Militära tjänstebeteckningar

Föregående sida

Militära tjänstebeteckningar


Adelsryttare	En ryttare i Adelsfanan, som var en av adeln uppsatt ryttarekår.
Adjutant	Biträde åt högre officer.
Andre löjtnant	(ca 1820-1880)
Arkliemästare	Förrådschef
Artilleriskrivare	(1600-talet)
Auditör	I Sverige biträder auditörer de militära chefer som har rätt att ta beslut i disciplinära ärenden samt ersättningsärenden. En auditör får förordnas för högst sex år i taget och skall vara lagfaren, vilket innebär att ha avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen. Inför beslut om vissa disciplinpåföljder och åtalsanmälan skall förbandschefen inhämta yttrande från en auditör. Auditören anses medansvarig i beslut som denne tillstyrker. Därutöver har auditören tillsynsuppgifter samt rådgivande funktioner inom den militära rättsvården. Förr var auditör en ledamot av en krigsrätt som oftast hade till uppgift att sammankalla parter och föra protokoll. Med tiden tillkom krav på juristexamen. Auditör vid krigshovrätten kallades generalauditör och kunde även ha rollen som åklagare.
Barberare	Regementsfältskärens medhjälpare.
Befälsman	(t o m ca 1620 likställd korpral)
Beväring	Manskap som fullgjorde krigstjänst från 1812 till 1901, då värnpliktsarmén infördes.
Brigadgeneral	Brigadgeneral är en militär tjänstegrad över Överste och under Generalmajor. Graden ersatte från och med den 1 juli 2000 den tidigare Överste 1. graden. Detta gäller vid nyutnämningar. Detsamma gäller för Amfibiekåren (f.d. Kustartilleriet) och Flygvapnet.
Carabinjär	En ryttare som är beväpnad med en karbin.
Distinktionskorpral	Förr den högsta underbefälsgraden i svenska armén utom vid artilleriet. Distinktionskorpral var 1858-1914 en grad mellan korpral och sergeant i svenska armén. Den ersattes 1915 med furir. Motsvarande grad i artilleriet kallades förste konstapel, eftersom artilleriets motsvarighet till korpral hette konstapel.
Dragon	Soldat som förflyttade sig på slagfältet med hjälp av häst men som stred till fots.
Enrolleringskarl	Inskrivningsman inom det militära.
Fanjunkare	Fanjunkare var i Sverige en underofficersgrad som infördes 1806. Graden blev 1833 högsta underofficersgraden i det indelta armén, och 1837 i det värvade armén. Fanjunkare motsvaras av styckjunkare inom artilleriet och luftvärnet samt flaggjunkare inom marinen. År 1972, vid den så kallade tjänsteställningsreformen, befordrades fanjunkarna till löjtnanter eller kaptener, medan överfurirer och rustmästare befordrades till sergeanter och fanjunkare. När 1983 års befälsordning infördes, befordrades fanjunkarna till löjtnanter. Graden återinfördes 1 januari 2009 som en specialistofficersgrad över Förste Sergeant och under förvaltare. Tjänsteställningsmässigt är graden placerat mellan fänrik och löjtnant.
Friryttare	Ryttare som 1709 ur varje kavallerikompani överfördes som värvade ryttare. Rusthållen fick i de uttagnas ställe sätta in nya ryttare.
Friskytt	Skytt tillhörande en frikår. Frivilligt manskap som opererar bakom fiendens linje.
Furir	Furir var sedan början av 1600-talet den underofficer som vid sidan av sitt taktiska befäl skulle handha underhållstjänsten inom kompaniet. Han biträddes då av särskilda soldater, s.k. furirskyttar. Vid befälsreformen 1833/37 blev furir den lägsta underofficersgraden. 1875 blev furirer sergeanter (av andra löneklassen). Från 1914 benämndes högsta underbefälsgraden furir. Den hette tidigare distinktionskorpral. Före befälsreformen 1972 motsvarade furir närmast dagens sergeant. Furirerna blev 1972 överfurirer, medan korpralerna blev furirer. Vid befälsreformen 1983 blev furirerna överfurirer, medan överfurirerna blev sergeanter.
Furir	Underbefälet af manskapet utgöres af furirer af l :a och 2:a klass (före 1914 kallade distinktionskorpraler; vid artilleriet förste konstaplar), korpraler och vicekorpraler (vid artilleriet furirer och k o n s t ap l a r). Detta underbefäl tjänar på hufvudsakligen samma villkor som öfrigt manskap, men med högre aflöning. För beställningen, hvartill förordnande sker genom regementschefen, fordras godkänd examen i korprals- eller furirskola.
Furir 1. klass	Före 1914 kallade distinktionskorpraler; vid artilleriet förste konstaplar)
Furir 2. klass	Före 1914 kallade distinktionskorpraler; vid artilleriet förste konstaplar)
Fyrverkare	Fyrverkare kallades den personal som i äldre tider tillverkade fyrverk (ammunition) och betjänade vapen ur vilka fyr-, brand- och ljuskulor sköts ut. Alla fyrverkare sammanfördes under 1700-talet i fyrverkarkompanier men fördelades år 1779 ut på artillerikompanierna. 1816 försvann benämningen, men återupptogs 1824. Bland fyrverkare och minörer hade dess officerare ofta tillägget fyrverkar eller minör, exempelvis fyrverkarkapten, minörlöjtnant mm
Fältmarskalk	Fältmarskalk är den högsta graden inom militärmakten. I många länder är graden avskaffad eller delas bara ut under krig. Numera används graden inte i Sverige.
Fältskär	Från 1571 titel på de bardskärare eller barberare som från medeltiden, förutom klippning och rakning, i krig gjorde kirurgiska insatser. Från 1669 krävdes fältskärsexamen, som gav behörighet att utföra sårbehandling och mindre kirurgiska ingrepp. Examen avskaffades 1896.
Fältväbel	Ursprungligen ett befäl hos de tyska landsknektarna med ansvar för utbildning och uppställning. Fältväbel var senare i många länder den högsta underofficersgraden, med vilken ofta följde ansvar för ett kompanis förläggning, underhålls- och expeditionstjänst. Vid beridna trupper var motsvarande grad Wachtmeister. I Sverige fanns titeln från början av 1600-talet till 1833 då den utbyttes mot fanjunkare.
Fänrik	Lägsta officersgrad vid svenska armén och marinen, återinförd 1914, från 1926 även vid flygvapnet. Redan på 1500-talet fanns såväl vid fotfolket (fänikan) som vid rytteriet (ryttarfanan) en fänrik som bar fanan. Fänrik blev senare den lägsta överofficersgraden, vid kavalleriet kornett. År 1835 utbyttes båda titlarna mot underlöjtnant.
Förare	Från 1500-talet i Sverige benämning på underofficer som ingick i fänikans (kompaniets) stab. Föraren skulle biträda fänriken samt svara för trossen och de sjuka vid fänikan, för uppröjning av marschväg och för utseende av lägerplatser. Benämningen bortföll i början av 1800-talet.
Förste löjtnant	(ca 1820-1880)
Förste sergeant	Förste sergeant är en specialistofficersgrad i den svenska armén. Specialistofficerselever förväntade sig erhållandet av fänriks grad vid avslutad utbildning juli 2008 eftersom ÖB tidigare beslutat om att specialistofficers graderna skulle bestå av fänrik, löjtnant och kapten. Strax innan examen blev eleverna informerade om att specialistofficerare efter avklarade studier ska examineras med sergeants grad. Eleverna kände sig grundlurade och visade sitt utbreda missnöje med att "bara" bli sergeanter i form av mycket starkta brev till ÖB. Trots detta utexaminerades eleverna med sergeants grad juli 2008. Ett par månader senare beslöt ÖB om en ändring av graden från sergeant till förste sergeant trots att förste sergeantsgraden aldrig varit ute på remiss eller nämnts som grad i det nya tvåbefälssystement. Detta berodde på de remissvar som inkommit. I remissen hade föreslagits att både OR5 och OR6 skulle ha graden sergeant, men remissvaren ansåg att två grader med samma benämning inte var praktiskt varför graden förste sergeant infördes. Detta har ingenting med att specialistofficerseleverna förväntade sig att bli fänrikar. Utexamineringen och utnämningen till sergeanter skedde efter att tvåbefälssystemet hade införts, men före innan det fastställts vilka grader som skulle gälla. Nämnas bör att försvarsmakten avsett att skapa ett system där specialistofficerarna hade graderna sergeant till kapten men att riksdagen beslutat om införandet av ett genuint tvåbefälssystem.
Förstärkningskarl	Styrka om högst 50.000 man som i händelse av krig uppsattes till arméns förstärkning. Beslutades av riksdagen 1809–1810.
Förvaltare	Förvaltare, var från 1936 den högsta underofficersgraden i den svenska armén. Förvaltare fick då tjänsteställning som löjtnant. 1945 fick förvaltare tjänsteställning mellan kapten och löjtnant. Förvaltare tjänstgjorde i expeditions-, personal-, förråds-, kasern- och kassatjänst. År 1960 tillkom förvaltare i trupputbildning. Vid den nya befälsordningen 1972 blev underofficerare kompaniofficerare. Förvaltarna blev då kaptener i kompaniofficerskåren. Graden förvaltare avskaffades därmed. Vid den enhetsbefälsordning som infördes 1983 förblev kaptenerna i kompaniofficerskåren kaptener. Graden återinfördes 1 januari 2009 som en specialistofficersgrad över löjtnant och under kapten.
Gardist	Beteckning på soldat som ingår i kungens livtrupper.
Gemen	Menig soldat.
General	I Sverige har enbart överbefälhavaren och kungen generals grad
Generallöjtnant	I Sverige är Generallöjtnant den näst högsta officersgraden i den svenska Försvarsmakten över generalmajor och under general. Generallöjtnant härstammar från orden general och löjtnant det vill säga generalens ställföreträdare.
Generalmajor
Gevaldiger	Var profossens närmaste förman. Han var vanligen upptagen i regementsstaben och benämndes då regementsgevaldiger. Han var jämställd med innehavaren av högsta underofficersgraden.
Gratialist	En soldat som tjänstgjort tillräckligt länge och under sin tjänstgöring skött sig, kunde erhålla en liten summa pengar som pension.
Grenadjär	Ursprungligen soldat som vid strid hade till åliggande att kasta handgranater (fr. grenade). Förbanden uppsattes först inom den franska armén under senare halvan av 1600-talet. Senare bortlades handgranaten som vapen, och titeln var uteslutande ett tecken på att ett infanteriförband höll hög kvalitet. Ytterligare utveckling ledde fram till att även skillnaden i träning och utrustning försvann, och i modern tid används endast titeln grenadjärförband för vissa enheter av historiska skäl. I Sverige förekom grenadjärer redan under Karl XI:s tid. Sådana uttogs under hela 1700-talet till ett antal av först 12, senare 15 och slutligen 18 ur varje kompani och förenades bataljonsvis till en pluton eller för hela regementet till en "division". I svenska armén fanns vid 1900-talets början grenadjärnamnet bevarat för vissa regementen, näml. Livregementets grenadjärer, Första och Andra livgrenadjärregementet, Karlskrona grenadjärregemente och Vaxholms grenadjärregemente.
Hakeskytt	Fotsoldat beväpnad med hakebössa.
Hantlangare	(Menig artillerist)
Hantverkare	Bryggmästare (brobyggare), Byggmästare, Hampspinnare (tillverkare av rep), Hjulmakare, Kardusbindare, Luntmakare, Lådmakare, Lavettmakare, Pistolsmed, Plåtslagare, Sadelmakare, Stockmakare, Smeder, Timmermän mm mm
Hejdridare	Underordnad tjänsteman i den tidigare jägeristaten, skogvaktare.
Husar	Tillhörde lätta kavalleriet med spaning som en av uppgifterna.
Jägare	Soldat som hade utrustning vilken medförde stor rörlighet. Ofta soldat som var speciellt utbildad för spaning och enskild strid.
Kapten	Militär tjänstegrad inom alla försvarsgrenar med rang mellan major och löjtnant, i Sverige från början av 1600-talet vanligen den grad som innehas av kompanichef inom krigsorganisationen. I fredstid normalt ansvarar för utbildningen av en pluton rekryter. Ett mindre antal tjäntsgör som plutonchef under utländska upppdrag eller beredskap.
Kapten av 2:dra graden	Officersgrad infördes 1812 och försvann 1844.
Kaptenlöjtnant	Före 1833 (flottan 1866) grad mellan kapten och löjtnant för befälhavaren för bl.a. det kompani där översten formellt var chef (Livkompaniet).
Knekt	Äldre benämning på soldat som stred till fots, ersattes vid slutet av 1600-talet av benämningen soldat. Ofta benämning på fotsoldat som tillhört indelta armen.
Konstapel	Tidigare näst lägsta underbefälsgraden inom artilleriet och luftvärnet, motsvarande korpral vid andra truppslag. Lägsta graden var vice konstapel. Titeln har använts inom artilleriet sedan 1500-talet. Graden ersattes 1972 med korpral. Vid örlogsflottan sysselsattes konstapeln dels med artilleri-, dels med proviant- och dels med mindetaljer
Konstapel 2:dre
Kornett	Den officer som förde kornetten (dvs. standaret) Från 1500-talet yngste officeren vid kavallerikompani, vilken förde standaret. Kornett var till 1835 lägsta officersgrad vid kavalleriet och motsvarades vid övriga truppslag av fänrik. Nämnda år ändrades båda titlarna till underlöjtnant.
Korpral	Från 1972 den lägsta befälsgraden i svenska försvarsmakten. Benämningen förekom redan på 1600-talet. Från 1700-talet fram till 1972 fanns den lägre graden vice korpral och tidigare även den högre graden distinktionskorpral. Korpral var ursprungligen en betydligt högre grad och under 1600- och 1700-talen normalt den högsta graden som kunde uppnås av indelta soldater. I den karolinska armén förde korpralen befäl över ett korpralskap på 24 man vilket var indelat i fyra rotar med 6 man vardera. Inom artilleriet användes titeln konstapel för denna grad. Före befälsreformen 1833/37 var korpral den lägsta underofficersgraden i kavalleriet. Genom reformen blev de tidigare kavallerikorpralerna sergeanter, medan korpral infördes som underbefälsgrad även vid kavalleriet. Före 1972 fanns även den lägre graden vicekorpral, som då motsvarade korpral. Korpral före 1972 var en gruppchef, dvs. motsvarande dagens Förste sergeant.
Krigskommissarie	Krigskommissariat hade under krig till uppgift att sköta armens avlöningar, förplägnad och furagering. Chefen för kommissariatet kallades enligt fältförvaltningsreglementet 1796 för generalintendent. Vid varje fördelningsstab fanns som regel en Krigskommissarie.
Krutsjudare	Benämning på person som arbetar med krutframställning med saltpeter som råvara.
Kungens befallningshavare	Landshövdingen, tillsammans med länsstyrelsen utövade fram till 1918 det regionala styret av försvaret.
Kvartermästare	Benämning på en officersperson som förbereder ett förbands inkvartering. Hade som i regel kaptens grad och var administrativ chef.(t o m ca 1620 likställd korpral)
Lansiär	En lansbeväpnad ryttare.
Lärfyrvärkare	Likställd vicekorpral vid infanteriet
Lärkonstapel	Likställd vicekorpral vid infanteriet
Lärminör	Likställd vicekorpral vid infanteriet
Lärsappör	Likställd vicekorpral vid infanteriet
Löjtnant	Sedan början av 1600-talet en tjänstegrad mellan kapten och fänrik. Åren 1835-1936 fanns även graden underlöjtnant, till 1915 som lägsta, därefter, när fänrik återinfördes, näst lägsta officersgrad. Graden fås idag per automatik efter två godkända år som tjänstgörande fänrik. För fänrikar (tidigare underlöjtnant) och löjtnanter fanns förr den sammanfattande benämningen subalternofficerare.
Major	Major är en militär officersgrad och finns i de flesta länders försvarsmakt, med tjänsteställning mellan överstelöjtnant och kapten och överstelöjtnant. I fredstid ansvarar en del majorer för utbildning av ett kompani rekryter.
Manskap	Gemensam benämning för menig soldat och underbefäl.
Menig	Soldat som ej befordrats.
Minderårig volontär	Minderårig militär personal som tjänstgör utan lön, men som kan uppbära visa förmåner.
Mönsterskrivare	Från 1500-talet ett befäl vid en fänika eller kompani med uppgift att sköta rullföring, räkenskaper och andra skrivgöromål, i rang jämställd med högsta underofficersgrad. Antalet mönsterskrivare inom regementena minskades under 1700- och 1800-talen, och drogs in helt 1875.
Pikenerare	Då en allmän beväpning med eldhandvapen medförde alltför höga kostnader beslöt Kungl Maj:t att allt manskap mellan 45 och 50 år samt sådana män som var under denna ålder men för bräcklighet och lyten inte kunde bära gevär skulle utgöra en särskild Pikenerarkår. Pikarna kunde vara ända upp till 8 meter långa men de som användes av Gotlands Nationalbeväring var oftast mellan två och en halv meter till tre meter. Pikförare stred till fots med huvuduppgift att nedkämpa fiendens kavalleri. För detta ändamål använde de långa pikar. Bakänden stöddes mot marken med hälp av pikenerarens bakre fot och framänden riktades mot kroppen på annalkande ryttare. Pikföraren kunde även rusa fram emot en stillastående ryttare och spetsa honom eller försöka dra ner honom från hästen med piken, eftersom spetsens bakända ofta var utformad som en krok.
Pistolsmed	Hantverkare som ingick i regementets stab. Från 1833 innehade pistolsmeden boställe.
Pipare	Benämning för flöjtblåsare.
Premiärlöjtnant	Officersgrad motsvarar nuvarande löjtnants grad.
Profoss	Hörde under 1600-talets första hälft någon gång till regementsstaben och kallades då regementsprofoss, under tjänst vid kompaniet benämndes han kompani- eller gemen profoss. Hans tjänsteställning varierade men i slutet av 1700-talet var profossen korprals vederlike, ibland inte ens en gång detta utan enbart en förbandskarl. Profossen övervakade ordningen bland soldaterna, verkställde bestraffningar m.m. Även civila profosser, med uppgift att utdela kroppsstraff, har funnits.
Regementsförvaltare	Regementsförvaltare är en militär tjänstegrad inom svenska armén. Graden infördes 1 januari 2009 som den högsta specialistofficersgraden, över förvaltare. Motsvarande grad i flottan och flygvapnet är flottiljförvaltare. Tjänsteställningsmässigt är graden placerat mellan Major och Överstelöjtnant.
Regementshovslagare	Män som gör skor till hästar. Dessa fanns vid varje kompani och var också en form av befäl.
Regementskommissarie	Person som hade att anskaffa och förvalta regementets förnödenheter vid möten och kommenderingar.
Regementskvartermästare	Officer som i regel hade kaptens grad och var regementets stabschef, administrativa chef.
Regementsskrivare	Ansvarade för regementets kontakter med högre militära och civila myndigheter, räntor, pensioner m.m.
Regementstrumslagare	Person, ofta med fanjunkares grad, som har att leda musikkår vid olika former av exercis.
Regementsväbel	Underofficer vid regementsstaben som hade att övervaka ordningen vid regementet och verkställa utdömda straff.
Roteringskarl	Förekommer i början av 1800-talet som extrautskrivna soldater.
Rusthållare	Person som är huvudansvarig för en soldats hållande.
Rustmästare	Militär tjänstegrad för officer vid artilleriet under 1500-talet, för underofficer vid infanteriet ca 1615 till 1835 samt högsta underbefälsgrad vid armén och flygvapnet 1957-72.
Rustkammarskrivare
Ryttare	Soldat som stred från hästryggen. Husar, Kavallerist
Ryttmästare	Ryttmästare benämning på officer i kavalleriet senare motsvarande kapten i andra truppslag.
Rättegångsskrivaren	Tjänstgjorde vid krigsrätten och var i rang jämställd med rättegångsväbeln under 1600- och 1700-talet. Var från början en rent civil anställning och var en sorts assistent till auditören. Efter hand ökades emellertid rättegångsskrivarens befogenheter. Han tjänstgjorde som aktor i mål av mindre betydelse då rättegångsväbeln inte var tillgänglig. Graden fanns kvar till 1800-talets början.
Rättegångsväbel	Tjänstgjorde vid krigsrätten och var i rang som den högste underofficeren under 1600- och 1700-talet. Arbetade som aktor i vissa mål i krigsrätten där underofficerare eller dess vederlikar eller meniga var parter.
Sadelmakare	Hantverkare som tillhörde rytteriets stab.
Salpetersjudare	Benämning på person som arbetar med krutframställning med saltpeter som råvara.
Sappör	Ingenjörsoldat.
Sekundchef	Andre chef, underchef, den som innehade överstebeställning vid ett liv regemente.
Sekundlöjtnant	Subalterngrad vid flottan mellan åren 1824–1866.
Sergeant	Från ca 1615 befälsgrad i Sverige. Sergeant var till 1972 lägsta underofficersgrad och därefter till 1983 lägsta plutonsofficersgrad; nu tjänstegrad enbart för värnplikts- och hemvärnsbefäl.
Sjukvårdssoldat	En soldat vid ett kompani som var specialutbildad att ta hand om skadade.
Skarpskytt	De soldater som vid varje kompani visat sig vara goda skyttar utrustades från 1838 med särskilda prickskyttevapen.
Sockenknekt	Den 7 januari 1716 anbefaltes om utskrivning av s.k. sockenknektar. Enligt påbudet så skulle varje församling i stad och på landet framskaffa en knekt. Det innebar att alla som bodde i församlingen skulle bidra efter egen villja och förmögenhet. För vart fulla 25 mantal skulle sättas upp en knekt. mellan 25 och 51 mantal två knektar, och mellan 51 och 76 tre knektar. Varje knekt skulle dessutom erhålla 20 daler s.m. i lega. Efter konungens död 1718 inställdes all utskrivning och huvuddelen av manskapet hemförlovades.
Soldat	Benämning på menig soldat som stred till fots.
Stabskapten	Stabskapten var en militär grad i den svenska armén 1750-1833, med tjänsteställning mellan kapten och löjtnant. Stabskaptenen förde befälet över något av de kompanier, som egentligen hade regementschefen (Livkompaniet), överstelöjtnanten (Överstelöjtnantens kompani) eller majoren (Majorens kompani) som chef. Före 1750 kallades motsvarande grad kaptenlöjtnant.
Styckjunkare	Likställd fanjunkare vid infanteriet.
Subalternofficer	Gemensam benämning för fänrikar och löjtnanter.
Timmerman	Specialutbildad soldat i snickeriarbeten.
Tygskrivare	Ledde materialtjänsten vid mindre artilleriförband
Tygvaktare	Uppbördsman för fältartillerimaterielen (utom för ammunitionen som arklimästaren svarade för).
Underfyrvärkare	Likställd konstapel vid artilleriet
Underkvartermästare	(t o m ca 1620 likställd korpral)
Underlöjtnant	Lägsta officersgrad 1835-1937 i stället för de tidigare fänrik och kornett. Fänrik infördes åter 1914 med samma tjänsteställning som underlöjtnant, från 1926 med lägre tjänsteställning.
Underminör	Likställd konstapel vid artilleriet
Undersappör	Likställd konstapel vid artilleriet
Vaktmästare	(t o m ca 1620 likställd sergeant)
Vicekonstapel	Likställd vicekorpral vid infanteriet
Vicekorpral	Tidigare lägsta befälsgraden inom armén utom artilleriet och luftvärnet. Graden avskaffades 1972. Korpralsgraden avskaffades som militär grad i svenska försvarsmakten 1972. De tidigare vicekorpralerna blev då korpraler, medan de tidigare korpralerna blev furirer. Vicekorpral motsvarades i artilleriet och luftvärnet av vicekonstapel. Historiskt var vicekorpralen korpralens ställföreträdare. Före 1972 var korpral den normala graden för en värnpliktig gruppchef, vicekorpralen var då en befälselev under utbildning till gruppchef. Vicekorpral, militär grad för kontrakterad och värnplikig personal över menig 1kl och under korpral. Graden tilldelas aspiranter under aspirantutbildningen och soldater med special inriktning och är ingen befälsgrad.
Volontär	Militär personal som tjänstgör utan lön, men som kan uppbära visa förmåner.
Väbel	Benämning på den underofficer som hade närmaste tillsynen över ordningen och snyggheten inom avdelningen.
Värnpliktig fänrik	Graden värnpliktig fänrik är egentligen en kvarleva från den tiden då Sverige hade ett sk invasionsförsvar som var dimensionerat för att kunna stå emot en storskalig invasion. Då fanns ett behov av värnpliktig personal i vissa chefsbefattningar. Idag kvarstår inte det behovet och numera utbildas inte värnpliktiga fänrikar. Utbildning av värnpliktiga fänrikar förekom endast i armén. Graden fänrik kunde även uppnås genom så kallade befordringskurser inom FBU, Hemvärnet eller Lottakåren.
Överfurir	Militär tjänstegrad införd 1942 som högsta grad för underbefäl, från 1972 högsta gruppbefälsgrad. Den tilldelades från 1983 dock endast värnpliktigt befäl, och sedan 1991 sker inga utnämningar till graden. Tilldelningar har skett i samband med utlandstjänstgöring under 2000-talet.
Överfyrverkare	Jämställd med styckjunkare inom artilleriet
Överminör	Jämställd med styckjunkare inom artilleriet
Överrotemästare	(t o m ca 1620 likställd korpral)
Översappör	Jämställd med styckjunkare inom artilleriet
Överste	Överste är en militär officersgrad med högsta eller näst högsta rangen under generalsgraderna. En överste har typbefattning som regements- eller flottiljchef. I och med försvarsmaktens omställning till ett insatsförsvar blir det alltmer sällsynt att en överste är chef för ett fredstida utbildningsförband.
Överste 1:a graden	Överste av 1:a graden var en svensk militär tjänsteställning som infördes 1972 som låg mellan överste och generalmajor. Fr.o.m. 1 juli 2000 utnämns dock inga nya sådana även om de redan utnämnda behåller sin grad varför den formellt kvarstår. Istället tillkom då graden brigadgeneral, som bättre motsvarar internationell beteckning. Tidigare var överstar av 1:a graden fördelningschefer eller motsvarande och på senare tid även regementschefer (tillika försvarsområdesbefälhavare) eller flottiljchefer.
Överstelöjtnant	Överstelöjtnant är en officer med graden närmast under överste. Graden överstelöjtnant används inom Armén, Flygvapnet och Amfibiekåren. Det övervägande antal överstelöjtnanter arbetar med administration och en en mycket lite del av dessa ansvarar för eller biträder den ansvarige med grundutbildningen av ett antal kompanier (3 till 4 stycken). I mars 2008 fanns det i Sverige 976 överstelöjtnanter.
Överstelöjtnant mst	Överstelöjtnant med särskild tjänsteställning, överstelöjtnant mst, är en överstelöjtnant som har högre tjänsteställning än en "vanlig" överstelöjtnant. Överstelöjtnant mst bär samma gradbeteckningar som en "vanlig" överstelöjtnant. Särskild tjänsteställning tilldelas inte längre i Försvarsmakten.


Copyright © Gotlands Militärhistoria

\| Sidansvarig K Olsson