Hällarna

Norra Hällarna

Området sträcker sig från Gutebacken i norr till E-banan i söder. I de norra delarna, norr om den s k Färjeleden, fanns förr en artilleriskjutbana. Då de första pjäserna med räfflade eldrör, 2,25 och 3,24 tums kanoner m/1863, tillfördes artillericorpsen kunde inte Södra Byrummet användas. Skottvidderna kunde nu räknas i samma antal kilometer som man tidigare räknat i hundratal meter. Den nya platsen blev öster om ”Plågan” på Ladugårdshällar, men även denna plats kunde enbart betraktas som ett provisorium då den endast medgav skjutavstånd på 900 meter, acceptabelt för direktriktning, men inte för fältmässig skjutning. Trots dessa brister fortsatte man här i tjugofem år utan att några större försök gjordes av de dåtida cheferna för att förbättra situationen. År 1887 fick artilleriet istället en skjutbana i Martebo.

Intill artilleriskjutbanan fanns en annan skjutbana som användes av Visby skyttegille. Området längst norrut avyttrades på 1960-talet till Visby stad.

Norra Hällarna användes bland annat för granatkastarskjutning och stridskjutning upp till förstärkt kompani. Utgångsläge med pjäsplatser valdes ofta i den nordöstra delen. Även anfallsövningar med pansarvärnskanonvagnar (Pvkv) skedde på området.

I södra delen fanns skjutbanor. D-banan som ursprungligen hette "Västra skjutbanan" byggdes i slutet av 1890-talet och avvecklades 1989. C-banan byggdes 1940 och var tänkt i första hand som skjutbana för kulsprutor. På 300-metersvallen fanns anordningar för att fästa och fixera kulsprutorna. Skjutbanan utrustades 1989 med rörliga mål och försågs med en högre blinderingsvall. Kulspruteskjutning skedde före C-banans anläggande från eldställningar som på äldre kartor betecknas som Kulsprutebanan.

Bakom C-banans blindering fanns en målverkstad och bakom D.banans blindering låg ett målförråd. Norr om detta område fanns på 1970- och 1980-talet en kur för en säkerhetspost som skulle varna om fartyg kom in i riskområdet. Den blev senare ersatt av en radar.

E-banan ligger straxt söder om C-banan och medger ett högsta skjutavstånd om 100 meter. Den uppfördes under 1940-talet ursprungligen för skjutning med kulsprutepistoler. Under 1970-talet försågs skjutbanan med en skjuthall som kunde flyttas på räls. Banan användes även för pistolskjutning.

Omedelbart norr om C-banan och D-banan byggdes 1940 en målbod som användes i samband med luftmålskjutning med kulspruta. På en lina spänd mellan två stolpar drogs flygplansattrapper för att öva riktning i framförhållning.

Södra Hällarna

Området sträcker sig från E-banan till stängslet mot Kneippbyn. Där fanns tre skjutplatser som benämndes: Södra gläntan, Mellersta gläntan och Norra gläntan. Dessa användes flitigt för stridsskjutningar, till och med för stridsvagnar.

Bakom Mellersta gläntan i sluttningen upp mot Toftavägen, kan man ännu se spår efter ett motståndsnäste som uppfördes i slutet av 1940-talet för övning av försvar och strid i skog.

Efter skärpta miljökrav rörande bullernivåer förbjöds skjutning på Södra gläntan i början av 1980-talet.

Insprängt i hällkanten vid Mellersta gläntan låg "Örnboet". Det var ett postställe för övervakning av riskområdet. Ännu finns spår kvar efter poststället. 1978 förbättrades säkerheten genom en postkur under D-banan och en annan vid trappan på gränsen mot Kneippbyn. Den sistnämnda är numera bortriven.

Bildsvit från Norra Hällarna i september 2009

Bildsvit från Södra Hällarna i oktober 2009