fanns ingen chans att få loss honom, det brann i bilen och det brann i hans kläder. Så enda chansen var att kapa benet.

Daniel Müller och Kasper Pettersson, de två FMB-värnpliktiga som häromveckan tvingades kapa benet på en kamrat för att rädda honom ur en brinnande bil, valde i går att tala ut om vad som hände sedan en del felaktiga rykten kommit i gång.

Kasper Pettersson och närmast Daniel Müller som räddade sin kamrat genom att kapa hans ena ben. Det fanns ingen annan utväg.

 

De kapade kompisens ben för att rädda livet

 

-Det fanns inget annat att göra. Vi var tvungna att kapa av benet för att rädda honom. Det insåg han själv, han gick med på det. Samlat, lugnt och till synes oberörda berättar Daniel Müller och Kasper Pettersson om olyckan i Hejnum häromveckan då de tvingades hugga av benet på sin kamrat för att rädda honom ur en brinnande militärbil.

 

I går valde de två värnpliktiga att träda fram och berätta vad som hände. GT träffar dem i en solig glänta på Tofta skjutfält, just efter en övning. Expressen, Aftonbladet, TV 3 har också varit där för att intervjua och ta bilder. De två värnpliktiga är nästan högvilt och rubrikerna i kvällstidningarna är stora och svarta.

-Men vi kände att det ändå var bäst att gå ut och berätta hur det var. Hellre det än det uppstår en massa felaktiga rykten. Och man vet ju själv när något händer, man vill veta sanningen, hur det verkligen var, säger Kaspar fundersamt.

 

”En övning till”

Daniel, lätt skadad i huvudet vid olyckan, berättar att han åkte strax bakom olycksbilen. Han hade slumrat till och väcktes av föraren.

-Jag såg att bilen framför stod mot ett träd och jag trodde först att det var övning. Vi hade haft en liknande övning strax innan och jag trodde det var dags igen.

-Men när jag kom ut såg jag att det brann under bilen, och sen fick jag se att de två grabbarna i framsätet var blodiga. Då förstod jag att det var allvar och jag greps av panik.

-Fredrik Martinsson satt fast, hans högra ben hade klämts under rattstången. Det gick inte att få loss honom.

-Så jag sprang runt för att få ut Jonas Gredenmo som satt på andra sidan. Men dörren hade pressats ihop, den var omöjlig att öppna. Det gick bara inte.

 

Brann i kläderna

-Nu brann det i kläderna på grabbarna och vi fick fram brandsläckare och släckte elden. Men elden tog fart igen och nu måste vi få ut killarna. Vi försökte bända och bryta med spett och yxa. Men inget hjälpte.

-Gredenmo gick inte att få ut och vi insåg att enda chansen att rädda Martinsson var att hugga av honom benet. Först ville han inte, men sen insåg också han att det var enda chansen. Så han gick med på det, berättar Daniel.

Så Daniel satte igång men kunde inte fortsätta länge, värmen och påfrestningen blev för stark.

-Så Kasper tog över och gjorde ett fantastiskt jobb, konstaterar han.

 

Ta benet

-Jag försökte få av rattstången men det gick bara inte. Ta benet, sa Martinsson – och då tog jag yxan och gjorde det, berättar Kasper.

-Martinsson var hela tiden vid medvetande och när benet var av hoppade han själv ut. Vi bar bort honom och lade honom en bit från bilen – och nästan omedelbart var hela bilen övertänd, det brann överallt.

Amputationen räddade livet på Fredrik Magnusson (sic), det vet också Kasper och Daniel. De vet att de gjorde rätt, att de gjorde vad som måste göras. Det hjälper dem i dag – men det var förstås en oerhörd upplevelse.

-Vi samlades strax efteråt i en krisgrupp, där fanns några killar som annars brukar snacka med FN-soldaterna i Bosnien. Det kändes skönt att få prata ut, det hjälpte, säger Daniel.

 

Ser bilder

I dag är Daniel och Kasper i gång som vanligt igen. Nästan genast fick de hoppa upp i en terrängbil lik olycksbilen, visst kändes det lite nervöst men det var lika bra att göra det direkt, menar de. De verkar lugna och samlade men naturligtvis är de starkt berörda av vad de upplevt.

-Men vi har inte längre några krissamtal, däremot har man lovat oss hjälp om vi bara säger till. Men just nu klarar vi oss hyfsat.

-Mardrömmar? Nej. Men på dagarna dyker plötsligt bilderna upp av det som hände, man ser allt framför sig. Och känner lukten, lukten av bränt kött…

TEXT: OLA SOLLERMAN

FOTO: TOMMY SÖDERLUND

 

PS Jonas Gredenmo gick inte att rädda medan Fredrik Martinsson vårdas för sina allvarliga skador i Linköping. Han har haft besök från FMB, men varken Daniel eller Kasper har ännu träffat honom.

-Jag har träffat hans på hans föräldrar och vill så fort som möjligt också träffa Fredrik, jag bor i Norrköping inte långt från sjukhuset. Jag hoppas att han också vill träffa mig, säger Daniel.

 

 

”Riktigt hjältedåd”

Aftonbladet 2007-12-10

Det var den 21 april 1997 på Gotland. Andra batteriet vid Fårösunds marinbrigad övade landsvägskörning. Fredrik körde en av 10-talet terrängbilar i kolonnen. Jonas satt bredvid honom.

Ingen vet exakt vad som orsakade dödsolyckan. Varför Fredrik tappade kontrollen över bilen, körde ner i diket och kraschade rakt in i en stor tall.

Sekunderna senare slog lågorna upp. Fredrik och Jonas var fastklämda.

– Min enda tanke var att jag måste få ut Jonas, han var mer illa däran än jag. Det sprutade upp eld mellan oss. Jag tog av mig jackan och slog mot lågorna för att försöka släcka. Men det gick inte, säger Fredrik.

Flera lumparkompisar rusade fram. Kasper Pettersson, i dag 30, och Daniel Müller, i dag 31, tömde brandsläckare efter brandsläckare mot lågorna. Men motorn, som inte gick att stänga av, pumpade ut bensin. Lågorna fortsatte slå upp. Panik bröt ut.

– Alla sprang runt som yra höns men jag blev tvärtom bara förnuftigare och tänkte mer och mer klart och praktiskt, säger Kasper.

Med yxor, spadar och spett försökte killarna få upp passagerardörren för att hjälpa Jonas. Men det var omöjligt.

Elden växte sig allt kraftigare, hettan var tryckande. Fredrik hängde med kroppen utanför dörren, det enda som höll honom kvar var högerbenet som satt fastkilat mellan förarsätet och den knäckta styrstången.

– Det slog upp kolossala lågor omkring honom. Först var jag panikslagen men sen blev jag lugn i kroppen. Jag tänkte bara: ”Vad måste jag göra?” Jag hade en yxa så jag sprang fram med den till Fredrik och skrek: ”Vi måste hugga av ditt ben”, säger Daniel.

Fredrik var i chock. Det brann på hans ben och rygg. Han bad: ”Nej, inte än. Jag vill försöka själv lite till. Se till att få ut Jonas i stället.”

– Men till slut insåg jag att det inte gick längre, att bilen snart skulle explodera. Det avgörande var när jag såg hur det droppade plast från instrumentbrädan ner på vänsterbenet, det fräste men jag kände inte någon smärta. Då tänkte jag: ”Nu måste jag ut.” Jag vände mig bort, Daniel började hugga, säger Fredrik.

Yxan var från 1967, väl använd, utan egg. Daniel kommer inte ihåg hur länge han stod där och högg. Men han kommer ihåg att det var hett, som att stå i en majbrasa. Han fick brännskador i ansiktet och på händerna. Kasper bytte av.

– Jag bara matade hugg. Jag förstod att jag inte hade något val, det var benet eller livet. Jag tänkte bara att jag skulle hugga under knät för att det skulle bli lättare att fästa en protes, säger Kasper.

Fredrik kände hur slagen träffade, ett efter ett. Men han kände ingen smärta.

– Det var en lättnad när jag kände benpipan gå av. Det var som att allt gled ner, trycket släppte, säger han.

Efter tio minuter i det brinnande infernot var Fredrik fri.

– Jag kommer ihåg sista slaget, när det bara var byxorna kvar att slå av. Det var en skön känsla att lyckas få loss honom. Jag tänkte att nu är det gjort, säger Kasper.

Fredrik släpades bort från bilen i sista stund. Han hörde hur det small. Bilen var övertänd. Jonas dog i branden.

Kasper la förband på benstumpen för att stoppa blodflödet. Smärtan kom ikapp Fredrik, han började frysa kopiöst.

Några minuter senare hördes sirenerna.

– Då släppte allt, jag blev trött och ville bara somna, säger Daniel.

Fredrik och Daniel fördes till sjukhus.

– Läkarna sa: ”Nu kan du vara lugn, du kommer att överleva.” Jag tänkte: ”Hoppas att mamma, pappa och syrran är här när jag vaknar.” Sedan somnade jag, säger Fredrik.

Fredrik låg i respirator, sövd i tio dagar. När han vaknade på valborgsmässoafton mindes han direkt vad som hade hänt. Han förstod att

Jonas inte hade klarat sig och att han själv låg kraftigt brännskadad med ett ben mindre.

– Om Kasper och Daniel inte hade varit där och huggit av mitt ben så hade jag också varit död. De riskerade sina liv för min skull. Det går inte att beskriva med ord vad jag känner för det, säger Fredrik.

Efter ett par veckor fick Kasper och Daniel träffa Fredrik vid sjukhussängen.

– Det var nervöst. Jag visste inte vad jag skulle säga, det var så mycket känslor. Jag frågade: ”Hur mår du?” Det var de enda ord som kom fram, säger Daniel.

Fredrik började genast bygga upp sin sargade kropp. Han fick en protes, gick på sjukgymnastik, simmade och styrketränade. I dag har han skaffat familj, han jobbar som säljare – och vägrar se sig själv som handikappad.

– Jag hade inte klarat det utan det oerhörda stöd jag fått av min familj och mina vänner, säger han.

Jill Sjölund

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig