Föregående sida

Landshövdingar på Gotland

1812 - 1900

 

Carl Fredrik Aschling

Landshövding på Gotland: 1812 19/6 - 1817 11/3

f. 1751 i Stockholm d. 1820 i Härnösand. Son till hovrättsrådet Jonas Aschling och hans hustru Anna Margaretha Gröning. Gift 1784 med Carolina Margaretha Wier f. 1761 d 1809.

Löjtnant i Galärflottan 1772, sjöartilleriofficer vid Stockholms eskadern 1773, kapten 1774, major 1778, överstelöjtnant i Arméns flotta 1791, överste 1799, sektionschef vid Stockholmseskadern 1806, konteramiral 1808, adlad 1809, landshövding på Gotland 1812, Militärbefälhavare och chef för Gotlands Nationalbeväring 1812-17, landshövding i Västernorrland 1817, LKrVA

 
 
 

Jacob Cederström

Landshövding på Gotland: 1817 11/3 - 1833 5/10

f. 1782-01-21 i Stockholm d.1857-07-09 Tindered. Son till kaptenen och friherren Anders Cederström och hans hustru Hedvig Antoinette von Mevius.

Gift 1818-09-27 på Karlberg med Anna-Margareta von Cederwald, f. 1794-11-17 i Åbo d. 1873-05-18 i Västervik. Dotter av vice presidenten i Åbo hovrätt Arvid von Cederwald och Margareta Sofia Rabenius.

Barn: Anna Antoinetta Sofia, född 1819-08-29 i Visby, död 1862-06-19 i Stockholm. Gift 1838-10-23 i Stockholm med kabinettskammarherren och översten friherre Claes Ulrik Koskull, nr 184, född 1792, död 1863. Henrietta Jakobina, född 1820-11-06 i Stockholm, död 1897-04-10 Forsby. Gift 1843-10-19 i Stockholm med underlöjtnanten friherre Otto Gustaf Lybecker, nr 119, född 1817, död 1904. Jakob, född 1822-10-14 i Stockholm. Fanjunkare vid Västmanlands regemente 1839-04-29. Avsked 1841-04-04. Fanjunkare vid 2. livgardet 1841-04-24 och vid livregementets dragonkår 1842-10-22. Underlöjtnant vid livregementets dragonkår 1843-08-14. Deltog såsom premiärlöjtnant vid 5. dragonregementet i dansk-tyska kriget 1848–1849. Löjtnant 1848-05-16. RDDO 1849. Transport till Jämtlands hästjägarekår 1853-05-19. Ryttmästare 1857-10-06. Deltog i kriget i Nordamerika 1863–1864. RSO 1865-05-03. Major i armén 1872-11-20. Död 1873-02-06 i Östersund. Gift 1858-05-15 Kärrtorp, (EÄ 1858-05-16 i Stockholm ) med sin sysslings dotter och tillika sin kusin Julia Lagerstråle, född 1831-07-01 på Måsen vid Karlskrona, död 1915-10-05 i Karlskrona stads förs (db), dotter av överstelöjtnanten friherre Claes Lagerstråle, nr 369, och Julie von Cederwald. Carl Olof, född 1824-09-28 Jälla (At (Sch).). Officersexamen 1844-10-08. Furir vid Svea livgarde 1844-11-28. Underlöjtnant vid Svea livgarde 1846-03-19. Löjtnant 1849-05-08. Deltog i dansk-tyska kriget och blev sårad vid Fredricia 1849-07-06. Död 1849 på fältlasarettet å Billes have på Fyen och begraven 1849-08-10 i Middelfart.

 

Fänrik vid Västmanlands regemente. Fänrik vid Svea livgarde 1788-01-29. Löjtnant vid Svea livgarde 1805-05-06. RSO 1808-05-28. Kapten 1808-12-02. Major och överadjutant (KrAB.) 1809-06-29. Överstelöjtnant i armén 1813-10-22. Konfirmationsfullmakt (KrAB.) 1814-06-01. Överste i armén och generalstaben 1814-08-20. Konfirmationsfullmakt (KrAB.) 1814-10-04. Avsked från gardet 1814-10-04. Landshövding och militärbefälhavare på Gotland 1817-03-11. Generaladjutant 1818-05-11. KSO 1818-05-11. LKrVA 1819-12-21. Generalmajor 1826-05-11. KmstkSO 1829-08-31. Tillförordnad president i kammarkollegium 1831-01-29. President i kammarkollegium 1831-05-14. Avsked från kammarkollegium 1847-10-19. Han blev 1808-04-11 vid Skarbokilen i Norge illa blesserad, därav han mistade ena benet, och var, vid konung Gustaf IV Adolfs fängslande, emot den olycklige fursten nog mycket hård'. Bevistade 1813 och 1814 fälttågen i Tyskland och Norge.

