f. 1597-04-13 på släktens stamgods Broxvik, nära Gränna i Småland. Son till riksrådet Hans Eriksson - Ulfsparre och Elin Tott. Gift på 1630-talet med Margareta Kyle.

Han ägnade sig tidigt åt krigareyrket och fortgick under polska, preussiska och tyska krigen från den ena graden till den andra, utmärkande sig överallt för skicklighet och mod. 1630 finns han nämnd som befälhavare för en avdelning östgötar. Efter Gustaf II Adolfs död fortsatte han ännu några år att tillhöra krigsmakten till lands och var 1634 befälhavare öfver Hälsinglands och Ångermanlands knektar, men snart därefter ingick han vid flottan och gjorde sig även där bemärkt för stor duglighet. När därför regeringen 1640 beslutat att »fördela riksens skepps arméer i tre åtskilliga flottor och var amiral sin särskilda flotta tillförordna», befordrades Ulfsparre till amiral. 1642 förordnades han att biträda den av ålder och sjuklighet försvagade riksamiralen Gyllenhielm vid vården av dennes ämbete. 1640 var han med fem skepp sänd till Portugal för att tillföra konung Johan IV, den första portugiska regenten efter lösslitningen från Spanien, 1,000 harnesk och 1,000 musköter och till honom avyttra två av skeppen jämte tillbehör. Närmast under Klas Fleming förde han 1644 befälet öfver svenska sjömakten, utnämndes 1645 till landshövding i Kronobergs län och blev s. å., efter freden i Brömsebro, Sveriges förste landshövding på Gotland. I juni 1648 inkallades han bland rådets ledamöter och upphöjdes i febr. 1653 till friherre. Enligt friherrebrevet skulle han skriva sig friherre till Broxvik, men som han då nyss sålt denna fädernegård till greve Per Brahe, vilken därav skapade tvenne egendomar, Östanå och Västanå, tog han sitt stamgods i Häradshammars socken i Östergötland och upprättade därav ett nytt Broxvik. Han avled på Jonsberg i Östergötland d. 27 juli 1657.
I krigen under Carl X:s tid deltog Ulfsparre inte däremot var han, när riksamiralen G. Oxenstierna var föga hemmastadd i sjöväsendet, såsom amiralitetsråd den egentligen ledande inom amiralitetskollegium.

f. 1618-08-24 d. 1689-01-21, begravd i Riddarholmskyrkan (Banérska gravkoret). Son till riksrådet Peder Banér och hans hustru Hebbla Fleming.

Överste 1641, guvernör (landshövding) på Gotland 1648-50, friherre och riksråd 1651, landshövding i Uppsala län 1654-56, general av kavalleriet 1658, fältmarskalk 1663, generalguvernör över Skåne, Halland och Blekinge 1664-69

Banér deltog i Karl Gustafs fälttåg, bland annat vid stormningen av Köpenhamn. Han innehade också civila ämbeten som landshövding och generalguvernör. Då kriget med Danmark 1674 var överhängande, anförtroddes försvaret av gränsen mot Norge Banér. Ägde en del gods i Estland, Ekenäs i Östergötland, Måstena i Södermanland och Tuna i Österåkers socken i Uppland. Banérs ekonomiska ställning underminerades genom en process om gårdar med kusinen Gustaf Adam Banér och förstördes alldeles genom reduktionen.

f. 1620 i Öja Stora Sundby d. 1679 Öja Stora Sundby. Son till Karl Eriksson Sparre och hans hustru Margaretha Axelsdotter Natt och Dag. Gift med Margaretha Gabrielsdotter Oxenstierna af Korsholm och Wasa f. 1617 d. 1653. Barn: Carl f. 1648 d. 1716, Gustaf Adolf f. 1649 d. 1692. Riksråd, överståthållare i Stockholm, president i Wismarska tribunalet. guvernör på Gotland 1650-54

f. 1605  d. 1666 22/4

f. 1631 d. 1698 i Bettna (D). Gift med Birgitta Lilliecrona. Barn: Märta Lennartsdotter Ribbing, Brita Maria Lennartsdotter Ribbing, Christina Lennartsdotter Ribbing, Lennart Ribbing, Ebba Lennartsdotter Ribbing dog i späd ålder, Lennart Lennartsson Ribbing, död i Stralsund, Sven Lennartsson Ribbing f. i Visby (kapten i överste Ridderhjelms regemente i Riga). Född omkring 1668 i Visby, Ebba Lennartsdotter Ribbing. Överste

Linnardt R utnämndes 1666 till guvernör på Gotland, som var ett av drottning Kristinas underhållsländer, men kom i konflikt med hennes arrendator Jacob Momma, adlad Reenstierna. Dennes klagomål över honom föranledde drottningen att avsätta Ribbing, som återinsattes av Karl XI:s förmyndare men 1673 ånyo avskedades av Kristina. 1675 blev han ledamot av kommissionen för undersökning av förmyndarregeringens förvaltning. Från 1686 till sin död var han lagman i Kalmar län. Ribbing hade ärvt bl a säterierna Harlinge i Bettna i Södermanland, som han sålde i början av 1680-talet, och Ribbingsnäs (tidigare Skinnarebo) i Barkeryd i Småland samt grundade vid Spatorp i Kila i Södermanland det efter honom uppkallade säteriet Leonardsberg.

f. 1646 i Strängnäs d. 1699. Adlad Cedercrantz.

Tjänstgjorde ifrån 1663 vid livländska generalguvernementet och användes vid åtskilliga beskickningar i Ryssland (1666) och Polen (1669). 1670 blev han guvernementssekreterare på Gotland, 1673 generalguvernementsfiskal över alla drottning Kristinas underhållsland, s. å. vice lagman öfver Gotland och Öland, 1674 "hauptman" på Gotland och 1678, sedan danskarna intagit densamma, sekreterare uti expeditionerna vid amiralitets-, kammar- och reduktions-kollegium. Sistnämnda år erhöll han adlig värdighet. S. å. kallades han till Rom och utnämndes av drottning Kristina till hennes sekreterare samt fick uppdrag att bevaka hennes intressen vid svenska och franska hoven äfvensom vid fredsunderhandlingarna i Nijmegen (1678--79), där det var fråga om att till drottningen avträda Sveriges tyska provinser. 1679 blef C. drottningens ståthållare över Gotland och Öland. Men redan året därpå ådrog han sig drottningens missnöje. Efter hennes död (1689), då hennes domäner återföll till kronan, avträdde C. från ståthållareskapet. På Gotland hade han varit utsatt för åtskilliga äreröriga beskyllningar och begärde därför domkapitlets vitsord över sitt förhållande. I nämnda myndighets protokoll berömmes han såsom en "rättvis och gunstig herre". 1690 blev han lagman över Gotland, men bodde på sina gods i Skåne. Han begravdes i Ströveltorps kyrka.

f. 1647-08-11 på Smedby d. 1700-07-07 i Stockholm begravd i Österåker kyrka. Son till lantmarskalk Gabriel Gabrielsson Oxenstierna af Croneborg (1618 - 1647) och Brita Kurck (Omkring 1625 - 1671). Gift 1682-06-28 med Elsa Barbro Sparre (1664 - 1731) på Rinkesta i Ärila socken i Södermanland. Barn: Brita Gabrielsdotter Oxenstierna af Croneborg (1683 - ca 1683), Gustaf Gabriel Oxenstierna af Croneborg (1685 - 1685), Adam Axel Oxenstierna af Croneborg (1686 - 1686), Beata Gabrielsdotter Oxenstierna af Croneborg (1687 - 1735), Gabriel Gabrielsson Oxenstierna af Croneborg (1688 - Omkring 1689), Gustaviana Gabrielsdotter Oxenstierna af Croneborg (1690 - 1690), Carl Gabrielsson Oxenstierna af Croneborg (1692 - 1737) överstelöjtnant, Elsa Barbro Oxenstierna af Croneborg (1694 - 1764), Brita Charlotta Oxenstierna af Croneborg (1697 - 1700), Gabriel Gustaf Oxenstierna af Croneborg (1699 - 1700)Greve 1651-11-10 introducerad 1652 under nr 10, student 1657-04 i Stockholm, student 1664 i Heidelberg, Assessor i kommerskollegium 1667-09-11, Guvernör över Öland och Gotland. drottning Christinas guvernör1673-08-06, tog till flykten vid danskarnas landstigning på Öland i maj 1676

f. 1629 8/5  d. 1697 8/4

Gotland under danskt välde 1676 1/5-1679 27/9. "ståthållare på Gulland och förlänad med Gullands kloster". Som kommendant tillsattes major Bilenberg och som landsdomare Thomas Walgensteen.

f. 1646 i Strängnäs d. 1699. Adlad Cedercrantz.

Tjänstgjorde ifrån 1663 vid livländska generalguvernementet och användes vid åtskilliga beskickningar i Ryssland (1666) och Polen (1669). 1670 blev han guvernementssekreterare på Gotland, 1673 generalguvernementsfiskal över alla drottning Kristinas underhållsland, s. å. vice lagman öfver Gotland och Öland, 1674 "hauptman" på Gotland och 1678, sedan danskarna intagit densamma, sekreterare uti expeditionerna vid amiralitets-, kammar- och reduktions-kollegium. Sistnämnda år erhöll han adlig värdighet. S. å. kallades han till Rom och utnämndes av drottning Kristina till hennes sekreterare samt fick uppdrag att bevaka hennes intressen vid svenska och franska hoven äfvensom vid fredsunderhandlingarna i Nijmegen (1678--79), där det var fråga om att till drottningen avträda Sveriges tyska provinser. 1679 blef C. drottningens ståthållare över Gotland och Öland. Men redan året därpå ådrog han sig drottningens missnöje. Efter hennes död (1689), då hennes domäner återföll till kronan, avträdde C. från ståthållareskapet. På Gotland hade han varit utsatt för åtskilliga äreröriga beskyllningar och begärde därför domkapitlets vitsord över sitt förhållande. I nämnda myndighets protokoll berömmes han såsom en "rättvis och gunstig herre". 1690 blev han lagman över Gotland, men bodde på sina gods i Skåne. Han begravdes i Ströveltorps kyrka.

f. 1636 3/2  d. 1716 10/2

Blev skild från ämbetet under kungl. inkvisitionens arbete på Gotland 1707-1710 och efter dess slutförande ej återinsatt

f. 1645-01-16 d. 1715-04-28 Sverige, Västerbotten Dog på flykt undan ryssarna. Gift 1677-01-07 i Helsingfors med  Margaretha Rosendahl d. 1715-05-12. Barn: Maria Christina f. 1677 d. 1736, Erik Johan f. 1679 d. 1747, Margaretha f. 1686 d. 1737, Paul f. 1691 d.  1741-06-22

Häradshövding i Borgå och Hattula, sedermera lagman, Vice Landshövding / tf  Militärbefälhavare på Gotland 1708 - 1710

f. 1645 d. 1730-03-14 i Turinge. Son till krigsrådet Johan Sparrfelt och hans hustru Christina Siltman. Gift 1:a 1671 med Anna Blixtcrona f. 1641 d. 1672, gift 2:a 1676 med Margaretha Rehnsköld f. 1655 d. 1734.

Kanslijunkare 1668, ryttmästare vid Plantings kavalleriregemente 1674, kapten vid garnisionsregementet i Stralsund 1674, kapten vid Modees bergsregemente 1674, major vid Västerbottens regemente 1676, överstelöjtnant vid A. Rehnskölds kavalleriregemente 1677, överstelöjtnant vid Elfsborgs regemente 1686, överstelöjtnat vid G M Lewenhaupts svenska infanteriregemente i Holland 22 september 1688, kommendant i Breda 1689, kommendant i Bergen-Op-Zoom 1691, överste i holländsk tjänst 1693, överste och chef Älvsborgs regemente 1698-1710, generalmajor 1709, landshövding på Gotland 1708, landshövding i Älvsborg 1710, avgång 1716.Anders Sparrfelt är ett extremt exempel på att det krävdes en hel del tur för att överleva fram till generalsgraden. Under Karl XI:s krig var han tillsammans med sitt regemente, Västerbottens infanteri, kommenderad till skeppet Kronan sommaren 1676. Kronan flög i luften under slaget vid Öland och Anders Sparrfelt tillhörde de överlevande. Vid explosionen lär han ha slungats över två andra fartyg och fastnat i seglen på ett tredje. Sparrfelts lycka höll i sig och han överlevde även stora nordiska kriget. Han gick bort i stillhet år 1730, vid 85 års ålder.

f. 1632-02-09 Nyköping d. 1713-07-31 i Stockholm. Son till borgmästaren Olof Pedersson Schnack och Birgitta Hemmingsdotter. Gift 1:a 1655 med Kristina Gestrinia. Gift 2:a 1670 med Anna von Wullen. Gift 3:dje 1698 med Magdalena Hansson. Gift 4:e 1706 med Maria Leijel

Vid unga år skickades han utomlands och började sin bana som skrivare hos lanträntmästaren Johan Sparfelt i Stettin. Vid tjuguett års ålder befordrades han till hovkontrollör hos drottning Kristina, blev kassör 1654 och åtföljde henne vid avresan från Sverige till Brabant, varifrån han avskedad återvände hem och blev kanslist i Bergskollegium 1656 samt advokatfiskal i samma ämbetsverk 1661. År 1667 utnämndes han till sekreterare i kammararkivet och blev året därefter assessor i kammarrevisonen, med dispositionsrätt av stora sjötullsmedlen i Sverige och Finland, förordnades 1685 till direktör i samma revision och erhöll adelskap 1688, varefter han skrev sitt namn "Snach" (i Riddarhusets ättartavlor skrivs ättenamnet dock Snack). Året därpå blev Peter Schnack kammarråd och slutligen 1710 landshövding på Gotland. Till följd av blindhet blev Schnack emellertid tvungen att ta avsked från landshövdingebefattningen redan följande året, men erhöll i uppdrag att med landshövdings namn »föra direktion» i kammarkollegium och statskontoret. Under reduktionsarbetet var Schnack en mycket anlitad person, bland annat som kronans ombud vid tvister om reducerade medel. Han skall ha berömts för ovanlig arbetsdrift och såsom en av Karl XI:s skickligaste ämbetsmän.

f. 21 februari 1660 i Genéve i Schweiz d. 12 april 1723. Gift 1704 med friherrinnan Henrietta Beata Horn af Marienborg f. 1677 d. 1740. Barn: Carl Hendrik f. 1705 d. 1761, Nils Christian f. 1707 d. 1718, Lennart Johan f. 1708 d. 1708, Elenora Magdalena Mariana f. 1711 d. 1743, Mauritz f. 1712 d. 1787.

Fänrik vid Östgöta regemente ? december 1675, löjtnant vid Upplands regemente 2 januari 1677, kapten 12 juni 1678, kapten vid G M Lewenhaupts svenska infanteriregemente i Holland 27 september 1688, major vid svenska Livregementet till fot 1691, kommendant på Nya Elfsborg, överstelöjtnant vid Livregementet till fot 13 april 1697, överste vid Nerikes och Värmlands tremänningsregemente till fot 30 januari 1701, kommendant på Bauske i Kurland 3 augusti 1701, överste vid Livregementet till fot 23 februari 1705, kommendant i Göteborg, landshövding på Gotland 23 maj 1711, avsked 5 oktober 1716, landshövding och överkommendant i Göteborg och Bohuslän 18 juni 1719.

f. den 25 mars 1678 i Stockholm, d. 1730 på Kastellet i Köpenhamn. Gift med Anna Hedvig Örnestedt.

Student i Lund, askultant vid Wismarska tribunalet 1695, kapten refermé vid greve Erik Sparres tyska regemente i Frankrike 1699, kapten vid överste Birdeheltz dragonregemente i Helstein den 25 april 1700, kapten vid Skånska ståndsdragonerna den 12 oktober 1700, avsked den 27 april 1705, major vid Norra Skånska kavalleriregementet den 1 oktober 1709, överstelöjtnant vid Södermanlands regemente den 20 januari 1710, överstelöjtnant vid Västgöta kavalleriregemente den 26 maj 1710, överstelöjtnant vid Elfsborgs regemente den 13 juni 1710, överstelöjtnant vid Kalmar regemente den 6 februari 1711, vice landshövding på Gotland den 20 september 1711, överste för Upplands tremänningsregemente till fot den 29 april 1712, generalmajor den 29 april 1719, minister plénipetentiaire vid den kongressen i Ryssland den 25 juni 1719.

f. 12 augusti 1669 Stockholm d. 18 mars 1738 i Karlskrona. Gift 7 december 1697 med Ingrid Lepin f. 18 juli 1676 d. 10 oktober 1729.

Kompaniskrivare vid amiralitetet ? februari 1687, arklimästare 2 juni 1688, konstapel 1 maj 1689, gick i holländsk tjänst samma år, underlöjtnant vid svenska amiralitetet 1694, överlöjtnant 7 oktober 1697, kapten 20 mars 1700, holmmajor i Karlskrona 22 februari 1710, adlad 15 september 1712, schoutbynacht 29 december 1712, vice amiral 11 december 1714, amiral 1715, landshövding på Gotland 5 oktober 1716, friherre 23 maj 1719, landshövding i Kalmar län 6 maj 1728, president i amiralitetskollegium i Karlskrona 16 december 1734.

f. 29 december 1657 i Stockholm d. 4 januari 1737. Gift med Margaretha Beata de Besche f. 1667 d. 6 mars 1749.

Konduktör vid fortifikationen i Dünamünde skans 25 juli 1673, volontär vid flottan 1675, löjtnant vid Hälsinge regemente 17 april 1676, fortifikationskapten vid armén i Skåne 22 juli 1676, kapten vid Västmalands regemente 26 februari 1678, kapten vid Cronmans regemente i Narva 3 februari 1684, kapten vid Södermanlands regemente 5 februari 1686, major vid Dalregementet 28 maj 1694, överstelöjtnant 14 september 1698, överstelöjtnant vid Upplands femmänningsregemente till fot 2 januari 1703, överste för Södermanlands regemente 28 september 1709, avsked 30 juli 1711, överste för Livgardet 3 februari 1712, avsked 30 juli 1712, landshövding på Gotland 11 juli 1719, landshövding i Västerbotten 11 november 1719, friherre 13 januari 1720, generalmajors titel 1720, avsked med generallöjtnants titel 18 juni 1733.

Bevistat fältslagen vid Halmstad, Lund, Narva samt Hälsingborg.

f. 1681-02-11 d. 1738-01-04. Grönhagen bodde på Roma kungsgård. Blev efter verksamhet som sekreterare vid kontributionsränteriet och högsta ordningsmannaämbetet lagman i Västernorrland 1722 och landshövding på Gotland 1728 samt friherre 1731. Som landshövding sökte han genom allehanda reformer rycka upp Gotland ur dess förfall. Resultatet kom dock ej att motsvara ansträngningarna, i många fall på grund av bristande intresse från överordnade myndigheters sida men ännu mer genom allmogens reaktion mot Grönhagens temperamentsfulla hårdhet och hänsynslöshet. . Han har nog mest blivit ihågkommen som en man som vandaliserade klostret och var hänsynslös mot bönderna.

f. 1685-06-25 i Höckerstad Kuddby i Östergötland d. 1757-06-25 i Visby. Gift med Hedvig Elenora van Bleichert. Barn: Jacob. Kammarskrivare i kammarkollegiet 1706, bokhållare vid fältstaten i Livland 1708, ordinarie kammarskrivare 1709, fången vid Rigas kapitulation 1710, flydde från Moskva 1711, interimkommissarie vid proviantet i Stockholm 1712, assessor i kommerskollegium 7 oktober 1717, ledamot av utredningskommissionen 25 augusti 1719, adlad 12 september 1719, deltog i riksdagarna 1720, 1723, 1726—27, 1731, 34, 1738—39, 1740— 41 och 1746—47, deputerad för granskning av pestplakatet 20 november 1721, ledamot av statskommissionen 1724—25 och 1728—36, uppsyningsman vid magasinsinrättningen i Stockholm och kommerseråds titel 6 juli 1727, ledamot av landshjälpsdeputationen 1727, av myntkommissionen 19 september 1727, kommerseråd på ordinarie staten 15 november 1729, tillsyningsman vid rasp- och spinnhuset 1729, deputerad för överseende av 1733 års författa rör mått o vikt 15 mars 1737, landshövding i Gotlands län 13 april 1738.

f. 1711-09-24 i Karlskrona d. 1781-02-17 i Tåby. Son till överamiralen Evert Didrik Taube och hans hustru Christina Maria Falkenberg. Gift 1:a 1742 med Jacobina Sophia Sparrsköld f. 1725 d. 1750. Gift 2:a 1752 med Magdalena Beata Ribbing f. 1717 d. 1780.

Student i Uppsala 1723, Konst Amt 1724, löjtnant 1729, kammarherre 1731, kaptenlöjtnant 1732, skeppskapten 1735, amiralitetskapten 1737, generaladjuant i flottan 1743, schoutbynacht 1754, viceamiral 1757,Landshövding och Militärbefälhavare på Gotland 1757-63, landshövding och överkommendant Fästningarna Göteborg och Bohuslän 1763-72, amiral 1768, avgång 1772

f. 1705 d. 1765-07-02 i Stockholm. Son till assessorn Peter Kalling och hans hustru Margareta Bunge. Gift 1743 med Anna Charlotta Grubbe f. 1724.

Löjtnant i Amialitetet 1725, fransk och engelsk tjänst 1726-31, kaptenlöjtnant 1733, skeppskapten 1743, kommendörkapten 1745, generaladjutant i flottan, friherre 1751, kommendör i Amiralitetet 1756, Landshövding och Militärbefälhavare på Gotland 1763-65

f. 1718-01-29 i Hällestad d. 1795-03-03 i Götlunda. Son till majoren Henrik Gutzloff von Segebaden och hans hustru Eva Christina Palmstierna. Gift 1756 med Maria Elisabeth Danckwardt-Lillieström f. 1729 d. 1811.

Löjtnant 1741, (kapten i Royal Suédois 1745, kaptenlöjtnant och kompanichef 1746, överste 1749), kapten Hamiltonska regementet 1749, major 1757, Närkes och Värmlands regemente 1758, överste 1760, chef Jämtlands dragonregemente 1763-65, Landshövding på Gotland 1765-87, generalmajor och överkommendant på Gotland 1770, friherre 1771, generallöjtnant 1775.

Det var därför en stor lycka för Gotland, då den kraftfulle och på alla områden kloke Carl Otto von Segebaden sattes att rycka upp öns befolkning. Han genomdrev storskiftet i södra delen av länet mot folkets oförståndiga hot, befordrade lantbruket, uppmuntrade skogsvården, hästaveln och fisket samt lät uppföra de första båtsmanstorpen. Han anlade efter mycket motsttnd och efter många sammankomster med allmogen öns landsvägar. Det kanske största kraftprovet om man betänker vad det kostade bönderna. De lydde till slut men knotade högljutt..

En söndag fingo t. ex. Närsbönderna höra uppläsas från predikstolen att de en viss dag skulle med folk, doningar och dragare ovägerligen infinna sig vid Stava i Barlingbo - alltså omkring 5 mil från deras hem - för att under 14 dagars tid gräva jord, bryta och släpa sten för anläggande av väg. De skulle föra mat med sig och fick skaffa sig bostad var de kunde. En annan gång var det Fåröbornas tur och så undan för undan, ingen slapp ifrån, ja även kvinnor voro med i arbetet.
I början voro de nylagda vägarna knaggliga, varför länsherren påbjöd att ingen fick understå sig att resa genom landet med vanliga vagnar, utan med sådana som hade olika bredd mellan fram- och bakhjulen, varigenom vägarna fortare skulle bli släta.
År 1782 äro tydligen vägarna färdiga, då detta årtal är anbragt på de milstolpar, som von Segebaden lät stenhuggaren och nämndemannen Lars Uppegarda i Vallstena och murmästaren Rörström i Visby hugga. I stället för den eländiga väg emellan Roma kungsgård och Visby, som länsherren hade att resa på kanslidagarna, kunde han nu på vanlig herrestat den tiden åka i vagn dragen av fyra hästar, varav tre till bredds och den fjärde framför den mellersta, på vilken spännriddaren red enspänne, varjämte en länsman i ämbetsdräkt alltid red främst.
Allt deltog han uti personligen och drev igenom sin starka vilja än med lock och än med pock, men då han ville införa potatisodlingen vägrade gutarna absolut. Det var först några år efter von Segebadens död som bönderna insågo sitt oförstånd och odlade potatis med "riktigt raseri", då de kommo underfund med att den kunde användas för tillverkning av brännvin.
von Segebaden hade också ett mycket ömtåligt uppdrag då han skulle förbjuda hembränneriet och för Kronans räkning byggde ett brännerihus i Visby 1776, vilket som bekant numera är Gotlands Fornsal. Även som riksdagsman var von Segebaden framstående. År 1775 den 10/1 utnämndes överstelöjtnanten Jonas Feltstierna som v. landshövding för en kort tid och 1784 till inpå följande år tjänstgjorde majoren L. R. Dalman.
Det vax inte underligt att denne storvulne man fick det eftermälet att han varit en av de yppersta och mest verksamma hövdingarna på Gotland.
Den 29 december 1776 såldes på k aktion till hemmansägaren P. Norrby, Västkinde, det landshö-dingeindelningen i Gotlands län tillhöriga Skälsö kronofiske och följande år förvärvade von Segebaden en del jord av olika bönder nedanför berget omkring den till vår tid bevarade hövdingebostaden mot viss tomthyra för evärdeliga tider. von Segebaden tycks också ha bott på Skälsö tidvis. En remsa jord på berget ovanför bostaden ställdes gratis till hans förfogande för att han skulle kunna fägna sig med sköna promenader under det han hade den underbaraste utsikt över land och hav.
Året efter sitt avsked som landshövding skänkte han Skälsö till sin dotter, biskopinnan Lütkeman, vilken fick ett förfärligt bråk med bönderna, som ville ha sina jordremsor tillbaka, men det är en annan historia.  Ella Hellgren. Gotlands Allehanda Fredagen 10 september 1943

f. 1727-06-05. Son till Sven Feltstierna och Maria Elisabeth Lagerberg. Överstelöjtnant och artilleribefälhavare på Gotland 1774-87, tf militärbefälhavare på Gotland 1775

f. (1734) Västmanland. Artilleriet på Gotland 1753, major 1785, vice Landshövding och Militärbefälhavare på Gotland  1784-85

f. 1757-08-25 i Karlskrona d. 1825-09-23 i Stockholm. Son till landshövdingen i Bleking Johan von Rajalin och Eleonora von Gertten. Gift 1787 med Fredrika Lovisa Jägersköld.

Började tidigt i flottan och växte snabbt i graderna. Fänrik 1773, 1780 - 1782 var han i tjänst i den franska örlogsflottan. von Rajalin var 1785-1787 guvernör i Saint-Barthélemy, Landshövding och Militärbefälhavare på Gotland 1787-1812, konteramiral 1791, viceamiral 1799, befälhavare i skärgårdsflottan under Gustav III:s ryska krig och i finska kriget, i finska kriget förde han befälet i skärgårdsslaget vid Palva sund den 18 september 1809 dagen slutade med rysk seger, utnämnd till amiral 1809 av Karl XIII, i oktober samma år lämnade han posten som befälhavare i kriget, landshövding i Gävleborgs län 1812-1813

f. 1723-03-06 i Stockholm d. 1795-03-20 i Visby. Son till generalsuperintendenten i Pommern Thimotheus Lütkeman och hans hustru Ida Augusta Wedderkop. Gift 1:a 1762 med Susanna Jacobsdotter von Boisman d. 1774-06-14. Gift 2:a 1776 med Maria von Segebaden f. 1757-06-30 d. 1839-04-18. Barn: Gabriel Thimotheus f. 1766-11-26 d. 1826 (kyrkoherde i Dalhem), Maria Augusta f. 1781-03-19 d. 1853-08-23 (gift med översten vid artilleriet C F Jägerhjelm).

Kyrkoherde i Roma, biskop på Gotland, tf Militärbefälhavare 1788

f. 1732 i Ljungby d. 1812-11-10 i Visby. Son till häradshövdingen Esaias Klint och hans hustru Brita Maria Bubb. Gift 1768 med Catharina Charlotta Gyllenstam.

Löjtnant i Amiralitetet 1755, infoofficer i Amiralitetets kadkår 1757, kaptenlöjtnant 1767, major 1776, överstelöjtnant 1788, lotsofficer Södra distriktet 1791, överste i Amiralitetet 1793-96, chef Lotsväsendet, lotsdirektör 1795-96, tf Landshövding och Militärbefälhavare på Gotland 1798, 1800, 1801-08, adlad 1805

f. 1770 i Runtuna d. 1836 i Eds kapell. Son till kammarherren Carl Hartvig Fleetwood och hans hustru Margaretha Ottiliana Cronstedt. Ogift.

Officer 1782, kapten och regementskvartermästare vid Livgardet till fot 1796, major 1805, brigadchef på Åland 1808, överste och chef Fleetwoodska regementet 1808-09, vice Landshövding och Militärbefälhavare på Gotland 1808-09, överadjutant 1809, Generalstaben, avgång 1818.

Deltog med utmärkelse i affårerna vid Lokalaks, Helsinge och Wiais 1808. Utmärkte sig även 1809 i affären vid Ratan där han blev sårad.

f. 1766-01-18 i Karlskrona d. 1813-08-18. Son till  kommendörkaptenen Nils Graméen och hans hustru Johanna Maria von Krusenstierna. Gift 1792 med Beata Charlotta Horn af Rantzien.

1775 inskrevs han vid Johan Wrangels amiralitetsvolontärskompani. 1777 blev han kadett vid amiralitetskadettkåren, och 1779 fänrik vid amiralitetet. 1784 blev von Krusenstierna lärstyrman i Ostindiska kompaniets tjänst. 1786 utnämndes han till löjtnant vid amiralitetet. 1788 utnämndes han till tredjestyrman i Ostindiska kompaniets tjänst, och vid sin återkomst 1790 från en lång resa till Kina i kompaniets tjänst insattes han omedelbart det sedan 1788 pågående kriget mot Ryssland, och deltog i Sjöslaget vid Reval, sjöslaget vid Kronstadt, Viborgska gatloppet och slaget vid Svensksund. För sina insatser befordrades han 17 juli 1790 till kapten. 1794-1795 var von Krusenstierna adjutant vid storamiralsämbetet, och 1795 befordrades han till förste major vid första amiralitetvolontärregementet och placemajor i Karlskrona samma år. 1796 utnämndes von Krusenstierna till chef för ett amiralitetsvolontärkompani.

1799 upphöjdes von Krusenstierna till riddare av Svärdsorden, och befordrades 1800 till överstelöjtnant. 28 maj 1801 adlades von Krusenstierna och adopterades inom sin mors adliga ätt (introducerad 1803). Von Krusenstierna var även flaggkapten under 1801 års expedition, och fregattchef under den expedition som 1801-1803 blockerade Tunis. Han tog 1805 avsked från regement och placemajorsbefattningen, och invaldes samma år som ledamot av Krigsvetenskapsakademin, och utnämndes i stället till kommendant i Karlskrona. I samband med utbrottet av Finska kriget 1808-1809 utnämndes han till flaggkapten, och var den som uppgjorde planen för och ledde överfallet på ryska skärgårdsflottan vid Jungfrusund 17 augusti 1808.

9 november 1808 utnämndes han till överste och överadjutant hos kungen. 1809 utnämndes han till konteramiral, och var 1809-1810 tillförordnad landshövding på Gotland. 1810-1811 var han chef för den eskader som skulle föra det låtsade kriget mot England och förde under tiden med stor skicklighet de diplomatiska förbindelserna med James Saumarez. 1812 begärde han avsked från sina befattningar, och slog sig ned på sin gård Anneberg i Botilsäters socken, där han avled året därpå.

f. 1764 i Landskrona d. 1833 i Funbo. Son till översten Claes Cederström och hans hustru Margaretha Elisabeth von Mevius. Gift 1793 med Charlotta Catharina Wrangel af Sauss f. 1767 d. 1848.

Officer 1781, kapten vid Amiralitetet 1788, major 1790, överstelöjtnant 1793, överste 1795, Konteramiral och befälhavare vid Örlogsflottan 1801, viceamiral 1809, landshövding, Militärbefälhavare på Gotland och chef Gotlands Nationalbeväring 1810-11, statsråd 1815-28, tf kansler vid Krigsakademin och överståthållare i Stockholm 1816-18, amiral, greve 1819, överamiral 1820, generalamiral 1823, LKrVA

f. 1767-01-19 på Rånö d. 1832-04-26 i Nyköping. Son till Axel Didrik Reuterskiöld och hans hustru Eva Anna Wefverstedt. Dog ogift och är begravd i Nyköpings västra kyrkogård.

Volontär Änkedrottningens regemente 1776 (vid endast 9 års ålder), officer 1779, rustmästare vid Adelsfanan 1786, tjänstgöring i franska armén 1787-89, kapten vid Nylands infanteriregemente 1792, vid Göta livgarde 1794, major 1800, överstelöjtnant 1805, vid Dalregementet 1909, överste i armén 1810, landshövding och Militärbefälhavare och chef för Gotlands Nationalbeväring 1811-12, överste och chef för Södermanlands regemente 1813-21, generalmajor 1814, avgång 1821, LKrVA

Bevistade 1789 slaget vid Svensksund som placerad vid Upplands regemente, fången därstädes. Bevistade kriget i Pommern 1805 och 1806 samt i Tyskland 1813-14. Var chef för 2:a brigaden till 1814. Tjänstgjorde därefter i kronprinsens stab. Var kommendant i Lüttich. Bevistade kriget i Norge 1814