Föregående sida

Kungl. Gotlands regementes traditioner

Regementets heraldiska vapen fastställdes 1968 och består av landskapet Gotlands vapen. Krönt med kunglig krona och lagd över två utåtriktade pansrade armar av guld med korsade svärd, likaledes i guld. Landskapsvapnet följer den år 1936 fastställda beskrivningen och utgörs av: "I blått fält stående vädur av silver med beväring av guld, bärande på en korsprydd stång av guld ett rött banér med bård och fem flikar av guld". De svärdshållande pansararmarna överensstämmer med truppslagstecknet m/60 och är utförda i guld.

Namn

1887 - 1927

I 27

Gotlands infanteriregemente

1928 - 1937

I 18

Gotlands infanterikår

1937 - 1963

I 18

Gotlands infanteriregemente

1963 - 1994

P 18

Gotlands regemente

1994 - 2000

MekB18

Gotlands regemente och Gotlandsbrigaden

2000 - 2005

P 18

Gotlands regemente


Placeringsort

1887 - 2005

Visborgs slätt, Visby


Devis

1887 - 1963

Slå Snabbt! Slå Hårt! 

   

1963 - 2005

Regementet för framtiden


Färger

1887 - 1953

Rött och Vitt

1953 - 2005

Blått och Vitt


Förbandsmaskot

Harald

Fanor / Standar

Fanan överlämnades 1954-06-13

Regementets fana fastställdes genom go nr 353/1954. Den överlämnades (go nr 2208/ 1954) den 13 juni 1954 av chefen för armén, generallöjtnant C A Ehrensvärd, nästan på dagen 100 år efter det att regementets äldre fanor överlämnades till Gotlands National-beväring av Konung Oscar I. "På blå duk landskapet Gotlands vapenbild, en stående vit vädur med gul beväring bärande en korsprydd gul stång med rött baner med bård och flikar i gult.

Fanan överlämnades 2002-10-12

Överlämnades av HM Konung Carl XVI Gustaf vid Oscarsstenen i Visby. "På blå duk landskapet Gotlands vapenbild, en stående vit vädur med gul beväring bärande en korsprydd gul stång med rött baner med bård och flikar i gult.

Regementets övriga fanor och standar

Utmärkelser

Medaljer, plaketter mm


Tilläggstecken

Tilläggstecken


Förbandstecken

Gotlands regementes förbandstecken utformades med landskapsvapnets vädur som förebild som en kraftfull gutabagge, hållande en korsprydd stång med ett femflikigt banér. Tecknet som utfördes av blank guldfärgad metall bars till uniform m/60 på axelklaffarna samt dessutom i båtmössan fram intill den 1 april 1963, då regementet blev pansarregemente, och båtmössan byttes mot basker. I baskern bars därefter pansartruppernas baskertecken m/60, dvs en pansrad arm med ett svärd, inom en sexhörnig ram. Förbandstecknet och baskertecknets utformning svarade ädelsmeden Sigurd Persson för.


Knappar

Se Militära knappar med gotländsk anknytning


Igenkänningssignal


Regementes marsch

In True fest  -  Lyssna 

Till kategorin komponerande officerare hör generallöjtnanten, fil dr hc Gustaf Björlin (1845-1922). Johan Gustaf Björlin föddes den 14 oktober 1845 i Åmål som son till en järnkramhandlare. Han avlade officersexamen 1865 och blev samma år underlöjtnant vid Västgöta-Dals regemente. Han genomgick Krigshögskolan på Marieberg 1867-70 och blev löjtnant i armén 1873. Han pläderade i föredrag och skrifter för allmän värnplikt och var med om att 1890 bilda Allmänna försvarsföreningen. Han var sekreterare i riksdagens försvarsutskott och företog studieresor till diverse krigsskådeplatser. Han blev kapten 1897 och major vid Generalstaben 1888 samt var överste och militärbefälhavare på Gotland 1895-1908, förenad med tjänsten som chef för Gotlands infanteriregemente. Åren 1896-1909 var han ledamot av Första kammaren och tillhörde olika tider försvarsutskottet och särskilda utskottet samt hade dessutom en rad sakkunniguppdrag rörande försvarsväsendet även efter sin riksdagsmannatid. Han var generallöjtnant i generalitetets reserv 1908-18. Sitt krigshistoriska vetande nedlade Björlin i en lång rad arbeten, även delvis skönlitterärt utformade och populärt hållna, samt publicerade även kulturhistoriska skildringar. Han blev ledamot av Krigsvetenskapsakademien 1881 och filosofie hedersdoktor i Lund 1918. Han dog den 13 juni 1922 i Stockholm.

Biografin över Gustaf Björlin i Svenska män och kvinnor slutar "B. hade även musikaliska intressen", vilket måste betecknas som en ordentlig underdrift. Under sin tid som chef för Gotlands infanteriregemente komponerade han nämligen en ny marsch till regementet, som sedan 1898, dvs under hans chefstid, hade haft samma marsch som Göta livgarde. Men omkring 1905 antogs i stället den av chefen komponerade marschen, som efter sin upphovsman senare gått under namnet General Björlin. Snart efter att han lämnat regementet bytte man emellertid ut marschen mot det då nya slagnumret In Treue fest av Carl Teike. Under åren före nedläggandet 2005? spelades den emellertid som traditionsmarsch och den var 1994 på förslag som marsch för Militärkommando Gotland, innan man antog General Wahlgrens marsch av Robert Sjölin i denna funktion, en marsch som ingen vill ha och Gotlandsmusiken inte vill spela. Björlin var, innan han utnämndes till överste och militärbefälhavare på Gotland, 1882-95 chef för Generalstabens krigshistoriska avdelning , och dagens efterföljare, Militärhistoriska avdelningen vid Försvarshögskolan har antagit General Björlin som sin marsch. Slutligen är den även marsch för Reservofficerssällskapet på Gotland.

Musikdirektören Per Grundströms åsikt om Björlin framgår av följande citat ur hans tal vid Svenska Militärmusikdirektörsföreningens 50-årsjubileum 1968: "Med 1901 års härordning kom den första attacken mot militärmusiken. På I 1:s kaserngård samlades en kommittté av sakkunniga bestående av general Björlin (militärbefälhavare på Gotland; han hade komponerat en marsch och ansågs vara 'musikalisk'), ...."

(Kungl. Gotlands infanteriregementes marsch Artikel av Lars C Stolt Militärmusiksamfundet)

 

Copyright © Gotlands Militärhistoria

  |  Sidansvarig K Olsson