Föregående sida

Tidningsklipp 1897

 

Dödsfall

Gotlands Allehanda 31/3 1897

Dödsfall. Såsom vi i måndags (29/3 1897) i telegram meddelade, afled samma dags morgon i sitt hem i Eslöf öfverkontrollören för brännvinstillverkningen i Malmöhus län, majoren i armén Hjalmar Hedenblad, i en ålder af 60 år.

Major Hedenblad var son af en landtbrukare och född i Kristianstad 15 november 1837. Han blef student i Lund 1855, utnämndes 1858 till underlöjtnant vid Vendes artilleriregemente samt erhöll 1862 transport i samma egenskap till Gotlands nationalbeväring (med tjänstgöring vid dess artillerikår). Hedenblad befordrades vid nämda nationalbeväring 1867 till löjtnant och 1878 till kapten samt blef 1887 kapten vid den då nyinrättade Gotlands artillerikår. 1890, då Hedenblad förflyttades till artillerikårens reserv, blef han major i armén samt sedan 1884 riddare af Svärdsorden.

Major Hedenblad, som ännu kunde sägas befinna sig i kraftig ålder, bortrycktes hastigare än man kunnat ana af lungsot, denna smygande menniskoförödare. Och sättet, hvarpå han drabbades af densamma, utgör ett hemskt bevis på tuberkulosens förfärande smittosamhet, på samma gång det utgör en allvarlig maning att vara aktsam mot densamma. Major H. hade vid en auktion inköpt en del möbler, som tillhört en i lungsot afliden person, något som han antagligen var omedveten om, och det dröjde icke länge förrän den starke mannen blifvit ett offer för de i dessa möbler befintliga smittämnena. Förgäfves söktes bot, lungsotbacillerna fortsatte ohejdadt sitt förstörelsearbete intill döden.

Den aflidne, som i många år tillhörde Gotlands artillerikår och derunder var medlem af vårt samhälle, var en mycket dugande militär, på samma gång som en  ovanligt karaktärsfast, redbar och angenäm personlighet, som förstod att förvärfva sig talrika vänner bland likstälda samt aktning och vördnad af underordnade, hvarför underrättelsen om hans bortgång mottagits med sorg af hans härvarande f. d. kamrater och för öfrigt inom skilda kretsar, der han var känd och högt värderad för sina solida egenskaper.

Officerarne vid artillerikåren komma att sända en krans till den dödes kista.

 

 

 

Buren af sina sex söner till grafven

Gotlands Allehanda 1/5 1897

Buren af sina sex söner till grafven blef i går (30/4 1897) kapten Knut Wilhelm Sillén, hvilken då vigdes till grafvens frid. I processionen deltogo, förutom den aflidnes anhöriga, en skara af hans forna kamrater och vänner. De söner, som på ofvan angifvet sätt bevisade sin åldrige fader den sista tjänsten, voro förvaltaren Knut Sillén, löjtnanterna Hjalmar och Ernst, postexpeditören Alrik Sillén och civilingeniörerna Hilmer och Tor Sillén.

 

 

 

Afsked har beviljats musikanföraren

Gotlands Allehanda 1/5 1897

Afsked har beviljats musikanföraren vid Gotlands infanteriregemente, musikdirektören Karl Fredrik Ringvall uppå derom af honom sjelf gjord ansökan. Regementet har genom hans afgång gjort en afsevärd förlust. Ty under direktör Ringvalls ledning har dess musikkår blifvet en kår af rang och som med heder kunnat tåla en jämförelse med långt äldre och mer ansedda musikkårer.

Minnet af hans arbete vid och för den musikkår, som han nu lemnar, skall derför också förblifva det bästa. Han har med varmt intresse skött sitt åliggande och derom hörs bl. a. flera af honom särskildt för regementet gjorda kompositioner vittne. Så har han komponerat dess vackra, kraftiga paradmarsch och hans öfverste Lagercrantz tillägnade ”militärbefälhafvarens marsch” är ett af regementets favoritstycken.

 

 

 

Beväringsmän som vägra fullgöra sin värnplikt

Gotlands Allehanda 15/5 1897

På grund af samvetsbetänkligheter hafva tvänne beväringsynglingar af första klassen vid Gotlands infanteriregemente vägrat att fullgöra sin värnplikt liksom att ikläda sig uniform m. m.

På grund häraf kommer krigsrätt med de vägrande att hållas i dag kl. 5 e. m. å Visborgs slätt. Till ledamöter i krigsrätten hafva förordnats majoren R. Lindbohm, kaptenerna C. Olsson och J. A. Thorén löjtnant Hj. Sillén samt vice auditören R. Wiman.

Som allmän åklagare har förordnats sergeanten O. Segerdahl.

 

 

 

Ynglingar som vägra göra värnplikt

Gotlands Allehanda 17/5 1897

Som vi i lördags meddelade hade vid Gotlands infanteriregemente den på de senaste 20 åren sällsynta händelsen inträffat, att tvänne beväringsynglingar af dem, hvilka fr. o. m. 13 d:s äro inkallade att för fullgörande af första årets värnplikt undergå 68 dagars vapenöfning, vägrat att ikläda sig uniform och att i öfrigt ställa sig förmans i tjänsten gifna befallningar till efterrättelse.

Den ene af dem, Samuel Larsson, hade dessutom ej infunnit sig vid samlingsplatsen utan hade måst genom kronobetjäningen försorg hämtas till lägerplatsen å Visborgs slätt.

I lördags afton (15/5 1897) kl. 5 hölls krigsrätt å Visborgs slätt med de två vägrande beväringsynglingarne. Ordförande i rätten var major Lindbohm, bisittare vore kaptenerna Olsson och Thorén, samt löjtnanterna Hj. Sillén. Förhöret leddes af vice auditören R. Wiman. Som allmän åklagare tjänstgjorde fältväbeln, sergeant O. P. Segerdahl.

När krigsrätten satte sig, inträffade en egendomlig händelse. En af rättens medlemmar, kapten Thorén, vägrade nämligen på samma skäl, som de, hvarpå de båda ynglingarne vägrat att göra värnpliktstjänst, d. v. s. af religiösa skäl, att aflägga domareed. Han lät dock slutligen sina samvetsbetänkligheter fara, men det var först sedan rättens ordförande gifvit honom uttrycklig befallning om att afägga eden; och han aflade den samma med den uttryckliga förklaring, att det skedde, emedan han måste åtlyda förmans i tjänsten gifna befallning.

Båda ynglingarne äro från Lau socken och tillhöra Hemse kompaniområde. Man har med alla möjliga medel sökt taga dem ur deras föresats att ej ikläda sig uniform, och deras förman, ända från majoren ned till korpralerna hafva gjort dem föreställningar om följderna af ett sådant vägrande, men allt utan resultat. De hafva envist framhärdat i att anse det som en synd, hvarigenom deras samveten skulle blifva kränkta, om de deltaga i värnpliktsöfningarna. Denna vägran blir emellertid än mer egendomlig då de båda, såsom icke varande fullt vapenföra, äro antagna till särskild tjänst som snickare och sålunda aldrig komma att öfvas i vapnens bruk.

Den religiösa sekt de båda tillhöra är den s. k. helgeonistsekten eller ”fribaptisterna”. Helgeonisterna lära såsom en trosartikel uppställa att medlemmarne icke få deltaga i vapentjänst, icke ens i krigstid. Och dessa läror är det som slagit så djupa rötter hos de båda ynglingarna. Deras ”trossyskon” i sekten lära med stor energi hafva bearbetat dem och uppmuntrat dem att ”vara fasta i sin tro”, att icke ”skämmas vid Jesu kors” och att ”tåligt lida förföljelsen i Hans namn.”

Som en egendomlighet må meddelas den ena ynglingens fader i sina värnpliktsår för enahanda förseelse utstått fängelsestraff. Hos denna yngling ligger det alltså ”i blodet” som man säger.

 

De båda ynglingarna infördes en och en från arresten, der de hittills vistats. Den först hörde var ynglingen Peter Alfred Johansson, född i Lau 7 Oktober 1876. Han hade vistats i föräldrahemmet till 12 års ålder och sedan dels haft tjänst, dels arbetat vid kanalgräfningar o. d. F. n.  hade han arbete vid järnvägsanläggning.

Sedan auditören föredragit förhörsprotokollen och Johansson vitsordat deras riktighet, sporde auditören.

- Vägrar Johansson fortfarande ikläda sig uniform och göra sin värnplikt?

- Ja.

- Af hvad orsak?

- Som jag förut sagt: Vi skola älska hvarandra och ej slå ihjäl varandra eller kriga med våra nästa.

- Tillhör J. statskyrkan?

- Nej… ja, det gör jag förstås.

- Tillhör ni något frikyrkligt samfund då?

- Ja.Baptisterna.

- När öfvergick ni dit?

- I Augusti 1896.

- Har ni begått Herrans nattvard?

- Ja.

- Hörde J. ej vid inskrifningsförrättningen någon paragraf  (§ 31 värnpliktslagen) uppläsas, deri det talades om lydnad för af förman i tjänsten gifven befallning och om följderna af att ej efterkomma den?

- Det måste jag ej.

- Ingen har fordrat att ni skall bära vapen. Icke kan det strida mot den gudomliga lagen?

- Nej. Men det är i samma tjänst och jag understöder dermed dem, som öfvas i att mörda.

- Märkvärdigt. Kan ni icke älska edra medmenniskor och icke vara snickare på samma gång?

Intet svar.

- Ni vill sålunda ej ”tjäna kunglig majestät och kronan?”

- Det har jag icke sagt. Han vill icke göra krigstjänst – är det icke så? – genmälde kapten Thorén.

- Jo, så är det – sade Johansson.

  Härefter fick Johansson draga sig tillbaka. Han hade under hela tiden varit mycket blek, och darrade nu så, att en närvarande officer måste lemna honom en stol att sitta på.

Ynglingen Samuel Larsson infördes nu. Han var en fullständig kontrast till sin kamrat. Han var stor och kraftig – Johansson är liten till växten. Hans uppträdande var lugnt, ja trotsigt och det föreföll, som om han haft stort inflytande på sin kamrat, ty då han kom in, repade Johansson åter mod.

Larsson är född 24 December 1876, äfven han i Lau. Han har med undantag af en tid på 2 ½ år vistats i föräldrahemmet.

Samma frågor stäldes till honom, och han gaf i hufvudsak samma svar som kamraten. Särskildt  lade vi märke till hans svar på auditörens anmärkning om, att han ej behöfde begagna vapen utan att han skulle bli snickare – att de dermed understödde dem, som göra omedelbar krigstjänst. Detta svar som göra omedelbar krigstjänst. Detta svar tycktes de båda ynglingarna gemensamt hafva ”läst öfver”.

- Hvad var anledningen till, att ni ej infann er vid samlingsplatsen för ert kompani inryckningsdagen?

- Dels hade jag så långt att gå dit (5 mil omkr.) och dels ville jag ej gå till något, som jag ej kan göra för mitt samvetes skull.

- Det första skälet tycktes ha varit viktigast efter som ni tar det först.

- Ja, förstås. Ty hade jag varit i närheten, hade det nog händt, att jag infunnit mig,

- Men Ni visste, att Ni ej kunde slippa undan?

-Ja, det har jag sett på andra, hvilka gjort likadant som jag. Men jag hade varit villig göra hvad som helst som är fredligt, för kronan.

- Ja, ni får ju bli snickare, är det inte fredligt?

- Jo, men jag menar ej så. Ty derigenom biträder jag ändå dem som lära sig att kriga, och det är lika syndigt. Ty om en person stjäl och en annan gömmer det stulna, så blir gömmaren äfven fast. Och på samma sätt är det här.

 

 

 

I sin vägran att fullgöra värnplikten

Gotlands Allehanda 19/5 1897

I sin vägran att fullgöra värnplikten framhärda fortfarande de två förut omtalade ynglingarna å Visborgs slätt. Med anledning häraf kommer förnyad krigsrätt att hållas i morgon å Visborgs slätt.

 

 

 

Såsom elever vid fältartilleriets skjutskola

Gotlands Allehanda 19/5 1897

Såsom elever vid fältartilleriets skjutskolas instruktionsbatteri å Marma skjutfält ha från Gotlands infanteri beordrats vice konst. vid 1 batteriet n:r 9 Nyman och 17 Grönström samt vid 2 batteriet n:r 23 Kahlbom och n:r 22 Persson.

Vistelsen vid skolan räcker f. o. m. 28 d:s t. o. m. 8 Juli.

 

 

 

Ynglingar som vägra göra värnplikt

Tidningen Kalmar 21/5 1897

Vid Gotlands infanteriregemente har den på de senaste 20 åren sällsynta händelsen inträffat, att två beväringsynglingar af dem, hvilka från och med den 13 dennes äro inkallade att för fullgörande af första årets värnpligt undergå 68 dagars vapenöfning, vägrat att ikläda sig uniform och att i öfrigt ställa sig förmans i tjensten gifna befallningar till efterrättelse.

Den ene af dem, Samuel Larsson, hade dessutom ej infunnit sig vid samlingsplatsen, utan hade måst genom kronobetjäningens försorg hämtas till lägerplatsen å Visborgs slätt.

I lördags afton hölls krigsrätt å Visborgs slätt med de två vägrande beväringsynglingarne.

När krigsrätten satte sig, inträffade en egendomlig händelse. En af rättens ledamöter, kapten Thorén, vägrade nämligen på samma skäl som de, båda ynglingarna vägrat att göra värnpliktstjänst, d.v.s. av religiösa skäl, att aflägga domareed. Han lät dock slutligen sina samvetsbetänkligheter fara, men det var först sedan rättens ordförande gifvit honom uttrycklig befallning att aflägga eden; och han aflade den med den uttryckliga förklaring, att det skedde emedan han måste åtlyda förmans i tjänsten gifna befallning.

Båda ynglingarna äro från Lau socken och tillhöra Hemse kompaniområde. Man har med alla möjliga medel sökt taga dem ur deras föresats att ej ikläda sig uniform, och deras förmän, ända från majoren ned till korporalerne, hafva gjort dem föreställningar om följderna af ett sådant vägrande, men allt utan resultat. De hafva envist framhärdat i att anse det som en synd, hvarigenom deras samveten skulle blifva kränkta om de deltaga i värnpliktsöfningarna. Denna vägran blir emellertid än mer egendomlig, då de båda, såsom icke varande fullt vapenföre, äro antagne till särskild tjänst som snickare och sålunda aldrig komma att öfvas i vapnens bruk.

Den reliösa sekt de båda tillhöra är den s. k. helgeonistsekten eller "fribaptisterna". Helgeonisterna lära såsom en trosartikel uppställda, att medlemmarne icke få deltaga i vapentjänst, icke ens i krigstid. Och dessa läror är det som slagit så djupa rötter hos de båda ynglingarne. Deras trossyskon i sekten lära med stor energi hafva bearbetat dem och uppmuntrat dem att "vara fasta i sin tro".

Under förhöret vid krigsrätten förklarade de båda ynglingarne att de fortfarande vägrade att ikläda sig uniform och fullgöra sin värnplikt. Då ordföranden upplyste, att de, som skulle tjenstgöra som snickare, icke behöfde bära vapen, svarade de, att de dock understödde dem "som öfvas i att mörda".

Åklagaren yrkade ansvar å dem enligt 84:de paragrafen strafflagen för krigsmakten, och efter en stunds öfverläggning dömdes de båda ynglingarne för sin förseelse till hvardera 3 månaders fängelse.

 

 

 

En bråkig dag i vår goda stad

Tidningen Kalmar 28/5 1897

Straffarbete för vägran att göra krigstjenst. I torsdags hölls ånyo krigsrätt vid Wisborgs slätt med beväringsynglingarua Johansson och Larsson från Lau. hvilka vägrat förrätta krigstjenst. Sedan de föregående lördag för samma förseelse blifvit dömda till 3 månaders fängelse, hade de fått tillstånd att närmare öfvertänka saken till den 19 d:s. Då de emellertid efter upprepade befallningar att ikläda sig kronans drägt och deltaga i tjenstgöringen fortfarande vägrade, blefvo de arresterade och ånyo stälda inför krigsrätten. Åklagaren yrkade ansvar å de anklagade efter 84 § strafflagen, dock under försvårande omständigheter, alldenstund de förut stått tilltalade för liknande förseelse. Efter en timmes enskildt sammanträde dömde rätten Johansson och Larsson hvar för sig till 4 månader och 15 dagars straffarbete för deras upprepade vägran att göra krigstjenst.

 

 

 

”Befälskockar”

Gotlands Allehanda 14/6 1897

”Befälskockar” är en ny kategori bland de värnpliktiga. Dessa utses helst på frivillighetens väg, till visst antal per regemente med fästadt afseende å godt uppförande och deras borgerliga yrke (såsom kypare, vaktmästare, biträden i viktualie- och hökarbodar, bagare o. s. v.). utbildningen har till ändamål att bibringa erforderliga kunskaper och färdighet att vid mobilisering kunna tjänstgöra såsom kockar.

I deras fackutbildning inbegripes att närvara vid slagt, proviantering och proviantutdelning, inhämta kännedon om köttets beskaffenhet, dess styckning och utmätning, närvara uti officers- och underofficers-köken vid skärning och uppläggning af kött samt tillredning af diverse rätter. Dessutom skola de tjänstgöra såsom befälskockar vid lämpliga tillfällen, t. ex. under fälttjänstgöringar, hvarvid de uteslutande få på egen hand med användning af officerskantinen eller soldatkokkärlet tillreda måltider för den befälspersonal, hos vilken de äro för tillfället tjänstgörande. Sedan deras färdighet blifvit pröfvad, få de äfven tjänstgöra såsom instruktörer för de bland beväringsrekrytmanskapet utsedde kockars bestämda öfningar uti soldatkokkarlens användning. Den teoretiska utbildningen meddelas dels efter ”fältkokboken” utgifven af öfverstelöjtnant Selander och dels efter ”lärobok i förvaltningstjänst” för arméns lägre förvaltningspersonal.

Å Visborgs slätt stå befälskockarna under ledning af löjtnant Facht.

 

 

 

Krigsrätt

Gotlands Allehanda 16/6 1897

Krigsrätt kommer att 26 d:s kl. 11 f. m. hållas å militärbefälets expedition i Visby med anledning deraf att båtsmannen vid Gotlands 2 roteringskompani n:r 44 Bendix i kronans tjänst ådragit sig personskada. Till ledamöter i krigsrätten ha förordnats öfverstelöjtnanten grefven Cronstedt, kaptenerna K. A. Olsson och L. J. Sellergren, löjtnant A. Bolin samt vice auditör R. Wiman.

Som allmän åklagare har sergeant J. A. U. Böttiger förordnats.

 

 

 

Befälet öfver norra bataljonen

Gotlands Allehanda 14/8 1897

Befälet öfver norra bataljonen af infanteriregementet förre, under den tid öfverstelöjtnant Nordenadler tjänstgör vid Södermanlands regemente, af kapten E. Westöö.

 

 

 

Till fast anstälda volontärer

Gotlands Allehanda 14/8 1897

Till fast anstälda volontärer vid infanteriregementet ha transporterats underofficersvolontärerna vid Roma komp. nr 16 Molin och 17 Kronstam.

 

 

 

Tjänstledighet

Gotlands Allehanda 14/8 1897

Tjänstledighet fr. o. m. 14 t. o. m. 23 Aug. sergeant Larsson vid artilleriet.

 

 

 

En gotländsk nybyggare om Florida

Gotlands Allehanda 17/9 1897

(Stockholmsbref till Gotlands Allehanda)

Å utställningen träffade jag häromdagen en bekant svensk redaktör. Han hade i sällskap en äldre man, satt till växten,  och som gaf intryck af hvad man kallar en sjöbjörn.

−Får jag lof att presentera m:r J. A. Boström, mayor (borgmästare) i Ormond, staten Florida, den sydligaste i Förenta Staterna, sade han. Född på Gotland, började han sin bana som skeppsgosse och slutar som mayor, så vida han inte blir president där borta i Washington!

−Well, sade mr B., jag har sett i tidningarna, att ni träffade samman med min vän Jobsson från New-York, och på grund däraf skrifvit ett och annat om de norra staterna. Men säg något om ”den blomrika” (Florida) staten också. Ni känner Florida?

Javisst kände jag ett och annat, genom böcker n . b. Där rasade spanjorer nu för något mer än 200 år sedan nästan värre än i Sydamerika; de ha ännu minnen kvar: ruiner af borgar och ödelagda land. Kom så i banden på England och gick sist i Förenta staternas förbund.

−Hvad gaf er anledning att begifva er så långt åt söder, som till Florida? frågade jag.

−Ja, det kan jag tala o m. jag var son sjöman med i slafkriget på nordstaternas sida, såg till och med på kort afstånd, när Monitor sammandrabbade med Merrimac. (1*) Nå kriget tog slut, och jag behöfde hvila mig lite. ”Gick” så ner till Florida för att värmas af sol och supa hafsluft på samma gång. Tog in i Ormond därnere vid nordöstra kusten. Vaknade en morgon – det var annars i Februari – och tittade ut genom fönstret. Därute var en trädgård och där hängde i träden apelsiner mogna, ”Well” sade jag till mig själf, ”här är mig godt att vara, här stannar jag kvar”. Och jag stannade. Där var nog svårigheter att börja med, ty en vanlig sjöman har ju intet kapital. Men naturens herre hjälpte mig, tack vare den präktiga natur han där danat. Jag började att slå mig på först och främst mina vänner apelsinerna och så – i ännu vidare omfattning – ”pineäplen” (2*), persikor och citroner.

”Kennst du das Land, wo die Citroner blüb’n”, tänkte jag med den store Göthe.

−Och så smultron, tillade han; Florida är ett verkligt smultronparadis.

−Plocka ni ”smultron under snön” ? frågade jag skämtande.

−Snön? svarade han. Vi ha ingen snö, ingen vinter. Smultron plocka vi och sälja i December och Januari. Så kommer persikorna, pinäplena, citronerna och apelsinerna och en mängd andra fruktslag månad efter månad. Vi ha ej en skörd blott, nej fem à sex. Men här vill jag tillägga, att visserligen är vår jord nästan jungfrulig – jämförelsevis litet gödsel är af nöden – men tålamod och ihärdigt arbete får man använda. Ogräs och skadliga insekter måste man mörda, energiskt mörda. Men så försvinner de till sist.

−Klimatet där nere, så nära tropikerna, är väl ändock fördömdt hett?

−Visserligen hett stundom. Men vi har ju våra svala vindar från Atlanterhafvet och Mexikanska viken; det är dessa, som fläkta så sundt, och mildra temperaturen. Solstygn känna vi ej till; annars en mycket vanlig händelse däruppe i norr, i New-York, ja, till och med i Chicago under de varmaste månaderna. Florida har det behagligaste klimatet i världen.

−Detta är dock något öfverdrifvet 

−Betrakta mig, genmälde förre sjöbussen, ser jag ut, som om jag har haft malaria, hvilket man beskyller Florida för. Jag har fylt sextioett år, men är stark som två nordiska björnar tillsamman.

Och härmed höjde han – i äkta Yankee-stil – sin väldiga högre näfve och knep samman mina skrifvarfingrar. De sutto som i skrufstäd.

−Jag har varit på amerikanska fartyg, sade han, och där fingo de erfara, att ”mandom mod och morske män finns i gamla Sverige än” – när så var af nöden. Annars är jag den fredligaste människa under solen. Men jag är tidningsskrifvare, jag också, tillade han leende.

−Under signaturen Auka-Thor?

−Men till fakta, om er så behagar, fortsatte han; jag bor i Ormond, som nämndt blifvit. Men hela staten känner jag till punkt och pricka, efter att ha varit där i trettiotvå år. I vår stat odlas hafre, hvete, sockerrör, tobak, risgryn och allehanda grönsaker och gräsörter, fruktträden har jag redan talat om. Och så ha vi den fördelen, att vi kunnat afyttra våra produkter, när de andra staterna, i följd af de klimatiska förhållandena, måste vara köpare. Florida är Förenta staternas naturliga drifhus. Vi sälja våra produkter till marknaderna i New-York, Brooklyn, Filadelfia, Boston och Chicago under vintermånaderna, då termometern på dessa ställen sänker sig 10 à 30 grader under fryspunkten. Källan till landets rika fruktbarhet är dess solsken. Under årets lopp förekommer omkring 240 solskensdagar med klar himmel. Det var sant, vi har fyra sorter vindrufvor; de skördas och utskeppas i Juni. Nog ha vi rikedom på naturliga hjälpkällor, både till lands och vatten. Detta erinrar mig, att vi uppföder hornboskap, får, getter, svin och fjäderfän, samt 120 sorters fisk finnas vid Floridakusten.

Och nu har jag talat åtskilligt om mitt och antal andra svenskars andra fädernesland, och tillägger blott,  att en stor del af landet ännu ligger ouppodlat, samt afslutar med ett uttalande af vår president W. Mc Kinley:

”Florida har en stor framtid för sig. Mera kändt, kommer det att bli hemvid för en talrik, välbärgad befolkning, och landets tillgångar äro nästan obegränsade. (Källa: 1079)

 

------------------------------------

 

(1*) I U.S.A:s tjänst hette hon USS Merrimac. I  C.S.A:s tjänst hette hon CSS Virginia.

(2*) Ananas

 

 

 

Konung Oskars jubileum i Transvaal

Gotlands Allehanda 16/10 1897

Vi ha fått oss tillsändt ett nummer af den i staden Johannisburg (sic) utkommande tidning ”Standard and Diggers News”, hvari en redogörelse lemnas för svenska och norska föreningarnes i Johannisburg gemensamma fest den 18 Sept. till firande af konung Oskars jubileum.

Det var angenämt – yttrar tidningen bl. a. – att iakttaga den hjärtliga stämningen mellan de båda nationernas mån och den samhörighetskänsla, hvari de enades att uttrycka sin vördnad och tillgifvenhet för den monark, som under det sistförflutna kvartseklet öfvat sin välsignelsebringande verksamhet till fromma för såväl svenskar som norrmän. Hr Rydström, ordförande i svenska föreningen, presiderade, och hr B. Houge, ordförande i norska sällskapet, innehade hedersplatsen vid hans högra sida. De närvarande komitéledamöterna voro hrr A. W. Claudelin, G. von Zweigbergk och F. Malmberg (sekreterare). Hr Miller, sekreterare i franska Rand gold mining company, som förut varit officer i norska flottan, var en af de många välkomna gästerna.

 

 

 

Infanteriregementet

Gotlands Allehanda 30/10 1897

Volontären vid Hafdhems kompani nr 13 Sköld har entledigats från sin beställning vid regementet.

- Löjtnant Leatz är tjänstledig utan ansökan fr. o. m. 31 dennes t. o. m. 12 November.

 

 

 

 

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig