Föregående sidaa

Fasansfull katastrof i Östersjön i går natt - (Skonerten Hans)

Motorfartyg minsprängt 9 dist. min. söder om Sandön

Sju man följde med i djupet. – Endast en räddad

En fruktansvärd katastrof har natten till i går (26/5 1925) inträffat utanför Gotska Sandöns kust, i det ett svenskt motorfartyg (sic) sprängts av en drivande mina samt sjunkit i djupet medförande icke mindre än 7 man av besättningen.

Enligt de knapphändiga uppgifter, som hittills föreligga om den ohyggliga tragedien, kolliderade motorfartyget, hemmahörande i Halmstad, kl. 1 natten till i går med en mina c:a 9 distansminuter söder om Gotska Sandön. Av besättningen, som uppgick till åtta man, följde sju med i djupet, medan endast en lyckades rädda sig. Denne blev efter oerhörda strapatser under kampen för livet upptagen kl. 9 på förmiddagen av ett förbipasserande fartyg, ”Lilian”. ”Hans” gick i barlast vid tillfället.

”Lilian” passerade i dag på förmiddagen Dalarö och rapporterade därifrån till lotslöjtnant Boman härstädes om katastrofen. Närmare detaljer saknas tills vidare.

 

Närmare detaljer

Senare meddelas:

Motorfartyget Lilian passerade vid 8-tiden i morse Dalarö och gav därvid signal till lotsarna, som gingo ut och hämtade i land besättningsmannen Hammarström, den ende överlevande från det minsprängda motorfartyget Hans. Hammarström var oskadad, men givetvis mycket uppskakad. Han berättade att det lyckats honom att simma tillbaka till fartyget, som flöt omkring med akterspegeln och mesanmasten över vattnet. Han klamrade sig fast i riggen och tillbragte där natten till tisdagen från kl. 1 till kl. 9 på morgonen, då han togs ombord på ”Lilian”.

Från Malmö telegraferas:

Enligt meddelande från rederiet, var kaptenen på ”Hans” namn H. G. Willander, bördig från Råå. Den räddade besättningsmannen heter W. K. Hammarström och är svåger till kaptenen. För övrigt utgjordes besättningen av G. O. Berggren, bäste man, E. G. Engdahl, stewart, samt lättmatroserna K. G. Svensson, G. H. Amundsson, K. B. Blixt och A. P. Andersson. ”Hans” var på väg från Göteborg till Finland för att hämta last för resa till Tyskland. Fartyget var försäkrat i Fylgia men enligt uppgift torde försäkringssumman ej täcka fartygets fulla värde.

Den räddade besättningsmannen upptogs av motorfartyget Lilian, som är hemmahörande i Halmstad, och har införts till Dalarö. Kapten Willander var en omkring 50-års man. Han beskrives som en synnerligen präktig man och dessutom en mycket duglig sjöman. Han har tidigare innehaft befälsposter på olika fartyg från Råå, var född i Ystadstrakten samt sedan 15 år bosatt i Råå, där han efterlämnar hustru och två minderåriga barn.

 

Ytterligare en man räddad

Enligt meddelande till lotslöjtnanten härstädes har ytterligare en besättningsman räddats från det minsprängda fartyget, Den räddade, en helt ung pojke, upptogs kl. 4 e. m. i går av ett danskt fartyg Gefion och har sedan ombordtagits å lotsångaren Stockholm, som avgått till Gotska Sandön för att söka efter vraket. (Källa: 395)

 

 

Minkatastrofen vid Gotska Sandön

De båda räddade fingo undergå oerhörda strapatser

Om den ohyggliga minsprängningskatastrofen natten till tisdagen föreligga nu, tack vare de båda räddade besättningsmännens skildringar, närmare detaljer. Deras berättelser ger vid handen, att de haft en oerhört svår kamp för livet att utkämpa. Fartyget sjönk redan efter ett par minuter, och det kostade de båda duktiga sjömännen övermänskliga ansträngningar att sedan hålla sig kvar vid de räddningsstrån de lyckats komma över, tills hjälp slutligen anlände.

Det förolyckade fartyget Hans var ett skonertskepp, hemmahörande i Halmstad och tillhörigt hr Axel Lindblom därstädes. Det var byggt av ek och furu i Nova Scotia år 1873 och genomgick år 1920 en genomgripande reparation. I motsats till vad förut uppgivits hade det icke motor. Fartyget mätte 349,48 bruttoregisterton och var försäkrat, bl. a. i Fylgia för sammanlagt 25,000 kr. Det var, då olyckan inträffade, på resa från Göteborg till Trångsund i Finland och skulle sedan gå till Tyskland med last av sparrar. Besättningen utgjordes av kapten G. Willander, Råå, styrman C. O. Berggren, okänd hemort, konstapel V. Hammarström, Råå, stewart E. Engdahl, okänd hemort, lättmatroserna H. Blixt och K. Svensson, båda från Oskarsström, samt jungmännen Ragnar Pettersson, Oskarsström, och O. Arnoldsson, Göteborg. Av dessa ha endast Hammarström och Pettersson blivit räddade, medan de övriga försvunnit i djupet. Kapten Willander var en omkring 50 års man och beskrives som en synnerligen präktig människa och duktig sjöman. Han efterlämnar hustru och två barn. Enligt vad som uppgives var av den övriga besättningen ingen gift.

Kl. 7 i onsdags afton påträffade lotsångaren Stockholm vraket av ”Hans”, som då alltjämt låg med akterspegeln över vattenytan. Lotsångaren bogserade vraket in mot Sandöns kust, men då man kommit en bit på väg, fastnade vraket på ett grund, där det alltjämt står kvar. Dess läge är lat. 58 gr. 16 min. 5 sek. nord eller ungefär distansminuter sydost från Hamnuddens fyr på Sandön. Vraket står på 25 meters vatten med omkring 6 meter av mesanmasten och en del av akterspegeln över vatten. Enär det kan utgöra en fara för sjöfarten, kommer det att utprickas på lämpligt sätt, varefter lotsångaren så fort sig göra låter torde komma att utgå med dykare och sprängningsmaterial för att oskadliggöra vraket. Dessförinnan torde man dock gå i författning om att dykarundersöka detsamma för att undersöka om några lik finnas kvar ombord i kajutan och skansen, vilket synes högst troligt.

Lotsångaren har nu under lotslöjtnant Bomans befäl avgått till Sandön för att undersöka vraket.

Den räddade konstapel Hammarström upptogs, såsom redan i onsdags meddelades, av Halmstadsfartyget Lilian kl. 9 på förmiddagen samt infördes till Dalarö, varifrån han sedermera avrest till hemorten. Han har på förfrågan av T. T. meddelat, att hälften av den till 8 man uppgående besättningen hade frivakt, då olyckan inträffade. Tre av dessa lågo, enligt honom, till kojs i fören på fartyget, medan Hammarström hade sin kojplats i aktern. Vid katastrofen sprang Hammarström omedelbart upp på däck och fick då se, att förriggen var bortsprängd och att endast en kort stump av stormasten fanns kvar. Han hade även märkt att en av de övriga besättningsmännen, som haft frivakt och legat till sängs, sprungit upp på däck. Sedan Hammarström hunnit fram till relingen var fartyget i så starkt sjunkande tillstånd, att allt redan då syntes hopplöst. Något närmare minnes Hammarström icke från de närmast följande minuterna. Samme besättningsman, som han observerat på däck, påträffade han sedan i vattnet. De två sökte sig sedan fram till vraket, där de klängde sig fast vid mesanmasten. Hammarströms kamrat måste emellertid efter en stund släppa taget, då kölden gjorde sig alltför kännbar. Dessutom hade kamraten inte hunnit få på sig några kläder, då han i hastigheten lämnade kojen. Någon annan av fartygets besättning kan Hammarström icke minnas sig ha sett.

Hammarström, som legat i vattnet från kl. 1 på natten till 9 på morgonen, betecknade natten som fasansfull, och han hade fått uppbjuda alla sina krafter för att hålla sig kvar vid vraket idet stormiga, kalla och regniga vädret.

 

En intervju med en av de räddade

Den av ”Gefion” räddade besättningsmannen, Aron Ragnar Pettersson, inkom i går med lotsångaren Stockholm till Fårösund samt fortsatte på eftermiddagen till Visby med eftermiddagståget från Lärbro och reste på aftonen över Stockholm till hemorten. En av Gotlänningens medarbetare hade på tåget ett samtal med honom och erfor då en hel del detaljer, i vilkas ljus katastrofen ter sig ännu ohyggligare än förut.

Jungman Pettersson är en helt ung man, endast 19 år gammal, men storväxt och kraftig, och har varit till sjöss blott 7 ½ månader. Den 11 maj påmönstrade han i Göteborg tillika med den övriga besättningen skonertskeppet Hans, som då skulle börja sommarseglationen. Olycksnatten hade han, styrman Berggren och lättmatrosen Blixt vakten från midnatt. Pettersson stod vid rodret och Blixt hade utkiken på backen. Det var ganska klar sikt, men vädret var stormigt och sjön gick hög. Omkring kl. halv 1 stötte fartyget med bogen mot en mina, vilken exploderade med ett fruktansvärt dån och vid explosionen flammade till och med ett så starkt sken, att de på däck varande nästan bländades. Bogen revs tydligen upp av minan och därjämte en god del av fartygets botten, spillror kastades högt upp i luften och såväl fockmasten som stormasten splittrades. Båda livbåtarna, som hade sin plats på skanstaket, gingo i småbitar. Ögonblicket efter detonationen störtade vattnet redan ned mot rorsmannen, som i största hast varskodde de tre i kajutan sovande. För de två, som befunno sig i skansen, var det redan för sent att göra någonting. Därefter ryckte Pettersson till sig ett livbälte, hopade överbord samt sam för livet undan det sjunkande fartyget för att undgå sugningen. Redan efter ett par minuter hade ”Hans” sjunkit så mycket, att endast någon liten del av skrovet höjde sig över vattnet. I hastigheten hade Pettersson icke hunnit sätta på sig livbältet utan sam hållande detta i handen. Efter en stund fick han tag i ett flak, en del av skanstaket, så stort att han nätt och jämt fick rum på det, och med hjälp av detta kunde han hålla sig flytande. Nu först fick han tillfälle att sätta på sig livbältet och hade sedan all möda att kunna hålla sig kvar på det lilla ”nötskalet”. Stående på knäna drev han på detta i den hårda blåsten undan från vraket, vilket snart var ur sikte. Under hela tiden hade han icke sett en skymt av någon av sina kamrater. Endast kaptenen hade han, i samma ögonblick som han skulle hoppa överbord, sett komma upp ur kajutan. Ända tills vår medarbetare sammanträffade med honom, hade han trott sig vara den ende överlevande, liksom förut den av ”Lilian” räddade konstapeln trott om sig.

Gång på gång sköljdes den skeppsbrutne i den höga sjön bort från sitt räddningsstrå, men för varje gång lyckades han ånyo under otroliga mödor kravla sig upp på det och haka sig fast. Så fortsatte han att driva i det kalla och regniga vädret. Väl var att han hade vakten, då olyckan inträffade, så att han var påklädd, eljest hade han sannolikt aldrig härdat ut. När han slutligen alldeles utmattad av de oerhörda ansträngningarna observerade det danska skonertskeppet Gefion och medelst vinkningar lyckades ådraga sig dess uppmärksamhet, var klockan 4 på eftermiddagen. Han hade sålunda drivit omkring i cirka 15 timmar och befann sig omkring 12 minuter från platsen för katastrofen. ”Gefion” satte ut en båt och tog honom ombord, varefter den så lyckligt räddade sjömannen blev omhuldad på bästa sätt av de gemytliga danskarna. Jungman Pettersson hade, då vi samtalade med honom, ej ord nog starka att prisa sina räddare för all vänlighet. Även ombord på ”Stockholm”, till vilken den räddade som bekant överfördes på onsdagsförmiddagen, omhändertogs han på ett mycket hjärtligt sätt. Danskarna skänkte honom präktiga kläder – hans egna hade blivit illa medfarna – och skodon, enär han vid minsprängningen endast hade trätofflor på fötterna.

”Gefion” styrde efter ombordtagandet av Pettersson mot olycksplatsen och fick då i två timmar kryssa i av vrakspillror uppfyllt vatten. Vid vraket låg fartyget stilla i en kvarts timma utan att dock besättningen kunde upptäcka vare sig skeppsbrutna eller lik. ”Gefion”, som var på resa från Sunderland till Sundsvall med last av stenkol, fortsatte därför sin resa.

Den räddade hann givetvis icke få med vare sig betyg eller övriga tillhörigheter från det sjunkande fartyget utan blev fullständigt utblottad. Han har emellertid sina föräldrar i livet i Oskarsström och avreste i går afton som nämnts dit. Sin håg för sjölivet hade han icke förlorat genom det inträffade, förklarade han. När tillfälle yppade sig, skulle han åter taga hyra men ville då helst komma ut på långturer. Lika angelägen som han var att framhålla den goda behandling som han åtnjutit på ”Gefion” och ”Stockholm”, lika starkt ville han också poängtera, att han trivts bra ombord på ”Hans”. Kaptenen hade varit en mycket snäll och präktig karl, och för övrigt voro de bra karlar allesammans, besättningsmännen. Det hade varit en bra skuta att segla med.

Trots sin ungdom måtte den räddade jungmannen besitta hart när otroliga krafter. Efter bärgningen ombord på ”Gefion” sov han nämligen endast i omkring 3 timmar, gick sedan upp på däck och hjälpte sina danska räddare att vända och sätta segel på ”Gefion”, som då just skulle lämna vraket. När vi samtalade med honom, föreföll han heller icke det minsta medtagen efter det långa kallbadet och de svåra strapatserna. Han hade endast skadat ena knäet något och kände nu ömhet i detta. (Källa: 396)

 

 

Omkomna:

 

Nils Gösta Wilander

f. 13/7 1884 i Villie, Malmöhus län. d. 26/5 1925 i Råå, Raus, Malmöhus län. Kapten. Gift den 17/12 1910 med Ester Alfhild K-A-dotter f. 17/1 1886 i Finland, d. 11/3 1975 i Raus, Malmöhus län.

 

Carl Oskar Berggren.

f. 15/10 1884 i Hjorted, Kalmar län. d. 26/5 1925 i Solstadsström, Misterhult, Kalmar län ”Omkommen vid minsprängningen av ångf. Hans.” ” Liket icke anträffat.”

Styrman.

 

Karl Bertil Harry Johansson Blixt

f. 6/11 1905 i Långaryd, Hallands län, d. 26/5 1925 i Enslöv, Sulfitfabriken, Espered, Hallands län ”Drunkning i Östersjön, genom minsprängning.”

Halmstads sjömanshus 69/27. Ogift.Lättmatros.

 

Olof Harald Arnoldsson

f. 21/8 1905 i Fjällbacka, Göteborgs och Bohus län. d. 26/5 1925 på Fjällbacka nr.224, Kville Göteborgs och Bohus län, (Gotska Sandön) ”Drunkning vid minolycka”. Jungman å skonerten Hans, som vid Gotska sandön minsprängdes den 26 maj 1925. Liket ej anträffat. Ringning i hemförsamlingens kyrka den 9 juni 1925.” Strömstads sjömanshus n:o 506. Ogift.

 

Carl Georg Svensson

f. 16/11 1901 i Bökesgård n:r 1, Harplinge, Hallands län, d. 26/5 1925 ”å församlingen skriven”, Eftra, Hallands län av ”drunkning. Enl. intyg från rederiet: Anställd å skonertskeppet ”Hans” av Halmstad och omkommen vid fartygets förolyckande genom minsprängning i Östersjön. Ogift. Jungman

  

Erik Gottfrid Fabian Engdahl

f. 9/12 1899 i Älghult, Kronobergs län, d. 26/5 1925 i ”Obefintlighetsboken”, Ljungby, Kalmar län. Ogift. Stewart.

 

 

Överlevande:

 

W(öinö?) K(onstantin?) Hammarström

(f. 7/6 1901 i Finland, d. 9/12 1982 på Övre Långvinkelsgatan 91, Helsingborgs Maria, Malmöhus län?). Råå, Raus, Malmöhus län. Konstapel.

 

Aron Ragnar Pettersson

Oskarström, Enslöv, Hallands län ? Jungman.

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig