Föregående sida

Tidningsklipp 1947

 

Bettlande militärer blev slagna i gatan

Gotlänningen 3/2 1947

Ett par värnpliktiga från I 18, som var ute på staden i lördagskväll (1/2 1947) och försökte bettla, fick en hårdhänt påminnelse om det riskabla i sina förehavanden. Båda blev nämligen slagna i gatan en förtretad visbybo, den ene så svårt att han ännu kvarligger på lasarettet utan att minnas något om det inträffade.

På Södra kyrkogatan vid 22-tiden hade tre värnpliktiga från I 18 frågat två civila, om dessa hade några pengar att varar av med. Då de så småningom blev pockande och envisa fick en av dem ett slag så han gick i gatan, varpå de båda civila gick sin väg.

En annan av militärerna tyckte tydligen att det var ett något för hastigt slut på diskussionen, varför han sprang ikapp de civila och frågade, vad de menade med att slå hans kamrat. Som svar fick han en råsop så han dök på huvudet i gatan, där han blev liggande. De civila avlägsnade sig. Polisen alarmerades av tillskyndande folk, varpå den skadade i bil fördes till lasarettet med en kraftig hjärnskakning och ett sår över ena ögat.

På söndagen fick polisen tag i den som hade utdelat slagen. Det befanns vara en visbybo i 25-årsåldern. Han förklarade, att han blott försökt att freda sig och att han inte sökt bråk. Han erkände visserligen, att han smakat en del sprit, men sade sig inte ha känt sig påverkad det minsta.

 

 

 

Stridsskjutning från Galgberget i mörker

Gotlänningen 5/3 1947

Allmänheten får tillträde att deltaga som åskådare

Torsdagen den 6 mars (1947) efter mörkrets inbrott och på tid som senare kommer att meddelas i pressen anordnas av i Visby förlagda förband en stridsövning med skarp ammunition, s. k. stridsskjutning. Det blir del av övningsbataljonen på I 18 som då skall avslå ett fientligt landstigningsförsök mot Norderstrand. Som deltagande förband medverkar en division ur A 7, en luftvärnstropp ur Lv 3 G samt en stridsvagnspluton ur P1G. Sannolikt kommer dessutom ett antal flygplan att medverka.

Då terrängen omkring Visby gör det möjligt att förlägga övningen till stadens omedelbara närhet utan att övningsändamålet för truppen eftersättes, har det synts lämpligt att på detta sätt meddela allmänheten att övningen äger rum, så att envar som är intresserad kan ansluta sig till den åskådande delen av truppen. Plats för åskådare är Galgberget (själva klinten vid galgarna), varifrån man kan följa hela övningen. Där kommer orientering att lämnas om övningens avsedda förlopp. Området i övrigt kommer av säkerhetsskäl att avstängas. Stridsskjutningen beräknas pågå omkring 30-45 minuter. På åskådarplatsen har allmänheten, i mån av utrymme, tillträde till truppens tältförläggning, varjämte Visbylottorna till facilt pris komma att tillhandahålla varm mjölk o. a.

 

 

 

Furir dödades i Fole-manöverns första timme

Gotlänningen 19/3 1947

I dag (18/3 1947) vid 11-tiden, på första dagen av de gotländska militärförbandens stora vintermanöver, inträffade en dödsolycka. Den omkomne är en furir vid Lv3G, hemmahörande i Stockholm. Olyckan inträffade vid Suderbys i Fole, enligt en uppgift alldeles intill telefonstationen, där förbandet passerade med bilar under förflyttning från Visby till Slite. En lastbil skar ned genom snön vid vägkanten, och den omkomne som stod på fotsteget klämdes till döds mellan bilen och ett träd. Den döde har förts till A 7:s kasern. Senare meddelas, att vid polismyndighetens undersökning kunnat konstateras, att ren olyckshändelse föreligger.

Enligt senast uppgifter är den omkomne furiren nr 3114-1-45 Josef Lennart Holmberg.

Dödsolyckan i Fole. Landsfiskal Önnered, som haft hand om utredningen av olyckan i Fole i går, har inte kunnat finna något som tyder på annat än att ren olyckshändelse föreligger. Olycksbilens fart förefaller ha varit mycket måttlig.

Att den omkomne furir Holmberg stod på fotsteget berodde på att order givits, att bilen skulle vändas. Därvid måste den köras en liten sträcka på den ganska smala vägen, och Holmberg hade inte tyckt det vara någon idé att sätta sig i förarhytten. Förmodligen har han även vänt ryggen mot bilens färdriktning för att skaffa sig skydd mot vinddraget, vilket förklarar, varför han inte observerat olyckshotet och kunnat kasta sig av bilen.

 

 
 

Genomgången utbildning

Gotlänningen 7/5 1947

Gotlands infanteriregemente. Löjtnant T. Wallin och sergeant S. Ekstrand I 18 har genomgått Gymnastik- och idrottsskolan 1946-47.

 

 

 

50 lådor med torpeder utanför södra Gotland

Gotlänningen 17/6 1947

Några fiskare från Burgsvik upptäckte under fiska på måndagen (16/6 1947) ett 50-tal trälådor, som flöt omkring ute på havet cirka 35 distansminuter (6,482 mil) SSO Hoburgen. Fiskarna öppnade en av lådorna. Den innehöll torpeder, varför man inte vågade sig på försöket att öppna flera. Man satte sig i stället i förbindelse med Militärbefälet i Visby, som i sin tur anmälde saken för marinchefen.
− Informationsofficeren vid MB – kapten Hammarberg – bekräftar uppgiften för Gotlänningen på tisdagen. Burgsviksfiskarna ringde hit och meddelade fyndet, berättar kapten Hammarberg. Då sikten var dålig och en rätt stor fiskeflotta låg ute till havs fann vi det bäst att meddela marinledningen.

Det är endast en låda som öppnats men de övriga lådorna var av samma utseende, varför det inte är osannolikt att även det övriga var torpeder. Undersökningar pågår.

 

 

 

Ny skjortmodell prövas vid KA 3

Gotlands Allehanda 2/9 1947

Liknar det plagg som ersätter flottans kypertbussarong.

Vid kustartilleriet har man en tid gjort försök med skjortor och blusar, som manskapet skall bära under den varma årstiden. Inspektören vid kustartilleriet har sedermera framfört önskemål till marinförvaltningen om att utarbeta reviderade modeller och tillverkningar av ett antal persedlar för fortsatta försök och dessa modeller kommer nu att prövas vid KA 3 i Fårösund. Det är personal ur 10 komp, som skall bära dem intill 15 oktober. Det var meningen att persedlarna skulle tillverkas av krympfritt, tvätt- och ljusäkta bomullstyg, men de svenska leverantörerna har inte kunnat åtaga sig att leverera sådana tyger. Marinförvaltningen har därför låtit tillverka ett slags skjortblus av tillgänglig gråbrungrön kypertvävnad. Den typ, som avses, liknar i utförande det plagg, som man föreslagit skall ersätta flottans gamla blå kypertbussarong. Enda skillnaden är, att plagget tillverkats i blå kypert för flottan. Blusarna skall användas såväl till kypertbyxor som till långbyxor av ylle och en ny typ av bälten skall brukas till uniformen. Gradbeteckningar, vapenslagsmärke och truppförbandssiffra skall sys på blusarna på ett rött band ovanför blusens vänstra ficka i ett fall. I ett annat fall kommer man att pröva dessa beteckningar direkt på skjorttyget och i ett tredje fall på axelklaff och kragsnibb i likhet med vad som brukas på uniformsrockarna. Man kommer också att bestämma andra placeringar av de olika tecknen för att utröna, vilket som är lämpligast. Slås inte försöken väl ut avser marinförvaltningen att till nästa vår låta dem fortsätta med andre skjort och skjortblusmodeller.

 

 

 

Närförsvar av kustbefästning filmas vid KA 3

Gotlands Allehanda 3/9 1947

Förtjusta värnpliktiga får själva klappa in scenerna. Marinens filmdetalj i Stockholm, som fått särskilt anslag för undervisningsfilm, håller f. n. på att göra en filminspelning vid kustartilleriet i Fårösund. Det är AKA-film (A. B. Kinomatografiska Anstalten) som fått uppdraget att göra inspelningen, vilken handlar om närförsvar av kustbefästning - en orienterande undervisningsfilm för värnpliktiga. Manuskripförfattare och teknisk rådgivare är KA 3:s egen löjtnant S. Bjernekull, regissör Carl-Erik Ohrberg och fotograf Olle Smedinge. Inspicient är vidare löjtnant Nilsson vid KA 3 och som "skådespelare" och statister medverkar värnpliktiga ur 10 kompaniet, som löjtnant Bjernekull är chef för.

Inspelningarna började förra måndagen, berättar regissören Carl-Erik Ohrberg för Allehanda och man har beräknat vara färdig på onsdagen i denna vecka. - Om vi hinner bli färdiga så tidigt beror uteslutande på vädret, säger regissören och det har redan varit dåligt ett par dagar. Inspelningarna sker dels med en stillkamera och dels på normalfilm med reportagekamera och de ser ut att bli så instruktiva som vi avsett. Det är ju ett känt faktum, att filmen redan nu betyder oerhört för undervisningen, bl. a. i tids stället för att en instruktör skall stå och prata om vad som skall övas eller göras inför en avdelning, som ofta är så stor, att alla inte kan eller hinner uppfatta och se allt som förekommer skall nu filmen visas och sedan skickas mannarna direkt ut i terrängen för att öva vad de sett.

Vi har spelat in många filmer av olika slag, bl. a. sådana som beskriver, hur man tar isär och sätter ihop olika vapen och alla har slagit väl ut. - Även beträffande denna film är vi - åtminstone hittills - mycket nöjda med resultatet. Scenerna är väl utarbetade redan i manuskriptet och man hade t. o. m. rekognescerat den terräng vi arbetar i, långt innan vi kom hit ned till Gotland. Både befälet och de värnpliktiga är dessutom mycket intresserade och bra att arbeta med. Omtagningar och väntan mellan olika scener kan visserligen bli påfrestande för dem ibland. Men jag har förklarat den gamla sanningen, att "film" är ett ord som just betyder "vänta" och de finner sig av rent intresse. För att mannarna skall få ett litet personligt minne av inspelningen brukar vi göra så, att de själva får klappa in scenerna, d. v. s. hålla i en nummerbricka, som fotograferas, innan tagningarna börjar. När sedan filmerna klipps ihop sorterar vi bort inklappningsbilderna och skänker dem till resp. "skådespelare", som därmed har ett litet minne att skicka hem till mamma. Svedje.

 

 

 

A 7 firar "Kårens dag" den 7 september

Gotlands Allehanda 3/9 1947

A 7 firar "Kårens dag" den 7 september till vilken festlighet programmet nu är klart. Kl. 11 är det samling vid A 7 :s kasern där kårchefen hälsningstalar. Efter visning av nya lokaler m. m. och lunch följer kamratföreningens förhandlingar och därpå far man Visby flygfält, där en förevisningsövning under ledning av överstelöjtnant von Koch äger rum. Samtidigt passar man på att titta på flyguppvisningen i anslutning till Flygets dag i Visby. Till sist blir det skarpskjutning från Bingerskvarn, varpå deltagarna återvänder till kasernen, där man håller korum och har middag.

 

 

 

A 7:s uppvisning vid Bingerskvarn

Gotlands Allehanda 6/9 1947

A 7:s uppvisning vid Bingerskvarn på söndagen i samband med att kåren firar sin egen dag och Flygets dag har man bett oss erinra ännu en gång. Bl. a. kommer man att ha skarpskjutning mellan kl. 13-14 och del uppvisningar med motorcyklar och traktorsläp. Efter flyguppvisningens slut kl. 16 fortsätter A 7 sin skarpskjutning, denna gång mot sjömål. Kl. 17 slutligen hålles korum under medverkan av I 18:s musikkår, innan återfärden till kasernen sker, där man f. ö. sedermera har middag. Artilleristerna försäkrar, att det är intressanta saker, de kommer att förevisa och räknar med stort intresse från allmänhetens sida.

 

 

 

Från artillerikåren

Gotlands Allehanda 6/9 1947

Tf kårchefen för A 7 överstelöjtnant Grahl deltager i pedagogisk kurs vid Gripsholms folkhögskola 11-19 sept. under vilken tid överstelöjtnant von Kock för befälet över kåren. Chefen för T 4 har från 1 sept. placerat korpral 36 Olofsson till tjänstgöring vid A 7. Under styckjunkare Lundgrens kommendering upprätthålles tygunderofficersbefattningen av sergeant Martiner. Löjtnant Hedegård har beordrats som elev i motorofficerskursen 1947-48. Inryckning äger rum 2 okt. och utryckning 19 mars 1948. Kårens nyanlagda tennisbana inviges av kårchefen på kårens dag morgon söndag kl. 10. Invigningsmatchen spelas av MB och kapten Landin mot löjtnanterna Hansen och Westerlund.

 

 

 

Infanteriregementet

Gotlands Allehanda 8/9 1947

Kapten Hammarberg, I 18, har beordrats till en utbildningskurs i pedagogik vid Gripsholms folkhögskola. Major Löwenborg, I 18, skall genomgå en motorkurs för regementsofficerare under tiden 4-22 nov. Furirerna Karl Erik Eskelund och Stig Raoul Wilhelm Kullman ha konstituerats att från 1 sept. vara sergeanter vid regementet.

 

 

 

Från kustartilleriet

Gotlands Allehanda 8/9 1947

Avsked från kustartilleriets reserv har beviljats löjtnant C. J. Stenström. - Av nyantagna fänrikar 1 kustartilleriets reserv skola fänrikarna Ek och Edblad tillhöra KA 8. - Vedettbåten Harpun har avgått till Stockholm för årlig översyn på därvarande örlogsvarv.

 

 

 

Gotländska hemvärnet hedrar sig

Gotlands Allehanda 8/9 1947

Gotländska hemvärnet hedrar sig. Placerade sig på 10:e plats i rikshemvärnstävlingen. Hemvärnets "svenska mästerskap", rikshemvärnstävlingens final, avgjordes på söndagen i Stockholm, i Rosersbergs skjutskolas övningsterräng. Inemot 450 skyttar ställde upp och man tävlade i två klasser, en för allmänna hemvärnet och en för driftsvärnet. Allmänna hemvärnet tävlade i stridsskjutning i grupp och driftvärnet i lag i enskild stridsskjutning. Allmänna hemvärnets grupper var på åtta man jämte gruppchef och driftsvärnets lag på fyra man. Båda klasserna sköto med kulsprutegevär, kulsprutepistol och gevär. De hade vardera tre skjutstationer och de tävlande förflyttade sig var och en c:a 1 mil. Resultatet blev att Västerås hemvärnsområde blev bäst i allmänna hemvärnets tävling med 450 poäng, tvåa blev Malmens med 436 och trea Göteborgs norra, grupp 1, med 425. På tionde plats kom det gotländska laget Stånga-Linde som nådde 393 poäng. Bäst i driftsvärnets tävling var marinen med 390 poäng. - Det gläder mig, säger den gotländska hemvärnschefen major Nils Borenz, då Allehanda ringer upp. Det var en hedersam placering och det är bra resultat i denna hårda tävling att komma med i bästa tredjedelen. Många hemvärnsområden på fastlandet har ju långt större antal mannar till uttagningstävlingarna än vi här på Gotland. Det beror för övrigt icke bara på att få säkra gossar i skjutningen, det beror också i hög grad på gruppledaren hur gruppen kan göra sig gällande. Gotlänningarna ha hedrat sig förut ocli gjorde tydligen ett gott arbete även denna gång. Årets gotlandslag bestod av Hilding Svensson-Rylander, gruppchef, Stånga, Birger Olofsson, Hemse, Valfred Andersson och Bertil Klint, Stånga, Olof Olsson, Linde, Nils Johansson, Levide, Torsten Kristoffersson, Sture Wastesson och Ivan Jacobsson (res.), alla Stånga.

 

 

 

Fårösund

Gotlands Allehanda 10/9 1947

Löneförhållandena för stamanställda och underbefäl vid kustartilleriet har undergått vissa förbättringar och de, som numera reflektera på att taga anställning vid detta vapen, ha det alltså ganska bra förspänt i ekonomiskt avseende. Sålunda har en ogift volontär det första året en kontant lön av 157 kr. i månaden jämte mat, kläder och husrum samt sjukvård och tandvård. Är volontären gift får han 224 kr. samt fri beklädnad och i stället för kost portionsersättning med kr. 1:83 pr dag. Den som - efter normalt tre år blivit befordrad till furir får en kontantlön av 429 kr. Den, som begagnar sig av kronans naturaförmåner, får då göra avdrag med 5 kr. för tvätt m. m. och 12 kr. för husrum i månaden samt kr. 1:83 pr dag för kronans portion. Anställningspenningen för volontär är 75 kr. Anställd, som efter minst sex år lämnar sin tjänst, får avskedspremie om minst 500 kr., civilanställningsförsäkring om minst 2,300 kr. o. s. v. Det kan alltså sägas, att kronan numera bjuder goda villkor i konkurrensen med den fria arbetsmarknaden.

 

 

 

Kustartilleriet

Gotlands Allehanda 12/9 1947

Genom generalorder har bestämts, att vissa kustartilleriet tilldelade vpl:a av årsklass 1947 skall inkallas den 10 okt. i år för tjänstgöring till 5 sept. 1948. De vpl:a det här gäller utgöres av hälften av de vpl:a, som avses för utbildningskategorierna eldare, motorskötare, hovmästare, kockar, sjukvårdsmanskap och skrivbiträden. Utväljandet av de vpl:a skall i första hand ske på frivillighetens väg. För till Gotlands kustartillerikår från fastlandet inryckande vpl:a gäller, att de skall inkallas till Nynäshamn för avresa med båt till Visby.

 

 

 

Proviantartiklar I 18

Gotlands Allehanda 12/9 1947

För I 18, Visborgs slätt och Tingstäde, infordras skriftliga förseglade anbud å leverans av: kött och charkuterivaror, mejeriprodukter, margarin, svagdricka m. m. för tiden 1/10 1947-31/3 1948. Utförlig specifikation på upphandlingen erhålles på begäran från regementsintendenten, som utlämnar anbudsformulär och lämnar övriga upplysningar. Telefon 2600: 8.Anbuden med i vissa fall prover och med angivande av vilken ort de avse skola vara inkomna till Chefen I 18, avd. II c, Visborgs slätt, senast den 19/9 1947.

REGEMENTSCHEFEN.

 

 

 

Proviantartiklar

Gotlands Allehanda 12/9 1947

Chefen för Kungl. Gotlands artillerikår infordrar skriftliga förseglade anbud å proviantartiklar för leverans till A 7 matinrättning, Visby. Leveransen avser kött- och charkuterivaror, mjölk, skum-, margarin, grönsaker, rotfrukter, svagdricka m. m. för tiden 1/10 1947-31/3 1948. Utförlig specifikation på upphandlingen erhålles på begäran från regementsintendenten, som utlämnar anbudsformulär och lämnar övriga upplysningar. Telefon 2601: 45. Anbuden med i vissa fall prover skola vara inkomna till Chefen A 7, Avd. II c, Visby, senast 20/9 1947. Omslaget märkt "Anbud å proviantartiklar". KÅRCHEFEN.

 

 

 

Värnpliktiga gick bärsärkagång

Gotlänningen 13/9 1947

På torsdagen måste Visbypolisen anhålla två värnpliktiga från I 18, som gått bärsärkagång i staden efter ett krogbesök. De hade antastat ett flertal personer under sin väg från stadshotellet och ut på söder och tiggt pengar och cigarretter. När de inte fick vad de begärde slog de till sina offer ett och ett. De värnpliktiga som var starkt spritpåverkade torde ha dryga efterräkningar att vänta.

 

 

 

Artillerikåren

Gotlands Allehanda 13/9 1947

Styckjunkare Landell skall utöver tidigare angiven tid tjänstgöra i Tingstäde som adjutant 1-5 okt. och för avlämning av material 6-11 okt.

 

 

 

Infanteriregementet

Gotlands Allehanda 13/9 1947

Furiren 4-18-48 Gummesson har av regementschefen efter egen ansökan beviljats avsked fr. o. m. den 1 okt. Majoren Wadner entledigas och kaptenen Ahlfors beordras såsom gymnastik- och idrottsofficer fr. o. m. den 15 sept. t. v. Fanjunkaren Fohlström har av MB beordrats såsom adjutant vid bevakningsstyrkan i Tingstäde 6 okt.-30 sept. 1948. Kaptenen i reserven C. G. Högberg har erhållit tillstånd att under tiden 30 sept.-20 dec. vistas i Amerika.

 

 

 

Krigiskt vid Bingerskvarn

Gotlands Allehanda 13/9 1947

 

 

Krigiskt var det vid Bingerskvarn på söndagen, där marken under eftermiddagen skakade av skarpa artilleriknallar. Det var A 7, som visade vad de kunde åstadkomma med sina moderna vapen i en förevisningsövning för kårens kamratförening, som samma dag hade årssammankomat.På det på grund av ovädret och den därmed ruckade postgången något försenade fotomontaget skymtar man överst till vänster tf. kårchef en vid A 7, överstelöjtnant E. Grahl i samtal med en ev åskådarna. Därbredvid en grupp intresserade A 7-kamrater av olika årgångar. Under till vänster en eldberedd tung pjäs och där bredvid ett par eldledningsmannar i aktion.

 

 

 

Maskning kan man inte klaga på å Visborgs slätt

Gotlands Allehanda 18/9 1947

Förhållandena anses vara ovanligt bra. Maskning och simulans vid sjukanmälningar synes, enligt vad Gotlands Allehanda erfarit, icke förekomma vid I 18 på Visborgs slätt, åtminstone icke i någon större utsträckning. Tvärtemot har regementsläkaren kunstaterat, att förhållandena vid regementet i berörda avseende måste anses som ovanligt bra i år. Då var det sämre beställt i fjol. Iakttagelsen att sjukanmälningarna äro relativt många i början av veckan under det att de avta anmärkningsvärt i veckosluten torde vara av gammalt datum och kan väl fortfarande göras litet varstädes vid förbanden. Att okynnesanmälningarna kunna verka förryckande på utbildningen, inte minst i dessa tider, då man söker förkorta den totala utbildningstiden, säger sig självt. Blir det många sådana anmälningar på en viss dag, kan därigenom för åtskilliga värnpliktiga praktiskt taget ett helt förmiddagspass gå till spillo. Vederbörande läkare kan ju bara ta en i taget, och är det då många patienter med eller utan citationstecken, kunna många av mannarna få vänta tills deras tur kommer. Befinnes det sedan att krämporna äro obefintliga och man skickas ut på trupp, tar det också sin lilla tid innan vederbörande hunnit upp på kompaniet, fått utrustningen på sig och infunnit sig hos den övriga truppen. Förmiddagspasset kan då, som sagt, vara helt eller delvis gånget. Förekommer sådant i större omfattning kan givetvis utbildningsplanerna förryckas i avsevärd grad, anser man icke utan fog på militärt håll.

 

 

 

Flygplan buklandade på Visby-fältet

Gotlands Allehanda 19/9 1947

Ett flygplan, Miles Martinet, som tillhör Svensk Flygtjänst och för militärt ändamål användes till att bogsera en nv typ av skjutmål s k vingmål, vilket har formen av en flygmaskin, buklandade i förrgår på flygfältet. Man hade avsett att landa och försökte fälla ut landningsstället, vilket av någon anledning dock inte fungerade. Kontrollampan till stället var också för tillfället ur funktion, varför man trodde, att stället gått ut. Skadorna blev obetydliga.

 

 

 

Överste Arvid Eriksson

Gotlands Allehanda 22/9 1947

Överste Arvid Eriksson är nu på hemväg, ty tillsammans med den del av familjen som under de två åren varit med i Washington lämnade han på fredagen New York ombord på Svenska Amerikalinjens "Drottningholm". Tidigast söndagen den 28 väntas fartyget anlända till Göteborg, och den 1 oktober tillträder som bekant överste Eriksson chefsposten vid A 7.

 

 

 

Skjutvarning

Gotlands Allehanda 24/9 1947

Skjutning med skarp artilleriammunition äger rum inom Lärbro och Hangvar kommuner 25/9 1947 kl. 1200 till 26/9 1947 kl. 2400 .Farligt område: Dels ett område begränsat av linjerna Mölner-höjden norr Vestrume-vägkorset en kilometer nordväst Takstens-Storungs-Mölner, dels ett område begränsat av linjerna Tängelgårda-bron 1,400 meter sydost Hangvar-Kullshaga-L. Banner-sydostspetsen av Träskmyr-Tängelgårda. Allmänna landsvägar och gårdar inom angivna områden beröras ej av skjutningarna. Det är förenat med livsfara att uppehålla sig inom härovan angivna områden eller att taga befattning med eventuellt upphittade ammunitionseffekter. Anmälan om upphittade ammunitionseffekter göres till tygoff. A 7 tel. Visby 2601.

CHEFEN A 7.

 

 

 

Från artillerikåren

Gotlands Allehanda 25/9 1947

Kapten af Geijerstam, A 7, har beordrats som elev vid kompanichefskurs vid intendenturskolan.

 

 

 

Sliteångaren Gaist minsprängd vid tyska kusten. Hela besättningen räddad

Gotlands Allehanda 29/9 1947

Torsdagen den 25 d:s blev Sliteångaren Gaist, tillhörig skeppsredare Robert Myrsten i Slite, minsprängd utanför Swinemiinde och sjönk efter ett par timmar. Ingen av besättningen, 13 man, blev skadad och alle man gingo i den ena livbåten och tog sig med denna i land. De kunde endast bärga obetydligt av sina tillhörigheter och av fartygets papper fick kaptenen, Uno Olsson från Stockholm, endast med sig en del. Då besättningen hamnade i den ryska zonen, dröjde det en och en halv dag innan man fick sätta sig i förbindelse med hemorten.
Direktör Myrsten hade igår afton ett samtal `med kapten Olsson i Stettin, varvid denne meddelade något om olyckan. Ångaren var på väg från Stockholm till Stettin med last av 608 ton malm. Minsprängningen ägde rum på torsdagsförmiddagen kl. 10,40 c :a 15 distansminuter norr om Swinemiinde och minan tog ungefär tvärs bryggan. Vid explosionen torde maskinen ha skadats, då den stoppade och all inredning inombords förstördes vid skrällen, men genom en underlig ödets nyck blev ingen ombord skadad. Fartygets ena livbåt förstördes vid explosionen men den andra lyckades man få ut, varefter man gick i densamma, då ångaren när som helst kunde gå till botten. Fartyget tog in vatten och sjönk dock först efter c:a 2 timmar. Besättningen rodde mot land och kom så småningom in till Swinemiin de. Denna plats ligger emellertid i den ryska zonen och man kvarhölls där 1 1/2 dygn innan man fick tillåtelse att sätta sig i förbindelse med svenska myndigheter och hemlandet. Besättningen medföljde sedan en motorseglare in till Stettin, varifrån man idag skulle fortsätta till Gdynia för att sedermera resa hem med färjan Drottning Victoria.
Gaist, som tidigare hette Paridon, byggd 1916 i Torskog, var på 650 ton d. w. Den inköptes för några år sedan av skeppsredare Robert Myrsten och fick då sitt nuvarande namn. Fartyget o. lasten voro givetvis assurerade men alldeles oavsett detta gör ägaren förlust, då det som bekant nu råder brist på goda fartyg och nybyggen ta orimligt lång tid.

 

 
 

Stridsvagn välte och fattade eld, en skadades lätt

Gotlänningen 3/10 1947

Under P 1 G:s rekrytmarsch i går (2/10 1947) välte en vagn och brann upp på vägen mellan Hellvi och Vägome. Vpl. Ivan Weström från Atlingbo, som satt uppe i tornet, bröt av två fingrar vid olyckan, medan de tre övriga klarade sig utan skador. Vagnen brann upp fullständigt i inredningen och måste transporteras från platsen. Det måste anses som ett under att vpl. Weström klarade sig undan med livet i behåll, då han satt på den mest utsatta platsen.

Redan efter starten blev det krångel med stridsvagnen – som har beteckningen O51. Ett par löphjul ramlade av strax bortom Snäckgärdsbaden, och man fick stanna och reparera. Vagnen kom heller aldrig med till Fårösund utan tog en genväg och väntade vid Rute kyrka för att koppla på för marsch till Slite, där förbandet skulle gå i bivack. Vid 18.10-tiden på kvällen (sic) mötte kolonnen på vägen mellan Hellvi och Vägome en personbil. Stridsvagn O51, som gick i mitten av kolonnen, körde av vägen, troligen för att föraren blev bländad. Gruppchefen – vpl. Weström – satt i tornet. Han kastade sig handlöst ner i vagnen, men hann inte få undan ena handen utan fick fingrarna i kläm mellan marken och tornringen. En annan värnpliktig, Andersson från Stockholm, stod på vagnen. Han hoppade av. I vagnen satt föraren Bäckström från Stockholm och Karl Erik Fredriksson från Klintehamn. Vagnen lade sig på sidan och fattade eld. Samtliga hann dock ut och klarade sig från brandskador. Den skadade Weström fick åka på motorcykel till dess man hann ifatt en bil. Efter första förband i Slite fördes han till lasarettet, som han fick lämna sedan.

– Det var ett under att man klarade sig, sade vpl. Weström när Gotlänningen fick kontakt med honom. Jag visste inte ordet av förrän vi välte. På bråkdelen av en sekund kastade jag mig ner i vagnen och räddade livhanken. I annat fall hade huvudet klippts av. Nu mår jag prima och fingrarna klarar väl upp sig också vad det lider.

 

 

 

Fräck tjuv stal pistol från major

Gotlänningen 3/10 1947

En fräck och förslagen tjuv var i går kväll (2/10 1947) framme och stal en pistol från ett rum på Strand hotell. Stölden skedde mellan kl. 17 och 22, och tjuven hade tagit sig in genom att öppet fönster. Han måste ha varit väl lokaliserad, ty han gick direkt fram till det ställe på väggen, där pistolen jämte hölster och snodd hängde och stal alltsammans.

Rummet var för övrigt fullt med värdefulla saker, såsom jaktgevär, ett dyrbart kikarsikte, jägarhorn, troféer, men dessa saker hade tjuven inte intresserat sig för.

När lägenhetens innehavare, en major, kom hem på kvällen, saknade han genast vapnet och frågade städerskan, som har rummet intill, om hon hade märkt något. Hon erinrade sig då, att hon vid 19,30-tiden, när hon befunnit sig i sitt rum, hört en duns, som om någon hoppat genom ett fönster.

Den bestulne ringde polisen och då denna kom till platsen och undersökte marken i hotellets trädgård nedanför fönstret, kunde konstateras, att tjuven gjort ett mycket litet fotavtryck i en rosenrabatt, när han klivit in genom fönstret. Några fingeravtryck har inte hittats. Belysande för tjuvens fräckhet är, att han redan så tidigt på kvällen vågade klättra in genom fönstret, allra helst som det lyste ur fönstret till rummet intill.

 

 

 

A 7-militärer stal bil till nöjestur

Gotlänningen 4/10 1947

Billånarsjukan härjar även bland militärer. Det framgick i går kväll, (3/10 1947) då en rekognosceringsbil stals från sin parkeringsplats på A 7. Tjuvarna togs, då de sent på natten återvände till kasernerna efter en rundtur på landsbygden.

Billånet avslöjades av en polisman, som hade sitt pass utåt Follingboväg. Han fick se en militär personbil komma körande i god fart åt Follingbohållet. Bilen hade, trots att det var rätt mörkt, lyktorna släckta.

När polismannen gjorde stopptecken, ökade bilen farten och försvann. Polisen sökte få tag på den, men misslyckades. I stället alarmerades militärförbanden, varvid A 7 saknade en bil. Personal stod alltså på pass i natt, då tjuvarna hade roat sig färdigt.

 

 
 

Två P 1 G-rymlingar gick i polisfälla

Gotlänningen 4/10 1947

Två värnpliktiga vid P1G, som den 20 sept. rymde till fastlandet, har gripits i Stockholm och återförts till Visby. De gick rakt i en polisfälla, som gillrats i Solna och skall nu föras till P1G och få sitt straff vid krigsrätten. Den ene rymlingen är gotlänning och den andre är från Solna. De har under rymningen uppfört sig väl och har varken före eller efter rymningen gjort sig skyldig till några brott.

De rymde med ordinarie båten till Nynäshamn lördagen den 20 sept. reste till solnabons hem och uppgav att de hade tjänsteledighet. Där fick de också kläder och for måndagen den 22 sept. till Stockholm och tog arbete. De arbetade som expressarbetare och restaurang och meningen var att vid lämpligt tillfälle få hyra på en båt och ta sig ur landet. Solnabon började dock vackla i tron på företaget skull sluta lyckligt och humöret sjönk. Den 30 sept. åkte de in till Solna för att hämta mer kläder och gick då rakt i den fälla solnapolisen gillrat. Polisen har sedan 24 sept., då efterspaningssedel sändes ut, hållit vakt vid solnabons hem.

Solnarekryten uppgav som motiv för rymningen att han vantrivdes på Gotland och det var i synnerhet fritiden, som var svår. Då visste han inte vad han skulle göra av sig. Med gotlänningen var det tvärt om. Han vantrivdes med tjänsten och den militära ordningen och skyllde på allmän olust. Krigsrätten skall nu avgöra vilket straff de båda får.

 

 
 

Stridsvagnar röjde brandgata i Hellvi

Gotlänningen 4/10 1947

Skogen var i fara på torsdag kväll när stridsvagnen från P 1 G välte på vägen Hellvi-Vägome och fattade eld. En brandchef som kommit till platsen såg också denna fara och begärde av pansarsoldaterna med röjning av brandgator. Sällan har en order blivit så snabbt effektuerad. Pojkarna hoppade upp i ett par stridsvagnar pch på ett ögonblick hade man röjt den allra finaste gata i skogen och inhägnat brandområdet. Nu fattade skogen aldrig eld.

 

 
 

Rekrytmarsch för P 1 G blev dramatisk och krävande prov

Gotlänningen 6/10 1947

Stridsvagnskolonnen har parkerat i Fårösund

 

P 1 G:s stora kraftprov – rekrytmarschen med stridsvagnar och SKP-bilar – blev i år mer dramatisk och krävande än tidigare. Som Gotlänningen redan tidigare meddelat välte en vagn under marschen och brann upp. Det blev för rekrytkullen den hittills mest realistiska händelsen och det var väl närmast ett under att den bara slutade med i stort sett materiella skador. Men trots besvärligheter klarade sig de gotländska pansarsoldaterna med glans genom provet och chefen, kapten Bengt Ewertz, var nöjd med sitt folks tvådygnsprestationer.

Klockan halv nio på torsdagsmorgonen (2/10 1947) gick avdelningen från I 18 under löjtnant Arne Nermans befäl. Efter en halv timmes körning rastade man första gången – i närheten av Snäckgärdsbaden. Strax efter den rasten hopade sig svårigheterna över ”olycksvagn 051”. Första felet kom en kvart efteråt. Två löphjul av gummi lossnade och vagnen måste repareras. Chefen för vagnen – vpl. Ivan Weström från Atlingbo – stod dock inte handfallen. Reservgrejor anskaffades och några timmar försenad kunde 051 fortsätta mot Fårösund.

Huvudavdelningen klarade sig utan mankemang fram till Fårösund, som var sista etappmålet före Slite – där man gick i bivack för natten. Terrängen upp till Fårösund gav många möjligheter till övning och löjtnant Nerman försatt inte tillfället. Flygskydd var ett populärt kommandotecken och efter en liten vink dråsade de stora kolosserna av vägen och in i skogarna. Här var det kanske beslutsamheten som frapperade mest. Ingen tvekan, inga långa överläggningar. Bara några grepp i styrspakarna och bums av vägen.

Intervjuer per radio hann man även med. Med sergeant Nils Wassler som välvillig och hjälpsam instruktör fick medarbetaren på sig hörlurar och strupmikrofon och sedan följde den mest omständiga intervju som någonsin gjorts. Man måste köra på intoningsfrekvens och det gjorde att förbindelsen många gånger blev sämre än vanligt. Det tog drygt fem minuter att få reda på vad vederbörande intervjuoffer hette. Så småningom blev det dock klart att hans namn var Elwood Lundqvist och att han var från Solna.

Intervjun gick sedan i den här stilen.

− Hur trivs ni på P 1 G? Kom−
−Ej uppfattat. Kom.

−Hallå, hallå, hallå! Örnen 3, Örnen 3, Örnen 3 från Örnen, Örnen, Örnen. Kom.

 

”Fotvård” på O 53. Elwood Lundqvist och Rune Sköld ser över kärestans larvfötter. Bilden till höger är tagen från en motorcykel i 50 km:s fart. På vagnen sergeant Wassler och vpl. Pettersson.

 

Efter en halv mils körning hade Elwood Lundqvist och medarbetaren hunnit så långt att man fick reda på att solnapojken trivdes på P 1 G, att tjänstgöringen var omväxlande och trevlig, att han legat inne i fem och en halv månad och att han i det civila körde en betydligt lättare pjäs – en lastbil.

Efter rast i Fårösund gick marschen vidare mot Slite och i mörkningen nådde man dit, där kronans ärter och pannkaka väntade. Dagen efter fortsatte man hem till Visby.

Kapten Bengt Ewertz gav sina pojkar gott betyg över mandomsprovet. – Om man tar i beaktande att pojkarna långt ifrån är färdigutbildade, måste man säga att prestationen är god. Det är inte på långa vägar lätt att sitta och skumpa fram i en stridsvagn i tjugo mil. Och vid rasterna har pojkarna i första hand vagnarna att ta hand om. Alla detaljer skall ses över. Inget får klicka när det bär av igen.

Fotvården står mycket högt i kurs även på P 1 G. Det första infanteristen får göra på rasterna är att se om fötterna. Det är nästan lika för pansarsoldaten bara med den skillnaden att det är stridsvagnens fötter som skall pysslas om.

Sent i mörkningen på fredagen kom en liten men tapper skara slamrande genom staden. Alla vagnar var med, men en hängde på släp förstås. ”De tappras legion” fanns det något som hette en gång. Sell.

 

-----------------------

 

Elwood Artur Viktor Lundqvist. f. 30/5 1925 i Nöbbele, Kronobergs län, d. 4/3 1994 i Ronneby, Blekinge län.

Ivan Oskar Weström. f. 16/4 1926 i Atlingbo, Gotlands län, d. 24/8 1990 i Trångsund, Stockholms län.

 

 
 

Motorcykel mot trupp från I 18, tre blev skadade

Gotlänningen 8/10 1947

Tre värnpliktiga i en pionjärpluton vid I 18 blev i går kväll (7/10 1947) skadade, då en motorcykel körde in i en marscherande kolonn ute vid Djupkvior. En av dem svimmade och måste bäras till regementet, och alla har måst söka läkarvård. De är 1172 Svensson, 2157 Isaksson och 1393 Lind.

Plutonen hade haft övningar i terrängen och vid 20.30-tiden skull den ge sig av hemåt. En av de fyra grupperna hade inte återvänt till mötesplatsen vid vägskälet, varför de övriga tre började marschen.

Då de kommit 50 meter från vägkorsningen, såg plötsligt furiren som stannat kvar, hur en motorcykel kom körande från Träkumlahållet med en fart av 60 km. i timmen. Ett skrik hördes och furiren förstod, att motorcykeln kört in bland de värnpliktiga.

Vpl. Isaksson svimmade efter att ha fått skador i ena höften. Han ligger nu på I 18:s sjukhus liksom vpl. Lind, vilken intogs där i dag på morgonen med en utgjutning i ett knä. Vpl. Svensson blev värst skadad. Möjligtvis har han fått ena benet bräckt, varjämte ett finger blivit skadat. Motorcykelföraren klarade sig med små skador.

Motorcykelföraren uppgav efter olyckan, att han strax före sammanstötningen bländat ner lyset för en mötande cyklist och inte hunnit ändra det. Han hade sett truppen, då blott fem meter återstod, och genast bromsat in. Uppmätningar av bromsspåren visade, att han behövt nio meter för att stanna motorcykeln.

 

 
 

Manskapstorkan svår på gotlandsförbanden

Gotlänningen 8/10 1947

Rekryteringen av stamanställt manskap hotar att stanna av totalt och läget är allt annat än ljust för de olika förbanden. Infanteriet har som vanligt svårast att få folk, men även en del specialvapen, som tidigare haft relativt god stamtillgång, har nu fått kännas vid manskapstorka. För A 7:s del noteras bottenrekord i år. Hittills har en man anmält sig, och 12 platser står fortfarande vakanta.

För I 18:s del är läget om möjligt ännu sämre. Där har man fått två anmälningar till 23 platser. Även KA 3 har en del vakanta platser, som ännu väntar på att bli besatta. Fyra av 14 har man fått där.

Anledningen till den svåra personaltorkan för försvaret är i första hand den goda tillgången på välavlönade anställningar i öppna marknaden. Under krigsåren gick det fint att få folk till försvaret, och konkurrensen var till och med stor om platserna. Så fort läget lättar ökar dock svårigheterna med rekrytering, och i år tycks de ha kulminerat.

Inom försvaret har man gjort allt för att öka manskapskadern. Propagandan har skärpts och lönen i det närmaste fördubblats. Resultatet har dock varit klent. Grundlönen för en volontär var under kriget 80 kr. pr månad. Nu är den höjd till 157.

Det återstår ungefär två månader av vakanstiden, men det är föga troligt att man ens tillnärmelsevis kommer upp till ett acceptabelt antal.

På samtliga gotländska förband finns det alltså goda möjligheter för ungdomar, som vill välja den militära banan. Ring upp rekryteringsofficeren på det förband ni önskar komma till eller gå in på närmaste arbetsförmedling, där alla papper och upplysningar lämnas.

 

 

 

Vpl. lurade läkare, fick 3 mån. fängelse

Gotlänningen 21/10 1947

Krigsrätten vid I18 dömde på lördagen (18/10 1947) värnpliktige S. M. Neumann från Eskilstuna till tre månaders fängelse för uppsåtlig förbrytelse i tjänsten till egen förmån. Neumann hade vid ett slagsmål fått en tand avslagen. Han bluffade sedan med hjälp av två falska vittnen kompanibefälet och regementsläkaren och fick kronan att skriva på en förbindelse till tandläkaren att betala behandlingen. Enligt Neumann skulle tanden ha slagits av då han snubblade i kaserntrappan.

Neumann hann dock aldrig på sin tand lagad. När förbindelsen var klar reste tandläkaren bort för någon tid och under tiden anfäktades Neumann av eftertankens kranka blekhet i så hög grad att han avstod från försöket att på kronans bekostnad få en ny tand. Saken var dock inte utagerad därmed. En sergeant, som sett Neumann stå med händerna i byxfickorna utanför Stadshotellet – bara det en allvarlig förbrytelse – anmodade honom att ta upp händerna Vid samtal kom då fram att Neumann fått en tand utslagen av en värnpliktig från nionde kompaniet. På så sätt sprack bubblan och krigsrätten, som ansåg att det var bedrägeri, dömde svaranden till tre månaders fängelse. Det ena falskvittnet fick 10 månader i buren och det andra – som står under villkorlig dom – får ge sig till tåls till dess krigsrätten tagit en ny funderare.

 

 
 

Cabaret på A 7

Gotlänningen 30/10 1947

Det var kamratafton på A 7 i går (29/10 1947) och de som skulle roas tycktes trivas med vad arrangörerna bjöd på. En mycket bra orkester – Smiles – kanske litet kantig i samspelet än men med rolig sättning, inledde, och största felet med den var att man fick höra alldeles för litet. I stället spelade man mer eller mindre slitna grammofonskivor.

Den cabaret som följde gavs med glädje, och även om man vid det här laget har hört det mesta hade man en vis behållning av spexet. Den fenomenale trollkarlen med loppan var kvällens bästa nummer – kanske mest därför att man aldrig tidigare sett det. Gamla fina sketchen Marschkängan hade man tyvärr totalhavererat, och den blev bara rolig till en del. Annars är sketchen i sin rätta utformning festlig. En nidvisa om batterierna saknade inte spets. Hade sedan sångaren fått sjunga den i en lämplig tonart hade den blivit en fullträff. Nu fick den arme sångaren delvis härma Sjaljapin och delvis Tino Rossi.

Efteråt blev det dans och vederbörligt tack från gästhåll. Sell.

 

 
 

I 18:s musikbarack eldhärjad i natt - Noterna och så gott som alla musikinstrument förstörda

Gotlänningen 14/11 1947

I 18:s musikkår och för övrigt hela Visby stads musikliv gjorde en stor förlust, när infanteriregementets musikbarack natten (14/11 1947) till i dag brann ned till hälften. Så gott som alla instrument förstördes liksom noterna. Hur det nu går med Musikaliska sällskapets traditionella fest den 18 nov. är svårt att säga, då de i konsertföreningen medverkande militärmusikerna får svårt att uppbringa några nya instrument till dess.

 

Eldsorsaken syns redan vara klarlagd, nämligen brikettaska i en trälår. Denna trälår skulle ha tömts i går, men denna musikvolontär som skulle ha gjort det, glömde bort det. Dessförinnan hade han tömt en hink med brikettaska i låren. Denna brikettaska hade strax förut skrapats ur kaminerna och ned i hinken av en musikelev, som under detta arbete märkt att det fanns gnistor i askan.

Sedan detta förhållande klarlagts vid ett förhör i dag på förmiddagen, skrinlades andra teorier. Man hade nämligen inte uteslutit att branden kunnat bero på vårdslöshet med cigarretter eller på att det varit något fel på de elektriska ledningarna. Det var det näml. så sent som förra året, då det blev överslag i en kopplingsdosa. Felet rättades emellertid till, och sedan dess har allt fungerat till belåtenhet.

En annan teori att elden skulle ha uppstått genom självantändning i en trasselsudd med armol motsäges av många vittnesmål. En kontroll för någon dag sedan gav nämligen vid handen, att något sådant trassel inte fanns i det rum där elden började, nämligen i en skrubb i musiksalens nordöstra hörn. Där stod nämligen trälåren med aska, vilken tömts en gång i veckan.

Elden upptäcktes vid 4-tiden i morse av eldaren Arvid Pettersson. Han hade hållit på att elda i köksavdelningen, men av någon anledning gått upp en våning. Då fick han se, att det lyste över husen, och när han sprang fram för att titta efter, upptäckte han elden. Han alarmerade genast kasernvakten, som larmade brandkårerna.

När dessa snabbt kom till platsen – det var Visby stads, I 18:s egen och A 7:s brandkårer – hade elden upptäckts av flera. Den förste som försökte släcka elden var en rapportkarl, som stod och pumpade vatten med en handspruta.

Att släcka elden i trävirket visade sig vara svårt, men efter två timmars intensivt arbete kunde brandmännen pusta ut. Då hade den södra halvan av musikbaracken räddats. Som en kuriositet kan nämnas, att i den räddade delen stod ett nästan odugligt piano, medan det förstklassiga pianot brann upp fullständigt.

 

Bland de andra instrumenten som gick åt kan nämnas alla mässingsinstrument, vilka f. ö. är mycket svåra att ersätta. Även fagotten och oboen förstördes. Flera stråkinstrument skattade åt förgängelsen, bl. a. två fioler som var fanjunkare Petterssons privata tillhörighet. Pukorna och åtminstone en kontrabas räddades, medan trummorna brann upp. En mängd av musikernas privata tillhörigheter förstördes, såsom civila kläder.

Ingenting anmärkningsvärt hade observerats av kårens musiker, då dessa i går kväll som vanligt repeterade i baracken. De hade eldat i två kaminer, men man anser det helt uteslutet, att branden uppstått vid någon av dessa. Man försöker nu få teorien om asklåren som eldcentrum bekräftad genom noggrannare undersökning av brandplatsen. Denna undersökning ledes av en inkallad fänrik, som i det civila livet ör vice brandchef i en stad på fastlandet.

Anordningarna med asklådan måste anses vara synnerligen olämpliga. I detta sammanhang kan nämnas,, att Visby rådhusrätt i måndags dömde en person till dagsböter, för att hon ställt en kartong med brikettaska i sin farstu, så att huset fattade eld.  Brikettaskan är känd för att vara förrädisk, och om det nu var nödvändigt att tömma askan någonstans, var det ganska oförsvarligt att göra det på ett sådant sätt, att inte ens de minsta säkerhetskrav blev tillgodosedda.

Så sent som för tre veckor sedan inspekterades baracken av en inspektör från Stockholm. Därvid påpekades från musikkårshåll, att det var synnerligen önskvärt att värmeledning drogs in. Eldfaran betonades särskilt.

Vid en förfrågan hos musikdirektör Mårelius om möjligheterna att skaffa nya instrument, säger sig denne trots allt ha gott hopp om att det skall gå bra. Om det går till tisdagens konsert i aulan är väl däremot en annan historia. Men en expedition till Stockholm för att leta rätt på nya instrument vara beslutad. De förstörda noterna går till största delen att ersätta.

 

 
 

Branden på I 18 svårt slag för musiklivet

Gotlänningen 15/11 1947

Värden för över 100.000 kr. gick till spillo, när den stora musikbaracken på I 18 ödelades av eld i går (14/11 1947) natt. Visserligen var instrument och noter försäkrade för 90.000 kr., vilket täcker det nominella värdet, men stora konstnärliga – oersättliga – värden förstördes. En glädjande rapport kan vi i alla fall meddela: det blir en konsert i alla fall på tisdag, och vidare kan Underhållningsorkesterns framträdanden anses säkrade för vintern.

Den som säger det sista är musikdirektör Mårelius, vilken som bäst håller på att bringa reda och ordning i sammelsuriet av noter och förstörda instrument. Alla instrument i den brunna byggnaden förstördes. Det enda som blev bevarat var egendomligt nog munstyckena till mässingsinstrumenten. På grund av sin tyngd ramlade de ur fattningarna och elden. De behöver bara putsas upp för att kunna användas.

Att Underhållningsorkestern kommer att kunna uppträda som vanligt beror på att en del musiker hade instrument hemma hos sig. Och egendomligt nog räddades många av Underhållningsorkesterns noter. Värre var det med de oersättliga instrumenteringarna, gjorda av bl. a. Myrtelius. De går inte att ersätta, sedan de blivit helt förstörda.

Som väl var bodde ingen i baracken. De som tidigare haft sina rum där, flyttade nämligen förra sommaren till andra logementet. Orsaken till brandfaran…

Om höga vederbörande tillstyrker det, kommer musikdirektören själv samt fanjunkarna Pettersson och Palm att företa en resa till fastlandet för att komplettera instrumentbeståndet. Men det blir en omständlig procedur, då de inte kommer att köpa annat än förstklassiga saker. Tills vidare får de emellertid hålla på med att bringa ordning i noterna. 2-300 nummer skall gås igenom och eventuellt tas vara på.

 

 
 

Musikbranden på I 18

Gotlänningen 17/11 1947

Epilogen till branden i musikbaracken på I 18 blev dyster. Förödelsens styggelse kommer väl fram på bilderna. I cirkeln uppe till vänster ser man resterna av regementets stora instrumentuppsättning och musikkårens vapen. Av de tre stora bilderna längst ner får man en uppfattning av förödelsen på brandplatsen, sedan halva byggnaden brunnit ner medan eftersläckningen ännu pågår. Uppe i högra hörnet tar musikdirektör Ingvar Mårelius en översyn av eländet. Inte heller musikfurir Ivan Wallin eller musikvicekorpral Lars Ohlin (längst t. h.) tycker det ser hoppfullt ut.

 

 
 

Knallskott i korridor

Gotlänningen 28/11 1947

Knallskott i korridor. Två värnpliktiga vid P1G i Visby dömdes i går (27/11 1947) till 15 dagars vaktarrest för ett något hårdhänt skämt de gjort sig skyldiga till. De hade nämligen bränt av ett knallskott i en korridor i kasernen och därvid hade det gått håll i väggen samt ryckt loss en skåpvägg. Skottet hade de kommit över under en övning.
De två värnpliktiga, som för några veckor sedan lånade en kronbil och gav sig ut och körde med den en kväll, fick också sitt straff. Brottet taxerades till 12 dagars vaktarrest.

 
 
 

I 18-brottare nära döden i går. Stöt mot hakan – hjärnblödning

Gotlänningen 3/12 1947

Under träningstävlingar i brottning i I 18:s gymnastiksal i går (2/12 1949) kväll blev en av brottarna, 20-årige vpl. Anders Lennart Kellberg, hemmahörande i Huskvarna, svårt skadad. Han brottades med kamraten vpl. L. B. I. Larsson och slog vid fallet hakan i dennes tinning.

Han reste sig först, men sjönk sedan medvetslös ihop på mattan. Han kom omedelbart under behandling av sjuksköterska och fördes därefter, fortfarande medvetslös, till länslasarettet. I dag meddelas därifrån, att Kellberg ådragit sig en hjärnblödning, som kommer att hålla honom i sängen flera månader framåt. Fara för livet anses ej längre föreligga.

 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig