|
Stationen på Furillen var flygvapnets första
storradar och även den första fortifikatoriska
skyddade radaranläggningen. Stationen ansågs som
mycket hemlig och omgavs av sträng sekretess.
Anläggningen sorterade och bemannades av F13 i
Norrköping. I december 1955 anställdes de första
kvinnliga radaroperatörerna som var två flyglottor.
De
fortifikatoriska anläggningsarbetena påbörjades
hösten 1953 och stod klara 1954. Stationen var
nedsprängd i berget och det var bara antennen som
stack upp ovanför markytan. Radarutrustningen
installerades under vintern och stationen stod
driftklar på våren 1954. Under sommaren
installerades radarhöjdmätaren PH-13. Ungefär
samtidigt byggdes även den första baracken.
Den
operativa verksamheten startade den 15 september
1954 med rapportering till Lfc G 1 i Tingstäde. Den
verksamheten pågick dygnet runt och året runt fram
till den 7 juni 1961 då stationen ställdes i reserv.
Verksamheten övertogs istället av en närbelägen
PJ-21 anläggning. Stationen skrotades i början av
1970-talet.
PS-16 arbetade på en relativt lång våglängd 1.5
m. Sändarfrekvensen var avstämbar mellan 80-90 MHz,
vilken radaroperatören själv kunde reglera under
drift. Stationens pulseffekt var ca 400 kW. Som
luftbevakningsstation fyllde stationen väl sin
uppgift som fjärrspaningsradar. Den hade en räckvidd
mot flygplan på upp till 250-300 km.
Radarstationen var den
första markradarstation som var utrustad med skydd
mot aktiv störning. Den arbetade även med
markreflektion och krävde därför tillräckligt stora
vatten- eller landytor inom närområdet som
reflektorer.
Mellan åren 1963 och 1964 moderniserades PS-16 radarn (Ögat) på
Furillen till en PS-65 med operativa namnet "Katten" och samtidigt
beslöts det att radartroppen skulle utökas till ett kompani 130.
radarkompaniet (R 130). Anläggningen sorterade och bemannades som
tidigare av F 13. Förbandets personal utökades från att tidigare
varit en radartropp till ett kompani, 130. Radarkompaniet.
Anläggningen blev från 1986 samgrupperad med en ny radaranläggning
PS-66 "Bonsen". I några år kördes både PS-65 och PS-66 parallellt
tills PS-65-systemert togs bort ur flygvapnets organisation.
Anläggningen revs i mars 1993 samtidigt togs radarhöjdmätaren PH-40
bort eftersom 66:an både kunde mäta bäring, avstånd och höjd.
Radarstation PS-65 var en L-bandsradar
som ingick i Stril 50- och 60-systemen och
används för spaning och stridsledning.
Stationen var en av flygvapnets första
högeffektradar och hade en pulseffekt på ca
2,3 MW och med en räckvidd respektive
höjdtäckning på 330 km respektive 25.000 m. |