 
 
 

Michael Silvius von Hohenhausen

Landshövding på Gotland: 1833 5/10 - 1849 19/6

f. 1790 i Stockholm d. 1849 i Visby. Son till kaptenen Carl Johan von Hohenhausen och hans hustru Elisabeth von Nackreij. Ogift.

Officer 1807, kapten vid Livgardet 1817, major 1827, överstelöjtnant 1830, överste, Militärbefälhavare på Gotland och chef Gotlands Nationalbeväring 1831-49, landshövding (tf 1831) 1833, generaladjutant 1837, LkrVA.

Härstammande från en urgammal tysk slägt -- hvaraf en ättlägg, en af Karl XII:s bussar och farfars-farfar till den senast aflidne, emot slutet af 1600-talet inkom till Sverige -- föddes Michael Silvius i Stockholm den 6 febr. år 1790.

Faderlös redan vid födelsen, vårdades den kroppsligt svage ynglingen i barnaåren af den ömma modern: Elisabeth von Nackrey. Fattig på egodelar, hade han i arf erhållit ingenting annat än de grundsatser af mandom och dygd, som på honom öfverflyttades ifrån fadern, majoren vid arméns flotta m. m. Karl Johan von Hohenhausen, hvilken i det första slaget vid Svensksund ärofullt gäldade sitt lif åt fosterlandet.

Faderns förtjenster skaffade Hohenhausen redan vid 11 års ålder inträde vid krigsakademien, hvarifrån han, efter undergången officersexamen, år 1807 utnämdes till fänrik vid Finska gardet. I sådan egenskap deltog han om hösten 1808 i träffningarna vid Lokalax, Helsinge och Viais. I den sistnämda förde Hohenhausen befälet öfver yttersta högra flygeln af jägarkedjan. Hufvudstyrkan hade redan tvänne gånger med bajonettanfall afslagit fiendens genombrytningsförsök, då rapport ankom ifrån den tappre öfverstlöjtnant Lagerbring -- hvilken, till afvärjande af en fiendtlig turneringsrörelse, redan i 2:ne timmar underhållit en ärofull strid, 1/3 mil från Viais -- att han icke längre förmådde uppehålla den öfverlägsne fienden. Återtåget till Helsinge måste nu skyndsamt anträdas, så vida man ej ville befara att blifva derifrån afskuren. Såsom det vid dylika tillfällen ofta händer, erhöllo de långt framskjutne och i full strid varande flyglarne för sena order. De på den venstra lyckades likväl genom befälhafvarens rådighet på omvägar återförena sig med hufvudstyrkan, men på den yttersta högra flygeln, der en mötande insjö försvårade denna utväg, blef Hohenhausen, som genom sin närsynthet varit förhindrad att nog tidigt varseblifva återtåget, omringad och tillfångatagen.

Han affördes nu till det inre af Ryssland, till staden Meschtschowsk i guvernementet Kaluga, der en lycklig tillfällighet, Hohenhausens likhet med guvernörens i krigen emot Napoleon fallne son blef anledningen till en nära vänskap emellan den unge fången och denne guvernörs familj -- en vänskap, som under fångenskapen yttrade sig genom Hohenhausens upptagande i huset på ett sätt, som hade han varit en dess nära anhörig, och efter fångenskapen fortlefde i en mångårig skriftvexling.

Om hösten 1809 återkom han till fäderneslandet och befordrades påföljande år till löjtnant vid Andra gardet.

Den lätthet, hvarmed Gotland år 1808 blifvit af en obetydlig rysk styrka intaget, hade väckt tanken på inöfvandet af dess manbara befolkning till ett ordnadt försvar. Åtskilliga af arméns officerare, och bland dem Hohenhausen, kommenderades för detta ändamål år 1811 till Gotland -- och törhända var det den kärlek, som då hos honom grundlades till detta Östersjöns öga, hvilken sedermera blef första anledningen till hans återvändande dit i en mera maktpåliggande befattning.

Under fälttågen i Tyskland och Holstein kommenderade Hohenhausen Andra gardets jägare och fick af sådan anledning mer än flertalet af den öfriga hären tillfälle att vara med i elden. Vid stormningen af Leipzig anryckte de svenska jägardivisionerna emot Grimmaporten. Befälhafvaren, major von Döbeln, stupade strax i början af striden. De främsta afdelningarna, på en gång blottstälda för handgevärselden ur fönstren och för det längs gatan med kartescher skjutande artilleriet, började rygga, då Hohenhausen, som med sina jägare befann sig i slutet af kolonnen, utan order bröt ut ur densamma och i språngmarsch störtade in genom porten. De andre följde efter, och stormningen lyckades. Denna raska handling, verkstäld under Adlercreutzs ögon, lofordades inför kronprinsen af denne, eljest på beröm särdeles sparsamme general, likasom af befälhafvaren för svenska hären, fältmarskalken Stedingk, som i sin rapport omnämner Hohenhausen ibland de officerare, hvilka mest utmärkt sig. Den förskaffade honom äfven, jemte guldmedaljen för tapperhet i fält, hedern att, ehuru endast löjtnant, få till högqvarteret öfverföra alla de högre franska officerare, hvilka denna dag såsom fångar föllo i svenskarnes händer.

Före inryckandet i Holstein ansåg kronprinsen Karl Johan nödigt att emot Hamburg återkasta de trupper, med hvilka marskalk Davoust framryckt i hans venstra flank till floden Stecknitz. Under det förberedelser gjordes att med den öfriga hären anfalla denna ställning i fronten, afsändes en ströfkorps under majoren friherre Jakob Cederström att öfvergå Elben vid Gestacht för att hota fiendens rygg. Hohenhausen med sina jägare utgjorde en del af denna korps, hvilken likväl, genom fiendens hastiga återtåg, hindrades att inlåta sig i någon hufvudsaklig strid.

Under framryckandet emot Lübeck tillhörde Hohenhausen förtrupperna. Fienden anträffades den 5 december på morgonen vid Landwehrgraben. Jägaredivisionernas befälhafvare, friherre Mellin, stupade på den till en del upprifna bron, och Hohenhausen, som efter honom öfvertog befälet, störtade sig med sina jägare i det iskalla vattnet, öfvervadade grafven och lyckades att fördrifva fienden. Men saknande tillfälle att ombyta kläder förrän sent på natten efter inryckningen i Lübeck, ådrog han sig derigenom giktkrämpor, hvilka följde honom till slutet af hans lefnad. Det oaktadt åtföljde han hären på tåget genom Holstein och var med vid intagandet af Fredriksort, men nödgades våren 1814 begära tillåtelse att till sin helsas vårdande begagna baden i Aachen. Derifrån återkommen, begaf han sig till Norge, der han i egenskap af adjutant anstäldes hos sin forne befälhafvare, friherre Jakob Cederström, då kommendant i Fredriksstad.

År 1817 blef Hohenhausen kapten och 1820 kompanichef vid Andra gardet, 1822 riddare af svärdsorden. 1827 utnämdes han till major i armén och 1828 till major i regementet med tjenstebref.

Under alla dessa år egnade sig Hohenhausen åt ett nitiskt uppfyllande af tjenstens fordringar, och han förskaffade sig derigenom ibland kamrater ett odeladt vitsord för militärisk duglighet och noggrannhet. I sitt yttre saknade han visserligen något af detta raskt beslutsamma, som man vanligen förstår under benämningen knektmässighet, och mången skulle kanske ej anat, att han var en lika grundlig som skicklig exercismästare -- men detta kunna alla de intyga, som med och under honom tjenstgjort. Ett ytterligare bevis derpå företer den omständigheten, att vid inspekterandet år 1811 af den nyorganiserade beväringen på Gotland, tvänne kompanier i synnerhet ådrogo sig uppmärksamhet såsom väl inöfvade, och att det ena af dessa var det, som hade Hohenhausen till chef.

Men icke blott åt den praktiska militärtjensten riktade han sin uppmärksamhet. Han hade af naturen erhållit ett kritiskt sinne, förenadt med ett aldrig tröttnande forskningsbegär. Vid krigsakademien, hvarifrån han endast 17 år gammal utexaminerades, hade han ej vinnlagt sig om studier med den ifver, som man haft rätt att vänta af hans goda minne och lätta uppfattning. Vid mognare år deremot använde han nästan alla ifrån tjensten lediga stunder till inhemtande af grundliga kunskaper, ej blott i militärvetenskapen, utan äfven i statsekonomiska och politiska ämnen. Han älskade att omkring sig samla de yngre kamrater, hvilka delade detta tycke. Med dem genomgick han välkända arbeten i militärvetenskapen och krigshistorien, och de lefva ännu (1849), som otvunget yttra, att hvad de i denna väg veta, det hafva de hufvudsakligen att tacka Hohenhausen för. Alla dessa omständigheter i förening med en sällspord ädelhet och rättsinnighet, samt en ärlighet, som aldrig tvekade att öppet uttala sig, och en hjelpsamhet, som genom sträng ordning och hushållning satte honom i tillfälle att ofta bistå andra, tillvunno Hohenhausen inom regementet så mycken aktning ibland både högre och lägre kamrater, att hans råd af dem alla ofta inhemtades, och att sedan Hohenhausen uttalat sin åsigt, densamma vanligen blef gällande.

Dessa egenskaper, ej mindre än den sakkunskap, hvarmed han uppträdde vid åtskilliga riksdagar, och det noggranna studium af främmande länders militäriska och ekonomiska författningar, hvarmed han sysselsatt sig under en åren 1827--1829 företagen resa till Tyskland, Frankrike och Italien, hade ådragit sig styrelsens uppmärksamhet, hvilken för att förbereda hans användande i administrativ väg ansåg sig böra småningom upplyfta honom till en deremot svarande samhällsrang. Derför finna vi äfven Hohenhausen inom mindre än sex månader, ifrån den 4 december 1830 till den 1 juni 1831, efter hvartannat utnämnas till tredje major i regementet, öfverlöjtnant och öfverste i armén, tillförordnad landshöfding och slutligen militärbefälhafvare på Gotland.

Först den 5 oktober 1833 utnämdes han på stat till höfding i detta län. Hvad han såsom sådan uträttat, tillhör ej föremålet för denna uppsats. Att han med nit, allvar och ständig hänsyn till länets bästa skötte denna maktpåliggande befattning, derom vitna dock både den kärlek, hvarmed han under lifstiden omfattades, och den allmänna saknad, som följde underrättelsen om hans död.

Som militärbefälhafvare tillkom det honom att gifva stadga åt den nya organisationen och i nationalbeväringen ingjuta den krigiska anda, som alltid är svår att bibringa en nybildad trupp, synnerligen då denna utgöres ensamt af beväring, och då öfningstiden är så kort som på denna ö. För detta ändamål riktade han sin oaflåtliga uppmärksamhet åt tvänne föremål: anskaffandet af skicklige officerare samt dessas ändamålsenliga bildning, och bibringandet af skjutfärdighet åt manskapet. I förra afseendet bildade han en undervisningsanstalt för linieofficerare i Visby -- utverkade hos styrelse och ständer en löneförhöjning för befälet af 33 1/3 procent -- och lyckades förmå arméns fullmäktige till bestämmande af antagliga vilkor för befälets delaktighet i arméns pensionskassa. Genom dessa förenade omständigheter, och derigenom att, då lämpliga ämnen till officersbeställningar icke alltid i tillräcklig mängd funnos att inom provinsen tillgå, Hohenhausen ifrån närgränsande landskap tillegnade sig bildade ynglingar med fallenhet för yrket, lyckades han att i väsentlig mån höja officerskorpsens duglighet och anseende.

Till skjutfärdighetens uppöfvande stiftades ett allmänt jägaregille för länet och särskilda skarpskytteföreningar inom kompanierna, och dessa inrättningar hafva medfört den lyckliga verkan, att en betydlig del af Gotlands allmoge nu mera förvärfvat sig en ej ringa skicklighet i gevärets handterande.

