|
Dagens intervjuoffer är adjunkt HERMANN LORENZ. GA-pluggis besökte honom
en dag och fick hans livs historia. Adjunkten är tyskfödd och deltog som
ung officer i andra världskriget på västfronten o. hans eget hem blev
förstört vid ett bombanfall.
Adjunkt Lorenz är en ovanlig man ur många synpunkter. Han sköter hemmet
ensam tillsammans med sina två barn, bägge studerar här i Visby. Vid
sidan om lärarjobbet har adjunkten som hobby att sportfiska. Som gammal
gymnastiklärare har han inget emot att lära gymnastik till Visbyungdom.
Men, säger han, jag har inte tid. Till adjunktens absoluta förtjänster
hör att han lagar gott kaffe. GA-pluggis medarbetare kan intyga den
saken.
Tysk gymnasist underkänd
om han inte kunde simma
Höstterminen 1951 fick läroverket en ny lärare. Hans namn var Hermann
Lorenz. Anställningen i Visby var den första lärarebefattningen i
Sverige för adjunkt Lorenz. Han föddes i staden Maisel, (sic) en bit
utanför Dresden. 1914, när Hermann var 8 år, flyttade familjen Lorenz
till Dresden.
Hermanns dröm var att bli sjöofficer. Eftersom kejsardömet upphörde,
blev det inget av med utbildningen. Han blev också som 14-åring antagen
vid kadettskolan. Efter avlagd abiturentexamen i Dresden 1926, ägnade
han sig åt kemi. Vidare pluggade han geografi, botanik och zoologi. Vid
sidan av dessa studier avlade han sin gymnastikdirektörsexamen. Han hann
också med att bli akademisk mästare i gymnastik. Hur orkade han med
allt?!
Lärare i Dresden.
Efter avslutade studier kom
han tillbaka till gymnasiet i Dresden men nu som lärare. Han undervisade
i samma ämnen som nu i Visby, plus gymnastiken. Gymnastikundervisningen
lade stor vikt vid simning. Kunde man inte simma blev man inte flyttad!
I de högre klasserna upptogs gymnastiklektionerna uteslutande av fotboll
och boxning. Adjunkt Lorenz sa leende:
– Ni har också sett
resultatet av det.
Krigsutbrottet.
Vid krigsutbrottet inkallades
Lorenz till signaltrupperna, utan man använde sig uteslutande av hästar.
Han var mest vid västfronten. Han stannade vid ett kompani som inte var
motoriserat. Dagsritter på sex-sju mil var inte ovanliga.
– Det var inte utan att det
kändes i baken en smula men som tur var blev man van vid det också,
säger adjunkt Lorenz och skrattar.
När Lorenz kom till Sverige var han utan alla personliga papper. Han
hade inga betyg för sina avlagda examina, hans hem hade blivit utbombat!
Examensarbete förstördes.
– Jag hade alla mina personliga papper och värdesaker i ett kassaskåp
som stod i källaren. Ingenting kunde jag hitta utom min fars gamla
guldklocka och några gamla smycken. För övrigt var det de enda saker jag
fått med mig. Bevisen på att jag avlagt några examina strök också med.
– Skolorna där jag gått hade även de bombats.
– De som inte upplevt vad ett krig innebär kan inte föreställa sig hur
det är att leva utan några som helst identitetspapper. Jag har nu i
många år underhandlat med mina lärare och professorer. Visserligen kan
de intyga vem jag är och att jag avlagt examen men ingenting finns på
papper.
Ringar smälte vid bombning.
Adjunkt Lorenz tog sedan fram en bok med fotografier från Dresden före
och efter kriget. Vi fick där se hur en stad kan bli totalt förstörd
till en grushög. Han visade också vad som plockats fram ur ruinerna.
Klockan och smyckena hade delvis smält. Hans föräldrars vigselringar var
en guldklimp.
Jag har analyserat dem och det visade sig vara rent guld. Kopparn i
ringarna hade antagligen smält och runnit bort.
Så här dags under intervjun var kaffet urdrucket och bullarna uppätna.
Adjunkt Lorenz sa till sist:
– Var vänlig och skriv att
jag är en obetydlig personlighet jag vill synas och märkas så litet som
möjligt.
– Men, tillade han, kontakten med mina elever sätter jag stort värde på.
Jag vill ta hem några stycken av er i taget för att få pratas vid litet
utanför ”jobbet”.
Intervju: Trollet o. Bosse
Foto: Björn (Gotlands Allehanda 23/11 1952)
------------------------------
Förre läroverksadjunkten
Hermann Lorenz, Visby, har avlidit i en ålder av 68 år. Han var född i
Meissen, Östtyskland, och kom 1947 till Sverige. Efter att ha varit
bosatt i Kungsäter i Västergötland flyttade han 1952 till Visby och fick
anställning vid läroverket. Närmast sörjande är sonen Frithjof,
ingenjör, med makan Eva, Tumba, och dotterna Dagmar, tandsköterska,
Tumba, barnbarn och en bror i Östtyskland. (Gotlands Allehanda 6/2 1975)
-----------------------------
Förre läroverksadjunkten
Hermann Lorenz jordfästes på torsdagen (13/2 1975) i S:t Botvids kapell,
Huddinge. Musikdirektör Hans Kyhle inledde sorgeakten med att på orgeln
spela Sonatina ur Actus tragicus av J. S. Bach. Efter ps. 74:1-4 höll
domkyrkosyssloman L. M. Holmbäck griftetal och förrättade
jordfästningen. Begravningsmässan omramades av psalmerna 549:2 och
572:4. Musikdirektör Kyhle spelade till sist Kyrie av F. Couperin. I den
vackra blomstergärden märktes kransar från Säveskolan.
(Gotlands Allehanda 15/2
1975)
-----------------------------
Lorenz hemstad Dresden
utsattes den 13–15 februari 1945 för förödande bombanfall utfört av
amerikanskt och brittiskt bombflyg, britterna bombade på natten och
amerikanerna på dagen. Staden hade inget större strategiskt värde och
hade förklarats som öppen stad, men lades trots detta nästan i sin
helhelt i ruiner. Staden bombades så mycket att eldstormar utbröt, samma
fenomen som uppstår vid kärnvapenangrepp. Småbränder förenas till en
enda gigantisk eld, det gör att syret i staden tar slut, syre från
ytterkanterna av staden tillförs och luften sätts i rörelse,
hastigheterna når orkanhastighet, en orkan av eld. Dresden hade 1939
647 000 invånare, vid tiden för angreppet var där många flyktingar som
flytt österifrån, hur många är okänt. Bombningarna krävde mer än 100 000
döda.
(Avskriften har gjorts av "Micke"
och kommer från Gotlands Allehanda 1952-11-23, 1975-02-06, och
1975-02-15) |
