Föregående sida

Ubåtsincidenter utmed den gotländska kusten

 

Ryska ubåtar vid Fårö

Augusti 1929

Fem ryska ubåtar uppenbarade sig i morse ute vid Salvorev vid Fårö nordöstra udde. Flyget från Fårösund gick ut för att titta närmare på besökarna, som då avlägsnade sig. Något tvivel om fartygens identitet finnes icke. (Källa: 1046)

 

Ubåtarnas närgångenhet. Svenska flottan ansåg sig böra inställa sina luftövningar

Som Gotlands Allehanda på tisdagen meddelade voro natten till tisdagen fyra ubåtar, samtliga av rysk nationalitet, synliga vid Salvorev, vilket gav anledning till att flyget från Fårösund gick ut för att närmare konstatera faktum.

Det meddelas nu, att svenska kustflottan, som under pågående operativa övningar natten till tisdagen skulle utföra mineringar i de gotländska farvattnen, på grund av de främmande örlogsmännens närgångenhet ansågo sig böra inställa dessa. Enligt Dagens Nyheter avbröt kustflottan övningen och återvände till sin bas i Stockholms skärgård.

Undervattenbåtarna buro ingen flagga utan endast en vimpel. Genom deras nummer ansåg man sig kunna fastställa, att de voro ryska.

De närgångna gästerna bröto emellertid icke mot någon internationell överenskommelse, alldenstund de gingo en distansminut (1*) utanför tremilsgränsen och hade lantärnorna tända.

Det hör numera snart sagt till ordningen, att under den tid på sommaren, då den svenska flottan har sina övningar i Östersjön, något ryskt flottdetachement uppträder i en besvärande närhet av de svenska fartygens farvatten. Detta vittnar icke om något mera, utpräglat sinne för takt och internationell hövlighet. Det behöver knappast sägas, att det varit föga lämpligt, att de ryska ubåtarna skulle varit i tillfälle att observera den svenska flottans operationer, då den övar minläggning vid de gotländska kusterna. Den svenska flottans inställande av de pågående övningarna var därför en fullständigt självfallen åtgärd. (Källa: 1047)

 
 
 

Utdrag ur tidigare hemliga handlinger gällande ubåtsincidenter

1944 - 1945

15/2 1944 observerades utanför Gotlands västkust, ungefär 5' nord Visby, en u-båt. Händelsen stod sannolikt i samband med senare inrapporterade två stora tyska trupptransportfartyg på sydlig kurs, som samma dag siktats från ett svenskt handelsfartyg 28' nord Visby. Vedettbåten "Snapphanen" genomförde sökning med perifon efter ubåten utan att kunna upptäcka den.

 

31/1 1945 utsattes minsveparen Landsort på internationellt vatten för ubåtsanfall då fartyget ensamt var under gång mot Visby. Så snart torpedbanan observerats gick Landsort till anfall med sjunkbomber. Efter att under en kvart ha avpatrullerat anfallsområdet fortsatte Landsort resan till Visby.

 

1/2 1945 rapporterade chefen på minsveparen Landsort torpedskott mot Gotlandsbolagets av minsvepare eskorterade ångaren Gute. Med anledning av det inträffade inställde Gotlandsbolaget turerna under den 2 februari såväl från Nynäshamn som från Visby.

Ubåtsanfallen den 31 januari och den 1 februari föranledde att det bestämdes att "då svenska handelsfartyg åtföljas av svenska krigsfartyg, skall ubåt, som upptäckes i närheten av fartygen under sådana omständigheter, att anfall mot fartygen ägt rum eller kan befaras, omedelbart anfallas."

 

7/2 1945 rapporterade chefen för Gotlands marindistrikt att eskorterande jagare och vedettbåtar med ledning av perifonrapport från vedettbåt samma dag insatt upprepade anfall mot ubåt med sjunkbomber 10' väst Stenkyrkehuk.

Från trafikledaren på Bromma meddelades att det flygplan som den 7 februari klockan 19.05 avgått från Visby, klockan 19.20 belysts av strålkastare med gulaktigt sken från vattenytan. Flygplanets läge var då 65 km i bäring 340 från Visby på 700 meters höjd. Såsom synnerligen märkligt kan betecknas det faktum att de överlevande från Hansakatastrofen också iakttagit ett gulaktigt strålkastarljus.

Med anledning av att främmande ubåtar sålunda alltjämt förekommer i närheten av Gotlandstrafikens rout utfärdade chefen för marinstaben på uppdrag av chefen för marinen följande muntliga direktiv till chefen för kustflottan och chefen för Gotlands marindistrikt: "Därest ubåt siktas eller inlyssnas eller torpedbana observeras av örlogsfartyg som åtföljer Gotlandstrafiken, och det därvid insatta sjunkbomsanfallen icke giver synligt resultat, skall det åtföljande perifonförsedda fartyget kvarstanna på platsen för upptäckten. Genom fortsatt perifonavlyssning skall fartyget söka lokalisera ubåten och, om den åter inlyssnas eller observeras, genom förnyad sjunkbombsfällning söka tvinga den till ytan för att kunna fastställa dess nationalitet. Jaktfartyget skall kvarbliva på platsen minst ett dygn eller till dess chefen marinen genom chefen Militädistrikt Gotland medgiver att det återgår till basen. Om erforderligt skall genom chefen Militärdistrikt Gotlands försorg det utevarande jaktfartygets sjunkbombsförråd kompletteras eller fartyget förfångas av annat med fullt förråd av sjunkbomber."

Den 7 februari 1945 rapporterade chefen för Gotlands marindistrikt att eskorterande jagare och vedettbåtar med ledning av perifonrapport från vedettbåt samma dag insatt upprepade anfall mot ubåt med sjunkbomber 10' väst Stenkyrkehuk.

 

8/2 1945 meddelade chefen för Gotlands marindistrikt att en fiskare föregående dag på samma plats iaktagit laternor som sannolikt tillhörde en ubåt.

 

10/2 1945 rapporterade chefen för Gotlands marindistrik att från Hallshuks kustbevakningsstation siktats ett fartyg utan lanternor, troligen ubåt. Fartyget försvann omedelbart. Med anledning därav detacherades Arholma och en hjälpvedettbåt för ubåtsspaning inom territorialvattengränsen Visby - Fårösund under natten.

 

9/3 1945 rapporterade chefen för Gotlands marindistrikt att motorljud, troligen från en ubåt under natten avlyssnats i farvatten NNV Stora Karlsö. Samma dag utförde jagaren Sundsvall sjunkbombanfall, utan resultat mot av minsveparen Bredskär inlyssnad ubåt i närheten av den på sydlig kurs framgående Gotlandsångaren Drotten.

 

31/3 1945 rapporterade Fårösunds kustbevakningsstation en ubåt i bäring 160 på 3' kurs SW. Endast periskopet var synligt. Samma dag hade flygspaning konstaterat en tysk ubåt (U 31) i ruta 55664. Tornet var målat i blågula ränder i T-form.

 

9/4 1945 rapporterade chefen för Gotlands marindistrik att fiskare siktat en främmande ubåt klockan 19.00 omkring 300 meter från Nors fiskläge vid Hallshuk. Ubåten gick till sjöss och dök men intog kort därpå övervattensläge. Arholma utsändes för ubåtsspaning inom territorialvattnet. Chefen Miitärdistrikt Gotland begärde med hänsyn till den under påföljande dag planerade trupptransporten flygspaning hos chefen marinen, vilket denne beordrade. Spaningen upptäckte inget av vikt.

 

10/4 1945 inlyssnade vedettbåten "Snapphanen" troligen en ubåt klockan 07.00 i ruta 586811. Inget anfall sattes in. Vid förhör med de uppgiftslämnande fiskarna framgick av uppvisade silhuetter att ubåten varit av rysk nationalitet.

 

17/4 1945 anbefallde chefen Gotlands marindistrikt att tillsvidare en hjälpvedettbåt skulle avpatrullera kuststräckan Högklint - Hallshuk i omedelbar närhet av de svenska fiskebåtar som bedrev fiske där. Åtgärden var föranledd av rapporter om misstänkta fartyg som siktats av fiskare på Gotlands västkust.

 
 
 

Ubåtsjakt utanför Hall

9/4 1945

HMS Arholma på jakt

Fiskare såg mystisk båt, flyg eskorterade Gotlandsbåten

Några fiskare vid Nors i Hall iakttogo i går kväll, vid 19-tiden, ett fartyg utanför Nors, vilket de till en början trodde vara en fiskebåt, men som de senare funno iakttagelsen mystisk rapporterade de saken till myndigheterna.

Man befarade nämligen, att det kunde röra sig om en ubåt. Detta förorsakade att ”Arholma”, som låg i Visby hamn, slog larm på sin besättning, vilken uppehöll sig på permission iland. Matroserna, som bevistade biografer och kaféer, beordrades genast ombord varefter ”Arholma” begav sig till den angivna platsen för iakttagelsen.

Från ”Arholma” kunde emellertid inte upptäckas någonting vid de efterforskningar som gjordes. Inga sjunkbomber fälldes. ”Arholma” gick ut klockan 23,30 från Visby och återkom kl. 6 på tisdagsmorgonen.

Under tisdagsförmiddagen anlände till Visby en eskort bestående av två passagerarfartyg med bl. a. en större kontingent värnpliktiga ombord. Med anledning av ubåtslarmet ordnades förstärkt flygspaning åt eskorten. Flygarna hade emellertid inga iakttagelser rörande ubåten att rapportera.

I ett meddelande till Stockholms-Tidningen heter det att ”tre fiskebåtar siktade vid 19-tiden på måndagen en ubåt av okänt nationalitet ligga 300 meter utanför kusten vid Nors fiskeläge på Gotland. Då fiskebåtarna närmade sig intog den främmande örlogsbåten undervattensläge. Så fort sig göra lät inrapporterades förhållandet för marindistriktet, och marinen detacherade omedelbart fartyg och flyg till platsen. Senar kunde kraftiga strålkastarsken iakttagas nordnordväst om Visby på ett avstånd, som uppskattas till20 distansminuter.  

    

Här ovan återgivna uppgifter stämma dock inte helt överens med vad Gotlänningen erfarit av en av de fiskare som iakttog det mystiska fartyget utanför Nors. Hr Bertil Friberg, berättar sålunda, att man i går kväll gjorde iakttagelsen från ett par fiskebåtar. I dessa befunno sig två personer i varje båt och man var sysselsatt med att lägga ut garn för strömming. Hr Friberg såg först den underliga båten från land och antog, att den inte heller låg så långt ute till sjöss. Den liknade dock knappast en vanlig båt, den var hög på mitten och blev lägre ”åt båda ändar”, påminnande om en spole. Till en början trodde man att föremålet var ganska nära, och då hr Friberg tillsammans med sin kumpan sökte ro närmare visade det sig, att farkosten måste ligga åtskilligt längre bort än man först trodde. Hr Friberg kunde dock inte anse att det mystiska fartyget förflyttat sig något utan det torde ha legat stilla. Att det föreföll ligga så nära, torde berott på en synvilla. Det verkliga avståndet uppskattar hr Friberg till 3,500 meter. Fiskarna förmodade dock till en början att det måste röra sig om en fiskebåt. De funno emellertid som sagt formen mystisk. Ännu mer förbryllande verkade det när ett klart ljus med vitt sken tändes på den underliga båten. Detta var anbringat ganska högt över vattenytan, vilken väl återspeglades i skenet. Fiskarna, återvände vid 20-tiden iland och båten låg då kvar. Man anmälde emellertid iakttagelsen för myndigheterna när det kunde tänkas att det rörde sig om en ubåt. Men att det verkligen var en ubåt kan man dock inte vara säker på, anser hr Friberg. (Källa: 437)

 
 
 

Ubåtsincident i Fårösund

Juli 1955

En händelse som varit hemligstämplad under många år. Ingen har pratat om det, inte heller har något skrivits om händelsen. Förrän nu. Nedan berättelse kommer från en vid den tiden värnpliktig vid KA 3 i Fårösund som var ögonvittne till det hela. Hans berättelse är hämtad från (Hässlöbladet 2008:1. F 1 Kamratförenings tidning).

Ett minne från kalla kriget på 50-talet.

Hans Johansson bördig från Dingtuna har stigit fram och berättat om sitts livs äventyr som värnpliktig soldat/skytt/riktare vid Kustartilleriet KA3. Händelserna har varit helt gömda och glömda av medierna tack vare sekretess och tystnadsplikt. Nu 50 år efteråt kan historien berättas.

Det var en julidag 1955, mitt i en manöver, då man bogserade sjömål utanför Gotlands nordöstra hörn vid inloppet till Fårösund. KA 3 hade en pjäsplats med 3st 15,2 cm rörliga kanoner vid en by som hette Trälge för att kunna beskjuta inloppet och en sektor ut i Östersjön. Man antog med rätta att ryssarna var intresserade av både manövern i sig, skjutmålen och vad man i övrigt hade för sig på den svenska sidan. Enklast var det förstås att spionera med ubåt. Hans J. stod ensam vakt vid pjäserna, övrigt manskap och officerare var ”på lunch”, en och annan stridsdomare syntes i buskarna eftersom det ju pågick en stor manöver. Han spanade av vattenytorna, allt var lugnt, den egna dragbåten med sitt uppbyggda sjömål låg också stilla. Man sköt dagligen med pjäserna på detta mål men förstås inte med stridsladdad ammunition. Plötsligt såg han i kikaren ett periskop som sakta rörde sig från havet i riktning mot sundet. Han slog förstås larm och mycket snabbt kom löjtnanten Nyholm per motorcykel. Efter en kort redogörelse såg denne också ubåten i sundet. Strax därefter kom överste Stadhe som också bevittnade ubåten, man kontrollerade snabbt att ingen egen fanns i området.

Överste Stadhe drog då storlarm och beordrade hämtning av stridsladdad ammunition från Fårösund. Man fastslog läget på ubåten och riktningsmanskapet fick order att följa ubåten och ge kontinuerliga direktiv till pjäserna - nu var det på riktigt! Hans J fick hela tiden nya pjäsvärden för att kunna skjuta mot ubåten och han fick ut 13 st stridsladdade granater (inställda som sjunkbomber med zontändrör).

Stadhe gav order om ett skott med de skjutvärden som fanns, det var tydligen så effektivt att ubåten omedelbart drog ner periskopet. Det fanns dock andra möjligheter att följa målet och med kontinuerligt nya riktvärden fortsatte batteriet att skjuta verkningseld. Efter tredje salvan konstaterade man att ubåten höll på att vända men man fortsatte att skjuta. Inget hände. När man bara hade 2 granater kvar beslöt Hans J. att korrigera skjutvärdena en aning och plötsligt efter det 12:e skottet kom ubåten upp till ytan, luckan öppnades och man viftade med vit flagg. Hans J. frågade om han fick sätta dit det 13:e skottet mitt i prick men nekades förstås.

Ubåten fortsatte i ytläge österut och försvann ur Hans J:s siktlinje. Sedan hördes inte ett ord om händelsen. Den var naturligtvis sekretessbelagd mitt under det kalla kriget men inte ens inom batteriet kom det fram någonting om fortsättningen. Detta handlar ju inte om det enda ryska ubåtsintrånget under den perioden men det var nog en av de mest spektakulära med så många avfyrade stridsladdade granater. Hans Johansson lever och bor i Västerås men minns fortfarande spänningen! Nedtecknat av Rune Domås, Västerås.

 

 
 

Fårölots såg ”spök-ubåt” i Norra Gattet - Film-hyrd torpedbåt jagade med trotyl

Sandrew-truppen siktade periskop under inspelning

9 Augusti 1955

En främmande ubåt upptäcktes på tisdagsförmiddagen (9/8 1955) utanför norra inloppet till Fårösund. Upptäckten gjordes dels från motortorpedbåten T 103 ”Polaris”, som lånats ut till Sandrew-ateljéerna för inspelning av marinfilmen ”Blånande hav”. Dels har ubåten observerats i övervattensläge av en lots på Fårö. Bland dem som upptäckte ubåten var regissör Gunnar Skoglund och skådespelaren Jan von Zweigbergk. Torpedbåten jagade ubåten med trotylladdningar. Ett stort spaningspådrag spanade därefter hela dagen efter den.

 

Det var från T 103 som ubåtsperiskopet observerades. T 103 deltog som bekant i ”Operation Gute”.

 

Enligt marinstaben gjordes redan kl. på tisdagsmorgonen en första iakttagelse av den främmande ubåten. Det var med marinens samverkande spaningsorgan som vid detta klockslag såg ubåten i övervattensläge i samma farvatten och klart inne på svenskt område. Ubåten var målad i mörk, nästan helt svart färg.
T 103 ”Polaris” uppehöll sig 2 distansminuter norr om Svingrunds fyr inom yttre svenskt territorialvatten. Periskopet visade sig c:a 15 sek. Filminspelningen avbröts omedelbart, sedan upptäckten gjorts.
Torpedbåtens bestyckning bemannades, sedan man kontrollerat att ingen svensk båt uppehöll sig i farvattnen. Periskopet var dock försvunnet innan man kom till den plats där det upptäcktes. Vattnen däromkring är mycket goda ubåtsvatten med djup på upp till 100 meter. Spaningar med flyg och kustartilleriets fartyg igångsattes omedelbart, men ubåten torde ha kommit ut på internationellt vatten bara 15 min. efter det upptäckten gjordes. Spaningarna avbröts därför vid 17-tiden.

Ubåten uppehöll sig i farvatten som ingår i KA 3:s skyddsområde. Det är vid platsen svårt att lokalisera en ubåt, eftersom där råder skiftande strömmar.
Meddelandet om ubåten lästes upp vid sju-nyheterna  i radio och då gav sig 34-årige lotsen Erik Petersén, Fårö, tillkänna. Någon gång mellan kl. 8 och 9 stod jag utanför lotsbostaden och fick då plötsligt se en ubåt som befann sig i övervattensläge gå norrut med en hastighet av c:a 3 knop under 10 minuter. Ubåten gick en distansminut norr om Aurgrund, eller som han senare erinrade sig i bäring 345-350 gr. från Aurgrundet inne på eller strax intill det s. k. ”Svingrundet”. Jag fäste mig till en början inte så mycket därvid. Det har ju varit ganska gott om örlogsmän härute under sista tiden och jag var fullt övertygad om att det rörde sig om en svensk ubåt som i något ärende låg där. Emellertid gick jag efter en kikare och tittade ut på havet för att söka identifiera båten. Det enda jag därvid kunde se var att båten inte var någon större typ. Däremot kunde jag inte iakttaga några som helst identifieringstecken.. Jag gick så ned i källaren för att uträtta några ärenden. När jag efter cirka 20 minuter lom tillbaka var ubåten borta. På havet såg jag bara de två kustbevakningsfartygen ”Granat” och troligen ”Krut” som höll på med målbogsering efter vad jag kunde förstå. De fartygen befann sig betydligt längre västerut och cirka 2 distansminuter från Svingrundet. Jag såg nu dessutom en motortorpedbåt, troligen T 103 Polaris, som var på väg längre norrut cirka 0 till 8 grader.

Att hr Petersén skulle ha kunnat förväxla ubåten med motortorpedbåten anser han som absolut uteslutet. Ubåten låg ju så nära intill, säger han. Jag såg varenda detalj så tydligt. Men den måste ha gått i undervattensläge innan den gick därifrån annars skulle jag absolut ha sett den ute på havet.

Vid förhör inför KA 3:s officerare har Petersén ritat en skiss av ubåten. Petersén har även ritat en skiss av motortorpedbåten T 103, som han såg gå mot norr en kort stund efter att ubåten passerat. Av skisserna att döma, har inte Petersén förväxlat fartygen

 

Lotsen Peterséns skiss av den främmande ubåten som han följde i 15 min.

 

Under måndagen uppehöll sig den svenska ubåten ”Svärdfisken” utanför Fårö och gjorde upp- och nedstigningar i samband med filminspelningen. Befolkningen på Fårö samt KA-personalen som eventuellt såg den främmande ubåten har därför förväxlat den med ”Svärdfisken”, som dock inte befann sig i de trakterna på tisdagen. (9/8 1955)

 

Gunnar Skoglunds version

Ubåtsperiskopet har iakttagits av minst fyra personer, en av dem är regissör Gunnar Skoglund, som säger till Allehanda:
− Vi höll på med de sista scenerna för ”Blånande hav” Ola Svensson spelar befälhavare på båten och 1:e officer är Jan von Zweigbergk. Enligt manuskriptet har båten kommit från Norsfjärden och skall till Fårösund. Det befängda i denna historia är att det ingår i filmen att motortorpedbåten skall upptäcka en ubåt.

 
”Vi hade kunnat filma periskopet.”

Vi hade kameran på babordssidan. Den sköttes av fotograf Sven Nyqvist. På styrbordssidan står Ola och Jan och repeterar rollerna, när jag plötsligt ser Jan stå och stirra på ett föremål utanför båten, berättar Gunnar Skoglund.
Jag tar klappbrädet för att låta kameran gå för en scen, samtidigt som jag vänder huvudet åt samma håll som Jan von Zweigbergk. Då ser jag inte mer än 50 meter från båten mellan oss och stranden ett gulvittsvart föremål. Det hade en mansarms längd och så utbrister jag: ”Vad i herrans namn är det där?!!”
Samtidigt ser 1:e signalmannen Lennart Persson åt samma håll och upptäcker periskopet. Han meddelar fartygets ordinarie befälhavare kapten Per Rydberg sin upptäckt: ”Ubåtsperiskop tvärs ut om babord.” Inspelningen avbrytes omedelbart. Vi hade kunnat få ett 100-procentigt bevis på att vi talar sanning om vår filmfotograf. Om han vridit kameran 45 grader så hade han kunnat filma det främmande periskopet, som var riktat mot oss.

 

Romantik blev allvar.

Det solglittrande romantiken blev plötsligt ett fruktansvärt allvar, fortsätter regissör Skoglund. Torpedbåtens kanon bemannades snabbt och stridsammunitionen var framme inom ett ögonblick. Den stora aktivitet som upptäckten utlöste ombord varnade uppenbarligen ubåten, som var försvunnen innan vi hunnit komma så mycket närmare den.
− Jag är närsynt, och jag skulle inte ha litat på vad jag själv såg, fortsätter regissör Skoglund, men eftersom Jan von Zweigbergk och förstesignalisten har goda ögon kan vi inte ha tagit miste.
Sedan ubåtens periskop försvunnit höll kapten Rydberg ett kort förhör med de tre iakttagarna. De lämnade alla samma uppgifter. Man har därför inte ansett sig kunna anta, att någon synvilla föreligger. I spaningarna deltog T 103, ”Granat” och ”Krut” samt ett spaningsplan från F 11 (Kungl. Södermanlands flygflottilj)

 

Femte främmande ubåten

Detta är den femte upptäckten av ubåtar sedan i juni i år, där iakttagelserna är av sådan art, att man inte utan vidare kan avfärda dem, upplyser man på marinstaben.

 

Ubåten såg marina övningar?

I måndags gjorde svenska ubåten ”Svärdfisken” upp- och nedstigningar vid Fårösund i en övning, som filmades för ”Blånande hav”. I går morse hade ett KA 3-batteri skarpskjutning i närheten av den plats, där det främmande periskopet upptäcktes. Det är möjligt, att ubåtens uppdykande kan ställas samman med de militära övningarna, säger kommendörkapten Ragnar G. V. Larsson i Visby.

 

      

Skådespelarna Karl Erik Forsgård (t. v.) och Jan von Zweigbergk var ombord på T 103, när ubåten upptäcktes, von Zweigbergk såg ubåten först.

 

Ubåtsjakt dagen före:

Denna bild togs av Sandrew-fotograferna ombord på motortorpedbåten T 103 ”Polaris” under måndagen, då man filmade ubåtsjakt för ”Blånande hav”. Igår blev pjäsen verklighet. T 103 fällde trotylstavar mot den främmande ubåten, som ett fullt pådrag av flyg och kustfartyg sökte hela tisdagen.

 

”Såg folk ombord…”

Tack vare lotsen Erik Petersén vid Norra Gattet kan man bilda sig en ganska klar bild av den främmande ubåten i Fårösund. Någon möjlighet att avgöra nationaliteten finns dock ännu ej.
Så här anger Erik Petersén ubåtens utseende: den var liten – jämförbar med en svensk kustubåt – den hade ett torn men f. ö. rent däck, färgen var mycket mörk, betydligt mörkare än svensk ubåtsfärg.
− På däck syntes inte en själ, berättar hr Petersén. Men det fanns människor uppe i manövertornet. Någon möjlighet att avgöra uniformen på vederbörande fanns dock inte.

Från marinen konstaterar man: − Ubåten var inte svensk. Hur en utländsk ubåt vågar uppträda så utmanande fattar jag inte. Men ”utö-ubåten” gick ju också upp till ytan.

Svenska marinen har vissa instruktioner när det gäller avvisa främmande ubåtar från svenskt vatten. I första hand gäller det att avvisa det främmande fartyget. Genom beskjutning av exempelvis periskop söker man tvinga upp ubåten. I detta syfte kan även sjunkbomber fällas – dock på så sätt att ubåten inte skadas allvarligt.

Skulle den främmande ubåten ej gå upp till ytan och avlägsna sig från svenskt vatten får man tillgripa våld.

 

Skissen ovan anger de två platser där ubåten med säkerhet observerats. Vid det första krysset sågs ubåtsperiskopet från torpedbåten. Lotsen Erik Petersén såg ubåten på norrut i överläge.

  

Trotylstavar bet ej vid dramatisk jakt

Jakten efter den främmande ubåten i Fårösund fick en dramatisk epilog. Torpedbåten ”Polaris” gick för full fart in till Fårösund, hämtade ett parti trotylstavar och stack till sjöss för att söka tvinga upp ubåten. I närheten av den plats periskopet siktats fälldes trotylen som detonerade i sjön. Ubåten hade dock undkommit. För att vara under fredstid blev intermezzot i Fårösund sensationellt. Marinen har tidigare inte behövt använda våld mot inkräktande fartyg.

Enligt vad GA erfarit iakttogs det främmande periskopet bara i 15 sekunder från ”Polaris”. Fartygschefen, kapten Per Rydberg hann aldrig se det. Han stod i radarrummet när larmet gick.
− Tyvärr är inte T 103 utrustad med sjunkbomber, säger löjtnant Sture Lindberg. Någon möjlighet att öppna kanoneld fanns inte heller. Innan kanonen mannats i villervallan av filmare, var ubåten försvunnen. Fartygschefen valde att med högsta fart gå till Fårösund för att hämta sprängladdningar på c:a 1 ½ kg. vardera. Man fick snabbt trotylstavar ombord och stack åter till sjöss för att uppsöka platsen för intermezzot. Samtidigt sattes filmsällskapet i land. Man fick aldrig kontakt med ubåten men man lät c:a tjugo trotylstavar gå. Det blev kraftiga detonationer i sjön. Några tecken av ubåten syntes ej. Ubåten hade i dykningsögonblicket nordostlig kurs. Detta avslöjades av periskopets strimma på vattnet.
− Sedan några dagar råder skärpt stridsberedskap vid kustförbanden och marinen, säger löjtnant Lindberg till sist. Anledningen är de ”spökubåtar” man iakttagit på fastlandet. Därför kom det här inte alldeles överraskande.

  

 

Marinmyndigheterna detaljgranskar Fårösundslotsens skiss av ubåten

Vilken nation tillhör de iakttagna ubåtarna? – utredning

MARINMYNDIGHETERNA väntas redan under torsdagen kunna detaljgranska den skiss som lotsen Erik Petersén på tisdagen gjorde av den främmande ubåten utanför Fårösunds norra gatt. Inom marinledningen kommer man att sammanställa de olika skisser och rapporter som gjorts över främmande ubåtar som varit synliga i våra farvatten i sommar för att därigenom om möjligt komma till klarhet om vilken nation de tillhör. Så fort marinledningen är klar med undersökningen av det inkomna materialet kommer en kommuniké att sändas ut om resultatet.

 

 

Även lotsdottern såg ubåten

RITADE EN SKISS

Liknar nästan exakt faderns

ALLT FLERA samstämmiga vittnen bekräftar på ett ovedersägligt sätt den främmande ubåtens uppträdande utanför Aurgrundet på tisdagsmorgonen. Uppgiften om att även Fårölotsen Erik Peterséns 11-åriga dotter Beatrize skulle ha iakttagit ubåten ute vid Aurgrundet när den före kl. 9 på tisdagen var på utgående ur norra gattet synes av allt att döma stå sig.

Enligt vad Gotlänningen erfarit förhåller det sig så att hr Petersén som tjänstgör som f. lots vid Aurgrundet, under söndagen hade besök på sin arbetsplats av sin hustru och sina två barn, Beatrize som är 11 år samt en sexårig son. Dessa som annars är bosatta i Fårösund, stannade kvar vid norra gattet till tisdagseftermiddagen. På morgonen hade de båda barnen begivit sig ned till stranden för att bada. Flickan hade då fått se en ubåt som var på utgående ur sundet. Båten gick i övervattensläge och mycket nära Augrundet, som flickan tyckte från sin plats, bara några meter ifrån. Efter en stund försvann båten bakom holmen och hon väntade att den skulle komma fram på andra sidan. Men den syntes aldrig mer. När den försvann måste den ha varit mycket nära Svingrundet. Vid det samtal Gotlänningen haft med fru Petersén framhåller hon sin bestämda uppfattning att flickans uppgifter är riktiga.
− Barnen var och badade på morgonen innan vi åt frukost, efter frukosten städade jag bostaden. Vid 10-tiden såg jag på klockan ty jag skulle åka till affären. När jag nu tänker efter måste det ha varit just i det aktuella ögonblicket, alltså före kl. 9 på tisdagen som barnen vistades vid stranden.  Flickan känner mycket väl till en ubåt och senast dagen innan hade min man visat henne på en sådan.

Efter iakttagelsen har även hon gjort en teckning av den utgående ubåten. Den stämmer nästan exakt med den min man gjort. Ändock har hon inte varit i kontakt med honom sen de skildes på tisdagen.

Hon har ej heller sett den skiss som varit införd i tidningspressen. Och dessutom vidhåller hon på det bestämdaste sina uppgifter, slutar fru Petersén.

 

 

Okänd ubåt vid Lausholmar redan på söndagsmorgonen

 

 

Ytterligare en iakttagelse av främmande ubåt i gotländska farvatten har inrapporterats till marindistriktet. Strandvakten John Berg i Ljugarn har omtalat att han vid 5.30-tiden på söndagsmorgonen (7/8 1955) inne på svenskt farvatten ung. mitt mellan Gräsholms- och Storholmsprickarna sett en ubåt med kurs på Sysne, varefter den svängde österut. Han såg ubåten i ung. 10 min.

Hr Berg var tillsammans med en tältande jämtlänning, hr Gustav Åhlén från Aspnäs, och det var denne som först fick syn på ubåten. Som var mörk till färgen och hade en rätt kraftigt, tillbakalutat torn. Fartyget hade inga igenkänningstecken och ingen människa syntes ombord.
Marindistriktet sände genast en man till Ljugarn för att få närmare uppgifter om iakttagelserna som kommer att granskas med stor uppmärksamhet av marinledningen. I allt väsentligt överensstämmer denna ubåt med den som sågs i Fårösund. Till saken hör att både Fårösund och Ljugarn hör till de ”ömtåliga” områdena på Gotland ur försvarssynpunkt.

 

 

Skiss över området där den främmande ubåten iakttogs

 

Marin kommentar till ubåtsupptäckterna

I ONSDAGENS RADIOEKO kommenterades upptäckterna av de främmande ubåtarna av pressofficeren för marinen kapten Roland Engdahl:
− Återigen har rapporter influtit om främmande ubåtar inne på svenskt territoralvatten, sade han. Trots att fartygs- och flygspaning omedelbart igångsattes har det inte varit möjligt att fastställa den främmande ubåtens identitet.
Vad har man då för möjligheter att lösa en sådan uppgift? Man måste hålla i minnet att en ubåt är konstruerad för att uppträda osedd. Den skall kunna förflytta sig långa sträckor dold under havets yta med möjligheter att dyka upp överraskande var som helst, till havs eller vid en främmande kust, genomföra ett anfall eller göra en observation och sedan spårlöst försvinna. Det är därför en svår och omfattande uppgift att utefter en lång kust som vår vara beredd på sådana påhälsningar. Det fordras bevakningsorgan i land, det fordras spaningsflyg och det fordras fartyg som är utrustade att kunna lokalisera och även anfalla ubåtar som uppträder i undervattensläge.

De enheter som har härför erforderlig utrustning med hydrofoner, sjunkbomber m. m. är våra jagare, fregatter samt en del minsvepare. Motortorpedbåtarna t. ex. har ingen sådan utrustning.. Av våra sammanlagt 15 jagare är f. n. bara 5 utrustade, av 6 fregatter 1 och av våra 14 större minsvepare 3. För att hålla en precis kontroll av våra farvatten skulle det fordras att flera fartyg rustades men även pådragning av den marina bevakningsorganisationen i land. Detta skulle emellertid medföra inkallelser av värnpliktiga för kostnader som inte kan bestridas av marinens ord. övningsanslag. Vad vi då kan göra är att i samband med övningarna ombord och i land öka uppmärksamheten mot de objudna gästerna. Om ubåtsjaktutrustat fartyg får kontakt med en främmande ubåt på svenskt vatten skjuts varningsskott i en eller annan form för att få upp ubåten till ytan. Nonchalerar den denna anmaning så blir det sjunkbomber. Om behovet av för ubåtsjakt användbara fartyg är stort i fredstid för att man skall kunna hålla uppe en effektiv kontroll av våra farvatten så kommer detta behov att i krig bli än större. Att det är nödvändigt öka antalet ubåtsjagande fartyg i flottan har också chefen för marinen kraftigt understrukits i försvarsutredningen i höstas. Man får därför hoppas att denna fråga vederbörligen beaktas vid den förestående parlamentariska försvarsberedningen.

 

 

Ingen sovjetisk ubåt befann sig vid svenska kusten 14 juli−2 aug.

SOVJETAMBASSADEN i Stockholm har till UD framfört ett meddelande av innehåll att med anledning av pressuppgifter om främmande undervattensbåtars uppträdande vid svenska kusten den 14 juli och 2 augusti en minutiös undersökning gjorts av sovjetiska vederbörande. Denna har givit till resultat att ingen sovjetisk undervattensbåt vid nämnda tillfälle befunnit sig på svenskt territorialvatten eller i dess närhet.

 

 

Den främmande ubåten sågs vid Lutterhorn även i onsdags

En hel familj, folkskollärare Roland Thörnblom från Norrköping, hans fru Ruth och deras två söner 10-årige Karl Magnus och 12-årige Christer, uppger sig på onsdagen mellan kl. 14.15 och 15 utanför Lutterhorns fiskehamn på Fårön ha sett en ubåt, som efter beskrivningen att döma är identisk med den som fårölotsen Erik Petersén iakttog och ritade av på tisdagen.

Familjen Thörnblom, som semestrar på Fårön, höll till på stranden, där folkskollärare Thörnblom stod och målade. De båda pojkarna lekte i vattnet och fick plötsligt se ”en underlig båt” dyka upp en bit ut. De ropade på sin mamma och frågade vad det var för sorts fartyg – och fru Thörnblom såg genast att det var en ubåt. Den gick under c:a 10 minuter i övervattensläge och under tiden sprang pojkarna till hr Thörnblom och berättade vad de såg. Själv hann emellertid hr Thörnblom inte se mer än tornet, ubåten hade alltså börjat dyka igen.
− På kvällen gjorde vi hela familjen ur minnet teckningar av båten, som jag själv iakttog som svartblå medan min fru och pojkarna uppger att den var gråblå, säger hr Thörnblom. Marinledningen kommer nu att få se på teckningarna under fredagen, då vi så detaljerat som möjligt skall redogöra för våra iakttagelser.

 

 

T 103 förväxlas med ubåt. KA ökar gångberedskapen

 

 

Manövertornet liknar en ubåts

Den nya svenska motortorpedbåten har ett manövertorn, som i hög sjö kan förväxlas med en ubåts. På fredagen lämnades en rapport på Fårö, om att en ubåt siktats. Det visade sig vara T 103.

Ytterligare vittnesmål om främmande ubåtar utanför Fårö har lämnats till Marindistriktet. En av dem, som gjordes av en semestrande folkskollärarfamilj, har tillsammans med skisser överlämnats till marinledningen. Bevakningen kring Gotland kan inte skärpas i högre grad än vad som redan skett, om man inte skall tillgripa inkallelser.
− Allmänhetens intresse för kustbevakningen och uppsikten efter ubåtar har visat sig vara bra, heter det på militärt håll.

 

 

Nya ubåtsiakttagelser tas med viss reservation

Nya rapporter om iakttagna ubåtar har ingått till Gotlands marindistrikt, som givetvis gör allt för att  få varje fall så grundligt som möjligt undersökt. Det finns emellertid anledning att ta de talrika rapporterna med viss reservation, framhåller kommendörkapten Larsson, som för sin del tills vidare inte anser mer än en observation – den från ”Polaris” – klart bekräftad.

Kommendörkapten Larsson poängterar särskilt den stora möjligheten att förväxla en ubåt med en motortorpedbåt. Speciellt är det svårt att på långt avstånd utan en förstklassig kikare kunna avgöra om det verkligen är en ubåt men ser.

Nu senast har två musikfurirer och två musikelever vid I 18 rapporterat, att de på måndagskvällen (15/8 1955) mellan kl. 19,45 och 20,55 utanför Visby sett en ubåt, och vidare skulle vid 8-tiden på tisdagsmorgonen ett periskop ha observerats i Fridhemsbukten. De fyra såg ubåten, då de var ute och pilkade torsk i en båt 2 km till havs. Ubåten gick på internationellt farvatten och kunde enligt deras åsikt inte vara svensk.
Under sin fisketur observerade de fyra även en del andra fartyg, bl. a. ”Christofer Polhem”, som var på ingående till Visby. Från ”Christofer Polhem” har man emellertid inte vare sig med radar eller på annat sätt observerat någon ubåt. Det bör också tilläggas, att iakttagelserna från fiskebåten gjorts på mycket stort avstånd. Hittills har ingenting framkommit som bekräftar att det verkligen är en ubåt som iakttagits, det förefaller tvärtom ganska otroligt.

  Vad beträffar de inrapporterade iakttagelserna om att ett periskop skulle ha varit synligt i Fridhemsbukten gör visserligen djupförhållandena det osannolikt, att en ubåt skulle ha uppehållit sig på angiven plats, men självfallet har en grundlig undersökning av saken inletts. (Källa: 438)

 

 

 

De främmande ubåtarna kunde inte identifieras

Augusti 1955

Dessa fall av de rapporterade ubåtsuppträdena i sommar anse sig marinstaben kunna konstatera att det varit fråga om främmande ubåtar. Men iakttagelserna har inte varit sådana att de kunnat lägga till grund för identifiering av de rapporterades ubåtarnas nationalitet. Inga svenska ubåtar har emellertid uppehållit sig inom de aktuella områdena vid tidpunkterna i fråga, varför förväxling med svenska ubåtar liksom med andra svenska örlogsfartyg är utesluten.

Detta är resultatet av de undersökningar som marinstaben gjort med anledning av rapporterna om ubåtar i och utanför Stockholms skärgård samt kring Gotland.. Sammanlagt åtta rapporterade fall har bearbetats. Av sammanställningen framgår bl. a.:

Den 2/8 (eftermiddagen) iakttog fyra värnpliktiga vid Utö med kikare ett föremål som de bedömde vara en ubåt. Föremålet förflyttade sig med c:a 10 knops fart. Avstånd 6.000-9.000 m. Tid c:a 35 minuter.

Marinstaben anser det styrkt att det iakttagna föremålet varit en ubåt. Av observatörerna bedömda avstånd förlägger ubåten till yttre svenskt territorialvatten. Att ubåten verkligen uppträtt på svenskt vatten har dock ej med säkerhet kunnat konstateras.

Ljugarn 7/8 (morgonen): En civilperson iakttog ett föremål som han bedömt vara en ubåt. Avstånd c:a 6.500 m. Bedömd fart 12-15 knop. Tid c:a 15 minuter.

Marinstaben anser att det siktade föremålet kan ha varit en ubåt. Det har dock icke med säkerhet kunnat konstateras om ubåten i så fall befann sig på svenskt vatten.

Norra gattet till Fårösund 9/8 (morgonen): Från motortorpedbåten T 103 har tre personer (två civila och en däckskorpral) iakttagit ett ubåtsperiskop på avstånd 50-100 m. Tid c:a 15 sekunder.

Från kustartilleriets vedettbåt ”Granat” har två personer (fartygschefen och en däcksfurir) på ungefär samma plats som observationen från T 103 något senare iakttagit ett ubåtsperiskop på avstånd c:a 1.000 m. Tid c:a 5-8 minuter. Periskopet förflyttade sig med 6-7 knops fart.

Marinstaben anser det styrkt att det iakttagna föremålet var ett periskop och konstaterar att en främmande ubåt i undervattensläge varit inne på svenskt yttre territorialvatten.

Lutterhorn på Fårös västsida 10/8 (em): Fyra civila personer (två vuxna, två barn) iakttog ett föremål som de ansåg vara en ubåt. Avstånd c:a 1.500 m. Tid c:a 4 minuter.

Iakttagelserna är sådana att marinstaben anser det osannolikt att det siktade föremålet det siktade föremålet varit en ubåt.

Holmudden på Fårös ostsida 13/8: En civilperson iakttog ett föremål som han bedömt vara en ubåt. Tid c:a fem minuter.

Marinstaben anser att det siktade föremålet kan ha varit en ubåt, som i så fall uppträtt på internationellt vatten. (Källa: 79)

 

 
 

Ubåtsincident i Kappelshamnsviken

21 maj 1974

I slutet av maj 1974 avslöjades två "ubåtsbesök", ett i Kappelshamnsviken och ett utanför Slite. Mot båda intrången gjordes militära insatser. Här nedan skall det förstnämnda "besöket" skildras aven som deltog ombord på bevakningsbåt 71. Incidenten väckte stor uppmärksamhet och skapade stora rubriker både utom och inom landet.

Under förmiddagen 1974-05-21 genomfördes en övning avseende insats mot oidentifierad ubåt som ett led i utbildningen av den personal som ingick i fartygsberedskapen. Övningen genomfördes i farvattnet utanför Fårösunds norra gatt, där signalsjunkbomber och andra typer av sjunkbomber fälldes från bevakningsbåtarna 70 och 71. Övningen leddes från Mul 16, där även finske försvarsattachen var med bland åskådarna.

På Vialms bedrev 3.batteriet riktövningar med luftvärnstroppar mot målflygplan, som cirklade i stora svängar mellan Fårö och Hallshuk.

Kl 09.50 observerade flygaren två ubåtar, en i övervattensläge norr Fårö och en i undervattensläge i Kappelshamnsviken med enbart periskopet uppe. Ubåten norr Fårö visade sig senare vara svensk.

Kl 10.10 rapporterades målflygets observationer till CGK som i sin tur underrättade CMKG fvb till MBÖ.

Kl 10.30 rapporterades ubåten tagit ner periskopet.

Kl 10.40 orienterades Mul 16 och bevakningsbåtarna om läget. Den egna övningen var då just avslutad varför bevakningsbåtarna med högsta fart beordras återgå basen för hämtning av nya sjunkbomber. En stund senare beordras Mul 16 mot Kappelshamnsviken. En helikopter, som vid tillfället fanns vid KA 3, gick ut att söka i området. Spaningsflyg insattes från F 11 men någon ubåt observerades ej.

Kl 12.40 avgick bevakningsbåtarna från basen med apterade sjunkbomber och klargjorda pjäser. Kappelshamnsvikens mynning nåddes kl 13.35 och avsökning med ekolod påbörjades.

Redan kl 13.41 erhöll bevakningsbåt 71 kontakt med ubåten och fyra signalsjunkbomber fälldes. Samtidigt begärdes tillstånd att få avge verkningseld. Ubåten följdes i vikens mynning mellan dess östra och västra sidor under kastande av signalsjunkbomber från båda bevakningsbåtarna.

Kl 14.05 erhölls MBÖ tillstånd att avge verkningseld med lätta sjunkbomber i avsikt att tvinga upp ubåten till ytan. Detta pågick till kl 14.22 då kontakten tappades. Sökandet fortsatte ibland stillaliggande lyssnande, ibland under sakta fart.

Kl 15.32 fick bevakningsbåt 70 kontakt med ett eko som försiktigt följdes. Ubåten försökte tydligen i etapper mycket sakta ta sig ur viken mot norr.

Kl 15.37 anlände en ny helikopter och börjar söka.

Kl 16.05 får helikoptern kontakt med misstänkt föremål och fäller två signalsjunkbomber. Kontakten med den misstänkta ubåten sker allt mer sporadiskt fram till kl 17.10 då en ny säker kontakt etableras.

Kl 17.16 anländer TV 101 och börjar söka. Signalsjunkbomber fälls från helikopter och båtar, men det tar ubåten ingen notis om.

Kl 7.51 fälls en tung sjunkbomb utan synligt resultat.

Kl 18.20 anländer jagarna Halland och Östergötland och börjar sökandet omedelbart.

Kl 18.40 erhålls en kontakt som strax därpå tappas. Därefter erhålls endast osäkra kontakter mer sporadiskt fram till 21.12 då jagardivisionen genomsökt området ut till territorialvattengränsen. Då man nu bedömer att ubåten lämnat svenskt vatten avbryts spaningarna och enheterna återgår respektive bas.

Bevakningsbåtarna återkom till marinhamnen kl 22.30 efter en spännande dag i händelsernas centrum. Besättningarna var både hungriga, trötta och även lite besvikna över att ubåten inte kunnat tvingas upp i övervattensläge. (Källa: GK/KA 3 1938 - 1988. En Minnesskrift)

 
 

Sjunkbomber släpptes i Kappelshamnsviken - Jakt på okänd Ubåt

Jagare bevakar vikens mynning

En ubåt av okänd nationalitet ligger sedan tisdagsmiddagen instängd i Kappelshamnsviken. Marinen har kontinuerligt släppt sjunkbomber i sökandet efter ubåten.
– Indikationer visat att båten finns kvar i viken och att en av marinens helikoptrar har haft optisk kontakt med den, meddelade försvarsstaben sent på tisdagskvällen.

Det var i samband med en luftvärnsövning på Gotland som piloten på målflygplanet siktade den främmande ubåten vars periskop stack upp över vattenytan.
– Den främmande ubåten tillhör sannolikt inte den största typen av ubåtar. I så fall hade den inte manövrerat så långt in i viken som denna gjort, säger kommendörkapten Jarl Ellsén vid försvarsstaben. Han gissar att ubåten har möjlighet att ligga kvar i undervattensläge minst ett dygn.

I mynningen till Kappelshamnsviken, som är c:a tre distansminuter bred, ligger sedan tisdagskvällen jagarna Halland och Östergötland. Samt ett par av kustartilleriets bevakningsbåtar. Ett par sjunkbombsutrustade marinhelikoptrar finns också på plats. Det ar chefen för Gotlands kustartilleriförsvar Jean-Carlos Danckwardt som har befäl över de aktioner som företas.

Enligt de bestämmelser som finns skall ”verkningselden” avpassas så att ubåten tvingas inta övervattensläge, förklarar kommendörkapten Ellsén. Han bedömer det som nästan omöjligt att ubåten kan passera den bevakningskedja som är posterad i vikens mynning.

Vid mynningen är vattendjupet c:a 100 meter. Det är dock temperatur- och salthaltsskillnader i vattnet som avgör om hydrofonkontakterna räcker till för att registrera ubåtens manövrer. I det här fallet bör effekterna räcka till.

Till att börja med släppte marinen sjunkbomber på stort avstånd från ubåten för att göra den uppmärksam på att den befann sig på svenskt område.
– Först om den inte rör sig sätter vi in starkare medel, sade en talesman för försvarsstaben. (Källa: 439)

 

 

Övning pågick när larmet kom

– Vi hade egna luftvärnsskjutningar och vissa övningar med våra fartyg i gång i de aktuella farvattnen när vi fick larmet säger GK-chefen Jean-Carlos Danckwardt. – Larmet kom från det civila målflygplanet vars besättning från sin höjd inte bara kunde urskilja ett periskop utan också skönja konturerna av ett U-båtsskrov. Vi kontaktades därvid direkt i övningsledningen och gick direkt till aktion.
– Hur de stötarna sattes in och med vilka resultat finns att läsa på annan plats i denna tidning, kom från försvarsstabens pressavdelning.
– Vi har haft flera indikationer men därifrån och till att uttala sig om nationalitet eller avsikt med det oväntade besöket är steget långt.

På frågan om Gotland och Sveriges kuster i allmänhet är tillräckligt bevakade och försvarade säger överste Danckwardt att han bara vill hänvisa till dagens incident och hur man bemött densamma. (Källa: 440)

 

 

U-båten i Kappelshamnsviken borta — blev den träffad?
 – Av OLA SVEDBERG –

Den främmande u-båt som siktades i Kappelshamnsviken på norra Gotland har nu försvunnit spårlöst. U-båten har därmed lämnat ett av landets hemligaste försvarsområden och fortsatt ut på internationellt vatten
Alla spaningar har avslutats.

U-båtens nationalitet är fortfarande okänd.
– Blev u-båten skadad av de sjunkbomber som fälldes?
– Det finns inga tecken som tyder på detta, svarar kapten Christer Hammarberg på försvarsstaben.
Båten har av allt att döma lämnat viken i sakta mak i undervattensläge. Detta bekräftas av försvarsstabens uttalande:
– U-båten försvann medan spaningarna efter den ännu pågick.
På onsdagsmorgonen (22/5 1974) fanns förhoppningar om att hitta delar från u-båten. Detta sker ibland, eftersom detonationerna från sjunkbomberna är så kraftiga att u-båtar kan skadas.
Av den anledningen återupptogs spaningarna efter att ha legat nere under natten. Spaningarna gav dock inget resultat och senare under dagen avslutades all verksamhet. Då hade området genomsökts med största noggrannhet av en bevakningsbåt från kustartilleriet och en marinhelikopter.
U-båten är oidentifierad och, enligt kommendörkapten Jarl Ellsén på försvarsstaben är det omöjligt att kunna fastställa båtens nationalitet.

Sammanlagt fälldes 20 signalsjunkbomber och fem s. k. lätta sjunkbomber inne i Kappelshamnsviken. Avsikten med de lätta sjunkbomberna var att skaka om u-båten utan att orsaka några större skador. (sic)

Med trots de upprepade fällningarna av sjunkbomber som gjordes visade sig inte u-båten. Den kan ha lämnat viken under natten till onsdagen, spaningarna avbröts vid 23-tiden, men den kan också ha gett sig iväg tidigare. Kappelshamnsvikens mynning är fem landkilometer bred och har ett vattendjup omkring 100 meter.

 

Konturer

Det var i tisdags som u-båten siktades av en målflygare, Visbyflygaren Nils Thüring, i samband med en luftvärnsövning som KA 3 hade. Han uppger att han såg ett periskop sticka upp ovanför vattenytan, dessutom kunde han urskilja konturerna av en u-båt i vattnet. U-båten upptäcktes när den var på väg in i Kappelshamnsviken.

Marinen satte omedelbart in jagarna Halland och Östergötland, några av kustartilleriets bevakningsbåtar och några sjunkbombsutrustade marinhelikoptrar. Också kustbevakningen deltog i de första spaningarna.

När de lätta sjunkbomberna fälldes rörde sig u-båten mot vikens utlopp, där den stannade.

Innan sjunkbomberna började fällas hade man hydrofonkontakt med u-båten.

 

Oidentifierad

Det har inte gått att fastställa vilken nationalitet u-båten hade som tog sig in på svenskt territorium och on i ett av landets viktigaste och hemligaste försvarsområden.
– Det är omöjligt att kunna fastställa båtens identitet, säger kommendörkapten Jarl Ellsén på försvarsstaben till GA. Anledningen är att u-båten visade sig aldrig utan befann sig hela tiden i undervattensläge.
– Det var en civil person som upptäckte periskopet och konturerna av en u-båt. Om en fackman, d. v. s. en militär expert, hade sett samma sak hade möjligheterna att kunna identifiera båten varit stora, säger kommendörkapten Jarl Ellsén vidare.
Inga särskilda åtgärder som skärpt bevakning eller liknande kommer att vidtas på grund av det här intermezzot. Den bevakning som finns ska även hållas i fortsättningen, uppger han vidare.

På GA:s fråga om u-båten träffats av någon sjunkbomb svarar man på försvarsstaben att det inte finns några tecken som tyder på detta. (Källa: 441)

 

 
 

Ubåtsincident i Kappelshamnsviken

8/10 1975

Nytt larm vid Gotlands-kusten

OKÄND UBÅT JAGAD

Besättningar ombord på främmande ubåtar fortsätter att visa sitt intresse för Gotland. Vid 8.30-tiden i går morse (8/10 1975) upptäckte två befäl i ett repförband en främmande ubåt i Kappelshamnsvikens mynning på svenskt territorialvatten. Ubåten befann sig i övervattensläge med skrov och torn fullt synliga.

Senare gav även radareko utslag, som tydde på att ett okänt fartyg befann sig i närheten av platsen, uppger försvarsstaben.

Larm gick omedelbart. Eftersom en helikopter från Berga utrustad för ubåtsjakt råkade befinna sig på Gotland kunde den snabbt sättas in i spaningarna. Ytterligare en helikopter från Berga örlogsskolor tillkallades och lades i beredskap.

Spaningarna gav inget resultat. Något nytt radareko fick man inte under dagens lopp. Spaningarna avbröts på kvällen, men en helikopter fanns i beredskap. (Källa: 1219)

 
 
 

Ubåtsincident

Juni 1986

Ett periskop observeras på ytan för en kort stund i Klintehamnsviken på Gotland. Ubåten dök när djupet var 16 meter. Dykare undersökte botten och fann spår från en hjulgående farkost. Spåret var 1100 meter långt, och hade "mycket stora likheter med hjulspår från en bil som körts över motsvarande geologiskt underlag på land". Botten bestod till vissa delar av lera som gav tydliga avtryck från hjulen.

 
 
 

Främmande ubåt utanför Gotland!

26/8 1986

Gotländska fiskare slog larm

Besättningen på en gotländsk fiskebåt uppgav sig vid 20-tiden på tisdagskvällen (26/8 1986)  ha sett vad som skulle kunna vara en främmande ubåt mellan Östergarn och Slite.

Enligt försvarsstaben har militären satt in ”tillgängliga resurser” i spaningarna efter den misstänkta ubåten, men man vill inte precisera vilka.

−Resurserna för ubåtsjakt är ju utspridda, säger man på försvarsstabens informationsavdelning.

−Vi tar denna rapport på stort allvar, men vill betona att den är bara en rapport bland många andra.

Enligt de uppgifter som fanns tillgängliga sent på tisdagskvällen skulle besättningen ha iakttagit dels vågsvallet och dels de master som sitter på ett ubåtstorn.

Försvaret analyserade på tisdagskvällen uppgifterna från besättningen på fiskebåten samtidigt som spaningarna pågick.

Vad spaningarna exakt innebär vill stabschefen vid MKG, Göte Dygéus, inte kommentera

−Vi hör besättningen, undersöker området och håller försvarsstaben informerad.

Bland annat skall kustbevakningens TV 101 ha gått till den aktuella platsen. (Källa: 1096)

 

Spaningarna forsätter

Det gjordes natten till onsdagen inga nya observationer i det område utanför Gotland, där två fiskare på tisdagskvällen såg något som kan ha varit en främmande ubåt.

−Vi fortsätter utvärderingen av rapporten och de observationer som gjorts. Det pågår spaning med de resurser som finns där men hur vi arbetar går vi inte närmare in på, sade Hans Dahlberg, informationschef på försvarsstaben på onsdagsmorgonen.

−Informationen är av sådan klass att vi tar den på allvar, fortsatte Hans Dahlberg.

Det var två personer på fiskebåten Vingaborg från Slite på Gotland som på en dryg kilometers håll såg två ”ganska grova rör” som stack upp ur vattnet, på väg framåt med god fart.

−Jag tror det var en ubåt, sade Dan Flodins efteråt.

Observationen gjordes omkring halv åtta på tisdagskvällen sydost om Slite, cirka sex sjömil från kusten.  (Källa: 1097)

 
 
 

Ubåtsincident i Kappelshamnsviken

Sommaren 1987

Vid undersökning av magnetslingesystemet för mineringar i Kappelshamnsviken på Gotland upptäcks "tydliga spår på botten från en bandgående undervattensfarkost". Denna händelse rapporterades ej till regeringen som konstaterad kränkning vid tidpunkten för händelsen, men räknas nu som konstaterad kränkning.

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig