Föregående sida

KS 09 - Gotländsk bataljon - 2003-12-13 -- 2004-06-15

Gotlands regemente var huvudansvarig för KS 09. Kontingenten bestod av en bataljon samt ytterligare förband och stabsofficerare tjänstgörande vid brigadstaben och HQ KFOR. KS09:s bataljonsdelar bestod av strax över 350 män och kvinnor (utökades senare efter marskravallerna), och ytterligare 150 i övriga delar. Kontingenten KS09 var det sista svenska bidraget av bataljonsstorlek i Kosovo.

 

KS 09 Nionde kontingenten i Kosovo; en fredsbevarande enhet som Sverige skickade till Kosovo.

Bataljonsstab (VL)

Bataljonschef: Övlt Karl Engelbrektson

Stabschef: Hans Håkansson

Camp Victoria, i Ajvalija utanför Pristina

Stab- och trosskompani (Papa Lima "PL")

Mj Richard Hansson

Stabskompani bestående av stabspluton, räddningspluton, maskinpluton, minröjningstropp, televapentropp och en underrättelsepluton. Stabskompaniets uppgift är att serva bataljonsstaben med bl.a. helpdesk personal till bataljonens stabsexpedition och sambandscentral. Dessutom finns bataljonens rescueteam i kompaniet med sjukvårds- och brandresurser. Minröjningstroppen och maskinpluton är en brigadresurs. Kompaniledningen kommer samtliga från P18 med mj Rikard Hansson som chef, kn Olle Gardell som ställföreträdare och lt Arle Othberg som kvartermästare.

1.Mekskyttekompaniet (Quebec Lima "QL")

Mj Niklas Wetterberg

 

2.Mekskyttekompaniet (Romeo Lima "RL")

Mj Marko Tilleaus

 

NSE

Underhållspluton och reparationspluton samt en del andra funktioner är överförda från kompaniet till NSE (National Support Element). Omgrupperat från Skopje i Makedonien, till Camp Victoria i Kosovo.

MNTC

 

 

MNMP

 

 

BrigHQ

 

 

 

 

 
 

Gutar i österled

(Texten nedan kommer från "Väduren" 2/2003 skriven av Hans Håkansson Stabschef KS 09)

P 18 är ansvarigt för att sätta upp den nionde Svenska bataljonen i Kosovo, KS 09. Planering och rekrytering har pågått i ett och halvt år. Stabschefen, Hans Håkansson, presenterar här ledningsfunktionerna.

Förhandsomgången som ryckte in för förberedelser vid SWEDINT i Almnäs den 18 augusti hann knappt komma dit innan vi fick höra rykten om att bataljonen skulle reduceras. Det är naturligtvis positivt att läget i Kosovo förbättrats så mycket att NATO kan reducera styrkorna där, men för oss som skulle genomföra uppsägningen av redan rekryterad personal var det inte fullt lika positivt. Bataljonen har utfört det svåra och i bland tunga jobbet på ett mycket bra sätt och i enlighet med alla lagar och avtal. Nu har vi lämnat det arbetet bakom oss och vi upplever att vi har en mycket bra bemanning av bataljonen.

Båda skyttekompanierna är utrustade med Mercedes Gelendewagen (GW). Romeo Lima har dessutom pansarkyttebil SISU, bland annat för att kunna ingripa mot demonstrationer.

Bataljonsstaben är kraftigt reducerad jämfört med tidigare. Vid omorganisationen har strävan varit att behålla så många skyttesoldater som möjligt. Bataljonsstaben är indelad i sex sektioner enligt så kallad NATO-modell.

Sektion 1, personal sektionen, leds av mj Stefan Szirmai (fd I 2 men nu reservofficer vid P 18).

Sektion 2, underrättelse- och säkerhetssaktionen, av mj Jan Östre,

Sektion 3, operationssektionen, av mj Per Lindahl P 10,

Sektion 4, logistiksektionen av mj Mikael Kaip.

Sektion 5, samverkanssektionen, av mj Mats Kvarnberg

Sektion 6, sambandssektionen, leds av mj Jens Kvarnberg.

Bataljonen har, liksom sina företrädare, ansvar för ett område som domineras av provinshuvudstaden Pristina. Staden med sin drygt halvmiljonen innevånare är kraftfullt överbefolkad och utgör inget lätt område att operera i. KS 09 skall lösa i stort sett samma uppgifter som tidigare bataljon, fast med avsevärt mindre personalstyrka. Det kan bli jobbigt, men kan också vara positivt så tillvida att ingen "dödtid" kommer att uppstå. Bataljonen leds av den multinationella brigaden "center" (MNB C) som från den 1 november leds av Brigadgeneral Anders Brännström. I brigaden finns svenska, finska och tjeckiska förband. Inom området finns också en norsk bataljon, men den leds direkt av chefen för KFOR. Ledorden för operationerna är "transformation" vilket betyder att överföra så mycket som möjligt av KFOR uppgifter till civila myndigheter. "Reduce footprint" och "unfixing" betyder att många fasta militära posteringar m.m. lämnas och att övervakning sker med rörliga patruller som förberedelse för att gradvis kunna reducera KFORenheterna och kunna lämna över till civila myndigheter. Den här inriktningen tror vi kommer att innebära minskad belastning på vår bataljon och som förhoppningsvis innebär att vi har balans mellan uppgifter och resurser. Som sagt, när ni läser detta är vi förhoppningsvis i full gång med att lösa våra uppgifter.

Hans Håkansson Stabschef KS 09

 

 

 

Kravallerna i Caglavica

(Texten nedan kommer från "Väduren" 1/2004 skriven av Hans Håkansson Stabschef KS 09)

Uppror

Folkmassan var väldigt uppretad och uppträdde mycket aggressivt. Stenar, flaskor och andra projektiler böljade hagla genom luften. Folkmassan började framrycka runt kravallinjen som strax därefter hastigt fick dra sig tillbaka. En andra linje upprättades hastigt en kilometer längre tillbaka. Bataljonen hade nu förstärkts av finska och irländska förband. Inte heller den andra linjen kunde hålla emot den våldsamma anstormningen från den nu flera tusen man starka folkmassan. En tredje linje upprättades snabbt i utkanten av byn Caglavica. När den andra linjen fick överges på grund av anstormningen blev ett antal polisbilar och en buss kvar och dessa vältes och sattes i brand av folkmassan. Strax därefter nådde den Caglavica och en våldsam batalj utvecklade sig. Folkmassan kastade stora stenar, järnstolpar och brandbomber. Bakom vår linje fanns en mängd människor bestående av serbiska bybor, många av dem beväpnade med allehanda tillhyggen beredda att försvara sin by. Bataljonen fick nu också förstärkning från den norska bataljonen. Flera gånger var massan nära att bryta igenom kravallinjen. Vid ett tillfälle lyckades de bryta upp linjen och pressa oss tillbaka så långt att de nådde utkanterna på byn och lyckades snabbt tända eld på ett tiotal hus.

  

Eldgivning

Båda sidorna böljade sporadiskt beskjuta varandra. Ingen eldgivning riktades, som jag bedömer, direkt mot våra soldater, men vi befann oss mitt emellan folkgrupperna. Många av soldaterna upplevde skott som gick mycket, mycket nära. Några soldater såg också personer ur folkmassan bli träffade och falla ihop framför deras fötter. Vid ett tillfälle framryckte en lastbil och försökte köra igenom kravallinjen. Föraren sköts ihjäl av en KFOR-soldat och lastbilen hamnade i diket. Soldater från några av KFOR-styrkorna hade sannolikt också skjutit skarpt mot folkmassan då tårgas och chockhandgranater inte förmått stoppa personer som hotat dem till livet. Att reda ut vem som gjort vad i detta kaos kommer aldrig att bli helt klarlagt. Det var mörkt, brinnade hus, skrikande människor, exploderande tårgasoch chockhandgranater och skottlossning. Kravallinjen bestod av svenska-, finska-, irländska- och norska soldater. Tillsammans med oss var också ett stort antal FN-kravallpoliser från bland annat Indien, Jordanien, Ukraina. Bland oss fanns också ett stort antal vanliga FN-poliser från ett stort antal länder. Även om jag aldrig varit i strid själv så skulle jag vilja beskriva händelserna som krigsliknande, ett slagfält. Ett så totalt besinningslöst våld går knappt att beskriva.

   

Vad hade hänt "om inte..."

Totalt skadades lätt ett trettiotal soldater, varav 14 från den svenska bataljonen. Jag betraktar det som ett mirakel att ingen skadades allvarligt. Jag tror det beror till mycket stor del på de oerhört professionella soldaterna och de chefer vi har. Att stå fast i detta kaos är något utöver vad man rimligen kan krävas av någon, ändå så lyckades vi hålla linjen även om det såg verkligt illa ut vid flera tillfallen. Vad hade hänt om vi inte lyckats hålla linjen? Jag kan ju naturligtvis bara spekulera, men min bedömning är att huvuddelen av byns hus hade blivit nedbrända och en stor del av de 1200 innevånarna hade slagits ihjäl. Som ni säkert vet har detta skett i andra byar i Kosovo. Min bedömning är att de svenska soldaterna genom sin insats tillsammans med andra räddat livet på ett stort antal människor. Bataljonen har fått erkännande från många håll.

Hans Håkansson Stabschef KS 09

 

 

 

Slutrapport från Papa Lima (stabskompaniet), KS09 Den omstrukturerande bataljonen

(Texten nedan kommer från "Väduren" 1/2004 skriven av kapten Olle Gardell KS 09)

När denna upplaga av Väduren går i tryck är Kosovobataljonen åter i Sverige efter en mission som under några veckor i mars månad kom att präglas av stor dramatik. Kapten Olle Gardell rapporterade i förra upplagan om förbandets utbildning. Här kommer fortsättningen, rotationen till Kosovo, och händelserna fram till mitten av april månad. I förra numret av Väduren berättade jag om kompaniets organisation och uppgift. Vi var då i slutet av utbildningsskedet i Sverige och förberedde oss på nedrotation till Kosovo för att lösa av KS 08. Detta skedde i början av december med handovercermoni på luciadagen då KS 09:s bataljonschef, övlt Karl Engelbrektsson, tog befälet över missionen. Därefter följde några veckor då bataljonen etablerade sig i sitt område för att jobba in rutinerna. Vi firade naturligtvis jul och nyår på traditionellt sätt med ett julbord där ingenting saknades, och en nyårsmeny värdig vilken finare restaurang som helst i Sverige. De första månaderna av missionen var läget i Kosovo lugnt. Bataljonen utförde rutintjänst och fortsatte utbildningen i missionsområdet. Det kastades en och annan handgranat och en del vapen hittades vid hussök, dessutom förekom det ett antal bombhot, både falska och skarpa, men det är nomal vardag i det här landet. Vår minröjningstropp sprängde en del blindgångare, främst handgranater och gamla substridsdelar efter NATO-bombningarna 1999, som hittades i vårt bataljonsområde.

 

Nerdragningar

Under januari kom en förberedande order om att det skulle ske ytterligare neddragningar av NATO-styrkorna i Kosovo. För Sveriges del innebar det att våra efterträdare KS 10 inte blev en egen bataljon utan skulle ingå i den Finland/Irländska stridsgruppen. Den svenska styrkan skulle bestå av personal till stridsgruppsstaben, ett skyttekompani, NSE med stödfunktioner och två samveransteam. Dessutom skulle den svenska campen bli multinationell, eftersom det multinationella transport- och militärpoliskompaniet skulle flytta dit. De här flytten och omstruktureringen av campen skulle ske under april månad, alltså under KS 09:s mission, vilket resulterade i mycket jobb för bataljonsstaben vad gäller orderarbete, och för Papa Lima som var Campansvarig. På campen skulle i april finnas följande nationer: Sverige, Norge, Finland, Irland, Lettland, Tjeckien och Slovakien.

Besöksfrekvensen till bataljonen var under årets inledande månader hög och vi förberedde som bäst vårt största besök, nämligen HMK som skulle besöka bataljonen i slutet av mars, då allt ändrades över en dag.

 

Upplopp!

Den 15 mars blev en kosovoserb beskjuten och svårt sårad av okända gärningsmän i Caglavica, en serbisk by några kilometer söder om Pristina. Dagen efter blev tre kosovoalbanska barn i staden Mitrovica några mil norr om Pristina enligt massmedia nedjagade i floden Ibar av kosovoserbiska män med hundar. Denna uppgift har aldrig kunnat bekräftas. Två av barnen hittades dagen efter drunknade. Dessa händelser utlöste de våldsammaste upploppen i Kosovo sedan 1999. Detta skedde samordnat på flertalet platser i serbenklaverna i provinsen.

För den svenska bataljonen blev den 17-18 mars två mycket tuffa dygn, då de tillsammans med finnar, norrmän, irländare och tjecker lyckades förhindra en katastrof i Caglavica, där en folkmassa på upp skattningsvis 13.000 kosovoalbaner ville göra upp med kosovoserberna i byn. Folkmassan använde stenar, järnrör och molotovcocktails för att slå sig fram. Dessutom förekom en hel del skjutvapen på båda sidorna. Under kravallerna skadades ett 30-tal KFOR-soldater, varav 14 svenskar, dock ingen allvarligt. En norsk soldat sköt ihjäl föraren i en lastbil som försökte köra rakt igenom den svensk/norska styrkan. Svenska SISU sköt varningsskott mot krypskyttar. En svensk SISU blev utbränd och tio hus blev nedbrända i Caglavica.

 

NATO förstärker

Dagen efter kravallerna flög NATO in förstärkningar och läget stabiliserade sig sakta men säkert, men allt fredsarbete som utförts under fem år var förstört, och Kosovo var tillbaka på ruta 1, liknade den 1999. Facit av upploppen 17-18 mars blev 28 döda, 870 skadade, varav 60 KFOR-soldater och 100 UNMIK-poliser. 30 serbiska kyrkor sprängdes eller brändes upp, 11 kyrkor eller kloster vandaliserades, 286 hus och 72 FN-fordon förstördes. För SWEBAT-s del lades den multinationella omstruktureringen på is. Vi fick med omedelbar leverans ersättnings- och förstärkningsmateriel från Sverige och veckan efter började förstärkningspersonal flygas in. Tillsammans med förstärkningarna fick vi också ner PBV:er till ett kompani, levererade från Gotland, och extra SISU. De VCP:er som uppfördes i vårt område under KS 01 och som plockats ner de senaste missionerna byggdes nu upp igen och bataljonen hade under mycket lång tid hög beredskap ifall nya incidenter skulle uppstå.

Det slet hårt på personalen, så förstärkningen på 150 man var välkommen. Av förstärknigspersonalen tillfördes till Pap Lima en vakt/eskorttropp, en spaningspluton och två sjukvårdstransportgrupper. Det skedde också en del omstruktureringar inom SWEBAToch NSE under denna kris. Stabskompaniet Papa Lima blev åter ett stabs/trosskompani då underhållspluton och reppluton tillfördes kompaniet från NSE. Kompaniet var nu på cirka 200 man.

 

Fortfarande spänt läge

När detta skrivs är vi framme i mitten av april och det är cirka 1,5 månad tills vi blir avlösta av KS 10. Läget har stabiliserat sig, men det är fortfarande spänt. Hur våra efterträdare KS 10 slutligen personellt kommer att se ut är under utredning, men troligen blir det en liknade organisation som KS 09, men utan den förstärkning bataljonen fick i början av april.

Det var meningen att man skulle inleda diskussioner om Kosovos status sommaren 2005, men efter händelserna i mars-04 finns det risk att de diskussionerna skjuts fram på obestämd tid. Ett etniskt delat Kosovo är oacceptabelt för FN. KFOR kommer att vara kvar många år framöver på denna oroliga plats av Balkan.

Svenska soldater har alltid varit kända som duktiga peacekeepers, men har under denna mission också visat att de står pall även när det hettar till. Det har varit ett nöje och en stor ynnest att få jobba ihop med alla de yrkesmän och soldater som vi har haft på Papa Lima. Senast den 15 juni skall all personal ur den nionde Kosovobataljonen vara åter i Sverige, undrar om någon slår den vad gäller omstruktureringar??

Kapten Olle Gardell 21C (Secand in command = stf kompchef)

  

 

Personliga mod och ledarskap visat under kravallerna i Kosovo i mars 2004

Försvarsmaktens belöningsmedalj för internationella insatser i guld

Hans Håkansson

Stabschef

Tommy Lingvall

 

Marko Tillaeus

Kompanichef

Niclas Wetterberg

Kompanichef

Försvarsmaktens belöningsmedalj för internationella insatser i silver

Cecilia Gustafsson

Ambulanssjuksköterska

Mårten Hansén

Löjtnant

Ola Svensson

Plutonchef

 

 
_________________________________________________________

Copyright © Gotlands Militärhistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig K Olsson