Föregående sida

Radarspaningsstationerna PS-16 ”Ögat” och  PS-65 ”Katten” (R 130)

Furillen  Rute

PS-16

PS-65

"Ögat"

Stationen på Furillen var flygvapnets första storradar och även den första fortifikatoriska skyddade radaranläggningen. Stationen ansågs som mycket hemlig och omgavs av sträng sekretess. Anläggningen sorterade och bemannades av F13 i Norrköping. I december 1955 anställdes de första kvinnliga radaroperatörerna som var två flyglottor.

De fortifikatoriska anläggningsarbetena påbörjades hösten 1953 och stod klara 1954. Stationen var nedsprängd i berget och det var bara antennen som stack upp ovanför markytan. Radarutrustningen installerades under vintern och stationen stod driftklar på våren 1954. Under sommaren installerades radarhöjdmätaren PH-13. Ungefär samtidigt byggdes även den första baracken.

Den operativa verksamheten startade den 15 september 1954 med rapportering till Lfc G 1 i Tingstäde. Den verksamheten pågick dygnet runt och året runt fram till den 7 juni 1961 då stationen ställdes i reserv. Stationen skrotades i början av 1970-talet.

 

Stationen arbetade på en relativt lång våglängd 1.5 m. Sändarfrekvensen var avstämbar mellan 80-90 MHz, vilken radaroperatören själv kunde reglera under drift. Stationens pulseffekt var ca 400 kW. Som luftbevakningsstation fyllde stationen väl sin uppgift som fjärrspaningsradar. Den hade en räckvidd mot flygplan på upp till 250-300 km. Radarstationen var den första markradarstation som var utrustad med skydd mot aktiv störning. Den arbetade även med markreflektion och krävde därför tillräckligt stora vatten- eller landytor inom närområdet som reflektorer.

 

 

"Katten"

Mellan åren 1963 och 1964 installeras en PS-65 med operativa namnet "Katten" och samtidigt beslöts det att radartroppen skulle utökas till ett kompani 130. radarkompaniet (R 130). Anläggningen sorterade och bemannades som tidigare av F 13. Förbandets personal utökades från att tidigare varit en radartropp till ett kompani, 130. Radarkompaniet.

Baracken byggs till med en ny del för teknisk personal och materiel. De flesta teknikerna som anställs placeras till en början i Tingstäde.

1965 står stationen klar och kan tas i full drift.

På våren 1967 byggs expeditionsbaracken som kom att innehålla förutom expeditioner även kök och matsal.

I augusti samma år påbörjas dygnet-runt-körning på grund av det s.k. 6-dagarskriget mellan Israel och Egypten.

 

Radarstation PS-65 var en L-bandsradar som ingick i Stril 50- och 60-systemen och används för spaning och stridsledning. Stationen var en av flygvapnets första högeffektradar och hade en pulseffekt på ca 2,3 MW och med en räckvidd respektive höjdtäckning på 330 km respektive 25.000 m.

 

Anläggningen blev från 1986 samgrupperad med en ny radaranläggning PS-66 "Bonsen". I några år kördes både PS-65 och PS-66 parallellt tills PS-65-systemert togs bort ur flygvapnets organisation. Anläggningen revs i mars 1993 samtidigt togs radarhöjdmätaren PH-40 bort eftersom 66:an både kunde mäta bäring, avstånd och höjd.

  

Brev från M. Åström till Gotlands Militärhistoria

"Luftbevakning och radaranläggningar" och radarstationen "Katten" på Furillen blev jag mycket glatt överaskad när jag såg att du publicerat en bild på den tavla som jag målade när jag själv gjorde min värnplikt som radarobservatör på stationen 1979. Den har jag inte tänkt på eller sett sedan jag lämnade R130 i januari 1980, alltså nästan exakt 30 år sedan!  Jag fick ett uppdrag att måla en tavla som skulle symbolisera R130, en logo för stationen som skulle placeras i nedgången till OP-rummet i berget. Jag fick fria händer att rita någon lämplig symbol och då blev det en svart katt och radarantennen som står på Gotland. Om jag inte minns fel så hette sergeanten Christer Stolt som frågade om det fanns någon som kunde måla en lämplig stationslogo. Jag tog på mig detta extrajobb som jag utförde mellan mina pass nere i berget. Den var klar till jul/nyår 1979, bara kort tid innan jag muckade. Jag fick tyvärr aldrig se den på plats i berget, det hade varit kul. Man gjorde klisterdekaler i plast med logon. Senare fick jag en hälsning från Christer Stolt där han skickade med en sådan dekal som jag fortfarande har hemma. Undrar vad som hände med tavlan när stationen lades ner? Den var ganska stor i formatet, säkert metern hög och halvmetern bred och målad på en spånskiva. Det var en överaskning så jag var tvungen att skriva några rader och berätta om tavlans historia.

 

Copyright © Gotlands Militärhistoria

  |  Sidansvarig K Olsson