|
Stridslednings- och luftbevakningssystemet som var
operativt 1958 benämndes ofta stril 50. Det bestod
av 11 sektorer runt om i Sverige med varsin
luftförsvarscentral (lfc). På Gotland G 1
"Tigern" i Tingstäde.
Den luftförsvarscentral som sedan början av
kriget hade varit placerad i
Donnerska husets källare flyttades 1952 till
en före detta bunker i
|
 |
|
G 1 "Tigern" (fd Beredskapsbunker vid Tingstäde
fästning) |
Tingstäde fästning
och kom att kallas G 1. Den bemannades av
ett STRIL-detachement. Chef för det lilla
strildetachementet på Gotland var fram till
1956 reservkaptenen Barry Press. Luftförsvarscentralen
hade FAR-koden "Tigern" (FAR = Fasta
Anropskoder för Rapportering inom
luftförsvaret).
Lfc G 1 bemannades och skyddades av 12.
Luftbevakningsbataljonen (L12) med
förbandskoden 1312. Bataljonen
omorganiserades senare till en
STRIL-bataljon.
1952 flyttades en radarstation PJ-21 (R
131) från F 10 i Ängelholm och placerades i
nära anslutning till centralen.
*1)
Luftförsvarscentralen hade det övergripande
ansvaret för luftförsvaret inom sin
luftförsvarssektor, där intressenter från
flygvapnet, armén och civilförsvaret skulle
samverka. Huvudansvarig var flygvapnet. I
luftförsvarscentralen var verksamheten centrerad i
operationsrummet kallad "kyrkan". Det var en stor
rum där all information samlades och presenterades.
I mitten av rummet fanns ett ett stort lägesbord med
karta. Runt rummet fanns läktare, liknande
teaterloger där beslutsfattarna satt och hade god
uppsikt över lägesbordet.
Varje
sektor bemannas av en strilbataljon som
krigsorganisatoriskt omfattade drygt 300 personer,
varav ca 70 var stam- eller reservpersonal, ca
hälften officerare. All övrig personal i dessa
förband var värnpliktig. Vidare fanns en mängd
mindre förband som luftbevakningskompanier och
radartroppar.
G 1
var i sin tur uppdelade tre områden, s.k.
luftbevakningskompanier ledda av
luftförsvarsgruppcentraler (lgc).
|
Luftbevakningskompanier på Gotland |
|
G 11 (senare G 12A) |
Hemse |
Lgc i Hemse blev i mitten av 1960-talet
av praktiska skäl ersattes av lgc
utbildningsanläggning vid
Flyglottaskolan i Bunge. Anledningen att
lgc i Bunge tog över var att den
användes regelbundet och att lokalerna
var betydligt bättre än i Hemse.
Avvecklad 1974. |
|
G 12 Ärlan (senare L 132*) |
Tingstäde |
|
|
G 12A |
Bunge |
Lgc-anläggning som användes både för
central utbildning och för
luftbevakningskompani. Avvecklad 1984. |
|
* Vid den
omorganisation som skedde 1974 erhöll de
kvarvarande luftbevakningskompanierna
nya L-beteckningar istället för de
tidigare luftförsvarssektorsnumren.
Bokstaven L stod för
luftbevakningskompani, nästföljande två
siffror visade flygflottiljstillhörighet
och sista siffran kompaniets
ordningsnummer inom flottiljens
luftbevakningskompanier.
L 132 = 2.
Luftbevakningskompaniet F 13 |
|
 |
|
|
Varje
kompani innehöll ett antal luftbevakningsstationer
(ls), där ls-poster spanade och rapporterade till
områdets lgc, där rapporterna sammanställdes och
rapporterades vidare till lfc G 1. Radarrapporter
och optiska rapporter sammanställdes där till en
presentation av luftläget inom sektorn.
Från
luftbevakningstorn (ls) gick rapporterna om flygplan
i luften via telefonledning in till
luftförsvarsgruppcentralen (lgc) där de markerades
med pilar på en karta och med en tilläggskloss där
lottorna skrev ner de uppgifter de fick från
ls-tornet om höjd och antal. Dessa uppgifter lästes
sedan vidare in till luftförsvarscentral (lfc)
I STRIL
60 ändrades luftförsvarscentralen så att de gamla
manuella lägeskartbordet i operationsrummet försvann
och istället användes projicerade lägeskartor på
väggen.
På grund av ekonomiska skäl delades luftförsvarscentralerna
upp efter prioritet, ett flertal försvann,
endast 5 stycken återstod. Bland de som lades
ner fanns den gotländska lfc G 1 som utgick
ur organisationen.
Radarstationerna på Gotland
anslöts på 1970-talet till radargruppcentralen (RGC) i sektor O1
(Östergötland) kallad LFC O1G (G = Gotland), med
en förbindelse av nästan 50 mils längd.
Den 1 juli 1981 bildades Sektor Mitt (SeM)
under vilken luftförsvarsundercentralerna
(lfuc) O1V och O1O lydde, det vill säga de
tidigare O1 och G1 i Norrköping respektive
Tingstäde.
1993 bestämdes att den optiska
luftbevakningens anläggningar skulle
avvecklas.
|
