Händelser runt den gotländska kusten 1939 - 1945  Del: 1

Av Mickael Lundgren

Polacker i roddbåt över Östersjön

Östergarnsholmen 22 oktober 1939

Omkring klockan 22.00 den 22/10 1939 anlände nio polacker till Östergarnsholms norra sida i en roddbåt. De hade lyckats komma undan de tyska och ryska invasionsarméerna i Polen. De lyckades ta sig fram till Östergarnsholms fyr där de blev omhändertagna av fyrpersonalen. De befanns vara i gott skick. De sade att de inte hade rott hela vägen utan de hade blivit ilandsatta från ett större fartyg, vars nationalitet de inte ville avslöja, som släppt av dem utanför territorialgränsen. Det var dock svårt att tala med dem då endast två talade tyska, och då en mycket bristfällig sådan. De uppgavs sig vara civila krigsflyktingar och man fick uppfattningen att de var industriarbetare.

De militära myndigheterna ordnade så att de påföljande dag, den 23/10, överfördes till Visby dit de anlände något efter klockan 13.00. Varför de valt att fly till Sverige var oklart, men man förmodade att de ville fortsätta till Frankrike eller Storbritannien. Då de var civila lät man den polska legationen sköta ärendet.

Nu var det så att de inte var civila utan fyra av dem var underofficerare vid polska flygvapnet i Lida. Underlöjtnant Bolesław Kwiatkowski var den ledande i gruppen, han hade lyckats få med fem personer till på flyktförsöket som tog sin början i Lettland där de befann sig på flykt undan tyskar och ryssar. De hade erhållit en fiskebåt som personer kopplade till den polska flyktinghjälpen hade köpt. De hade alltså ej släppts av från någon ångare utan bara bogserats ett stycke av en lettisk kutter.  (Källor: I nordlig hamn. Gotlands Allehanda 23/10 1943)

Flyktingarna
Bolesław Kwiatkowski. Underlöjtnant vid polska flygvapnet
Wincenty Zienkiewicz
Wacław Raczkowski
Stanisław Lewandowski
Paweł Pajda
Jan Peterek. (Finns uppgift på att en polack med samma namn fanns i R.A.F. under kriget)
Zygmunt Popławski. (Finns uppgift på att en polack med samma namn fanns i R.A.F. under kriget. Han dekorerades av general Władydsław Sikorski den 16/7 1941 med orden Virtuti Militaris silverkors. Han var då sårad och sergeant tillhörandes 301st Polish Bomber Squadron "Ziemi Pomorskiej" i Swinderby. Vilket bilden till höger föreställer.)
Witold Kazimierczak
Kozakiewicz

Polska ubåten Orzeł

Östergarnsholmen 22 september 1939

Jan Grudzinski

I början av den tyska och sovjetiska invasionen av Polen 1939 hade den polska ubåten ORP Orzeł utfört patrulluppdrag i södra delen av Östersjön. Eftersom hennes hemmahamn vid Hel nära staden Gdynia hade fallit i fiendens samt kaptenen på ubåten, Henryk Kłoczkowski hade drabbats av en sjukdom, beslutade besättningen att försöka ta sig till Tallinn i Estland. ORP Orzeł nådde Tallinn den 14 september 1939 och den 15 september tvingades kaptenen lämna ubåten för att genomgå sjukhusvård.

På inrådan av Tyskland, bordade de estniska militära myndigheterna fartyget och internerade besättningen. Man konfiskerade alla navigeringshjälpmedel och kartor och började ta bort alla hennes krigsmateriel.

Minnessten i Tallinn

Besättningen på ubåten smidde emellertid planer på att genomföra ett flyktförsök. Befälhavare var nu sekonden Jan Grudzinski. Runt midnatt den 21 september övermannades de estniska vakterna och förtöjningarna kapades och Orzeł tog sig ut på öppet vatten. Larm gick omedelbart och ubåten utsattes för kraftig eldgivning. Men man lyckades komma undan. Tanken var att försöka ta sig till någon engelsk hamn. Besättningen hade hört att en annan polsk ubåt hade lyckats med detta.

När ubåten flydde hade två estniska vakter, Roland Kirikmaa och Boris-Nikolai Mahlstein, blivit kvar ombord och hölls nu som gisslan. Men då man passerade öster om Gotland sattes de båda esterna iland utanför Östergarnsholm där de omhändertogs av svenska myndigheter. De skickades dock nästan omgående tillbaka till Estland där de senare kom att ansluta sig till Waffen-SS.

Orzeł anlände till Skottland där hon blev en del av brittiska flottan, hon försvann senare. Orzełs flykt användes av både ryssar och tyskar som bevis på att esterna inte kunde försvara sig själva, vilket ryssarna sedan godhjärtat hjälpte dem med i sådär 50 år.

Likfynd

Petesviken i Hablingbo 23 juli 1940

Liket efter en drunknad rysk flygare har flutit i land i Petesviken i Hablingbo. Liket var icke svårare skadat , varför man knappast kan anta, att det legat i vattnet sedan i vintras. Detta antagande gjordes nämligen först då flygaren var iförd vinterkläder, Fallskärmen, som den döde hade på ryggen, var icke utvecklad. Legationen i Stockholm har underrättats om fyndet, och personal från densamma torde i morgon anlända hit för att ta hand om den döde, som införts till stadens bårhus. (Gotlands Allehanda 1940-07-23)

Med anledning ev det tidigare omtalade likfyndet i Petesviken i Hablingbo voro två tjänstemän från ryska legationen i Stockholm igår nedresta till Visby för undersökningar. Det framgick därvid bl. a., att den omkomnes namn var Alexander Maltjikov, att han var krigsflygare men icke av officers rang samt att han troligen förolyckats någon gång efter finska krigets slut. Stoftet vidarebefordrades igår till Stockholm för undergående av kremation. (Gotlands Allehanda 1940-07-25)

Liket av tysk flygare funnet

Heligholm i Vamlingbo 26 november 1943

Den omkomne anträffades i går förmiddags.

Under torsdagsförmiddagen anträffades på stranden innanför Heligholm i Vamlingbo liket av en tysk officer, av allt att döma en flyglöjtnant, som tydligen omkommit genom drunkning. Fyndet gjordes av jordbruksarbetaren Kjell Johansson i Vamlingbo, som genast underrättade myndigheterna om saken. Landsfiskal Nordbeck i Hemse och ortens fjärdingsman företogo senare på dagen besiktning av den döda kroppen och togo hand om de föremål som ev. kunde ge någon ledtråd för identifieringen. Den omkomne var en man i 40-årsåldern, som enligt gradbeteckningen tillhörde reserven, och han hade troligen legat i vattnet under någon månad.

Kroppen företedde inga tecken på yttre skador och det är alltså tydligt att officeren omkommit genom drunkning. Läkarbesiktning företages i dag av provinsialläkaren i Hemse, dr. Wåhlinder. Den dödes tillhörigheter bestodo endast av en börs innehållande omkring 20 Riksmark; några papper eller andra ägodelar kunde man däremot inte anträffa. Föranstaltande om den omkomne officerens begravning på Vamlingbo kyrkogård ha börjat vidtagas men någon dag har ännu inte bestämts. (Gotlands Allehanda 1943-11-26)

Tyske flyglöjtnanten jordfästes på tisdag.

Stoftet efter den i torsdags på stranden innanför Heligholm i Vamlingbo anträffade tyske flyglöjtnanten, som i dag bisatts på Vamlingbo kyrkogård, kommer att jordfästas tisdagen den 30 dennes kl. 2 e. m. Jordfästningen, som förrättas av komminister Thure Åberg, Vamlingbo, kommer att äga rum under militära hedersbetygelser. (Gotlands Allehanda 1943-11-27)

Stoftet efter den tyske flyg löjtnanten, som i torsdags i förra veckan anträffades på stranden i Vamlingbo, har i dag på middagen jordfästs på Vamlingbo kyrkogård. Officiant var komminister Thure Åberg.  Bland de närvarande märktes biträdande luftattachén vid tyska legationen i Stockholm, kapten Thienemann, samt konsul Carl E. Ekman från tyska konsulatet i Visby. En fältstark pluton paraderade och gav salut över den i gotländsk jord nyredda tyska krigargraven. (Gotlands Allehanda 1943-11-30)

Den okände soldaten fördes till vila i främmande jord

Vacker högtid i går på Vamlingbo kyrkogård. Jordfästningen av den omkomne tyske flyglöjtnanten försiggick i går i Vamlingbo under högtidliga former och militära hedersbetygelser och det blev en gripande akt av den namnlöse soldatens sista färd. Bland de närvarande märktes flygattachén vid tyska legationen i Stockholm kapten Thiedemann, konsul Carl E. Ekman kommendörkapten Gahn och t.f. fobef., kapten Ewert Nilsson med adjutant.

Samlingen skedde i Vamlingbo kyrka, där en andaktsstund hölls. Framme vid koret hade vid altarrundan kransarna placerats, och på altaret brunno levande ljus. Inledning skedde med ps. 377 "Närmare Gud till Dig", och därefter höll pastor Thure Åberg en betraktelse med utgångspunkt från Ps. 46 : 2 "Gud är vår tillflykt och starkhet, en hjälp i nödens tider väl beprövad" och erinrade i sitt tal, att Gud är vår enda hjälp i all vår nöd, och ju större nöden är desto starkare förnimma vi detta. I den svåra rättsnöd, som vi nu genomleva, stiga på skilda tungomål från miljoner ångestfulla hjärtan en bön till Gud om hjälp och frälsning från de dödens fasor, som övergå vår värld. Av de miljoner offer, som bringats i detta krig, är denne okände soldat, som i dag skall vigas till vila på Vamlingbo griftegård, ett. I främmande jord skall han vila som så många andra av hans likar. Där hemma i Tyskland gå hans anhöriga och tänka i kärlek och oro på honom utan att veta, att han genomkämpat sin sista strid. Vi kunna ha skiftande meningar om mycket, men kvar står alltid vördnaden för soldatens trohet mot sitt land. Han gick när fosterlandet kallade och han föll i sitt värv. Vi känna medkänsla med de okända anhöriga och lysa välsignelsens ord över soldatens minne.

Så följde en kort bön, "Han tårar fälla skall som vi". Under klockringning tågade processionen därefter ut till graven. Kistan hade upplyfts ur graven och ställts på katafalken vid sidan samt var höljd i den tyska riksfanan. Först sjöngs ps. 579: 1 "Jag är en gäst och främling", och därefter förrättades jordfästningen av pastor Åberg, varpå följde skriftens vittnesbörd om dödens allvar och evighetens hopp, varpå sjöngs ps. 118: 3.

Av sex militärer sänktes därefter kistan i graven, under det att en trupp militär gav salut. Därefter följde kransnedläggningen. Först höll kommendörkapten Gahn ett kärnfullt och varmhjärtat tal på tyska.

Vi ha samlats, sade tal., på denna stilla och vackra landskyrkogård för att visa en tysk officer den sista hedersbevisningen. Vi känna icke hans namn - han var tyvärr endast den okände soldaten. Men vi veta, att han lidit hjältedöden för sitt älskade fosterland. Mänskligt att döma har han ljutit en förtidig död, men han kände säkert ingen fruktan för döden. Han dog på ärans fält. På uppdrag av militärbefälhavaren på Gotland nedlägger jag denna krans.  Må han vila i frid i den gotländska jorden.

Därefter framträdde tyske flygattachén kapten Thienemann  och höll på tyska ett tal där han bringade sitt fosterlands tack till den döde samt en hälsning till honom såsom flygarekamrat och nedlade en krans från "Der Oberbefelhaber der Luftwaffe."

Så höll konsul C. E. Ekman ett tal - ävenledes på tyska - i vilket han omnämnde, att den tyske soldaten hade gått ut för sitt fosterland och offrat sig för det. Sedan havet fört honom hit finner han i Gotlands jord den sista vilan. Konsul Ekman nedlade därtefter en krans.

Så framträdde lanstingsman Efr. Larsson till graven och höll ett varmhjärtat tal. På havets vågor fördes du till vår kust, sade tal. Vi känna ej ditt namn, men Herren känner namn och rum. Han nedlade så en krans från Vamlingbo församling.

Sist framträdde kapten Thienemann  och uttalade ett tack till konsul Ekman, militären, pastor Åberg och Vamlingbo församling för all visad vänlighet.

Därefter samlades alla i prästgården, där församlingsborna ordnat med kaffe på ett verkligt vackert och uppoffrande sätt. Konsul Ekman framförde här ett varmt tack till pastor och fru Åberg samt till alla, som så omsorgsfullt och vänligt ordnat allt och för all gästvänlighet. Kapten Thienemann frambar även sitt och legationens varma tack. (Gotlands Allehanda 1943-12-01)

Motorfiskebåt med tyskar och en ryss på flykt från Libau

Faludden i Öja 19 september 1944

Den 16/9 1944 anlände 14 uniformerade och beväpnade tyskar och en ryss som var frivillig i tysk militär arbetstjänst i en motorfiskebåt med beteckningen "47" till Faludden i Öja socken. De hade närmast kommit från trakten av Libau (Liepāja) och hade varit till sjöss i sex dygn. Under den tiden hade bränslet och maten tagit slut och de hade kommit helt vilse i det mycket dimmiga vädret som då rådde. För att kunna ta sig framåt så hade de hissat en presenning som segel. Då de hörde ljudet av en mistlur seglade de, eller rättare sagt drev, åt det hållet, det visade sig vara Faluddens fyr mistlur de hört. Väl komna i land togs de omhand av svensk militär, som tog hand om deras vapen. De fördes sedan till Hemse, dagen efter, den 17/9, fördes de vidare till Visby. De verkar inte ha stannat kvar i Sverige utan fördes förmodligen vidare hem till Tyskland.

(ViLA Landskansliet E XIV:18. Gotlands Allehanda 17/10 1944)

Jaen Teär

Visby 23 september 1944

Det största flyktingfartyget som anlände till Gotland under det andra världskriget kom till Visby lördagen den 23/9 1944 och gick under namnet Jaen Teär. Hon var en estnisk motorseglare. I dokumenten som skrevs i Visby anges det att hon hade 101 estniska flyktingar ombord, hur de kom fram till det är okänt. Inalles var det, förmodligen, 184 personer ombord, av dessa var 116 ester (varav en som räknas som ryss), 1 litau, 1 nederländare, 10 polacker, 3 ryssar med lettiskt pass och 55 tyskar.

Varför denna underliga blandning av civila och militärer och av nationaliteter? Jo, Jaen Teär var hyrd av Organisation Todts kontor i Tallinn som nu flydde då Röda armén stod utanför staden. De tog med sig medarbetare och deras vänner och släktingar, båten var dock ej på länga vägar full utan tvärt om, det fanns plats för betydligt fler ombord.

Följande berättelse kommer från en estnisk kvinna som sommarjobbade vid Organisation Todt 1943 och 1944 till flykten i september och följde med Jaen Teär:

”Organisation Todt bestod av sådana som på något sätt var handikappade, de användes för konstruktionsarbeten. De sändes nära fronten för att arbeta där, man såg dem aldrig mer när de rest iväg. De var hyggliga personer, tyskar, de ordnade bl. a. kommissbröd och socker som bara tyskar kunde få tag på och delade med sig av detta. De hade grå uniformer. På kontoret arbetade också en medelålders kvinna (Valeria Kungs) och en ung springflicka. En tysk vid namn Brunke, kallades löjtnant, var kontorschef, han var ihop med Kungs, lyckade skaffa en större fiskebåt (Jaen Teär) och bensin, de hyrde nog båt och besättning av ester. Båten var inte full när den avseglade, det kunde ha fått plats för flera. Tyskarna hade beordrat seglatsen till Danzig. Hon hade fått uppgift om att båten skulle avgå på kvällen, tiden flyttades dock fram. Hon hade inte bråttom och stod hemma och packade när det på morgonen kom en person från båten dit och talade om för henne att hon måste komma nu om hon ville följa med. Hon kom ihåg att det var tyst i Tallinn, man kunde höra spridda skottsalvor långt borta och det brann på några ställen, det underliga var annars tystnaden och att man inte såg några andra personer i staden. Hon var nog den sista personen som gick över landgången, eventuellt kan det ha varit en person till, som hon hade sett komma springande i hamnen, som kom efter henne.

De fick order om att hålla sig under däck, det var mycket gott om utrymme, båten var inte fullastad. Hon kommer ihåg Tallinns siluett när de gav sig av, hon, eller för den delen ingen annan heller trodde att de skulle vara borta hemifrån någon längre tid. När de kommit ut ifrån hamnen så ankrade de efter ett tag, det gjorde de för att invänta gryningen, då man kunde se tyskarnas minfält.

Då de fick se all ljusen vid Gotlandskusten var tända så var det många som trodde att det var fred. De trodde at det var den tyska kusten.

Då de om morgonen eller natten kom till Gotland väckte Kungs henne, förvirringen var stor bland tyskarna och de blev ursinniga och tyckte att detta var "schweinerei", de skulle ju till Danzig. Förmodligen hade den estniska besättningen sett sin chans och styrt till Sverige (detta bekräftas av andra ombord) istället. Tyskarna fördes på

något sätt vidare till Tyskland, okänt hur. Brunke förbjöd Kungs att följa med till Tyskland. Hans fru och barn väntade ju i Tyskland. Kungs grät och skrek, och drack sig berusad på vin, det fanns mycket vin men litet med vatten ombord. De ombordvarande tillfrågades av svenskarna varthän de ville, Sverige eller Tyskland, hon ville

Modell av Jaen Teär på Tallins sjöfartsmuseum

till Tyskland, då det fanns släkt där, hon kom dock av okänd anledning aldrig dit.”

Redan på den tiden var det som var lättats att avyttra sprit och tobak. Den 26:e beslagtogs ½ liter likör, 61 st. cigarrer, 108 cigarretter och 100 gram tobak som en svensk löjtnant olagligen köpt, likaså hade en svensk fänrik, han köpte dock bara 164 st. cigarretter. Det fanns trots detta relativt stora mängder alkohol ombord, plus en revolver och sju patroner. Med ombord fanns också en hund som avlivades av svensk polis.

Jaen Teär fördes senare till Västervik där det blev problem angående lasten, hon förde bl. a. med sig röntgen- och tandläkarutrustningar.

Chefen för Organisation Todt tycks ha hetat Wein, de enda andra namnen jag funnit är löjtnant Brunke, Mundstedt, Walter K. Kransch, Adam Volkmann, Rudolf Frans Richard Glaser, och det av den anledningen att deras kameror beslagtogs i Visby. Den estniska besättningen var på 11 man, 7 män, 4 kvinnor, de tog med sig tre barn, kapten ombord var den 32-årige Jakob Suksdorf.

Jaen Teär byggdes 1926 i Papisaare på Ösel av Karl Teär som namngav fartyget efter sin far. Hon hade en nettodräktighet på 278,64 ton. Fartyget hade tidigare använts av ryssarna, men då av helt andra skäl. I augusti 1940 när den första sovjetiska ockupationen gick mot sitt slut användes Jaen Teär av de flyende ryssarna för att föra bort politiska flyktingar från centralfängelset Keskvangla. Fartygets fylldes med 574 fångarna. Efter motorhaveri och efter att fångvaktarna övergivit fartyget så seglade fångarna fartyget i land den 28/8.

1944 överlämnade Jaen Teär till Sovjet där hon blev Eesti Merelaevandus (Estniska rederibolagets) egendom. I andra hälften av december 1945 lastades hon med bl. a. 5 miljoner amerikanska cigaretter i Tallinn. Lasten var tänkt för garnisonen på Ösel. Jaen Teärs kapten, Sandre, lämnade in en skriftlig protest till rederiet då havet var täckt av en tunt istäcke och fartyget var helt oskyddat med sitt träskrov. Vid jultid var hon dock tvungen att avsegla. En bit väster om Suurupi började hon ta in vatten och sjunka. De tio ryska soldaterna ombord drabbades av panik. Ångfartyget Salmi tog henne på släp mot grundare vatten, men misslyckades, Jaen Teär sjönk. NKVD anklagade dem för att ha sänkt fartyget, men klarade sig p.g.a. Sandes skriftliga protest. Hon ligger nu på 39 meters djup mellan Naissaar och Paljassaar.

Likfynd vid Sysneudd

Sysneudd i Östergarn 19 oktober 1944

Vid 10-tiden igår förmiddag (den 19/10 1944. ML) anträffades ett illa åtgånget manslik ilandflutet ungefär 1 km. norr om Sysne i Östergarn. Liket låg när det anträffades alldeles vid strandkanten. Det var som sagt illa tilltygat och torde ha legat i vattnet någon månad. Att döma av en bindel kring ena armen torde fyndet utgöra kvarlevorna av en tysk flygare. På armbindeln stod nämligen beteckningen Deutsche Luft-Waffe. Polisen är i dag sysselsatt med att undersöka det sogliga fyndet och om möjligt närmare identifiera detsamma. (Gotlands Allehanda 1944-10-20)

Likfyndet vid Östergarnskusten

Det i gårdagens tidning omtalade likfyndet vid Sysneudd i Östergarn har nu identifierats med hjälp av papper som anträffades i den omkomnes kläder. Av dessa papper framgår att den döde var Oberfänrik Gerhard Wartenberger, född den 11 oktober 1922. Var han är hemmahörande kunde man inte utläsa av de delvis förstörda handlingarna, men fadern, vars namn synes vara Walter Wartenberger är enligt papperen hemmahörande i Traditz bei Torgau, Elbe. Den döde var iförd uniform och bar en del utmärkelser bl.a. järnkorset. Utanpå uniformen bar den förolyckade vanlig flygardräkt med armbindel, på vilken stod orden: Deutsche Luft-Waffe. (Gotlands Allehanda 1944-10-21)

Till vila i gotländsk jord

På Östergarns kyrkogård vigdes i middags till den sista vilan stoften efter de vid Sysne udd i Östergarn och vid Hammarudd söder om Kronvalls fiskeläge i Eksta ilandflutna tyska flygarna, Oberfänrik Gerhard Wartenberger från Traditz bei Torgau, Elbe, och Obergefreiter Karl Tugend från Ober-Issigheim.

Jordfästningen ägde rum vid de två gravar som retts i omedelbar närhet av den stora Albatrossgraven, och området däromkring hade vackert dekorerats med tyska krigsflaggor. Efter jordfästningen, som förrättades av kyrkoherde C. J. Björkander, och som bevistades av bl.a. luftattachén vid tyska legationen i Stockholm, major Golcher, och konsul Carl E. Ekman, Visby, nedlade kransar med band, av den förstnämnde från der Oberbefehlshaber der LuftWaffe och av den senare från tyska konsulatet i Visby. Bland kransarna märktes vidare en från Landesgruppe der NSDAP i Stockholm.

Med anledning av jordfästningen i Östergarn är flaggan på tyska konsulatet i Visby i dag hissad på halv stång.

Vidare kan nämnas att kransar från Luft-Waffe och härvarande tyska konsulat även nedlades på Albatrossgraven. (Gotlands Allehanda 1944-10-24)

Anträffades ytterligare ett lik efter en tysk flygare

Hammarudd i Eksta 19 oktober 1944

Okänd mansperson hittad i vattnet

Vägumeviken 20 november 1944

Havet ger igen.

Ett manslik påträffades den 20/11 i Vägomeviken av den fiskande brännmästaren Bogren. Kroppen hade tydligen legat i vattnet ganska länge, men var på grund av den låga temperaturen i vattnet rätt väl bibehållen. Av kläderna fanns inte mer än undertröja och en brun skjorta med bröstfickor samt livrem kvar. 

Vid polisutredningen konstaterades att mannen varit cirka 170 cm. lång och ganska kraftigt byggd. Ansiktet var intryckt och på högra sidan av bålen fanns ett cirkelrunt hål varigenom lungorna syntes - förmodligen ett skotthål. På högra handen fanns en ring av svartnad metall med en fördjupning i form av ett hjärta, håret var mörkbrunt och tänderna friska. Mannens ålder var förmodligen under 40 år. Eftersom skjortan är av utländsk militärtyp, kan det ha rört sig om en förolyckad flygare.

Begravd den 21 november 1944 på Othems kyrkogård. (Det går numera, 3/10 2003, inte att finna graven.) (Gotlands Allehanda 21/11 1944)

Likfynd i Silte

Kvarnåkershamn i Silte 27 november 1944

Tysk marinsoldat anträffad vid stranden.

På måndagen (den 27/11 1944. ML) anträffades vid stranden av Kvarnåkershamn i Silte liket av en militär. Det var efter en man på omkring 20-25 år, iförd flytväst och uniformsjacka samt långa skinnbyxor. Liket hade av allt att döma icke legat länge i vattnet. Den döde hade emellertid inga papper eller identifieringsbevis på sig, icke ens dödsbricka, men av uniformsbeteckningarna att döma synes han ha haft fänriks grad vid marinen.

Den döde kommer antagligen att begravas i Silte. (Gotlands Allehanda 1944-11-29)

Till vila i gotländsk jord

Det för några dagar sedan vid Siltestranden anträffade liket av en tysk marinfänrik, som man emellertid icke lyckats identifiera, jordfästes på middagen (den 5/12 1944. ML) vid Silte kyrka av kyrkoherde H. Björkpuist (sic) i Hablingbo. Vid den högtidliga akten närvoro bl.a. representanter för tyska marinattachén i Stockholm samt tyska konsulatet i Visby jämte en representant för militärbefälhavaren på Gotland. Vidare deltog i högtidligheten en hederstropp bestående av en befälhavare och 24 man från en militärförläggning i trakten. Kransar nedlades såväl från Tysklands marinattaché samt från konsulatet i Visby och militärbefälhavaren. Efter jordfästningsakten sänktes kistan i graven på Silte kyrkogård samt lossades en hederssalut över graven.

Efter högtidlighetens slut samlades man i skolan, där Silte rödakorskrets bjöd de i sorgehögtiden deltagande på kaffe. (Gotlands Allehanda 1944-12-05)

Flyktingbåt till Slite

Slite 4 maj 1945

Tyska officerare tvungo fiskare från Libau att gå över med dem.

Mellan kl. 11 och 12 i förmiddags anlände med fiskebåt från Libau till Slite med sammanlagt tio man ombord. Av dessa voro fyra civila samt sex tyskar, nämligen en officer och fem underofficerarer. Dessa senare ha omhändertagits av militär och förts till Lärbro i avvaktan på vidare åtgärder under det letterna komma att vända åter till sitt land igen.

Enligt vad som uppges hade tyskarna, som voro beväpnade, med vapen i hand igår kväll i Libau beordrat letterna att föra dem till Sverige, och vederbörande hade under förhandenvarande omständigheter intet annat att göra än att lyda order och sticka till havs. Resan gick lyckligt och i dag kunde man, som sagt landstiga i Slite. (Gotlands Allehanda 1945-05-05)

Flyktingar till Ronehman

Ronehamn 8 maj 1945

Ett 1,000-tal flyktingar nu i Ronehamn. Ett 50-tal sårade ha omhändertagits. - En avliden tysk begravd i dag.

I pressläggningen meddelas att inalles ett 1,000-tal flyktingar under dagen anlänt till Ronehamn med ett flertal större och mindre fartyg. Det stora flertalet av passagerarna, som omväxlande består av civila o. militärer, har hittills fått stanna ombord på båtarna, men ett 50-tal sårade har tagits omhand av myndigheterna och har förts vidare för att erhålla vård.

En tysk soldat hade avlidit under färden till följd av sina sår och han jordfästes i dag på Rone kyrkogård.  Hur man kommer att förfara med den övriga mängden av flyktingar är ännu inte bestämt och man vet inte heller om de ev. ämna fara vidare mot hemlandet.

Den stora anhopningen av främlingar i Ronehamn har givetvis medfört ett omfatttande arbete för våra civila och militära myndigheter, som i en hast måst sända läkare och annan personal samt förnödenheter av alla slag till platsen. (Gotlands Allehanda 1945-05-09)

Flyktingbåtar strandade - Hade 150 soldater ombord.

Faluddsrevet 10 maj 1945

Kl. 23,15 natten till torsdagen observerade fyrfolket vid Faludden, att man blossade från Faluddsrevet och sedan man omedelbart gått ut till platsen konstaterades att två båtar - en bogserbåt och en motordriven pråm - stodo på grund på revet. De ombordvarande, 150 tyska soldater och några civila, transporterades under natten och de tidiga morgontimmarna i land per motorbåt och fingo logera i tält på stranden innan de vidarebefordrades till Havdhem sedan den svenska militären tagit hand om dem. Av de 150 tyskarna voro emellertid 17 sårade och dessa fördes sedan de omsetts av läkare på platsen till Lärbro krigssjukhus, där de nu vårdas. Tre kvinnor och ett par manliga civila voro även med och ha inkvarterats.

 Bogserbåten står ännu kvar på grundet. Vid strandningen rådde ganska svår sjöhävning, och man har ännu inte kunnat dra fartyget av grundet. Pråmen däremot, kantrade och sjönk sedan den urlastats och vinden tilltagit i styrka.

Båtarna beskötos av ryskt flyg - 3 tyskar dödades.

Tyskarna ha berättat, att sedan deras farkoster lämnat Windau överföllos de av ryskt flyg som besköt båtarna. Därvid dödades 33 man och 17 sårades. De döda hade man innan ankomsten till Faludden lämpat över bord.

Enligt en senare uppgift skulle de vid Faludden strandade pråmen och bogserbåten ha medfört 400 man, därav 5 civila. En mindre båt med 14 civila, män, kvinnor och barn ha kommit i land Vamlingbokusten, iladnbärgade (sic) av fiskarne. Även på andra ställen av kusten ha flyktingarna landsatts. Avlusningsaktionen pågår i dag och därefter komma de civila omhändertagas på samma sätt som tidigare kontingenter medan militären bevakar soldaterna. (Gotlands Allehanda 1945-05-11)

Ytterligare några småbåtar till Gotland

Ronehamn och Herrvik 10 maj 1945

Under senaste dygnet har, enligt vad som meddelats från militärbefälet, blott ett mindre antal småbåtar lyckats smita förbi bevakningen och komma i till Gotland vid Ronehamn och Herrvik. De ha varit bemannade med folk av olika nationaliteter - dock mest tyskar, av vilka flera återvänt till sitt hemland. De civila flyktingarna ha polisen tagit hand om förutom ett 50-tal sårade, som förts till sjukhus. I övrigt har det varit relativt lugnt på flyktingfronten under detta dygn, uppger landsfiskalen i distriktet.

Landsfiskal Stengård meddelar att det i hans distrikt senaste dygnet varit lugnt på ”flyktingfronten". Senast anlände en båt natten mellan onsdag och torsdag med 11 civila och fem militärer ombord. De civila ha intagits i förläggningen i Katthammarsvik, som nu inalles har 156 letter, 2 ryssar och 2 tyskar i förvar. De fem militärerna togos omhand av militär myndighet. En av tyskarna hade fått några fingrar avklämda och därför remitteras till sjukhus. Av flyktingarna i nämnda förläggning är 105 män, 47 kvinnor och 8 barn under 14 år. ... (Gotlands Allehanda 1945-05-11)

Den tyske krigaren vigd till sista vilan

Kristihimmelsfärdsdag jordfästes i Rone kyrka stoftet efter den tyske soldat, vilken under krigets sista timmar fått släppa livet till. Som bekant hade han förts i land i Ronehamn under onsdagen tillsammans med ett femtiotal sårade tyskar från tyska fartyg som sökt sig över hit från Kurland. Kistan, i mörkpolerad ek, bars av sex svenska soldater, medan en annan svensk trupp bildade häck vid vid ingången till kyrkan. I processionen deltog en tysk löjtnant och två tyska soldater. Befälhavare för den svenska truppen var major Lindeborg.

Vid inträdet i kyrkan spelades på orgeln Sorgemarsch ur Eroicasymfonin av Beethoven. Därefter sjöngs ps. 125: 1-3, varefter officianten, kyrkoherde Ernst Hejnemann höll griftetal och förrättade jordfästningen, dels på svenska och dels på tyska. Efter akten sjöngs ps. 125 4-6, varefter kistan utbars till tonerna av av Pilgimskören ur Tannhäuser av Wagner. Då kistan sänktes i graven gav den svenska truppen salut med två salvor. Major Lindeberg framträdde därefteroch nedlade en krans med band i de tyska och svenska färgerna samt hyllade med några varmhjärtade ord den den döde soldaten som fallit på sin post.

Därefter talade den tyske löjtnanten och uttryckte b.l.a. sin glädje över att hans döda kamrat fick vila i svensk jord, i ett broderfolks jord. Sist lyste officianten frid över stoftet. En stor mängd av bygdens folk hade samlats och hyllade den döde med blommor. (Gotlands Allehanda 1945-05-11)

En båt med nio militärer

Vändburg 14 maj 1945

Vid Vändburg kom i morse en båt med nio militärer och alla dessa ha förts till det stora uppsamlingslägret i Havdhem, som nu rymmer 6-700 man. De få allesammans stanna där över karantänstiden som är 14 dagar och sedan komma de förmodligen att transpoteras till fastlandet. (Gotlands Allehanda 1945-05-14)

Sju tyskar rodde från Kurland till Östergarnsholmen

Sysne i Östergarn 13 maj 1945

Sju tyska soldater, som häromdagen anlände i en liten gummibåt till Sysne fiskeläge på Östergarnslandet, påstod för befolkningen att de rott från Kurland till Gotland med gummibåten. Resan hade tagit två dygn.

Det var några fiskarhustrur, som en morgon fick se tyskarna nere vid fiskeläget, där de lågo och torkade sina våta kläder. De hade gott om mat på gummibåten, men var fullständigt uttröttade. En av tyskarna ville sälja några flaskor med fin konjak, men fiskarkvinnorna tog i stället och underrättade militären, som snart kom och tog hand om tyskarna.

Flyg förde ögonskadade till Stockholm.

Sammanlagt 58 flyktingar har under lördagen och söndagen kommit till Gotland. Av dessa kom en större bogserbåt i lördags morse till Herrvik med 44 man ombord, 39 tyska soldater och 5 civila. Under söndagen anlände 14 militära flyktingar i en mindre båt till Vändburgs fiskeläge. Samtliga flyktingar ha tagits om hand av vederbörande myndigheter.

Av de skadade tyska flyktingarna som inlagts på Lärbro krigssjukhus befann sig två med ögonskador. Skadorna visade sig vara av så allvarlig art att man i dag på morgonen rekvirerade ambulansplan för att föra de båda tyskarna till Stockholm för specialistvård. Planet kom idag på middagen till Fårösund där de gick ned och tog ombord patienterna. (Gotlands Folkblad 1945-05-14)