Föregående sida

Kungl. Gotlands  Infanteriregementes Idrottsklubb

1905 bildades Kungl Gotlands infanteriregementes idrottsklubb (I 27). 1928 ändras namnet till Kungl. Gotlands infanterikårs idrottsklubb (I 18). 1937 ändras namnet till Kungl Gotlands infanteriregementes idrottsklubb (I 18). 1963 (1975) byter klubben namn igen, nu till P 18:s idrottsklubb. Vad gäller fotbollströjor bar föreningen röd tröja och vita byxor. 1948 B-lag bar bruna tröjor och vita byxor. P 18:s färger blev gult och lila.

  

1943-03-01 Nya stadgar ha antagits.
"I 18:s idrottsklubb höll i går eftermiddag sitt årsmöte under ordförandeskap av överstelöjtnant E. Edlund. Berättelserna godkändes i vederbörlig ordning och vidare antogos nya stadgar samt förrättades en hel del val till de olika funktionärsposterna. Till ordförande omvaldes enhälligt överstelöjtnant Edlund och vidare valdes till vice ordförande kapten Thord Hedengren. Idrottsofficeren löjtnant Calissendorff och idrottsunderofficeren serg. Lage Filipsson äro båda självskrivna i styrelsen och den sistnämnde utsågs därjämte till sekreterare. Serg. Sune Erixon valdes till idrottsplatschef och som kassör utsågs serg. Hans Nilsson. Då denne f. n. ligger på kurs kommer hans syssla att t. v. uppehållas av serg. Österling. Till suppleanter i styrelsen valdes fänrik A. Dahlin, fanjunkare G. Gustren och serg. S. Klasen. Till revisorer omvaldes löjtnant Almqvist och fanjunkare O. V. Andersson.
För de olika sektionerna valdes följande ledare: för skidor löjtn. Carlerot, för terräng och fri idrott fänrik Dahlin, för orientering löjtnant Carlerot, för tennis löjtnant Lindwall, för bandy tyghantverkare Lundin, för boxning serg. Erixon, för simning fänrik Löf, för fäktning löjtnant Calissendorff, för gymnastik och idrott fänrik Wallin, för handboll fanjunkare Gustrén, för fotboll fanjunkare Wenell och för bordtennis furir Runsten. Boxningen är ny gren för klubben och intresset rapporteras vara livligt,  klubben har fått 10 par handskar att börja med så det finns möjligheter.
Bland de övriga frågorna märktes antagande av nya stadgar som varit utlämnade till medlemmarna i förväg och som nu godkändes utan debatt. En av nyheterna är de delvis ändrade bestämmelserna för intagande av nya medlemmar.
En ungdomsavdelning planeras också inom klubben och man skall fatta vidare beslut i saken vid vårsammanträdet. Idrottsklubbens årsfest hölls på kvällen i gymnastiksalen, där överstelöjtnant Edlund höll ett inledningsanförande och därefter förrättade utdelning av flera förnämliga priser. Klubbens guldmedalj utdelades till fyra man som under året tangerat eller överträffat gällande gotländska rekord och årets fyra medaljörer voro: Sture Klasen 11,1 på 100 m., C. G. Culmsee 3,43 i stavhopp, A. Romare 14,46 i kula och E. Andersson 15,03,8 på 5,000 m. samt 8,34,6 på 3,000 m.
Westins ateljés vandringspris för bästa samlade insats i terränglöpningarna gick för året till H. Enqvist och konsul Jac Svenssons vandringspris i orientering för högsta poäng i tre tävlingar för året erövrades av furir Eskil Thor.
En kabaret ingick också i festprogrammet och här var befälseleven Harry Långh conferencier på den Jorden runt resa som han ordnat ihop. Det var smäktande melodier och intressanta maskeringar som allt uppskattades av publiken. Dansen till tonerna av Lill-Lasses svinggäng tog sedan vid till 12-slaget."

  

År 1944 invigs den ombyggda idrottsplatsen inför c:a 2000 åskådare. Under många år sker nästan ingen verksamhet fram till 1978 då ungdomsverksamheten startas. Numera består klubben nästan enbart av verksamhet för flickor.

     
 
  Medalj i silver Medalj i brons (från 1909)
     
Medalj i guld Medalj i silver Medalj i brons
     
 
Plakett i guld   Medalj i brons
     
     

Kungl. Gotlands Regementes Idrottsklubb

     
 
  Medalj i silver Medalj i brons
     
   
    Medalj i brons
     
 
Medalj i guld Medalj i silver  
     
   
Nålmärke P 18 Idrottsklubb    
     
     

Gotlands Regementes skytteförening / Visborgs skytteförening

     
(Se Visborgs skytteförening)    
     
     

Visborgs Fältrittklubb

Georg von Braun

Bildades 1909 på initiativ av kapten Beselin vid A 7. Klubbens förste ordförande var kårchefen vid A 7 överstelöjtnant K. O. Toll. Klubben anslöts även till Ridsportens Centralförbund. Så småningom anslöts även till klubben I 27-ryttare. Militärdominansen var stor och skulle så förbli fram till mitten av 1950-talet.

 

Många verkligt förnämliga hästar tillfördes A 7. En av dem var Refenaut, riden av Erik Malmgren och en utmärkt representant för den svenska halvblodshästen. Han vann åtskilliga tävlingar på fastlandet, bl.a. jaktlopp i Östersund och steeplechase i Malmö men hans förnämsta prestation var att i hård konkurrens vinna Strömsholms stora steeplechase.

Bland andra hästar, vars namn gått till eftervärlden, kan nämnas Diana och Tropp, liksom Refenaut stamhämstar vid 3. batteriet.

Med Georg von Braun, kårens skickligaste och mest framgångsrika ryttare i sadeln, skulle dessa hästar framträda på många inhemska och utländska arenor. Georg von

Braun var en verklig hästkarl. Ridning var hans liv och han behärskade suveränt ridsportens alla tävlingsformer. Trots att han vid två tillfällen bröt båda benen i samband med att hästen störtade under honom, dröjde det inte länge innan han åter var tillbaka på hästryggen. Han vann stora framgångar både inom och utom Sverige och tillhörde under många år världseliten. Toppen på hans karriär var, då han blev uttagen att representera Sverige vid olympiaderna i Antwerpen 1920 (fälttävlan) och Paris 1924 (prishoppning).

Vid den, förra red han det eleganta stoet Diana, en av de vackraste hästar, kåren någonsin ägt och dessutom med de bästa egenskaper. På henne erövrade von Braun guldmedalj i lagtävlan. Även en individuell medalj låg inom räckhåll men ett förargligt nedslag i den avslutande prishoppningen spolierade hans chanser.

På samma häst deltog von Braun 1923 i Nordiska ryttartävlingarnas svåra hoppning och vann här en mycket meriterande seger, måhända hans mest uppmärksammade.

I Paris 1924 var han åter med i det segrande svenska laget, nu beriden på Tropp, som bland svenskfödda hästar kanske har rekordet i vad angår- antal vunna pris. Utöver ett stort antal priser i lokala tävlingar vann han 69 pris i offentliga tävlingar, därav 23 segrar varav 16 i svår hoppning. Under de ytterligare fyra år, von Braun tillhörde kåren, fortsatte hans framgångar på hästryggen och det är i första hand hans förtjänst, att A 7 i ridsportskretsar under många år omnämndes med aktning och respekt. År 1928 transporterades denne legendariske ryttare till Göta artilleriregemente, där han fortsatte att tävla och att arbeta för ridsportens f:rämjande.

I början av 1930-talet kom motorerna att alltmer ta över hästarnas uppgifter och fr.o.m. 1934 är kåren helt motoriserad. För att befälet vid kåren skulle kunna underhålla sina färdigheter i ridning fick A 7 tills vidare behålla tjugo stamhästar. Under krigsåren låg ridverksamheten nere men återupptogs i mitten av 1940-talet, om än i blygsammare omfattning än tidigare. Dock ordnades varje år höstjakter samt en serietävling i banhoppning. Tävlingar med ryttare från fastlandet arrangerades vid en del tillfällen. Därvid förekom såväl banhoppning i olika klasser, tävling i dressyr samt ibland även fälttävlan. 1954 var det emellertid slut på det roliga. Då försvann de sista hästarna till K 1 och därmed ändade en epok i kårens historia. (Källa: Artilleriet vid Korsbetningen)

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig