|
Gotlands
Nationalbeväring
Konventionen |
|
 |
 |
|
Efter
att kriget 1808-09 avslutats bytte Sverige sina forna fiender
till allierade och sina forne bundsförvant till fiende. Den
nödtvungna krigsförklaringen mot England utfärdades den 17
november 1810. Någon fientlighet från England sida skedde
emellertid inte. De styrande i Sverige ansåg dock det var
behövligt att omedelbart på våren 1810 skicka över en
militärstyrka till Gotland bestående av en bataljon ur
Jönköpings regemente samt ett batteri artilleri. Denna styrka
ställdes under landshövdingen baron Rajalins befäl.Kriget
mot England var emellertid förklarat och en enda bataljon och
ett artilleribatteri var en alltför liten försvarsstyrka om
något anfall skulle göras av den nya fienden, vilket
eventuellt kunde väntas under kommande sommar. Regeringen
insåd därför nödvändigheten av att Gotlands försvar inte i
framtiden enbart kunde förlita sig på hjälp från trupper
från fastlandet. Av denna anledning beslöt öns innevånare
att försöka bilda en egen krigsstyrka. Landshövdingen
baron Rajalin sommaren 1810 rappelerad och amiralen baron Rudolf
Cederström förordnad av Kungl. Maj:t att i egenskap av vice
landshövding och militärbefälhavare resa till Gotland för
att organisera öns försvar och vilket befäl amiralen
tillträdde den 22 augusti. Uti
tre utlysta sammankomster med deputerade av öns innevånare vid
tingsställena på landet den 11 och den 19 samt i Visby stads
rådhus den 29 december överenskoms och antogs den konvention
om utgörande av en national beväring på Gotland som senare
sanktionerades av kungen genom ett Kungl. brev av den 5 februari
1811.
|
Sedan ej mindre samtlige Gotlands innevånare på
landsbygden, än största delen av Visby stad, enligt
hållne protokoller under den 11, 19 och 29 december
förledet år. antagne de dem om sättet till Gotlands
försvar vid befarade fientlige anfall, å Kongl. Maj:ts
höga vägnar av mid då gjorde propositioner; i
anledning varav de frivilligt ingått uti en Allmän
National Beväring, samt åtagit sig att hellre
mangrannt gripa till vapen, och i förberörda ändamål
låta sig däruti inövas, än att efter Riksens
Ständers beslut förstärkningsmanskap utgöra; så har
Kongl. Maj:t ej allenast genom desse av trycket utgågne
nådiga proklamation av den 5. sistlidne februari,
därutöver förklarat sitt synnerligen nådige
välbehag, utan ock, uti särskilt till mig avlåten
nådig skrivelse av samma datum till alla delar i nåder
gillat alla de av mig vid denna National Bevärings
upprättande och organiserande föreslagne och vidtagne
åtgärder, ävensom de därvid betingade villkor och
förbehåll, så lydande: |
|
|
|
Konvention
Antagen
vid mötet 11, 19 och 29 december 1810, fastställd av
Konungen 5 februari 1811 |
|
1:o) |
Utskrives var man,
som kan bära vapen, och icke av ålder och sjuklighet
är därtill otjänlig, för att indelas uti fyra kårer
av jägare, artillerister, lätt infanteri och
pikförare. |
|
2:o) |
Dessa kårer indelas
var för sig i kompanier, så att varje socken eller
pastorat får i möjligaste måtto vara tillsammans. |
|
3:o) |
Vart således indelt
kompani får inom sig välja korpraler och
underofficerare; för varje 25 man, en korpral och för
varje 50 man, en underofficer. |
|
4:o) |
Desse
underofficerare och korpraler skola så snart de blivit
kallade, samlas att lära sig exercera vid närmaste
militärstation, och få under tiden lika underhåll som
deras vederlikar av Kronan. |
|
5o)
|
Gevär och ammunitionspersedlar avlämnar
Kronan, och kommer sedermera att vårdas och för dem
ansvaras av var och en, som densamma emottaga.
|
|
6o) |
Om
exercistiden och det övriga av allmänna
beväringsanstalter skall särskilt överenskommas med
allmogen och församlingarna. |
|
7o) |
Då
någon kår eller avdelning bliver beordrad, att samlas
till försvar av ön, eller fördriva fienden, undfår
den lika avlöning och underhåll som Kronans manskap. |
|
8o) |
De
som ej erhåller kläder, undfå ersättning av Kronan
för det de slita sina egna, i proportion av tiden de
gjort tjänst och efter vad Kronans kläder kosta. |
|
9o) |
Sedan
försvarsmanskapet är samlat i trupp och står under
befäl efterlevs krigslagarna. |
|
10o) |
Samma
rättighet till hedersbelöningar för visad mandom och
ådagalagd tapperhet emot rikets fiender, samt enahanda
rätt till gratial för erhållne blessyrer, vård och
skötsel, som Kronans manskap; ävensom lika rättighet
till prispenningar bliver lantförsvaret förbehållet. |
|
11o) |
Utav
allt manskap och befäl, som utgöres av landets
innevånare till öns försvar, skall ingen kommenderas
utan inom länets gränser varken i krigs- eller
fredstider. |
|
12o) |
Så
fort som möjligt är skola tryckta exemplar meddelas
alla församlingar, så väl av detta, som det av
krigsartiklar och reglementen, som kan tjäna till deras
efterrättelse, varjämte Kongl. Maj:t i nåder behagat
fastställa vad jag med avseende på allmänna
nationalbeväringen härstädes i övrigt i
underdånighet föreslagit näml: |
|
|
|
1o) |
Att
ingen över 50 år kommer uti rullorne att antecknas. |
|
2o) |
Att
manskapet mellan 45 och 50 års ålder skall utgöra en
särskild kår av pikförare eller reserve. |
|
3o) |
Att
husbönder, arrendatorer, huvudmän för rörelser och
deras högsta oumbärliga biträden likaledes bliva
indelte uti en särskild kår, som ej uppkallas till
tjänstgöring förrän högsta nöden det fordrar, och |
|
4o) |
Alla
övriga till krigstjänst tjänliga personer med
undantag av dem, vilka innehava publikt ämbete eller
syssla på stat, enrolleras för att på utsatt tid i
vapen genast inövas; i vilket avseende sammandraga av
exercitie- och tjänstgöringsreglementen, samt
krigsartiklarne behörigen fastställde, böra till
efterlevnad utdelas. |
|
|
|
Och
som alle de, vilka till allmänna nationalarmeringen
hörs och således även de i 3:e punkten omnämnde till
en särskild kår vid infanteriet indelte personer, de
där ej förr, än högsta nöd det fordrar till
tjänstgöring måge påkallas, likväl emellertid
ofelbart böra i vapen inövas, och göras skicklige att
kunna, enligt sitt åtagande till landets försvar vid
fientlige anfall bidraga, hälst det är förgäves och
utan ändamål, att av en först i nödens stund
påkallad oövad och odisciplinerad, men bevärad trupp
kunna vänta, eller påräkna det försvar, som till
fiendens fördrivande med mandom och tapperhet, stdgad
ordning och ståndaktig pålitlighet erfordras; alltså,
och i händelse en och annan skulle undandraga sig den
skyldigheten, att ovillkorligen efter kallelse på
utsatt tid och ställe sig infinna för att exercera,
har jag funnit nödigt härigenom förklara, att ej
någon äger rättighet, att utan särskilt tillstånd
förfallolöst avhålla sig från anbefallte
exercismöten och samlingsställen vid det äventyr och
ansvar som olydnad, ohörsamhet och motvilja ofelbart
måste med sig föra; vartill dock efter vad jag hoppas,
icke någon av landets enige och vältänkande
innebyggare, som tävla med alla andra redliga svenske
män uti undersåtlig trohet och tillgivenhet för
Konungen och en ren kärlek för fosterlandet,
oförförd sig skyldig gör. |
|
|
Vilket
allt, uppå Kongl. Maj:t nådige befallning härigenom
kungjort varder.
Visby
å landskansliet den 9. april 1811. |
|
|
Rudolf
Cederström / J. F. Sturtzenbecker |
|
|
|
|
|
Kort efter konventionens upprättande blev i
januari och februari 1811 genom utfärdad allmän kungörelse det
inom beväringsåldern befintlige manskap uppbådat, och på
generalmönstringar, som amiralen själv förrättade, särskilt
med varje ting, de beväringsskyldige på landet uppskrivne och
indelte, jämlikt konventionen, till jägare, infanterister och
pikförare, samt fördelda uti särskilda kompanier, 16
jägarkompanier, 19 infanterikompanier och 3 avdelningar
pikförare. Fårö socken förblev en särskild avdelning eller
kompani där de tre vapnen var förenade. Kompanierna sammandrogs
genast därefter under tillsyn av länsmännen, till utväljande
inom sig av det antal underbefäl som i konventionen var bestämt.
Av därtill kommenderade officerare av Jönköpings bataljon blev
en del av dessa kompanier under några dagar i februari och mars
månader övade i marsch och gevärsexercis.
|
|
 |
 |
|