Då Hohenhausen derjemte aldrig lemnade något tillfälle ur sigte att förskaffa sina officerare sådana kommenderingar, der specialkunskaper i yrket stodo att vinna, såsom vid gevärsbesigtningar, vid instruktionsbataljoner, vid gymnastiska centralinstitutet -- allt kommenderingar, hvaraf de ej förr varit delaktige -- samt då han städse med faderlig omtanke bevakade alla nationalbeväringens intressen, låter det sig lätt förklara, att den varma tillgifvenhet, hvarmed han omfattade denna korps, skulle af dess medlemmar med samma känslor återgäldas. Han hade derpå många ojäfaktiga bevis, men aldrig gåfvo sig dessa tänkesätt tydligare tillkänna än vid det sista högtidliga afskedet, då han tre dagar före sin död lät bära sig ned till de församlade officerarne för att af dem taga ett slutligt farväl -- ett afsked, hvaraf intrycket länge kommer att fortlefva i nationalbeväringens hågkomst. Efter en långvarig och tärande sjukdom afled landshöfding von Hohenhausen i Visby den 19 juni 1849.  (Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar.1884-1885)

 
 
 

Gustaf Jacob af Dalström

Landshövding på Gotland: 1849 23/11 - 1858 17/7

f. 1785-07-25 i Stockholm d. 1867-01-22 i Stockholm. Son till kyrkoherden Erik Dahlström och hans hustru Christina Julin.

Gift 1816-07-16 med Anna Christina Hållander f. 1797-05-14 på Sjöbo Skaraborgs län d. 1886-03-06 i Borås. Dotter av handlanden Johan Hållander och Rebecka Bonander.

Barn: (Lina) Carolina Matilda, född 1817-04-23, död 1891-04-22. Gift 1843-08-11 i örby kyrka Älvsborgs län med majoren Claes Peter von Utfall A, i hans 2:a gifte, född 1799, död 1874. Julia Aurora, född 1818-11-03. Stiftsjungfru. Död ogift 1902-12-28. Constantia Emilia, född 1820-05-02 på Ramnäs i Örby socken Älvsborgs län, död 1880-11-06 i Ystad. Gift 1848-12-31 på Öresten i örby socken Älvsborgs län med majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren, RNO, RVO Erik Anton Remmer, född 1815-08-10, död 1889-01-19. Oskar Johan Erik, adelsman vid faderns död 1867, född 1822. Major. Död 1910.

Student i Uppsala 1805. Konstit. fänrik vid Upplands lantvärnsbrigad 1808-04-23. Löjtnant därst. s. å. 10/7. Löjtnant i armén 1809-01-29. Fortifikationsexamen s. å. 1/7. Underlöjtnant vid fältmätningskåren s. å. 13/10. Stabsadjutant hos militärbefälhavaren på Gotland 1811-01-02. Kapten i armén 1812-04-04. Regementskvartermästare vid Älvsborgs regemente 1813-03-16. Brigadadjutant vid 4. brigaden av svenska armén i Tyskland s. å. 26/6. GMtf. s. å. RSO 1816-01-28. Kapten i generalstaben s. å. 16/8. Brigadadjutant vid 7. infanteribrigaden s. å. 1/10. Major i generalstaben 1818-05-11. Transp. till kapten vid Älvsborgs regemente 1819-11-26. Tjänstgör, major vid krigsakademien 1821-08-25. 2. Major vid Älvsborgs regemente s. å. 3/5. LKrVA 1822-02-23. Överstelöjtnant i armén 1823-07-04. Överstelöjtnant i generalstaben 1825-03-02. T. f. guvernör vid krigsakademien 1831-06-09. Överste i generalstaben s. å. 30/7. Adlad 1833-10-19. Överste och chef för Älvsborgs regemente 1836-03-12. Generaladjutant 1838-03-09. KSO 1844-10-14. Generalmajor i armén 1848-05-30. KDDO s. å. 8/9. Landshövding och militärbefälhavare på Gotland 1849-11-02. KmstkSO 1854-12-18. CXIVJ:s med. 1855-10-27. Avsked från landshövdinge- och militärbefälhavarebeställningarna 1858-07-17. 'Han bevistade finska kriget 1808 och tyska och norska krigen 1813 och 1814 samt deltog därunder i träffningarna vid Lemo 1808-06-19, Gross-Beeren 1813-08-23, Dennewitz s. å. 6/9, Roslau s. å. 29/9, varest en häst blev honom undanskjuten och han själv fick tvenne blessyrer, för vilken affär han erhöll tapperhetsmedaljen. Var likaså under cerneringen av Maëstricht 1814 med i alla utfallen från Wijk. Erhöll 1826 av konung Carl XIV Johan en hederssabel.

 
 
 

Didrik Anders Gillis Bildt

Landshövding på Gotland: 1858 17/7 - 1862 13/5

f. 1820-10-16 i Göteborg d. 1894-10-22 i Stockholm: Son till övverstelöjtnanten Daniel Fredrik Bildt och hans hustru Christina Elisabeth Fröding.

Gift 1848-03-16 i Stockholm med Rose Lucie Dufva f. 1825-12-14 på Hanstavik i Västertälje socken d.  1916-10-31 i Stockholm,. Dotter av kammarrådet Nils Dufva och Adelaide Hall.

Barn: Adéle Elisabet, född 1849-03-27 i Stockholm. Stiftsjungfru. Död ogift 1914-09-08 i Stockholm. Carl Nils Daniel, friherre vid faderns död 1894, född 1850. Envoyé. Knut Gillis, född 1854. General.

Kadett vid Karlberg 1835-02-09. Utexaminerad 1837-09-22. Underlöjtnant vid Göta artilleriregemente s. å. 17/11. Genomgick högre artilleriläroverket å Marieberg 1839–1842. Repetitör vid nämnda artilleriläroverk 1841–44. Löjtnant 1846-10-17. Lärare i artilleri vid högre artilleriläroverket å Marieberg 1846–47 samt i matematik och artilleri vid krigsakademien 1847–54. Artilleristabsofficer 1848-02-22. LKrVA 1849-10-21. Statsrevisor 1850. Adjutant hos konungen 1851-03-22. Kapten i armén 1852-07-02. RFrHL 1853-09-21. Chef för artilleristaben 1854-03-03. Major i artilleriet s. å. 7/3. Kapten i Göta artilleriregemente 1855-09-13. Överstelöjtnant i artilleriet 1856-05-07. KDDO s. å. 22/9. Major vid Svea artilleriregemente 1857-10-06. Fullmäktig i riksens ständers bank s. å. Överste i artilleriet s. å. 17/7. KNassAd02klmsv 1858. KNS:tOO 1858-07-04. Landshövding och militärbefälhavare på Gotland s. d. KNassAdO s. å. 10/8. RSO 1859-01-28. Utomordentligt sändebud till Danmark s. å. i aug. med anledning av konung Oskar I:s död och konung Carl XV:s tronbestigning. StkDD O s. å. 20/7. Generalmajor s. å. 6/8. 1. adjutant hos konungen s. d. KSO 1851-05-03. Utomordentligt sändebud till Italien 1861-07-00. StkItS:tMLO s. å. 21/7. StOff FrHL s. å. 18/10. Överståthållare i Stockholm 1862-05-13. Stadsfullmäktiges ordförande 1863–1874-03-03. Utomordentligt sändebud till Danmark 1863-11-00. Friherre 1864-05-03. StkNS:tOO 1864-11-05. KmstkNO 1866-07-03. Ledamot av riksdagens 1. kammare s. å. –1874. RPrRÖO1kl 1867-08-10. StkTMO 1870. KmstkSO 1872-05-27. Utomordentligt sändebud till Berlin s. å. med anledning av konung Carl XV:s död och konung Oskar II:s tronbestigning. RPrKrO1kl med RÖÖ emaljband s. å. 2/10. RoKavKMO 1873-05-12. Envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire i Berlin 1874-03-03 och i Dresden 1875-04-21. Generallöjtnant s. å. 16/6. StkSWHvFO 1878-05-20. Envoyé i Karlsruhe 1881-04-27. Vice kansler vid KMO 1885-11-23–1887-11-21. Riksmarskalk (excellens) 1886-08-18. Återkallad från beskickningarna i Berlin, Dresden och Karlsruhe s. å. 21/8. RBad FidelO s. å. 11/10. Kansler vid KMO s. å. 21/11. Ledamot av riksdagens 1. kammare 1887-01-08. Statsminister 1888-02-06–1889-10-12. RPrSvÖO i juli. SBL. Avsked ur armén 1890-11-28.

 
 
 

Gustaf Henrik Wilhelm Gyllenram

Landshövding på Gotland: 1862 13/5 - 1873 19/9

f. 1814-05-07 i Gottröra d. 1890-11-17 i Stockholm. Son till majoren Bernhard Fredrik Gyllenram och hans hustru Beata Christina Lovisa Douglas. Gift 1840 med Ebba Augusta Arnell f. 1815 d. 1868.

Fänrik Andra livgrenadjärregementet 1833, löjtnant 1846, kapten 1854, major 1858, överstelöjtnant 1862, överste i armén och landshövding på Gotland, Militärbefälhavare och chef Gotlands Nationalbeväring 1862-73, generalmajor 1863, landshövding Värmland 1873-85, ledamot i Första kammaren

 
 
 

Nils Henning Rudolf Bernhard Horn

Landshövding på Gotland: 1874 5/6 - 1883 5/10

f. 1825-11-20  i Ronneby d. 1892-02-13 i Karlskrona. Son till Baltzar Filip Salomon Horn o h h Anna Ulrika Maria Elisabet Rosenblad.

Gift 1852-10-01 i Lunds domkyrka med Ulrika (Ulla) Gustava Charlotta Cornelia Siöcrona f. 1825-12-31 i Landskrona d. 1905-08-11 i Karlskrona. Dotter av kanslisten Anders Ulrik Siöcrona och Emilia Laurentia af Klinteberg.

Barn: Anders Ernst Baltsar Alexander, född 1853-08-14 i Kristianstad, liksom syskonen. Elev vid tekniska högskolan 1875. Död 1878-07-29 i Ronneby och begraven i Visby. (Ellen) Ulla Maria Emilia Johanna, född 1857-04-22 död 1871-06-12 i Kristianstad. Anna Helena, född tvilling 1864-11-21. RKGM. Död 1924-02-27 i Örebro. Gift 1890-09-11 i Karlskrona med översten Carl Johan von Koch, nr 2244, född 1855. Död 1933-10-03. Hilda Lovisa, född tvilling 1864-11-21. Gift 1888-07-17 i Karlskrona statsförs. med kommendören, greve Hugo David Malkolm Hamilton, nr 86, född 1855 född i Kristianstad, död 1907.

Student i Lund 1841. Kansliexamen 1845-06-20 och examen till rättegångsverken 1848-06-02 auskultant i hovrätten över Skåne och Blekinge s. å. Extra ordinarie notarie 1852. Vice häradshövding 1854. Fiskal i nämnda hovrätt 1855-11-12. Assessor 1858-07-17. RNO 1872-05-27. T. f. landshövding i Gotlands län 1873-10-03. Utnämnd 1874-06-05. Ledamot av riksdagens 1:a kammare 1874–1878. Ordförande i nyssn. läns hushållningssällskap 1874. KNO1kl 1877-12-01. Landshövding i Blekinge län 1883-10-05. Inspektor för högre allm. läroverket i Karlskrona s. å. Ordförande i sistnämnda läns hushållningssällskap 1884. Ledamot av styrelsen för livränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Blekinge.

 
 
 

Per Gustaf Emil Poignant

Landshövding på Gotland: 1883 5/10 - 1900 7/12

Per Gustaf Emil Poignant, född 8 december 1829 i Stockholm, död 3 juni 1910 i Stockholm. Ämbetsman, riksdagsman och landshövding på Gotland 1883-1900.

Poignant avlade juris kandidatexamen i Uppsala 1855, blev vice häradshövding 1858, sekreterare i sjöförsäkringsöverrätten 1860 samt assessor i Svea hovrätt 1866. Som ordinarie revisionssekreterare 1871, avgav han 1873-75 på offentligt uppdrag utredningar och författningsförslag om nybyggen i de norrländska länen, dispositionsrätten över enskilda skogar på vissa orter och om fastighetsböcker för Värmland och Dal samt deltog i kommittéerna för utarbetande av ny instruktion för justitierevisionen (1876) och av författningar ang. mått och vikt (1877-78).

Efter att 1881 ha utnämnts till häradshövding i Oxie och Skytts domsaga i Malmöhus län förordnades Poignant redan två år därefter till landshövding i Gotlands län. Han kvarstod i denna befattning ända till 1901 och var därunder flera år ordförande i hushållningssällskapet och i direktionen för Visby navigationsskola.

Poignant representerade Gotlands län i första kammaren 1894-95 och var riksdagsman för Visby (till en början även för Borgholm) i andra kammaren 1896-99. Poignant utnämndes 1901 till hedersledamot av Lantbruksakademien.

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Kontakta sidansvarig