Polska Batorys flykt till Gotland 1939

Av Mickael Lundgren och Roman Wroblewski

Den mycket stormiga måndagen den 2/10 1939 anlände till Klintehamn den polska patrullbåten (f.d. tullkryssaren) ORP (Okret Rzeczypospolitej Polskiej. Polska Republikens Fartyg) Batory, förandes polsk handelsflagg. Hon hade då hon närmat sig Sverige fått kontakt med den svenska militären son hade hänvisat henne till Visby. Då hon vid 12-tiden närmade sig Gotland upptäcktes hon av ett tyskt spaningsplan som tillkallade tre tyska jagare till platsen, troligtvis Bremse, Grille och Hansestadt Danzig. Batory lyckades dock segla ifrån dem in på svenskt territorialvatten, där svenska marinens torpedbåt HMS Ragnar eskorterade henne vidare.  Med henne följde sexton? personer, 6 polska officerare, 4 matroser, 3 tullmän och 3 civila, som begärde att bli internerade i Sverige. Vid krigsutbrottet den 1/9 hade hon beskjutit det tyska flygvapnet, som anföll Hel-halvön.  Besättningen fick den 10/9 order om att lämna båten, hennes två tunga kulsprutor demonterades och användes till Hels försvar. Dagen innan fästningen på Hel kapitulerade till tyskarna återvände delar av besättningen, och en del andra, till Batory. Besättningen ombord var misstänksam gentemot befälhavaren ombord, kaptenen Jerzy Milisiewicz, då han inte tillhörde flotta, utan armén. Han visade sig dock vara rätt man för uppdraget.

Ett falskt rykte spreds i Klintehamn att kommendanten på Hel skulle finnas ombord. Besättningen på den polska båten visste inte att Warszawa vid den tidpunkten hade kapitulerat och ej heller att en stor del av den polska ubåtsflottan låg internerad i Sverige. Klockan 19.40 söndagskvällen den 1/10, som hade varit månklar, hade båten lämnat Hela och lyckats ta sig igenom de tredubbla tyska bevakningslinjerna och de av tyskarna utlagda minfälten, detta trots att hon då bara kunde göra 24 knop och hade varit förföljd av tyska båtar. Svenska marinens torpedbåt HMS Ragnar tillhörigt upptäckte Batory vid Karlsöarna. Batory meddelade att de hade brist på olja och på grund av det inte kunde fortsätta. Svenskarna bad dem att söka sig till Klintehamn, dit de anlände vid 15.30-tiden, den svenska båten hade eskorterat dem dit.

Befälhavaren ombord på Batory började i Klintehamn förhandla med svenskarna om att få tag på bränsle. Efter att ha kontaktat den polska legationen i Stockholm lyckades det han att få 15 kg. brännolja. Anledningen till att de bara fick så lite var att det beräknades räcka till Visby. Då provianten ombord var på upphällningen

"Under inbogsering till Visby hamn 3 okt. 1939" Foto: Kmd. E.Braunerhielm Gotl. marindistrikt Visby.

Besättningen

Batory i Visby 1940 Foto: G. Jonssons undersökningsresa till Gotland 1940.

framställde en begäran om bröd och vatten till svenskarna, vilket de biföll.

Vid omkring klockan 18.30 startade Batorys motor för att fortsätta resan till Visby, den svenska vaktbåten gav sig av i förväg. Men då polackerna, av förklarliga skäl, var obekanta med Klintehamns hamn så backade de först på en skuta som låg till kajs så att Batorys flaggstång gick av, på väg därifrån körde de på fel sida om en dykdalb som låg i hamnen och seglade på så sätt på grund. Batorys avgång hade samlat en relativt stor skara åskådare på land. Lotsarna drog trossar från Batorys akter och folket som stod på kajen försökte att dra henne flott. Men hur de än drog så stod Batory stenhårt på grund. Trossen gick dock av ett par gånger. Den svenska vaktbåten undrade nu varför Batory dröjde och ilandsatte en officer som skulle få försöka få svar på frågetecken. Den taxi som Gotlands Allehanda hade använt för att ta sig till Klintehamn kom nu till användning, dess strålkastare användes som signalanordning för att få vaktbåten till kaj. Besättningen på den båten gick nu iland och hjälpte till att dra i trossen som Batory var fastgjord i; nu kom hon flott, klockan hade då hunnit bli 21.30.

Svenskarna hade gjort förberedelser för att förlägga polackerna i land, men de föredrog att stanna kvar ombord. Svenskarna vaktade både till lands och till sjöss.

Klockan sex på morgonen den 3/10 1939 lämnade Batory Klintehamn då marinens vaktfartyg förde henne till Visby, där hennes propeller kom att repareras. Väl där förtöjdes hon vid vågbrytaren i yttre hamnen. Kajen spärrades av för allmänheten. Högste officeren på Batory ägnade dagen åt förhandlingar med de svenska militära myndigheterna. På middagen samma dag meddelade de svenska myndigheterna att regeringen beslutat att Batory betraktades som ett handelsfartyg, då hon hade legat på sin ordinarie plats i Hela för att användas till sjuktransporter, den militära personalen ombord internerades dock vid A7. Hur man skulle göra med de civila bestämdes inte vid detta tillfälle. Vapen och ammunition togs nu i förvar.

Tullpersonalen och de civila togs senare omhand av till Gotland nedrest personal från den polska legationen i Stockholm. Batory kom att läggas upp i Visby. De civila internerades i Ångbåtsbolagets regi nere i Visby hamn, de var fria att ta dagliga promenader i Visby under uppsikt av svensk militär, som då vaktade, guidade och tolkade. I Visby passade de på att ekipera sig, de passade även på att bese ruinerna och ringmuren.

Maskinisten Roch Kazmierczyk  och radiotelegrafisten Stanisław Lis återvände senare i november till Batory för att för att se efter henne, de upptäckte då att spritkompassen hade försvunnit. Batory antogs ju trots allt vara värd 60.000:-

Militärerna ombord fördes den 25/7 1940 till läger i Främby. 1944-1945 återvände de till Polen, alla utom Kwiatkowski och Slominski som blev svenska medborgare.

I januari 1941 bogserades Batory till Stockholm där hon kom att ligga bredvid den polska fullriggaren Dar Pomorza och tre polska ubåtar. Den 21/10 1945 bogserades ORP Batory till Gdańsk i Polen av ubåten ORP Żbik .

kpt. Jerzy Milisiewicz, kpt. Eligiusz Ceceniewski, kpt. Konrad Sawicz-Korsak, por. Tadeusz męczyński, por. Alfons Górski och ppor. Mieczysław Tarczyński, framhöll att de flydde från Polen "privat" i en privat båt och blev upplockade av ORP Batory. De har lyckats att komma till England och kämpade mot tyskarna. Kapten Konrad Sawicz-Korsak blev senare befälhavare för ORP Burza.

I Polen kom hon att användas som räddningsfartyg för WOPR, polska sjöräddningen. 1967 togs hon den till varvet i Zeran i Warszawa för att där huggas upp. Den folkliga opinionen räddade henne dock, hon bogserades till Gdynia. Först ställdes hon upp på land på Hela-halvön, men senare flyttades det nu tomma skalet till ett museum i Gdynia. ORP Batory och ORP Błyskawica är de enda polska fartyg som överlevde kriget och skrotning och bevarats till dags dato.

Batory byggdes 1932 i närheten av Warszawa i varvet Modlin enligt ett projekt av ingenjör Alexander Potyrała. Skrovet var delvis gjort aluminium.

Batory hade före krigsutbrottet använts vid Gränsbevakningen. Batory blev känd bland smugglare för sin snabbhet i sådan utsträckning att ingen av de prejade skeppen försökte att fly. För att kunna gå på högsta hastighet lät man de två motorer gå på lätt bensen, vid vanlig patrullering användes en dieselmotor med en motoreffekt 12 hk. Under däck fanns en dubbelhytt för två officerare och hytt för besättningen på sex. Batory var utrustad med en radiokommunikationsapparat med radie på 200 km, reflektorerna nådde upp till 5 km. Strax före krigsutbrottet övertogs hon av den polska marinen.

Källor: Gotlands Allehanda 3, 4, 6 7/10, 16/11 1939. ViLA Visby stadsfiskal CIIIb:4. ViLA Visby stadsfiskal FIIa:1.

Copyright © Gotlands Militärhistoria

  |  Sidansvarig K Olsson