Sedan ej mindre samtlige Gotlands innevånare på landsbygden, än största delen av Visby stad, enligt hållne protokoller under den 11, 19 och 29 december förledet år. antagne de dem om sättet till Gotlands försvar vid befarade fientlige anfall, å Kongl. Maj:ts höga vägnar av mid då gjorde propositioner; i anledning varav de frivilligt ingått uti en Allmän National Beväring, samt åtagit sig att hellre mangrannt gripa till vapen, och i förberörda ändamål låta sig däruti inövas, än att efter Riksens Ständers beslut förstärkningsmanskap utgöra; så har Kongl. Maj:t ej allenast genom desse av trycket utgågne nådiga proklamation av den 5. sistlidne februari, därutöver förklarat sitt synnerligen nådige välbehag, utan ock, uti särskilt till mig avlåten nådig skrivelse av samma datum till alla delar i nåder gillat alla de av mig vid denna National Bevärings upprättande och organiserande föreslagne och vidtagne åtgärder, ävensom de därvid betingade villkor och förbehåll, så lydande:

Konvention Antagen vid mötet 11, 19 och 29 december 1810, fastställd av Konungen 5 februari 1811

1:o)

Utskrives var man, som kan bära vapen, och icke av ålder och sjuklighet är därtill otjänlig, för att indelas uti fyra kårer av jägare, artillerister, lätt infanteri och pikförare.

2:o)

Dessa kårer indelas var för sig i kompanier, så att varje socken eller pastorat får i möjligaste måtto vara tillsammans.

3:o)

Vart således indelt kompani får inom sig välja korpraler och underofficerare; för varje 25 man, en korpral och för varje 50 man, en underofficer.

4:o)

Desse underofficerare och korpraler skola så snart de blivit kallade, samlas att lära sig exercera vid närmaste militärstation, och få under tiden lika underhåll som deras vederlikar av Kronan.

5o)

Gevär och ammunitionspersedlar avlämnar Kronan, och kommer sedermera att vårdas och för dem ansvaras av var och en, som densamma emottaga.

6o)

Om exercistiden och det övriga av allmänna beväringsanstalter skall särskilt överenskommas med allmogen och församlingarna.

7o)

Då någon kår eller avdelning bliver beordrad, att samlas till försvar av ön, eller fördriva fienden, undfår den lika avlöning och underhåll som Kronans manskap.

8o)

De som ej erhåller kläder, undfå ersättning av Kronan för det de slita sina egna, i proportion av tiden de gjort tjänst och efter vad Kronans kläder kosta.

9o)

Sedan försvarsmanskapet är samlat i trupp och står under befäl efterlevs krigslagarna.

10o)

Samma rättighet till hedersbelöningar för visad mandom och ådagalagd tapperhet emot rikets fiender, samt enahanda rätt till gratial för erhållne blessyrer, vård och skötsel, som Kronans manskap; ävensom lika rättighet till prispenningar bliver lantförsvaret förbehållet.

11o)

Utav allt manskap och befäl, som utgöres av landets innevånare till öns försvar, skall ingen kommenderas utan inom länets gränser varken i krigs- eller fredstider.

12o)

Så fort som möjligt är skola tryckta exemplar meddelas alla församlingar, så väl av detta, som det av krigsartiklar och reglementen, som kan tjäna till deras efterrättelse, varjämte Kongl. Maj:t i nåder behagat fastställa vad jag med avseende på allmänna nationalbeväringen härstädes i övrigt i underdånighet föreslagit näml:

1o)

Att ingen över 50 år kommer uti rullorne att antecknas.

2o)

Att manskapet mellan 45 och 50 års ålder skall utgöra en särskild kår av pikförare eller reserve.

3o)

Att husbönder, arrendatorer, huvudmän för rörelser och deras högsta oumbärliga biträden likaledes bliva indelte uti en särskild kår, som ej uppkallas till tjänstgöring förrän högsta nöden det fordrar, och

4o)

Alla övriga till krigstjänst tjänliga personer med undantag av dem, vilka innehava publikt ämbete eller syssla på stat, enrolleras för att på utsatt tid i vapen genast inövas; i vilket avseende sammandraga av exercitie- och tjänstgöringsreglementen, samt krigsartiklarne behörigen fastställde, böra till efterlevnad utdelas.

Och som alle de, vilka till allmänna nationalarmeringen hörs och således även de i 3:e punkten omnämnde till en särskild kår vid infanteriet indelte personer, de där ej förr, än högsta nöd det fordrar till tjänstgöring måge påkallas, likväl emellertid ofelbart böra i vapen inövas, och göras skicklige att kunna, enligt sitt åtagande till landets försvar vid fientlige anfall bidraga, hälst det är förgäves och utan ändamål, att av en först i nödens stund påkallad oövad och odisciplinerad, men bevärad trupp kunna vänta, eller påräkna det försvar, som till fiendens fördrivande med mandom och tapperhet, stdgad ordning och ståndaktig pålitlighet erfordras; alltså, och i händelse en och annan skulle undandraga sig den skyldigheten, att ovillkorligen efter kallelse på utsatt tid och ställe sig infinna för att exercera, har jag funnit nödigt härigenom förklara, att ej någon äger rättighet, att utan särskilt tillstånd förfallolöst avhålla sig från anbefallte exercismöten och samlingsställen vid det äventyr och ansvar som olydnad, ohörsamhet och motvilja ofelbart måste med sig föra; vartill dock efter vad jag hoppas, icke någon av landets enige och vältänkande innebyggare, som tävla med alla andra redliga svenske män uti undersåtlig trohet och tillgivenhet för Konungen och en ren kärlek för fosterlandet, oförförd sig skyldig gör.

Vilket allt, uppå Kongl. Maj:t nådige befallning härigenom kungjort varder. 

Visby å landskansliet den 9. april 1811.

Rudolf Cederström / J. F. Sturtzenbecker