f. 1816-12-11 i Visby d. 1866-07-20 (stupade i sjöslaget vid Lisza som chef på österrikiska fregatten "Novara".) Gift 1857 med Mary Stewart. De hade barnen: John Erik (löjtnant i Österrikiska marinen) och Ellen Gustafva Mathilda.

Sjöofficersexamen 1836, sekundlöjtnant 1837, premierlöjtnant 1845, 1849 erhöll af Klint tre års permission från den svenska örlogsflottan för att tjänstgöra i den kejserliga österrikiska örlogsflottan. Redan året efter fick han befälet över den nybyggda tiokanoners skonerten ”Arethusa”. År 1853 begärde och fick han avsked ur den svenska flottan.

År 1855 blev han chef för ”Husaren” en 16 kanoners brigg och 1858 utnämndes han till fregattkapten och fick befälet över skruvfregatten ”Donau”. Med Donau deltog han därefter i kriget mot Sardinien-Frankrike året därpå. 1861 utnämndes han till linjeskeppskapten och fick även en viktig förtroendepost i Triest.

1865 erhöll han ett par månaders permission för att besöka Sverige. Efter återkomsten till Triest tjänstgjorde han en tid som stationsbefälhavare i samma stad.

År 1866 börjar kriget mot Preussen och dess allierade Italien. Ungefär samtidigt erhöll af Klint befälet över fregatten Novara. Under slaget vid ön Lissa i Adriatiska havet den 20 juli 1866 drabbade den österrikiska flottan samman med den italienska. När drabbningen var slut stod österrikarna som segrare men fregatten Novara hade mist sin chef. Erik af Klint hade träffats av ett skott i sidan vilket ändade hans liv.