Föregående sida

Strandning vid Gotska sandön 14/8 1929. S 5A. Typ: Heinkel HE 5/s. Regnr: 252

Tillverkare: Svenska Aero A.B., Lidingö. Registreringsnummer: 252. Tillhörigt: 2. Flygkåren. Numrerat 252. Haveri den 14/8 1929 norr Fårösund, strandning på Gotska sandön. Besättningen flygförare fänrik B Lundberg, flygspanare löjtnant Åke Brydolf, befälhavare löjtnant Bertil Berthelsson oskadad.

 

 

Flygbåt från Fårösund nödlandar och sjunker

En annan hamnar efter 15 timmar på havet vid Sandön.

Som bekant är sjöflygets spanarskola f. n. förlagd till Fårösund, där övningarna komma att pågå fram till oktober. Till i onsdags hade allt förlupit utan något mankemang, men då inträffade ett par synnerligen allvarliga missöden, vilka bl. a. medförde totalförlust av en flygbåt. Fem människoliv stodo även på spel, men tack vare snabba undsättningsåtgärder och de nödställdas egen rådighet och duglighet avlöpte det hela utan förlust av människoliv.

Några av de flygbåtar, som f. n. äro förlagda till Fårösunds flygstation, voro i onsdags (14/8 1929) ute på rekognosceringsövningar i riktning mot fastlandet och hade samtidigt till uppgift att följa kustflottans övningar. Allt gick bra, och efter slutat värv styrde flygarna åter kurs på Fårösund. På hemvägen fick emellertid en av flygbåtarna, nr 207, motorstopp och måste vid 5-tiden 90 eftermiddagen nödlanda nordväst om Gotska Sandön. En annan av flygbåtarna gick då tillbaka till kustflottan för att rapportera missödet, och högste befälhavaren över kustflottan underrättades även pr radio. Jagarna Wrangel och Wachtmeister sändes omedelbart till undsättning från Horsfjärden innanför Älvsnabben. När de hunno fram, hade det redan mörknat betydligt, men det lyckades kapten Neumüller på ”Wrangel” att med strålkastarsignaler återfinna hydroplanet, som i rätt hög sjö drev omkring i mörkret ute på öppna havet. Sedan de ombordvarande, löjtnant Rapp och underlöjtnant Adolfsson, vid nio-tiden förts ombord på jagaren, sökte man bogsera flygplanet in mot Fårösund. En torpedkryssare, som även kommit tillstädes, sökte hissa flygbåten ur vattnet, men sjön blev allt svårare, och slutligen svängde maskinen runt och gick till botten, sedan bogserlinorna brustit. Olyckan inträffade ute på öppna havet mellan Gotska Sandön och Huvudskär, och någon utsikt att bärga den sjunkna flygbåten finnes icke.

Ännu en flygbåt, som deltagit i övningarna mot det svenska fastlandet, råkade ut för missöde, som om oturen varit framme kunde slutat med att både maskinen och dess tre man starka besättning gått till botten. Nu avlöpte det hela dess bättre relativt lyckligt, men för de ombordvarande blev natten både lång och dyster. Tio distansminuter från Fårösund måste vid 6-tiden på kvällen flygbåten nr 252 nödlanda, sedan även den råkat ut för motorstopp. I 15 timmar drev sedan maskinen omkring på havet, som var långtifrån lugnt. Ombord befunno sig löjtnanterna Berthelsson och Brydolf (?) samt fänrik Lundberg, den sistnämnde förare. Deras belägenhet var sannerligen icke avundsvärd.  På grund av mörkret och den hårda blåsten svävade de i ögonskenlig livsfara, men lyckan stod dem bi. Men vinden och de manövrer de kunde utföra förde dem till Gotska Sandön, där de landade mitt på öns västra sida vid 9-tiden i går morse. Maskinen drogs upp på land, och dess besättning blev på bästa sätt omhändertagen av fyrfolket på ön.

Vid 9-tiden i går afton anlände vedettbåten nr 19, vilken f. n. är stationerad i Fårösund, till Gotska Sandön för att bärga haveristen. Havet var emellertid alltför oroligt för att detta då skulle låta sig göra, och vedettbåtens befälhavare fick nöja sig med att föra flygbåtens besättning till Fårösund. Tidigt i morse, vid 1/4 4-tiden, var vedettbåten åter i Fårösund, och efter att ha landsatt de ”skeppsbrutna” från nr 252, vilka liksom sina kamrater från nr 207 i dag åter äro i tjänst och sålunda icke tagit någon skada av strapatserna, begav den sig åter till Gotska Sandön för att där vidtaga nödiga åtgärder för flygbåtens bärgning och återförande till Fårösund. Enligt uppgift skall flygbåten nr 252 icke ha erhållit några skador utöver det motorfel, som föranledde nödlandningen.

Det förtjänar anmärkas, att medan flygbåten 252 låg på vattnet och drev med vinden, icke mindre än tre ångare passerade den på ganska nära håll och helt säkert också iakttog de ombordvarandes nödställda läge. En av dessa ångare gick till och med runt flygbåten utan att sätta sig i förbindelse med denna trots nödsignalerna. Det är sannerligen icke hedrande för de tre ängarnas befälhavare att på ett så flagrant sätt ha underlåtit att söka bringa de nödställda en hjälpande hand. Hade icke vinden fört flygbåten till Sandöns kust, är det icke gott att säga, hur äventyret slutat för 252:ans besättning.

Någon officiell kommuniké om missödena har ännu icke utsänts, och på flygstationen i Fårösund vägrar man t. v. att lämna några upplysningar. (Källa: 899)

 

 

 

Varför flygbåtarna måste nödlanda

Orsaken till att de båda flygbåtarna 207 och 252 måste nödlanda i onsdags kväll är ännu icke med säkerhet fastslagen. Teknisk utredning kommer att företagas och därjämte skall personalen på såväl flygbåtarna som de assisterande fartygen höras, innan rapport kan framläggas.

Vad flygbåten 252 beträffar, torde nödlandningen ha orsakats av brist på smörjolja, vilket haft till följd att luftkylda motorn skurit. Flygbåten 207, som gick förlorad, var försedd med Junkermotor av samma slag som användes på Ahrenbergs maskin Sverige. Antagligen har någon kanna brustit och orsakat missödet. Från sakkunnigt håll har T.T. framhållits, att de luftkylda motorerna ännu äro relativt oprövade i vårt land. Fortsatta erfarenheter fordras för bedömandet av deras tillförlitlighet i vårt klimat. Innan denna erfarenhet inhämtats, måste man vara beredd på missöden.

Vad junkermotorn beträffar, måste det konstateras, framhåller T.T:s sagesman, att dessa motorer efter 100 gångtimmar blir ansträngda och otillförlitliga. Dessa motorer, som ha det allra bästa rykte, äro utmärkta de första gångtimmarna men äro sedan icke att lita på, vilket såväl andra flygkåren som Ahrenberg haft erfarenhet av.

Flygbåten 252:s drift till Gotska Sandön ger ett gott bevis på dessa flygbåtars stora sjövärdighet och besättningens förmåga att kunna hålla farkosten flytande i den höga sjön. Flygbåtarna äro försedda med radio, men radioantennen består av en nedhängande koppartråd, som måste halas in vid nedgång på vattnet. Sedan flygplanen gått ned och antennen sålunda halats in, kan radion icke användas. Emellertid komma inom den närmste tiden nya apparater att installeras på flygbåtarna, så att radion kan användas även då flygbåten ligger på vattnet. (Källa: 900)

 

 

Ett flygplan förlorat norr om Gotska Sandön

Under rekognosceringsövningar på onsdagen tvingades enligt St.T. ett flygplan från Fårösunds flygstation vid femtiden på eftermiddagen att nödlanda nordväst om Gotska Sandön. Högste befälhavaren över kustflottan underrättades pr radio, och jagarna Wachtmeister och Wrangel sändes omedelbart till undsättning från Horsfjärden innanför Älvsnabben. Det lyckades kapten Neumüller på Wrangel att med strålkastarsignaler återfinna hydroplanet, som i rätt hög sjö i mörkret drev omkring ute på havet. Sedan de ombordvarande vid niotiden på kvällen förts ombord på jagaren sökte man bogsera flygplanet in mot Fårösund. En tillstädeskommande torpedkryssare sökte hissa planet ur vattnet men sjön blev allt svårare och slutligen gick maskinen till botten. Under letandet efter den försvunna maskinen måste ytterligare ett flygplan från Fårösund nödlanda. Genom egna manövrer lyckades man emellertid här komma i lä av Gotska Sandön, där man ankrade för natten. En vedettbåt utsändes för att bärga maskinen och dess besättning. (Källa: 1241)

 

 

 

Flygbåtsmissödet vid Gotland analogt med atlantflygarnas

Efter 100 gångtimmar äro Junkermotorerna ej tillförlitliga

Orsaken till att båda flygbåtarna 207 och 252 måste nödlanda på onsdagskvällen är ännu icke med säkerhet fastslagen. Teknisk utredning kommer att företagas och därjämte skall personalen på såväl flygbåtarna (alla Marinens flygväsendes flygplan benämndes ”flygbåtar”) som de assisterande fartygen höras, innan rapport kan framläggas.

Vad flygbåten 252 beträffar torde nödlandningen ha orsakats av brist på smörjolja, vilket haft en följd att den luftkylda motorn skurit i. Flygbåten 207, som gick förlorad, var försedd med en Junkermotor av samma slag som användes av Ahrenbergs maskin ”Sverige”. Antagligen har någon kanna brustit och orsakat missödet. Från sakkunnigt håll har för TT. Framhållits, att de luftkylda motorerna ännu äro relativt oprövade i vårt land. Fortsatta erfarenheter fordras för bedömandet av deras tillförlitlighet i vårt klimat. Innan denna erfarenhet inhämtats, måste man vara beredd på missöden.

Vad Junkermotorn beträffar måste det konstateras, framhåller TT:s sagesman, att dessa motorer efter 100 gångtimmar blir ansträngda och otillförlitliga. Dessa motorer, som ha det allra bästa rykte äro utmärkta de första 100 gångtimmarna men äro sedan icke att lita på, vilket såväl andra flygkåren som Ahrenberg haft erfarenhet av.

Flygbåten 252:s drift till Gotska Sandön ger ett gott bevis på dessa flygbåtars stora sjövärdighet och besättningens förmåga att kunna hålla farkosten flytande i den höga sjön. Flygbåtarna äro försedda med radio, men radioantennen består av en nedhängande koppartråd, som måste halas in vid nedgång på vattnet. Sedan flygplanen gått ned och antennen sålunda halats in., kan radio icke användas. Emellertid komma fr. o. m. den närmaste tiden nya apparater att installeras på flygbåtarna, så att radion kan användas även då flygbåten ligger på vattnet.

 

Olyckan hände efter en stridsövning

Flygstationen i Fårösund hade på onsdagen företagit en övningsflygning mot Hårsfjärden och där åsett kustflottans stridsskjutning. På återvägen från Hårsfjärden fick 207 motorstopp och måste nödlanda. Ombord på flygbåten befunno sig löjtnanterna Rapp och Adolfsson. De lade ut drivankare och kunde sedan icke göra annat än vänta på hjälp. Löjtnant Westring, som var befälhavare för övningarna, gav de andra flygbåtarna order, att fortsätta till Fårösund och vände sedan själv om till Hårsfjärden, varifrån jagarna ”Wrangel” och ”Wachtmeister” satte högsta fart mot 207. Flygbåtens besättning räddades och flygbåten togs på släp. Allt gick bra, trots den höga sjön, tills bogserlinan brast. En sjö slog samtidigt in under flygbåtens stjärt, så att flygbåten kantrade. Jagaren ”Wachtmeister” fick ut en wire om motorn på flygbåten och höll flygbåten uppe i avvaktan på att torpedkryssaren ”Jakob Bagge”, som är försedd med lyftanordning för flygbåtar skulle anlända: flygbåten var emellertid omöjlig att bärga i den höga sjön. Den sjönk på mycket djupt vatten och någon utsikt att bärga den finnes ej.

 

Drev från Fårösund till Gotska Sandön. Tre ångare passerade utan att hjälpa

Flygbåten 252 var en av de flygbåtar, som på löjtnant Westrings order fortsatte till Fårösund. I närheten av Fårösunds norra inlopp måste den nödlanda och drev sedan med vind och sjö till Gotska sandön. Ombord på denna flygbåt befunno sig löjtnanterna Berthelsson och Brydolf samt fänrik Lundberg. Flygstationens vedettbåt har på fredagen gått till Gotska sandön för att om möjligt bogsera hem flygbåten, event. efter ombyte av pontonerna.

Båda flygbåtarnas besättningar voro på fredagen åter i tjänst vid flygstationen.

Medan flygbåten 252 låg och drev mot Gotska sandön, passerades den av tre ångare på ganska nära håll. Från flygbåten gåvos nödsignaler, som två av ångarna besvarade utan att göra något för att hjälpa de nödställda. Den tredje ångaren gick till och med runt flygbåten på ganska nära håll men försvann sedan. Besättningen på flygbåten hade en ansträngande natt, då varje sjö måste passas noga för att flygbåten ej skulle kantra. Hade icke vinden fört maskinen rätt på Gotska sandön är det svårt att säga hur äventyret slutat. (Källa: 1242)

 

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig