Tingstäde radio

Gotland

1902 förelåg en utförlig rapport som klarlade att en gniststation kunde inrymmas i Norra batteriet i Fårösunds fästning. Den var utformad av kapten C. L. de Champs samt fortifikationsbefälhavaren på Gotland.

Redan de 27 juli 1903 fick chefen för Kustartilleriet order att klargöra de nylevererade gniststationerna i Oscar-Fredriksborg och Fårösund inför flottans eskaderövning i september det året. Gniststationen i Fårösund hade placerats i Norra batteriet i Fårösunds fästning. I Fårösund fanns ännu ingen fredsbemanning.

Från och med 1906 tycks emellertid flottans tre gniststationer hållits i drift under sommarhalvåret. Dygnet-runt-passning var dock ännu inte normalt.

Det fanns alltså anledning att förbättra det svenska gnistsystemet. Det kom redan 1907 till nytta för sjöräddningen. Ett kungligt brev det året beordrade gniststationer i drift att vidarebefordra signaler från fartyg i nöd. 1908 kom nytt luftnät och förbättrat jordnät till Fårösund, liksom ny mottagare M/06. Våglängderna 315 och 945 m skulle användas. Isoleringen förbättrades mm. Samtidigt angav Marinförvaltningen att alltsammans ändock var provisorier. Flyttningen till annan plats förbereddes nämligen.

1909 kom dynamomaskin med fotogenmotor istället för de gamla ackumulatorbatterierna. Förbättringen medförde att Gotlands gniststation, som den benämndes från 1909, vid försöken under flottans övningar i september nådde goda förbindelser nästan ända fram till Karlskrona. Daglig förbindelse upprätthölls samtidigt med både Stockholms och Oscar-Fredriksborgs gniststationer.

Under denna period höll Tingstäde fästning på att byggas. Den skulle enligt planerna egentligen stått färdig 1908, men så blev ej fallet. Att gniststationen skulle flyttas dit beslöt man 1910. Det gällde att få den skyddad mot fientlig beskjutning. 1911 fick man bekräftelse på att

detta var synnerligen viktigt. Då sköt nämligen italienska flottan sönder en turkisk gniststation i Tripoli i Libyen.

Gniststationen skulle inte enbart få betydelse för flottan utan också för riksledningens kontakter med militärbefälhavare och landshövding.

Först 1912 var de fortifikatoriska arbetena färdiga i Tingstäde. Då kunde gniststationen flyttas till sin nya bunker där.

År 1912 hade Tingstäde gniststation en räckvidd på 800 km under dager och 1600 km under natten samt att stationen hade tryggad förbindelse med utlandet. Den hade också öppnats för allmän trafik.

Vid första världskrigets utbrott anbefalldes mobilisering på Gotland med första mobiliseringsdag den 3 augusti 1914. Samtidigt anbefallde Sjöförsvarets kommandoexpedition att gniststationen skulle förstärkas och underställas militärbefälhavaren.

Krigsslutet 1918 tycks inte ha inneburit något avbrott i passningen vid Gotlands gniststation. Oroligheterna under den ryska revolutionen med befrielsekrig i Baltikum ledde bland annat till engelsk inblandning på de "vitas" sida. Gotlands gniststation fick sålunda i maj 1919 tillstånd att utväxla radiotelegram mellan Reval (Tallinn) och Libau (Liepaja) på grund av "de säregna förhållandena i Östersjöprovinserna".

Samma år utökades gniststationens uppgifter med kommersiell trafik, från och med den 15 mars.

Den 1 november 1920 underställdes stationen åter flottans stationsbefälhavare i Stockholm. I de allmänna föreskrifter för gnisttjänsten, som kom i februari, bestämdes att Karlskrona och Gotlands gniststation skulle ha öppet dygnet runt, till skillnad mot Stockholms.

I augusti 1921 fick stationen rätt att förmedla avgiftsfria väderrapporter till tyska minsvepare, som då höll på att svepa minfält från kriget. Under 1922 moderniserades namnet till Gotlands radiostation.

Den 15 november 1929 blev Gotlands radiostation meterologisk B-Station.

1934 och 1935 levererades nya sändare. Vid samma tid började armén bygga upp ett eget radionät mellan militärbefälhavaren och generalstaben. Det var förmodligen därför som man inte ansåg beteckningen Gotlands radiostation vara helt rättvisande. Den 1 maj 1935 byttes i vart fall namnet till Tingstäde radiostation.

Materiellt sett innebar tiden under och straxt efter andra världskriget en rejäl upprustning av de marina kustradiostationerna. De tillfördes modern materiel med, efter den tidens mått, mycket höga prestanda. Ett exempel på detta är de 3-kilowatts långvåg/kortvågssändare modell/42 som installerades 1942 och som lång tid framåt utnyttjades för viss trafik. De var stora och utrymmeskrävande. Det hade därför

blivit nödvändigt att bygga ytterligare en bunker. Den stod klar i rätt tid och var även avsedd för mottagarexpeditionen.

Det skulle ta ytterligare 20 år innan man vidtog åtgärden att geografiskt separera mottagar- och sändarstationerna ifrån varandra. Det var först i slutet av 1950-talet, som de tekniska förutsättningarna för denna åtgärd förelåg. Denna seperation innebar också att dåvarande stationschefen Ture Holmåker avstod från möjligheten att utnyttja tjänstebostaden, den vackra gamla villan som ligger till höger om vägen vid södra infarten till Tingstäde, ca 175 meter ostnordost bunkrarna.

Stationens myndighetstillhörighet har under tiderna skiftat och stundtals varit oklar. Senast fastlagd blev den 1984. Då bestämde överbefälhavaren att Tingstäde radio skulle ingå i myndigheten Gotlands militärkommando (MKG) dit tjänsterna (chef/kapten och sju radiotelegrafister/löjtnanter) överfördes. Chefen för marinen ålades drifts- och underhållsansvar medan Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartilleriregemente fick fortsatt ansvar för förvaltning och mobilisering.

Personaltillgången har genom åren varit tämligen stabil. Omsättningen på personal har varit liten, Detta, tillsammans med de höga kvalitetskrav, som alltid gällt för radiotelegrafister vid marinens A-stationer, har borgat för en hög grad av professionalism. Ett annat skäl till varför Tingstäde radio genom åren etablerat sig som en station med hög status är det utomordentliga läget mitt i Östersjön med maritim kommunikation i alla riktningar. Det har inte minst gällt under den tid, då fjärrmanövrering av radioutrustning var en okänd vetenskap. Inom sjösäkerhetsområdet till exempel där stationen i egenskap av sjöräddningscentral fungerade likt spindeln i nätet. I samarbete med erfarna sjömän, räddningsskeppare och helikopterbesättningar vann den stor respekt för sina insatser.

Samma år Tingstäde radio firade sitt 80-årsjubileum sammanföll med den nya mottagarcentralen, det vill säga den bemannade delen av stationen. Utrustning tillfördes som innebar ökade möjligheter att utnyttja kustradion för såväl militär som civil verksamhet. Stationen utrustades även med utrustning för ledning av sjöoperativ verksamhet, pejling och positionsbestämning av fartyg i nöd samt kvalificerad förmedlingsutrustning för kommunikation med svenska FM-förband utomlands.

I samband med Försvarsbeslutet 2000 lades Tingstäde radio ned den 30 juni 2000.

(Hämtat från Tingstäde radio, uppkomst och utveckling av Hammarhjelm och Säbom)