Föregående sida

HMS Wales sista strid utanför Gotland

 

Wale byggdes av Kockums och sjösattes den 21 september 1907 och levererades till flottan 11 april 1908. Fartyget var baserad på de två tidigare brittiskbyggda jagarna Mode och Magne var den första jagaren byggd i Sverige. Efter Wale följde åren 1907-1911 ytterligare fem jagare av i huvudsak samma typ, Ragnar, Vidar, Sigurd, Hugin och Munin. HMS Wale utrangerades 18 november 1940 och sänktes senare som skjutmål utanför Fårösund av kustartilleriet och HMS Sundvall.

  

 

Kustbatteri och jagare sänkte ”Wale” utanför Fleringe i går

Realistisk skjutövning

Fartyget håller på att sjunka

Snart helt borta

Endast aktern syns

Wale sänkt. Foto från HMS Sundsvall

Wale på besök i Visby 1910-talet

Häromdagen sänkte flygvapnet en gammal jagare, som tjänat ut. Det var den gamla ”Munin”, som då fick nådastöten från luften. I går (26/9 1946) var det marinens tur att skjuta skarpt mot ett ”riktigt” mål, och nu var det en ännu äldre jagare, ”Wale”, som undgick att hamna i skrothandlarnas händer och i stället fick nåden att vila på havsbotten. Evenemanget ägde rum någonstans utanför Ahr i Fleringe och bevittnades av ett stort uppbåd av militär och civila, däribland ledamöter av 1945 års försvarskommitté.

  

Försvarskommitténs medlemmar har som bekant rest på Gotland de tre senaste dagarna och fått se och höra det allra mesta om öns försvar. Det är inte omöjligt, att sista dagen blev höjdpunkten för dem. Dels var vädret i går kanske ännu mer strålande än de båda närmast föregående dagarna, dels är det minsann inte ofta kustartilleriet kan bjuda på en skjutning med stridsammunition mot ett fartygsmål. Redan innan försvarskommitténs ledamöter kom till platsen för gårdagens skjutevenemang, hade de f. ö. haft en intressant punkt på sitt dagsprogram, nämligen ett besök i Lärbro skans, där ett skolkompani under ledning av major Hildebrand hade en övning.

  

Från Lärbro skans bar det i väg ned till Fleringekusten, där allt var klart för dagens stora skjutning och massor av medverkande och åskådare samlats. Man kan nog lugnt våga påståendet, att sällan eller aldrig – utom när kungen eller kronprinsen varit här förstås – en militär övning på Gotland haft en så här sakkunnig och talrik publik som gårdagens. Här kom nu försvarskommittén med landshövding Levinson i täten och med så pampiga sakkunniga som försvarsstabschefen greve Ehrensvärd, arméstabschefen generalmajor Backlund, souschefen vid marinförvaltningen amiral Ericson samt souschefen vid flygstaben överste Silfverberg, och därtill såg man inspektören för kustartilleriet generalmajor Åström med sin stabschef överstelöjtnant Puke, generalmajor Åkerhielm och en del representanter för marinförvaltningen, I 18 och A 7 samt naturligtvis KA 3 med överste Cederlöf i spetsen, själv överledare för dagens övning.

 

Övningen gick i kustartilleriets skjutskolas regi. Skjutskolan har legat i Fårösund en 5-5 veckor, och det här skulle bli det stora numret på skolans program denna höst. Som chef för skjutningen fungerade skjutskolans chef, överstelöjtnant S. Haglund, och till sitt förfogande hade han till stor del personal från KA 2 och KA 4.

 

Det började med att en kustartilleridivision, som omfattade ett rörligt och ett fast medelsvårt batteri, gav eld med övningsprojektiler mot bogserade stridsmål av segelduk på 6-8,000 meters avstånd. Målen bogserades av vedettbåtarna Harpun och Granat med en fart av c:a 10 knop. Vid beskjutningen av dessa måltavlor, som föreställde en större landstigningsbåt om 250 ton och en jagare om 1.000 ton, blev träffresultatet för det rörliga batteriet 7 procent och för det fasta batteriet 25 proc., ett utmärkt resultat, som batterichefen löjtnant C. G. Eklund hade all anledning att vara glad över.

I andra momentet uppträdde den gamla utrangerade jagaren Wale som fientlig kryssare stödjande landstigningsbåtars framträngande mot den gotländska kusten. Här fick man studera samverkan mellan kustartilleri och fartygsartilleri. Förutom det rörliga kustbatteriets 15 cm. kanoner gick nämligen även jagaren Sundsvall till aktion med 12 cm. spränggranater mot ”Wale”, vilken bogserades av nya ”Munin” med 12 à 15 knops fart cirka 6.000 meter från jagaren och 10,000 à 11,000 m. från land.

 

Övningen fick ett mycket lyckat förlopp, och ”Wale” fick snabbt det slut som anstår en gammal örlogsman. Efter fyra inskjutningslag om 3 skott vardera gav det rörliga batteriet verkningseld med 36 skott och kunde notera 3 träffar. Jagaren Sundsvall hade efter tre salvor skjutit in sig och avlossade sedan i hastig slavtakt 56 verkningsskott, varav 4 träffar. Ett par gånger såg man kraftiga eldkvastar, då spränggranater briserade, och en kraftig rök utvecklade sig snart från den dödsdömda jagaren, som samtidigt började ta in vatten. Redan 25 minuter efter det första verkningsskottet, 19 minuter efter det sista, var skrovet under vattenytan, och kl. 11,44 försvann gamla ”Wale” definitivt. Det hela gick så fort, att ett marinens fartyg med observatörer ombord, som var ute för att titta närmare på skadorna, aldrig hann runt skrovet, förrän detta hade försvunnit.

 

Och därmed var ”Wales” saga all. Jagaren sjösattes 1907 och mätte 360 ton. Det har fått göra skäl för sig under två världskrig och var nu ett av flottans äldsta fartyg. Innan den fick möta sitt öde, hade den givetvis berövats allt av värde, varefter en del atrapper byggts upp av trä. En av dem som nu fick ge den gamla jagaren dödsstöten bar lustigt nog samma namn som fartyget. Batteriets eldledare var nämligen löjtnant Wale – en händelse som ser ut som en tanke.

Jagaren Sundsvall, en hejare på 1,135 ton och 95 cm. (sic) lång mot ”Wales” 66, sköt under övningen även med 40 mm. Automatkanoner och uppnådde därvid 15 à 20 träffar.

 

Efter övningens slut studerade försvarskommitténs medlemmar batteriets ”hjärna” och gjorde en tur i kustartilleriets stora jättetraktorer på nära 10 ton, vilka utan att akta på om enbuskar och småtallar stod i vägen körde in i skogen med pjäserna på släp. Senare blev det lunch på KA 3:s officersmäss, där överste Cederlöf vid kaffet gav en kortfattad översikt av det gotländska kustartilleriförsvarets uppbyggnad och betydelse. Försvarskommittén studerade sedan en del kaserner och andra anläggningar, varpå följde genomgång av övningen i KA 3:s fritidshem, där överstelöjtnant Haglund gav en klar och koncis översikt av vad som hänt.

  

Sedan ytterligare en del försvarsanläggningar studerats, avreste försvarskommitténs medlemmar till Bromma med ett av flygvapnets transportplan förutvarande trafikplanet Svalan. Och nu får man hoppas, att kommittén under sitt tredagarsbesök på vår ö – kommit till klarhet om att Gotland vill försvara sig och är värt att försvara både för sin egen skull och för den betydelse som Gotland har för riksförsvaret. Enligt vad ett par av kommitténs medlemmar meddelade för Gotlänningens medarbetare, hade de i varje fall blivit imponerade av mångt och mycket av vad de fått se här nere, och inte minst hade de frapperats av den ordning och reda, som de funnit utmärkande för den gotländska försvarsorganisationen. (Källa: 442)

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Kontakta sidansvarig