Föregående sida

Tidningsklipp 1875

 

Kallelse. Officersklubben

Gotlands Allehanda 6/2 1875

Officersklubben sammanträder Fredagen den 12 Februari kl. ½ 7 å Stadshotellet.

 

 

 

Offentlig entreprenad auktion

Gotlands Allehanda 13/2 1875

Måndagen den 22 nästkommande mars kl. 12 middagen anställes inför Tygmästaren i Wisby, å tygkontoret, offentlig entreprenad auktion, hvarvid till den minstbjudande kommer att upplåtas verkställandet af åtskilliga reparationer å kronans hus och byggnader härstädes, som äro ställda under Tygmästarens vård och inseende.

För öfrigt tillkännagives:

att 1825 års kronoauktions reglemente kommer att lända till efterrättelse;

att skriftliga anbud kunna förseglade före auktionen aflemnas till Tygmästaren och komma dess anbud att öppnas i spekulanternas närvaro:

att behörigen styrkt borgen för arbetets ordentliga utförande före den 15 nästkommande september skall företes af den som vill detsamma sig åtaga; att liqvid erhålles genom Tygmästaren, sedan arbetet blifvit besigtigadt och godkänt samt att vidare upplysningar uti förevarande hänseende lemnas å härvarande tygkontor kl. 8-9 f.-m.

Wisby den 11 februari 187.5.

Tygmästaren

 

 

 

Kyrkparad och mönstring

Gotlands Allehanda 10/4 1875

Kyrkparad och mönstring med Andra Gotlands båtsmanskompani skall vid Klinte kyrka hållas Söndagen den 25 April kl. 11 f. m.

 

 

 

Förteckning öfver samlingsställen

Gotlands Allehanda 10/4 1875

Förteckning öfver samlingsställen och tider för beväringsskyldige vid Gotlands nationalbeväring skall af oss i nästa nummer gifvas. Vi medhinna det icke nu.

(Benäget meddeladt.)

 

 

 

De beväringsskyldige vid Gotlands nationalbeväring

Gotlands Allehanda 14/4 1875

De beväringsskyldige vid Gotlands nationalbeväring skola samlas till innevarande års mönstringar på nedan nämnde tider och ställen under instundande maj månad, nemligen:

Måndagen den 10 kl. 8 f. m. Dede kompani vid Roma kyrka,

s. d. kl. 11 f. m. Hejde d:o. vid Wäte kyrka,

s. d. kl. ½4 e. m. Banda d:o vid Ejmunds i Mästerby.

Tisdagen den 11 kl. ½9 f. m. Klinte d:o vid Klintehamn,

s. d. kl. 12 middagen Fardhem d:o på Magnuserum,

s. d. kl. 2 e. m. Hablinge d:o vid Sproge kyrka.

Onsdagen den 12 kl. 10 f. m. Hoburgs d:o vid Öja kyrka,

s. d. kl. ½1 e. m. Grötlinge d:o på Sandesrum,

s. d. ¾1 e. m. Hafdhems d:o på samma ställe,

s. d. kl. 1 e. m. Hemse d:o på Alfva slätt.

Torsdagen den 13 kl. ½9 f. m. Burs d:o vid Burs kyrka,

s. d. kl. ½10 f. m. Närs d:o vid Hallute i När,

s. d. kl. ½12 f. m. Garde d:o vid Garde kyrka.

Fredagen den 14 kl. ½9 f. m. Torsburgs d:o på Ekeskogsrum,

s. d. kl. ¾9 f. m. Östergarns d:o på samma ställe,

s. d. kl. 10 f. m Sjonhems d:o vid Sjonhems kyrka.

Tisdagen den 18 kl. 8 f. m. Bro d:o vid Duss i Bro,

s. d. kl. ½10 Endre d:o på Tibblesrum,

s. d. kl. 11 f. m. kl. Halla d:o vid Dalhems kyrka,

s. d. kl. ½2 e. m. Lina d:o på Wallstenarum.

Onsdagen den 19 kl. 8 f. m. Bäls d:o vid Slitehamn,

s. d. ½11 f. m. Rute d:o vid Rute kyrka,

s. d. kl. 3 e. m. Fårö d:o vid Broa å Fårö.

Torsdagen den 20 kl. 9 f. m. Forssa d:o vid Lärbro kyrka,

s. d. kl. 11 f. m. Tingstäde d:o vid Tingstäde kyrka,

s. d. kl. 4 e. m. Lummelunds d:o vid Lummelunda kyrka.

Lördagen den 22 kl. ½9 f. m. Stenkumla kompani vid Gardrungs,

s. d. kl. 10 f. m. Eskelhems d:o vid Eskelhems kyrka.

Måndagen den 24 kl. 9 f. m. artilleriet och fältmusikanterne å södra byrummet,

s. d. kl. 8 f. m. Visby infanterikompani på samma ställe och

s. d. och kl. 9 f. m. Visby jägare d:o på samma ställe.

 

 

 

Kanonbåten Ingegerd

Gotlands Allehanda 24/4 1875

Kanonbåten Ingegerd, kapten Thörn, har intagit sin hufvudstation vid Ronehamn för att assistera nödställda sjöfarande.

 

 

 

Militärbefälhafvaren

Gotlands Allehanda 15/5 1875

Militärbefälhafvaren, öfversten frih. E. von Vegesach, (sic) har för helsans vårdande, erhållit tjänstledighet till den 15 inst. Augusti, och är öfverstelöjtnanten af Chapman förordnad att under tiden vara militärbefälhafvare på Gotland.

 

 

 

Christian Alfred Westdahl

Gotlands Allehanda 22/5 1875

 

 

 

 

Mönstringar förrättades i går

Gotlands Allehanda 22/5 1875

Mönstringar förrättades i går på morgonen å södra byrummet med fältmusikanter och artilleriet samt Visby infanterikompani och jägare.

 

 

 

Till svärdsmän

Gotlands Allehanda 29/5 1875

Till svärdsmän äro af k. m. utnämnda fanjunkare vid Gotlands nationalbeväring F. Palmqvist och N. Hederfelt.

 

 

 

Ett blodigt slagsmål

Gotlands Allehanda 29/5 1875

Ett blodigt slagsmål egde härstädes mönstringsdagen, måndags qväll, efter slutad mönstring rum, i det skräddaren Widerqvist öfverföll och illa sårade handlanden C. Marquard, som nu i hemmet vårdas. Målet förekommer i öfvermorgon.

 

 

 

Skarpskjutning

Gotlands Allehanda 1/6 1875

Enligt anmälan af kommendanten härstädes kommer skarpskjutning med kanoner att verkställas å s. k. Ladugårdshällarne söder för staden från och med den 7 till och med 12 instundande juni kl. 710 f. m. och kl. 4—7 e. m. samt den 25 och 27 i samma månad kl. 7—11 f. m. och 4—8 e. m.

 

 

 

De excercisskyldige

Gotlands Allehanda 5/6 1875

De excercisskyldige vid innevarande års batteri- bataljons och kompanimöten kallas att inställa sig å följande tider och ställen, nemligen:

d. 14 Juni kl. 7 f. m. Södra bataljonen och Garde kompani å Stångamalm;

s. d. kl. 7 f. m. . Klinte, Banda, Hejde och Sjonhems kompanier af Medelbataljonen samt Halla kompani å Petsarfverum;

s. d. kl. 6 f. m. Torsburgs och Östergarns kompani å Ekeskogsrum;

d. 21 Juni kl. 7 f. m. Artilleriet och Visby bataljon å Södra byrummet vid Visby;

s. d. kl. 7 f. m. Lina, Bäls, Lummelunds, Tingstäde, Forrsa (sic) och Rute kompanier af Norra bataljonen å Lekarehed; samt

s. d. kl. 6 f. m. Fårö kompani å kompaniets vanliga mötesplats.

 

 

 

Kommissionslandtmätare i Gotlands län

Gotlands Allehanda 5/6 1875

Kungl. Landtmäteristyrelsen har meddelat konstitutorial för Landtmäteri Auskultanten, Löjtnanten Johan Axel Gabriel Ytterberg, att tills vidare såsom vice kommissionslandtmätare i Gotlands län på eget ansvar verkställa landtmäteriförrättningar.

 

 

 

Befälsmöte

Gotlands Allehanda 8/6 1875

Befälsmötet slutade i lördags, (5/6 1875) och officersmötet vidtog åter igår.

 

 

 

Kanonbåten Sigrid

Gotlands Allehanda 8/6 1875

Kanonbåten Sigrid, tillhörande skärgårdsartilleriet, har gjort oss en visit. Den ankom på lördags eftermiddag (5/6 1875) och afgick åter på söndagsaftonen.

 

 

 

Genom någon oförsigtighet eld

Gotlands Allehanda 12/6 1875

Vid fältmanövern i lördags hade genom någon oförsigtighet eld kommit att falla i en skog i Bro socken. Elden upptäcktes dock snart samt släcktes utan att någon egentlig fara uppstått eller skada skett.

 

 

 

Gemensamma skjutöfningar för artilleribefälet

Gotlands Allehanda 19/6 1875

Gotlands artilleribefäl kommer att deltaga i de gemensamma skjutöfningar för artilleribefälet, som i sommar, i likhet med hvad föregående år egt rum, kommer att ega rum å Tånga hed under tiden från den 15 juli till nämnda månads slut.

Till deltagande i dessa öfningar, dervid befälet föres af en regementsofficer af artillerivapnet, äro beordrade officerare och underofficerare från de tre artilleriregementena samt Gotlands artilleri. Behöfligt materiel m. m. tillhandahålles från Göta artilleriregementes förråd. En läkare ditkommenderas.

 

 

 

Konglig salut

Gotlands Allehanda 19/6 1875

Konglig salut (21 skott) gafs i Onsdags (16/6 1875) till kronprinsens ära, hvilken denna dag fylde 17 år.

 

 

 

Fältläkarevården

Gotlands Allehanda 19/6 1875

Under bataljonsmötena med Gotlands Nationalbeväring kommer doktor Pontin att från och med gårdagen till och med den 19 tjenstgöra å Petsarfverum i Sjonhem, doktor Brydolf undersamma dagar å Stångamalm och doktor Kolmodin från den 21 till och med den 26 dennes att bestrida läkarevården å Lekarehed i Lärbro.

 

 

 

Trenne kanonångbåtar, Svensksund, Aslög och Motala

Gotlands Allehanda 22/6 1875

Trenne kanonångbåtar, Svensksund, Aslög och Motala, tillhörande den öfningseskader, som, under befäl af kommendör Virgin, senast besökt Malmö, ankrade i förrgår afton i vår hamn. Härifrån skulle resan fortsättas till Gefle.

 

 

 

Svärdsmedalj

Gotlands Allehanda 22/6 1875

Vi hafva förut nämnt att en sådan af Kongl. Maj:t tillerkänts bland andre äfven Trumslagaren vid Bro kompani, Gottberg. Denna medalj för 30 års trogen krigstjenst öfverlemnades i går (21/6 1875) af kompanichefen till Gottberg.

 

 

 

Till Artilleribefälets skjutöfningar

Gotlands Allehanda 20/7 1875

Till Artilleribefälets skjutöfningar å Tånga hed äro från Gotlands nationalbevärings artillerikår kommenderade löjtnanterne Eneroth och Regnell. Utryckningsdagen är den 31 d:s.

 

 

 

Krigsrätt

Gotlands Allehanda 27/7 1875

Återigen föreligger till krigsrätts behandling ett af dessa upprörande mål angående, på grund af religionsskäl, vägrad krigstjenst. På anmälan af chefen för södra bataljonen hade nämligen jägaren vid Hoburgs kompani nr 314 Pehr Nilsson, kallats att lördagen 17 dennes inför krigsrätt stå till ansvar, för det han uteblifvit från årets vapenöfningar. Såsom skäl för sin vägran hade Nilsson förut uppgifvit, att hans samvete förbjöd honom att fatta vapen. Vid krigsrättens sammanträde ofvannämnde dag kom Nilsson icke till städes, hvarför målet, i och för hans inkallande, uppsköts, Nilsson har förut en gång varit dömd för samma brott. — Vi skola med noggranhet följa detta märkliga mål och dess handläggning.

 

 

 

Rättegångs- och Polissaker

Gotlands Allehanda 7/8 1875

 

Wisby rådhusrätt den 2 augusti.

Lördagen den 31 sistl. augusti sammanträdde åter G.  N. B:s regements Krigsrätt till behandling af det mot jägaren wid Hoburgs kompani Pehr Nilsson anhänniggjorda mål för inför samlad trupp wägradt fullgörande af wapenöfningsskyldigheten. Nilsson, nu tillstädes, förklarade sig wara född den 16 (eg. 6) aug. 1846, föräldrarna woro ännu i lifwet och hyste fadern, äfwensom swarandens nuwarande husbonde, samma trosbekännelse (den Baptistiska) som swaranden till ifrågawarande förseelse, utan hade dertill endast manats af sin egen öfwertygelse och Guds ord, som anbefallde honom älska sina medmenniskor; han kunde således ej öfwa sig till saker, som i sjelfwa werket afsåg medmenniskors dödande. Nilsson widhöll sin åsigt oaktadt till honom framställda allwarliga förmaningar, och öfwerlämnades målet efter af aktor yrkadt answarspåstående till Krigsrätten, som, då swaranden förut warit tilltalad och dömd för samma förseelse, enligt 7 kap. § 1. 2 mom. I Krigslagarne, afkunnade utslag, lydande på 1 år och 4 månaders straffarbete. Den med utslaget mißnöjde egde inom 30 dagar anföra beswär hos Kongl. Krigshofrätten, men Nilsson förklarade sig med detsamma nöjd.

 

 

 

Ett lif i fängelse synes, om ej grymma lagar ändras, förestå en del fromme och redbare gotländske män

Gotlands Allehanda 21/8 1875

Ett lif i fängelse synes, om ej grymma lagar ändras, förestå en del fromme och redbare gotländske män, säger Ner. Alleh., vid citerandet af vårt referat öfver Gotlands nationalbevärings krigsrätts sammanträde 31 juli, då jägaren vid Hoburgs kompani Per Nilsson dömdes till 1 år och 4 månaders straffarbete för det han (på grund af religionsskäl), vägrat fatta vapen. Den aktade kollegan anför härvid hr Hedlunds anförande, vid sistlidne riksdag rörande denna fråga, och då detta anförande uttalar samma åsigter, vi sjelfve hysa, hafva vi afstått från att härutinnan utförligare yttra oss, utan låta hr Hedlund tala till den kraft och verkan, det hafva kan. Han säger:

”På Gotland har uppstått en religiös sekt, som har en viss baptistisk riktning med någon tillsats af de åsigter, som hyllas af de s. k. mennoniterne, i Preussen och Ryssland. Dess gotländske baptister finna sig af samvetsskäl hindrade att bära vapen, hvilket föranledt dem att afhålla sig från inställelse till beväringsöfningarne. Sålunda inträffade förlidet år, att de bevärinsskyldige fem på nu anförda skäl uteblefvo från vapenöfningarne; de hemtades då af kronobetjening och ålades, några inför fronten, andra inför befälet, att fullgöra denna sin fosterländska pligt; och då de vägrade att lyda, dömdes de förra enligt 2 mom. af 7 kap. 1 § i strafflagen för krigsmakten, hvilket lagrum med straffarbete från och med ett till och med tre år bestraffar vägran att lyda inför samlad trupp, samt de öfrige efter samma §:s 3 mom., samt stadgar högst ett års straffarbete för vägrad lydnad i andra fall. Straffet blef också ganska riktigt för de förre dels ett års, dels ett år och fyra månaders straffarbete. Men af dessa fem, som nu fäldes, hade tre redan förut undergått straffarbete i ett år för samma olydnad och om de, såsom antagligt är, fortfarande framhärda i sin vägran, skulle följden blifva, att de kommo att tillbringa hela sin lefnad intill 50 år vid straffarbete, derför att de af religiösa skäl icke vilja bära vapen. Nu förekommer likväl i krigslagen ett stadgande, som jag tillåter mig att här citera, emedan dess tillämplighet på förevarande fall synes mig påtaglig. Det heter nämligen i 2 kap. 14 § i krigslagen: ”Begår krigsman, som till manskapet hörer, brott, derför han dömes till straffarbete eller svårare straff, varde han ock från krigsmakten utesluten; dock må, då tiden för ådömt straffarbete ej uppgår till sex månader och brottet ej är sådant, att den skyldiges medborgerliga anseende derigenom befläckas eller spilles, på truppens, befälhavare bero att honom i krigstjenst bibehålla.”*) Det straff, hvartill de ofvannämde trenne förut blifvit dömde, öfversteg emellertid sex månader, och de hade således, enligt nu åberopade lagrum, bort anses uteslutna från krigsmakten och icke kunnat dömas till ytterligare straff. Vi veta alltför väl, att våra krigslagar innehålla temligen barbariska bestemmelser under förevändning att upprätthålla en krigslydnad, som dock efter min tanke bör allt för väl kunna upprätthållas utan barbari, särdeles då det gäller ett så laglydigt folk som svenskarne. För att emellertid kunna bedöma betydelsen af ett sådant straff som det i förevarande fall ådömda, skall jag tillåta mig att till jemförelse framhålla några straffbestämmelser som i strafflagen finnas stadgade för vissa andra brott. I 6 kap 7 § säges, att den som inför samladt krigsfolk, muntligen eller skriftligen, uppmanat till uppror, varder, när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, dömd till fängelse eller straffarbete i högst ett år. Det lär vara ett temligen starkt brott att uppmana till uppror; och dock finna vi, att straffet för sådant är inskränkt till högst ett år. Vidare finna vi, att deltagare i upplopp drabbas af fängelse i högst sex månader, att stöld af krigsmaktens förråd straffas med straffarbete från och med sex månader till och med två år, samt att i öfrigt straffarbete i högst ett år utgör straffet för grofva brott, såsom för stöld från sofvande eller död, i likhus eller graf m. m. När man nu jemför de brott, för hvilka de nu anförda straffbestämmelserna äro stadgade, med det brott, som desse gotländske baptister begått, så tror jag, att man måste komma till den slutsatsen, att, om lagen i detta fall blifvit rätt tillämpad, den innehåller barbariska bestämmelser, som icke torde kunna försvaras med det ofta upprepade argumentet, att många skulle undandraga sig krigstjensten, om icke försök i sådan riktning med stränghet bestraffades. För jemförelsens skull skall jag blott erinra om innehållet i vår förra beväringslag, enligt hvilken den, som undandrager sig alla vapenöfningar, endast straffas med böter, motsvarande den stadgade vapenöfningsafgiften. Att här emellertid föreligger ett vigtigt ämne för lagstiftningen är uppenbart, och man inser detta ännu mer, när man förnimmer, att Preussen och Ryssland, hvilkas militärförfattningar för öfrigt icke äro synnerligen blida, hafva för sådana fall som detta stadgat vissa undantagsregler. Detta är icke längre sedan än sista sommaren, som general Todleben i Ryssland, med anledning deraf att mennoniterne stodo färdige att utvandra till följd af den nya ryska värnpligtslagen, hade ett sammanträde med deras ombud och dervid förklarade, att det alldeles icke var kejsarens afsigt att lägga något våld på sina undersåtars samveten, utan att han tvertom voro beredd att medgifva dem alla möjliga eftergifter, som stode tillsammans med god ordning. Sådant yttrades sjelfmant i Ryssland, der man likväl ej har den grundlag, som stadgar, att ”konungen ingens samvete må tvinga eller tvinga låta”. Följden blef att mennoniterne slippa att göra verklig krigstjenst eller bära vapen, utan i stället böra åtaga sig motsvarande tjenstgöring vid jernvägarne eller inom skogstjensten eller också såsom sjukvårdssoldater. Enahanda rättighet har sedan lång tid tillbaka i Preussen varit dem medgifven; och man har icke sett, att detta hvarken i Preussen eller Ryssland inneburit några vådor för den militära ordningen.

*) Ett memento i sanning för Gotlands Nationalbevärings krigsrätt! Red.

 

 

 

Gotlands båtsmanskompanier

Gotlands Allehanda 21/8 1875

Gotlands båtsmanskompanier (I och II) hvilka till årstjenst uppfordas, komma, enligt skrifvelse från befälhafvande amiralen i Karlskrona att med ångfartyget ”Valkyrian” afhämtas 1:sta kompaniet, utgörande 102 man, som embarkera i Visby lördagen den 25 nästkommande september tidigt på morgonen, samt 2:dra kompaniet bestående af 116 man, hvilka skola gå ombord i Klintehamn samma dag. Kl. 11 f. m.

I anledning häraf åligger det alltså vederbörande rotehållare att sagda dag inställa ofvannämnda 1:sta kompaniets båtsmän här i Visby vid hamnen kl. 7 f. m. och 2:dra kompaniets båtsmän vid Sicklings gästgifvaregård i Klinte kl. 10 f. m. 

 

 

 

Inspektion

Gotlands Allehanda 27/8 1875

Kongl. m:t har, enligt generalorder af den 13 juni befallt, att militärbefälhafvaren på Gotland skall årligen beordra en regementsofficer att inspektera militäröfningarna vid elementarläroverket och folkskolelärareseminarierna inom berörde militärbefäl; börande sådan inspektion företrädesvis verkställas under senare hälften af september och förra hälften af oktober månader. Öfver sålunda förrättad inspektion skall rapport i vederbörlig ordning till chefen för landtförsvarsdepartementet insändas.

De till förrättning af ofvangifna slag beordrade regementsofficerare erhålla rese- och traktamentsersättning enligt författningarne.

 

 

 

En veteran från Sveriges sista krig har åter gått bort

Gotlands Allehanda 31/8 1875

En veteran från Sveriges sista krig har åter gått bort, nemligen tullinspektoren i Pataholm, f. d. majoren Axel Herman Dahlgren, hvilken afled derstädes den 12 dennes. Han föddes 1793 på Lundegårds häradshöfdingeboställe å Öland, der fadren då var häradshöfding. Ämnad till jurist, hade han redan vid Lunds universitet tagit förberedande juridisk examen samt ett par år hemma biträdt med tjenstgöromål vid häradrätten, då han bytte om lefnadsbana och 1811 blef konstituerad till fänrik vid Gotlands nat. beväring; som sådan kommenderades han till armén i Tyskland och bevistade 1813, placerad till tjenstgöring på von Engelbrechtens reg:te, såväl vid slagen vid Grossbeeren och Dennewitz som ock Lübecks intagande samt vinterkampanjen i Holstein. Året derpå deltog han i belägringarne af Rendsborgs, Jülichs och Maastrichts fästningar. Så småningom skedde sedermera hans befordran,  så att han vid sitt afskedstagande från Gotlands national-beväring erhöll majors namn, heder och värdighet. Sedermera inträdde han i tullverkets tjenst och passerade äfven der graderna samt erhöll 1860 den tjenst, han vid sin död innehade. Någon annan dekoration än Carl XIV Johans-medaljen hade ej hittat vägen till den gamle krigarens bröst, men några vänliga ord vid grafven torde ingen förneka att hans skiftesrika, anspråkslösa och hedrande verksamhet åtminstone väl förtjenat.

 

 

 

Dödsfall. Emmerick Ruuth

Gotlands Allehanda 11/9 1875

I onsdags invigdes åt den sista vilan en af en talrik vänkrets värderad gotländing, löjtnanten vid Kalmar regemente, kaptenen i armén, Emmerick Ruuth. I början af 1870:talet var han t. f. fängelsedirektör i Visby; men sin egentliga verknings krets hade han dock på fastlandet. Vid 37 års ålder afled han 31 aug. i Uddevalla. Tidn. ”Kalmar” lägger en blomma på hans graf, i det den säger: Under åren 1862–65 var Ruuth öfverbefälhafvare för Kalmar och Möre skarpskyttekår, en befattning, under hvars utöfvande han genom sitt humana och angenäma väsende förvärfvade sig vänner, hvilka nu med innerlig saknad erinra sig den bortgångne trofaste vännen, den afhållne och duglige befälhafvaren. Frid öfver hans minne!

 

 

 

Arméfullmäktige

Gotlands Allehanda 11/9 1875

Arméfullmäktige, bland hvilka kaptenen O. Thorman representerar Gotlands nat.-bev. Samman träda 27 dennes i Stockholm.

 

 

 

Arméns hrr fullmäktige

Gotlands Allehanda 5/10 1875

Bland propositioner som blifvit af chefen för landtförsvarsdepartementet öfverlemna de är äfven följande:

K. m:t som anser, att militärbefälhafvaren på Gotland bör i pensionärsförmåner ställas lika med öfverstarne vid regementena, föreslår, att å den för Gotlands nationalbeväring och Vesternorrlands beväringsbataljon i reglementet för pensionskassan fastställda särskilda pensionsstat uppföra militärbefälhafvaren på Gotland en ny 1:sta klass med pension af 1,200 kronor, hvarefter de redan befintliga pensionsklasserna torde erhålla förändrad nummerföljd.

 

 

 

Arméns fullmäktige

Gotlands Allehanda 9/10 1875

Bland dem, som, vid nu pågående sammanträdet i Stockholm, blifvit valde till ledamöter i Revisionsafdelningen är representanten för Gotlands National-Beväring, Kapten O. Thorman.

 

 

 

Arméns fullmäktige

Gotlands Allehanda 2/11 1875

Arméns fullmäktige hafva nu förehaft frågan om ändringar i pensionsreglementet, och hafva dervid de märkligaste besluten varit,

att åt Gotlands nationalbeväring och Vesternorrlands beväringsbataljon med anledning af öfversten frih. Leuhusens motion medgifvits samma pensionsrätt som den öfriga armén; samt

att pensionerna hädanefter komma att qvartalsvis utbetalas.

 

 

 

Gotlands nationalbeväring

Gotlands Allehanda 9/11 1875

Kongl. maj:t har genom bref den 8 sistl. Okt. förordnat, att den Gotlands nationalbeväring för bruket under mötena af egna skjortor, strumpor och yttre fotbeklädnad bestådda ersättning skall tills vidare utgå med sexton öre för hvarje exercisdag.

 

 

 

Johan Bingmark död

Gotlands Allehanda 20/11 1875

 

 

 

 

Utbetalning af innewarande års 4:de qwartals aflöning

Gotlands Allehanda 20/11 1875

Utbetalning af innewarande års 4:de qwartals aflöning och dyrtidstillägg till Gotlands nationalbewärings underbefäl och spel kommer att werkställas på följande tider och ställen under nästkommande December månad nemligen:

Den 2 kl. 1 ½ e. m. åt stamtruppens underbefäl samt 4.de batteriets underbefäl och spel;

s. d. kl. 2 e. m. åt 12:te batteriets underbefäl och spel samt fältmusikanterne och gewärshandtwerkare å fältkontoret samt d. 13 kl. 12 middagen:

åt Hoburgs komp. wid Olofs i Öija,

 ” Gröttlinge d:o      ”    Lingwide i Hafhem,

 ” Hafdhems d:o      ”    Qwinnegårda i d:o

 ” Hemse d:o            ”    Koparfwe i Alfwa,

 ” Hablinge d:o         ”   Stenbro i Silte,

 ” Fardhems d:o       ”   Burge i Levide,

 ” Burs d:o                 ”   Gumbalde i Stånga,

 ” Närs d:o                 ”   Hallute i När,

 ” Garde d:o              ”   Bosarfwe i Lye,

 ” Klinte d:o               ”   Sicklings i Klinte,

 ” Banda                     ”   Botwide i Sanda,

 ” Hejde                      ”   L:a Atlings i Atlingbo,

 ” Sjonhems d:o        ”   Bjerges i Wänge,

 ” Torsburgs d:o        ”   Kräklings i Kräklingbo,

 ” Östergarns d:o      ”   Trosings i Gammalg.,

 ” Etelhem d:o           ”   Buters i Etelhem,    

 ” Stenkumla d:o       ”   Gardrungs i Stenk.,

 ” Dede d:o                 ”   Harqvie i Björke,

 ” Wisby infant.-komp. i komp. -chefens bostad

 ” Wisby Jägare d:o   ” i d:o                     d:o

 ” Endre komp.          wid Endregårda i Endre,

 ” Bro d:o                     ” Eriks i Bro,

 ” Halla d:o                  ” Gandarfwe i Dalhem,

 ” Lina komp. i Källunge sockenstuga,

 ” Bäls d:o wid Gute i Bäl,

 ” Lummelunda komp. wid Mos i Stenkyrka,

 ” Tingstäde d:o          ” Kyrkebys i Hangwar,

 ” Forssa d:o                ” Angelbos i Lärbro,

 ” Rute d:o                   ” Koparfwe i Rutesamt

 ” Fårö d:o                    ” Broa å Fårön.

Wederbörande arvodestagare, hwilka ej sjelfwe uttaga sin aflöning, erinras derom, att de personer, som uttaga medlen, ovillkorligen, skola wara försedda med lagliga fullmakter, och skola de sålunda befullmäktigade å aflöningslistan under rubriken ”qvitteras” teckna sitt eget namn, enligt fullmakt; hwilket allt, på Militärbefälets begäran, kungöres.

 

 

 

Officers-Klubben

Gotlands Allehanda 27/11 1875

Officers-klubben sammanträder i Stadshotellet Thorsdagen den 2 December kl. 6 e. m.

 

 

 

Amiralitets-krigmanskassan

Gotlands Allehanda 27/11 1875

Amiralitets-krigmanskassans samtlige Gratialister här i länet kallas att i landtmäteriet utfå de dem tilldelade gratialer för innewarande år emot uppwisande af gratialbrefwen och aflemnande af wederbörliga, i December 1875 daterade prestbewis, neml.:

i Norra häradet boende, måndagen 6 instundande December,

i Södra häradet boende tisdagen 7 i samma månad.

Utbetalningen börjar kl. 10 f. m., och, om ombud begagnas, skola desse medhafwa lagligen bestyrkte fullmakter. De till medaljpensioner berättigade skola medhafwa 2:ne prestbetyg.

Wisby landskontor, 25 Now. 1875.

 

 

 

Värnpligtens vänner

Gotlands Allehanda 4/12 1875

Värnpligtens vänner kallar sig en förening som i måndags bildades i hufvudstaden. Någon kunskap om föreningens syfte får man genom de då antagna stadgarnes 1:sta paragraf så lydande:

§ 1. Föreningen Värnpligtens Vänner har till ändamål att sprida kännedom om allmänna värnpligtens militära, sociala och politiska betydelse, att upplysa om den verkliga beskaffenhet af de militära öfningar, som densamma nödvändiggör, och öfriga dermed sammanhängande förhållanden, samt att framställa de fördelar, hvilket hela folket i fredstid har att af dessa öfningar vinna med hänsyn till ungdomens uppfostran och utbildning. Föreningen skall sålunda verka för införandet i Sverige af en ny härordning, som, uppställande tillräckligt antal dugligt befäl, icke allenast fordrar, att hvarje vapenför medborgare skall under vissa år tillhöra hären, utan äfven skänker honom redan under fredstid den fullständiga utbildning, som nutidens krigskonst gör oundgängligen nödvändig för soldaten i ledet samt våra ekonomiska tillgångar medgifva, så att de trupper, som härigenom uppsättas, ej äro, då det gäller att försvara fosterlandet, motståndaren så underlägsne i fasthet och duglighet, att de icke med hopp om framgång kunna gå honom till mötes. — Föreningen har äfven till syftemål att utreda och ådagalägga, att vårt land eger förmåga och bära de bördor, som äro förenade med en sådan härordning.

Till ordförande utsågs presidenten P. A. Bergström. Dessutom utsågos 38 styrelseledamöter, bland hvilka märkes prosten A. J. Lyth, Burs & Hemse.

 

 

 

Den lille trumslagaren

Gotlands Allehanda 8/12 1875 (Bihang till Gotlands Allehanda N:o 11, 1875)

 

Af C. J. Bergman.

Året 1854 var i många hänseende ett för Gotland minnesrikt år.

  För att under Östersjökriget mellan vestmakterna och Ryssland göra sin neutralitet respekterad och på samma gång värna nämda ö mot möjliga faror, hade regeringen dit förlagt flera bataljoner, batterier och sqvadroner af rikets yppersta trupper.

  Man såg der Smålands Grenadierer, Östgöta lifgrenadierer, samt afdelningar af Jönköpings och Kalmar regementen, af Göta artilleri och af Kronprinsens husarer.

  Kring öns kuster ångade och kryssade, utom engelska och franska krigsskepp, en mindre svensk-norsk flotta: vackra örlogsfartyg, på hvilka den kära, blågula kronoflaggan svajade, helsade på emellanåt i de gotländska hamnarne.

  Dertill kom, under sköna junidagar, glansen af kung Oscars och hans söners besök, hvilket förorsakade en så mycket större uppståndelse, som alltsedan år 1624, då Christian IV reste i det då danska landskapet, ingen konung varit sedd i den aflägsna öns ensliga bygder.

  Och vidare: hvimlet af förnäma, in- och utländska militärer och diplomater, som kommit att uppvakta konung Oscar.

  Det var naturligtvis på Gotland en utomordentlig rörelse och glädje, ett förut osedt och ohört lif med glänsande vapenöfningar, storartade fältmanövrer, granna parader, väldiga kanonader och konsertmessiga tapton, samt i staden och flerestädes på landet för de älskvärda och redbara officerarne mindre och större, men alltid hjertliga festligheter; det var mellan de i bygderna inqvarterade ypperliga soldaterna och deras värdar ett innerligt förhållande af välvilja och vänskap. Det var en alldeles ovanlig varuomsättning till höga priser, i synnerhet vid det genom sin väldiga hamn märkliga Fårösund, der engelska flottan hemtade en stor del af sina förnödenheter. Det var överflöd på penningar, det var för alla säljare och spekulanter en gyllene tid.

  Från detta festliga år skola vi här meddela en liten berättelse. Den handlar dock icke om någon af de många lysande och högt uppsatte furstar, krigshöfdingar och utländska sändebud, som då uppträdde på den eljest tysta ön. Det var tvärtom en person ur den stora hopen, en af de ” gemene” eller rättare en af ”spelet”, som här spelar hufudrollen.

  Den yngste af de elfva trumslagare vid en af de nämda bataljonerna hade blifvit inqvarterad i en bondgård uti en af de nordliga socknarna. Han hade fått till bostad en liten mörk och otreflig kammare i en obebyggd sidobyggnad: man tyckte, att den kunde vara god nog åt den lille pojkvasen.

  Janne, så vilja vi kalla trumslagaren, var en fattig, tidigt föräldralös gosse med vårdslösad uppfostran. Öfver hans fint formade anlete hvilade en sjuklig blekhet: kring de stora blåa ögonen, ur hvilka något hjertegodt och botten ärligt blickade fram, låg en skugga af vantrefnad.

  En bondenka, som bodde på en annan ”part” af gården, och som sedan länge var barnlös men ännu mycket barnkär, hade ofta gifvit sig i samtal med den småländske gossen, och fått höra, hur otrefligt han hade det. Det var ju synd, at han skulle bo så uselt, och hon, som var sjelfva ordningen och renligheten, anade, hvilka olägenheter en sådan bostad skulle medföra för gossen, som syntes henne vara i behof af en bättre omvårdnad. Hon erbjöd honom en liten kammare i sin snygga och trefliga bostad, och gossen antog hennes oväntade anbud med synnerlig glädje.

  Den lille trumslagarens uniform var, enligt order, utvändigt alltid putsad och ren, men innanföre var det icke så, som det borde vara. Men nu tog den erfarna gumman Gertrud hand om gossen och det med allvar och kraft. Janne fick nu dagligen och ovillkorligen underkasta sig en för barn vanlig och för helsan nödvändig behandling.

  Efter en vid Jannes år afliden son hade Gertrud qvar några skjortor och strumpor samt en hvardagsklädning, som hon skänkte gossen till behöflig ömsning. På sina från exercis, revelj och tapto lediga stunder måste Janne hjelpa gummans dräng i stallet och ladugården samt i åtskilliga landtbrukssysslor. Hans matportioner lagades af henne, och vid hennes eget bord fick han välja mellan kronans och gummans kost: både den förra och den senare var god och kraftig. Landtbrukssysslorna voro väl i början något motbjudande; men gumman befalde, och han fick lyda. Snart fick han nöje i dem. För öfrigt fick han af Gertrud lära sig vackra morgon- och aftonböner, och hvarje söndagsmorgon måste han för henne läsa ett kapitel i bibeln eller i Luthers postilla.

  Inom kort blef trumslagaren som en ny menniska. Helsa, glädje och käckhet framstrålade ur det glada ansigtet, som nu fått färg och rundning. Hans blod flöt lättare, hans muskler växte, och hela hans väsende erhöll en prägel af skick och ordning. Han fick grundligt och praktiskt lära sig, ”om små saker, så är i ordning i små saker en stor sak”. Detta var gummans vanliga ordstäf, öfver hvilket hon ofta, i synnerhet i början, höll för Janne små lärorika predikningar.

  Förhållandet mellan Janne och ”mor Gertrud”, såsom han strax fått tillåtelse att kalla henne, blef med hvarje dag allt innerligare. Gossen kände på sig hur väl han mådde, och han förstod det gagn, han hade af den gudfruktiga, stränga och karska gummans moderliga förmaningar och omsorger. Gumman å sin sida gladdes, att gossen visade henne så mycket lydnad och tillgifvenhet, samt att han trifvdes så synbart bra och åt med sådan aptit.

 

En dag kom Janne hem från reveljen med bedröfvad uppsyn. Order hade kommit, att bataljonen inom åtta dagar skulle bryta upp, för att från en landthamn på vestra kusten återföras till fastlandet. Sedan han för Gertrud omtalat detta, satte han sig i en vrå och gret. Han var ju så lycklig, der han var: han hade der fått åtnjuta hvad han icke kunde minnas sig någonsin hafva åtnjutit – moderlig huldhet.

  Äfven mor Gertrud blef bedröfvad öfver den oförmodade nyheten: men hon ansåg det för sin pligt, att dölja sina känslor.

  ”Sitt inte och gråt, Janne!” sade hon. ”Du tjenar kunglig majestät, och det passar icke för en kronans karl att så der sitta och lipa. Du vet, att jag håller af dig som eget barn, och vi skola träffas igen, om Gud så vill när du tjenat ut dina år.”

  Gumman kände inom sig, att på den förhoppning, hon uttalat, var det ej stort att lita; men hon ansåg sig sålunda böra trösta gossen

  Snart kom uppbrottsdagen. Mor Gertrud hade tvättat Jannes skjortor, stoppat hans strumpor och gjort hans lilla packning i ordning.

  ”Vänta litet, innan du snör till din ränsel”, sade hon, i det hon ur ”lädikan” (lådan) i sin kista framtog en vackert inbunden psalmbok, som der, jemte en vissnad blomsterqvast, låg omsorgsfullt inlindad i en hvit näsduk. Boken hade varit hennes aflidne sons konfirmationsgåfva, och blomsterqvasten hade denne burit den dag, då han med de andra nattvardsbarnen, ”stod i koret”. Hon lade varsamt de vissnade blommorna åter in i näsduken och gömde den i kistan.

”Tag den här boken med dig, min gosse! och läs flitigt deri. Hvar du är och hvad du gör, så tänk på din skapare! Se så”, fortfor hon med konstladt lugn och såg på det gamla vägguret; ”gif dig nu åstad, Janne! ty dina order skall du lyda, och Gud vare alltid med dig!”

  Trumslagaren gick fram till henne för att taga farväl. Det syntes på hans glänsande ögon, att han hade mycket, mycket, som han ville säga; men han fick ej fram ett endaste ord. Han såg på henne så förunderligt godt, och stora tårar tillrade utför hans kinder.

  Nu var det också med ens slut med det lugna, som gumman hittills så väl lyckats bibehålla. Den sorg, på hvilken hon tyst och stilla burit i många dagar, bröt ut i häftig gråt. Snart fattade hon sig, klappade gossen på axeln, och pekade på uret.

  Janne slängde sin trumma på ryggen, tog sin mössa och skyndade ut.

  När han kom till grinden på lillgården, vände han sig om. Mor Gertrud syntes icke i dörren, såsom han hade väntat: men mellan geranierna och levkojorna i fönstret tyckte han sig se ett sorgset ansigte framskymta. Han rättade sig och förde sin hand till mössan, liksom om han stått inför sjelfva sin öfverste. Han visste icke någon bättre, någon vördnadsfullare helsning. Och sedan skyndade han åstad.

  Några dagar derefter var Janne i sitt land igen.

Fjorton år senare, en lördagsqväll på sommaren, satt gumman Gertrud vid sin spinnrock i sin snygga och trefliga hvardagsstuga. Då rullade en vagn in på gården; en ung, skäggig och välklädd herre hoppade ur, och gick in i stugan.

  ”God afton här inne! Kan jag få litet mat till qvällen och en säng för natten?” frågade den nyss ankomne.

  ”Nej”, svarade gumman kort och bestämdt, utan att afbryta sitt arbete vid den snurrande spinnrocken. ”Sådan fin herre kan jag ej ta emot.”

  ”Ni visar således bort mig och här är dock allt så fint och städadt”, återtog den resande, i det han såg sig om i rummet, och uppmärksamt betraktade alla föremålen derinne – den perlfärgade soffan, det gamla vägguret, den med målade blommor och bokstäfver utsirade kistan, Frälsarens bild i glas och ram på ena väggen, samt de friska geranierna och levkojorna i fönstren: allt mönstrade han med glada och nyfikna blickar.

  ”Herrn får på gästgifvaregården, som ligger helt nära, allt hvad han behöver”, svarade gumman, i det hon satte ny fart på spinnrockshjulet. ”Jag är icke i tillfälle att herbergera resande.”

  Den unge herrn steg närmare och ställde sig midt emot gumman.

  ”Känner du då ej igen mig?” sporde han med rörd stämma.

  Gumman spratt till vid det förtroliga tilltalet, men skakningen på hennes gråa hufvud svarade ett tydligt nej.

  ”Mor Gertrud!” fortfor han, ”gamla mor Gertrud känner du ej igen Janne, den lille bleke och slarfvige trumslagaren mot hvilken du var så huld och så sträng, och som du skapade om till en frisk och ordentlig gosse? ”Små saker äro små saker: men ordning i små saker är en stor sak” – minnes du ditt ordspråk, goda mor Gertrud.

  Gumman spratt till, spärrade upp sina ögon, sköt spinnrocken åt sidan, och slog hop sina händer.

  ”Kors i all verlden, är det Janne, som blifvit så stor och ståtlig!” utropade hon, utom sig af öfverraskning, och mätte honom från topp till tå. Derpå reste hon sig upp och sträckte mot honom sina armar. ”Är det verkligen du Janne? Hur i all verlden har du kommit hit?”

  ”Jag har enkom rest till Gotland för att få träffa dig, snälla mor! Till din pastor hade jag i all tysthet skrivit, för att få veta, om du lefde ännu. Till min glädje fick jag ett jakande svar. Hvad jag är lycklig, att få återse dig, att få tacka dig, ty utan dig hade jag aldrig blifvit hvad jag är.”

  Nu blef det alls icke fråga om att bortvisa den fine herrn till gästgifvaregården. Den lilla kammaren, der Janne bott såsom trumslagare, städades i ordning; en tarflig måltid uppdukades, och så blef det ett ömsesidigt frågande och svarande hvad som händt, sedan de för fjorton år åtskildes.

  Janne – vi kalla honom så fortfarande – var nu handlande i en köping på fastlandets östra kust, var gift sedan ett år, hade redan ett barn, och stod sig för öfrigt mycket godt. Han upprepade, att han hade mor Gertrud att tacka för hvad han var, ty af henne hade han fått lära sig grunden till lifvets lycka: gudsfruktan, ordning, arbetsamhet.

  Så sutto de språkande långt in på natten. Den följande morgonen skulle Janne resa, för att på qvällen med ångbåten afgå från Visby.

  Dagen derpå var gumman tidigt uppe för att, innan den käre gästen vaknade, ha stugan städad och frukostbordet i ordning. Hon klädde den hvita bordduken med blommor från trädgården, hon öfverlade med sig sjelf hvad bäst huset kunde förmå, för att fägna den resande.

  Snart kom Janne ut, och åter begynte samspråket om forna dagar.

  ”Hör på, mor Gertrud!” sade han, ”det är i dag söndag. Minnes du, hvad vi alltid gjorde på söndagsmorgonen innan vi åto vår frukost? Får jag icke, såsom förr i verlden, läsa för dig ett kapitel i bibeln eller en predikan af doktor Luther?”

  Gertruds ögon glimmade till af glädje.

  ”Tack, Janne!” sade hon. ”Hvad du kommer ihåg allting! Ja, låt, tillsammans läsa Guds ord. Tag och läs evangeliet om enkan i Nain, som fick sin son igen, och sedan i psalmboken om dem som äro på resor: jag tror det är psalmen 370.”

  Efter slutad bibel- och psalmläsning intogo de den enkla, men landtligt läckra frukosten. Medan gumman under måltiden sprang i sina bestyr ut och in, begagnade Janne tillfället, öppnade kistan och nedlade der ett paket, som han vid ankomsten haft gömd i sin dammrock, och som innehöll hvarjehanda smått och godt, nyttigt och rart.

  Afskedsstunden var snart inne, och gästgifvareskjutsen körde in på gården.

  ”Kanske får jag aldrig mer återse dig, moder!” sade han. ”Men kom ihåg, att om du någonsin i råd eller dåd behöfver en hjelp, så skall det bli mig en riktig fröjd, att få visa, hur högt jag värderar dig. Här är min adress, och här har du min hustru, mitt eget och min lilla dotters porträtter. Kan du gissa, hvad barnet heter? Hon heter som du, som hennes fars fostermor! När vi sist skildes, då gret både du och jag. Nu skiljas vi åt med glädje, och med glädje skola vi ofta mötas i våra tankar och böner!”

  Gumman fattade med sina båda händer om hans hand, och höll den länge så, medan hennes ögon   honom.

  ”Tack!” hviskade hon, ”att du kom med glädje till den gamlas tjäll. Jag har i går och i dag varit så lycklig, att jag här på jorden ej kan vänta mig någon större lycka. Enkan fick igen en son, af hvilken hon ansåg sig förgäten – och nu, när helst Gud kalla mig, låter han mig fara i frid!”

  

Samma år på hösten dog Gertrud. Om Janne lefver eller är död, veta vi icke. Men det veta vi, att om han – som i början af vår berättelse endast var en fattig gosse ur den stora hopen och en af de ”gemene”, – om han sedan i allt öfrigt ådagalagt samma hjertelag, som han visade mot sin gamla fostermoder, så är han värd att räknas bland de höge och sällsynte, bland de väl borne i landet – såsom det heter i ordagrann öfversättning af ett par välbekanta, uttrycksfulla latinska och franska ord.

 

 

 

 

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig