Föregående sida

Tidningsklipp 1942

 

Återvänder till fronten

Gotlands Allehanda 7/1 1942

Herr Martin Fohlin, Fole, som med frivilligbataljonen följde med till Sverige, har firat julen hos släktingar i Källunge. Han återvände igår till fronten i Finland. Enligt hr F:s utsago hoppas man kunna samla ett kompani svenskar som skola kvarstå i finsk tjänst till krigets slut. Även undersergeanten Uno Wiberg, som varit med dels i det pågående och dels i finska vinterkriget, återvänder till fronten.

 
 
 

Kapten Sven Hedengren har fått finsk utmärkelse

Gotlands Allehanda 8/1 1942

Enligt meddelande, som i dagarna ingått från Finland, har kapten Sven Hedengren från Visby den 25 nov. i egenskap av bataljonschef erhållit Frihetskorset 3 kl. för militära förtjänster. Kapten Hedengren är placerad vid ett av de finlandssvenska förbanden på Murmanskfronten.

 
 
 

Moderniseringsarbetena vid Tofta skjutfält

Gotlands Allehanda 14/1 1942

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har till entreprenörer för rörtekniska anläggningar m. m. vid Gotlands artillerikår på Tofta skjutfält antagit Visby mekaniska verkstad, byggnadsingenjör K. J. Klint, Visby, och AB Knut Lundquist, Stockholm. Ent reprenadsummorna sluta på asp. 12,826, 7,800 och 54,280 kr.

 
 
 

Inskrivningsnämnden

Gotlands Allehanda 15/1 1942

Länsstyrelsen har till icke militära ledamöter i inskrivningsnämnden för Gotlands inskrivningsområde nr 18 utsett landstingsman R. Wallenberg, Vallbys i Hogrän, samt f. landsfiskalen Thure Holmqvist, Visby, Till suppleanter för dessa ha vidare utsetts landstingsman J. O. Geselius, Angelbos i Lärbro, och montör Ivar Johansson, Visby.

 
 
 

Det var en smula oroligt härom kvällen

Gotlands Allehanda 15/1 1942

Det var en smula oroligt härom kvällen när några gotländska mannar skulle rycka in till Stockholms örlogsstation och med anledning därav församlat sig på sjömanshuset här i Visby. Flera av dem voro ordentligt påstrukna och fyra av dem fingo följa med polisen till arresten. Herrarna hade även varit j gruff med varandra och en av dem hade på ett eller annat sätt erhållit en mindre skråma i pannan. En hade dråsat omkull och därvid slagit sönder ett lyktglas och en, eller flera hade haft uppkastningar i sjömanshusets lokaliteter. Fyra anhöllos som sagt av polisen och fingo sova ruset av sig till framemot 7-tiden på morgonen, då de voro tillräckligt nyktra för att få följa med båten till fastlandet.
Samma kväll anhölls en femte person som förutom fylleri även gjort sig skyldig till förargelseväckande beteende genom att gå omkring oeh vifta med en kniv. Han tillhörde emellertid inte de inryckande och har nu fått stämning till Visby rådhusrätt, medan de övriga anmälts för militära myndigheter.

 
 
 

Tofta skjutfält

Gotlands Allehanda 16/1 1942

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har antagit AB Celer i Stockholm till entreprenör för leverans av kylmaskiner till Gotlands artillerikår vid Tofta skjutfält. Entreprenadsumman lyder på 4,375 kr.

 
 
 

Förrådsbyggnader för kustartilleriförsvaret

Gotlands Allehanda 16/1 1942

Marinförvaltningen har antagit L. E. Hellstedt AB i Stockholm som entreprenör för att föra upp två förrådsbyggnader för Gotlands kustartilleriförsvar, en avsedd för exercis- och väbeluppbörd och den andra för gengaskol. Bolagets anbud löd på sammanlagt 47,000 kr. Härtill komma kostnader för elektrisk belysning (1,500 kr.), taktäckning med eternit (4,000 kr.) och varmluftkamin i det ena förrådet (2,500 kr.) Den sammanlagda kostnaden för dessa förråd blir alltså 55,000 kr.

 
 
 

Scharlakanfall bland militären

Gotlands Allehanda 17/1 1942

Epidemirapporten för årets första veckor visar att det är ovanligt fritt på Gotland mot vad det eljest brukat vara vid denna tid förut om åren. Från södra Gotland finns ingenting alls att meddela och Slitedistriktet har endast ett fall av scharlakansfeber i Tingstäde. Fem scharlakansfeberfall ha dessutom rapporterats från I 18.

 
 
 

Även kustartilleri och flottstridskrafter på Gotland skola lyda under M. B.

Gotlands Allehanda 19/1 1942

Dock- och verkstadsanläggning vid Frösund för en miljon kr.

Med den ökade betydelse Gotland kommer att inta i och för rikets försvar finner försvarsutredningen det nödvändigt att företa en viss utbyggnad av de marina anstalterna på ön även beträffande flottan. Därjämte måste sådana åtgärder vidtas att marindistriktets ledning lättare än hittills kan förbereda och genomföra sina åligganden. Ifråga om befälsförhållandena på Gotland synes det vara lämpligt, att i såväl fred som krig under en gemensam chef sammanföra alla för Gotlands försvar upprättade militära förband, försvarsanstalter och övriga organ. Detta bör ske genom att åt militärbefälhavaren på Gotland uppdras att samtidigt vara marindistriktschef. Under militärbefälhavaren på Gotland i dennes egenskap av marindistriktschef böra följaktligen lyda Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartillerikår, de för marindistriktet avsedda sjöstridskrafterna med för dem avsedd basorganisation (Fårösunds förrådsdepå) och det marina förbindelseväsendet på ön.

Genom särskilda bestämmelser regleras chefens för marinen rätt att i avseende på sådan verksamhet under krig vid dessa marina stridskrafter, som äger samband med sjökrigföringen i stort, utfärda erforderliga order och föreskrifter.

Fortifikationsfövaltningen synes kunna vara gemensam för samtliga militära organ på Gotland. Med hänsyn till det permanenta behovet av fortifikationspersonal i chefens för Gotlands kustartilleriförsvar stab, bör emellertid viss sådan personal vara förlagd till Fårösund.

Den föreslagna större verkstadsanläggningen kan ej utnyttjas. Ifråga om de erforderliga byggnaderna erinrar utredningen om att kostnaderna för utförande av erforderlig dock-, kaj- och verkstadsanläggning vid Fårösund av marinförvaltningen beräknats till 2,2 milj. kr. Av ekonomiska och andra skäl finner sig emellertid utredningen ej kunna förorda utförande av en så dyrbar anläggning, vars kapacitet ej torde kunna effektivt utnyttjas. Utredningen anser att en för marinen tillräckligt omfattande anläggning bör kunna utföras inom en mera begränsad kostnadsram och har i sina beräkningar härför upptagit ett anslag på en miljon kronor.1,33 miljon till tjänstebostäder i Fårösund.

Beträffande Gotlands kustartilleriförsvar och Gotlands kustartillerikår har efter förslag av marinförvaltningens på tilläggsstat för innevarande budgetår för sjukhusbyggnad, exercishall med mäthus samt ytterligare utbyggnad av elektriska distributionsanläggningar upptagits vissa belopp, för sjukhusanläggningen dock endast 290,000 kr. mot äskade 350,000 kr. Enär det befintliga kanslihuset redan nu visat sig otillräckligt och därtill kommer att en förstärkning av såväl stabens som förvaltningarnas personal är avsedd att ske har det befunnits erforderligt att beräkna medel för en tillbyggnad av kanslihuset. I detta avses även att inrymma erforderliga expeditionslokaler för Fårösunds förrådsdepå.

Då lägenheter i tillräckligt antal ej finnas att hyra i Fårösund eller i dess närhet har utredningen upptagit 1,330,000 kr. för att bygga tjänstebostäder, avsedda för 13 officerare och 37 underofficerare, inbegripet den för Fårösunds förrådsdepå avsedda personalen. Utredningen anser emellertid att det bör undersökas, huruvida ej den enskilda företagsverksamheten bör stimuleras genom lämpliga åtgärder för att få en minskning av dessa kostnader.

Sjunde militärområdet - Gotland. Större personal på militärbefälet. Sjunde militärområdet skall enligt försvarsutredningens förslag omfatta Gotlands infanteriregemente med ett kompani ur Göta pansarlivgarde, samt Gotlands artillerikår med ett batteri ur Stockholms luftvårnsregemente. Sjunde militärbefälsstaben, förlagd till Visby, föreslås ha i huvudsak nuvarande omfattning. Med hänsyn till att staben skall sköta de uppgifter, som av utredningen förutsättas på fastlandet åläggas nytillkommande försvarsområdesstaber, erfordras dock viss personalförstärkning. Främst gäller detta ifråga om fortifikationspersonal, beroende på att fortifikationsförvaltningen på Gotland föreslås vara gemensam för militärområdet och kustartilleriförsvaret.

Med hänsyn till de viktiga och omfattande uppgifter, som numera påvila även denna militärbefälsstab, bör därjämte tillkomma en kapten vid generalstabskåren. Militärbefälhavaren bör, med hänsyn till det ansvar, som påvilar honom, i likhet med övriga militärbefälhavare uppföras såsom generalmajor av första graden i lönegrad ob 3. Militärbefälhavaren avses samtidigt vara chef för Gotlands marindistrikt. Sjunde militärbefälsstaben föreslås i övrigt erhålla följande sammansättning:

Militärbefälhavare: generalmajor av första graden. Stab: Ordinarie tjänstemän: En regementsofficer vid generalstabskåråen, (kapten vid generalstabskåren), en adjunant (kompaniofficer på militärhefälsstabens stat), en tygofficer (major vid fälttygkåren), en tygskrivare ur tygstaten, en motoringenjör (arméingenjör vid arméingenjörkåren), en regementsofficer vid fortifikationskåren, två kompaniofficerare vid fortifikationskåren, en underofficer vid fortifikationskåren, en fortifikationskassör vid fortifikationskåren, en intendent (regementsofficer vid intendenturkåren), en läkare (fältläkare vid fältläkarkåren). Pensionerad personal i arvodesbefattning: En hemvärnsofficer, en ammunitionsförvaltare (underofficer), en uppbördsman för rustningsmateriel (underofficer), tre expeditionsunderofficerare, en förrådsunderofficer vid intendenturförrådet i Tingstäde, en uppbördsman vid förplägnadsmagasinet i Tingstäde. Ickeordinarie personal m. fl.: En byggnadsingenjör, tillsatt av chefen för fortifikationskåren, en verkmästare av klass 2, en ritare av klass 2, en skogvaktare av klass 2, ett kontorsbiträde. två skrivbiträden, en kokerska vid bevakningsstyrkan vid Tingstäde, samt slutligen 90 civila vakter vid värn och förråd, årslön 150 kr.

En fältläkare vid militärbefälsstaben. För varje militärbefälsstab bör liksom hittills för arméfördelningsstaberna beräknas en fältläkare, framhåller försvarsutredningen. Tidigare har någon sådan fältläkare icke funnits vid militärbefälsstaben på Gotland, där befattningen såsom stabsläkare upprätthållits av regementsläkaren vid Gotlands infanteriregemente vid sidan av hans ordinarie tjänst vid regementet. Den ökade första tjänstgöringen för de värnpliktiga och omläggningen av inskrivningsväsendet komma emellertid, säger utredningen, att pålägga stabsläkaren ökade arbetsuppgifter. Krigsförberedelsearbetet för sjukvårdstjänsten på Gotland har även tagit ökad omfattning. På grund härav synes en särskild beställningshavare böra avses för stabsläkartjänsten även vid militärbefälsstaben på Gotland, vilket även torde ha sin betydelse i betraktande av de svårigheter att vid behov åstadkomma en förstärkning av läkarpersonalen på Gotland, som kunna uppträda i ett avspärrningsläge.Gotlands artillerikår får även överstelöjtnant.

Utbildningens omfattning bör medföra att samtliga sju artilleriregementen böra organiseras på regementsstab och tre divisioner samt de båda artillerikårerna på kårstab och två divisioner, uttalar försvarsutredningen i sitt betänkande. Som följd av denna organisation bör på staten för Gotlands artillerikår uppföras ytterligare en regementsofficersbeställning, avsedd för en divisionschef. En sådan ökning är även betingad av krigsorganisatoriska skäl. Utredningen föreslår för sin del att den nya beställningen uppföres såsom en överstelöjtnantsbeställning, enär någon sådan f. n. icke finnes vid Gotlands artillerikår.

Utredningen har också funnit att vid förvaltningen av kårens skjutfält och säkerhetstjänsten vid skjutövningar kräver en skjutfältofficer (pensionerad officer) och en skjutfältunderofficer (pensionerad underofficer), av vilka den förres även synes kunna bestrida befattningen såsom kasernofficer.

För motortjänsten vid kustartillerikåren fordras också en motorofficer och en motorunderofficer, båda aktiva.

Pansartrupperna. Det för Gotland avsedda kompaniet ur Göta pansarlivgarde bör organiseras redan den 1 juli 1943, föreslår försvarsutredningen. Då regementet emellertid då ännu ej är organiserat föreslås att kompaniet provisoriskt tilldelas Södermanlands pansarregemente och överflyttas till Göta pansarlivgarde vid detta regementes uppsättande det påföljande året. Göta pansarlivgardes gotlandskompani har försvarsutredningen beräknat till 50,000 kr.

Till samma belopp beräknas också motsvarande kostnad för luftvärnsbatteriet på Gotland. Luftvärnet på Gotland överföres till artillerikåren. I och med att luftvärnet organiseras som ett särskilt truppslag inom armén synes det utredningen lämpligt att luftvärnsförbanden på Gotland, utom de för kustartillerianläggningarna avsedda, överföras frän marinen till armén och organiseras såsom ett till Gotlands artillerikår förlagt och chefen för kåren underställt detacherat batteri ur Stockholms Luftvärnsregemente. Organisationen av det nytillkommande luftvärnsbatteriet på Gotland, detacherat från Stockholms luftvärnsregemente, och ingående i Gotlands artillerikår, föreslå försvarsutredningen äga rum i april 1944, då kasernförläggning för batteriet torde kunna påräknas.

I 18:s befälsbehov. Enligt den av försvarsutredningen förutsatta utbildningsorganisationen och det beräknade behovet av befäl skulle flertalet infanteriregementen organiseras på regementsstab och tre bataljoner. Befälsbehovet vid ett normalinfanteriregemente, till vilket hänföres Gotlands infanteriregemente, beräknas på följande sätt: en överste (enligt nuv. stat en), två överstelöjtnanter, därav en inskrivningschef (1), majorer fyra (4), kaptener 23 (19), subalternofficerare 35 (—), regementskassör en (1), fanjunkare 16 (16), sergeanter 24 (23), furirer 86 (60) och korpraler 40 (38). Roma flygfält måste bli större. Vid flygvapnets övningsplatser behövs vissa kompletterande byggnads- och flygfältsarbeten, meddelar försvarsutredningen. Vid Roma erfordras sålunda utökning av flygfältet.

 
 
 

Födelsedagshyllningar. Fanjunkare H. E. Hjorter

Gotlands Allehanda 20/1 1942

På sin femtioårsdag i går blev fanjunkare H. E. Hjorter, Visby, hjärtligt hyllad från olika håll. Hyllningarna togo sin början redan kl. 6 på morgonen, då musikkåren vid I 18 bringade jubilaren sin hyllning med Reveljen, "Morgon" av Eklöf och regementets marsch. Samtidigt uppvaktade en delegation från underofficerskåren med ordföranden, fanjunkare O. V. Andersson, i spetsen och överlämnade ett guldur, en penningsumma och en blomsteruppsats. Av släktingarna fick jubilaren mottaga en taklampa samt ljusstakar, och furirkåren vid I 18 uppvaktade med blommor. Senare infann sig major Lindh som representant för regementschefen och officerskåren samt överlämnade blommor till femtioåringen. Från fältpost 18111 överräcktes likaledes blommor. Ytterligare blomsteruppsatser ingingo under dagens lopp liksom även telegrafiska lyckönskningar.
På kvällen hade herrskapet Hjorter till sitt trevna hem inbjudit släkt och vänner på en utsökt supe, varvid jubilaren hyllades ytterligare med tal och sång, allt vittnande om den popularitet han åtnjuter i vida kretsar.

 
 
 

Furirbostäder

Gotlands Allehanda 21/1 1942

Försvarsutredningen har även föreslagit, att särskilda bostäder för furirer skola uppföras i anslutning till nuv. kasernetablissemant. Ogifta furirer förläggas f. n. i regel i furirrum, belägna i omedelbar anslutning till övriga förläggningar. Dessa furirrum behöva emellertid tas i anspråk för andra ändamål. Nya bostäder erfordras för omkring 2/3 av antalet furirer på aktiv stat. Vid behov av ökat förläggningsutrymme för befäl kunna dessa bostäder även utnyttjas för andra befälskategorier. Utredningens förslag upptar furir-bostäder vid 43 truppförband till sammanlagd kostnad av 13,160,000 kr. Bl. a. skulle dylika bostäder anordnas vid Gotlands infanteriregemente för 308,000 kr. och vid Gotlands artillerikår för 159,500 kr. Till grund för beräkningarna har därvid lagts prisläget i juli 1941.

 
 
 

Kronan prutar på ersättningskravet

Gotlands Allehanda 25/1 1942

I proposition till riksdagen föreslås, att en vpl. sergeant, Karl Axel Wallqvist, befrias från skyldighet att ersätta kronan med 797 kr. för förstörd materiel på villkor, att han inbetalar 150 kr. Den 15 jan. i fjol inträffade under förläggning av ett förband ur Gotlands infanteriregemente i trakten av Träkumla en tältbrand, varvid såväl tältet som däri befintlig intendenturmateriel förstördes. Krigsrätt fann, att Wallqvist i egenskap av tältlagschef underlåtit att, sedan eld uppgjorts i ugnen i tältet, ha eldvakt utsatt i detsamma utan i stället i avsikt att påskynda anordnande av anbefalld bevakning låta hela tältlaget avmarschera till utspisning samt att tältet fattat eld, innan personalen återkommit. Wallqvist dömdes till två dagars arrest utan bevakning och att ersätta kronan värdet av den förstörda materielen med 797 kr. Wallqvist har sedermera sökt befrielse från betalningsskyldigheten, vilket statskontoret tillstyrkt allenast till halva beloppet. Försvarsministern finner emellertid med hänsyn till omständigheterna i fallet befrielse böra medges av riksdagen mot erläggande av allenast 150 kr.
 
 
 

Sårad i kriget död Visby

Gotlands Allehanda 28/1 1942

Löjtnant Per Arthur Lindberg, Kronobergs regemente, avled igår på Visby lasarett, där han den senaste tiden vårdats för sviter efter skottskador, som han i höstas erhöll i Finland, då han tjänstgjorde vid ett finskt förband som frivillig svensk officer i kriget mot ryssarna. Vid en drabbning på finska ostfronten träffades han av flera skott och remitterades givetvis som sårad till krigssjukhus i Finland, där han också i vanlig ordning vårdades tills han var så pass återställd, att han till jul kunde bege sig åter till Sverige och Visby. Emellertid förvärrades tillståndet och löjtnant Lindberg lät för någon tid sedan inlägga sig på lasarettet, där han bl. a. underkastades operation för varbildning. Livet stod dock inte att rädda, och i går avled han, som redan nämnts, endast 33 år gammal.

Den i så unga år bortgångne krigaren var född i Växjö den 30 juli 1908. Efter avlagd studentexamen tjänstgjorde han i flera år i Stockholms poliskår samt blev 1932 fänrik i Kungl. Kronobergs regementes reserv och i oktober 1940 löjtnant på stat. Som löjtnant har han även under den förstärkta beredskapen tjänstgjort på Gotland, bl. a. på Fårö i aug. i fjol ingick han äktenskap med fröken Gunilla Ihre, dotter till konsul H. Ihre härstädes och hans maka, samt utreste några dagar efter bröllopet till Finland för att som frivillig deltaga i det finsk-ryska kriget, i vilket han också med utmärkelse deltog ända tills han svårt sårad måste lämna fronten. Löjtnant Lindberg hade för sina insatser i broderlandets tjänst hedrats med Finska frihetskorset, fjärde klassen. Den avlidne har även gjort sig känd som en duktig idrottsman och skicklig simmare. Som simmare har han också med utmärkelse deltagit i många landskamper. Löjtnant Lindberg sörjes, förutom av sin unga maka, av moder, syskon och svärföräldrar samt moster. Jordfästningen äger rum i Visby domkyrka på söndag kl. 2 e. m. De som önska hedra den avlidne kunna i stället för blommor skänka ett bidrag till de finska krigsbarnen. För ändamålet finnas listor utlagda i Gotlandsbanken och Svenska Handelsbanken.

 
 
 

Skänk lektyr till de inkallade

Gotlands Allehanda 28/1 1942

"Godtemplarungdomens tidningsinsamling till neutralitetsvakten" heter ett lovvärt företag som SGU-avd. Gnistan i Visby nu bedrivit ganska lång tid, varunder några tusen tidningar och tidskrifter sänts ut till skilda förläggningar på Gotland. Nu när vinterkvällarna äro både långa och kalla, behöva våra beredskapsmän mer lektyr än annars, och avd. Gnistan vädjar därför till den gotländska allmänheten att mer allmänt överlåta sina lästa tidskrifter till de inkallade. De som önska göra det genom godtemplarungdomens förmedling kunna meddela sig med tel. 1848 i Visby eller någon av SGU-avdelningens medlemmar.

 
 
 

Löjtnant Per Arthur Lindberg

Gotlands Allehanda 29/1 1942

Löjtnant Per Arthur Lindberg, vilken, som i går meddelades, avlidit på Visby lasarett, var icke, som felaktigt uppgavs, född i Växjö, utan i Malmö, vilket härmed meddelas till rättelse.

 
 
 

En bilkollision

Gotlands Allehanda 30/1 1942

En bilkollision inträffade i förmiddags i korsningen mellan Stenkumlaväg och Gotenhofsgatan. En militärlastbil kom Stenkumlaväg på väg mot staden och en av slakteriets lastbilar färdades Gotenhovsgatan västerifrån då båda bilarna möttes i själva korsningen innan man hunnit bromsa in. Kollisionen blev ganska kraftig och båda bilarna ramponerades. Mest tilltygad blev militärbilen men båda vagnarna måste bogseras från platsen. Orsaken till kollisionen torde varå att båda haft litet för bråttom. Några personskador blev det emellertid inte.

 
 
 

Krigsvigsel

Gotlands Allehanda 5/3 1942

Krigsvigsel förrättade i lördags (28/2 1942) eftermiddag i Öja kyrka för första gången. Det var hemäg. Elof Johansson, Olofs i Öja, som sammanvigdes med fröken Julia Persson. Vigselakten omslöts av psalmerna 306:1 och 12:2. Vigselförrättare var kyrkoherde F. Ternéus, som även höll ett varmhjärtat tal till de nygifta, utgående från Ps. 127:1.

 

(Sidansvarigs kommentar: Elof Axel Teodor Johansson f. 24/8 1905 i Öja, d. 1/10 1965 i Öja. Gift den 28/2 1942 med Julia Olivia Persson f. 13/7 1905 i Väte, d. 5/4 1971 i Visby. Inga barn.) 

 
 
 

Flygmissöde med lycklig utgång

Gotlands Allehanda 1/4 1942

Målflygplanet fick landa på en skida.

Det Bücker Jungmann-plan, som civilflygarna herr och fru Thüring en tid använt vid sina målflygningar för de militära förbanden, havererade i förmiddags (1/4 1942) i Roma, varvid föraren, som var fru Thüring, dock undkom oskadd och planet icke fick värre skavanker än detsamma torde kunna repareras snart nog.

Planet var försett med skidor, vilka hållas i sitt läge av ett beslag, vilket emellertid under en manöver på 300 meters höjd behagade lossna på ena skidan. Denna kom därigenom att hänga utan styrsel, och utgången av en landning med skidan på detta sätt är mer än problematiskt. Fru Thüring, som märkte att något var på tok och gissade att det gällde skidan, som hon dock icke kunde se – hon visste inte ens vilken skida det gällde – hade att välja mellan att gå upp på höjd och hoppa med fallskärm, i vilket fall det fanns alla utsikter för att maskinen totalförstördes, och att söka taga sig och maskinen ned på bästa sätt, varvid det i alla fall fanns en chans att klara maskinen. Föraren valde det senare alternativet och det gick ganska bra. Landningsstället blev spolierat och maskinen ställde sig på nosen, varvid propellern också gick all världens väg medan själva planet liksom motorn torde icke torde vara nämnvärt skadade. Landningen var en god prestation av fru Thüring, som själv undkom utan en skråma.

Planet är det som Gotlands flygklubb skulle övertaga sedan detsamma förhyrts av ägarna Östra Sörmlands flygklubb. Herr och fru Thürings egen maskin kvarligger på Sandön men kommer att avhämtas snarast möjligt då de kommer att fortsätta sina målflygningar för kustartilleriets övningar.

 
 
 

Flyget fäller mat i fallskärm till Gotska Sandön

Gotlands Allehanda 1/4 1942

Västgöta flygflottilj på två expeditioner.

Västgöta flygflottilj har på onsdagen (1/4 1942) i anslutning till sitt ordinarie övningsprogram företagit två undsättningsexpeditioner till Gotska Sandön, vilket på grund av isförhållandena varit isolerat från yttervärlden sedan den 17 januari, då sista båten gick.

Tidigt på onsdagsmorgonen startade 8 lätta bombflygplan samt en 3-motorig Junker från Aerotransport – och vid halv 8-tiden skedde den första urlastningen. Med hjälp av fallskärmar fälldes matvaror, post, tidningar och hö för öbefolkningens kreatur. Den första fällningen överstökades på mindre än 10 minuter, varefter planen vände och togo in ny last, vilken kastades ned över ön någon timme senare.

 
 
 

Flygklubbens målflygningar

Gotlands Allehanda 9/4 1942

  

Avtal träffat om nytt plans förhyrande.

Gotlands flygklubb, vilket skall handhava målflygningen för militära övningar, hade som förut nämnts träffat avtal med Östra Sörmlands flygklubb om förhyrande av en Bücker Jungmannmaskin, densamma med vilken fru B. Thüring för en tid sedan lyckligt nödlandade på Roma flygfält. Hur bra landningen än var kunde det ju icke undgås att planet fick en del skavanker och med till buds stående reparationsmöjligheter kan planet icke vara färdig att tagas i bruk förr än om ett par månader.

Under sådana förhållanden har Gotlands flygklubb nu träffat nytt avtal, genom vilket klubben förhyr av Östra Sörmlands flygklubb ett annat plan SE-AIO av typen KZ II, en helt inbyggd sportmaskin tillhörande landsfiskal J. E. Berglund, men disponerad av nämnda klubb. Planet skall av Gotlandsklubben disponeras från den 20 april till den 30 juni.

I och med att klubben nu i segelflygsektionen, fått hr Åke Larsson godkänd som gruppchef-instruktör och segelflygövningar i sommar kunna igångsättas- få också förhoppningarna om åstadkommande av en hangar på flygfältet ökad styrka, och det är att hoppas, att de som makten hava i insikt om civilflygets betydelse såväl för flygningen populariserande som för aktiv hjälp i marktruppernas övningar, skola visa sig förstående och göra vad möjligt är för att ordna även hangarfrågan vid Visby flygplats. Segelflygplanet hoppas flygklubben tills vidare få förvara i Katrinelund.

 
 
 

Gotländska frågor i försvarspropositionen

Gotlands Allehanda 9/4 1942

 

Anläggningarna vid Fårösund bli ej utförda ännu.

I försvarspropositionen meddelar försvarsminister att han ej f. n. anser sig kunna fatta ståndpunkt till försvarsutredningens förslag om utförande av vissa anläggningar vid Fårösunds förrådsdepå. Ytterligare utredning härom anses erforderlig, vilket även försvarsberedningen förordat.

Marinförvaltningen har låtit skaffa ytterligare utredning om den hamn- och verkstadsanläggning, som skulle anskaffas i Fårösund inom den av utredningen föreslagna ramen för kostnaderna. Härav har framgått, att verkstadsanläggningen skulle bli av så ringa omfattning, att alltjämt ett kännbart behov an en fullgod sådan på Gotland skulle komma att föreligga. Chefen för Gotlands kustartilleriförsvar har bl. a. framhållit att om av ekonomiska skäl docka eller slip för fartyg upp till jagares storlek ej kan komma i fråga synes som ett andra alternativ böra anordnas en mindre torrsättningsanläggning för 20–30 meters fartyg. Försvarsministern uttalar nu, att vid den fortsatta utredningen bör undersökas detta förslag och vidare bör utredas, om ej marinens anläggningar skulle kunna kombineras med vissa hamnbyggnader för civila ändamål, om sådana bli erforderliga. Det torde, säger statsrådet Sköld, vara möjligt att på detta sätt tillgodose både militära och civila krav inom en lägre totalkostnad för statsverket än om anläggningarna byggas var för sig. Då sålunda icke f. n. kan bedömas, huruvida och på vad sätt den ifrågasatta hamn- och verkstadsanläggningen skall utföras, föreligga givetvis inga möjligheter att verkställa några kostnadsberäkningar. Emellertid anser sig försvarsministern bland de för femårsperioden 1942–1947 beräknade byggnadskostnaderna för marinen för det avsedda ändamålet böra uppta ett belopp på en milj. kr. i den föreslagna planen för organisationsarbetet inom försvarsväsendet synes nämligen böra beredas utrymme för de avsedda anläggningsarbetena, om dessa efter närmare utredning anses böra komma till stånd.

 

Militärbefälhavaren chef för marindistriktet.

I försvarspropositionen uttalar statsrådet Sköld ifråga om Gotlands marindistrikt, att chef för detta bör vara militärbefälhavaren på Gotland. Olägenheterna med de nuvarande befälsförhållandena torde därmed komma att bli undanröjda. Beträffande militärbefälsstabens organisation påpekar statsrådet i detta sammanhang endast att som förutsättning för att inrätta den av försvarsutredningen förordade, för samtliga militära förband på Gotland gemensamma fortifikationsförvaltningen, bör gälla att en för hela försvarsväsendet gemensam fortifikationsstyrelse kommer till stånd. Intill dess så skett torde fortifikationsförvaltningen på Gotland böra bibehållas oförändrad.

 

Luftvärnsbatteriet på Gotland.

I försvarspropositionen förklarar sig statsrådet Sköld anse sig nu böra ta ställning till förslaget om anställande av polispersonal på Gotland liksom fallet är i Boden och Karlsborg.

 

Fortifikationen på Gotland.

I princip delar försvarsministern försvarsutredningens uppfattning att fortifikationsförvaltningen på Gotland bör vara gemensam för armén och marinen. Han anser emellertid att det bör anstå med andra den bestående ordningen till dess definitivt beslut kan komma att fattas om den framtida gestaltningen av fortifikationsförvaltningen vid försvarsväsendet i dess helhet.

 

Pansartrupperna på Gotland.

I försvarspropositionen biträder försvarsministern försvarsutredningens förslag att med hänsyn till den ökande risken för luftlandsättningar förlägga ett pansarförband permanent till Gotland. Detta skall ske på så sätt att ett kompani ur Göta pansarlivgarde förlägges till Gotland, och underställes chefen för Gotlands infanteriregemente.

 
 
 

En ödesdiger lek med farliga leksaker

Gotlands Allehanda 9/4 1942

 

Sexårig pojke svårt skadad av exploderande handgranat.

Strax före kl. 12 i förmiddags inträffade vid Lyckåker en svår olyckshändelse, varvid en sexårig gosse skadades synnerligen allvarligt.

Nedanför Lyckåker ligger ett cirka 50 kvadratmeter stort område, som disponeras av militären och är inhägnat med ett enkelt taggtrådsstängsel, vilket givetvis inte hindrar lekande småbarn att bereda sig tillträde. Ett par gossar i sexårsåldern – söner till förmannen Walter Jansson och ordningsvakten A. Funck – sprungo också i förmiddags och lekte på ovannämnda område, varvid olyckligtvis träffade på en handgranat av nyare modell. Gossen Funck hade tydligen stått med granaten i handen, då han kommit att rubba på säkringen med påföljd, att granaten detonerade och den lille svårt skadades. Hans lekkamrat träffades av skärvor, och båda pojkarna sprungo trots sina skador hem, varifrån omedelbart ambulans rekvirerades. På lasarettet fingo gossarna sina skador omsedda, varvid det visade sig att Funck fått högra handen avsliten, medan Jansson sluppit undan med ett köttsår i ena armhålan. Funck hade även köttsår på benen.

Polisen underkastade givetvis omedelbart det farliga området en undersökning, och påträffade därvid icke mindre än ytterligare tre handgranater. Genom militärens försorg utsattes vakt tills de farliga tingestarna avlägsnats. Den vidare utredningen kommer att handhas av krigspolisen.

 
 
 

”Hon som släpar korv över Gotland”

Gotlands Allehanda 6/5 1942

Biblioteksassistenten som blev trafikflygerska.

Folk och Försvar har intervjuat fru Birgit Thüring, vilken som biblioteksassistent Birgit Fahlman råkade träffa fotografen Nils Thüring i musikaliska sällskapet i Stockholm, där båda voro intresserade medlemmar, hon sopran han bas – så blevo de kompanjoner både i äktenskap och i flyget och nu förefaller det som om fru Thüring är bas själv. De båda voro flygbitna och fru Thüring tog certifikat på hösten 1938 varpå de båda med egen flygmaskin flögo runt hela Europa, fick se mycket och lära mycket, även som flygare.

Vi tillåta oss återgiva resten av intervjuen.

Ingen av dem hade stort mer än 50 flygtimmar, när de gåvo sig i väg. Resan gick först till England, sedan till Frankrike och vidare över Italien, Belgrad, Sofia, Budapest o.s.v. Till Balticum och Finland och hem till Stockholm igen dit resenärerna kommo, åtskilliga flygtimmar och flygkilometer rikare. De hade sett Alperna, Apenninerna och Balkans bergskedjor från luften, visste vad häftiga temperaturväxlingar och annat otyg kunde betyda och voro fast beslutna att traska vidare i de pådragna ullstrumporna.

Inte så värst långt därefter stod kapten Albin Ahrenberg sent en kväll nere i Karlskrona och kontrollerade en nattflygares landning. Han var belåten, och belåten var nattflygaren, som kröp ur maskinen, drog av huvan och lät lockarna falla över axlarna. Fru Thüring hade klarat provet med glans.

Fotograf Thüring anade nog till en början inte att han skulle lyckas så över förväntan i sin strävan att få sin fru flygbiten. Men man vet ju hur det går, när en karl helt beskedligt lämnar rodret åt sin fru. Nu är fru Thüring trafikflygare – Sveriges enda kvinnliga – medan maken än så länge håller sig med ett litet enklare certifikat.

Och för en tid sedan fick unga fru Thüring flyga från Visby till Gotska Sandön och hjälpa maken ur en hastigt påkommen isolering.

Saken är nämligen den att de båda makarna, som numera tillhöra Björkvallsflyg, i vinter utfört målflygningar nere på Gotland. De har släpat den s. k. korven och dessutom utgjort objekt för riktningsövningarna. Så blev bl. a. Gotska Sandön isolerad av isen och det började tryta med maten för fyrbefolkningen. Flyget skulle undsätta, och det blev makarna Thüring, som fick uppdraget. Hr Thüring startade först med sin Puss-Moth medan fru Thüring åt lunch. När hon i sinom tid kom ner till flygfältet för att sätta fart på sin Bücker-Jungmann kom det samtal från Gotska Sandön. Det var hr Thüring som meddelade sin maka, att han havererat. Varpå fru Thüring flög för att undsätta vraket.

Många andra fruar bärga med harm och vrede sina män ur iråkade situationer. Inte så fru Thüring. Ty det kan ju hända även den bäste flygare, att han ränner skidan mot en osynlig iskant vid landningen och får landningsstället litet tillkvaddat.

Strax därpå var fru Thüring själv ute på äventyr, förlåt, ute för ett äventyr, som var allvarligt nog. Hon utförde målflygning för riktningsövningar och rätade just upp maskinen efter en störtdykning, när hon kände den ena skidan började slänga och slå. Ett stag hade brustit och skidan stod lodrät med spetsen neråt. Vilken skida det var, kunde hon inte se, men det gjorde också detsamma – landningen blev ett farligt äventyr i alla fall.

−Var fru Thüring rädd?

−Har aldrig i livet känt mig så kolugn. Men maskinen ställde sig förstås på nosen i snön och propellern gick all världens väg. Det är därför jag är i Stockholm nu.

−Något annat äventyr?

−Det mest spännande jag varit ute för, var väl den gången jag fick isbildning i förgasaren över Östersjön. Jag var på väg från Gotland till fastlandet och mötte en ovädersfront, som var så bred att jag inte kunde flyga omkring den. Jag gick ner på 50 meters höjd för att komma under, och det var där det roliga började. Varvantalet sjönk och mitt hjärta hoppade upp i halsgropen, men lyckligtvis kunde jag hålla så pass god fart att jag inte behövde hamna i vattnet. Finska trafikflygplanet till Stockholm, som mötte samma oväder, fick däremot nödlanda.

−Om jag ska fortsätta och flyga? Ja, inte tror ni väl att jag tänker börja plocka i ett bibliotek igen, sedan jag fått luft under vingarna? Det var bara en födkrok, som jag nappade på sedan jag tagit studenten. Flygning är mitt kall. Mitt liv och min framtid hör ihop med den.

 
 
 

Nya sjukhusbyggen för gotlandstrupperna

Gotlands Folkblad 11/5 1942

De militära sjukhusfrågorna inför sin lösning.

Byggen i Visby, Tingstäde, Tofta, Fårösund och Fårö.

Militära byggnadsföreningens i juli i fjol framlagda förslag till sjukhuslokaler utöver de närvarande för trupperna på Gotland har försvarsministern funnit sig i allt väsentligt kunna biträda och han förordar också att den genomföres.

Mot de på arméförvaltningens delfond belöpande kostnaderna gör statsrådet heller ingen anmärkning och föreslår ett belopp på 312,500 kr. anvisas för bud för budgetåret 1942-1943 som kapitalinvestering i nämnda fond. Inte heller vill statsrådet frångå utredningens beräkningar vad beträffar de på marinförvaltningens delfond belöpande kostnaderna 290,000 kr., vilka marinförvaltningen begärt höjda. Statsrådet förutsätter alltså i det fallet utbyggnaden skall kunna genomföras inom den av byggnadsutredningen beräknade kostnadsramen, vilken för övrigt även godtagits av försvarsutredningen. Då emellertid utredning pågår om de markförvärv, som bli nödvändiga för att genomföra förslaget i denna del, torde säger statsrådet, medel för närvarande i avbidan på slutförandet av nämnda utredning icke bör äskas för uppförande av sjukhusbyggnad för Gotlands kustartillerikår.

I inledningen anför statsrådet Sköld att detta ärende är av sådan natur att en sådan natur att en närmare redogörelse för byggnadsutredningens förslag icke synes böra lämnas till statsrådsprotokollet utan vederbörande riksdagsutskott kommer sedan att informeras. Emellertid lämnas i den nu framlagda arméns byggnadsproposition en del uppgifter om förslaget. Utredningen har sålunda framlagt en planför att slutligt ordnande av frågan om militära sjukvårdsplatser på Gotland samt ett med ritningar kompletterat förslag till utformningen av de byggnadsåtgärder, som erfordrades för planens genomförande. Förslaget avser att uppföra en sjukbarack vid Gotlands infanteriregemente, ett truppförbandssjukhus vid Gotlands artillerikår, en reservbarack på Visborgs slätt, en sjukbarack samt en reservplatsbarack vid Tingstäde, en reservplatsbarack vid Tofta skjutfält, ett truppförbandssjukhus med sjukbarack vid Gotlands kustartillerikår i Fårösund samt en reservbarack på Fårön. Kostnaderna för förslagets genomförande ha av utredningen beräknats till 802,000 kr. Kostnaderna  för ordnandet av det för Gotlands artillerikår avsedda sjukhuset, kr. 200,000 kunde emellertid enligt utredningens mening bestridas av det av 1940 års urtima riksdag för ordnande av förläggningen vid kåren anvisade anslaget, varför nu erfordrades 602,000 kr. Av detta belopp belöpa på åtgärder, som böra vidtas med anlitande av medel, anvisade såsom kapitalinvestering i arméförvaltningens delfond av försvarsväsendets fastighetsfond, kronor 312,500 kr., medan ett belopp av 290,000 kr. erfordras för att ordna de marina sjukhusfrågorna.

 

Militärbyggen av andra slag.

Försvarsministern har i byggnadspropositionen upptagit 2,8 milj. till barackbyggnader vid olika truppförband, därav för Gotlands infanteriregemente 87,000 kr., för Göta pansarlivgardes kompani på Gotland 19,000 kr. för Gotlands artillerikår 25,400 kr. och för ett luftvärnsbatteri på Gotland 35,600 kr.

Enligt samma plan är det meningen att bygga garagebyggnader för 800,000 kr. för detta budgetår och för 5,49 milj. nästa år och senare under femårsperioden för sammanlagt 940.000 kr. För garage vid I 18 avses 34,000 kr. och vid A 7 40,000 kr. För exercisbyggnader vid I 18 avses 166,000 kr. Däremot har icke i propositionen upptagits vissa av arméförvaltningen föreslagna stora byggnadsanslag bl. 395,500 kr. till expeditionsbyggnad på Gotland.

 

200,00 kr. till exercishall vid KA 3.

I fråga om byggnadsarbeten inom de olika marindistrikten under femårsperioden föreslår försvarsministern bl. a. uppförande av en exercishall med mäthus vid Gotlands kustartillerikår.

För ytterligare arbeten vid Fårösunds sjöflygstation begäres i försvarsväsendets byggnadsproposition 56,600 kr. Bl. a. skall officersbyggnaden reveteras och nytt tak läggas på kasernbyggnaden.

 

Pansarlivgardet på Gotland.

I proposition om anslag till byggnader för försvaret erinrar försvarsminister om att försvarsutredningen beräknat kostnaderna för byggnader för Göta pansarlivgarde till Gotland förlagda kompani  till 950,000 kr. Häröver fordras 50,000 kr. för markförvärv. Försvarsberedningen har emellertid ej angett att det borde undersökas om ej komp. kan förläggas i anslutning till ett av de befintliga truppförbanden i Visby, varigenom vissa ekonomi- och andra byggnader skulle kunna uteslutas. Försvarsministern erinrar nu om att arméförvaltningen fått i uppdrag att undersöka möjligheterna att förlägga kompaniet på sätt försvarsberedningen föreslagit. Tills vidare uppskattar försvarsministern kostnaderna till det av försvarsberedningen föreslagit. Tills vidare uppskattar försvarsministern kostnaderna till det av försvarsutredningen angivna beloppet på 950,000 kr. Skulle en besparing visa sig möjlig att ernå genom att förlägga kompaniet i anslutning till redan befintliga etablissement bör kmt av anslaget ställa till förfogande ett i motsvarande grad reducerat belopp. Försvarsministern föreslår nu att för nästa budgetår anvisas 500,000 kr till de nu avsedda byggnaderna.

 
 
 

Flygklubbens målflygningar börja

Gotlands Allehanda 12/5 1942

Nytt plan anlänt…

Gotlands flygklubb, som träffat överenskommelse om målflygning för Gotlands trupper, har haft det litet motigt i början, då det plan man förhyrt, råkade bli skadat strax innan det skulle överlämnas till klubben. Emellertid har klubben nu förhyrt ett annat plan, en inbyggd maskin av typen KZ 2 med igenkänningsbokstäverna SE-AIO, och flygningarna med denna maskin tar nu sin början. Det är civilflygare A. Hansson som kommer att flyga maskinen och klubben har vid Katrinelund ordnat hangar och utfört en del andra arbeten, sedan den erhållit tillstånd att använda en viss del av Visby flygfält för sina flygningar.

 

(S.A.I. KZ II Coupe.  (S.A.I. = Skandinavisk Aero Industri,. KZ =  Kramme Zeuthen). Registreringsnummer: SE-AIO. Tillverkningsnummer: 22. Tillverkad: 1939. 1942 disponerades planet av Stockholms flygklubb. Vingspann: 10,2 m. Motor: de Havilland Gipsy Major. 145 hkr. Maxhastighet: 220 km/tim. 1951 såldes det till Finland där det havererade och avskrevs 1953.)

 
 
 

En gotlänning på långtrade

Gotlands Allehanda 13/5 1942

Maskinchefen på M/S Parakoola hemma efter tre års bortavaro.

Övermaskinisten på M/S Parakoola, ingenjör V. Klintemark, återkom till Höganäs häromdagen efter jämnt tre års resor i Stilla Havet. Han var enda passageraren, som fick följa med lejdbåten ”Temnaren” hem till Sverige. Hr Klintemark som är bördig från Klintehamn men numera bosatt i Höganäs, har givetvis både hört och sett mycket av vad som försiggår därute på krigsskådeplatsen i de vidsträckta farvattnen mellan Australien, Asien och Amerika. Allt därute cirklar endast omkring kriget och det gäller för en neutral sjöman att hålla tand för tunga. En medarbetare i Höganäs Tidning har emellertid lyckats locka av den långväga resanden några intressanta skildringar om förhållandena i Fjärran Östern.

−Vi kan börja med själva krigsutbrottet mellan Japan och Amerika, berättar hr K. söndagen den 7 december, en dag som Amerika troligen aldrig skall kunna glömma, då en stor del av dess stolta Stillahavsflotta i Pearl Harbor av djärva japanska flygare sänktes till havets botten, låg M/S Parakoola i yttre hamnen i San Pedro i Sydkalifornien, hamnstad till Los Angeles, färdig att avgå till Australien. Vi hade full last av styckegods men vad lasten bestod av kan göra detsamma. Just när vi var färdiga, kommer linjens mäklare rusande ner till hamnen och ger order att båten ej får avgå. Inget annat sades. Så blev stadens ljus släckta, de blev ”blackout” på hela kusten.

Här blev vi liggande en hel vecka i väntan på nya order. Amerikanska tidningarna voro mycket nervösa de första dagarna och ryktena snurrade vilt om japanska flyganfall. Dessa torde dock varit arrangerade för att få befolkningen att mörklägga ordentligt. Här ligger alltså vår vackra M/S Parakoola men ej längre skinande vit, utan ommålad i mörka krigsfärger. Mitt emot hamnen finns en ö, där omkring 3.000 japaner äro bosatta. Från sin kunde dessa iakttaga minsta rörelse i hamnen och givetvis måste de även ha sett vad vi hade ombord på däck.

Äntligen kom vi iväg. En vecka ute, började radiorapporter om sänkningar dugga in, men vi kommo fram till Australien utan att ha sett en enda ”Jap”. Australien, som blivit ens andra fosterland genom flera års resor var sig ej likt. Alla städer voro mörklagda, ”black-out”, och nervös stämning rådde. Japan hade ju lyckats att genom sitt blixtanfall komma i hotande närhet. Men gästfriheten var lika stor därute. Sina cocktailparties och kapplöpningar kan australiensaren ej undvara. Han, och hon också, är passionerad spelare, ”bettar” vilt på alla slags sportsevent.

−Det var på ett av dessa trevliga och glada cocktail-parties, som jag fick en verklig chock, då jag hörde en ungs skön dam utbrista ”again those swedish mine-layers”, då det meddelades om nya sänkningar. Man misstrodde allt och alla, men offentligt har de svenska båtarna aldrig utsatts för denna nedriga misstanke. Antagligen hade mångfalden av drinkar löst den unga damens tunga litet väl mycket.

Spionskräcken var stor i Australien och det surrade av rykten om japanska spioner. Ett rykte förmälde att spionerna begagnade sig av ett kedjesystem av svaga radiosändare, som ej kunde upptäckas genom pejling. Genom denna kedja av sändare kunde rapporter sändas snabbt och ljudlöst från ö till ö. På annat sätt kunde man inte förklara japanernas snabba underrättelseväsen. Till belysning härav meddelades i Sidneypressen, att ett radiotelegram från Tokio meddelat om en eldsvåda på örlogsvarvet där, innan ens stadens invånare hade reda på nyheten.

−Sommaren 1941 var mycket het och torr i Australien, varför ransonering på vatten och elektriskt ljus måste genomföras. Man fick endast ha en ljuspunkt och gatubelysningen inskränktes till varannan lampa och dessa voro av ljussvagaste slag. Badkarenfick endast innehålla ett par dm. vatten och i W. C. lades tegelstenar för att även spara på vatten. Dessutom rådde brist på tonnage för koltransporten från gruvorna till de stora städerna. Sommaren 1940 var hr Klintemark i Japan, där han varit flera gånger förut och Parakoola hade full last av järnskrot, antagligen ej den sista skrotlasten, som Japan fick från Australien före krigets utbrott.

−I Japan var det full rush överallt. Särskilt fäste man sig vid att t. o. m. sampanerna drevos med olja. Jag anmärkte detta till en av våra japanska värdar, som svarade att landet hade oerhörda lager av olja och bensin samt även själv tillverkade sådan av kol. Det fanns alltså ingen brist. Japan har de största och snabbaste tankångarna i världen. De mäta ända till 20.000 ton och göra ända till 20 knop. Denna modernaste tankflottan i världen har varit i full verksamhet sedan flera år.

−Beträffande oljan i Söderhavet har Borneo den bästa och finaste, som t. o . m. kan användas omedelbart utan rening. Denna oljan finns i Balik-Panan på holländska Borneo, vilken plats var en av de första Japan tog och redan efter en vecka gick de första oljelasterna därifrån berättas det.

−I Japan leves livet leende. Kapten och jag voro inbjudna på japansk middag i staden Moiji. Middag avåts på en förnäm geisharestaurant och vi uppvaktades under måltiden av unga sköna geishor, som samtidigt hunno att laga maten över träkolselden i samma rum och servera av de läckra rätterna och skänka i av det söta men starka Sake-vinet. En sådan middag kallas på deras språk för en Sake-akt.

−Hemresan gick från Los Angeles över Santa Fé och Houston i Texas till New Orleans, där ”Temnaren” låg för lastning till hemlandet. Resan från New Orleans till Göteborg tog endast 18 dagar och vi voro tre lejdbåtar i sällskap det mesta av vägen. Med full belysning seglade vi över Karibiska havet och Atlanten, där alla andra fartyg får smyga fram i mörker. Det var en underlig syn, när dessa tre lejdbåtar upplysta som tända julgranar, på natten, i kölvattnet på varandra för full fart styrde fram över Atlanten, utan att ofredas på något sätt. Vi såg åtskilligt vrakgods efter sänkta fartyg, flottar och gummibåtar, men ej ett periskop upptäcktes av de tyska u-båtarna.

Hr Klintemark har seglat med M/S Parakoola i 12 år och under denna tid tillryggalagt 950,000 sjömil och burit ansvaret för att fartygets maskiner utan mankemang fungerat dag och natt. Han har vari i Österns alla större städer, såsom Rangoon, Singapore, Batavia, Soerabaja, Shanghai m. fl. men särskilt har Parakoola känt sig hemma i Melbourne och Sidney, dit våra resor fört oss ett par gånger varje år och uppehållet alltid varat längre tid. Hr K. har varit till sjöss sedan 1904 och är således en av svenska transoceana linjetrafikens veteraner. Han hoppas nu att få stanna hemma omkring ett år.

 
 
 

Den svenska hjälpen till det finska vårbruket

Gotlänningen 18/5 1942

Bland de svenska jordbrukareungdomar, som rest till Finland för att hjälpa till med det finska vårbruket, märktes jordbruksministerns yngsta son, John Bertil Bramstorp. Bland andra deltagare märktes pastorsadjunkt Nils Åke Nilsson från Hjärnarp i Skåne och förvaltare Lennart Carlander från Blomsbacka, ett av Västergötlands största jordbruk. Hr Carlander hade tio utvalda pojkar från sin hemtrakt med sig.

En av de gotlänningar, som rest till Finland, har blivit intervjuad i Social-Demokraten. Det är lantarbetaren Bertil Holmgren från Atlingbo. Han är endast 20 år gammal men kan det mesta i sitt yrke och har ingenting emot att få försöka en finsk traktor. Han tycker, att lantarbetareyrket är på väg mot en större högaktning än han hört de äldre berätta och varom han minns en del från de första åren, med lägre löner och mindre anseende. Varför han rest till Finland? Det behövdes ju hjälp, säger han själv helt anspråkslöst men tillägger öppenhjärtligt, att han också tror sig få egen nytta genom lite grand utlandspraktik.

 
 
 

Handgranatolycka i Rone i morse

Gotlänningen 20/5 1942

Två personer fingo skador i benen sedan de kastat ifrån sig den farliga pjäsen

En handgranatolycka har åter inträffat på Gotland, denna gång i Rone, och två personer blevo offer för densamma, nämligen fiskaren Karl Svensson, Jakobs i Rone, och jordbruksarbetaren Sven Fredriksson, Enggårda i Rone. Lyckligtvis blevo inte skadorna av mera allvarlig beskaffenhet, men de båda männen torde i all fall bli arbetsodugliga för en tid framåt.

Karl Svensson, som är i 30-årsåldern, hade i sällskap med 17-årige Sven Fredriksson mellan kl. 7 och 8 i morse (20/5 1942) begivit sig ned till stranden vid Enggårdsland för att vittja en ryssja, varvid de på vägen hittade en handgranat, som de utan tanke på faran togo upp. De kastade den sedan åter ifrån sig utan att förstå att ta betäckning. Därvid exploderade den farliga pjäsen, varvid båda skadades av splitter. Olyckan hade givetvis kunnat få mycket allvarligare följder om granaten exploderat när den togs upp, och då hade det säkert varit fråga om livet. Att den nu inte exploderade genast måste betraktas som en lycka i olyckan.

Svensson lyckades ta sig fram till närmaste boningshus, varifrån man styrde om att en bil kom till olycksplatsen, och med denna transporterades de båda skadade till dr Wålinder i Hemse. Denne gav de skadade en första behandling men rekvirerade ambulans, med vilken de transporterades vidare till lasarettet i Visby.

Vid vår förfrågan på lasarettet angående de skadades tillstånd meddelar chefsläkaren dr Nordqvist, att varken Svensson eller Fredriksson ådragit sig några allvarligare skador. Det är deras ben och fötter, som blivit värst utsatta vid explosionen. Något framtida men torde ingen av de båda skadade behöva befara.

 
 
 

Ny chef för TVG

Gotlänningen 4/6 1942

Till chef för Tygverkstäderna Gotland efter ingeniör Erik Westberg, som tillträtt befattning vid tygdepartementet i Stockholm, har utsetts ingeniör Bror Fritz, Visby.

 
 
 

Krigspolismännen i Rute den 1 maj uppträdde olämpligt

Gotlands Folkblad 17/6 - 18/6 1942

FÖRSAMLINGSFRIHET SKALL GÄLLA FÖR ALL

MILITÄR SÄGER FÖRSVARSMINISTERN

Försvarsministern besvarade på tisdagen (16/7 1942) i första kammaren hr Brandts i Borlänge (s) interpellation angående militärs deltagande i möten och demonstrationer. Statsrådet förklarade att generellt förbud föreligger att delta i demonstrationståg, iförd uniform, men att sådant förbud icke existerar i fråga om att bevista möte.

Emellertid kan anligt lagen den 16 juni 1906, om sammankomst är utsatt att äga rum på ort, där krigsmanskap är samlat till tjänstgöring, och det på giltiga grunder kan natas, att vid sammankomsten skola förekomma yttranden, vilka åsyfta att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden, den på stället varande högste befälhavaren förbjuda manskapet att delta i sammankomsten. Denna lag äger dock, såsom av dess lydelse framgår, endast tillämpning på manskap.

Om, såsom interpellationen gjort gällande, till beredskapstjänst inkallade förbjudits delta i förstamajmöten på Gotland, skulle detta förband ha grundat sig på denna lag. I förevarande fall har varje anledning saknats att tillämpa denna lag. Enligt vad en undersökning givit vid handen är emellertid uppgiften icke korrekt. Vad som passerat är följande: Två krigspolismän hade beordrats till ett möte för att efterse ordningen. De hade icke haft order att avvisa militära besökande, vilket de ej heller gjort. Utan att därtill ha ägt befogenhet hade de emellertid yttrat till några beredskapsmän att de icke kunde hindra dem att gå in men att namnen skulle antecknas och att det kanske skulle medföra tråkigheter. Polismännens uppträdande var olämpligt och bör påtalas.

Den församlingsfrihet, som sålunda finnes för militär personal, synes det mig icke föreligga skäl att ändra, fortsatte statsrådet. Den bör gälla utan avseende på åsikter. Att särskilt personer i befälsställning likväl böra använda sålunda givna rättigheter med urskiljning är dock uppenbart. Ett uppträdande, som möjliggör för en överordnad att vinna sina underlydandes förtroende, måste påverka vederbörandes användbarhet i den militära tjänsten.

Med anledning av vad interpellanten anfört rörande militär personals deltagande i viss begravningsakt, finner jag det förståeligt, om man från krigsmaktens sida vill hedra minnet av en svensk värnpliktig, som stupat i krig. Inför döden bör inrikespolitiska meningsmotsättningar läggas ner. Men helt naturligt bör från militärt håll i dylikt fall garantier på förhand utverkas för att icke något så allmänmänskligt gripande som begravningsakt förvandlas till ett politiskt propagandanummer, slutade statsrådet.

 

Varför ingreps ej mot nazistmötena?

Hr Brandt i Borlänge (s) tyckte att svaret var bra och tillfredsställande. Han hade fruktat att hr Sköld skulle finna ämnet så ömtåligt att behandla offentligt att svaret inte skulle bli något vidare utförligt. Det skall vara likhet inför lagen! Vuxna beredskapsmän på Gotland få inte hindras besöka första maj-möten, samtidigt som 7-8 fänrikar, tillhörande den opålitliga skaran av ”villkorliga” fosterlandsförsvarare få stå i Kronobergsparken i Stockholm och göra en för oss mycket främmande hälsning. Hr Brandt påpekade vidare att de nazister, som deltagit i en finlandsfrivilligs begravning i Hedvig Eleonora kyrka i likhet med en del nazister vid mötet i Kronobergsparken varit uniformsklädda. Varför ingrep inte polisen, när det finns uniformsförbud?

Vidare debatt förekom icke.

 

Krigspolisen och mötesfriheten

I anledning av återgivandet i gårdagens tidning av försvarsministerns svar på riksdagsman Brandts i Borlänge interpellation angående olämpligt tillvägagångssätt från ett par krigspolismäns sida gentemot beredskapsmän vid ett 1 majmöte på Gotland, har man från den egentliga krigspolisens sida påpekat att berörda krigspolismän voro sådana värnpliktiga som saknade utbildning som polismän. De hade av sitt befäl beordrats till platsen för att tillse ordningen bland det manskap som eventuellt kunde samlas där. Krigspolisen har sålunda icke haft något att skaffa med det i riksdagen påtalade olämpliga förfarandet vid tillfället i fråga, vilket för undvikande av missförstånd härmed meddelas.

 
 
 

Militärlastbil med 15 värnpliktiga körde i dike vid Kräklingbo

Gotlands Folkblad 4/7 1942

En otäck bilolycka, som lätt kunnat få vådliga följder inträffade i går morse (3/7 1942) i Kräklingbotrakten, då en militär lastbil med tävlingsdeltagare på väg till fälttävlan i Gammelgarn körde vält. Lastbilen kom med god fart på vägen mellan Ronehamn och Ljugarn och vid den skarpa kurvan vid Gurfiles råkade föraren komma för långt ut på vägkanten. Bilen gick därvid ned i diket och slog mot ett träd varpå den kastades upp på vägen där den välte på ena sidan. Passagerarna på flaket, 15 värnpliktiga, kunde därvid hoppa av utom två som skadades lindrigt. Den ene fick en hjärnskakning och den andre bröt ett nyckelben.

Vems skulden till olyckan är är ännu inte utrett av krigspolisen. Men bilföraren själv anser att en cyklande flicka, som hållit för långt ut i vägbanan, gjorde att bilen gått ner i det lyckligtvis lilla diket. Polisutredningen av det skedde pågår emellertid.

 
 
 

Handgranatsolycka vid Hangvar i dag

Liten pojke blev illa skadad vid lek med den farliga pjäsen

Gotlänningen 11/7 1942

En ny handgranatsolycka har inträffat på Gotland, denna gång i Hangvar, varvid en pojke i 8-9-årsåldern, son till chauffören Helge Söderberg, Skälstäde, blev illa skadad och måste införas i ambulans till lasarettet i Visby för erhållande av vård. Lyckligtvis äro icke skadorna av livsfarlig natur, även om pojken blivit illa tilltygad och fått en hel del splitter i kroppen.

Enligt vad Gotlänningen inhämtat hade pojken, vars namn är Harald Söderberg, i går varit ute och gått, då han vid Ihreviken fått se en handgranat, och utan att förstå faran hade han tagit upp denna samt burit den med sig hem. När han stigit upp vid 7-tiden i morse (11/7 1942) hade han gått ut och satt sig att leka med granaten, som därvid exploderade. Ambulans tillkallades omedelbart, och i denna fördes den skadade till lasarettet i Visby. På vår förfrågan där meddelas att Harald Söderberg fått splitter i ansiktet, utan att dock ögonen träffats, samt i armar och ben. Den värsta skadan har han emellertid i höger axel, men är lyckligtvis ganska ytlig. Tillståndet inger ej några farhågor för livet.

Den skadade pojken är den äldste av fem syskon. Lyckligtvis var han ensam när olyckan inträffade, då syskonen ännu ej kommit upp och blivit färdigklädda för dagen. Annars ligger det nära till hands att tänka sig att en vida allvarligare olycka kunnat inträffa om de övriga syskonen av nyfikenhet skockat sig omkring äldste bror för att titta på den nya ”leksaken”. Smällen hördes långt bort till granngårdarna, och man såg även ett stort dammoln virvla upp då explosionen ägde rum.

 
 
 

Stenkörning eller skördearbete

Gotlands Folkblad 26/8 1942

För några dagar sedan hände det sig vid ett fältförband på mellersta Gotland att ett värnpliktigt underbefäl lade in en ansökan om tjänstledighet. En gammal man på en gård på Gotland hade blivit ensam om skördearbetet, och underbefälet var den enda hjälp han möjligen skulle kunna uppbringa.

Underbefälet lade in en ansökan om tjänstledighet, där skälen påpekades. Den kom tillbaka efter några dagar – avslagen. Den hade avstyrkts av närmaste chefen, och på fråga av underbefälet vilket som var nödvändigast, den stenkörning som den lilla fältdepån under dagarna utförde eller skördearbetet, svarade vederbörande fänrik att ”det är naturligtvis stenkörningen”.

Skulle det verkligen inte finnas möjligheter att avvara en enda man från en fältdepå under det fåtal dagar det här är fråga om, undrar

Underbefälet.         

 
 
 

Duktiga gotlänningar

Gotlänningen 15/9 1942

Väte-Hejde framgångsrika hemvärnsgrupp, som blev sjua vid rikshemvärnstävlingarna på Rosersberg. Prins Gustaf Adolf har just överlämnat Göteborgs-Postens hederspris till gruppens ledare, hemvärns-områdesbefälhavaren och folkskolläraren Joel Sundahl, Hejde.

 
 
 

Långfingrade luftbevakare

Gotlands Allehanda 25/9 1942

Vid förra tingssammanträdet voro, som bekant, ett par ynglingar tillhörande luftbevakningen vid Lauters på Fårö instämda för att de vid inbrott i ett par villor tillgripit diverse småsaker till ett sammanlagt värde av 70: 50. Vid förra rättegångstillfället hade endast den ene av ynglingarna infunnit sig och erkänt vad lades honom till last. Förundersökningen för villkorlig dom hade nu verkställts beträffande honom. Kumpanen var nu tillstädes och även för honom skall det bli förundersökning   Den förstnämnde dömdes till 3 mån. straffarbete, villkorligt och den andre får sin dom vid nästa tingssammanträde sedan förundersökning ägt rum.(Läs mer / pdf)

 
 
 

Tre Jehovas vittnen inför krigsrätt i Visby

Representanter för en egendomlig, samhällsfientlig rörelse

Gotlänningen 4/11 1942

Krigsrätten vid Gotlands artillerikår hade i går (3/11 1942) att behandla ett mål mot tre s. k. samvetsömma värnpliktiga, vilka vägrat att utföra anvisat arbete. Vid den första uppställningen, då redovisningschefen frågat en grupp på 24 nyinryckta, om någon av dem tänkte vägra utföra civilt arbete för krigsmakten, hade dessa tre icke givit sig tillkänna, men däremot ett par andra. De hade därför tilldelats förläggningen på Blåhäll och där anvisats arbete antigen i köket eller marketenteriet eller som eldare och städare på mässen. När det gått så långt, hade de emellertid vägrat arbeta, emedan arbetet skulle utföras inom en militär förläggning, och med anledning därav hade de arresterats och stodo nu åtalade inför krigsrätten. Alla tre äro s. k. Jehovas vittnen.

Fältpastorn vid A 7 hade vid samtal med dem i arresten kommit till den uppfattningen, att en av de tre – en 36-årig lantbrukare från Bohuslän – kunde betraktas som en from man med en uppriktig religiös övertygelse och allvarliga samvetsbetänkligheter mot att tjäna krigsmakten. Det fanns ingenting av trots hos honom, han kunde betecknas som en av de av Jehovas vittnen vilseledda, och fältpastorn ansåg det inte omöjligt, att han skulle kunna bli villig att utföra en del arbeten. Den andre i ordningen ansåg fältpastorn svagt begåvad och över huvud taget outvecklad. Han hade näppeligen rent religiösa betänkligheter, utan dessa voro helt och hållet grundade på de vantolkningar av bibeln byggda världsåskådning som Jehovas vittnen förkunna. Fältpastorn påvisade också en del inkonsekvenser i hans åsikter, bl. a. att han säger sig ingenting ha emot att arbeta för riksantikvarieämbetet, fastän han utdömer hela den nuvarande samhällsordningen som ett djävulens påfund. Den tredje av de åtalade, Lars-Erik Mohlin, som är endast 20 år gammal, ansåg fältpastorn vara intellektuellt väl rustad och sades ha fullständigt tillägnat sig den världsåskådning, som är Jehovas vittnens. Han är en trotsig och överlägsen typ, klart asocial och omöjlig att inverka på. Det enda arbete han anser sig kunna utföra är som ”pionjär” för Jehovas vittnen.

Förhöret med de tre anklagade, som leddes av borgmästare Löwenberg, blev av ganska beklämmande slag. Den ovan nämnde 36-årige lantbrukaren förklarade sig tillhöra Jehovas vittnen sedan tre år och ansåg deras lära vara sanningen om Guds rike. Det hade han läst sig till, sade han. Vid uppställningen hade han inte hört, att kaptenen frågat de inkallade, om de ämnade vägra arbeta för försvaret, och han förklarade nu, att hans samvete reagerade mot arbete av detta slag. Han hade visserligen försökt arbeta på måndagen, men följden blev, att han sedan icke kunde sova på natten; hela hans inre hade varit i uppror.

Nästa man förklarade sig tillhöra svenska kyrkan. Han var ”inskriven” där men hade inte varit i kyrkan, sedan han konfirmerades. ”Vittne” hade han nu varit i 1 1/2 år, men ”studerat” hade han gjort sedan han var 14 år. Han hade studerat många olika skrifter och jämfört olika religiösa samfund, ”Frälsningsarmén och alla nästan”.
− Nå, vad är det då för skillnad mellan Frälsningsarmén och metodisterna?
− Ja, metodisterna har jag inte studerat, men jag har läst bra många böcker, häftesskrifter, som jag skaffat från förlagen.
Svar, hade inte velat arbeta på Blåhäll, eftersom arbetet skulle bli ”att understödja försvaret, och det kan vi inte göra som kristna”. Han hade en tid fungerat som s. k. ”pionjär” för Jehovas vittnen, d. v. s. ”heltidsarbetare, och spritt bibeldelar till folket, som han uttryckte sig. Han hade läst sig till, att detta var det rätta, och att det var hans plikt ”att bära fram en varning till folket”.
− Vem sa, att ni skulle göra det?
− Det var godvilligt.
− Nå, vem betalade er?
Som förkunnare så hade vi ju ett ringa bidrag för böckerna som vi spridde. Och så hade vi ju ett litet kapital, när vi började.
Hur stort det ringa bidraget var fick rätten emellertid inte veta.
− Nå, hur gick det till på Blåhäll?
− Ja, vi jobbade ingenting i Blåhäll. Vi skulle till köket eller mässen, men vi sa, att vi inte stod till förfogande, men vi utför allt arbete utom för försvarsväsendet. För riksantikvarien till exempel, gräva ruiner och sånt. Vår strid som vi har att utkämpa är inte av köttslig art!
Mohlin, som förefalla höra till de ledande inom rörelsen, medan de båda andra uppenbarligen höra till de ledda, på huvudets vägnar klent utrustade, har tagit realexamen och sedan läst ungefär halva studentkursen vid Hermods. De senaste två åren har han uteslutande varit kolportör för det s. k. Internationella bibelstudiesällkapet. Liksom kamraterna sade han sig inta ha uppfattat, att de blivit tillfrågade vid uppställningen om de hade något att invända mot arbetet. Ute på Blåhäll hade Mohlin försökt sprida sällskapets tidskrift och utlägga sin lära, varvid manskapet emellertid anmält honom för vederbörande befäl. Mohlin förklarade, att han ”Måste sprida sanningen”, och att han inte kunde handla annorlunda. Bibeln lär, att hela djävulens organisation skall krossas, och vad han sagt i förläggningen gick endast ut på att upplysa åhörarna om vad som var Guds och Satans organisation och hur de skulle förhålla sig för att vinna Guds ynnest, allt naturligtvis enligt Jehovas vittnens mystiska läror.

Vederbörande batteriadjutant gjorde gällande, att det var förbjudet att sprida En Ny Värld i de gotländska militärförläggningarna, men då ville Mohlin veta, när detta förbud utfärdats. Han påstod sig uppe i Norrland ha fått tillstånd av de militära cheferna at sprida tidskriften.

Även en läkare hördes, och denne intygade, att en av de svarande hade så pass nedsatt hörsel, att han sannolikt ej kunnat uppfatta allt som redovisningschefen sagt vid uppställningen. ”Men han gör också vad han kan för att inte höra, när han inte vill”, tillade han.
Åklagaren, krigsfiskal Ullman, yrkade ansvar på samtliga för vägran att fullgöra förmans i tjänsten givna befallningar. På Mohlin yrkades därjämte ansvar för att han sökt upphetsa till ovilja mot krigstjänst.

Målet uppsköts därefter för inkallande av vittnen.

 
 
 

”Jehovas vittnen” vid A 7 frikändes

Hade icke fått formlig order att utföra visst arbete

Gotlänningen 7/11 1942

De tre ”Jehovas vittnen”, som varit inför krigsrätten vid A 7 för vägran att utföra förmans i tjänsten givna befallning, frikändes i går (6/11 1942) av krigsrätten, sedan det visat sig, att de aldrig erhållit någon formell order utan endast upplysts om vilka arbeten som skulle utföras av de civilvärnpliktiga.

Vid rättens sammanträde i går hördes några vittnen, värnpliktiga och volontärer från förläggningen vid Blåhäll. Av deras vittnesmål framgick, att en av de tilltalade. Mohlin, bjudit ut tidskriften En ny värld i ett dagrum och inlett ett samtal med därvarande militärmanskap om Jehovas vittnens förkunnelse. Han hade emellertid ej uppmanat åhörarna att överge det militära eller försökt skapa någon ovilja mot krigstjänsten. Med anledning härav återkallade åklagaren sitt ansvarsyrkande mot Mohlin, för att denne skulle upphetsat till ovilja och ohörsamhet mot militärbefälet.

Mohlin yrkade ogillande av åtalet även i övrigt, enär både han och hans kamrater innan arbetena voro fördelade och formlig order givits dem, sagt ifrån, att de vägrade utföra arbete för krigsmakten.

Krigsrätten ansåg sig heller inte kunna göra annat än frikänna dem av detta formella skäl. Åklagaren överväger emellertid att överklaga utslaget, då det ju faktiskt är så, att man på förhand vet, att Jehovas vittnen vägra utföra militärt arbete. Om de sedan fått en formlig order före sin vägran eller ej, kan ju tyckas spela en relativt underordnad roll.

 
 
 

Ny krigsrätt mot trotsigt Jehovas vittne

Gotlänningen 11/11 1942

Civilvärnpliktige Mohlin, ett av Jehovas vittnen som i fredags frikändes av krigsrätten vid A 7, stod i går ånyo inför krigsrätten, på nytt åtalad för vägran att utföra förmans i tjänsten givna befallning. Förra gången kunde det som bekant icke fastslås, att han erhållit någon formell order att utföra visst arbete, och följaktligen förelåg icke heller någon vägran i lagens mening. Nu hade han emellertid satts till rent civilt arbete – han hade fått order att hjälpa till med rotfruktupptagning – men vägrade då kategoriskt att utföra något som helst arbete för statens räkning. Det måste under sådana förhållanden bli ny krigsrätt, denna gång dömdes Mohlin till två månaders fängelse.

 
 
 

Åter sprängbojar vid gotländska östkusten - Försiktighet av nöden, anmäl fynd till marindistriktet

Gotlänningen 16/11 1942

Under den senaste veckan ha flera sprängbojar flutit i land på den gotländska östkusten. Samtliga bojar ha desarmerats av marindistriktets personal.

Trots upprepade varningar synes allmänheten icke vilja förstå, att sprängbojarna äro ytterst farliga tingestar, vilka man icke skall röra. Man skall naturligtvis icke heller taga dem i famn och bära dem i land, vilket hänt två gånger under förra veckan. I dessa båda fall var lyckan med de dumdristiga. Nästa gång kan olyckan vara framme, och då är det synd både om de dumdristiga och deras anhöriga.

  Lyd goda råd! De följa härnedan:
  1.  Upptäckta bojar av vad slag de vara må samt minor få icke vidröras!

  2.  Inrapportera dem genast till Marindistriktet, Visby. Tel. Namnanrop: Marindistriktet.
  3.  Finnes militärposteringar i närheten av fyndplatsen kan rapporten göras dit. Denna postering är då skyldig att genast utsätta post i närheten av bojen eller minan tills Marindistriktets personal hinner dit och tager hand om det farliga föremålet.

Alltså: Rör aldrig boj- eller minliknande föremål!

Inrapportera dem genast till Marindistriktet eller närmaste militärpostering!

 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig