Föregående sida

Minfaran runt de gotländska kusterna 1914 - 1918

Inspektion av rysk mina vid Kneippbyn 1915

 

På Gotland desarmerade eller genom självantändning exploderade minor

Tidsperiod

Antal

Sammanlagt

1914-15

29

520

1915-16

161

1916-17

265

1917-18

65

1918-19

81

250

1919-20

30

1920-21

29

1921-22

49

1922-23

14

1923-24

30

1924-25

2

1925-26

8

1926-27

2

1927-28

5

=

770

Hugo Nilsson vid Gnisvärd med

ilandfluten mina 1918

 
Minnesstenen

Redan i oktober 1914 flöt de första minorna i land på den gotländska kusten. På grund av den efter hand stegrade minfaran krävde de som reste med båt mellan fastlandet och Gotland att natturerna skulle ändras till dagsturer. Men Poststyrelsen ville ha kvar natturerna enligt kontraktsbestämmelserna.

Sedan (KB) Kungliga befallningshavaren på Gotland ingripit på nyåret 1915, avpassades turerna istället efter dagarnas längd. Först i februari 1921 kunde återgång ske till natturerna. Den reguljära Gotlandstrafiken blev också helt förskonad från minkatastrofer under kriget.

Mellan åren 1914-18 hemsöktes Gotland med kringliggande öar av omkring 450 stycken, som oskadliggjordes av kustartilleriets minpersonal. På Gotska Sandöns ilandflöt 70 minor, där fyrpersonalen kunde oskadliggjort inte mindre än 40.

  

Under första världskriget genomfördes ett flertal desarmeringar av ilandflutna minor. Det var i första hand personal från Kustartilleriets detachement i Fårösund som utförde det riskfyllda arbetet.

 

Den 3 maj 1918 hade sergeanten Gunnar Janze beordrats till Skarnviken i Anga där en mina hade hittats. Vid arbetet med desarmeringen exploderade minan och Janze och en lantbrukare från Kräklingbo, Lars Jacobsson förolyckades. Senare har en minnessten uppsatts på platsen för att hedra minnet av dessa två gotländska hjältar.

"Janze hade lagt sig på knä invid minan, lutad över densamma för att kunna se in under ett par snett uppåt åt honom varande skivor vid minans lopp. Med hammaren hade han därefter knackat på eller på annat sätt påverkat nyssnämnda delar av minan, varvid explositionen inträffade. Minan var spolformig, framtil oval, baktill konisk, båda ändarna skarpt spetsiga, vartill märktes dels en fastlödd fena med bakre och yttra kanterna vardera 20 cm långa dels på andra sidan om bakre spetsen en 3 cm lång, fyrkantig hylsa med inneliggande spiralfjäder. Minan var målad pansarbåtsgrå. Vis skakning av densamma hördes ett skvalpande ljud från någon vätska i dess inre. Angående sergeant Janzes försök att desarmera minan påpekas i rapporten att han försiktigtvis bort med en lång lina pröva minans säkerhet mot stötar, innan han rörde vid den. Minan har med säkerhet ej varit någon vanlig sådan utan ett hittills okänt krigsredskap. Formen tyder på att det haft att med stor hastighet röra sig genom vattnet eller luften."

 

Minnesstenen vid Skarnviken

Stenen rest 1976. Av kalksten, 1,94 meter hög, 0,70 meter bred och 0,15 meter tjock. Ca 30 cm ovan stenens fot är en utslipad oval med en utslipad bild av en mina i relief. Stenen står fastgjuten i en cementsockel. PÅ DENNA PLATS FÖROLYCKADES VID OSKADLIGGÖRANDET AV EN ILANDFLUTEN MINA DEN 3 MAJ 1918 LARS JAKOBSSON OCH GUNNAR JANZE. På sockelns baksida står skrivet i cementen: "1976" Stenen har varit avslagen, numera lagad med cement, 1,35 meter från stenens fot.

 

Ännu långt efter krigets slut krävde minor den största försiktighet från de sjöfarandes sida. Att gotlänningarna hörde till dem som under efterkrigsåren kraftigast yrkade på att något skulle göras för undanröjande av minfaran. Av utefter hela svenska ostkusten (Haparanda-Utlängan, inklusive Gotland) oskadliggjorda minor alltifrån krigets början t. o. m. år 1918, utgörs omkring hälften av på Gotland ilandflutna, medan flottans fartyg i stort sett tagit hand om återstoden. Tyvärr saknas fullständig statistik över resultatet av de första krigsårens minsvepningsverksamhet. Av de desarmerade minorna var 53 % ryska ryska och 32 % tyska.
 

Sergeant Janze med sina grabbar

 
------------------------------------------------------------------------------------------------
 

Klipp från tidningarna

 

1915

Minfaran alltjämt öfverhängande. Numera går det knappt en dag, utan att underrättelse ingår om att en mina drifvit i land på något ställe af den svenska kusten. Särskildt har ju Gotland länge varit utsatt för påhälsningar af dylika obehagliga tingestar, som göra sjöfarten så riskabel. Senast i natt eller kanske i dag på morgonen har åter en sådan hafvets vagabond drifvit i land på Fårö, där den strandade på ett afstånd af omkring 2,000 meter nordväst om Holmuddens fyr, lyckligtvis utan att explodera. Löjtnant Beckman har emellertid redan från Fårösund afrest till ort och ställe för att oskadliggöra den farliga pjäsen. (Källa: 388)

 
 

Vid 3-tiden igår eftermiddag upptäckte löjtnant Borell, då han med reservbeflskursen efter slutad öfningar på hemväg till Visborgs slätt, att en mina drifvit i land vid Kneippbyn. Vid närmare efterseende befans det, att minan till en del gräft ned sig i den lösa sanden på stranden. Genom löjtnant Borells försorg blef den farliga pjäsen emellertid förankrad på platsen, och i middags blef den i närvaro af officerare oskadliggjord af löjtnant Beckman från Fårösunds kustposition. Minan, som oskadliggjordes på så sätt, att den söndertogs och befriades från den inneliggande sprängladdningen, infördes till Visby och ligger nu till allmänhetens beskådande utlagd på trappan till militärbefälets expedition. Det var en rysk mina. (Källa: 389)

 
 

Det vimlar af minor i farvattnen öster om Gotland. I går morse exploderade en mina vid Fårösunds södra gatt och dessförinnan hade en mina exploderat vid Furillen och en annan vid Fårö.

Under de senaste dygnen ha därjämte tvenne minor uppfiskats och oskadliggjorts mellan Gammalgarn och Östergarn. Af dessa var den ena tysk och den andra rysk.

Den ostliga vinden står fortfarande, hvadan ett stopp i denna obehagliga trafik ännu väl icke är att motse.

På förmiddagen meddelas oss från Fårö, att en mina vid 12 tiden i dag exploderat på stranden nedanför prästgården, som ligger cirka 150 meter från stranden, så våldsamt, att prästgårdens alla fönsterrutor krossades och likaledes fönsterrutorna i det bredvid liggande sjukhuset. Stora stenar slungades högt upp på land och en massa metallbitar hvirflade i luften. (Källa: 238)

 
 

”Thjelvar” passerade en mina kl. 11,15 i förmiddags mellan Landsort och Visby ungefär 30 distansminuter från Visby. (Källa: 239)

 
 

Åter en mina, som exploderar vid våra kuster. I morse vid femtiden väcktes befolkningen ute i Vestkinde af en häftig skräll, som kom fönstren att skallra och husen somligstädes att skaka på sina grundvalar. Ljudet hördes nere från stranden och det var tydligt att de varit en mina, som slagit mot land och exploderat. En stalldräng vid Skäggs, som varit på väg ut att fodra hästarna, iakttog samtidigt som han hörde den häftiga skrällen ett skarpt ljussken nere vid stranden mellan Lummelunds bruk och Brucebo. (Källa: 240)

 
 

Från minfälten utanför ryska kusten ha af allt att döma tvenne större med röda flaggor samt försedda med kättingar och vidhängande bojar, kommit, hvilka i dagarna drifvit i land nere i Rone. Det är tydligen icke blott minor utan äfven annan attiralj från minfälten, som letar sig väg till våra stränder. (Källa: 240)

 
 

Femtio minor ha sedan krigets början tills nu flutit i land vid Gotlands kuster. Lejonparten kommer på de tre sista veckorna, den egentliga minflodens tid. På denna korta tid ha nämligen trettiofem stycken hamnat på våra stränder. (Källa: 241)

 
 

Minfloden. Under de båda senaste dygnen ha ytterligare tre minor ilandflutit vid våra kuster. En flöt i går morse upp vid stranden af Fårö och en annan upptäcktes klockan två i natt utanför Tofta af den vid stranden patrullerande vakten. Den låg och flöt på grundt vatten och befanns vara af ryskt härkomst. En tredje mina har ilandflutit vid Ihreviken i Hangvar.

En mina observerades vid 11-tiden i går på f. m. 40 distansminuter syd från Landsort. (Källa: 241)

 
 

1916

En mina har i dag flutit i land vid Gnisvärds fiskläge i Tofta. Den iakttogs då den befann sig c:a 2 minuters distans från land.  (Källa: 390)

 
 

Minfaran inpå våra knutar

Vid 2-tiden i går (11/1 1916) middag exploderade vid västra stranden af Näsudden en mina, hvarvid en häftig knall hördes och en vattenpelare, insvept i ett rökmoln, sköt högt upp i luften.
− Vid Nors fiskläge i Hall ilandflöt och exploderade i måndags (10/1 1916) en mina.
− I dag (12/1 1916) vid middagstiden ilandflöt vid Chokladvillan strax norr om Visby en mina. Den kommer förmodligen att oskadliggöras af besättningen från ”Claes Horn”.  Minan, som antagligen är rysk, är försedd med sex horn och ligger alldeles vid stranden.  (Källa: 391)

 
 

Fyra minor på en dag. I måndags flöto två minor i land på ostkusten af Fårö en på Gotska Sandön, och en fjärde kom in i packisen vid Engmansskär nordväst om Katthammarsvik.   Tills dato ha öfver 100 minor flutit i land på Gotlands kuster.  (Källa: 392)

 
 

1919

Engelsk lastångare minsprängd vid Salvorev

Under den i torsdags (20/11 1919) rådande hårda sydostliga stormen iakttog fyrpersonalen på Fårö norra fyr en ångare, som stävade östvart hän mot Salvorev. Plötsligt syntes en våldsam brottsjö slå över fartyget, varpå detta omedelbart vände och gick västerut.

På kvällen kom engelska ångaren Alta och ankrade i Fårösunds norra gatt. Befälet å Alta meddelade då lotspersonalen i Fårösund, att Alta, som var på resa till Reval (nu Tallinn) med krigsmateriel, haft sällskap med en annan engelsk ångare, likaledes destinerad till Reval. Båda ångarne hade stått i trådlös telegrafförbindelse med varandra. Alta, som gått på något avstånd från kamraten, hade fått ett gnistmeddelande, att den andra ångaren gått på en mina och erhållit skador, som dock icke voro av svårare beskaffenhet, än att den kunde hjälpa sig själv. Den hade antagligen gått till Oskarshamn.

Efter denna underrättelse hade man på Alta beslutat att icke fortsätta resan, utan gick in till Fårösund i avbidan på lugnare väder.   I går, sedan stormen bedarrat, fortsattes färden till Reval. (Källa: 393)

 
 

Ett minfält flyter i land på Fårön. Under det senaste dygnet ha 9 à 10 minor flutit i land på Fårö, dels vid fyren, dels vid Friggårds- och Kyrkvikarna. En mina exploderade, dock utan att förorsaka någon skada. De övriga hålla för närvarande på att desarmeras av kustartillerister. (Källa: 1031)

 
 

Minor i farvattnet. Ång. Klintehamn mötte på sin färd hit i går tvenne minor strax söder om Landsort. Den ena låg rätt i kurslinjen, varför ångaren måste göra en gir för att gå klar. Även på sin närmast föregående resa mötte ångaren ett par minor.

Vore det inte lämpligt att nu anordna minpatrullering i de värst hemsökta farvattnen?  (Källa: 1032)

 
 

En mina har inrapporterats ilanddriven strax norr om Hammars fiskeläge i Norrlanda. (Källa: 1033)

 
 

Två minor flöto i förgår (31/3 1919) i land på östra kusten av Gotska Sandön. (Källa: 1034)

 
 

Minor. Under de senaste dagarna ha tvenne minor ilandflutit å Rute Missloper och desarmerats av löjtnant K. Å. Söderman i Fårösund. Likaledes ha tvenne minor ilandflutit å Gotska Sandön och desarmerats. (Källa: 1035)

 
 

En mina har observerats i går 3 min. NNO Östergarns fyr, drivande sydvart. Nordlig ström. (Källa: 1036)

 
 

1922

En sjömansbragd i det tysta

En sjömansbragd i det tysta kan man kalla den, som utfördes utanför Fårösunds norra gatt den 28 sept. Man hade c:a 1,000 meter från Svingrundet påträffat en mina, som ännu hade wiren släpande och med densamma förankrat sig i stenarne. Minan måste oskadliggöras, men det blåste bra och gick ganska grov sjö. Sergeant Bomgren, mindödaren, kunde icke tänka på att ensam ro ut och taga hand om minan, och det var ingen som hade den ringaste skyldighet att följa honom. Dessutom måste de eventuella följeslagarne vara män, som kunde manövrera en båt. Sergeant Bomgren fick emellertid hjälp av lotsarne Hamstedt vid Fårösunds lotsstation, stationerade vid norra gattet. De rodde honom ut till minan och det lyckades också efter mycket arbete att under överhängande livsfara oskadliggöra minan.  Man kom därvid icke åt att klippa av ledningstrådarne, varigenom faran skulle varit över, utan man blev tvungen att ett efter ett skruva av hornen, medan minan gungade upp och ned på sjöarne. Man kan tänka sig att detta arbete icke skulle vara det lättaste. Sjöfartens folk bringar lotsarna säkert sitt tysta tack för handlingen. Det visar att det ännu finnes män i gamla Sverige. (Källa: 394)
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig