Föregående sida

Tidningsklipp 1946

 

Armén

Gotlänningen 2/1 1946

Kapten J. Ch. Heijl, Gotlands infanteriregemente, har fått transport till intendenturkåren.

Regementsveterinären i fältveterinärkårens reserv C. A. Ahlgren har fått tillstånd att kvarstå i reserven till 1946 års utgång, likaså majoren i armén kaptenen i Gotlands infanteriregementes reserv E. A. F. Rosander.

 
 
 

Nyårsfirandet vid I 18

Gotlänningen 2/1 1946

Nyårsfirandet vid I 18, som var oundgänglig för vakt- och ekonomitjänst över julhelgen, reste till sina hemorter i lördags. (29/12 1945) För den begränsade styrka som var kvar över nyårshelgen, hölls nyårsbön på nyårsaftons e. m. under ledning av kyrkoherde Beijer. Efter nyårsbönen framförde överste Lövin ett tack för det år, som snart var till ända, och önskade alla ett gott nytt år.

På kvällen var nyårsvaka ordnad., då det bjöds på förfriskningar m. m. Vid midnatt önskade kaserndagbefälet de, som var uppe för att vänta in 1946, ett gott nytt år.

I denna vecka återkommer huvuddelen av de värnpliktiga från det övningsuppehåll, som varat över jul- och nyårshelgerna.

 
 
 

Eldarebefattningen vid I 18

Gotlänningen 7/1 1946

Till eldare av andra graden vid I 18 har bland 10 sökande utsetts hr Yngve Larsson, Furulund, Visby.

 
 
 

Föredrag på A 7 av biskop Ysander

Gotlänningen 11/1 1946

Biskop Ysander höll i onsdags (9/1 1946) föredrag in A 7:s exercishus om sin resa till Argentina. Lokalen var fylld till sista plats av officerare och underofficerare med familjer samt allt kårens manskap. Det synnerligen intressanta och medryckande föredraget åhördes med spänt intresse av auditoriet.

 
 
 

Efterspel till baltfrågan: I 18-kapten avgår som protest mot utlämningen

Gotlänningen 12/1 1946

I december förra året ingav kaptenen vid Gotlands infanteriregemente Thord G:son Hedengren till konungen ansökan om avsked. Bakgrunden till denna avskedsansökan är, enligt vad Gotl. erfarit, regeringens beslut att utlämna de f. d. tyska krigsdeltagarna, som från Balticum flydde över till Sverige.

 

Den 26 nov. f. å. riktade kapten Hedengren en telegrafisk vädjan till konungen med begäran om att inga flyktingar skulle utlämnas utan att man fått säker garanti för en kristen rättsbehandling av dem, och samtidigt meddelade han sitt beslut att lämna svensk statstjänst, om hans framställning icke kunde bifallas.

Den 3 december lämnade ”Kuban” Sverige med sin levande last, och samma dag lämnade kapten Hedengren in sin avskedsansökan, i vilken han också meddelade, att han icke heller önskade tjäna i reserven. Ansökan avstyrktes av regementschefen med hänsyn till rådande befälsläge, och ännu har den märkligt nog inte blivit behandlad i konselj.

På förfrågan om anledningen till avskedsansökan förklarar kapten Hedengren kort och gott, att han velat praktisera sin kristna tro i ett fall, som för honom tett sig som väsentligt.
− Vi måste hålla rätten och humaniteten i helgd, säger han. Vi lever ju i ett kristet land, och jag har Agnus Dei i mitt regementes fana. Ord och gärning måste gå ihop. Vi måste vara konsekventa som kristna och inte försöka gömma oss bakom mer eller mindre otillfredsställande juridiska överenskommelser. Jag menar, att det borde ha träffats humanitära överenskommelser i stället för rent juridiska. Juridiken skall tjäna humanitetens princip. En människa skall inte behöva lida oförskyllt, därför att man kan skylla på en paragraf. Ställer man sig på humanitetens grund, är det i varje fall för mig omöjligt att finna ett acceptabelt skäl på den ifrågavarande utlämningen. Saken har inte det ringaste med politik att göra. Personligen är jag fullkomligt politiskt neutral och räknar mig f. ö. som en vän av Ryssland. Jag reste dit 1923/1929 av eget intresse för att studera förhållandena. Jag har varit i Tyskland också, 1933, och såg då klart, att nazismen skulle leda till krig. Hela denna sorgliga utlämningshistoria bottnar enligt min mening i att man litar för litet på Vår Herre. Om man verkligen litade på honom, så kunde man våga säga nej vid vissa tillfällen, när samvetet bjöd det. Jag har tagit mitt steg som fredsvän och kristen.
Kapten Hedengren telegram till konungen var av följande lydelse:

 

Hans Majestät Konungen,

Stockholm.

Såsom f. d. chef för den bataljon, som på Gotlands östra kust mottog balter och tyskar vi deras flykt våren 1945, beder jag i underdånighet Eders Majestät att varken i dag eller framdeles från Sverige utlämna någon balt eller annan flykting, utan att inneha säker garanti, att kristen rättsbehandling sker dem och utan att  Svenska Röda korset får kontrollera deras öde, vilket bör ligga i såväl utländskt som svenskt lojalt statsintresse. Det smärtat mig, att Sverige efter utländskt mönster nattetid avser utskeppa utländska flyktingar tisdag (15/1 1946) natt. Därest Kungl. Maj:t icke hävdar nödtorftigt rättsskydd gent emot våra utländska skyddslingar och gäster, anser jag det under min värdighet att kvarstå i svenska statens sold.


Thord Gabrielsson Hedengren

Kapten vid Kungl. Gotlands

Infanteriregemente

 

Kapten Hedengren, som är född 1903, är f. n. chef för skolkompaniet. Han har det bästa anseende bland såväl befäl som meniga, och i sin omtanke om truppen är han en av de bästa officerare man kan tänka sig. Ingen tvivlar på att det är på grund av en djupt grundad religiös övertygelse och rättfärdighetslidelse han tagit sitt steg.

 
 
 

Kapten Hedengren har nu fått avsked

Gotlänningen 25/1 1946

I dagens konselj har kapten Thord Hedengren, I 18, beviljats avsked.

Kapten Hedengren hade, som förut nämnts, av samvetskval – med anledning av balternas utlämnande – anhållit om avsked från statstjänsten.

 
 
 

Chefen för marinen

Gotlänningen 29/1 1946

Chefen för marinen, amiral Helge Strömbäck, anlände i går e. m. till Visby med ord. flygturen, åtföljd av sin adjutant, kapten E. W. Kekonius. Han inspekterar i dag marindistriktets anläggningar i Visby med omnejd och i morgon Gotlands kustartilleriförsvar i Fårösund, varefter återresan till Stockholm sker med flyget på onsdagskvällen.

 
 
 

Lv 3 G på Gotland runt-övning

Gotlänningen 29/1 1946

Det gotländska luftvärnet, LV 3 G, inleder om måndag (28/1 1946) en övningsmarsch. Som skall pågå veckan ut och beröra så gott som hela ön. Från Visby går marschen först till Hablingbo, där det blir övningsskjutningar med biträde av målflygare. Sedan gör man en avstickare till Hoburgen och därifrån tillbaka över Öja till Torsburgen. Nästa mål är Fårösund, och därifrån går färden tillbaka till Visby med ankomst på lördagen. Nätterna tillbringas i tält.

Samtidigt som denna marsch Gotland runt givetvis anordnas för övnings skull och som ett led i utbildningen avser man också att ge luftvärnsartilleristerna, som samtliga är gotlänningar, tillfälle att se litet mer av Gotland än flertalet av dem sett förut, och det är ju ingen dum idé.

För allmänheten gäller det att se upp, så att skjutningen med lv-pjäser i Hablingbo om tisdag kan försiggå utan intermezzon och olyckstillbud. Annons om denna skjutning finns införd i dagens tidning.

 
 
 

Chefen för marinen

Gotlänningen 30/1 1946

Chefen för marinen amiral Helge Strömbäck inspekterade i går marindistriktets anläggningar i Visby med omnejd. I dag inspekterar han i sällskap med militärbefälhavaren generalmajor Åkerhielm KA 3 i Fårösund och kustartilleriets skjutskolas anläggningar. Amiral Strömbäck återvänder till Stockholm med flyget i kväll. Detta besök är det första han gör på Gotland i egenskap av marinchef.

 
 
 

Sprängskott eller vad

Gotlänningen 30/1 1946

Sprängskott eller vad? undrade många visbybor i går kväll, då det smällde ganska ordentligt på stan. Vad man hörde var emellertid salvorna från en del granatkastare, och f. ö. uppblandades knallarna med andra från kulsprutor och gevär. Det var I 18, närmare bestämt 7:e kompaniet, som hade övningar mellan kl. 19,15 och 21, vilket härmed meddelas alla dem, som undrar vad det var som försiggick på stan på kvällen.

 
 
 

Lv 3 G på marsch Gotland runt

Gotlänningen 4/2 1946

På isiga, regnhala vägar gick Lv 3 G:s Gotland-runtmarsch förra veckan. Måndag morgon gick starten från Visby och lördag morgon skedde återkomsten., sedan förbandet marscherat från kl. 2 på natten, då uppbrottet skedde i djupaste mörker och under fullt krigsmässiga försiktighetsåtgärder. Övningsmarschen gick under ledning av chefen för Lv 3 G, kapten Evald Fock.

Trots de ganska hårda påfrestningarna, gick hela övningsmarschen perfekt och inget missöde inträffade trots det hala väglaget. Men så hanterade chaufförerna enligt befälets utlåtande sina kärror helt enkelt suveränt. En del av chaufförerna har dock inte legat inne längre än sedan i våras, då de blev uttagna att köra tunga lastbilar och handha inte precis lättare luftvärnskanoner. Marschens besvärligheter togs dock med sällsynt gott humör och inte ens det kyliga nattlägret − tält – slog ner mannarnas goda lynne.
Första uppehållet på marschen gjordes i Hablingbo, där målskjutning ägde rum. Målflygarens korv prickades ner under jubel och handklappning från civilbefolkningen, som talrikt mött upp till beskådande av skjutövningarna. Ända längst ner till Hoburgsgubben gick marschen och sedan över Torsburgen till Fårösund och tillbaka till Visby. Sevärdheterna längs vägen beskådades, vilket mycket uppskattades av luftvärnsartilleristerna, som trots att de alla är gotlänningar kanske inte besett ön i sin helhet.

 
 
 

I 18 på högvakt

Gotlänningen 5/2 1946

I 18 på högvakt f. f. g. den 14 febr. Det blir den 14 februari, som Gotlands infanteriregemente för första gången svarar för högvakten. Gotlänningarna, 150 man, kommer på söndagen (10/2 1946) till Stockholm och inkvarteras hos Svea livgarde samt avlöser dess mannar, som av pågående vinterutbildning hindras att sköta högvaktstjänst. Gotlänningarna stannar till 22 mars- tjf. kompanichef blir löjtnant Rehnberg tills kapten Langéen som f. n. ligger sjuk i Stockholm kan återta befälet.

 
 
 

Befälsutbildningsförbundets verksamhet

Gotlänningen 11/2 1946

Befälsutbildningsförbundets verksamhet fortsatte i går med fortsättning på kursen i Roma samt nya kurser i Hemse och på Fårö. Kpist och automatgevär är de vapen som hittills rönt det största intresset. I Hemse studerade man dock pansarvärnsgeväret och handgranater. Intresset hos deltagarna är mycket stort, och antalet varierar mellan 10 och 15.  Det ogynnsamma vädret avskräckte sålunda inte.

Förra söndagen påbörjades en kurs i spräng- och mintjänst i Klintehamn med 10 deltagare. Denna fortsätter nästa söndag, liksom kurserna i Ekeby, Barlingbo och Visby.

 
 
 

Prisskjutning med kanon

Gotlänningen 13/2 1946

Prisskjutning med kanon har i dagarna ägt rum vid A 7. Det är tredje året i rad som befäl och meniga tävlar om det år 1943 instiftade artilleriskyttemärket. Tävlingen består av dels en precisionsserie, dels 4 skott mot rörligt stridsvagnsmål.

För guldmärke erfordras högsta möjliga poäng. Detta märke är ytterst sällsynt och brukar erövras endast av en av deltagarna. I år blev den lycklige guldskytten värnpliktige 36-15-45 Carl Johan Nilsson, Valda i Eskelhem.

 
 
 

I 18-högvakten presenterad i Dagens Eko

Gotlänningen 15/2 1946

I Dagens Eko i gåt var det ett reportage från I 18:s övertagande av högvakten. Man hade bl. a. lyckats plocka reda på de två enda gotlänningarna i kompaniet, löjtnant Sune Borg och furir Gillis Stenberg. I övrigt består kompaniet som bekant av sörm- och västmanlänningar.

 
 
 

Militärinterner från Sverige

Gotlänningen 16/2 1946

De militärinterner från Sverige, som på senaste tiden uppträtt i Moskvaradion, torde utom den riksbekante dr Eichfuss — vara Sturmgefreiter Hans Dorsinger, född 1913, tysk, löjtnant Paul Lielkais, född 1905, lett, Grenadier Valentins Silamikelis, född 1924, lett, löjtnant Bernhard Zelms, född 1922, tysk.

De flesta av dem kom till Sverige i början av maj förra året och inkvarterades i Havdhem på Gotland, där de stannade till oktober. (Av dessa var endast Eichfuss och Silamikelis förlagda i Havdhem) De överfördes då till baltlägret i Ränneslätt. Detta bröts i samband med den första evakueringen den 1 december. Alla fördes med Beloostrov till Ryssland den 25 januari.

 
 
 

Till kommendörkapten av 2:a graden

Gotlänningen 23/2 1946

Till kommendörkapten av 2:a graden vid marinintendenturkåren har utnämnts kapten Gunnar Bachér gotl.

 
 
 

Gotlands infanteriregemente

Gotlänningen 23/2 1946

Fänrik C. H. Andreasson, Gotlands infanteriregementes reserv, har förordnats till löjtnant i reserven.

Avsked har beviljats löjtnant C. S. Carlerot, Gotlands infanteriregemente, med tillstånd att under högst två år kvarstå lönlös i regementet.

 
 
 

Från infanteriet till flyget

Gotlänningen 23/2 1946

Regeringen har medgett att sergeant Ivar Klang, Gotlands infanteriregemente, får transporteras till flygvapnet.

 
 
 

Värnpliktig skadad under skidåkning

Gotlänningen 23/2 1946

En värnpliktig från Moheda, som f. n. tjänstgör vid A 7, råkade i går under skidåkning i Palissaderna falla omkull och slå i bakhuvudet i marken samt ådraga sig en hjärnskakning. Han fördes med en trafikbil till lasarettet.

 
 
 

Kustartilleriet

Gotlänningen 26/2 1946

Till kapten vid marinintendenturkåren har utnämnts löjtnant H. E. Håkansson vid kustartilleriet, Fårösund.

– Till sjökrigshögskolan allmänna kurs, som tar sin början i höst, har beordrats bl. a. löjtnanterna Stig Bjernekull, Gunnar Eklund och Stig Kassmyr, Gotlands kustartilleri.

 
 
 

Gotlands militärförenings årsmöte

Gotlänningen 28/2 1946

Gotlands militärförenings årsmöte hölls på Stadshotellet i går under ordförandeskap av militärbefälhavaren, generalmajor S. Åkerhielm. Årsmötet var talrikt besökt. Följande styrelseval gjordes, från I 18 överste Levin och kapten Sjögren (sekreterare), A 7: överste T. Berggren och kapten G. Nilsson (kassaförvaltare), KA 3: överste Cederlöf och överstelöjtnant Hilder. Styrelsesuppleanter blev från I 18: överstelöjtnant Sellin, A 7: kajten (sic) Fredriksson, KA 3: kapten S. E. Bengtsson. Tillrevisorer valdes kapten Struve I 18 och löjtnant S. Johansson A 7 med kapten Molin I 18 och löjtnant Nils Hägg A 7 som suppl. Till bibliotekarie omvaldes adjutanten vid VII milbefstaben, löjtnanten Hammarberg. Omedelbart efter årsmötet höll chefen för Kustartilleriets skjutskola överstelöjtnant S. Haglund ett mycket intressant föredrag över ämnet: ”Atlantvallen och det tyska kustartilleriet”.

Efter föredraget följde samkväm med supé.

 
 
 

Soldathemmet på Visborgsslätt

Gotlänningen 1/3 1946

I soldathemmet på Visborgsslätt var i tisdags kväll (26/2 1946) en sånggudstjänst anordnad av metodistförsamlingens pastor, organist och sångare.

Då soldathemmets föreståndare, pastor Mauritz Walldén, inledde med skriftläsning, bön och välkomstord, hade rätt många av regementets manskap kommit tillstädes. De lyssnade sedan med spänt intresse till det rikhaltiga program, som förekom. Förutom flera sånger av strängmusikföreningen bjöd det på solosång och violinmusik av pastor Oskar Thunberg, som också medverkade i duettsång med pastor Walldén. Organist Lennart Olsson tjänstgjorde på känt manér vid pianot. Med utgångspunkt från Apg. 26: 19 talade pastor Thunberg om ”den himmelska synen.” sist sjöng strängmusikföreningen ett potpurri på gamla evangeliska sånger, varefter pastor Walldén framförde tack till de medverkande och avslutade den givande sångstunden med bön.

 
 
 

Kronan prutar med sig

Gotlänningen 1/3 1946

Försvarsministern föreslår i proposition riksdagen medge att furiren vid Södermanlands flygflottilj L. M. Nilsson, som den 14 september 1944 vid Roma körde på ett på flygplatsen stående flygplan för egen motor fram till flygplatsen, skall slippa undan med vidare ersättning än att han till kronan utger 100 kr. för de skador som uppkom på det påkörda planet. Skadorna uppgick till 5,559 kr. och detta hade han av krigsrätten ålagts utge. Chefen för flygvapnet har framhållit att skadan synes ha uppkommit mera till följd av omtanke om kronans materiel än på grund av bristande rit. Han har därför föreslagit att Nilsson skall slippa undan skadeståndsskyldigheten mot att han betalar 100 kr. till kronan. Härmed har försvarsministern intet att erinra.

 
 
 

Till militärattaché i London

Gotlänningen 2/3 1946

Till militärattaché i London har i fredags konselj förordnats major Arne Francke, tidigare stabschef vid VII milo på Gotland.

Till militärattaché i Paris har förordnats överstelöjtnant Heüman, tidigare vid A 7.

 
 
 

Slagsmål på Donnersplats

Gotlänningen 4/3 1946

Vid 22-tiden i lördags (2/3 1946) blev en militär på Donnersplats misshandlad av fyra lindrigt nyktra civila ynglingar så pass svårt att han förlorade tre tänder i överkäken. Efter anmälan av den slagne lyckades polisen få fatt på ynglingarna, som emellertid nekade till misshandeln. De uppgav att de råkat i ordväxling med militären på grund av att denne missuppfattat ett skällsord som de slängt ut till varandra. Enda vittnet till slagsmålet lär vara en läroverksyngling, och polisen är tacksam om denne vill ge sig till känna.

 
 
 

Tillbaka till I 18

Gotlänningen 4/3 1946

Löjtnant P. A. Pelling, pansartrupperna, har fått transport till Gotlands infanteriregemente.

 
 
 

Kustartilleriet

Gotlänningen 4/3 1946

Motoringeniören vid Gotlands kustartilleriförsvar Bengt Bartoll har förordnats till motoringeniör vid Blekinge kustartilleriförsvar.

 
 
 

Armén

Gotlänningen 9/3 1946

Major A. E. Francke, tidigare stabschef vid VII. Milo, har tillagts överstelöjtnants tjänstegrad under tjänstgöring som försvarsattaché i London.

Kapten F. R. F. Hansen, Gotlands infanteriregemente, är tjänstledig fortfarande till den 20 mars 1947 för att uppehålla förordnande som sekreterare i utlänningskommissionen.

 
 
 

Kronan ej skadeståndsskyldig

Gotlänningen 9/3 1946

Hovrätten har liksom tidigare Stockholms rådhusrätt ogillat grovarbetare Nils Yngve Anderssons i Visborgsslätt skadeståndstalan mot kronan.

Under tjänstgöring som vaktbefälhavare vid ett ammunitionsförråd invid landsvägen, Fårösund–Fleringe i Bunge blev Andersson påkörd av en kronan tillhörig bil, förd av en krigspoliskonstapel. Av omständigheterna anses emellertid framgå, att bilföraren är fri från vållande till påkörningen. Anderssons skadeståndstalan har därför ogillats. Han har emellertid av hovrätten befriats från att erlägga kronans rättegångskostnader.

 
 
 

En eldorkan kom svepande över skjutfältet vid Tofta

Gotlänningen 21/3 1946

Överste Th. Berggren ledde övningarna står här och väntar på att eldorkanen skall komma vinande.

 

En dag förra veckan ägde skjutevenemang rum vid Tofta skjutfält. För första gången på Gotland prövades samverkan mellan luftvärn, fältartilleri och kustartilleri i en mycket intressant och givande skarpskjutning mot markmål. Övningen leddes av överste Th. Berggren, A 7, som tillsammans med skjutskolechefen, överstelöjtnant Haglund, är gammal ivrare av denna eldtaktik.

 

En eldorkan kom svepande över skjutfältet vid Tofta

”Någonstans” i terrängen vid Tofta skjutfält står överste Th. Berggren och utdelar order. Omkring honom har ett antal officerare av högre rang grupperat sig. Där finns inspektören för kustartilleriet, general Åström, militärbefälhavaren på Gotland, general Åkerhielm, chefen för Stockholms luftvärnsregemente – och dit hör som bekant Lv 3 G – överste Stendahl, chefen för kustartilleriets skjutskola, som sammandragits till Blåhäll, överstelöjtnant Haglund, förste läraren vid skjutskolan överstelöjtnant Hård af Segerstad, A 2. Och vidare några civila, borgmästare Harald Löwenberg och representanter för pressen. Dagen är delvis klar och kall, solen blixtrar över de snöiga vidderna och ”marsgaisten” är bister. Men vädret måste ändå betecknas som idealiskt för evenemanget. Ty det är fråga om ett evenemang, som aldrig förekommit på Gotland förut – nämligen samverkan mellan luftvärn, fältartilleri och kustartilleri i samband med skarpskjutning mot markmål.

 

”Stuka_Lisa” ger eld…

”Fårö-Greta” på närhåll, en av våra berömda 15,2 cm:s artilleri-pjäser

 

Överste Berggren ger order.

Några mystiska ord om streck.

Han tar upp kikaren till ögonen – mäter ibland över terrängen med handen: så och så många hundra meter. Ger nya order. Så och så många lag skall levereras av ”Björnen” klockan då och då på sekunden. En löjtnant repeterar förutsättningen. Eldledningsstationen vid observationsplatsen, där vi befinner oss, sätter sig i förbindelse med ”Katten”, ”Hunden” och ”Vargen”. Nej det är inte indianhövdingar – det är täckord för betydligt farligare saker än så. Det blir vi snart varse…

På den uppgivna sekunden kommer eldorkanen vinande och slår som en jättenäve ner i skogsbrynet på andra sidan den samka myren, några hundra meter upp i det vindpinade skogsbeståndet.

Där händer något.

Studsbrisader flammar till, jord och sönderslitna träd kastas obarmhärtigt upp i skyn. Krevaderna kommer samstämmigt som ett väldresserat svenskt leverop och på ett brett bälte: jord, eld och rök hänger som en vägg utan stöd några korta sekunder tills den tveksamt ger efter för marsgaisten och slites sönder bit för bit. Nedslaget av den gigantiske jättenäven har markerats.

Så kommer skrällarna: ”Någonstans” långt bakom oss mullrar den 15,2 cm:s ”Fårö-Greta”, ”Stuka-Lisa” eller vad de nu heter, KA 3:pojkarnas speciella kelgrisar, som tycks vara i bästa humör. Litet gällare tonar fältartilleriets och luftvärnets 7,5 cm:s pjäser.

Det är synd om fienden i skogsbrynet. De har fått en ordentlig salva…

Förutsättning för dagens övning är nämligen att fienden landstigit på kusten mellan Nyrefs udde och Stafs klint. Fiendetrupperna har avancerat in mot skjutfältet, där de på morgonen fått ett varmt mottagande av I 18:s första bataljon Denna bataljon har grupperat sig på en linje mellan Norrgårda och Allhagebysen. I striden har bataljonen haft stöd av fjärde divisionen A 7 – fältartilleriet alltså – som har sina batteriplatser väster Stora Homa och väster Martille. Den första drabbningen har dock varit hård, I 18:s första bataljon håller på att förblöda. Den har visserligen hjältemodigt uppehållit den anstormande fienden, men trots detta är situationen inte den bästa. Läget utvecklas avgjort till det sämre längre fram på dagen, då rapporter ingått att nya fiendetrupper håller på att landstiga. I 18:s andra bataljon har gjorts beredd och håller vid 12-tiden på att grupperas. Det har också blivit klart under förmiddagens strid, att artilleriunderstödet är för svagt och inför det nya hotet måste detta förstärkas. Här gäller det nu att handla snabbt för en kraftinsats. A 7:s fjärde divisions batterier är inte tillräckliga. ”De våra” måste ha hjälp, och snar hjälp, annars förblöder infanteriet.

Situationen är alltså oroväckande. Från kustsidan väller fiendetrupperna in, som genast bereder sig att rycka fram. Överste Berggren låter sig dock inte överrumplas – han tänker och tänker fort.

 

Chefen för Gotlands militärområde, general Åkerhielm (främst på bilden), var mycket intresserad åskådare.

I mitten stabschefen vid A 7, kapten Nils Erhardt, som i dagarna utnämnts till major vid Norrlands artilleriregemente.

 

Fienden måste slås tillbaka och jagas ut i havet, dess udd måste brytas. Här skall sättas in en avgörande stöt! Innan I 18:s andra bataljon går till anfall måste angriparna mjukas upp. Härför är inte fjärde divisionen A 7, som har batteriplats väster Stora Homa tillfyllest. Nu har översten ett verkligt tillfälle att förverkliga en gammal idé – att samordna flera specialartillerislag för att åstadkomma en eldorkan, ett tungviktsslag.

I en hast har han därför samordnat allt tillgängligt artilleri. Artilleripjäserna har förts fram i lämplig terräng, signalisterna ha brådstörtat slagit ledningar mellan de olika batteriplatserna till observationsplatsen. Översten vet att han därigenom får fem batterier till förfogande om tillsammans 19 pjäser. Och vad består förstärkningen av? Ja, så här ser den ut: KA 3:s sjunde batteri står tre km. nordost om Tofta kyrka med tre 15,2 cm:s pjäser och 3,5 km. nordost om samma kyrka står andra luftvärnsbatteriet från KA 1, två 105 mm:s pjäser. 500 meter sydväst om Tofta kyrka har första luftvärnsbatteriet från Lv 3 G placerats ut. – detta med 75 mm:s pjäser. Utöver sin luftvärnsuppgift har detta batteri fått i uppdrag att även lösa uppgifter mot markmål. Samtliga batterier är – självklart eldberedda och de är bokförda mot utgångspunkt ”Stugan”. Som ligger ute på hällmarken.

Överste Berggren har allt som allt 19 eldrör till sitt förfogande. Batterierna är alltså mot den nämnda stugan. Översten låter batterierna ett och ett skicka några provsalvor. Elden kanske ligger något för långt bort i förhållande till stugan, men det rör sig i regel endast om något 100-tals meters avvikelse.

Fienden har kl. 12 – för att nu fullfölja övningsplanen – som sagt landsatt nya trupper och läget är sålunda inte det bästa när de nyssnämnda kontrollsalvorna går mot skogsbrynet

Verkan av den kraftsamling som åstadkommes på detta till synes vara förintande och dylika ”eldorkaner” kan snabbt ledas och systematiskt sättas in allteftersom en fiende sprider sig och rycker an från olika håll. Det gav dagens övning ett klart besked om. Punkter i terrängen angavs än här och än där. Några sekunder därefter kom samma oförfärade eldorkan vinande och satte upp den där kompakta väggen. En sådan eldverkan måste givetvis leverera panik bland angriparen och förlama hans rörelser. Dagen var i högsta grad chefens för A 7 och skjutskolechefens. De är båda ivrare för denna eldtaktik, att sätta in så många disponibla eldrör för att åstadkomma ”kraftsamling” av eld till tid och rum mot fiendens hjärta”. Förr var det ju vanligt att fältartilleriet splittrades på mindre uppgifter.

På vårt artilleri måste ställas mycket stora fordringar därför att det ur internationell synpunkt nog måste beaktas som jämförelsevis fåtalig. För att utveckla styrka och utdela slag är det en stor fördel, när det gäller markmål, att kunna stödja fältartilleri med specialartilleri såsom kust- och luftvärnsartilleri. I all synnerhet som det moderna infanteriet genom sin mångsidiga beväpning i en inte ringa utsträckning kunnat överta mångfaldiga av de uppgifter, som fältartilleriet förr måste svara för, bör det avgjort vara fördelaktigt med den kraftsamling övningen visade. Det är första gången – som redan sagts – denna eldtaktik i form av samverkan mellan olika artilleriuppslag tillämpas på Gotland. Militärt sett var skjutningen av stort intresse, men för lekmännen var övningen inte mindre intressant. För de närvarande experterna, alldeles obetaget skjutskolans elever, torde övningen ha varit givande.

Det kan inte i det här sammanhanget skada, att nämna något om bekantskapen med de 15,2 cm:s pjäser, som deltog i övningen. Tyvärr hann inte vi pressmän hälsa på hos alla batterislagen, de andra batterierna må förlåta oss att vi lockades av de mera bastanta artilleripjäser som pojkarna kallat – och tydligt påkritat – för ”Fårö-Greta” och ”Stuka-Lisa”; vi såg nu inte vad den tredje hade för namn. Men de är respektingivande kanonfruntimmer. De väger med lavett och allt så där 13 ton och slungar i väg 45 kg:s projektiler cirka två mil med mycket god precision. Det är naturligtvis Boforsprodukter och redan som sådana har de ett gott rykte. I användningen har detta rykte ytterligare befästs. De transporteras på vidunderliga terränggående vagnar – av Volvo-konstruktion – och vars hjul individuellt vid behov fungerar som drivhjul. Spårvidden är tre meter och kanonerna kan vid transport demonteras i två delar. Förflyttning från en punkt till en annan sker relativt snabbt även i oländig terräng.

”Fårö-Greta” och hennes systrar är goda värnare mot inkräktare i all synnerhet tillsammans med sina kusiner fältkanonerna och luftvärnspjäserna. De gav övningen belägg för. Max.

 

 

 

Otukt med 12-åring

Gotlänningen 27/3 1946

Otukt med 12-åring. För några dagar sedan kom en i Solna bosatt 42-åring man in på Solna polisstation och begärda att polisen skulle ta hand om honom emedan han åren 1943-45, då han varit luftbevakare på Gotland, bedrivit otukt med en minderårig flicka. Hon var bara 12 år man hade enligt mannens uppgift haft förbindelse med andra män tidigare. Rapport om saken har nu gått till landsfogden på Gotland.

 

 

 

Ny sopförbränningsugn för kustartilleriförsvaret

Gotlänningen 28/3 1946

Ny sopförbränningsugn för kustartilleriförsvaret. Marinförvaltningen hemställer att få ta i anspråk 1,600 kr. av detta budgetårs anslag till smärre nybyggnads- och förändringsarbeten till en sopförbränningsugn vid Gotlands kustartilleriförsvar. Den ugn som nu användes tillhör Bunge kommun och kommer att flyttas till annan plats, belägen på mycket stort avstånd från Gotlands kustartillerikår. Därför måste vid kåren skaffas en ny ugn.

 

 

 

Hälsotillståndet gott vid I 18 och A 7 i fjol

Gotlänningen 30/3 1946

Truppens allmänna hälsotillstånd har i stort sätt varit gott under fjolåret, meddelar regementsläkare Sigfrid Hansson vid Gotlands infanteriregemente i sin rapport till arméns sjukvårdförvaltning.

Under månaderna april-maj visade manskapet ökad sjuklighet, särskilt i infektioner i de övre luftvägarna, och ett mindre antal fall komplicerades med lunginflammation. Denna anhopning av infektionssjukdomar under dessa månader anser d:r Hansson kunna förklaras med det allmänt kända förhållandet att sjukligheten i infektionssjukdomar är störst under vårmånaderna, i förening med inryckningen av rekrytkontingenten i början av april.

Inga svårare epidemier förekom i fjol. Av regementets personal avled en värnpliktig på Lärbro krigssjukhus i allmän blodförgiftning såsom komplikation till en halsinfektion. På ett beredskapsförband inträffade ett fall av akut hjärtdöd efter en danstillställning. En mindre blodgivaregrupp finns organiserad bland den fast anställda personalen och har vid flera tillfällen stått till tjänst för blodgivning på Visby lasarett.

Inskrivningen av de värnpliktiga företogs centralt i Visby för hela Gotland och denna organisation synes fungera utmärkt. De inskrivningsskyldigas hälsotillstånd företedde inga egentliga avvikelser från föregående år.

Utbildning och övningar har bedrivits i för de värnpliktiga väl avpassat tempo med lämplig stegringsföljd. Ett allmänt intryck är att övningarna har haft ett gott inflytande på de värnpliktigas hälsotillstånd och förmåga att uthärda kroppsliga strapatser. Sportskadorna, särskilt efter handbollspel, har varit ganska talrikt förekommande, mest fotvrickningar, frakturer i handens ben och kontusioner. Fotskadorna har särskilt under senare delen av året varit av ringa omfattning och i allmänhet skötts av den enskilde soldaten

En välbehövlig, genomgripande ombyggnad av kök och matsal slutfördes i fjol, och matinrättningen fyller numera högt ställda anspråk på modern hygien. Badhuset har också efter energiskt ingripande av regementschefen genomgått en genomgripande reparation och är nu väl användbart för sitt ändamål. Manskapets bostäder är i stort sett tillfredsställande. Men kasernerna saknar fortfarande behövligt antal WC per våning. En del anstalter för hemtrevnaden, såsom blommor, radio och sällskapsspel, har anskaffats till dagrummen, som även i vissa fall tillförts nya dagrumsmöbler. Då den kasern blir färdig, som påbörjades i fjol, kommer regementet att få ett välkommet utrymmestillskott.

I den egentliga sjukhusbyggnaden finns fortfarande två stora sjuksalar om 15 x 7 m. Sådana sjuksalar är inte förenliga med moderna krav på ett sjukhus och kan särskilt i epidemitider medföra stora risker, anför d:r Hansson. Ett trängande önskemål är at dessa två stora salar vardera delas upp i exempelvis tre mindre rum.

Inga svårare epidemier förekom under fjolåret. Under våren och försommaren konstaterades ett 40-tal fall av röda hund. Ett 20-tal fall av påssjuka uppträdde i samband med inryckningen av rekrytkontingenten och de närmaste månaderna därefter. Epidemin fick dock aldrig någon större utbredning. Dessutom hade man bl. a.  tre fall av scharlakansfeber. Alla sjukdomar har avlöpt väl.

Två fall av syfilis och 17 av gonorré konstaterades. Båda syfilisfallen var smittade i Stockholm. Däremot konstaterades endast något enstaka fall av tuberkulos i fjol.

Tandvårdsbehovet på regementet är stort. Under första halvåret 1945 var endast två läkare ständigt på regementets tandklinik. Efter beredskapens upphörande har ingen tandläkare tjänstgjort vid regementet. De få civila tandläkare, som finns i Visby, är överlupna med arbete, så ingen av dem har kunnat åta sig att sköta tandvården på regementet enligt sjukvårdsförvaltningens taxa. Det måste anses som synnerligen som synnerligen önskvärt att denna fråga snarast når sin lösning. För närvarande finns inom sjunde militärområdet ingen enda militärtandpoliklinik. Vid kommendering av värnpliktiga tandläkare för facktjänstgöring eller annan obligatorisk tjänstgöring bör Gotland i första hand komma ifråga på grund av de säregna förhållanden som råder här, bl .a. beroende på öns relativt isolerade läge.

Personalens fysiska tillstånd har varit gott, däremot har kroppsbeskaffenheten hos de inkallade efterbesiktigade varit av dålig beskaffenhet, uttalar depåchefläkare T. Torgersrud vid Gotlands artillerikår.

Antalet på sjukhuset intagna patienter utgjorde 826 under fjolåret, på Lärbro krigssjukhus har vårdats 244 samt civilt sjukhus 34. Antalet polikliniska besök och behandlingar utgör för Lärbro 45, på civila sjukhus119, och antalet röntgenundersökningar för Lärbro 183 och på civilt sjukhus 75. Under året inträffade tre dödsfall vid kåren. Två volontärer dödades under tjänstgöring, den ene genom fall under en bil och den andra genom skallskador efter påkörning av en traktor. Det tredje dödsfallet utgjordes av en värnpliktig som drabbades av en hjärtförlamning.

Ett antal lättare olycksfall under idrott, framförallt handboll, har förekommit, dock ej i större utsträckning.

Truppens personliga hygien har varit väl tillgodosedd. Förläggningslokalerna är goda i den gamla kasernen. En viss trångboddhet i logementen har dock förefunnits. De två nyuppförda kasernbyggnaderna för 18:e batteriet och luftvärnsbatteriet är synnerligen förnämliga. Enda undantaget i förläggningshänseende har 12:e batteriets lokaler utgjort. De består av två 24-mannabaracker med långtidsförläggning olämpliga lokaler. Detta missförhållande kunde emellertid avhjälpas under årets sista månad. Gymnastiklokalen är nyrenoverad och av synnerligen god beskaffenhet, likaså vakt- och arrestlokalerna. Köks- och matsalsbyggnaderna, som varit alldeles undermåliga, torde bli fullgoda efter ombyggnaden. Det nybyggda sjukhuset är synnerligen förnämligt, väl genomtänkt och väl utfört, och isoleringsbaracken har visat sig vara ett mycket gott komplement till sjukhuset.

Epidemiska sjukdomar har i fjol förekommit i relativt liten utsträckning. Största antalet fall var i påssjuka med 29. I november förekom ett 30-tal fall av akut tarmsjukdom, sannolikt beroende på olämplig tillredning av pytt i panna av armékonserv 40.

Frekvensen av gonorré har visat stark ökning. 1943 9 fall, 1944 10 fall och 1945 16 fall. Åtgärder för profylaktiska behandlingar har vidtagits, med de har icke trots alla uppmaningar och upplysningar härom, utnyttjats av truppen. Inga tuberkulosepidemier förekom, men enstaka fall inträffade.

De värnpliktigas tandbestånd är genomgående av synnerligen dålig beskaffenhet. Kårens och till denna anslutna förbands tandvård kan icke anses tillfredsställande ordnad och en ändring härvidlag är behövlig så snart ske kan.

 

 

 

Avsked har beviljats

Gotlänningen 30/3 1946

Avsked har beviljats bataljonsläkare T. J:son Torgersrud, Gotlands artillerikår, från den 1 april med tillstånd att inträda i fältläkarkårens reserv.

 

 

 

VII militärbefälsstaben flyttar

Gotlänningen 30/3 1946

VII militärbefälsstaben flyttar den 1 april in i den nya stabsbyggnaden vid Norra Kyrkogatan 3, förutvarande Gamla S:t Olofs sjukhus. Ombyggnads- och reparationsarbetena, som har pågått sedan mars månad 1945, är ännu icke helt avslutade, varför inflyttningen för ett par av stabens avdelningar tills vidare måste anstå. De återstående reparationsarbetena inomhus beräknas bli färdiga omkring den 1 maj och de yttre avputsnings- och planeringsarbetena först i början av sommaren.

 

 

 

Till major i armén

Gotlänningen 30/3 1946

Till major i armén har utnämnts kapten N. V. Borenz, Gotlands infanteriregementes reserv. Från den 1 oktober har till kapten vid I 18 utnämnts kaptenen vid generalstabskåren N. I. Juhlin.

 

 

 

70 inbrott av f. d. visbyfurir

Gotlänningen 20/5 1946

En f. d. furir vid Lv 3 G i Visby har häktats av polisen i Göteborg och rannsakas för första gången sedan han erkänt att han gjort sig skyldig till inte mindre än ett 70-tal inbrottsstölder, flera av dem i Visbytrakten.

Mannens namn är Harald Johan Valdemar Johansson, han är född 1924 och hemmahörande i Halmstad. Av vad han nu kan erinra sig har han bl. a. gjort inbrott i en villa ett stycke från Snäckgärdsbaden, där han tagit sig in med falsk nyckel, och tillgripit en gul vindtygsrock, en vit stickad slipover och en grönaktig kavaj. Jackan och slipovern har anträffats bland hans tillhörigheter. På ett annat ställe ett par kilometer längre norrut har Johansson begått inbrott i en tvåvånings sommarvilla genom att slå ut en fönsterruta samt tillgripit en sämskskinnsjacka med gul stickad krage och muddar samt en liter renat brännvin och en flaska vin i ett skåp i köket. Ett stycke längre norrut har han tagit sig in i en tredje villa med falsk nyckel och i ett skåp i köket tillgripit en halv liter OP-brännvin. De flesta inbrotten och tillgreppen har emellertid skett inom Harplinge polisdistrikt.

Johansson har av krigsrätten i Visby dömts till tre mån. straffarbete, villkorligt 1945.

De personer som vet med sig att de blivit av med klädespersedlar och spritdrycker m. m. som förvars i sommarvillor eller på andra platser under 1945 bör sätta sig i förbindelse med polisen i Visby. Det kan tänkas att Johansson gjort sig skyldig till fler inbrott och stölder på Gotland än de han nu uppgivit för polisen i Göteborg.

 

 

 

F. d. visbyfuriren har fler stölder på sitt samvete

Gotlands Folkblad 22/5 1946

Kriminalpolisen i Visby har i dag erhållit meddelande från statspolisen i Göteborg, att den häktade f. d. visbyfuriren Harald Valdemar Johansson erkänt ytterligare tillgrepp i sommarvillor norr om Visby.

Den häktade har enligt egen uppgift tagit sig in i en villa genom en bakdörr medelst falsk nyckel och ryckt sönder säkerhetskedjan samt lagt sig till med följande saker: en klänningtröja av ylle, en ljusblå kavaj, grå byxor, en gulbrun vindtygsjacka, ett herrarmbandsur i gul metall samt ett dussin kaffeskedar. Polisen i Visby som hört sig för hos en del villaägare har ännu ej kunnat anträffa ägare till de ovannämnda sakerna. För att underlätta utredningen bör de personer som har villor norr om staden undersöka om något saknas av det som den häktade uppgett sig ha stulit.

 

 

 

I 18-korpral var stortjuv

Gotlänningen 11/6 1946

En korpral vid I 18, född 1925 i Norrköping, har gjort sig skyldig till en lång rad stölder från slutet av mars till början av juni i år. Hittills har 17 stölder klarats upp trots korpralens ansträngningar att vilseleda polisen, och det är troligt att syndaregistret kommer att växa ytterligare.

I mars stal korpralen ett par värdefulla bokverk i sju band på skolkompaniets expedition samt vid ett annat tillfälle en prissabel. I samma månad tillgrep han även fem band av nordisk familjeboks sportlexikon i I 18:s läsestuga. Det stulna tog han med sig hem till sin bostad i Värnhem.

Under april lade sig korpralen till med en radioapparat på 11:e kompaniets dagrum samt en kamera, som han stal från en kamrat på livkompaniet. Kameran värderas till 100 kr. Han har också gjort sig skyldig till flera stölder av pengar på belopp omkring 10 kr. Vidare är att anteckna ett gevär, som han likaledes tog från en kamrat.

I maj knyckte korpralen en herrcykel som tillhörde en värnpliktig vid 8:e kompaniet. För att cykeln inte skulle kännas igen satte han på nya stänkskärmar – som bekant ett ganska vanligt knep – och vidare bytte han ut styre och lås samt tog en växel från en annan cykel på I 18 och satte på den stulna. Han har vidare stulit en stol från skolkompaniets dagrum, ett nattduksbord från 7:e kompaniets furirrum och ett silverfat (ett hederspris i cykeltävling) från livkompaniets expedition. Han har hört om ytterligare en del penningstölder men nekar till att han är den skyldige.

 

 
 

Realistisk flygövning avslutad, eskaderchefen ger gott betyg

Gotlänningen 27/7 1946

Ovan t. v. en B3:a, därunder en nödställd hjälpes upp i gummibåten, i bakgrunden räddningsplanet Do 24, nederst t. v. Do 24:ans signalist furir Engberg. Ovan en S17 startar på nattflygning. T. h. kapten Svenonius vid spakarna på en B3:a, därunder kocken på en basförläggning tillagar pytt i panna.

 

Världen har fred, och en varaktig sådan, får vi hoppas, men trots detta pågår vid sidan av fredsförhandlingarna en hetsig rustningskamp mellan stormakterna. Nya vapen utexperimenteras i tävlan om förödande effektivitet och förintelseverkan, men också till skydd mot andra. Det gäller också för oss svenskar, att se till att igelkottens taggar ej falla av. Skulle ofreden än en gång hota våra gränser, kommer vårt försvar ej att stå lika dåligt rustat och otränat som vid krigsutbrottet 1939. Vår flotta ökar sin slagkraft och flygvapnet sin effektivitet med nya flygplanstyper, nu senast det amerikanska jaktplanet Mustang och vår svenskbyggda J 21 med skjutande propeller. Med detta plan pågår för övrigt experiment för omläggning till reaktionsdrift. Några exemplar av en beställning på 75 st. engelska Vampierplan (sic) med reaktionsdrift, har också blivit levererade.

Det är inte endast beroende på materialet, om ett försvar skall vara effektivt. Manskapet måste tränas och vapnen kunna hanteras. Att detta ej försummas, fick vi en klar bekräftelse på vid ett besök på 4:e eskaderstaben, som för närvarande är förlagt på Gotland, beroende på de nu pågående eskaderövningarna. Det bör för övrigt påpekas, att det ej är någon politisk bakgrund för denna placering. För övningar av detta slag, är Gotland en idealisk plats med tillgång till goda flygfält och även för basering av marinflygförband. Möjligheten till samövning med flotta och kustartilleri är ju också av stor vikt. Att Gotland dessutom är en under sommartid inte föraktad kommenderingsplats för flygarna säger sig ju självt. Eskaderövningarna, vilka är en förberedelse till höstens stora flygvapenövningar, har gynnats av ett relativt gott väder, och planerna har därför kunnat genomföras utan rubbningar.

Vid eskaderstaben och övningsledningen, som är förlagd till Arbetareföreningens lokaler i Visby, fick vi en god orientering av övningsförloppet. De på Gotland förlagda flygstyrkorna är förband ur Roslagens flygflottilj (F 2) med flygplantyperna S 17 och T 2 baserade i Fårösund. Förband ur Blekinge flygflottilj (F 17) med flygplantypen B 3 placerad i Bunge. Vidare har ingått förband ur Södermanlands flygflottilj (F 11) med typerna B 3 och J 9 samt från Östgöta flygflottilj (F 3) med plan av typen S 17 och S 22 med respektive baser i Roma. Till Visby flygfält har placerats förband ur Västmanlands flygflottilj (F 1) med ilsket brummande svenskbyggda bombplanet B 18 B som delvis deltagit i övningen.

Huvudändamålet med övningarna har varit, att medels flygspaningar och fotograferingar förbereda en invasion mot fastlandet. Att det huvudsakligast varit fråga om spaningsuppdrag framgår för övrigt av de flygplantyper som ingått i eskadern.

I den improviserade ordersalen på Arbetareföreningen kunde vi på en stor flygkarta studera Gotlandseskaderns omfattande operationsområde. Detta sträcker sig inom en linje dragen från Gotlands sydspets till Sandhammaren i Blekinge över Borås till Såtenäs vid Vänern, vidare till Karlstad och Falun samt därifrån till Finngrundet och sedan söder ut genom Ålands hav mot Fårö fyr. Det är således ej några småsträckor som våra flygare fått avpatrullera. Som spaningsmål på motståndaresidan har räknats alla inom operationsområdet befintliga krigsviktiga anläggningar, såsom flygplatser, armé- och marindepåer, järnvägsknutar, industrianläggningar m. m. Att ett flertal av dessa fientliga mål blivit grundligt utstuderade fick vi för övrigt gott bevis för genom den imponerade samling av förnäma flygfoton, bl. a. från Göta kanal taget på 5,000 m. höjd. Vidare från Sandhamn, där man tydligt kunde upptäcka luftvärnsförband och kustbevakningsställningar.

Fastlandsstyrkorna har haft till sitt förfogande jaktflyg och förband ur kustflottan. Gotlandseskaderns spaningsflygningar har således irriterats av fientliga jaktanfall, som ofta föranlett luftstrider. Våra spaningsflygare har själva saknat jaktskydd. Till sjöss har också stridsverksamheten varit livlig. Redan under första övningsdagen lyckades vårt flyg utspana kustflottans position, som då var utanför Gävle. Ett flygplan utförde dessutom en god fotoprestation, som resulterade i att fartygens storleksklass omedelbart kunde fastställas. Planet i fråga gjorde sin flygning efter solnedgången och med anflygningsriktning från öster. Skyddat av den mörka bakgrunden kunde planet således närma sig flottan, vilken då låg som en tydlig siluett mot himlens ljusrand i väster. Planet återvände efter detta fotouppdrag utan att ha blivit upptäckt, och att resultatet blev det bästa, kunde vi se på de tydliga fotografierna.

 

Eskaderövningarna på Gotland. Fjärde flygeskadern avslutades på fredagen den större samövning som sedan någon tid pågått i samarbete med marinen. Våra bilder visar: T. v. Chefen för Blekinge flygflottilj, överstelöjtnant Rapp skall gå till torpedanfall och avvaktar ”timmen T”. – T. h. En av B 3:orna som numera tjänstgör som torpedflygplan står färdig till start.

 

Hårt arbete för Gotlandflyget

För att hindra flottförbandets rörelser, har givetvis Gotlandsflyget utfört ett hårt arbete. Viktiga hamnar och sjöleder har blivit minerade. Torpedanfall har också ingått i irritationsmomenten. Det fientliga flottförbandet har tydligen haft order att söka sig ut ur Östersjön till Göteborg, samt också att bistå handelsflottan, som ur gotländsk synpunkt varit fientlig. Denna har blivit svårt åtgången i synnerhet vid krigsutbrottet, således eskaderövningarnas första dagar, var sänknigen av handelsflottan intensiv. Torped- och mineringsuppdragen har till största delen utförts av Blekinge flygflottilj med de gamla bombplanen B 3 av junkertyp. Dessa plan är ombyggda för torped- och minlast. Bombanfallen har tillfallit Västgötaförbandet med det svenskbyggda lätta bombplanet B 17 samt Västmanlandsflygflottilj med B 18.

Eskaderövningarna, som avslutades under torsdagen (25/7 1946) har kunnat genomföras enligt alla planer, och eskaderchefen, överste Schyberg har all anledning att vara belåten. Övningarna har för övrigt varit påkostande för flygarna, men de är mannar av hårt virke., och de har tagit sina uppgifter med glädje och intresse.

 

Besök i Fårösundsbasen

Efter besöket i eskaderstaben i Visby fick vi tillfälle att närmare studera basförläggningarna i Fårösund. Som ciceron medföljde löjtnant Douglas Kuylenstierna 1), en typisk representant för flygvapnets käcka mannar. På F 2:s basförläggning, som ligger vid sidan om Fårösunds hamn, var det liv och rörelse. Flygplan landade och startade. Andra åter var uppdragna för översyn. Ute på redden låg livräddningsplanet Do 24 och det vackra torpedplanet T 2 och ryckte i sina ankare. Där fanns också det svenskbyggda marinspaningsplanet S 17, vilket är F 2:s huvudtyp. Detta tycks vara ett i alla avseenden förstklassigt plan. Denna flygplanstyp användes för övrigt också som arméspaningsplan av bl. a. F 3 och som lätt bombplan av F 6. Det är då försett med indragbart hjullandningsställ.

Vid konstruktionen av denna typ, löstes ett stort problem, nämligen indragningen av landningsställ försett med skidor. Detta hade de utländska flygplansfabrikerna experimenterat med, men utan något tillfredsställande resultat.

 

För räddnings- och säkerhetstjänsten till sjöss

har flygvapnet också det väl ordnat. Detta svarar den stora tremotoriga flygbåten Do 24 för. Såsom passagerare fick vi medfölja på en flygtur över Fårö och Fårösundstrakten med detta plan. Besättningen bestod vid tillfället av fem man, föraren sergeant Harling, spanaren fänrik Andersson och signalisten furir Engberg samt två mekaniker. Från främre spanarerummet i flygplanets nos hade man en hänförande utsikt över det vackra Fårö. I kikaren kunde man följa ett bombanfall till havs, som utfördes av en division B 3:or från F 17. Räddningsarbetet har med Do 24 många olika möjligheter. En av dessa är nedkastning av gummibåt. Hur detta tillgår demonstrerades också under flygningen.

Vi tänker oss att ett flygplan kommit i nödläge vid flygning till havs. Planet sänder på sin radio ut nödsignaler, som uppfångas av en markradiostation, vilken pejlar de nödställdas läge. Efter samråd med väderlekstjänsten startar Do 24:an sin undsättningsflygning. Planet flyger med kurs rakt mot det nödställda planet, varvid sökandet efter besättningen igångsättes. Detta sker efter speciella metoder. Då de nödställda blivit upptäckta fäller Do 24:an en livbåt av gummi försedd med proviant. Planet kretsar sedan över de nödställda och medelst radio dirigeras hjälpfartyg till platsen. Det kan ofta vara riskfyllda uppdrag som Do 24:ans besättning har att utföra, men det vet att det är människoliv det gäller och den gör sitt bästa att bistå dem.

Det är onekligen en viss tjusning med marinflyget med dess kombination av flyg och sjömansliv. I flygvapnet har varje man sin uppgift att fylla. På alla vilar ett eget ansvar. Detta gäller inte minst markpersonalen. Hur skulle flygförarna kunna gå upp med sina maskiner om de ej kunde lita på mekanikernas noggrannhet och hur skulle en långflygning kunna genomföras om inte meteorolog- och signaltjänsten fungerade på ett tillfredsställande sätt. Men detta ansvar medför också en samhörighetskänsla mellan officerare, underbefäl och manskap, som kanske överträffar andra vapenslag. Detta gäller i ännu högre grad vid tillfälliga basförband. Som detta. Pojkarna längtar bort från depåns kasernliv och basförbandens relativt små personalstyrkor gör, att kamratlivet får större möjligheter. Visserligen kan det hårda arbetet och disciplinen ofta verka hopplös, men detta är endast för stunden. Och när uppbrottet från förläggningen kommer, har man oftast endast glada minnen från en sådan kommendering.

Hemfärden från Fårösund gick över Gotlands fagra nejder i ett bombplan av typen B 3. Vi landade så på Visby flygfält nöjda med vår dag och med stor respekt för vårt yngsta vapenslag.  WFri

 

Gott betyg av eskaderchefen

Fjärde flygeskaderns övningar avslutades på fredagen (26/7 1946) i Visby, där eskaderchefen, överste B. Schyberg gick igenom övningarna. Dessa har pågått under fjorton dagar på Gotland och över Östersjön, tidvis i samverkan med tredje flygeskadern och marinen. De ha genomförts planmässigt, trots att väderleksförhållandena vid flera tillfällen varit dåliga. Personalen hade enligt eskaderchefens vitsord löst sina uppgifter på ett sätt, som visar hög utbildningsstandard.

 

(1. Jan Karl Harry Douglas Kuylenstierna f. 1/6 1920 i Visby, d. 19/11 1990. Son till kaptenen vid I 18 Gustaf Fredrik William Kuylenstierna.)

 
 
 

Matförgiftning vid I 18

Gotlänningen 30/10 1946

Ett 20-tal värnpliktiga insjuknade i går (29/10 1946) i matförgiftning med kräkningar och magbesvär. Deras tillstånd var rätt dåligt. Regementsläkaren anser dock, att de kommer att bli återställda under dagens lopp.
Om orsaken till det inträffade, har man ännu ingen bestämd uppfattning. Man vet alltså inte, om det var något fel på själva maten, eller om det berodde på dess tillagare. Det pågår nämligen en kokvagnskurs för värnpliktiga vid regementet, och det var vid denna, som den skadliga maten hade tillagats.

 
 
 

Inspektion vid P 1 G

Gotlänningen 31/10 1946

Inspektion vid P 1 G. Inspektören för pansartrupperna överste Pontén åtföljd av major Wiklund inspekterar utbildningen vid P 1 G under tiden 7/11-8/11.

 
 
 

Matstrejk vid I 18 som protest mot dålig mat

Gotlänningen 31/10 1946

Hela I 18 – eller rättare sagt alla värnpliktiga på Visborgs slätt – matstrejkar för närvarande som en följd av tisdagens matförgiftningsfall. Det har rått ett ganska utbrett missnöje med mathållningen på Slätten, och tisdagens händelse kom bägaren att rinna över. När meddelandet spreds, att ett tjugotal värnpliktiga blivit matförgiftade, sedan de utspisats med olämpligt tillagad och förvarad korv, kom spontant tanken på matstrejk, och i går var strejken praktiskt taget total.

Till första frukost lär endast två man ha infunnit sig, till andra frukost inte en enda, och till middagsmålet kom endast några få, trots att under dagen utspisningsnämnden haft sammanträde och regementschefen överste Levin kallat samman hela regementet och i ett tal anfört sina synpunkter på frågan samt utlovat förbättringar. Även i morse kom endast några få – noga räknat 16 st. – av de drygt 800 värnpliktiga som väntades till dagens första mål. Många hade trott, att de strejkande skulle nöja sig med en dags matstrejk i förhoppning om att denna demonstration skulle vara tillräcklig för åstadkommande av önskade förbättringar, men därav blev således intet. Strejken fortsätter.

Regementets utspisningsnämnd, som innefattar tre representanter för de olika underbefälsgraderna samt ombud för de värnpliktiga på varje kompani, höll i går ordinarie sammanträde och då blev givetvis matförgiftningen och den följande strejken huvudärendet. Regementschefen deltog i sammanträdet för att personligen göra sig underrättad om manskapets önskemål.

De värnpliktigas anmärkningar går ut på att maten stundom visat sig undermålig och att de hygieniska kraven inte tillgodoses på behövligt sätt. Man har fått sur välling och sur korv, nästan som hos Grevinnan på Gampertin, och därtill maskätet bröd. Även bruna bönor med mask i skall ha serverats. Tidigare framställda anmärkningar och önskemål har inte lett till något resultat, och när nu matförgiftningsfallen inträffade ansåg man sig givetvis ha fått ytterligare belägg för det berättigade i kritiken mot mathållningen. Någon organiserad aktion behövde inte tillgripas, enligt vad som meddelats Gotl. På kompani efter kompaniuppkom tanken på matstrejk, och alla ansåg, att detta var efter vad som inträffat det effektivaste sättet att protestera och få en ändring till stånd.

Det bör emellertid påpekas, att strejken endast omfattar de värnpliktiga, däremot inte det fast anställda manskapet och de civilanställda. Dagens utspisningsbesked upptar 928 man allt som allt. Därav torde omkring 825 man utgöras av värnpliktiga, och av dessa infann sig som sagt endast 16 man till första frukosten.

  

Till andra frukosten infann sig emellertid större delen av de värnpliktiga varför matstrejken förefaller vara på väg att upphöra.

Då regementet i går samlats klarlade regementschefen sin uppfattning att vissa anledningar till anmärkning mot maten förefunnits, men att dessa med ömsesidig hjälp borde kunna avlägsnas. Skärpt kontroll av levererade färskvaror har införts, och den uppgivna förekomsten av mask i lagerhållna varor håller på att undersökas. I ett tidigare påtalat fall angående förefintligheten av mask i bruna bönor har konstaterats, att det istället var groddarna tillhörande bönorna. För att förebygga att råttor lockas till matsalen har avfallsborden flyttats bort. De av de värnpliktiga, som i går på grund av betupptagning var förhindrade att åhöra regementschefens framställning, har i dag orienterats i saken av honom.

De matstrejkande utgöres såväl av 1 18:s egna som P 1 G:s värnpliktiga.

Utredningen om korvkokningen har givit vid handen, att den korv som avsetts till andra frukost på tisdagen åt de 70-tal värnpliktiga som sysselsatts med betupptagning på landsbygden tillverkats på Andelsslakteriet i måndags morse och sålunda var alldeles färsk. Korven kokades på måndagskvällen för att kunna skäras upp i bitar till tisdagens portioner och fördelas på de olika arbetslagen. Korven ställdes över natten i spadet, och därvid skruvades locket till kittlarna på, vilket var felaktigt och gjorde att korven råkade i jäsning. På tisdagsmorgonen uppvärmdes korven på nytt innan den sändes ut, och då inträdde ytterligare en försämring.

 
 
 

De militära bildningsråden

Gotlänningen 31/10 1946

Chefen för försvarsstaben har till ordinarie ledamot av bildningsrådet vid A 7 (med Lv 3 G) i st. f. folkskollärare Gunnar Lindgren, vilken i egenskap av personalvårdsassistent är självskriven ledamot, förordnat redaktör Bertil Kahlström samt till suppleant för denne skolvaktmästare Erik Nilsson. Båda förordnandena gäller för tiden t. o. m. den 30 juni 1948.

 
 
 

Matstrejken slut

Gotlänningen 1/11 1946

De värnpliktigas matstrejk vid I 18 är nu slut. Redan till andra frukost i går infann sig större delen av manskapet, och vid middagen var det praktiskt taget ingen som sakandes, men så var det ju också torsdag med ärter och fläsk samt pannkaka på matsedeln, och torsdagsmålet hos kronan har ju alltid varit populärt. Även i dag är det allmän samling vid matborden, och så får man hoppas, att den lilla konflikten är ur världen och att någon anledning till ett upprepande av den inte skall dyka upp.

 
 

 

Menedande ynglingar fick stränga straff

Gotlänningen 20/11 1946

Ynglingarna vid A 7, som den 5 okt gett sig till att låna en av Kronans motorcyklar ute vid Blåhäll och sedan, då de ställdes inför krigsrätt, lämnade medvetet falska uppgifter under edlig förpliktelse, fick vid rådhusrättens måndagssammanträde sina straff utmätta, nämligen villkorliga domar på resp. 1 års straffarbete och 8 månaders straffarbete med övervakning.

Dessutom hade de redan den 22 okt. vid krigsrätt sakerförklarats(?) för motorcykellånet. Huvudmannen, konstapeln som fick 1 år, dömdes för olovligt undanhållande, egenmäktigt förfarande och oförstånd i tjänsten till 15 dagars vaktarrest. Vicekonstapeln fick även han vaktarrest i 15 dagar d. v. s. för obehörigt övergivande av post sam egenmäktigt förfarande.

 

 

 

Krigiska militärer ville ”göra upp”

Gotlänningen 2/12 1946

Efter att ha dansat och roat sig på Miranos i lördags (30/ 11 1946) kväll samlade sig en hop militärer och civila utanför Söderport för att klara av ett några dagar gammalt groll. D. v. s.  det var egentligen militärerna, som var som mest ivriga att ta till knytnävarnas argument. Polisen kom till platsen och avstyrde det roliga, varefter militärerna drog sig tillbaka under vilda hotelser.

En trafikbil som vid 0,30-tiden på natten kom körande på Lännavägen, kunde inte komma fram, då en folksamling på 150-200 personer upptog vägbanan. Inte ens genom idogt användande av signalhornet kunde chauffören förmå de nattliga vandrarna att flytta på sig. Han körde då resolut till polisen, som omedelbart kom upp till den oroliga platsen för att höra efter, vad som stod på.

Det visade sig vara ett övervägande militärt sällskap samt 10-20 civila, som var inbegripna i ett stilla gräl, d. v. s. spänningen höll just på att nå kokpunkten. Militärerna påstod sig ha blivit förorättade i en visbytidning för någon vecka sedan, då det hade påståtts, att förra lördagsnattens bråk berott på hetlevrade personer från A 7. Detta skulle nu de fåtaliga civila få umgälla i nattens sena timma.

Då emellertid polisen kom till platsen fann militärerna det för gott att så småningom göra en strategisk reträtt, medan de högljutt lovade att komma igen någon av de närmaste kvällarna och ”göra upp”. Särskilt utmärkte sig en mycket krigisk furir, som med bålstora ord eggade sina kamrater till kamp. Denne herre hördes i går av polisen och har sin stämning som i en liten ask.

 

 

 

A 7:s underofficerskår

Gotlands Allehanda 2/12 1946

A 7:s underofficerskår hade på lördagen årsmöte. Vid styrelsevalet nyvaldes styckjunkare Gösta Nordgren till ordförande. Övriga ledamöter omvaldes. I övrigt behandlades en del interna frågor och kårangelägenheter. Efter sammanträdet samlades medlemmarna till supé.

 

 

 

Fältlotta blir cirkellotta

Gotlands Allehanda 2/12 1946

Under denna titel utsändes i går morse ett radioprogram om lottornas studiecirkelarbete, vari även ingick en utsändning från Visby. En studiecirkel här under överstinnan Berggrens ledning studerade svårigheterna att kort, koncist och likväl tydligt uttrycka sig i tal och skrift, ett särdeles lärorikt program med flera goda vinkar i den lilla Visbyglimten. Det var egentligen inte bara en glimt från Visbylottornas cirkelarbete utan också en välbefogad släng åt alla de mer eller mindre offentliga talare, som älska att höra sin egen röst utan att därför ha något av vikt att säga.

 

 

 

A 7:s underofficersförening

Gotlands Allehanda 3/12 1946

A 7:s underofficersförening höll i lördags årsmöte. Först behandlades en del frågor från Svenska Underofficersförbundet. Års- och revisionsberättelserna upplästes sedan och ansvarsfrihet beviljades åt styrelsen för det gångna arbetsåret. Vid val av styrelse utsågs till ordförande styckjunkare Gösta Nodfors, vice ordförande styckjunkare Erik Alin, sekreterare styckjunkare Albin Ingmansson, kassör fanjunkare Oskar Svennefelt och ledamot styckjunkare Erik Frögren. Till ombud vid nästa års underofficerskongress valdes styckjunkare Albert Söderström. Ytterligare en del frågor behandlades och efter sammanträdet samlades medlemmarna till supé.

 

 

 

Om upprättandet av ett lantvärn

Gotlands Allehanda 3/12 1946

 

Om upprättandet av ett lantvärn på Gotland år 1801
Av Nils Vilhelm Söderberg.
II.

På morgonen den 9 mars finna vi landshövdingen och landssekreteraren i landshövdingens resvagn - eller kanske kursläde - dragen av gästgivarhästar på väg österut till Kräklings gästgivargård, där han skulle möta allmogen från Kräklinge ting. Därifrån gick vägen tillbaka igen, närmast till Tule i Ganthem, där sammanträde hölls med Lina och Halla ting kl. 12 och slutligen till Röstäde i Ekeby, där Endre och Dede ting mötte kl. 4 e. m. Protokollet från dessa sammanträden är daterat i Röstäde 5) Vad som sagts på de olika mötena får man inte veta. De ha väl varit sig tämligen likartade. Landshövdingen har för allmogen framställt landets farliga belägenhet och nödvändigheten av det av Konungen anbefallda lantvärnet och vidare meddelat att Visby borgerskap beslutat biträda vid dess upprättande. Han förklarade vidare att ingen annan exercis skulle påfordras än som vore nödvändig för gevärens laddande och och "för dem själfva icke skadeliga handterande", samt att t. v. inga vårdkasar skulle uppsättas eller strandvakter utgå. Allmogen å sin sida förklarade sig villig och skyldig att deltaga i landets försvar. Varje husbonde skulle vara beredd att mottaga gevär och ammunition och för övrigt skulle nödvärnsvapen som pikar, klubbor och påkar anskaffas så att man kunde" gå fienden försvarsvis till mötes om fiendtliga anfall av i land satte besättningar på denna vår ö skulle ske".
Man får icke föreställa sig detta lyckliga resultat av förhandlingarna som beroende på ett landshövdingens diktat, på vilket allmogen svarade ett mer eller mindre tvunget "ja". Gotlänningarna visste vad det var fråga om. De hade ansvarat för sin ös säkerhet under ofredstid förr, finast under kriget 1788-90. Deras talmän ha säkert sagt sin ärliga mening. Det framgår av att de hade ett villkor att ställa upp. Om de under exercis eller eljes skulle kommenderas av främmande befäl skulle de bli väl behandlade av detta. Det var icke något nytt krav. Det begärde den gotländska allmogen av landshövding von Hökerstedt år 1742, då man ännu hade i friskt minne att förhållandet inte varit så väl beställt i detta hänseende under "den stora ofredens" dagar. Det var fullmyndiga män, som gjorde sin plikt efter bästa förmåga, det skulle deras officerare förstå.
Från Röstäde ställdes förmodligen kosan tillbaka till Visby, men nästa dag kl. 10 f. m. mötte landshövdingen Bro och Bills ting vid Gute i Bil för att kl. 4 e. m. samma dag sammanträffa med Forsa ting vid Angelbos i Lärbro. Nästa dag, den 11 mars, samlades Rute ting vid Rute kyrka och kl. 4 e. m. sammanträdde Lummelunds ting i Stenkyrka prästgård. Mötet var ursprungligen utsatt till Grausne. Ändringen var dock utan tvivel endast till fördel för herr landshövdingen och hans följeslagare, ty i Stenkyrka härskade prosten J. N-son Lutteman och hans hustru Lovisa Fredrika Bachra, som säkerligen visste att väl förpläga de höga herrarna från staden 6)
Därmed voro sammanträdena med Norra häradet avslutade. Om dessa är endast antecknat i Röstädeprotokollet 5) "mutatis mutandis 7) enahanda sammanträden och lika utgång deraf". Efter ett par dagars uppehåll kom turen till Södra häradet. Där hölls det första sammanträdet med Garde ting vid Kyrkebys i Etelhem den 20 mars kl. 9 f. m. följt av möte med Burs ting vid Häggdarfve "på Nähr" kl. 4 e. m. Följande dag gällde det Hemse ting, som samlades vid Tjengdarfve i Hemse kl. 9 f. m., Grötlinge ting vid Lingsarfve i Hafdhem kl. 3 e. m. och slutligen Hoburgs ting vid Botvide i Öja. Den 22 hölls inga sammanträden, vi våga förmoda, att landshövdingen då vilade ut i prosten A. Ekholtz gästfria hem i Fardhems prästgård). Den 23 mars gick färden vidare till Burge i Levede, där Fardhem och Habblinge ting mötte kl. 9 f. m., och slutligen hölls den sista sammankomsten med återstående Hejde, Banda och Stenkumla ting vid Sandäskes kl. 11 fm. Här är protokollet för Södra häradets sammanträden uppsatt 5). Resultatet var detsamma som i Norra häradet: "Försäkrade her och en af allmogen samt de öfriga socknemän, hvilha redan å utsatta samlingsställen blifvit hörda och sig uttalat, at med oförfärat mod samt ett för Konung och Fosterland Warmt fjärta söka til at fullgöra hvad på dem kunde ankomma och at på sätt omständigheterna medgåfvo samt ända mål af detta Landtwärns upprättande öfwerensstäma".
 
5) Landskansliets utg. handl. 1801, pag. 81. LA.
6) Berta Wiman, Präster och Patroner, Visby 1933.
7) Ung. = med smärre ändringar.

 

 

 

Från A 7

Gotlands Allehanda 4/12 1946

Löjtnanterna Hägg, T. Lindström och O. Silven ha för egen utbildning beordrats att den 7-9 dec. deltaga i SM-tävlingarna i lagfäktning. Konstapel 13 Nordström och vicekonstapel 34 Andersson ha beviljats avsked från och med 16 dec.

 

 

 

Fältbiblioteket delades mellan Endre och Follingbo

Gotlands Allehanda 5/12 1946

Försvarsstaben har som bekant ställt ett fältbibliotek å 500 band till förfogande för kommun inom länet, som själv saknar kommualt bibliotek Till erhållande av biblioteket hade anmält sig tre kommuner, av vilka dock en redan hade bibliotek. Biblioteket har därför av försvarsstaben delats med 400 band till Endre socken, som saknar kommunbibliotek, och 100 band till Follingbo socken, som endast har skolbibliotek med avdelning för vuxna.

 

 

 

Fårösundsförläggningen

Gotlands Allehanda 7/12 1946

Marinförvaltningen har till sitt förfogande fått 9,200 kr. för ändringsarbeten i två baracker i Fårösund. Det gäller en barack, avsedd som handvapenförråd, och en annan barack, avsedd som lektions- och övningslokal för musikkåren.

 

 

 

Gammal soldat och odalman ur tiden

Gotlands Allehanda 11/12 1946

Oscar Fredrik Häglund.

 

Efter endast några dagars sjukdom har förre fanjunkaren och hemmansägaren Oscar Fredrik Häglund, Enges i Burs, avlidit. Han fyllde förra måndagen nittiofyra år och var då föremål för ett utförligt omnämnande i denna tidning. Den nu bortgångne var, som då nämndes, en av veteranerna från nationalbeväringens dagar. Redan som 18-åring kom han i tjänst vid Burs kompani, kallades sedermera till befäl för att småningom avancera till sergeant och fanjunkare. Han har även fungerat som lärare vid underbefälsskolan på Karlsborg samt gjort sig känd också som skicklig jordbrukare och fiskare. På sin tid hann han även med en hel del kommunala och andra förtroendeuppdrag och har bl. a. varit ordförande i kommunalnämnden och fattigvårdsstyrelsen, ledamot i kyrkoråd, huvudman i Burs pastorats sparbrak samt revisor där.Änkeman sedan 1941 sörjes den bortgångne närmast av sonen Karl, hemmansägare vid Kålmans i Burs, och dottern Julia, gift med hemmansägaren Edvin Pettersson, Asarve i Hemse, samt barnbarn, av vilka ett är hemmansägaren Rudolf Pettersson, som 1936 övertog gården vid Enges.

 

 

 

Från artillerikåren

Gotlands Allehanda 11/12 1946

Kapten Lundqvist har beviljats tjänstledighet 8 febr. 1947-7 febr. 1948 för fortsatt tjänstgöring i abessinska armén. Leg. läkaren G. Astell tjänstgör vid A 7 under tiden 6 dec.-5 jan.

 

 

 

Fårösund

Gotlands Allehanda 12/12 1946

Konsert ges av KA 3:s stråkorkester i Fritidshemmet fredagen den 13 december kl. 19,30. Dirigent är Peva Derwin. Programmet blir följande: 1) Orfeus i underjorden, ouv. av Offenbach, 2) Sancta Lucia, neapolitansk sång, 3) Klockorna i S:t Mary, foxtrot av Weirisk, 4). Ur Cavalleria Rusticana, op. av Mascagni, 5) Temptation Ragtime av Lodge, 6) Aftonklockorna av Marzian, 7) Skridskoåkarna, vals av Waldteufel, 8) Julpotpurri av Derwin, 9) Tomtarnas vaktparad av Noack. Allmänheten äger fritt tillträde.

 

 

 

Militärt

Gotlands Allehanda 12/12 1946

E. o. förrådsman K. L. Toresäter vid I 18 har på egen begäran beviljats avsked. Serg. Sturevik vid I 18 har beordrats delta i vinterutbildning i armehundtjänst vid Arméhundskolan i Sollefteå under tiden 14/1 till 24/1 1947.

 

 

 

Militärernas Luciafirande. Kaffe och underhållning

Gotlands Allehanda 12/12 1946

Luciadagen står nu för dörren och överallt bereder man sig att helga ljusdrottningen och det ideal eller ändamål hon företräder. Inte minst vid militärförbanden har luciafirandet på senare år blivit en institution, där mannarna ser "ljusets härskarinna" och det hon för med sig av ögonfägnad, extraförplägnad och annat smått och gott som ett välkommet avbrott i den grå "vardagslunken". Beroende på hur förbanden kan disponera sina mannar har man ägnat större eller mindre omsorg åt luciafirandet. I 18 kommer att glädja sina gossar med lussekaffe redan kl. 6,30 i morgon bitti, även i år är fröken Neene Wallin regementets Lucia då även musikkåren i morgonväkten kommer att blåsa in dagen och ackompanjera kaffedrickningen. Efter dagens övningar blir det sedan luciafest med kabaré och dans i exercishuset kl. 19. Underhållningsorkestern under ledning av musikdir. Ingvar Mårelius och en hel del skådespelande förmågor ur I 18:s egna led medverkar och regementets personal med familjemedlemmar eller soldaternas egna flammor får vara med alldeles gratis.

Artilleristerna sysslar under denna vecka med något så nyttigt som förbandsövningar på Toftafältet och måste koncentrera sina krafter dit. Gotlands egen Lucia med uppvaktning kommer emellertid att besöka den i kasernen, innan förbanden ger sig ut på övningarna. Den 20 december skall de sedan festa om ordentligt, innan manskapet far på julpermission.

Vid Kustartilleriet i Fårösund kommer Lucia att högtidlighållas enligt följande program: kl. 7,00 Luciafest i manskapsmatsalen, kl. 19,30 konsert i Fritidshemmet av kårens musikkårs stråkorkester, kl. 20,30 Luciakaffe i Fritidshemmet för manskapet, arrangerat av Svensk kyrkans diakoniatyrelse, medverkande pastor Percival, kl. 21,00 andaktsstund i Fritidshemmets stora sal, past. Percival.

 

 

 

Repetitionsövningar vid kustartilleriet

Gotlands Allehanda 13/12 1946

Marinorder har numera utfärdats om repetitions- och efterutbildningsövningar vid kustartilleriet 1947. Första och andra repetitionsövning samt repetitionsövning enligt övergångsbestämmelserna till 1941 års värnpliktslag skall fullgöras för huvuddelen av tjänstgöringsskyldiga värnpliktiga under tiden 1-30 september. Under tiden 1-31 mars 1947 skall dock till fullgörande av nämnda repetitionsövningar inkallas värnpliktiga till följande ungefärliga antal: vid. Vaxholms, Karlskrona och Älvsborgs kustartilleriregementen vardera 200 man samt vid Gotlands kustartillerikår och vid kustartilleridetachementet i Härnösand vardera 100 man. De vpl:a som skall inkallas i mars skall utväljas med hänsyn tagen till de förband som avses att organiseras vid truppförbandens repementsövningar under denna månad. Härvid skall i första hand utväljas vpl:a, som ej undergått underbefälsutbildning och som tillhöra sådana yrkesgrupper (jordbrukare m. fl.), för vilka inkallelse under september är särskilt oläglig. - Efterutbildningsövning skall anordnas i omgångar under nästa år.

 

 

 

Hemvärnsövning i Ganthem

Gotlands Allehanda 14/12 1946

"Sedan i morse råder krigstillstånd på Gotland. Fientliga smärre avdelningar ha hoppat med fallskärm på olika platser på ön. Hemvärnet har fått order att, under pågående utrustning av linjeförbanden, försvara utrustningsdepåerna mot sabotagehandlingar."

Så löd den förutsättning som övningsledaren, kapten Runeborg, meddelade de hemvärnsområden som den 7 och 8 december deltogo i nattövning, avseende spaning, posttjänst och strid i mörker. Klockan 21 hade alla samlats och förlagts i tält, och efter utspisning av choklad med smörgås började vakttjänsten och spaningen. Det blev inte långa stunders vila i tälten, ty fienden utnyttjade månskenet, som silade in genom regndiset, och anföll ideligen. Fram emot midnatt ansåg emellertid övningsledaren att hemvärnsmännens utryckning ur tälten och försvaret av förläggningen gick bra, varför övingen avbröts av en fyra timmars välförtjänt vila, föregången av varm dryck.

Klockan 4 anbefalldes emellertid larmförläggning, emedan man kunde befara att fiendens livliga spaning under kvällen och natten skulle resultera i ett anfall. Och mycket riktigt, klockan 6 på morgonen brakade det löst på allvar, skotten smällde, handgranater kreverade och mörka skepnader störtade framåt i halvmörkret mot den egna posteringslinjen. Denna sviktade, brast på en del ställen, men slöt sig åter samman, och efter en kort men häftig strid var fienden slagen. Och därmed var också nattövningen avslutad, och hemvärnsmännen läto sig väl smaka av lottornas kaffe och smörgåsar.

Förmiddagspasset ägnades dels åt en övning med skarp ammunition, ledd av löjtnant von Schulman och avseende uppträdande i skog, dels en tävlingsskjutning i pluton, ledd av löjtnant Karnehed och avseende plutons anfall mot en vid stranden landsatt fiende.

Lottorna fingo som vanligt sista ordet med en stadig frukost klockan tolv på söndagen, efter att, också som vanligt, hela dygnet runt i olika avlösningar, ha skött om sina hemvärnsmäns förplägnad. Hemvärnsofficeren, major Borenz, följde övningarna med intresse, och hans adjutant, fanjunkare Söderström, var allestädes närvarande, där en hjälpande hand behövdes. Det är glädjande att se att hemvärnet besitter en sådan livaktighet att man kan få ihop nära hundra man till en så pass krävande övning som den ovan refererade, och det torde samtidigt vara ett fullgott bevis på, att den enskilde hemvärnsmannen numera börjat inse att man inte kan försvara sin hembygd enbart med att kunna skjuta, man måste också kunna i andra avseenden uppträda som soldat.

 

 

 

A 7-värnpliktig överkörd och dödad i Tofta. Föll från pjäsbil under övning i mörker

Gotlands Allehanda 14/12 1946

Under övning i mörker på Tofta skjutfält i dag på morgonen överkördes och dödades värnpliktige 361-18-45 Allan Lennart Hofvander, 16 batteriet, A 7. Närmare omständigheter om den sorgliga olyckan har hittills inte kunnat utredas. Batteriet, som denna vecka dagligen haft övningar på Tofta-fältet, skulle vid 6-tiden på lördagsmorgonen byta ställning. Hofvander satt under färden på en pjäsbil tillsammans med 8-10 andra värnpliktiga. Med all sannolikhet har han i mörkret fallit av bilen och blivit överkörd utan att någon av kamraterna märkt det. Stadsfiskalen har hand om utredningen. Allan Lennart Hofvander, som var född den 23 febr. 1925 i Finja församling i Kristianstads län, var hemmahörande i Väskinde. Han hörde till årets värnpliktiga och var i det civila anställd som lokeldare vid Gotlands Järnvägar. Närmast sörjes han av fadern, plåtslagare Jöns Hofvander, Väskinde, och hans maka Anna samt åtta syskon.

 

 

 

Motorcyklister på olycksfärder

Gotlands Allehanda 14/12 1946

Motorcyklister på olycksfärder. Ordonnans hamnade i gårdsstaket, lättviktargaffel brast.

En motorcykelolycka i samband med militära övningar inträffade i går förmiddag vid Grens i Mästerby, där en ordonnans i det svåra väglaget körde av vägen och hamnade i ett staket med benbrott och hjärnskakning som följd. På torsdagen inträffade en trafikolycka i Silte, där framgaffeln brast på en lättviktare med påföljd att föraren slog sig allvarligt i vägbanan. Olyckan i går inträffade under det att en kolonn motorcyklister var på väg mot Hemse med c:a 50 km:s fart. Sist körde ordonnansen 1967-12-45 Österholm och när man passerade Grens strax söder om Mästerby kyrka hände olyckan. Österholm kom över på höger sida med sin motorcykel och kunde inte förhindra en dikeskörning, varvid han slutligen hamnade i gårdens staket och rev ner ett tiotal spjälor. En furir som passerade strax efter tog hand om den skadade, som låg ungefär 10 meter från kullkörningsplatsen och hjälpte in honom på gården, där han togs om hand. Furiren underrättade ambulansen som förde den skadade till lasarettet för vård. Där konstaterades att Österholm erhållit ett komplicerat brott på ena lårbenet samt en lindrig hjärnskakning och en del andra mindre blessyrer. Österholm är bördig från Hammerdal i Jämtland. Olyckan i Silte ägde rum i torsdagseftermiddag och den skadade är kanalarbetaren Einar Jonsson från Snosarve. Han var på väg till en kortutdelning, då cykelns framgaffel plötsligt brast och Jonsson föll på huvudet i vägen, där han slog sig illa, bl. a. fick han flera tänder utslagna. Vidare hade han fått skador på käkbenet och näsbenet och fördes i en trafikbil till lasarettet, där man konstaterade en lindrig hjärnskakning samt att näsbenet bräckts.

 

 

 

Den sista konserten

Gotlands Allehanda 17/12 1946

I fritidshemmet vid KA 3 höll KA 3:s orkester sin sista konsert för säsonggen på fredagskvällen. Den populära orkestern har under höstsäsongen givit sin allur bästa musik, för militärer och civila på det trevliga fritidshemmet. Det är en glädje och en tillgång som fårösundsborna ej kan gå miste om att på fredagskvällarna få koppla av och njuta till kustartilleriets synnerligen välspelande och sjungande orkester. Dir. Dervin och hans musiker har åter lagt en säsong bakom sig, och man har nu att vänta till någon gång i jan., då bungeborna återigen kan få lyssna till orkestern.

Det är synnerligen svårt att särskilt nämna någon av orkesterns många medlemmar, men under den nu avslutade säsongen har man särskilt lagt märke till förutom orkesterledaren dir. Dervin, som spelar en mängd olika instrument och dirigerar sina gossar på ett utomordentligt sätt, - serg. Liljequist, som står i särklass med sin trumpet, serg. G. Hansson som spelar många instrument men mest gjort sig känd med sin fiol. Alla medlemmarna i orkestern för övrigt utan att behöva nämna några namn, äro synnerligen goda musiker och man spelar i många fall 4-5 olika instrument, vilket visar den klass vari orkesterns medlemmar står.

Under konserterna har några egna verk spelats, som komponerats av orkesterns medlemmar, och intresset för musiken har genomgått en fullständig förvandling, då man går i spänd förväntan på vad nästa konsert kommer att giva lyssnarna. Intresset för konserterna har varit stort och lokalen har alltid varit fullsatt och man har vid varje tillfälle fått hålla dörrarna öppna ut i den stora hallen och till de mindre rummen i fritidshemmet för att bereda alla lyssnarna möjlighet till att höra orkestern.

Glädjande är att den värnpliktiga personalen vid kåren så mangrant besöker konserterna.

I anslutning till fredagskonserten höll pastor Percival sin sedvanliga aftongudstjänst för manskapet vid KA 3. Därvid kunde pastor Percival även bjuda omkring 150 mannar på kaffe och goda kakor, som livligt uppskattades. Aftongudstjänsten var den sista för säsongen och pastor Percival passade på tillfället att efter gudstjänsten dela ut fälttestamenten till de värnpliktiga. Pastorn önskade därefter alla en god helg.

Fritidsverksamheten vid kustartillerikåren har under hösten varit livlig. Förutom fritidsverksamheten direkt i fritidshemmets slöjdlokaler, där man under hösten tillverkat olika praktiska saker, har man från ledande håll tagit initiativet till olika kurser med frivilligt deltagande från personalens sida. Följande kurser äro f. n. i gång: Engelska språket, lärare fil. mag. S. Rauke, 19 deltagare; Maskinskrivning, lärare flaggjunkare T. Carlsson, 9 delt.;  Motorlära, lärare löjtnant Enderlein, 29 delt.; Svenska språket, lärare folkskollärare M. Ahlquist, 6 delt.; Elektroteknik, lärare ing. Mälhammar, 10. delt.; Byggnadslära, lärare ing. Fischer, 5 deltagare. Dessutom finnes korrespondensundervisning i följande ämnen för ett stort antal elever: kurs för traktorskötare, fysik för latinlinjen, kust- och skärgårdsnavigation, aritmetik I, svensk viltvård, fototeknik m. m., samtliga kurser omfattar 40 timmar och pågår under hela veckan med två lektioner i veckan för varje grupp.

Förutom dessa olika kurser har man under hösten hunnit med att göra några trevliga kamrataftnar med trevliga och underhållande revykabareter, som livligt uppskattas. De värnpliktiga har också uttalat sin tillfredsställelse med de av myndigheterna gjorda anordningarna för fritidsundervisning och trevnaden på förläggningsorten. G. Bg.

 

 

 

Från infanteriregementet

Gotlands Allehanda 17/12 1946

Värnpliktige furiren 711 Svennefelt har anställts från 1 jan. 1947 över stat i vakant furirbeställning. Vid tävling om högsta procent avlagda simborgareprov inom arméns truppförband har I 18 i grupp 2 placerat sig som nr 3 och härför tilldelats Simfrämjandets diplom.

 

 

 

I 18 samlade in 179,67 kr. till Lucia

Gotlands Allehanda 17/12 1946

I samband med Luciafirandet på I 18 företogs en bössinsamling och resultatet har nu visat sig uppgå till 179: 67 kr. som överlämnats till insamlingen för de finska barnen i gotländska fadderorter.

 

 

 

I 18:s musikkår

Gotlands Allehanda 17/12 1946

I 18:s musikkår har på lördags middag mellan kl. 12-13 en friluftskonsert på Torget till förmån för Frälsningsarméns julinsamling, som f. n. pågår för behövande Gotlandsfamiljer.

 

 

 

Under militära hedersbetygelser

Gotlands Allehanda 19/12 1946

Under militära hedersbetygelser fördes i middags stoftet efter den vid en olycka under militära övningar i lördags morse förolyckade värnpliktigen Allan Lennart Hofvander från Väskinde till den sista vilan. Jordfästningen ägde rum i Östra gravkapellet i närvaro av bl. a. kårchefen för A 7, överste Thorsten Berggren, I 18:s musikkår samt en paraderande trupp från 16 batt. Den högtidliga akten inleddes med ps. 377: 1, 2 och 5, varpå kyrkoherde E. Ihrmerk höll griftetalet samt förrättade jordfästningen. Efter denna sjöngs ps. 425: 6 och ägde kransnedläggning rum. Överste Berggren nedlade sålunda en krans från artillerikåren och vidare nedlades kransar av batterichefen och kamrater till den bortgångne. Musikkåren spelade sorgmarsch och Integer vitae. Kistan fördes därefter till Väskinde, där den gravsattes. Efter kransnedläggningen vid graven framförde kyrkoherde Ihrmark de sörjandes tack för den hedersbevisning som kommit den avlidnes minne till del.

 

 

 

En uppskattad kompaniafton

Gotlands Allehanda 19/12 1946

På lördagskvällen hade 1:a komp. KA 3 kompaniafton i fritidshemmet, som dagen till ära skrudats i festlig prägel. Dom som skulle göra't och också gjorde det med en kläm och fart, som kännetecknar de vpl vid KA 3, voro vpl "Skräddarn" Carlsson, Tollin, Franzen, Rolf, Palmer och Eriksson. Sedan manskap och befäl vid komp. tagit plats i lokalen serverades ett mycket trevligt och underhållande program, helt gjort av ovan nämnda mannar. Konf. vpl Andersson redogjorde för programmet för kvällen och hälsade därvid alla närvarande välkomna och vände sig särskilt till kompanibefälet med löjtnant Olivecrona i spetsen och uttalade en önskan om en trevlig och kamratlig afton.

Vpl Andersson läste en mycket bra komponerad monolog om krigarlivets besvärligheter med titeln "Jag bara frågar". Inledningen var god, stämningen steg flera grader och programmet kom omväxlande med sång, musik och sketcher, som framfördes trevligt och bra. S k "spikar" kom titt och tätt och att de voro välgjorda vittnade de kraftiga applåderna om. Man skojade friskt med både befäl och kamrater. Främst borde man kanske giva vpl "Vrena" Andersson en särskild eloge för hans framförande och imitation av red. Sven Lindhagen i SM i fri idrott.

Underhållningen varade ett par timmar och därefter serverades kaffe, kakor och cigaretter, som manskapskassan bjöd på. I en frågesporttävling vann l:a plutonen efter en hård tävlan med 19,5 poäng mot underbefälsskolans 18,5. Komp.-ch. löjtnant Olivecrona var ledare för denna tävling.

Därefter serverades förfriskningar bestående av äpplen och apelsiner."Vi har haft en trevlig afton i kamratskapets tecken", sade komp.-chefen löjtnant Olivecrona i ett tacktal till de arrangerande pojkarna, och gjorde sig till tolk för alla närvarande i ett trevligt och kärnfriskt tal och utbringade ett leve för de medverkande. En av de vpl tolkade kamraternas tack till kompanichefen, ett leve för kompaniet utbringades och till sist sjöng deltagarna "Du gamla, du fria". G. B—g.

 

 

 

Byggnadstillstånd

Gotlands Allehanda 20/12 1946

Byggnadstillstånd har av regeringen beviljats chefen för östra flygbasområdet för komplettering av dränering å flygfält i Fårösund.

 
 
 
 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig