|
 Sommaren
2000 reducerades Gotlands försvar men gavs en självständig
ställning under en militärdistriktschef. Denne gavs dock endast
territoriellt ansvar. Gotlands militärdistrikt består av en
chef, en stab och en militärdistriktsgrupp (totalt c:a 40
anställda). Militärdistrikten är den regionala nivån i
Försvarsmaktens organisation och har följande uppgifter:
territoriell verksamhet, försvarsplanläggning,
mobiliseringsförberedelser, underrättelse- och säkerhetstjänst,
hemvärnsutbildning, frivillig försvarsverksamhet, fysisk
planering, personaltjänst och insatser. Detta innebär att
Försvarsmaktens kontakter med civila myndigheter och
organisationer på Gotland till stora delas sköts via Gotlands
militärdistrikt.
Bland annat representerar militärdistriktet Försvarsmakten i det
av regeringen ställda uppdraget kring civilmilitär samverkan
(GotSam)
Gotlands
militärdistrikt lades ned den 31 december 2004.
(Utdrag från: Militära befälhavare och staber på Gotland under 200 år)
Det var dags för överlämnandet av det territoriella ansvaret från tidigare Gotlands militärkommando (MKG) till det nyskapade Gotlands militärdistrikt (MDG). MDG utgjorde från och med 2000-07-01 en av fyra regionala staber i landet, de
övriga var Norra militärdistriktet (MDN) med ledning i Boden, Mellersta militärdistriktet med ledning i Strängnäs och det Södra militärdistriktet med ledningen lokaliserad till Göteborg.
Den som hade att lämna
över från MKG till MDG var tjänsteförrättande chefen för MKG, den dåvarande chefen GK/KA 3
översten Tommy Jonsson.
Den förste militärdistriktschefen på Gotland, generalmajor Curt Westberg (FV) tog befälet.
Starten på MDG korta historia kan beskrivas som relativt blygsam. Inför organisationen av MDG hade det säkert diskuterats en hel del angående huruvida det skulle räcka med en tredelning, likt den militärområdesindelning som rått intill 2000-06-30 eller om Gotland skulle
få organisera ett eget fjärde militärdistrikt.
Vid en närmare analys och fortsatt arbete med MDG nya roll framkom det ganska
snart att det fanns ett stort behov av "nytänkande". Redan i augusti samma
år samlades staben vid Svenslägret på Fårö för att planera och staka ut framtiden. Bland de medarbetare som hade svårt att lämna den gamla "MKG-hatten" fanns det tvivel inför dessa
förändringar. De stora skillnaderna från tidigare var två. Den första var att, kvar på
ön fanns numera endast, i alla fall efter 2000-10-01 ett
grundutbildningsförband, P 18. I försvarsbeslutet 2000 hade beslut om nedläggning av GK/KA 3, A7, Lv 2 och Underhå1lsgrupp Gotland fattats. Alltså
rollen som samordnande produktionsledare på Gotland behövdes ej mera i samma utsträckning som förut. Direkt under C MDG hade en av landets 29 militärdistriktsgrupper organiserats. Den fick namnet Gotlandsgruppen och leddes inledningsvis av
överstelöjtnant Nils-Folke Eriksson (A 7) och senare ävertogs ledningen av
överstelöjtnant Rutger Bandholtz (KA 3). Gotlandsgruppens främsta uppgifter var att organisera och utbilda hemvärnsförband samt stödja frivilligorganisationerna.
Den andra stora skillnaden var, att från och med 2000-07-01 skulle alla insatser ledas från
den operativa insatsledningen (OPIL) i Stockholm. Innebörden av detta var att militärdistrikten blev något som liknade försvarets "tandlösa tigrar".
Under hästen och vintern 2000-2001 vädrades
morgonluft i staben, tankar på att få utgöra ett försäksområde inom landet för försvaret i samverkan med det civila samhället tog fart. Under våren 2001 presenterades
dessa planer för politiker, andra civila samarbetspartners, främst Länsstyrelsen och Gotlands kommun men
även polis, kustbevakning och tullmyndigheter med flera.
Alla berörda såg både praktiska och ekonomiska fördelar med dessa tankar. Under sommaren 2001 kom det ett regeringsuppdrag att genomföra detta. Försöksverksamheten påbörjades med att organisera, etablera och senare utvärdera detta samarbetsprojekt. GOTSAM hade skapats.
Senare under 2001 var det dags att ersätta den förste militärdistriktschefen generalmajor Curt Westberg som med kort varsel fick erbjudandet att ta befälet
över Mellersta militärdistriktet. Här kommer enligt mångas me ning den första markering om MDG framtid. Som första militärdistrikt erhöll MDG en brigadgeneral som chef. MDG:s andre chef blev Bengt Jerkland. Inget ont om Bengt Jerkland som person utan mer om den markering som skedde, när
övriga militärdistrikt hade tvåstjärniga generaler ställdes frågan varför Gotland skulle klara sig med en enstjärnig. Nästa markering kom när C MDG fick i uppdrag att utreda militärdistriktens framtid i allmänhet och kanske MDG i synnerhet. Vilka anvisningar som gavs redan i uppdraget vet jag ej. Men det resulterade i att ett förslag var att avskaffa / samordna den territoriella ledning på
Gotland med verksamheten vid P 18. Även andra rationaliseringsförslag togs fram och de
övriga militärdistriktscheferna var starkt kritiska till denna tidiga förändring av militärdistriktsverksamheten.
Under 2002 och 2003 fördröjdes etableringen av
GOTSAM på ett sällsynt alarmerande sätt. På lokal och regional nivå syntes viljan till förändringar vara mycket god, medan motståndet på central nivå till samordning var kompakt. Att inte använda ordet "revirpinkeri"
är en stark underdrift. Allt från val av plats för lokalisering av GOTSAM till tullens reduceringar på Gotland var effektiva bromsklossar i GOTSAM-projektet. När sedan propositionen för försvarsbeslutet lades fram i september 2004, vilket innebar att i stort alla militära
resurser utom hemvärnet skulle läggas ned på ön, var det säkert en triumf för dessa massiva GOTSAM-motståndare. |
