Föregående sida

Tidningsklipp 1887

 

Gotlands infanteriregemente

Gotlands Tidning 26/1 1887

En förvaltningsdirektion gemensam för Gotlands infanteriregemente och artillerikår är bildad, och utgöres densamma af majorn O. Curlstedt, ordförande, kaptenen K. O. A. Ternstedt, regementsintendenten V. Karlsson och löjtnanten J. W. E. Fahnehielm i egenskap af ledamöter, samt löjtnanten frih. Hj. Åkerhielm såsom kassakontrollant.

 

 

 

Officersklubben

Gotlands Tidning 16/2 1887

Officersklubben hade i måndags afton sitt vanliga månadssammanträde, dervid öfversten m. m. v. Hohenhausen i ett anslående skåltal på sina och kamraternas vägnar tog farväl af kapten Dröös och löjtnant Edström, hvilka voro inbjudne till denna festlighet. Talaren betonade i hjertliga ordalag, att kamraterna på Gotland stäse skulle hafva i minnet desse sina förre kamrater samt tillönskade dem all lycka och framgång vid den korps, som de nu tillhör.

 

 

 

Dödsfall. Carl Gustaf Bogislaus Stael von Holstein

Gotlands Tidning 16/2 1887

F. d. majoren i armén och t. d. kaptenen vid Svea artilleriregemenfe Carl Gustaf Bogislaus Stael von Holstein afled i lördags i hufvudstaden.
Hans fader var öfverstelöjtnanten Carl Georg Stael von Holstein, hvilken på 1780 och 1790-talen bevistade finska kriget och derunder var adjutant hos generalen frih. Gust. Maur. Armfelt. Hans moder hette Lovisa Fåräus. Den nu döde Carl Gustaf Bogislaus var född den 14 juni 1815 i Alfva socken på Gotland. Sedan han inskrifvits vid Svea artilleriregementet år 1835, löjtnant 1843 samt kapten 1854. Han erhöll afsked från kaptensbeställningen derstädes år 1873.

 

 

 

Armén

Gotlands Tidning 21/2 1887

Sedan k. m:t förklarat, att Gotlands nationalbeväring skall bestå af två särskilda truppafdelningar i nemligen Gotlands infanteriregemente och Gotlands infanterikår, har k. m:t under den 11 innevarande månad utnämt och förordnat kaptenerna vid Gotlands nationalbeväring C. A. Almberg, S. C. Hj. Hedenblad och E. R. Eneroth; till löjtnanter, löjtnanterna vid nationalbeväringen J. W. E. Fahnehjelm, J. A. Kolmodin och O. A. Johanson samt till underlöjtnanter, underlöjtnanterna vid nationalbeväringen E. G. Hellgren, L. Hj. E. Norberg, A. J. S. Lagerheim och P. B. Ström.

 

 

 

Försvaret vid Fårösund

Gotlands Tidning 21/2 1887

Statsutskottets första utgiftsafdelning har afstyrkt bifall till k. m:ts begäran om ett statsanslag af 46,571 kr. till nygygnader och anskaffningar vid Fårösund, hvaremot det begärda anslaget af 33,811 kr. 30 öre till ersättning af kostnaden för redan beslutna arbeten vid Fårösund blifvit af afdelningen tillstyrkt.

 

 

 

Gotlands artillerikår

Gotlands Tidning 21/2 1887

K. m:t har bemyndigat arméförvaltningen att för ett pris af 30.000 kr. af Visby mekaniska verkstads aktiebolag inköpa en till salu erbjuden tomt med derå befintliga byggnader för anordnande derstädes af ett kasernetablissement åt artillerikåren.

 

 

 

Gotlands kongl. artillerikår

Gotlands Tidning 26/2 1887

Gotlands kongl. artillerikår som nu mera bildar en serskild kår, skall enligt k. m:ts befallning, i den för regementer och kårer gällande Arméens rulla, räknas till artilleriet och inom detta vapen intaga rang närmast efter kongl. Vendes artilleriregemente.

 

 

 

Major Staël v. Holsteins lik

Gotlands Tidning 26/2 1887

Major Staël v. Holsteins lik hitkom i torsdags med ångaren Klintehamn och nedsattes i Staëlska familjegrafven härstädes.

 

 

 

Gotlands artillerikår

Gotlands Tidning 12/3 1887

K. m:t har i afseende å beväringsmännens indelning vid Gotlands artillerikår och befälets beordrande till de sammas vapenöfvande innevarande år befalt, att beväringsmännen skola under mötet med 1:a klassen bilda ett särskildt batteri, och beordras till tjenstgöring vid det samms 1 kapten, 2 subaltarnofficerare, 2 underofficerare och 6 konstaplar eller såsom befäl och inttruktörer lämplige artillerister; att beväringsmännen skola under mötet med 2 och 3 klasserna delas till lika antal på båda liniebatterierna, egande artilleribefälhafvaren att för de dagar som detta möte pågår efter stammens repetitionsöfningar beordra erforderligt befäl till ifrågavarande beväringsmäns vapenöfvande.

 

 

 

Vid Gotlands infanteriregemente

Gotlands Tidning 16/4 1887

Vid Gotlands infanteriregementes båda beväringsmöten i år och 10 sista dagarne under befälsmötet äro från andra militärdistriktets infanteri beordrade 2 underofficerare och 75 man såsom instruktörer, och skola dessa inställa sig i Visby den 7 inst. maj.

 

 

 

Såsom volontärer

Gotlands Tidning 16/4 1887

Såsom volontärer vid Gotlands infanteriregemente hafva blifvit placerade K. Alyhr, O. E. Löfgren och V. T. Engström på Visby kompani, C. J. F. Olsson, C. E. Johansson, A. V. Stenman och J. F. Olsson på Roma kompani, A. Forsberg, C. O. J. Martin, E. Weström, E. Bäckström och A. U. Vallin på Tingstäde kompani, S. Jacobsson. U. Pettersson och G. H. Ericsson på Lärbro kompani, O. E. Bergsten, H. Sjögren, O. Nilsson, E. V. A. Hansson och A. V. Stenbom på Klinte kompani, J. V. Bogren och J. N. P. Hägg på Garda kompani samt C. J. Österberg och P. V. Johansson på Hemse kompani.

 

 

 

Såsom instruktörer

Gotlands Tidning 7/5 1887

Såsom instruktörer att tjenstgöra vid Gotlands k. infanteriregemente under befälsmötet och båda beväringsmötena hitkommo i torsdags afton med Sofin från Vestervik 75 man, korporaler, vice korporaler, volontärer och soldater från 1:a lifgrenadier- Jönköpings- och Kalmarregementena. Denna kommendering stäldes i dag kl. 9 f. m. under öfverste v. Hohenhausens chefskap.

 

 

 

Till tjenstgöring vid Vesternorrlands bataljon

Gotlands Tidning 7/5 1887

Till tjenstgöring vid Vesternorrlands bataljon under innevarande års beväringsmöten hafva följande officerare vid Gotlands infanteriregemente beordrats, nämligen: kaptenerne G. V. Lundberg, A. M. Gyllenram, A. F. M. Ek, A. M. Carlborg och Emil Rosell, löjtnant R. V. Landberg samt underlöjtnanterna Hj. Mellerborg och E. Sundvallson.

 

 

 

I militärväsendet

Gotlands Tidning 14/5 1887

I militärväsendet har under nu pågående officersmötet vid Gotlands infanteriregemente tilldragit sig ett uppseendeväckande förhållande, som torde blifva orsak till efterslängar. Som man vet hitkommenderades 75 man korporaler, vicekorporaler, volontärer och soldater från tre af indelta arméns regementen för att tjenstgöra såsom instruktörer under befälsmötet och beväringsmötena. Nu har chefen, öfversten v. Hohenhausen, tolkar denna af krigsministern vidtagna åtgärd sålunda, att hela offcersbefälet, från och med kompanicheferna t. o. m. underlöjtnanterna, äfven blifvit stäldt i ledet under dessa instruktörers ledning och undervisning; och nog har missnöjet häröfver skäl för sig. Ty, att anbefalla kaptener och öfriga officerare vid regementet att i likhet med manskapet i ledet stå under korporalsbefäl att instrueras i gevärets begagnande, måste anses vara ett missförstående af krigsministerns mening; och för öfrigt torde en sådan anbefallning vara alldeles enastående inom Europas civiliserade arméer, möjligtvis Rysslands undantagen. Demonstrationer heremot hafva ej heller underlåtits.

 

 

 

Beväringen inryckte i går å vårt Ladugårdsgärde

Gotlands Tidning 21/5 1887

Beväringen inryckte i går å vårt Ladugårdsgärde, som man oriktigt vill kalla Visborgs slätt, enär platsen är icke belägen vid Visborgs som slottet i staden benämdes, utan, vid Visborg kungsladugård halfannan fjärdingsväg söder om staden. Så väl officerarne som manskapet kommer att der ligga i läger, hvartill mer än hundra tält blifvit använda i stället för baracker, som icke medhunnits att uppföra.

 

 

 

Gotlands artillerikår

Gotlands Tidning 21/5 1887

Gotlands artillerikår skall erhålla likadan uniform som öfriga artilleriets, dock med grå krage. Då Svea artilleri har mörkblå, Göta gul och Vendes hvit krage, så hade väl varit lämpligare och dertill öfverensstämmande med länsvapnet om Gotlandsartilleriet erhållit röd krage, såsom kännetecken på artillerikåren n:r 4.

 

 

 

Löjtnanten C. A. Olsson

Gotlands Tidning 21/5 1887

Löjtnanten C. A. Olsson vid Gotlands infanteriregemente har vid norra Möre häradsrätt, Kalmar län, blifvit enhälligt vald till nämdeman.

 

 

 

Artilleribefälets skjutöfningar

Gotlands Tidning 28/5 1887

K m:t har befalt, att en officer vid Gotlands artillerikår hvart annat år skall beordras att deltaga i artilleribefälets gemensamma skjutöfningar, antingen vid fältartilleriets eller vid fästningsartilleriets skjutskola.

 

 

 

Kommendering

Gotlands Tidning 4/6 1887

Löjtnanterne vid Gotlands infanteriregemente Scherstén, Vickström och Peterson äro kommenderade att tjenstgöra vid Helsinge regemente.

 

 

 

Riksdagen

Gotlands Tidning 4/6 1887

Statsutskottet har afstyrkt regeringens begäran om anslag af 46,000 kronor till nybyggnader vid Fårösund befästningar.

 

 

 

Generalmönstring

Gotlands Tidning 16/7 1887

Generalmönstring med båtsmansrekryter vid Gotlands båtsmanskompani har förrättats af kommendör G. Lindmark, biträdd af kapten A. Blom, regementskommissarie Dalman, häradshöfding Samselius och doktor Westring.

 

 

 

 Sverige rustar

Gotlands Tidning 27/8 1887

Att Sverige rustar, skulle vara en sanning, om man kunde sätta tro till "Dagens Nyheters" uppgifter. Den värda tidningen säger nämligen: Med ångaren Visby afsändes till Visby och dervarande fästningsartilleri 4 st. 9 fot långa 19-centimeters framladdningskanoner med fristående levetter. Kanonerna, som hitkommit på jernväg från Karlsborgs tygförråd, äro 47 år gamla och skola tills vidare användas för öfningsskjutningar från fästningsvallarne.
Nu är dock förhållandet, att vid Visby finnes icke någon fästning ej heller några andra vallar än de, som söder för staden utgöra en angenäm promenadplats för badgästerna och utanför norra stadsmuren begagnas till kobeten. De ofvannämda kanonerna hafva deremot hitkommit i ändamål, att blott tjena till artilleristernas inöfvande i handterandet af fästningskanoner och alldeles icke för "skjutningar", hvarför dessa fyra pjeser också äro upplagda på den nya artillerikasernens gård vid Visby hamn.

 

 

 

 Utnämning

Gotlands Tidning 15/10 1887

Till underlöjtnant vid Gotlands infanteriregemente har sergeanten derstädes H. A. Heilborn blifvit utnämd.

 

 

 

 För Gotlands infanteriergemente

Gotlands Tidning 5/11 1887

För Gotlands infanteriergemente kommer en officerspaviljong att uppföras å "Ladugårdsgärdet" söder om Visby och afsedd för befälet vid beväringens vapenöfningar.

 

 

 

En sorglig lefnad

Gotlands Allehanda 12/12 1887

Södra häradsrätten. En sorglig lefnad. Ransakning hölls i dag kl. 11 med för fjerde resan stöld straffade Johan Petter Gardell från Näs. Om sina lefnadsomständigheter afgaf Gardell följande sorgliga berättelse:

Han är född 4 Aug. 1839 vid Gardese i Ganthem. Modren dog då han var på sjunde året och då kom han ut i verlden. År 1854 konfirmerades han i Dalhem, der han sedan åtskilliga år tjenade. Derpå gaf han sig in till artilleriet der han tjenade i 9 år. Under tiden gifte han sig på Näs. Den 28 oktober 1862 dömdes Gardell, som under tiden tagit konstapelsexamen, af krigsrätten för rymning och förskingring af kronans persedlar till 6 månaders fängelse härstädes. Efter frigifvandet begaf han sig till hustrun på Näs och bodde der en tid, tills han 1 oktober 1864 häktades och dömdes till 16 månader af rådhusrätten i Visby. Ånyo kom han efter aftjenande af straffet till Näs och var nu fri. År 1867 7 Maj dömdes Gardell ånyo, nu af södra rådsrätten till 2 ½ års Långholmen. Ännu en gång stal han, nu några sängkläder i Ganthem, och dömdes af södra häradsrätten till 4 års Långholmen och 5 års förlust af medborgerligt förtroende. Detta var 14 mars 1878. Under alla sina olika straffperioder kom honom ingen förseelse till last än att han en gång smusslade in snus i strumpan till sina kamrater. Sista gången han var på Långholmen uppförde han sig så väl, att han vid ett konungens besök derstädes af direktören blef föreslagen till benådande och strafftiden afkortades med 8 månader. Utom för dessa 4 resor stöld har Gardell också undergått 8 månaders enkelt fängelsestraff för hemfridsbrott.

Efter sista straffets slut i början av 80-talet reste Gardell till Näs, der han haft tjenst, på ett ställe i 2 1/2 år, samt sedan arbetat borta om somrarne och varit hemma om vintern. Hans hustru, 5 barn och svärmor ha i 10 års tid bott i fattigstugan.

I juni månad förra sommaren reste han till Amerika, der han har 2 gifta döttrar i Brooklyn. Han arbetade der en tid, men tålde ej vid klimatet, blef sjuk, låg på hospital och fick slutligen hjelp till hemresan.

Lördagen 26 Nov. ankom han till Näs och måndagen 28 häktades han af länsman Lindström såsom försvarslös och vådlig för allmänna säkerheten samt dessutom anklagad för femte resan stöld af ett par gamla gångjern, som fallit af en uppbränd dörr, en hammare samt några vedträn. Angifvelsen innehöll, att Gardell samma afton han hemkom skulle ha uppfört sig så vildsint i fattigstugan att fattigvårdsstyrelsen måst tillkallas och förbjuda honom att uppehålla sig der. Han skulle också ha yttrat vilda hotelser.

Länsman Lindström tycktes emellertid ej ha riktigt reda på hvarför han egentligen häktat Gardell. Polisrapport öfver förhör med honom fans i egentlig mening icke och åklagaren visste ej mera än han hört andra säga. På grund häraf blef också ransakningen mycket trasslig. Och ledde egentligen ej till något resultat.

Den berättelse Gardell sjelf afgaf om hvad som timat sedan han kom tillbaka från Amerika lyder sålunda:

På qvällen 26 Nov. ankom han i skymningen till Näs och gick direkt till fattigstugan för att helsa på de sina. Dörren var öppen och eld brann i spisen. Hustrun låg med minsta barnet, en 5-årig flicka, bredvid sig. Då han kom fram ryckte hustrun undan barnet, utropande: ”Låt bli flickan, det är mitt barn!” samt besvarade icke hans helsning. Gardell gick då fram till en 15-årig dotter Ella, ”döpt till baptist” hvilken satt och stickade; han ville var (sic) också helsa på henne, men ej heller hon nu vidare vänlig, icke heller svärmodren, som alltid ”skällt på honom värre än en bandhund”. Under tiden steg hustrun upp och gick ut. Gardell satte sig att prata med den lilla flickan, hvarpå han bad att få litet kaffe att värma sig med, och då ingen brydde sig om det, lagade han sjelf till det. Nu kom en dräng från Gans in och det blef språka af. Gardells 17-årige son kom också, men han sade sig ej känna igen fadren. Alla tre gingo sedan till en bondgård, der de åto qväll. Då Gardell återkom hem, hade hustrun ej hemkommit än och Gardell började nu tala om att de sålt ett par sängar, hvilket han ej tyckte om. Han bad också att få se på en yxa, som han haft, innan han for bort, och, då Ella oaktadt tre tillsägelser ej lydde honom, tog han henne litet i armen. Nu trodde de att han skulle hugga sönder sängen som fans inne och det var ej underligt de voro rädda, ty döttrarne i Amerika hade skrifvit hem, att han köpt två revolvrar och skulle skjuta hustru och barn när han kom åter till Sverige. Han medgaf att han varit supig i Amerika.

Vidare framkom under förhöret, att han vägrat fattigvårdsstyrelsen att gå sin väg, hvarför vakt stälts för att hindra honom begå något brott. Hvad stölderna beträffade, hvilka skulle skett före hans bortresa, nekade han för dem. Gångjernen hade han och bondesonen Olof Jönsson hittat från Georg Jönsson på Gans. De hade suttit på en gammal dörr som bränts upp och voro ej värda någonting. På Gardells fråga, om han finge taga dem, hade Olof Jönsson svarat att det kunde han gerna göra, för de hade så godt om sådant der gammalt skräp.

Såsom vittne hördes först fjerdingsmannen O. Lingvall. Denne hade hört att Gardell på beskyllningar af hustru och svärmor att hafva tagit gångjernen, svarat: ”nå, nå, om jag gjort det är det så litet att det är förlåtligt.” I fattigstugan hade Gardell slängt omkring sig med en hopfäld fickknif som var med en rem fastlindad i handen. Detta skulle, jämte några liknande yttranden bevisa, att han uppfört sig oregerligt. Om vedträna hade han sagt, att hade han tagit dem, kunde han väl gräfva för dem en dag. Gardell, som sade sig ibland vara virrig i hufvudet, kunde ej minnas om han sagt detta, men förnekade det icke.

Två andra vittnen, hemmansägarne Tomas Tomasson och Jakob Botelsson, hade ej något annat än ungefär detta att berätta.

För vidare bevisnings förebringande och för att Gardell möjligen skulle kunna skaffa sig bevis för sin oskuld uppsköts målet.
— De vilja ha mig på lifstids fästning, det är alltsammans, sade Gardell när han fördes bort.
Den anklagade var en, som det tycktes, mycket beklagansvärd företeelse. Mager och blek var han, hade värk i benen och var sjuk, så att han under en del af förhöret tilläts sitta. Ibland grät han högljutt och tycktes vara alldeles virrig. Det tycktes som om han skulle blifvit sådan genom hård behandling af sina närmaste. Han sade också, att de alltid varit elaka mot honom, han hade klent hufvud, blef då häftig och våldsam, ”tog så till supen” och då var det alldeles slut med förståndet.

Man kunde stundvis ej annat än känna deltagande för den stackars fången.

 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig