Föregående sida

Väskindebo omkom i explosion ombord på kust-ubåten U4

   

Kust-ubåten U4 byggdes på Kockums varv. Sjösattes den 5 juni 1943 och levererades till flottan den 29 april 1944. Hon byggdes på bara 9 månader. Deplacement: 367 ton. Längd: 49.6 m. Bredd: 4.7 m. Maskineri: Dieselelektriskt 1 x 8-cyl turboladdad Kockum-MAN/WV-30/38 diesel, 1.100 hk, 1 x GA, 2 x EM, 2 x prop. Fart: 14/9 knop. Dykdjup: 100 m. Bestyckning: 3 - 53.3 cm TT M/32, 1 - 53.3 cm däckstub M/39, 1 - 20 mm lvakan M/40. Besättning: 26 man. Ubåten ombyggdes 1963-64 till jaktubåt och erhöll namnet Forellen. Utrangerades den 1 juli 1970.

 

---------------------------------------------------

 

Fruktansvärd explosionskatastrof på ubåt på Solöfjärden utanför Vaxholm

Väskindebo bland fyra omkomna

STOCKHOLM 28/1 (TT). En katastrofartad explosion varvid fyra man omedelbart dödades och två skadades inträffade kl. 19.30 på fredagskvällen (28/1 1949) ombord på kustubåten U 4, då denna befann sig på Solöfjärden utanför Vaxholm på ingående till Stockholm efter övningar i Östersjön. De döda är furir Ekwall, 27 år och ogift, hemmahörande i Ystad, furir Forslund, 28 år och gift, bosatt i Sundbyberg, vpl. Lundin, 26 år och gift, bosatt i Hudiksvall, samt vpl. Börje Steen, 20 år, ogift och hemmahörande i Väskinde på Gotland. De skadade är torpedmästare Axel Evert Ramstedt, gift och bosatt i Enskede, samt ubåtseldaren djupdykare Lundvall. Den förre har fått brännskador men någon livsfara föreligger icke. Lundvall är endast lätt skadad.

 

Explosionen skedde av hittills okänd anledning i batterirummet förut. Storartade räddningsförsök utfördes av ubåtspersonalen, som trots stor risk för ytterligare explosioner trängde in i batterirummet. I explosionsögonblicket höjde sig förskeppet, eldflammor slog högt upp och skrot yrde upp. Det elektriska ljuset slocknade och rodret låste sig på styrbords sida. Propellermaskineriet stoppades och fartyget blev helt manöverodugligt. Besättningen rusade upp på däck och tre män försökte komma de instängda till undsättning. Elden spred sig emellertid snabbt och trots upprepade försök med syrgasmasker kunde man inte få ut de nödställda.

I närheten av olycksplatsen befann sig minsvepare Landsort, vilken observerade att U 4 plötsligt började sända nödraketer. Landsort bordade U 4 och den 26 man starka besättningen så när som på de saknade togs ombord. En kustartilleribåt tillkallades från Oskar Fredriksborg. Medan Landsort ännu låg intill U 4 gjorde man nya försök att med minsveparens eldsläckningsanordningar begränsa eldhärden i omedelbar närhet av den helt fyllda ammunitionsburken. (sic) (ammunitionsdurken?)

Den stora risken för ännu en våldsammare explosion gjorde det nödvändigt att vidta omfattande försiktighetsåtgärder. Sedan ubåten övergivits mitt ute i fjärden lade sig Landsort på 300 meters avstånd och belyste haveristen med sina strålkastare. Så snart någon farkost närmade sig varnade man den.

Ännu vid 2-tiden natten till lördagen hade man ej med säkerhet kunnat fastställa de saknades öde, emedan man måste avvakta att explosionsrisken på U 4 minskades.

I marinledningens kommuniké om olyckan säges att explosionen sannolikt var en batteriexplosion. Besättningen kallades omedelbart på däck, och det visade sig då att endast ett fåtal uppehållit sig på förläggningsplatsen i förliga torpedrummet. Den skadade torpedmästaren Ramstedt, som man efter flera försök lyckades få ut, låg närmast luckan. I kommunikén omtalas vidare att man, då ansträngningarna att släcka elden var förgäves, stängdes alla däcksluckor för att om möjligt kväva elden, och då man bedömde att stor risk för ammunitionsexplosion förelåg lämnade samtliga fartyget.

 

Explosionsrisken kontrollerades varje timme

STOCKHOLM 29/1 (TT). Hela natten till lördagen låg kustubåten för ankar, belyst av minsveparens strålkastare, och varje timme gick en patrull ombord för att kontrollera temperaturen och explosionsrisken.

Vid ett-tiden på natten gjorde mariningenjörerna Everborg och Westergren ett försök att försedda med syrgasapparater tränga fram mot det förliga torpedrummet. Men då luckan dit öppnades slog tjock rök ut. Troligen pyrde elden fortfarande, ty röken tilltog så länge luckan var öppen. Den stängdes därför, och man beslöt att inte göra något nytt försök förrän på morgonen.

Två bogserbåtar beställdes ut från marindistriktet för att i dagningen vara beredda att bogsera bort ubåten. Med bogserbåtarna följde artilleri- och minexperter som skulle utröna faran för ev. explosioner i ammunitionsförrådet och syrgasbehållarna. Även en rättsmedicinsk expert följde med.

Om explosionsrisken inte anses föreligga, tas ubåten raka vägen in till örlogsvarvet, men eljest förs den till någon lämplig, avsides belägen brygga, där man då skall försöka tränga in i fartyget.

Ubåten Svärdfisken gick ut vid 22.30-tiden med läkare, mariningenjörer och de övriga experterna, och en timme senare for kommendör Weinberg ut till platsen med ubåten Sjöbjörnen. Han hade sällskap med marinöverdirektör Zetterström och marindirektör S. Samzelius. Ombord på minsveparen Landsort fick kommendör Weinberg rapporter av bl. a. fartygschefen och de båda mariningenjörerna.

 

Vi har varit förskonade från batteriexplosioner

På våra ubåtar under lång tid, säger kommendör Weinberg, beroende på de mycket stränga reglerna. Däremot är sådana olyckor relativt vanliga i England och U.S.A. Hos oss inträffade dylika olyckor huvudsakligen i ubåtsvapnets barndom, före och under första världskriget. Ubåtsbatterierna står längst nere i tryckskrovet, under durkarna i torpedrum o. s. v. När batterierna laddas, utvecklas syre och vätgas, d. v. s. knallgas. Denna absorberas och bortledes normalt av ett vittgrenat fläktsystem. Huruvida fläktsystemet inte fungerat tillfredsställande väntas komma fram vid expertutredningen.

Det betecknas som en lycklig slump, att vid explosionstillfället endast fem man befann sig i förliga torpedrummet, där vid den tiden på dagen ofta nästan hela frivakten brukar befinna sig.

 

En skadad blockerade torpedrummet

Torpedmästare Ramstedt räddades av maskinist D. Broman, flaggmaskinist P. Eriksson och styrman Larsson. När de först försökte komma in genom dörren till förliga torpedrummet var det svårt att få upp den. Det visade sig vara Ramstedt som låg framför dörren och blockerade den. Flaggmaskinist Eriksson trängde då in i torpedrummet genom den förliga torpedrummet och röjde upp något bland bråten framför dörren så att man sedan inifrån båten kunde få upp dörren så mycket att man kunde rädda Ramstedt den vägen.

Sedan man räddat torpedmästare Ramstedt gjordes flera försök att få tag på de fyra saknade där inne, men man såg ingen av dem i det rökfyllda rummet som var belamrat med bråte efter explosionen. Det brann då mitt i rummet.

Samtidigt med dessa räddningsförsök försökte man dämpa elden med eldsläckare ombord. Den lätt skadade eldaren Tore Rune Lundvall befann sig närmast dörren när explosionen inträffade. Han deltog i arbetet att rädda de instängda kamraterna och fick därvid en nervchock och blev rökgasförgiftad. På lördagsförmiddagen var han dock ganska kry igen.

 

Alla lugnt kvar på sina platser

Omedelbart efter explosionen kallades alle man på däck för att man skulle få kontroll på hur många som var skadade. Furir Jan Persson, som stod till rors då olyckan inträffade, såg flammor stiga upp ur förliga slussen och skrot som kastades upp därifrån. Eldaren Gillis Andersson, som uppehöll sig i manöverrummet träffades av en kraftig lufttryckvåg som slet av honom mössan och ryckte ur knapparna i kavajen.. Han kände också en kraftig sveda i ansiktet.

Ingen panik utbröt trots att ljuset släcktes över hela fartyget. Alla stod lugnt kvar på sina platser. Reservbelysningen tändes, maskinen stoppades och man väntade på ytterligare order. Vid explosionen låste sig rodret och ubåten fortsatte i en halvcirkel av den egna farten.

Med anledning av olyckan har tillsatts en undersökningskommission under ledning av inspektören för ubåtsvapnet kommendör S. Samzelius.

Fartyget är under bogsering på väg in till Stockholm och beräknas komma fram på lördagseftermiddagen. Tjocka försvårar och fördröjer emellertid inbogseringen.

 

------------------------------------------

 

Den omkomne Börje Steen var född den 10 november 1928 och son till ladugårdsförmannen Anders Steen på Skäggs och dennes hustru, danska till börden. Han efterlämnar utom föräldrarna en tioårig broder. Sin värnpliktstjänstgöring vid flottan började han den 3 oktober förra året. Sedan han slutat skolan arbetade han först på Skäggs gård, hade sedan anställning vid Gotlands järnväg, varefter han gick till sjöss. Innan han började sin värnpliktstjänstgöring,  hade han anställning som andre motorman på m. f. Svealand.

Stenn beskrives som en skötsam och bra pojke. Meddelandet om den hemska olyckan, som ledde till  hans död, har framkallat sorg och förstämning i socknen, där man med varm medkänsla erinrar sig att det inte är så länge sedan en annan familj vid Skäggs också miste en son genom olyckshändelse under militärövningar.

Då olyckan meddelades i radionyheterna i morse, hade Steens föräldrar ännu inte hunnit få underrättelse om den tragiska händelsen genom vederbörande militära myndighet. (Källa: 435)

 

------------------------------------------

 

Explosionen på U 4

Fartyget nu i Stockholm. – Offren ljöto en ögonblicklig död.

För tredje gången på relativt kort tid vajade flaggorna på Skeppsholmen och Galärvarvet på halv stång när U 4 vid 14-tiden på lördagen bogserades in till en av kajerna vid varvet. De föregående gångerna gällde det Nynäshamn- och Gotlandsolyckorna.

Så när som på ett par till hälften uppbrända madrasser som kastats upp på däck företedde U 4 inga yttre tecken på att någon olycka inträffat. I båtens inre var förstörelsen däremot enorm. De 18 britsarna, alla lösa och de flesta fasta inventarierna hade kastats om varandra och var sönderbrända.

Sedan docent Sjövall gjort en rättsmedicinsk undersökning av de omkomnas stoft fördes dessa på bårar och höljda i svenska flaggor till två ambulanser för vidare befordran till Stockholms stads bårhus. Två av offren låg omedelbart under nedgången till batterirummet, den tredje längre bort i rummet och den fjärde slutligen dold under bråten.

Under färden in till Galärvarvet hade man kunnat öppna fartyget för en preliminär undersökning. Ett försök gjordes tidigare medan fartyget ännu låg ute i Solöfjärden, men då började ny rökutveckling. Denna visade sig härröra från pyrande madrasser och sedan dessa avlägsnats syntes all risk för att elden skulle blossa upp på nytt vara eliminerad. Enligt kommendör Weinberg har man med säkerhet kunnat konstatera att det rört sig om en s. k. batteriexplosion, som man också från början anade. En sådan kan uppstå sedan laddning av batterierna pågått en stund och tillräckligt mycket vätgas bildats, vilken i förening med luft blir högexplosiv knallgas. Teoretiskt skall dock sådan explosion inte kunna ske om ubåtens vittförgrenade utsugnings- och fläktanordningar fungerar. Man får därför anta att ett fel uppstått på utsugningssystemet och att knallgas bildats och antänts i någon av fartygets s. k. fickor. En ytterst obetydlig gnista som kan uppkomma i en vanlig väggkontakt, är tillräcklig att utlösa, explosion.

De övningar som U 4 deltagit i ute till havs hade pågått i tre dagar. Dessförinnan hade fartyget legat på 14 dagars översyn. Övningarna bedrevs i samarbete med skolavdelningen. Nästan hela olycksdagen hade ubåten gått i undervattensläge för färd genom skärgården.

  

Chefen handlade rätt

Såväl kommendör Weinberg som övriga deltagare i undersökningarna har kommit till den slutsatsen att löjtnant Solbergs handlingssätt att sedan räddningsförsöken varit förgäves stänga luckorna till rummet varit den enda riktiga. De medicinska experterna uttalar nämligen att de fyra omkomna ljutit en ögonblicklig död.

Troligen blir det gemensam jordfästning av de fyra offren i nästa vecka. (Källa: 436)

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Kontakta sidansvarig