Föregående sida

Gotländska krigsseglare - Omkomna sjömän 1914 - 1918

 

S/S Alice

Minsprängd 22 oktober 1914

Gotlänning i besättningen: Petter Henrik Jakobsson

 

S/S Alice var byggd 1883 av järn. Redare Ångfartygs AB Jernbarden Göteborg. Befälhavare O. Andersson. Besättning: 17 män 2 kvinnor.

Minsprängd den 22 oktober 1914 i Nordsjön utanför engelska kusten på resa från London till Göteborg med last av koks. 2 i besättningen omkom.

 
 

S/S Åhus

Minsprängd 17 januari 1915

Gotlänning i besättningen: Johan Fredrik Emanuel Wallin

 

S/S Åhus var byggd 1890 i norska Moss för I.C. Loennichen i norska Kristiansund med namnet HEINSA men såldes redan 1893 till Tyskland och R. von Hoorn, Leer och döptes om till Reichkanzler von Caprivi. I januari 1902 kom hon till Sverige då Blekinge Ångbåts AB i Karlshamn köpte henne samt gav henne det slutgiltiga namnet Åhus. Hon kom att i januari 1913 att säljas till Arvid Johansson i Mariehamn som dock lät Fredrik Dahlberg i Helsingfors vara huvudredare. Den 30 april kom hon åter till Sverige och Stockholm då direktör Nils Österman övertog henne. Befälhavare Chr. Nordström. Besättning: 8 män 1 kvinnor.

Minsprängd den 22 oktober 1914 i Östersjön i barlast. 10 män 1 kvinna i besättningen omkom.

    

"Stockholmångaren ÅHUS avgick fredagen den 15 januari i barlast från finska Mäntyluoto till Raumo där man skulle ta in last. Fartyget var i sjövärdigt skick och mönstrade 9 man samt fanns ombord även 2 finska lotsar, K. Lundström hemmahörande i Raumo samt Weckström från finska Kallo. Exakt vad som hände vet vi inte då ÅHUS förliste med man och allt, troligen minsprängdes hon cirka 4 distansminuter utanför Relanders grund vid den finska kusten."

"Under denna rubrik meddelade vi i går att bland den förolyckade ångarens omkomna besättning äfven befann sig styrmannen J. Wallin från Visby.
Styrman Wallin, hvars fullständiga namn voro Johan Fredrik Emanuel, var född i Gäfle 20 november 1885. Han tog sin styrmansexamen i Visby 1910. Fadern var då förste vaktkonstapel vid härvarande länsfängelse och bodde med familjen här i staden. Wallin hade under kortare tider haft anställning å ett flertal ångfartyg och tjänstgjorde nyligen eller kort före jul under ett par resor ombord å ång. Thjelvar. Därefter for han till Raumo för att skaffa sig hyra och fick troligen anställning I ång. Åhus, medan denna låg i Räfsö utan, för Mäntyluoto. Wallin var ogift." (Källa: 354)

 
 

Barkskeppet Wolfe

Borta efter 21 oktober 1915

Gotlänning i besättningen: Bästeman Carl Anders Hugo Öhman

 

Barkskeppet Wolfe var byggd 1881 av trä. Redare Sigrid Björkegren Simrishamn. Befälhavare P. L. Wickman. Besättning: 13 män. Försvunnet med man och allt av okänd anledning på resa i Nordsjön från Burntisland till Malmö med last av stenkol. 13 män i besättningen omkom.

 
 

S/S Vesuvio (England)

Sänkt 6 april 1916

Gotlänning i besättningen: Matrosen Olof Viktor Krusell

  

S/S Vesuvio. GRT 1,391 ton. Brittisk. Byggd 1879 av J. Laing, Sunderland.

Herbert Pustkuchen

Operator: General Steam Navigation Co., Ltd., London. Sänkt den 6/4 1916 av Oberleutnant zur See Herbert Pustkuchen UB 29. Position: Torpederad 9, 6 km. öster om Owers LV 503830N 003130E. Läge: 50.39N, 00.31E. På väg från Messina till London. Omkomna: 7.

 

Sjöman på S/S Vesuvio. ”Olof Viktor Krusell var anställd såsom sjöman (matros?) på brittiska ångfartyget ”Vesuvio”, då detta den 6 april 1916 sänktes genom en torped troligen i Spanska sjön (väster om Spanien) eller i Biscayaviken (väster om Frankrike) hvarvid han omkom. Se dödsanmälan genom Kungl. Sv. Generalkonsulatet i London d. 16/5 1916 och Stat. Centr. Byrs anmälan den 6/6 1916!”

 
 

S/S Linwood

Sänkt 22 januari 1917

Gotlänning i besättningen: Boatswain Olof Herman Jönsson

 

Lastfartyget Gondola byggdes på Blyth Shipbuilding och sjösattes i augusti 1892. Fartyget byggdes för Gondola Steamship Compani i London men såldes 1894 till A. F. Klaveness i Oslo i Norge och omdöptes till Linwodd. Den 22 januari 1917 lämnade hon Gibraltar med en besättning på 22 man, fartyget hördes aldrig av igen. Hon försvann med man och allt. Ännu i dag vet ingen vad som hänt fartyget.

 
 

Barkskeppet Valkyrian

Sänkt 24 april 1917

Gotlänning i besättningen: Matrosen Ragnar Rutger Heribert Söderström

 

Barkskeppet Valkyrian var byggd 1901 av stål och järn. Redare Carl R. André Göteborg. Befälhavare G. Dahlström. Besättning: 8 män. Valkyrian var på 233 brt och lastad med trävaror från Pensacola i USA destinerad till Fleetwood. Sänktes den 24 april 1917 i Nordatlanten av den tyska ubåten U-70 under befäl av Kapitänleutnant Otto Wünsche. 1 man ombord på Valkyrian omkom. 

 

De blev torpederade två gånger – och en gotlänning omkom…

I KRIG TIGA lagarna. Det är ord som besannats i vår generation, som kanske aldrig förr. De två världskrig som genomgripande berört och förändrat vår planet har satt sina ärr inte bara under de år som själva freden var satt ur spel, utan också under alla de år som gått sedan det small i Sarajevo. 

Detta gäller inte minst sjöfarten. Det sorgliga i den epoken är att långt efter den sista signalen ”eld upphör” har tonat ut i krutröken, så ligger många farleder och hav fulla av minor.

Fula tingestar som för länge sedan suddats ut från sjökorten som svept led. De sliter sig och med strömmar och vind kan de uppträda på den minst tänkta platsen. Vad ännu värre är, de finns i tiotal år innan de rostat sönder.

Lagen om havens frihet är en utopi. Det enda arbetsfält på jorden som är internationellt blir lätt ett slagfält, där den grupp av människor som i fredligt värv får ta hårda törnar. Då tiga lagarna.

 

Krigsåret 1917

Någon eller ett par artiklar om krigsförlisningar som berör vår ö och många av dess sjöfarare kunde vara på sin plats. Något att minnas någon som gått förlorad.

Inget år under första världskriget tog så många fartyg genom krigshandlingar som 1917. Därför har jag valt att börja med det året.

Det var under april månad som 3-mast-barken ”Valkyrian” av Göteborg efter en god resa över Atlanten mellan Norge och Philadelphia var på hemväg med trälast bestående av pitchpine för en hamn i England, då man helt oförmodat mötte krigets hårda vardag.

Skutan hade åtta mans besättning under befälhavare G. Dahlström. Matrosen och gotlänningen Herbert Söderström, född i Visby (sic) den 19 jan. 1895, fanns med i rullan.

Trehundra meter från skutan, som låg för styrbords halsar i en ganska ojämn vind, dök plötsligt en u-båt upp. Man hade räknat ut att vara i hamn under natten eller följande morgon om vinden höll sig.

Tysken signalerade omedelbart stopp, man skulle ha över papperen för närmare undersökning. Nästan allt som fanns i lastrum i neurala fartyg var kontraband i tyska ögon.

 

Varningsskott

Otto Wünsche

När man fått skutan upp i vinden, medan den otålige tysken lossade varningsskott, sjösattes en livbåt i den gropiga sjön och med skepparen och tre man började rodden över till u-båten som låg i ett mellanläge med nästan bara tornet över ytan. En lina med en segeldukspåse kastades ut till livbåten och Dahlström stoppade ner dokumenten i den och tysken halade hem papperen.

Det blev en lång längtan. Minuterna kröp fram. Till slut öppnades tornluckan och en man visade sig och fäktade med händer och armar att de skulle ro tillbaka.

Glad över utgången, men utan sina papper återvände de fyra till skutan. Väl ombord igen kom hela tyska u-båten upp till ytan och den första salvan brakade in i sidan på ”Valkyrian” så träflisorna rök både från skrov och last.

Nu blev det sannerligen fart med att få livbåtarna i sjön. Tysken hade börjat röra på sig och var på väg runt skutan. ”Valkyrian” fick allt mer slagsida. Livbåten kom lyckligen i sjön. Den lilla skeppsbåten fick överges flytande med kölen i vädret. Väl uppe på styrbordssidan om skutan satte tysken en salva i hennes skrov så master och rår störtade i havet. ”Valkyrian” var en flytande vedhög som när som helst kunde slå runt.

 

”Förträffligt arbete”

Tysken hade gjort ett ”förträffligt” arbete. Hon stack sin kos utan att ta någon som helst notis om folket i en till hälften vattenfylld livbåt och därtill i grov sjö.

Två man av skutans besättning hade hamnat i sjön när lillbåten slog runt och det tog dem sex och en halv timme att få upp sina kamrater i den stora livbåten. I sjöhävningen hotade båten att slå runt när som helst.

I ett och ett halvt dygn satt alla och skakade av köld och räddningen tycktes vara längre borta än en människotanke. Efter 38 timmar kom räddningen i skepnad av den engelska ångaren ”Hagebsack” av London. Alla var räddade – trodde de.

En och en halv timme efter räddningen blev ångaren torpederad. Nu blev det samma brådska igen att få livbåtar i sjön. Ångaren var lastad med kol. Allt för snabbt började hon lägga sig över på babordssidan.

En livbåt kantrade vid sjösättningen. 14 man kom i havet. Tretton blev uppfiskade av andra båtar. En man var borta – gotlänningen. (Källa: 355)

 
 

D/S Norhaug (Norge)

Minsprängd 26 maj 1917

Gotlänning i besättningen: Matrosen Sven Gustaf Magnus Wahlberg

 

D/S NORHAUG (HKGQ) Byggd på Framnæs mek. verkstad, Sandefjord. 1245 bruttoton, 775 nrt, 1942 t.dw. 73,4 x 10,76 x 4.51 3 Exp. (Aker MV, Kristiania), 128 NHK, 650 iHK Juli 1899 levererad som RAUM till And. Jacobsen m.fl., Kristiania November 1915 såld til D/S A/S Norhaug (M. H. Kongshavn), Haugesund. September 1916 omdöpt NORHAUG.

 

Den 26/05 1917 omkr. kl. 21.45 omkring 16 km. väster om St.Nazaire sprängdes en mina på styrbords sida. Hon var då på resa Swansea – Blaye med en last av kol, hon hade plats sex i en konvoj om tolv fartyg. Kapten ombord var Sören Jörstad. Minan var utlagd den 23/5 av den tyska ubåten UC 21 under Reinhold Saltzwedel befäl. Norhaug sjönk på 15 minuter (Latitud : 47°13'4757 / N. Longitud : 002°32'9407 / W).
Av en besättning på 17 man omkom fem som låg och sov ombord. De överlevande räddades av en fransk patrullbåt som avsökte området under en timme utan att hitta fler överlevande. De överlevande kom i land vid Pallice den 27/5.

 
 

Barken Bonansa (Norge)

Oktober 1917

Gotlänning i besättningen: Karl Gustaf Norberg

  

Norska barken Bonanza byggdes av P. Knudsen, Lillesand. 637 brt, 598 nrt 153.2 x 33.9 x 16.2. 1894: Sept.: Levert 1894 i september som Bonansa för O. & P. Knudsen m.fl., Lillesand. Såldes i december 1915 till A/S Bonanza (Halfdan Realfsen), Porsgrund. Troligen minsänkt på resa mellan Bergen och Hampton Roads USA i ballast och försvann med hela besättningen, 12 man.

 
 

S/S H. Wicander

Sänkt 17 oktober 1917

Gotlänning i besättningen: Eldaren Sigfrid Oskar Rudolf Modin

  

S/S H. Wicander var byggd 1892 av stål. Redare Stockholms Rederi AB Svea Stockholm. Befälhavare R. Österberg. Besättning: 16 män 3 kvinnor.

Fartyget var på 1256 brt och lastad med styckegods. 13 män 3 kvinnor i besättningen omkom. Fartyget ingick i en konvoj tillsammans med elva andra handelsfartyg och två engelska jagare på väg från Göteborg mot Hull. På morgonen anfölls konvojen av två tyska kryssare ungefär ca 114 nm V om Marstens fyr utanför Bergen (Shetlandsöarna). De tyska kryssarna sänkte samtliga fartyg i konvojen. Man stoppade genast maskin och satte ut livbåtarna, men trots det fortsatte beskjutningen av ångaren.

  

Den 16:e okt. 1917 var en konvoj klar att lämna Bergen under engelsk eskort. Fartygen var destinerade till Leith i England. Två svenska fartyg låg i Göteborg, klara att gå till mötesplatsen. Den ena var Svea-båten ”H. Wicander” som hade 1725 ton styckegods i rummen. Sexton man och tre kvinnor fanns i besättningen. En av dessa var gotlänningen och eldaren Rudolf Modin från Klintehamn, född 13 april 1894. (sic)

Det andra fartyget var Svithiod-rederiets ”Visbur”. Med 238 standard sågade trävaror i lasten och med 15 man och två kvinnor ombord.

”Visbur” lämnade Göteborg den 11 oktober och ”H. Wicander” gick ut den 12:e. Allt på order av engelska amiralitetet.

Tolv handelsfartyg kom konvojen att innehålla. Bevakade av ett par engelska jagare och några minsvepare.

”H. Wicander” fick plats n:r 21 i babordslinjen och ”Visbur” blev fyra i samma linje.

Vid avresan rådde sydlig hård storm och under natten till den 17:e skingrades konvojen i det hårda vädret, så när dagningen bröt in hade man förlorat ledarefartyget ur sikte. Långt ute om babord kunde man dock se en jagare. Ytterligare örlogsmän avtecknade sig plötsligt i horisonten och man tog för givet att de var engelska som var ute i något spaningsuppdrag.

 

Tyska kryssare

Utan föregående varning kom en salva från fartygen och slog ner i konvojen. De siktade var två tyska kryssare som närmade sig i full fart. Engelsmännen blev totalt överraskade. En jagare sköts omedelbart i sank och den andre var snart manöverodugligt och hela akterskeppet övertänt. Nu var handelsfartygen ett lätt byte för dessa havens vargar.

Vad hjälpte det att den svenska flaggan slog ut från båda fartygen som helt plötsligt kommit i skottlinjen mellan en tysk kryssare och en engelsk minsvepare. Man firade livbåtarna på ”Wicander”. Den första hade sex man ombord och bara den kommit i sjön träffades den av en tysk granat och utplånades totalt i den gropiga sjön. ”Visbur” styrde undan för full maskin men kom i elden för den andra tyske kryssaren. Även här gick man i livbåtarna. Bara femtio meter ute från fartyget slog en tysk salva ner på däck och antände däckslasten. Ångaren blev totalt redlös. Den ena livbåten från ”Visbur” kom i tysk skottlinje mot en engelsk minsvepare och en tysk torped gick under kölen på livbåten.

 

Åtta av tio omkom

Nu firade ”Wicander” sin andra livbåt. I den satt tio man. Den slog runt bara några meter från fartygssidan. Befälhavaren och ett par man var kvar på ”Wicander”. De kunde hala ombord en överlevande från den kantrade livbåten. En man från livbåten räddades senare av en tysk patrullbåt. Av de tio omkom åtta.

Man försökte få giggen i sjön från ”Wicander” och det arbetet åsåg inte tysken med blida ögon. Från ett hundratal meters håll gav man eld mot ångaren. Alla hoppade överbord utom 2:e styrmannen. Befälhavaren drogs upp av en norsk livbåt efter att ha legat och klamrat sig fast vid en upp- och nervänd livbåt. Han dog av skador och umbäranden i livbåten.

När ”Visburs” livbåt rodde förbi den eldhärjade ”Wicander” såg de styrmannen stå omsvept av eld. Han hoppade. I närheten låg en flotte. Han fick tag i den. Från den bärgades han några timmar senare.

 

Konvojen bortsopad

Båda de svenska fartygen sjönk, med sina livbåtar, bara några tiotal meter borta. Alla tolv handelsfartygen stod i brand. Hela konvojen var bortsopad. De tyska kryssarna försvann efter en halv timme. Säkert tyckte de att hade gjort ett gott arbete. Alla fartygens livbåtar stannade kvar på platsen, då man förstod att hjälpen inte kunde vara långt bort, när väl tyske kommit bort från sin blodiga arena.

Hjälpen lät vänta på sig ”Visburs” båda båtar tillsammans med fyra norska gav sig iväg under segel. De fick uppleva en äventyrlig seglats, som bara den är värd en hel artikel. En svensk båt kom emellertid iland vid Holmengraas fyrplats den 19 på kvällen med alla nedkylda långt under mänskliga värden. Alla de övriga kom till Utværs fyrplats ett dygn senare. Alla levde.

I nästan ett dygn låg de övriga och väntade på avrättningsplatsen. Äntligen kom en beväpnad engelsk trålare och plockade upp de som överlevt. Summan av detta var att tolv fartyg suddades ut. En jagare sjönk, en blev illa åtgången men släpade sig i hamn. En minsvepare sjönk. Förlusten var stor bland handelsfartygen. Inalles 69 man, de flesta norrmän. Sexton svenska besättningsmän fick sätta livet i pant på denna sista resa. Bland dem gotlänningen Modin från Klintehamn. (Källa: 356) 

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Kontakta sidansvarig