Föregående sida

Haveri vid Gute i Bäl 1961-09-13. A 32A. Typ SAAB 32A Lansen. Regnr: 32024

 

A 32A. Typ SAAB 32A Lansen. Tillverkare: Svenska Aeroplan AB, Linköping. Registreringsnummer: 32024. Levererad den 29/6 1956 till F 7 Kungl. Skaraborgs flygflottilj. Godkänd den 9/8 1956. Märkning 7-röd A. Totalhaveri den 13/9 1961 20 km öster Visby. Besättningen flygförare kadett Hans Gunnar Hjort, flygspanare, passagerare kommendör Hans C:son Uggla räddade sig med fallskärm. Kasserad den 30/1 1962.

 

 

--------------------------------------------------

 

Lansen-planet slog ner på åker intill Gute i Bäl - Makarna lämnade olycksplatsen tio minuter tidigare

Kadett Hans Gunnar Hjort och kommendör Hans C:son Uggla lämnade lasarettet efter genomgången rutinunder-sökning, glada över att vara helt oskadda. – Hade kadett Hjort varit vid Sjö-krigsskolan så skulle jag ha gett honom högsta betyg för hans lugn och rådighet när olyckan inträffade, sade kommendör Uggla.

 

Olycksplanets stjärt och ena vinge fastnade i ett par kraftiga träd med … och blockerade den smala Nordergårdevägen mitt i kurvan vid Gute i Bäl. Planets vinge gick in i väggen i smedjan.

En J 32 Lansen (sic) störtade vid 10.30-tiden i går vid Gute i Bäl. De båda ombordvarande, sjökrigsskolans chef kommendör Hans C:son Uggla och kadett hans Hjort från F 7 och hemmahörande i Göteborg hoppade i fallskärm och kom undan oskadda. Planet slog ned endast något tiotal meter från Birger Hellgrens (1916-1999) gård vid Gute, och om planets riktning varit 30-40 meter mera västlig hade katastrofen varit ett faktum. Som genom ett under räddades även hr. Hellgrens grannar, makarna Gustaf (1910-1990) och Helga Larsson (1909-2007). De stod och gjorde en hästhacka klar just på nedslagsplatsen tio minuter tidigare. Olycksplanet kom söderifrån och slog först av topparna på träden invid Birger Hellgrens ladugård för att sedan ta mark en liten bit närmare vägen som leder från Bäls kyrka till Norrgårde i Vallstena. Ena vingen och stjärtpartiet fastnade i ett par stora träd vid vägkanten och resten fortsatte ett hundratal meter på andra sidan i den Hultbergska fruktodlingen. Sedan hade själva flygkroppen och den ena vingen stannat medan motorn fortsatt ytterligare ca 50 meter i riktning mot Hultbergs gård vid Stenstu. Splitter och delar av planet låg spridda över ett stort område, det fanns flygplansdelar flera hundra meter bort, och området kring själva nedslagsplatsen var svartbränt av utsprutande bränsle. Förödelsen var stor och det var praktiskt taget endast den i trädet sittande stjärten som tydde på att det hela skulle ha varit ett flygplan en gång i tiden. Teleledningar revs ner och vägen blev blockerad när stjärten och ena vingen stannade i träden som står invid smedjan som ligger just i den skarpa vägkröken. Olycksplanet tillhörde F 7 vilket är detsamma som Skaraborgs flygflottilj och olyckan inträffade sedan man övat taktiskt anfall i division med tillhörande skjutningar över Enholmen. Föraren rapporterade motorstörningar och när det inte gick att få igång motorn igen beslöt de båda besättningsmännen sig för att hoppa. De hoppade från ca 500 meters höjd och tog mark en bit ifrån planets nedslagsplats, där de snabbt hämtades i helikopter för vidare transport till lasarettet för rutinundersökning. Till olycksplatsen strömmade snabbt de närboende som hörde och såg smällen. Till dessa hörde hr. Hellgrens fru Greta som blev svårt chockad efter det inträffade, hon var ensam hemma då maken som för närvarande är inkallad. När hon hörde smällen och såg lågorna slå upp trodde hon att deras ladugård legat i olycksplanets väg, och hon måste i medtaget tillstånd tas om hand av grannarna som lyckades få tag i maken som kom hem efter en stund.

 

De hade tur

Ett par som prisade sin enastående tur var makarna Gustaf och Helga Larsson, de höll på att hästhacka raps hundra meter från olycksplatsen och var ögonvittnen till störtningen, men tio minuter tidigare hade de stått precis på nedslagsplatsen och gjort i ordning hackan. Vad som skulle ha inträffat om de stått kvar på platsen behöver inte påpekas. Makarna Larsson var bland de första på olycksplatsen, ingen visste då om det fanns folk kvar bland spillrorna eller inte. För att vara på den säkra sidan larmades ambulansen, som snabbt var på platsen. Då blev man dock snart på det klara med att de ombordvarande hoppat och bärgats, när sedan flygets personal anlände för att få en uppfattning av det inträffade kom det lugnande beskedet om att ingen människa kommit till skada. Efter ytterligare en stund kom polisen från Roma landsfiskalsdistrikt med landsfiskal Paul Önnered i spetsen till platsen och området avspärrades i avvaktan på flygets haverikommission.

 

Brandbil strejkade

Flygförvaltningens lilla pulverbil kom till platsen för att släcka det brinnande planet. Flygkroppen brann friskt och en kraftig rökpelare syntes vida omkring i trakten. Flygets stora skumsläckningsbil, som fick larm även den, kom aldrig fram till brandplatsen. Av någon anledning fick den motorkrångel på vägen, och det var tur att branden inte var av den art att större släckningsinsatser var av nöden. Eftersläckningen omhändertogs sedan av Tingstäde brandkår.

  

Hopp blev räddningen

De båda ombordvarande på det Lansenplan som havererade vid Gute i Bäl i går förmiddag – chefen för sjökrigsskolan kommendör Hans C:son Uggla och flygkadett hans Hjort från Göteborg – räddade sig med fallskärm från 500 meters höjd. Den förste som hoppade ur var kommendör Uggla och han följdes omedelbart av piloten kadett Hjort.  Båda hamnade i ett skogsområde i närheten av Källunge kyrka inte så långt ifrån varandra men dock utan att den ene visste var den andre befann sig. De fick ganska snart kontakt med varandra och transporterades till

flygplatsen i Visby med en tillkallad helikopter som snabbt var på olycksplatsen. Efter på lasarettet företagen undersökning konstaterades att ingen av de båda fått något som helst men av det skedda.
– Jag är ju sjöofficer, så vad skulle jag i luften att göra, säger kommendör Uggla skämtsamt, när Gotl. träffar honom vid lasarettet. – Gotland är vackert men inte hade jag precis tänkt att bli så länge här i dag, det var meningen bara med en 5-minuters tur häröver. Men det var ju skönt ändå att det gick så väl som det gjorde. Uggla var med om flygövningen för att studera samverkan och olycksplanet deltog i ett taktiskt anfall i division.
– Har kommendören varit med om något sådant förut?
– Nej, det var första gången jag gjorde ett fallskärmshopp och det är faktiskt inte så obehagligt som man kan tro, inte när allt fungerar som det skall.
– Jag tror förresten att vi träffade i målet, sade kommendör Uggla till kadett Hjort (och därefter viskande till sin unge förare) – Vi måste träffas i Stockholm någon gång. Och när man talar med den sympatiske sjöofficeren, som nu också avlagt sitt eldprov i luften, kan man inte märka någon nervositet eller att han är skakad på något sätt. Han är lugn och samlad, och glad över att ha klarat sig från flygturen med liv och lemmar i behåll. Flygkadett Hans Hjort, som förde olycksplanet, verkar också vara i god form efter det vådliga äventyret, om också litet fåordig av sig. Det kunde ju ha slutat illa för dem båda.
– Tur i alla fall, att planet inte hamnade rätt på bondgården intill, det var ju inte långt ifrån. Och glad är också han, att helskinnad kunna återvända till fastlandet, om också med ett annat plan. (Jige)   

 

Flygförbud för Lansen ej aktuellt

Det är icke aktuellt med något flygförbud för flygplan 32 Lansen, sade inspektören för flygsäkerhetstjänsten överste Christian Nilsson på onsdagen på TT:s fråga. De senaste dagarnas haverier med flygplan av typ Lansen har skett under så vitt skilda förhållanden som start, landning och skjutning mot markmål.   I två av fallen havererade flygplan A 32 A och i ett fall var det J 32 B som har en annan typ av motor. Det är för tidigt att uttala sig om orsakerna. Vi måste invänta haverikommissionernas rapporter. Något sammanhang mellan de tre olyckorna kan vi inte se nu.   De preliminär undersökningar som hittills gjorts tyder inte på att något fel gjorts vid övningarnas planläggning eller att övningarna skulle ha varit för hårda, sade överste Nilsson vidare. Vid haveritillfällena har molnhöjd och sikt varit väl över de minimivärden som vi tillåter. (Källor: 536, 537) 

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Kontakta sidansvarig