Föregående sida

Tidningsklipp 1952

 

Matstrejken vid KA 3 börjar så smått hävas

Gotlänningen 22/4 1952

Matstrejken vid KA 3 i Fårösund håller nu på att ebba ut. Till frukosten i morse kom visserligen bara 15 man, men till lunchen hade antalet matgäster mångdubblats. Då infann sig inte mindre än 166 man i matsalen, och det föreföll som om de allmänt var mycket belåtna med den makaronipudding som bjöds. Men utanför dörrarna stod en hel del uthålliga strejkande, som ännu ansåg sig ha råd att ”krubba” på marketenteriet eller hotellet.

Representanter för pressen var i förmiddags inbjudna att på ort och ställe sätta sig in i strejkläget, och de fick därvid tillfälle att diskutera saken inte bara med en rad befälspersoner utan också med de strejkande. Det gick inte att ta miste på att man på ömse sidor tog det hela med gott humör och knappast hade lust att göra sig skyldig till några överdrifter.

Ordförande i utspisningsnämnden är kapten Gustrin, och pressmännen sammanträffade först med honom samt med stabsintendenten kommendörkapten Lagerqvist, stabsläkaren dr Lindberg m. fl. Kapten Gustrin meddelade, att det ännu inte konstaterats, att söndagsmiddagen var roten och upphovet till det onda. Prov har emellertid sänts in till Kemiska stationen, och inom en vecka hoppas man saken skall vara klarlagd. Dr Lindberg hade själv ätit det misstänkta oxköttet och inte känt något obehag efteråt. De som insjuknat hade drabbats av en mycket lindrig tarminfektion, men ingen hade lagts in på sjukhus. Och ingen hade begärt att få bli sjukskriven. Samtliga hade fått koltabletter mot magbesvären.

Utspisningsnämnden hade i går ett extra sammanträde under ledning av kapten Dahlheim (kapten Gustrin var då förhindrad). De värnpliktigas representanter förklarade som orsak till matstrejken, att pojkarna var rädda för att oroa magen. Vidare framfördes en del kritik. Särskilt hade påtalats, att maten var otillräcklig när den var god och pojkarna följaktligen ville ha mer än vanligt. Tidigare hade påpekats en del småsaker i utspisningsnämnden men inga direkta anmärkningar, sades det.

 

Mera omväxling, ny husmor!

Efter denna första orientering bar det iväg tillmatsalen, där det just var dags för lunch. Utanför stod några värnpliktiga, som ännu inte tröttnat på att strejka. 260-4-52 Svensson och 1407-4-52 Andersson klagade högljutt. De brukade aldrig bli mätta, när det bjöds på god mat, sade de, och de tyckte att kronan bjöd på för mycket korv och för dålig potatis. Matsedeln bjöd också på för lite omväxling, och de ville också ha en ny husmor, förklarade de. Emellertid hoppades de på bättre matordning, när de inom kort skall ut på batterierna och de då får sina egna kockar.

Under tiden marscherade en hel del värnpliktiga in till matborden.

− Ja, det förstås, menade Andersson och Svensson, att de som inte har pengar längre, de måste ju gå in och äta. Men vi käkar på ”markan” eller hotellet, vi fortsätter strejken!

 

”Full beredskap”

− Ska det vara en karamell, kom 857-4-52 Hanning och frågade journalisterna i det han stack fram en påse koltabletter. Den ”kustaren” låg i full beredskap: koltabletter = magpiller i en ficka och en stöddig bunt toalettpapper i en annan. Han var själv ledamot i utspisningsnämnden och förklarade, att han framfört i nämnden en del klagomål, som dock inte beaktats.

Hur det nu var gick han emellertid så småningom in till lunchen – makaronipudding med lingon, välling och choklad – och förklarade sedan, att så god mat hade han inte fått på KA 3 på länge. Han passade också på att prisa torsdagsmiddagens ärtor med fläsk och pannkaka, som aldrig varit att klaga på.

 

”Vi gör så gott vi kan”

Fru Svea Uhlén, husmor sedan 1949, tillbakavisar kritiken beträffande matsedelns omväxling.

− Vi söker göra vårt bästa, men vi måste ju också hålla oss inom normalportionsprisets gränser, sade hon. Kontrollen av födoämnena är också noggrann. För inte länge sedan kasserades ett parti fisk exempelvis, men söndagens kött hade inte funnit något fel på och det anrättades omedelbart efter leveransen. Potatisen har tidigare inte alltid varit så bra, men nu har vi fin standardpotatis, och smörgåspålägget, som det också klagats på, har det blivit bättre med.

Till sist provåt journalisterna dagens lunch. Den smakade bra. Allt väl!

 

 

 

Sökandet efter nedskjutna DC 3-an skall återupptas

Gotlänningen 3/7 1952

STOCKHOLM 2/7 (TT). Försvarsstaben har meddelat att sökandet efter den nedskjutna DC 3:an återupptas nästa vecka. Svepningarna skall då utföras på andra platser där det kan tänkas att planet störtat. Det av haverikommissionen som möjlig haveriplats utpekade området ligger 50 km öster om Gotska Sandön. Bottendjupet varierar här mellan 70 och 110 meter i en väldig djupgryta, som kommer att kräva ett extraordinärt tekniskt uppbåd. Medan arbetet senast, på högst 25 m djup, gick helt i kustartilleriets regi, måste det nu enligt ST helt anförtros åt flottan. De väldiga virar och tyngder som blir erforderliga för svep på djupvatten kommer också att kräva en helt annan maskinkraft än vad de båda minsveparna M 14 och M 11 kan leverera.

 

 

 

Från armélottaskolan på I 18

Gotlänningen 4/7 1952

 

 

Furirerna Agnete Köhler (vänster) och Ylva Berner trivdes utmärkt på lottakursen och ville inte ännu åka hem. Att sitta i växlarna var skojigast och de hade tidigare fått en förberedande lottautbildning, så de var inga noviser. Befälen var kalasbra, sade de båda furirerna som här flankerar skolchefen, överstelöjtnant Löwenborg.

 

 

Bivackslagning ingick även i utbildningen och lottorna kunde i det fallet konkurrera med de värnpliktiga och säkerligen också besegra dessa. Den här gruppen ser tämligen nöjd ut med tillvaron och undra på det, när man satt nytt rekord i tältresning.

 

 

 

Ammunitionsförråd hotades vid brand på Blåhäll i lördags

Gotlänningen 7/7 1952

Eld utbröt på lördagskvällen i en förrådsbarack vid Blåhäll, däp artilleriet f. n. är förlagt för sommartjänstgöring. Branden började mellan kl. 18 och 19. Strax efter kl. 18 hade vakten passerat baracken och då inte märkt något. En stund senare brann det friskt i den gamla träbyggnaden. Brandberedskapen på platsen ryckte genast ut och brandkåren i Visby larmades. Turligt nog började branden i södra delen av baracken. I den norra förvarades en hel del ammunition som nu manskapet hann få undan innan elden nådde fram. Baracken var snart nedbrunnen och endast en del byggnadsrester kvarstod i norra delen som utsatts för kraftig vattenbegjutning. Baracken var en av de byggnader som räddades då för några år sedan ett par gamla baracker blev lågornas rov vid Blåhäll.

 

 

 

Gotlands kustartillerikår

Gotlänningen 7/7 1952

Fröken Anna-Lisa Broström, Fårösund, har hos regeringen klagat över att till biträden för skriv- och Kontorsgöromål vid Gotlands kustartilleriförsvar utsetts fru Kerstin Heller och fröken Gun Dervin.

 

 

 

Branden i Blåhäll

Gotlänningen 8/7 1952

Branden i Blåhäll har inte orsakats av trassel tror sig polisen kunna konstatera efter de första undersökningarna. Däremot kvarstår möjligheten av att någon kan ha slarvat med en cigarrett exempelvis.

 

 

 

I 18:s musikkår

Gotlänningen 8/7 1952

I 18:s musikkår ger på onsdag kl. 19.30 friluftskonsert på Paviljongsplanen. Utförligt program i morgondagens tidning.

 

 

 

Kryssaren Göta Lejon

Gotlänningen 14/7 1952

Kryssaren Göta Lejon kommer på torsdag kväll till Visby, eskorterad av jagaren Uppland. De båda örlogsmännen, som legat på övningar ute i Östersjön, skall bli kvar i Visby till måndag morgon, och under tiden får allmänheten antagligen tillfälle att komma ombord och bese dem. "Göta Leijon" är som bekant chefens för kustflottan, amiral Stig H:son Ericson, flaggskepp.

 

 

 

Flottan har sjukvårdsövning med Röda korset på torsdag

Gotlänningen 15/7 1952

I samband med att kryssaren Göta Lejon och jagaren Uppland på torsdagen ankrar utanför Visby kommer på eftermiddagen och kvällen samma dag en sjukvårdsövning att äga rum. Därvid skall ett 50-tal man försedda med sårskadeattrapper föras i land på yttre piren och där omhändertas och vidarebefordras till sjukhus i land genom personal från frivilliga Röda korset. Själva övningsplatsen kommer att avspärras för allmänheten.

 

 

 

Kustflottans 1. eskader

Gotlänningen 18/7 1952

Kustflottans 1. eskader bestående av kryssaren Göta Lejon, jagaren Uppland samt fregatten Ehrensköld kom i går kväll till Visby och kvarligger t. o. m. söndag. Chefen för kustflottan, konteramiral Stig H:son Ericson, är med sin stab embarkerad på kryssaren Göta Lejon, där kommendörkapten E. Blidberg är fartygschef. Chef för 1. jagardivisionen är kommendörkapten S. Forsberg, embarkerad på jagaren Uppland. I eskadern ingår även tendern Sjöborren, och allt som allt torde fartygen ha omkring tusen man ombord.

 

 

 

Chefen för kustflottan

Gotlänningen 19/7 1952

Chefen för kustflottan avlade på fredags förmiddagen visiter hos myndigheterna i staden. Därefter gav han ombord på flaggskeppet Göta Lejon lunch för militärbefälhavaren general Backlund och hans stabsofficer kommendörkapten Ljungberg, biskop Anderberg samt stadsfullmäktiges och drätselkammarens presidier.

 

 

 

Civilförsvaret

Gotlänningen 19/7 1952

Till befattningen som civilförsvarschef i Gotlands civilförsvarsområde förordar länsstyrelsen överstelöjtnant Hjalmar Jeppsson, Visby.

 

 

 

Naken flottist somnade i kyrkoruin i Visby

Gotlänningen 21/7 1952

En karl utan en tråd på kroppen irrade i går kväll omkring i Visby. En flicka som i sällskap med en pojke varit på cirkus fick en smäll i tinningen av den nakne som dök fram ur mörkret i Dalmansporten. Senare uppenbarade han sig för en äldre dam vid Domkyrkan. Tidigt i morse vaknade mannen i S:t Drottens kyrkoruin, där han lagt sig att sova. I den tidiga morgontimman blev han inte sedd när han smög sig ner till hamnen - mannen var nämligen en flottist från "Göta Lejon". Väl nere på hamnen blev han emellertid sedd av en flaggstyrman, som senare också föranstaltade om att mannen togs om hand och fick kläder på kroppen. Flottisten uppträdde vid tillfället iförd endast två plywoodskivor, en bak och en framme. Han säger sig inte ha det ringaste minne av sina eskapader som manlig pinuppa. Han var enligt uppgift inte berusad.

 

 

 

Naken karl överföll flicka, nattinbrotten ökar i Visby

Gotlands Allehanda 21/7 1952

Ett naket, knytnävsviftande ”spöke” till karl fick Visbypolisen och flottans patruller ta upp jakten på strax före midnatt, (20/7 1952) natten till idag. Mannen dök först upp ur mörkret ute vid Dalmansporten, där han gav en flicka ett hårt slag vid tinningen.

Flickan, som erhöll en ordentlig bula efter slaget, hade emellertid en pojke i sällskap, och den spritt nakne marodören försvann genast. En liten stund senare kom han lika lättklädd springande framför domkyrkan, och upptäcktes av en dam som naturligt nog blev en smula skrämd, men slapp att bli antastad. …

  

(Sidansvarigs kommentar: Det nakna spöket var furir ÖSS A 2565-1-52 Bo Sjöberg som var förlagd på kryssaren H. M. S. Göta Lejon som låg i Visby med chefen för kustflottan konteramiral Stig H:son Ericson ombord. Tillsammans med jagaren Uppland och fregatten Ehrensköld skulle de öva mot en ubåtsflottilj som skulle spärra vägen till kryssaren Gotland.

Flickan han slog till var Ingegerd Ringvall passerade då genom Dalmansporten då Bo passade på att slå till henne med knuten hand i högra tinningen.

Bo hade också den 7-8 oktober 1952, han var då vaktens furir på Göta Lejon, underlåtit att efter vederbörlig väckning vidtaga åtgärder för at poster blivit förfångade i rätt tid, klockan 01,00, detta hade skett först 01,35.

För detta dömdes han till arrest i femton dagar. Han skulle också betala kostnaderna för de två vittnena furir Sven Pettersson och Hans Wigström, 195:-)

 

 

 

Gotlands kustartillerikår

Gotlänningen 22/7 1952

Krigsmans erinran har i dag meddelats de värnpliktiga vid KA 3 som ryckte in till första tjänstgöring den 4 juli. Sergeanterna Ljungholm och Broberg har kommenderats som instruktionspersonal vid KA befälsskola under tiden den 18/7 195218/4 1953.

 

 

 

Nytt örlogsbesök

Gotlänningen 22/7 1952

Nytt örlogsbesök blir det i Visby på fredag då en ubåtsflottilj anländer för att stanna till måndag. Den har med sig depåfartyget Patricia som kommer att ligga ute på redden.

 

 

 

Stora flygmanövrer i augusti och september, Gotland i centrum

Gotlänningen 23/7 1952

Under augusti och september kommer flygvapnet att bedriva omfattande övningar i stora förband med deltagande av jakt-, attack- och spaningsflyg. Antalet deltagande flygplan blir större än någonsin tidigare i Sverige. Luftbevakningen kommer att förstärkas, bl. a. med frivillig personal, i första hand lottor. Även vissa värnpliktiga inkallas.
De fyra flygeskadrarna kommer under första delen av övningsperioden att dels var för sig, dels mot varandra utföra övningar i bevakning samt försvar och motanfall mot luftangrepp. Delar av övningarna sker i samverkan med marinen.
I samband med övningarna kommer vissa förband att öva krigsmässig basering. En del flygförband baseras på Gotland.
Övningarna kommer att äga rum över hela Sverige, men på grund av de stora flyghöjder som används av moderna flygplan är det mindre sannolikt att allmänheten kommer att kunna iaktta mer än en mycket liten del av verksamheten i luften.
Under övningarna kommer samtliga deltagande förband att vid flera tillfällen anfalla uppbyggda mål med stridsammunition och bomber, Tiden 11-13 och 23-29 september deltar förband ur flygvapnet i den av överbefälhavaren ledda krigsmaktövningen. (Stockholm, TT.)

 

 

 

KA:s skjutskola övar på Gotland - Fullträffar på "fientliga" fartyg

Gotlänningen 24/7 1952

Det dundrade väldeliga någonstans på norra Gotland i går eftermiddag. Granater ven iväg ut mot havet och slog ned bland fientliga landstigningsbåtar och följefartyg. Dessa hade noggrant "ringats in" av radarinstrumenten och med hjälp av dessa kunde man också konstatera gott träffresultat.

Ja, det låter krigiskt det där men så farligt var det inte. Dundret häri rörde nämligen från KA-batterier, där kustartilleriets skjutskola, som f. n. är förlagd till Gotland, övade. Chef för skolan är överstelöjtnant H. Lange och det var han som delade ut förutsättningarna för sammanlagt två moment enligt vilka det gällde att slå tillbaka fientliga landstigningsföretag. Eldledare utsågs bland kursdeltagarna och sen satte man igång. Det blev intensiva minuter i eldledningsvärnen, radarn avslöjade var fienden befann sig - att regnbyar och dis ute över havet avsevärt nedsatte sikten under målspaningen betydde ingenting, eldledaren kunde göra sina beräkningar ändå. Och så brakade det löst ... Marken skalv, luften fylldes av krutrök och mellan salvorna såg man ute till havs hur krevaderna skickade upp kraftiga vattenpelare mot himlen. Moment ett var snart avverkat, granaterna slog ned alltför nära målet för att man skulle kunna fortsätta - man skulle nämligen använda samma mål även i nästa moment. Skjutledaren avbröt det första momentet så snart en fullträff noterats.

Minsveparen Landsort som tjänstgjorde som målbogserare hade ingen lätt uppgift i den rätt svåra sjön och då den skulle dra ut målgruppen till ett längre avstånd brast wiren. Skadan reparerades dock så fort sig göra lät och så småningom befann sig målet på sin plats igen. Radarn ringade åter in fienden på sin "näthinna" och så gick eldkommandot till pjäserna. Nya väldiga smällar, nya krevader. Även denna gång kunde man konstatera fullgott träffresultat. Skjutskolechefen såg nöjd ut och så gjorde KA 3-chefen överste Haglund som intresserat följde övningarna. Crick

 

 

 

41 lottor får utbildning på I 18 i förplägnads- och expeditionstjänst

Gotlänningen 24/7 1952

41 lottor från olika delar av vårt land får f. n. utbildning på lottaskolan på I 18. Skolchef är major Hammarberg och cheflotta fru Arvedson. Fru Arvedson talade om att det är 21 lottor som håller på med förplägnadstjänst, medan 20 är sysselsatta med expeditionstjänst. Åldern på lottorna varierar mellan 16 och 35 år och övervägande delen kommer från Norrland. Fru Arvedsson leder nu för fjärde sommaren en lottakurs och tycker att man inte kan tänka sig någon trevligare sysselsättning. Som hjälp har hon frk Ester Svensson, Tommelilla, fru Sigrid Waller, Trollhättan, samt frk Gun Hellström, Haparanda, som instruktriser.

Stekt flundra och blomkål står det för dagen på matsedeln och vid kokspisen står fyra lottor som svarar för matlagningen. Det är fru Ingrid Schill som kommer från Stockholm och blev aktiv i Danderyds lottakår förra året. Vidare är det fru Bjurman som har varit verksam inom Skelleftehamns lottakår i tio år. De andra två, fru Valborg Bergström och fru Stenvall, har varit verksamma i fem resp. åtta år, så det är som synes inga nybörjare.

Alla förklarade enstämmigt att det var "alla tiders" att vara på Gotland. På kokspisen kan man laga ända upp till 240 portioner samtidigt och som ett litet prov kan nämnas att det tar två timmar att tillaga 300 pannkakor. Sedan sign. fått provsmaka maten lämnade han förplägnadslottorna med ris å la Malta i hela ansiktet. Av instruktriserna är det frk Hellström som har hand om den teoretiska utbildningen. Lottorna skall kunna allt om Underhållstjänst, får plugga in Näringslära, Varukunskap och skall kunna allt om krigsportionsstater o. dyl. Hela kursen omfattar 22 lektionstimmar. Förutom teori och praktik inom förplägnadstjänsten sysslar man med orientering (obligatorisk), prov för idrottsmärket såsom terränglöpning, cykling eller simning. Expeditionstjänst. En annan grupp lottor håller på med expeditionstjänst och får kort och gott lära sig att ersätta den manliga arbetskraften på expeditionerna. Förvaltare Hammarström leder den teoretiska utbildningen och omtalade att lottorna vår mycket duktiga och hade stort intresse för utbildningen. Men nog kan det vara besvärligt ibland, sade förvaltare Hammarström. En gång t. ex. skulle man förkorta ordet befälhavare (bef.) och en lotta skrev b h., vilket förmodligen låg närmast till hands. Förutom expeditionstjänst får de som önskar utbildning i självförsvar.

 

 

 

Depåfartyget Patricia med fem ubåtar på besök i Visby

Gotlänningen 25/7 1952

Sedan i morse har Visby åter flottbesök. Denna gång är det första ubåtsflottiljen som gör oss den äran, och besöket kommer att vara över söndagen. Första ubåtsflottiljen består av depåfartyget Patricia och sex ubåtar, av vilka emellertid en inte är med denna gång utan kvarligger på Hårsfjärden. De ubåtar som kommit till Visby är Sjöhästen, Näcken, Sjöbjörnen, Sjöormen och Svärdfisken. Vidare ingår tendern Sveparen i sällskapet. Depåfartyget ligger med ett par ubåtar på redden, medan de övriga förtöjt i yttre hamnen. Flottiljchef är kommendörkaptenen av 1:a graden Lindgren och fartygschef på "Patricia" kommendörkaptenen av 2:a graden Ljungholm. Varje ubåt har en besättning på 40 man, medan depåfartyget besättning räknar omkring 135 man. Flottiljen har varit ute på övningar i Östersjön och kommer att fortsätta dessa övningar om måndag. Depåfartyget Patricia kommer att lämna Visby på söndagskvällen, och natten till måndagen går även ubåtarna till havs.

 

 

 

Amerikanska flygarpojkar besöker Gotland

Gotlänningen 28/7 1952

Fem käcka representanter för den amerikanska flygungdomsorganisationen Civil Air Patnol landade på söndagen på Bromma med ett plan ur United States Air Force. I dag startade de sin flygtur Sverige runt med en tripp upp till Östersund. Jämtland, Gotland och Västkusten står på programmet för färden, som kommer att omfatta tre veckor och avslutas med ett fyra dagars besök i Stockholm.

 

 

 

Nytt flottbesök

Gotlänningen 2/8 1952

Den modernaste uppsättning motortorpedbåtar som svenska flottan f n har gästar under dagens lopp Visby. Fartygen bildar 4:e mtb-divisionen och räknar sju enheter med nykonstruktionen T 101 i spetsen. Besättningen uppgår sammanlagt till ett hundratal man. Någon visning ombord blir det inte, därtill är fartygen alltför små och trånga. Eventuellt kommer de sju motortorpedbåtarna att demonstreras från kajen.

 

 

 

Artillerikåren

Gotlänningen 6/8 1952

Förordnade förvaltaren, styckjunkare E. Lundgren, har utnämnts till förvaltare vid fälttygkåren med bibehållen placering vid A 7. Sergeant Alvar Olin har av kårchefen utnämnts till styckjunkare vid kåren.

 

 

 

Pistolskjutande kapten terroriserar Holmhällar

Gotlänningen 8/8 1952

En pistolskjutande f. d. reservkapten har sedan en tid haft övningar tvärs över en väg utan att bry sig om att denna används sedan en lång tid tillbaka och nu senast av gästerna på Holmhällars pensionat i Vamlingbo. Han har nu polisanmälts för sin terrorverksamhet av en Stockholmsdirektör som uppger att han fått ett skott efter sig. Vid ett samtal med f. d. direktör Sigge Lunden-Welden som råkade ut för den pistolskjutande kaptenen framhåller han att det är en skam att en sådan terrorverksamhet skall få ske. För dir. Lunden-Welden som är 73 år gammal och lider av klent hjärta var det givetvis en synnerligen obehaglig upplevelse. Han kom gående vägen fram - en grind som kaptenen låtit sätta upp var öppen för att gå och hälsa på sin svärsons barn som bodde ett stycke därifrån och fick då höra en röst som skrek att grindarna var låsta och att det var förbjudet att gå här. Då grinden tidigare brutits upp av en polisman och tydligen inte var uppsatt med myndigheternas tillstånd brydde han sig inte om detta utan fortsatte för att möta barnen som kom springande mot honom. Han hade emellertid inte gått så många steg då ett pistolskott smällde bakom honom. Direktör Lunden-Welden gick då av vägen för att söka skydd i terrängen. Saken har som sagts polisanmälts. Och för polisen har kaptenen uppgett att det var en sprängladdning i ett kaninhål som exploderade. Dir. Lunden-Welden framhåller emellertid för Gotlänningen att han varit direktör för en pianofabrik och sålunda har vältränade öron, och f. ö. är det inte så svårt att skilja på ett pistolskott och en sprängladdning. Det är inte första gången som det varit klagomål mot kaptenen för hans pistolskjutning. Han har satt upp måltavlor nere vid stranden och skjuter till måls från sin villa tvärs över vägen utan att bry sig om trafiken där. När det nu blivit polisanmälan får man hoppas att ofoget snart tar slut.

 

 
 

Gotlands artillerikår

Gotlänningen 13/8 1952

Överste Söderberg kommer att följa utbildningen vid artilleriets skjutskola tiden 18-22 aug. och deltar sedan i höstkursen vid försvarshögskolan i Stockholm 20 okt.-20 dec. Befälet över kåren föres vid dessa tillfällen av överstelöjtnant Törnblom. Vpl. läkaren Backman tjänstgör vid A 7 under september. Kårens furirskoleelever 19521953 skall ingå i centralt anordnad furirskola vid A 6 med inryckning 7 okt. och utryckning 8 maj 1953.

 
 
 

Skjutvarning

Gotlänningen 15/8 1952

1. Skarpskjutning med artilleripjäser äger rum tisdagen den 19 aug. 1952 mot ett område på Fårö.
2. Farligt område vid skjutning mot Fårö är området sydväst Demmorträsk begränsat av följande linjer:
i norr öst-västlinjen genom Hylevikens nordspets;
i öster nord-sydlinjen genom Fårö missloper;
i söder öst-västlinjen genom Bungeörs nordspets;
i väster nord-sydlinjen genom Skarfgrund.
3. Under tid skjutning pågår är röd varningsskärm jämte karta över farliga området uppsatt vid tillfartsvägarna på följande platser: Vägskälet vid Broa, gårdarna vid Demmor.
4. Det är förenat med livsfara att vidröra upphittade projektiler eller projektildelar. Upphitade ammunitionseffekter få vid laga ansvar icke bortföras av allmänheten. Avskjutna projektiler komma att ihopsamlas genom de militära myndigheternas försorg. Anmälan om eventuellt upphittade blindgångare lämnas till Chefen för Gotlands Kustartilleriförsvar, Fårösund.
5. Under skjutning är det förenat med livsfara att vistas inom ovan angivet farligt område.

Chefen för Gotlands kustartilleriförsvar

 
 
 

Övningsfartyget Falken

Gotlänningen 18/8 1952

Övningsfartyget Falken, som bekant en av deltagarna i Gotland runt seglingen, har i dagarna bedrivit övningar vid Gotland och har under veckohelgen legat i Visby hamn.

 
 
 

Trevlig FBU-kurs pågår på Fårö

Gotlänningen 19/8 1952

På Fårö pågår sedan en vecka en kurs för värnpliktigt befäl i FBU-regi, med deltagare från både Gotland och fastlandet.
För Gotlands del, berättar kursledaren kapten Ulf Snöbom, har det varit mycket besvärligt att anordna kurser, då anmälningarna inte har blivit så många att minimikravet på äntalet deltagare kunnat uppfyllas. Därför blir man dubbelt glad när vi nu äntligen har fått igång en kojs och därtill på en utomordentligt trevlig plats med bästa tänkbara övningsterräng.
Gotlänningen hade häromdagen tillfälle att titta lite närmare på verksamheten och kom just lagom för att följa herrar vicekorpraler - sergeanter vid några fältskjutningsmoment med kulspruta, kpist och gevär. Kapten Dahlgren, löjtnant Nelson och fanjunkare Sporre gjorde som lärare sitt bästa för att ge råg i ryggen åt de något »tama» lärjungarna och betonade att ett sunt bondförnuft och egna ord är bättre än stammande försök att följa reglementet och "stammare". Det kan dock unnas signaturen en liten stilla reflexion riktad till programmakaren, om inte det huvudsakliga vid utbildningen av värnpliktigt befäl är truppföring och inte trupputbildning. Ty det måste väl vara så att det värnpliktiga befälet i ett beredskapsläge i första hand skall kunna leda trupp som redan är
utbildad.
För att återgå till den allmänna trivseln hade FBU verkligen ordnat det trevligt för deltagarna och bl. a. etablerat samarbete med lottorna, vilket har det goda med sig att maten lagas på stället, och de som lagar maten får ett examensbetyg med sig hem. För allt detta svarade när vi var där de gotländska koklottornas grand old lady, fru Ulla Melin, som var glad och god som vanligt. Och alla transporterna till och från platsen skötes av två pigga bilkårister, som därigenom skaffar sig körpraktik, så nog kan man säga att de manliga deltagarna blir väl omhändertagna ...
Sex timmar om dagen arbetar man — minst — och resten av dygnet går till vila och rekreation - ingen behöver alltså förta sig. Och bäst av alltsammans är den trivsamma och kamratliga tonen mellan lärare och elever, betygade en av deltagarna. Det är att hoppas att FBU-kursen på Fårö blir årligen återkommande och med något fastare linjer än i år. Det vore en stor framgång för det frivilliga försvarsarbetet på vår ö.

Gadden

 
 
 

Skjutvarning

Gotlänningen 19/8 1952

Skjutning med skarp ammunition äger rum tisdagen den 19/8 kl. 20— 24, på Norra Hällarna med skjutriktning emot havet. Farligt område en sektor med spetsen i skjutplatsen (200 m Norr Kungsladugård) begränsat i norr av en linje i bäring 298° samt i söder av en linje i bäring 270° intill ett avstånd av 3 distansminuter, allt räknat från skjutplatsen.

Ch 3 komp. I 18.

 
 
 

Skjutvarning

Gotlänningen 20/8 1952

Skjutning med skarp ammunition äger rum fr. sjön mot Skenholmen torsdagen den 21/8 kl. 14.30-16.00 och fredagen den 22/8 kl. 14.30-15.00. Farligt område: Land- och vattenområdena innanför linjerna Bungenäs SV udde-Rute Misloper-Karthaken (Furillen)-Lergravsvikens strå-200 m. öster om och parallellt med landsvägen St. Valla-Nors-Bungenäs. Det är förenat med livsfara att under nämnda tid uppehålla sig inom det farliga området eller att vidröra icke kreverade projektiler.

Chefen för 2. Eskadern, Kustflottan.

 
 
 

Andra eskadern ur kustflottan

Gotlänningen 21/8 1952

Andra eskadern ur kustflottan med kryssaren Gotland, jagarna Norrköping och Stockholm samt tre minsvepare kom på onsdagskvällen till Fårösund för att i dag ha skjutningar mot mål på Skenholmen. Över veckohelgen blir det som förut nämnts besök i Visby.

 
 
 

Regementets dag

Gotlänningen 21/8 1952

Regementets dag hålles som förut nämnts på Visborgsslätt nu på söndag med början med fältgudstjänst och förbimarsch vid Oscarsstenen kl. 11. Allmänheten är välkommen, och gamla gotlandsinfanterister bör framförallt komma ihåg att fara till Slätten på söndag.

 
 
 

K-pist slet upp köttsår i hand

Gotlands Folkblad 22/8 1952

Med köttsår i högra handen fördes en P1G-värnpliktig på torsdagsmorgonen (21/8 1952) till lasarettet för att sys ihop, sedan en kulsprutepistol råkat brinna av vid fel tidpunkt.

Olyckan inträffade under framryckning till skyddsställning och kulorna slet upp sår i högra handens fingrar. Sedan den skadade blivit omskött på lasarettet fick han återvända till I 18, där det nu blivit oväntad permission för honom på ”sjukan”.

 
 
 

I 18-värnpliktig tände knallskott. 15 dagar i buren

Gotlands Folkblad 22/8 1952

Vid dagens rådhusrätt (22/8 1952) dömdes en värnpliktig från I 18 till 15 dagars arrest, förargelseväckande beteende samt kastat knallskott i kasernen. Den värnpliktige hade efter en glad kväll i Visby blivit så berusad, att han vid hemkomsten hade tänt ett knallskott som exploderade inne i kasernen. Lyckligtvis befann sig ingen i knallskottets omedelbara närhet. Ett knallskott är ju ingen starkare laddning, men metalldelar kan flyga iväg vid explosionen och vara livsfarliga.

 
 
 

Regementets dag

Gotlänningen 23/8 1952

Regementets dag på Visborgsslätt kommer också att ge Visbyborna ett extranummer, då I 18:s musikkår på söndag morgon kommer att tåga genom staden med start från Söderport kl. 8.30. Den tar därvid vägen Adelsgatan, Stora Torget och Strandgatan tillbaka till Skansporten. Deltagarna i kamratmötet från fastlandet blir inga med båten på söndagen, men däremot kom en hel del i morse och hälsades välkomna av regementsmusiken vid båten med musik. På söndagen börjar som förut nämnts programmet med kamratföreningens årsmöte i Donnerska hagen kl. 10, varefter fältgudstjänsten och förbimarschen sker ute på slätten vid Oscarsstenen kl. 11.

 
 
 

Furir vid flottan slog visbybor på Murgrönan

Gotlänningen 25/8 1952

En alltför "glad" flottans kavaljer fick tillbringa lördagsnatten hos Visbypolisen, då han ansågs farlig för allmänheten på Murgrönan. Han flög nämligen på två visbybor, som språkade med en annan flottist. Furiren trodde förstås att hans "kompis" förolämpades, varför han delade ut ett par snytingar och slag i ansiktet på visbyborna, den ene av dem fick glasögonen sönderslagna. Inte nog med detta, sedan kastade sig furiren över en annan person bakifrån, och det var då som polisen kom, som med fasta grepp förde furiren till "finkan", som han fick lämna i tid innan båtens avgång.

 
 
 

Regementets dag firad på I 18, flott regi, sol och festivitas.

Gotlänningen 25/8 1952

Det är längesen en så stor samling människor frivilligt trampat omkring på I 18:s övningsområde som i går då Gotlandsinfanteristernas kamratförening höll årsmöte samtidigt med firandet av Regementets dag. Regementschefen överste Folke Haquinius var självskriven värd och kan i dag se tillbaka på ett synnerligen välregisserat arrangemang under en av sommarens soligaste och vackraste söndagar.
Redan tidigt på morgonen var kamratföreningens medlemmar i farten och tävlade på regementets skjutbanor, men först kl. 10 började det egentliga programmet med kamratföreningens årsmöte i Donnerska hagen under ordförandeskap av överste Haquinius. I sitt hälsningsanförande vände han sig särskilt till de representanter från Stockholms, Göteborgs och Ölandskretsarna som infunnit sig och ledde sedan dagens förhandlingar, vars viktigaste fråga utgjordes av de svårigheter, som är förenade med tidningen Gotlandsinfanteristens utgivning. På förslag av major Hans Edgardh, Stockholmskretsen, fick styrelsen årsmötets uppdrag att vidtaga erforderliga dispositioner. Unckr årsmötet överlämnade den gamle veteranen Knut Andersson ånyo en prisgåva från Svenska Metallverken till kamratföreningen. I styrelsen invaldes annonschef en Erik Gadd.
 
Korum och förbimarsch
Efter årsmötet vidtog den mera publika delen av programmet, och ute vid Oscarsstenen stod hela regementet uppställt för fältgudstjänst. Dessförinnan hade kamratföreningen och regementet lämnats av till regementschefen, varefter denne i ett anförande hälsade inbjudna gäster och övriga deltagare med landshövdingeparet Hovgard i spetsen varmt välkomna. Regementspastor Erik Beijer förrättade sedan korum och höll en kort anslående predikan. Med två musikkårer i spetsen och pampig fanvakt formerades sedan kamratföreningen och regementet till förbimarsch, och man kan gott påstå att när det gäller taktfast marsch har de inneliggande gossarna ett och annat att lära av de grånade veteraner som i går sträckte upp sig i kamratföreningens led. Under förbimarschen hade översten två gamla I 27-are vid sin sida, en 80 och en 81 år gammal.
 
Välbesökt lunch
Över 200 personer bänkade sig så i gymnastiksalen som dekorerats med blommor och grönt. Husmor o. hennes hjälpredor presenterade en utmärkt lunch, musikkåren konserterade, och det var hela tiden hög och glad stämning vid alla bord. Vid honnörsbordet såg man särskilt inbjudna representanter för olika myndigheter m. m. med landshövdingen i spetsen. Flera tal hölls, men först efter ett leve för konungen och Kungssången. Bland talarna märktes förstås främst överste Haquinius, som tackade alla dem som hängivet och oförtrutet arbetar för kamratföreningen och uttalade sin särskilda beundran för de gamla kamrater, som börjat sin militärtjänstgöring för 50 år sedan och längre tillbaka och nu var med. Major Hans Edgardh talade som vanligt både lyriskt och klämmigt på de gamla gotlandsinfanteristernas vägnar, och ett par göteborgare, Oscar Andersson och A. Christensson, överlämnacie till regementschefen från resp. Göte borgskretsen och "Gotland 1912" i Göteborg ett par vackra kristallpjäser till hederspriser. De två som lyckats bäst i dagens skjutning, John Örve och Peder Nordahl, resp. ag och ksp, fick mottaga vackra priser med ty åtföljande applåder.
Till sist uttryckte landshövdingen de närvarandes tack till regementet och framhöll att fred, samarbete och samförstånd är nödvändiga förutsättningar för framåtskridande. Han lyckönskade också regementet och kamratföreningen till fortsatta framgångar i deras betydelsefulla uppgifter.
 
Stridsskjutning och idrott
Slag i slag fortsatte programmet på eftermiddagen och höjdpunkten var den stridsskjutning som följde efter lunch. På »krigsskådeplatsen» på norra hällarna fick alla gamla infanterister och övriga civila en både syn och hörbar lektion av övningsledaren kapten Stig Runeborg i det moderna kriget oph kanske en liten aning om vad man får för skattepengarna till försvaret. Några omdömen om skjutningen skall inte fällas här, men kan ju bara konstatera vilken oerhörd insats av artilleri och andra understödsvapen det numera krävs för att en enda skyttepluton skall nå sitt anfallsmål.
En hel serie militära idrotter fick åskådarna därefter titta på, det var stjärnstafett, stridsgymnastik o hinderlöpning och allt genomfördes med perfekt militär organisation. Höjdpunkten på tävlingarna blev dragkampen mellan 1:a och 2:a bataljonen som förresten var jämnstarka.
Under resten av eftermiddagen och kvällen blev det tillfälle för allmänheten att titta på regementsmuseet, biblioteket, soldathemmet och de värnpliktigas förläggningar, och till slut tråddes dansen på regementets dansbana. En alltigenom trevlig odh festlig dag var slut, och det är bara att tillägga att det vore önskvärt om fler av de värnpliktigas anhöriga vid kommande tillfällen av detta slag hade möjlighet att närvara.
Deltagarna i årets kamratmöte var överförtjusta över arrangemangen under de två dagarna, man började redan på lördagen, och när det blir "stordurr" om två år, Oscarsstenen kom som bekant till 1854, kan man säkerligen räkna med ännu större anslutning från fastlandet än den här gången. Till dess tycker man ju nog också, att gotlänningarna själva skulle sluta upp mera allmänt i kamratföreningen.

 
 
 

Regementets Dag

Gotlänningen 26/8 1952

 

 

Med pomp och ståt firades, som omtalades i gårdagens tidning, Regementets Dag i söndags. På den högra bilden blåser I 18:s yngste musikant in festligheten, och på bilden under ses en situation från hinderlöpningen på regementets nya hinderbana av internationella femkampsmått.

 

 
 
 

Gotlands artillerikår

Gotlänningen 27/8 1952

Styckjunkare Eklund har beviljats avsked med förtidspension från 1 okt. för att tillträda en arvodesbefattning som kasernunderofficer vid kåren. Kapten S. Karlberg, luftvärnets reserv, har förordnats i arvodesbefattning som kasernbatterichef vid kåren. Kapten Utterling har förordnats i arvodesbefattning som skjutfälts- och kasernunderofficer vid kåren fr.o.m. 1 sept.

 
 
 

Tygstation i SJ:s verkstad

Gotlänningen 29/8 1952

SJ:s nya stora verkstad i Visby kommer säkerligen att få en vidare uppgift, om förslaget om trafiknedläggning går igenom. SJ har tagit upp förhandlingar med andra statliga myndigheter, och det är troligt att tygstationen och SJ kommer att få en hel del att göra med varandra. Verkstaden blir alldeles för stor för att uteslutande betjäna det som blir kvar av Gotlands järnväg, och f ö torde tillkomsten av verkstaden att redan i år medföra ett ytterligare försämrat resultat för SJ på Gotland.

 
 
 

I 18-kadett tvåa i årets examen

Gotlänningen 30/8 1952

Examen har i dagarna ägt rum vid infanteriets kadettskola i Ulriksdal. Primus bland de 132 eleverna blev folkskolläraren Lennart Thulin från Tomelilla och Södra skåningarna I 6, medan kadett N. G. Eriksson, I 18, gick ut som näst bäste man. Eriksson, som fullgjorde sin värnplikt på Gotland i fjol, är sörmlänning och bosatt i Katrineholm.

 
 
 

Luftvärnet slog I 18

Gotlänningen 30/8 1952

Luftvärnet slog I 18 i militär-DM i fotboll med 4-1 i den första matchen i turneringen, vilken spelades på torsdagskvällen. Fyra förband deltar i mästerskapet, förutom de två nämnda A 7 och KA 3.

 
 
 

Tjänstebostäder vid KA 3

Gotlänningen 3/9 1952

För att eliminera den mest kännbara bristen på bostäder vid Gotlands kustartilleriregemente erfordras enligt fortifikationsförvaltningens mening ett 20-tal lägenheter, varav fyra om 3 rum och kök och 16 om 2 rum och kök. Vissa möjligheter finns att inom äldre byggnad i Fårösund inreda 4 å 6 lägenheter. Övriga lägenheter bör inrymmas i nybyggnader av flerfamiljstyp. Kostnaderna för dessa 20 lägenheter har beräknats till 850.000 kr.

 
 
 

Tygverkstad i Visby för 3,3 miljoner

Gotlänningen 3/9 1952

Tygverkstäderna på Gotland är bland de företag för vilka fortifikationsförvaltningen beräknar byggnadskvot bli erforderlig nästa år. Kostnaderna anges enligt prisläget i april i år till 3.3 milj. kr. Vid graderingen av de 20 företag eller grupper av sådana vid armén, vilka avses belasta försvarets byggnadskvoter 1953 och 1954 har tygverkstäderna på Gotland placerats i andra rummet, det är endast arbeten under rubriken smärre nybyggnads- och förändringsarbeten som satts före.

 
 
 

A 7-värnpliktig vägrade tjänstgöra har nu åtalats

Gotlänningen 3/9 1952

Stockholm (TT). En snickare i Sundbyberg, som inkallats till värnplikt vid Gotlands artillerikår, vägrade efter några dagar att tjänstgöra. Han hade inte några religiösa samvetsbetänkligheter, men han var emot allt tvång. Han menade att det militära var "fanstyg" och "rena snurren" och ville inte vara med om förberedelse för krig. När han fick order att stå i enskild ställning, svarade han: "Det ger jag också fan i". Till slut måste man skicka hem mannen, som inte heller ville utföra annan, mindre militärt betonad tjänst för kronans räkning. Han har nu åtalats av stadsfiskalen i Sundbyberg.

 
 
 

Gotlands artillerikår

Gotlänningen 3/9 1952

Löjtnant Linden och fänrik Walhagen har beordrats som elever vid artilleriofficersskolan 1952-53.
- Till artilleriets krigsskola vid A 6 (vinterlinjen) har beordrats vpl furir Lindgren samt vpl konstaplarna Olsson, Malmros, Nordlund, Dahlgren, Kristiansson och Thorn.
- Vpl läkarna Christoffersson och Bergstrand tjänstgör under oktober resp. november månad vid A 7.
- Förvaltare Lundgren erövrade vid förbundstävlingarna i skytte Reichenbergs vandringspris gevär för året.

 
 
 

Gotlands artillerikår

Gotlänningen 6/9 1952

Sergeant C: A. Ekelöf utnämnes fr o m 1 okt. till styckjunkare vid kåren. Sergeanten i kårens reserv M. Almlöf förordnas från samma tid till styckjunkare i kårens reserv.
- Till fänrik vid kåren har antagits officersaspirant C. M. Carlsson, som genomgått officerskursen vid KS. Reservofficersaspiranterna P. J. Månsson och B. G. Svensson har antagits som fänrikar i kårens reserv.
- Sergeanterna Wemnell, B. Karlsson och Björnlund har genomgått AUS och placerat sig i ordning 3, 4 och 5 bland samtliga elever vid artilleriavdelningen.
- Vpl furiren Linden har genomgått artilleriets krigsskola, sommarlinjen, och förklarats lämplig som reservofficer.
- Förrådsman Wiström har beordrats till kurs för projektilröjare i Stockholm.
- Regeringen har ställt 330.000 kronor till fortifikationsförvaltningens förfogande för rationaliseringsåtgärder vid värmeanläggningar m. m. vid försvarets etablissement, därav 2.000 kronor till kolupplag vid garage samt betongplatta vid kasern C och sjukhuset vid Gotlands artillerikår.

 
 
 

4 av 19 kvar på lasarettet efter dikeskörning i Tofta

Gotlänningen 8/9 1952

Strax före kl. 24 natten till i dag körde en militärlastbil av vägen i 80 km:s fart vid Lixarve i Tofta och vurpade. I bilens förarhytt åkte förutom föraren två kvinnliga köksbiträden vid förläggningen i Blåhäll, dit också bilen var på väg med ett 20-tal permittenter. Av de nitton som måste föras till lasarettet kvarligger fyra som ådragit sig hjärnskakning medan de övriga överförts till sjukstugan på A 7. Den ena kvinnan, fröken G. Karlsson, Klintehamn, fick ett handledsbrott, medan den andra undkom oskadd. Kvar på lasarettet är föraren, Bengt Törngren, Enskede, samt Bengt Andersson, Kappelshamn, Jan Lennart Strid, Vetlanda, och Bengt Olof Ekman, Stockholm. Olyckan inträffade på en raksträcka och får enligt polisen helt skyllas på den höga hastigheten. Det rådde dimma vid tillfället och vägen är vidare mycket grusig. Föraren kunde inte behärska bilen som rusade över vägkanten på vänstra sidan genom ett stängsel och hamnade sedan den plöjt upp stenbumlingar på 50-100 kg på en stubbåker totalt ramponerad. Förarhytten trycktes bakåt och motorn lossnade bl. a. vid vurpan.Det var ett rent under att ingen dödades. Bortsett från de ovan namngivna undkom de flesta med vad som hittills konstaterats smärre blessyrer, skärsår etc. och fem med blotta förskräckelsen. Flera av passagerarna slungades tiotalet meter bort.

 
 
 

16 skadade till lasarettet i natt, militärbil gjorde dubbelvolt i Tofta

Gotlands Allehanda 8/9 1952

En militärlastbil med 20-talet permittenter på flaket körde strax före midnatt (7/9 1952) till måndagen i rasande fart av vägen 1 km. norr om Tofta kyrka. Bilen var på väg till Blåhäll, och av permittenterna — värnpliktiga från A 7 — måste 15 föras till lasarettet i Visby. I förarhytten satt förutom föraren två kvinnliga köksbiträden vid förläggningen, och en av dem hör till de svårast skadade. För de flesta synes det dock röra sig om smärre blessyrer, och enligt uppgift har inget fall kunnat konstateras där fara för livet föreligger.

Vid samtal med några av de lindrigt skadade, som fördes till lasarettet, framgick att det kan betecknas som ett under att inte en katastrof inträffade. De berättar för Allehanda att de hade en fart av uppskattningsvis 80 km. tim.

 

Bilen hamnade på en åker.

Omedelbart sedan man lämnat den asfalterade vägsträckan bakom sig och kommit in på den smalare grusvägen synes föraren ha mist herraväldet över bilen och kört ner för vägkanten ut för en åker, där bilen hamnade fullständigt sönderslagen efter två volter. Det hela gick så fort att vi inte hann fatta någonting förrän vi låg i en enda röra, berättar de. Flera kastades iväg ett 10-tal meter.

 

De flesta fick skärsår.

I en annan permittentbil, som kom efter, i ambulans från Visby och i privatbilar fördes de skadade in till lasarettet i Visby. En som fått huvudet skadat opererades först, och i övrigt togs de genast om hand och blev omsedda så fort sig göra lät. De flesta hade fått skärsår förutom olika skador på armar och ben och i ryggen. Någon närmare upplysning om skadornas art stod inta att få på ett så tidigt stadium. Man upplyser emellertid att inga falla ger anledning till farhågor kunnat konstateras.

 

Likt ett slagfält . . .

Bilen blev vid vurpan fullständigt sönderslagen. Förarhytten var delvis bortsliten, delvis hoptryckt, och motorn hade ryckts bort. Det var kort sagt, bara en skrothög av fordonet efter volterna. Ur spillrorna drog man skyndsamt fram föraren och de två kvinnliga ekonomibiträdena, av vilka den ena var så gott som oskadd, medan passagerarna som suttit på flaket låg utspridda på fältet, en del oförmögna att röra sig. Platsen liknade, beräätar ett ögonvittne, närmast ett slagfält.

 

Ett underverk att alla klarade livet.

Genom att permittenterna satt på det öppna flaket utan någon pressening spänd över sig undgicks med säkerhet att olyckan fått vida allvarligare följder. När bilen i den våldsamma farten slog runt slungades passagerarna av åt alla håll och av allt att döma kom ingen i kläm under. Frånsett detta framstår det som fullkomligt ofattbart att alla de 20 klarade sig undan med livet.

Polisutredning om olyckan sattes genast igång, men då även föraren — också en värnpliktig — befinner sig bland de skadade på lasarettet, kunde självfallet inga förhör hållas på natten. 

 
 
 

Orsaken till Toftaolyckan

Gotlänningen 9/9 1952

Orsaken till Toftaolyckan anses klar: för hög fart. En närmare utredning som i går gjordes på platsen för Toftaolyckan då en militärbil med 24 permittenter körde av vägen har gett vid handen att bilen till följd av den höga farten gått med alla fyra hjulen till vänster om körbanan hela 67 m innan den slutligen brakade in i ett stenröse varefter den slog runt. Föraren av olycksbilen torde ha åtal att vänta för ovarsamhet i trafiken.

 

 

Svårt ramponerad hamnade olycksbilen inne på en stubbåker, hytten var tryckt bakåt och motorn hade lossnat vid krocken med stenarna.

Den breda asfaltvägen ut mot Toftagränsen har tydligen lockat bilföraren att friska på - möjligen har man också haft bråttom att hinna till Blåhäll före kl. 24. Polisen har ännu inte kunnat höra föraren som kvarligger på lasarettet och har följaktligen inte heller fått klarhet i om föraren ej observerat det varningstecken om smalnande väg som finns uppsatt strax innan asfaltsvälten övergår till vanlig landsväg eller om han helt enkelt nonchalerat varningen. Allt tyder på att han fortsatt i samma fart sedan han lämnat asfaltvägen och sedan tappat kontrollen över vagnen som hela 67 m gått utanför körbanan på vänstra sidan - bilar som kommer norrifrån har en viss benägenhet att dra sig över till vänster på detta ställe av vägen som efter en mindre backe går i en svag kurva. Det hela hade kanske avlöpt lyckligt om inte ett stenröse kommit i bilens väg. Bilen rusade rakt på detta och troligen har den rest sig med flaket i luften, varvid en del av passagerarna slungades av. Efter den våldsamma smällen ändrade bilen riktning och, gick upp med högra framhjulet på vägslänten så långt att den till slut slog runt. Att därvid ingen av de åkande kom i kläm får anses som rena miraklet. Bilen stannade slutligen på en stubbåker på rätt köl. Utredningen om olyckan kommer nu att fortsätta med förhör med passagerarna och föraren. Så värst omfattande torde denna inte bli - orsaken till olyckan anses fullt klar - för hög hastighet.

 
 
 

Utredning om Toftaolyckan

Gotlands Allehanda 9/9 1952

Stenar i diket orsak till att lastbilen slog runt

Om militärlastbilen med de 24 permittenterna hade kört av vägen bara 10 meter längre söderut skulle någon olyckshändelse kanske aldrig inträffat. Det var nämligen ett stenröse vid vägslänten som blev det egentliga upphovet till att bilen slog runt med sina många passagerare på flaket, framkommer det bl. a. av den utredning som polisen gjort på platsen. Vidare är det konstaterat att fordonet vid tillfället gjorde bara en volt för att sedan hamna stående på alla fyra hjulen.

Varningstecken finns uppsatta där asfalten slutar och vägen blir smalare, men föraren syns inte ha fäst sig närmare vid dessa omständigheter utan fortsatt med samma höga fart. Halvannat hundratal meter in på grusvägen gick vänsterframhjul över vägkanten, och kort därefter körde hela vagnen av vägen. Färden fortsatte ett 70-tal meter framåt — hela tiden var alla hjulen vid sidan om vägbanan — och av utredningen framgår att bilen troligen skulle hållit sig på rätt köl, om inte några stora stenar kommit i vägen. Tydliga märken på fordonets underrede visat att kollisionen med stenröset varit mycket kraftig. Därvid ändrades kursen — förmodligen utan förarens medverkan — så att bilen åter styrde upp mot vägkanten, och det var när höger framhjul kom upp på slänten som volten skedde. Efter att ha kastats runt ett varv stannade den upprätt igen.

Huruvida de, som satt på flaket kastades av vid själva kullkörningen eller redan dessförinnan är inte klarlagt. Förhör kommer så småningom att i samverkan med polisen och A 7 hållas med de medagerande.

 

Fyra alltjämt på lasarettet efter olyckan

Flertalet av dem som skadades vid söndagskvällens (7/9 1952) bilolycka norr om Tofta kyrka fick på måndagen lämna lasarettet.

Kvar på lasarettet är föraren, Bengt Törngren, Enskede, samt Bengt Andersson, Kappelshamn, Jan Lennart Strid, Vetlanda och Bengt Olof Ekman, Stockholm.

Det köksbiträde som fick handledsbrott, fröken G. Karlsson, Klintehamn, vårdas privat, medan 14 värnpliktiga som ådragit sig endast smärre blessyrer överfördes till A 7:s sjukhus. De fyra värnpliktiga som fått stanna på lasarettet har samtliga ådragit sig hjärnskakningar.

 
 
 

Rikshemvärnschefen besöker Gotland

Gotlänningen 11/9 1952

Rikshemvärnschefen överste Gunnar Brink, åtföljd av stabschefen major K. G. Brandberg, inspekterar hemvärnet på Gotland 15/9-17/9, varvid lokala konferenser kommer att hållas på ett flertal platser för att sammanträffa med hemvärns(driftvärns-) personalen, representanter för frivilliga försvarsorganisationer, kommunala myndigheter, civilförsvaret m. fl.
Prisskjutning med hemvärnet och befälsutbildningsförbundet äger rum på nedanstående banor och tider: 13/9 Visby I 18:s A- (gevär) B- (kg) E-banan (kpist).
14/9 Fårösund KA 3:s bana, Tingstäde skyttegilles bana, Roma skyttegilles bana, Östergarns skyttegilles bana, Hemse skyttegilles bana och Öja skyttegilles bana.
Anmälan kl. 8-11.
Ammunition (trubb) tillhandahål les på skjutplatsen. Erövrade utmärkelsetecken tilhandahålles omedelbart efter skjutningen.

 
 
 

Till flaggunderofficerare vid kustartilleriet

Gotlänningen 11/9 1952

Till flaggunderofficerare vid kustartilleriet har " utnämnts uoff. av 2:a graden S. O. Bennesjö, K. G. Wienebrandt, J. A. V. Jernhall, B. A. S. Gottberg, H. F. E. Wallin, G. V. Olsson, A. U. Bergdahl, G. B. Ekelund och A. K. J. Berglund, -samtliga tjänstgörande vid KA 3. Till flaggunderofficerare i marinen har utnämnts uoff av 2:a graden K. G. L. Liljeqvist och F. O. Larsson.

 
 
 

Gotlands artillerikår

Gotlänningen 13/9 1952

Löjtnant Anshelm har beordrats som övrigt befäl vid central befälsskola vid A 9 fr. o. m. den 6 okt.

 
 
 

A 7-lag segrade i patrulltävlan

Gotlänningen 17/9 1952

VII militärområdets MID har haft patrulltävlan till fots och segrare i år blev ett lag från A 7 bestående av överfurir Strandberg, furir Andersson, 59 Lindahl och 73 Karlsson. I tävlingen en ingår följande grenar: Orientering, fältskjutning, hinderlöpning och handgranatkastning.

RESULTAT:1) Öfu Strandberg, fu Andersson, 59 Lindahl, 73 Karlsson, A 7, 250.45; 2) S 153 Pettersson, 1828 Emanuelsson, 69 Nilsson, 1079 Magnusson, 1 18, 259.2; 3) S. Wemnell, Holmqvist, 64 Andersson, 12 Andersson, A 7, 269.8; 4) L. Nelsson, 357 Svensson, 3361 Lindgren, 1949 Bolmgren, I 18, 279.4; 5) Öfu Persson, 362 Johansson, 1232 Schweits, 111 Ringbom, KA 3, 280.15; 6) Öfu Fernestam, fu Larsson, SvåYd, 77 Berg, A7, 281.55; 7) K. Dailn, 1833 Spjuth, 1531 Hansson, 264 Larsson, 1 18 287.0; 8) K. Palmgren, 2559 Friberg, 2533 Karlsson, 1757 Björklund, 1 18, 290.0; 9) . Fohlin, fu Klang, 6 Andersson, 324 Uddin, P 1 G, 294.75; 10) Öfu Magnusson, 212 Lindell, 160 Bolin, 2164 Andersson, 1 18 297.45.

 
 
 

Kustartilleriet

Gotlänningen 18/9 1952

Till löjtnant vid kustartilleriet från 1 oktober har utnämnts fänrik S. H. Chr. Svensson, KA 3.

 
 
 

Civilförsvarsövningar

Gotlänningen 19/9 1952

Civilförsvarsövningar på Östra Vi kommer att äga rum söndagarna 21 och 28 sept. mellan kl. 8 och 11, varvid signalerna "flyglarm" och "faran över" lokalt kommer att utlösas.

 
 
 

Tandpoliklinik i Fårösund

Gotlänningen 22/9 1952

Fortifikationsförvaltningen har begärt 60.000 kr för att i Gotlands kustartillerikårs förutvarande sjukstuga inreda en för försvaret och Gotlands läns landsting gemensam tandpoliklinik. Samtidigt begärs byggtillstånd. I ett mellan fortifikationsförvaltningen och landstinget träffat preliminärt hyreskontrakt anges att landstinget för fem år hyr lokalerna, avsedda att gemensamt med kronan disponeras för tandvårdsändamål, mot en årlig ersättning av 2.000 kr. En lokal skall landstinget dock disponera ensamt.

 
 
 

Fårösundsfurir spårlöst försvunnen efter lång isolering på Skarvgrund

Gotlands Folkblad 23, 24/9 1952. Gotlänningen 23/9 1952

Tragiskt slut på fiskefärd:

Uppkrupen på ett 100 meter långt skär, Skarvgrund i Fårösunds södra gatt, och 25 sekundmeter storm utan minsta vindskydd, satt på måndagskvällen en amatörfiskare från Fårösund, 25-årige musikfuriren vid KA 3 Bo Andersson. Försök att med raketer skjuta en lina över till skäret för att få över förnödenheter misslyckades. Vid 5-tiden i dag på morgonen lyckades livräddningsbåten från Skärsände ta sig in till skäret. Detta var emellertid tomt, och det enda man fann var ett par handskar, som låg i ett ståvärn, som användes vis sjöfågeljakt. Efterforskningarna fortsätter nu med hjälp av ett Catalina-plan och vedettbåten Granat från KA 3.

 

Livräddningsbåten vid Skärsände

 

Spaningarna koncentreras till ett område väster om en linje från Fårö ostspets söderut och norr om en linje österut från Östergarn. Det kan nämligen tänkas att Andersson under natten sökt ta sig över på en livräddningsflotte, som ett av spaningsfartygen förlorade under natten, och på flotten drivit ut till havs. Vid tiden för tidningens pressläggning hade dock inga spår inrapporterats.

Man kan dock inte utesluta tanken att Andersson efter de fruktansvärda timmarna i stormen och kylan på det ensamma skäret, som ligger mitt i södra farleden, blivit så apatisk att han utan att närmare tänka sig för gått i sjön för att söka ta sig i land på Bungestranden.. Dit är det emellertid 400-500 meter och i den kraftiga sjöhävningen har han inte haft någon möjlighet att ta sig i land med livet i behåll.

Det var vid 12-tiden på måndagen (22/9 1952) som Andersson i en mindre roddbåt en s. k. gotlandssnipa, som är avsedd för 2-3 personer, gick ut för att pröva lyckan med ett nytt spinnspö. Han överraskades av en nordvästlig storm och måste rädda sig i land på Skarvgrund. Sedan ett par fiskar och f. d. lotsförmannen J. F. Söderberg vid 17-tiden observerat Anderssons situation och larmat KA 3 organiserades en räddningspatrull under ledning av stabsingenjör Lindblom.

KA 3:s ”Örnen” och en dansk trålare R 17 ”Tryg” med förstärkt besättning gick ut till skäret för att söka rädda den nödställde. Stormen tilltog dock ständigt och det visade sig omöjligt att få kontakt med Andersson på grund av brottsjöarna kring grundet. Från trålaren Trygs gjordes flera landningsförsök från läsidan av grundet och vid ett tillfälle var man nära att lyckas. Man hade kommit 50 meter ifrån grundet då man tvingades vända på grund av bränningar. Försök att med raketer skjuta över en lina till skäret för att få över mat och torra kläder lyckades ej. Vid midnatt hade man skjutit slut på raketerna. Andersson, som säkerligen blivit genomblöt redan under fisket och sedan frusit fruktansvärt i den kalla blåsten, synes då springa runt för att hålla sig varm. Förutom kapten Bo Varenius som leder räddningsarbetet som leder räddningsarbetet deltog även den nödställdes svärfader tulluppsyningsman Nordin från Fårösund.

Undsättningsarbetet avbröts vid midnatt och fartygen återvände till Fårösund. En patrull sattes emellertid ut på närmaste strand och skickade strålkastarljus ut mot Skarvgrund för att den nödställde inte skulle känna sig helt övergiven.

Tidigt i morse gick livräddningsbåten från Skärsände, som legat på varvet i Fårösund, ut till grundet. Även Bungeör-lotsarna gick ut med sin båt. Stormen hade nu bedarrat till cirka 10 meter i sekunden.

På skäret fann man som nämnts ett par handskar i det öppna ståvärnet och vidare påträffade man en roddbåt med årorna prydligt liggande inunder, vilken dock inte anses ha varit den som Andersson använt.

Den torde istället ha tillhört något fiskelag som varit i land på skäret och sedan lämnat båten kvar. I Fårösund bedrivs nämligen ett visst slags fiske varvid två båtar användes.

 
 
 

KA  3-furiren alltjämt borta

Gotlands Folkblad 23/9 1952. Gotlänningen 24/9 1952

Bo Andersson

 

Musikfuriren vid KA 3 Bo Andersson är alltjämt spårlöst försvunnen. Även i dag har man haft draggningar i gång kring Skarvgrundet men utan resultat. Spaningsarbetet fortsätter emellertid.

Andersson anställdes som 17-åring vid KA 3 den 1 augusti 1945 och har där på senare år svarat för bl. a. esskornettstämman. Hans närmaste anhöriga är makan Gunvor, samt barnen Kristina fem år och Birgitta två år samt moder i Stockholm.

Samtidigt som spaningsstyrkorna på måndagseftermiddagen (22/ 9 1952) för första gången försökte nå furir Andersson befann sig fru Andersson i Visby för att provsjunga för radiotjänst. Hennes program som inleddes med folkvisan ”Tänker du att jag förlorader är” ansågs så acceptabel att det var meningen att delar därav skulle spelas in på tisdagen. Av naturliga skäl blev det nu ingenting av med inspelningen, inte heller med en inspelning som några musiker från KA 3 med musikflaggjunkare Leon Liljeqvist i spetsen planerade göra.

 
 
 

FÅRÖSUNDSTRAGEDIN

Gotlands Folkblad 24/9 1952

 

Hemma hos mormor Signe Nordin på Strandvägen i Fårösund vistas musikfurir Bo Anderssons båda döttrar, som leker i trädgården helt oskyldigt, utan att förstå tragiken under stormnatten ute på skäret.

Nedre (högra) bilden från vänster Christina fem år och till höger Elisabeth fem år.

Övre (vänstra) bilden togs för fyra år sedan och visar den nu så tragiskt bortgångne musikfuriren Bo Andersson och hans maka Gunvor tillsammans med dottern Christina.

  

Femåriga Christina förstod att något hänt med pappa

Sorgebudet till fru Gunvor Andersson kom till henne, då hon var i Visby och skulle provsjunga för radiotjänst. Fru Andersson begav sig skyndsamt hem till Fårösund och till sina två små barn 2-åriga Elisabeth och 5-åriga Christina.

Det var en hemsk natt för fru Gunvor, som vistades hos sina föräldrar tullöveruppsyningsmannen Erik Nordin och hans maka Signe. När budet kom på morgonen att maken inte fanns på skäret bröt hon samman och var så gott som hela dagen sängliggande. Hon har nyligen tillfrisknat från en långvarig sjukdom och anses klen.

Av barnen var det just bara femåriga Christina, som förstod att något hade hänt och ett par förgråtna ögon skvallrade om många tårar. Den minsta, tvååriga Elisabeth lekte som ingenting hade hänt i mormors trädgård och tittade storögt på kameran. Hon kunde inte alls förstå allt ståhej.

Musikfurir Andersson anställdes vid KA 3 musikkår den 1 augusti 1945 som musikelev och han får de allra bästa vitsord av både över- och underordnade. Förstämningen är stor i Fårösund över den så tragiskt bortgångne.

 
 
 

Allt hopp anses nu ute...

Gotlänningen 25/9 1952

Allt hopp anses nu ute att musikfuriren vid KA 3 Bo Andersson, som på tisdagsmorgonen försvann från Skarvgrundet i Fårösunds södra gatt, ännu är i livet. Draggningarna som pågått hela dagen i går gav heller inte något resultat. Andersson har troligen då han sökt ta sig över till en säkrare plats dragits ned i djupet av brottsjöarna.

Den saknade räddningsflotten kom i går till rätta. Den hittades av fiskebröderna Arweson, Gothem, ca 5 distansminuter (9,26 km) öster om Östergarnsholm. Av allt att döma hade flotten inte använts.

 
 
 

Militärbefälhavaren tackar det danska räddningsmanskapet

Gotlands Allehanda 26/9 1952

Militärbefälhavaren har till befälhavarna på de båda danska fiskekuttrar som deltog i räddningsarbetet vid Skarfgrund sänt i en tackskrivelse med omnämnande av besättningarnas gosa insatser.

Skrivelsen är ställd till befälhavaren på kuttern R 17 Tryg Waldemar Kjæller och befälhavaren på kuttern R 68 Harmoni Bay Mogensen, båda från Tejn på Bornholm, och har följande lydelse: Ni och Eder besättning har den 22−23 september under storm och med fara för båt och besättning deltagit i försöken att rädda furiren vid Kungl. Gotlands kustartillerikår, Andersson, som den 22 september kommit iland på Skrafgrund i Fårösunds södra inlopp och senare försvunnit under det att undsättningsarbete pågick. Chefen för Gotlands marindistrikt anser att Edert deltagande i undsättningsförsöken varit synnerligen värdefullt och att Ni och Eder besättning därunder visat djärvhet, god sjömansanda och sjömanskap och vill härmed framföra sitt tack för den värdefulla hjälpen.

Visby som ovan

Ivar Backlund

Marindistriktchef

S. Ljungberg

 
 
 

Fälttjänstövning

Gotlänningen 26/9 1952

Fälttjänstövning, avsedd att ge prov på krigsdugligheten hos det förband som sedan 2 september till 2 oktober fullgör en repetitionsövning vid KA 3, pågår sedan torsdagsmiddagen i Fårösund.
Övningen är en s. k. krigsförbandsvis övning men blott med deltagare från kustartilleriet. Slutklämmen kommer tidigt i morgon bittida, då ett kompani, som representerar fallskärmstrupper, efter en luftlandsättning går till anfall mot ett av kustartilleriets batterier. Samtidigt gör man ett invasionsförsök med hjälp av fartyg. KA-chefen, överste Nils Haglund, leder övningen.

 
 
 

Värnpliktiga vådaskjutna av träplugg i Fårösund

Gotlands Folkblad 26/9 1952. Gotlänningen 26/9 1952

Två fall av vådaskjutning har förekommit i början av veckan på KA 3. Det ena fallet var under en nattövning och det andra fallet gick ett skott av från en kulspruta. Skadorna är inte av allvarligare art i något fall.

Vådaskottet under nattövningen träffade en värnpliktig som var på framryckning mot en bevakningsstyrka, under skottlossning, på ganska nära håll träffades han i ryggslutet av ett löst skott från ett gevär. Han fördes till KA 3 sjukhus, där han fick kvarstanna.

I det andra fallet hade man efter avslutad skjutning med en kulspruta glömt att plundra denna. Dagen efter skulle man använda kulsprutan igen, och när den skulle lyftas upp på en bil gick ett löst skott av och träffade en värnpliktig i ena knäet. Även han fördes till KA 3 sjukhus, men beräknas bli fullt återställd till utryckningsdagen 2 oktober.

 
 
 

Förhandsvisa kustartillerister fick god övning i närförsvar

Gotlänningen 27/9 1952

- Från vår utsände medarbetare -

Någonstans på norra Gotland, lördag morgon. Sedan i måndags har fälttjänstövningar med kustartilleriet på Gotland ägt rum — det var den sista duvningen som både årets kontingent värnpliktiga och de krigsförbandsvisa som den senaste månaden varit inkallade till KA 3 fick undergå innan de i början på oktober rycker ut igen. Ledare för övningarna var KA 3-chefen själv, överste Sven Haglund.
En ytterst viktig sak inom kustartilleriet är närförsvaret, försvaret av batteriplatserna alltså, och det är det man koncentrerat övningarna på. En A-styrka d. v. s. egna trupper, och en B-styrka — den lede fienden — har varit flitigt i farten den gångna veckan. För att få övningarna så allsidiga som möjligt så har mannarna fått känna på både att vara »egen» och fiende. Någon sinekur för övningsdeltagarna har det givetvis inte varit, all förlorad sömn får de väl ta igen nu när »kriget» är slut. Ett kompani har förresten ända sedan i onsdags lekt fribytare i skogarna, levt på reservproviant och sovit snart sagt när, var och hur som helst. Kompaniet förutsattes vara en luftlandsatt fiende och led från början svåra förluster genom hemvärnets insatser — hemvärnsmänned lyckades göra ett perfekt eldöverfall och uppehålla kompaniet en god stund — till stor glädje för de »våra» i linjerna som fick tid på sig att vässa klorna.

 
Vid 4-tiden i morse började det dra ihop sig till ett avgörande. Vid det batteri där vi hälsade på utvecklades med ens en livlig verksamhet. Rapport på rapport kom in från spaningspatruller etc. till batterichefen. Det var tydligt att fienden hade något särskilt i kikaren. En halvtimme senare brakade det löst, fienden kom alldeles inpå batteriet men hejdades effektivt av granatkastareld och annan tung eld. Men därmed var faran inte avvärjd — fienden förfogade över eldledare som i sin tur stod i förbindelse med en kryssare ute till havs och så fick batteriet eld på sig från den samtidigt som också fientligt flyg uppenbarade sig över slagfältet. Nya närstrider blossade upp.
 
Att i ett sådant läge vara batterichef kräver sin man, kallt och säkert måste han beräkna sina chanser — »vår» chef klarade av allt att döma sin uppgift — det gick inte många sekunder innan de egna pjäserna spydde ut sina granater mot målet ute på havet. Mannarna ute i värnen gjorde sitt i infernot och fienden som tidigare starkt decimerats lyckades inte i sitt illvilliga uppsåt. Man vände i stället sina blickar mot stranden, mot vilken nu kamrater till honom stävade in i små landstigningsbåtar. Häftiga strider utkämpades, de »våra» var beredda, och mötte framgångsrikt anfallsvågorna — åtminstone höll de ännu stånd när »eld upphör» blåstes. Så man får väl hoppas att "det gått vägen".
Crick

 
 
 

Visby hemvärn

Gotlänningen 27/9 1952

Torsdagen den 2 oktober samling i Hemvärnsgården kl. 19 då hemvärnsofficeren kommer att hålla genomgång av höstens övningsprogram. Dessutom visas film. Då höstens övningar nu skall börja, är det av största vikt, att samtliga hemvärnsmän, som ej har förhinder, infinner sig och i synnerhet de, som nyligen inträtt i hemvärnet.

 
 
 

Gotlänning etta vid Ka krigsskola

Gotlands Folkblad 1/10 1952

 

  

Exakt på dagen nio år efter det han ryckt in vid kustartilleriet utgick på tisdagen (30/9 1952) gotlänningen och långvägaren Sture Holmberg som etta på kustartilleriets officerslinje vid sjökrigsskolan i Näsby. Primus bland de nya sjöofficerarna var Rolf Nilsson, Vettershaga, och bland reservofficerarna – alla med sjökaptensexamen bakom sig – Sven Orsvärn, Blidö. Bäst av marinintendenterna var H. G. Thygesen, Solna, som också gått den l¨nga vägen. Ur marinchefens, amiral Strömbäck, hand fick de nyblivna officerarna vid en traditionsenlig ceremoni motta sina betyg och premier. På bilden ses de nyutexaminerade kadetterna Rolf Nilsson, t. v., Sven Orsvärn. Tilläggas kan att Sture Holmberg innan han gick till marinen var lantarbetare och järnvägare.

 

 
 

Militärtransporter flygvägen

Gotlänningen 3/10 1952

Två Junkerplan tillhörande Ahrenbergflyg och en Avro 19 från Airtaco hjälptes i går åt att frakta hem fastlänningar som varit i militärtjänst dels i Fårösund, dels i Visby.
Efter att ha flugit till Norrköping med passagerare från Bungefältet återvände de till Visby, varifrån man sedan gjorde flera turer fram och åter till Norrköping och Stockholm. Trafiken avbröts vid 23-tiden då sista flygplanet lyfte från flygplatsen i Visby.

 

 
 

Tandpolikliniklokalerna i Fårösund

Gotlänningen 3/10 1952

Fortifikationsförvaltningen har till sitt förfogande fått de begärda 60.000 kronorna för att i Gotlands kustartillerikårs förutvarande sjukstuga inreda en för försvaret och Gotlands läns landsting gemensam tandpoliklinik. Samtidigt har meddelats byggtillstånd. Det är meningen att landstinget också skall hyra in sig i dessa lokaler, som sålunda skall begagnas gemensamt med kronan, mot en årlig ersättning av 2.000 kronor.

 

 
 

Gotlands artillerikår

Gotlänningen 4/10 1952

MB har i enlighet med k. mats beslut förordnat styckjunkare Ahlqvist som kasernunderofficer vid kåren fr.o.m. den 1 okt. Styckjunkare Eklund som beviljades avsked med förtidspension, han hade sökt och även erhållit ovannämnda befattning, har placerats i en vakant beställning.

 

 
 

Gotlands infanteriregemente

Gotlänningen 4/10 1952

I furirskolan vid I 11 deltar från regementet korpralerna Hoas och Hedman. Korpralskolan vid I 18 förlägges till 3 komp. med kapten Ljunggren som skolchef. Till samma kompani förlägges furirskolan för musikpersonal vid I 18.

 

 
 

Fyra "ettor" på Sjökrigsskolan

Gotlänningen 4/10 1952

 

Det var examen i Sjökrigsskolan i Näsby park. Kurserna har varit fyra, och på bilden ses kursernas "ettor". Fr. v. reservkadett S. I. Osvärn, Blidö, marinintendentskadett H. G. Thygesen, Solna, kustartillerikadett S. F. T. Holmberg, Fidenäs,och sjökadett R. E. Nilsson, Vettershaga.

 

 
 

Kvinnomöten kring försvarsfrågorna

Gotlänningen 6/10 1952

Den i våras bildade kommittén för kvinnornas engagerande i frivilligt försvarsarbete kommer under den närmaste tiden att anordna en serie sammankomster över hela länet. Mötena anordnas i samkvämsform och alla kvinnor över 16 år inbjudas. Landshövdingskan Hedvig Hovgard kommer att i ett anförande ge en orientering om var kvinnor kan göra sin insats. Det blir också tillfälle till diskussion och framställande av frågor. Kaffe serveras i regel av någon lokal sammanslutning. Vidare visas film i anslutning till ämnet samt någon underhållningsfilm.
Början sker på Fårö om söndag i Hemvärnsgården. Därefter blir det Klintehamns tur tisd. d. 14 okt. Den 16 okt. blir det möte på eftermiddagen i IOGT-lokalen i Lärbro för Lärbro och Hellvi socknar samt på kvällen på Fritidshemmet i Fårösund. Det är kommitténs förhoppning att kvinnorna runt bm i länet skall sluta upp kring denna viktiga sak.

 

 
 

Gotlands kustartillerikår

Gotlänningen 6/10 1952

Furiren vid ekonomiavdelningen Karl Johansson har tilldelats en av Kvinnoförbundet för Sveriges sjöförsvar i Stockholm skänkt silverbägare för nit och duglighet i tjänsten.
Furir Nils-Einar Åhlander har konstituerats till överfurir vid signal och minavdelningen fr.o.m. den 15 sept. 1952.
Fr.o.m. den 1 okt. 1952 befordras till furirer korpralerna 388-4-48/ 3 Johansson, 400-4-48/14 Lagvik.
Fr.o.m. den 1 okt. 1952 har antagits till musikfurir f. musikfuriren vid F 13 Klaes Gunnar Hernell samt till musikelev ynglingen Jan Erik Lennart Persson.

 

 
 

Visby hemvärn

Gotlänningen 7/10 1952

Höstens övningar börja i morgon torsdag, då hemvärnsmännen samlas i Hemvärnsgården kl. 19. Den första lektionen omfattar vapenkunskap i gevär, kulsprutepistol, kg och handgranat.

 

 
 

Visby flygfält utvidgas

Gotlänningen 7/10 1952

Luftfartsstyrelsen har meddelat chefen för flygstaben att inom styrelsen f. n. utredes frågan om en utvidgning av Visby flygplats, som härvid i ett första skede förutsättes få en rullbana om cirka 1.400 meters längd. Det planerade rullbaneområdet, som bl.a. ur flygbolagens synpunkt framstår som synnerligen aktuellt och önskvärt, syns emellertid från luftfartsstyrelsens sida svårligen kunna motiveras i dagens ekonomiska läge. Någon tidpunkt för arbetenas igångsättande kan därför icke anges.

 

 
 

Gotlands artillerikår

Gotlänningen 8/10 1952

I en kaptenskurs under tiden den 26/10-26/11 deltar tre löjtnanter ur A 6 och fyra ur A 9. Kurschef blir kapten Markstedt. Under november kommer en marinkurs att förläggas till A 7.

 

 
 

Knut Stålhandske död

Gotlänningen 8/10 1952

I en ålder av 80 år avled i går major Knut Gustaf Stålhandske, Stockholm. Han var född i Ludgo i Södermanland samt avlade studentexamen i Visby 1891. Två år senare blev han underlöjtnant vid Gotlands infanteriregemente samt kom sedan till Göta infanteriregemente och därefter till Svea trängbataljon. Åren 1898-1900 tjänstgjorde han i Kongostatens armé. 1904-05 genomgick han artilleri- och ingenjörshögskolan samt blev kapten vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente 1905. År 1916 begärde han avsked ur svensk tjänst och gick i tysk krigstjänst, blev kapten i tyska fotartilleriet 1916, var först vid ostfronten men begärde transport till västfronten o. deltog i striderna vid bl. a. Arras o. Lens. År 1917 blev han major och förde en mörsarebataljon, blev sedan chef för 20:e (Lauenburgska) fotartilleriregementet 1918. Han fick av kejsar Wilhelm tyskt adelskap, blev riddare av Järnkorset, Johanniterorden m. fl. År 1923 återinträdde han vid Bodens artilleriregemente som kapten i reserven. Han hade varit bosatt bl. a. i Berlin och i Finland samt i Visby och kom så småningom till Stockholm, där han några år var verksam i generalstabens krigshistoriska avdelning. Närmast sörjes han av maka Edith, född von Bälow, dottern i första giftet, Eilsabeth, maka till direktör Sven Sjölander, Saltsjöbaden, samt barnen i sista äktenskapet, Karl-Gustaf, läroverksadjunkt, Nynäshamn, och Birgitta, assistent vid Stockholms arbetsförmedling, gift med civilingenjör Thor Lundqvist, Sundbyberg, två bröder, sjökapten Carl Stålhandske, Visby, o. överstelöjtnant Otto Stålhandske, Strängnäs, en syster, fröken Laura Stålhandske, Västerhejde, samt barnbarn.

 

 
 

Reservunderofficersföreningen Gutarna

Gotlänningen 21/10 1952

Reservunderofficersföreningen Gutarna höll trots det dåliga söndagsvädret en tävling på kulsprutepistol på Hällarna. Tävlingen gick med två serier på femringad precisionstavla och två figurserier samt gällde dels rikstävling mellan föreningarna, dels klubbmästerskap. De individuellt bästa blev: 1) Sigurd Karlsson, Visby, 210 p., 2) Hugo Endre, Barlingbo, 191, 3) Reinhold Liljeborg, Visby, 183, och 4) John Örve, Visby, 167, samtliga fanjunkare till graden: Medelpoängen för föreningslaget bästa blev 187,8.I pistolskytte inom föreningen har A. Forsells vandringspris erövrats av Nils Sundberg, 2) Sigurd Karlsson, 3) R. Liljeborg, 4) J. Örve, 5) Helge Nyberg.

 

 
 

En olyckshändelse

Gotlänningen 22/10 1952

En olyckshändelse inträffade i går under övningar på Tofta skjutfält. En I 18-värnpliktig träffades i vaden av en rikoschetterande kula och måste i ambulans föras till lasarettet. Turligt nog blev det bara ett ofarligt köttsår.

 

 

 

Värnpliktig sårad av kula på Tofta

Gotlands Allehanda 22/10 1952

En kula i vaden fick igår (tis. 21/10 1952) en I 18-värnpliktig genom en olyckshändelse ute vid Tofta. Han fördes till lasarettet, där man emellertid kunde konstatera att det bara var fråga om ett fullkomligt ofarligt köttsår.

Den skadade, som är från fastlandet, ligger kvar på lasarettet för operation idag. Hur olyckan inträffat är ännu inte fullt klarlagt, men möjligen orsakades den av en rikoschett - en kula från en viss skjutstation hamnade på en annan.

 

(Sidansvarigs kommentar: Den 21 oktober 1952 tjänstgjorde kaptenen vid I 18 Per Ansgar Pelling som överledare och säkerhetschef vid en stridsskjutning på Tofta skjutfält. Han skulle före skjutningen rekognoscerat de olika skjutstationerna, vilket han inte gjorde. Till följd av detta hade en skjutstation och dess mål kommit att ligga i en annans skjutområde och kulor från den senare stationen att tränga fram till den förras målområde, varvid värnpliktige Toll skadats.

Pelling hade också låtit lastbilen 39480 som var behäftad med ett flertal fel brukas av 9:e kompaniet den 8/7 1952 till den 5/11 1952.

Löjtnant Bengt Hammarhjelm vid I18 tjänstgjorde den 21 oktober 1952 som underledare och stationschef vid station 1 vid en stridsskjutning på Tofta skjutfält. Han försummade då att före skjutningen kontrollera att station 2 och dess mål varit så belägna att i förhållande till station 1, att risk icke förelegat för olyckshändelse till följd av skjutningen. Till följd av detta har station 2 och dess mål komma att ligga inom station 1:s riskområde och kulor från den senare stationen att tränga fram till den förras målområde, varvid värnpliktige Toll skadats.

Hammarhjelm dömdes jämlikt 25 kap. 4 § strafflagen till disciplinstraff för krigsmän för tjänstefel till disciplinstraff i form av disciplinbot för fyra dagar, varvid för varje dag skall verkställas löneavdrag med fen kronor 45 öre.

Pelling och Hammarhjelm förpliktigades att betala skadestånd med 200:-  och 60:- för målsägandens kostnader, därav 50:- i arvode.

Hammarhjelm som sedermera blev överstelöjtnant blev 1983 tf chef för P 18.)

 
 
 

Moder Svea mönstrar sina unga män

Gotlänningen 24/10 1952

 

 

Konditorieleven Henning Andersson, Visby, får veta vilket vapenslag han skall tillhöra. T. h. ses inskrivningschefen, överstelöjtnant Arweson.

 

Pigg och kry? - Jo. - Inga sjukdomar i familjen? - Nej. - Det är bra, lyft på högra foten! Nehej, det var ingen plattfot ... det blir en bra infanterist det här! Eller artillerist, eller flottist. Plattfoten hör till militärfarsernas förgångna och för den som mönstrar till Moder Svea 1952 som till äventyrs skulle ha en plattfot så gör det ingen skillnad. Den här frågesporten härovan är något som varje mönstrande får vara med om när han kommer in till tjänstgörande läkaren. Denne lyssnar naturligtvis också på lungor och hjärta, kort sagt den mönstrande underkastas en sedvanlig, rutinmässig läkarundersökning. En del av denna skötes av en assistent som väger, mäter och prövar vederbörandes hörsel- och synförmåga. Intelligensen prövas. Läkarundersökningen är "mellaninstansen" i mönstringsschemat. Först får nämligen pojkarna sätta sina hjärnor på prov i testningssalen och där gäller det att på en stipulerad tid få ihop så många poäng som möjligt. Testningsprovet ger ju i någon mån en bild av den mönstrandes intelligensnivå och med ledning av detta kan också herrarna i inskrivningsnämnden bilda sig en uppfattning om den eller den är lämpad för underbefäls- eller underofficersutbildning. På senare tid har man gått in för att redan vid mönstringen ta ut lämpliga till sådan utbildning i stället för att som förut ta ut lämpliga en tid efter det den första tjänstgöringen redan börjat.

 

 

- Jaha, så sträcker vi på oss... Han som får sin längd mätt är Sune Almlöf, Visby, mera kändsom "Kajan".

Infanteriet måste ha huvuddelen. Inskrivningsnämnden är också den sista instansen den mönstrande passerar, här får han ytterligare utveckla sina önskemål om att komma till det eller det vapenslaget, en anteckning därom får han göra redan under testningsprovet. I största möjliga mån tar också nämnden hänsyn till önskemålen men givet är att först och främst måste de behov som är störst tillgodoses, och det är utan undantag infanteriet som måste ha huvuddelen. Ty ännu så länge avgörs krig på terra firma, först och sist av mannen i skytteplutonen.

 

 

Här klappar ett hjärta för Moder Svea... Hur det klappar på Bertil Pettersson, Visby, lyssnar tjänstgörande läkaren, dr Önnerstad från Stockholm, på. Infällt: "Kajan" Almlöf o. Bertil Eriksson kämpar med testningsuppgifterna.

Cricque

 
 
 

Militär hjälp till betfälten

Gotlänningen 28/10 1952

Militär hjälp till betfälten vill RLF. Extraordinara åkgärder motiverade. Militärbefälhavaren, general Ivar Backlund, uppvaktades i dag av en deputation ur RLF:s länsförbunds styrelse som hemställde om att militär måtte friställas för att sättas in i betupptagningsarbete. I uppvaktningen deltog från länsförbundet v. ordf. agronom Harald Danielsson, Fole, och ombudsman Sune Bolin, Visby. Enligt vad vi har försport kommer framställningen att stödjas av RLF:s riksförbund i skrivelse till k. m:t.

 
 
 

N:a Gotlands lottor på möte i Kappelshamn

Gotlänningen 28/10 1952

Norra Gotlands lottakår brukar hålla sina årsmöten på skilda ställen. Denna gång hade Kappelshamnsgruppen haft vänligheten att inbjuda till möte. När lottasången intonerades kunde kårchefen glädja sig åt att ett 50-tal lottar hörsammat inbjudan. Sedan många år tillbaka svarar lottakåren för alla kostnader för transport. Årsmötet fick sin särskilda prägel genom att kårchefen i sitt hälsningsanförande påminde om att världssituationen gör det angeläget för oss som älskar hem och land att även inse den uppgift som kan tänkas oss tilldelas såsom kvinnor. Ordf. hade dessutom förmånen att hälsa två repr. från militärbefälsstaben välkomna: kapten Hermansson och fänrik Press. Årsmötet gästades även av ordf. i Gotlands lottaförbund fru Hildur Löf och av hvchefen Viktor Berglund och löjtnant Håkan v. Schulman. Vid företagna val utsågs som ordf. i kåren fru Anna-Greta Coldemo, Lärbro, vice ordf. fru Alice Bergqvist, Rute.
Årsmötet gick i omvalets tecken, såtillvida att till sekr. omvaldes fru Anna Smedberg, Lärbro, och till kassör fru Märta Johansson, Lärbro. Avgående kassören lärarinnan Ragnhild Nilsson avtackades för 4-årig tjänstetid med blommor och presentkort. För övriga val redogöres i korthet sålunda: ledamöter i styrelsen fru Signe Kahl, Kappelshamn, fru Ingeborg Ståhl, Rute, med fruarna Elsa Johansson, Hall, och Märta Gustavsson, Kappelshamn, såsom ersättare. Till idrottslotta valdes fru Dagmar Stuxberg, Kappelshamn. Ombud till förbundets årsmöte blev fru Lydia Andersson, Hellvi, och hennes ersättare fru Asta Mårtensson, Rute. Suppl. för kårchefen vid riksförbundets årsmöte i Stockholm blev fru Gunhild Silen. Till revisorer omvaldes kyrkoherde Georg Colderno, Lärbro, samt Inge Granqvist,. Hellvi, suppl. John Vestberg, Stenkyrka, Oskar Karlsson, Rute.
Norra Gotlands lottakår har vissa svårigheter att samla människor beroende på den splittring som förefinns på grund av de olika befolkningsskikten. Lottorna har bland vanliga uppgifter såsom förplägnads-tjänst försökt att göra lottakåren mera populär genom att visa hur denna kan fungera effektivt. Grupperna anmälde i sin rapport att deras verksamhet hade omfattat förplägnad av trupper under organisationsdagarna innan vederbörande kockar hade hunnit anlända. Sedan kan även grupperna notera att de har varit behjälpliga med förplägnad av hemvärnet. En del grupper har stickat strumpor och fester har anordnats. En hel del lottor har genomgått förplägnadskurser. Fru Löf tackade kårch. fru Coldemo för hennes arbete under det gångna året, och vice ordf. fru Bergqvist överlämnade en bukett nejlikor till fru Coldemo och tackade henne för det alltid goda samarbetet i kårstyrelsen.
Kappelshamnslottorna bjöd på gott kaffe med mycket bröd och trevlig underhållning. Några lottor spelade och sjöng, och en trevlig sketch uppfördes av två lottor.
Därefter lämnade kårchefen ordet till kapten Hermansson som redogjorde för lottornas uppgifter under freds- och krigstid. Han poängterade vikten av att ordna detta under fredstid octh lugna förhållanden, medan vi hade tid att organisera det hela. Han vädjade till lottorna att skaffa och efterhöra var på sin ort någon kvinna som vill binda sig som B-lotta och genomgå kurser i någon av tjänstegrenarna och på så sätt fylla de luckor som finns. Vidare föredrog han en skrivelse från militärbefälhavaren, vilken uppmanade varje kvinna att göra sin insats i försvarsarbetet.
Lottorna sjöng några sånger, varefter fänrik Press visade en film över luftbevakningslottornas arbete. Fänrik Press lade lottorna varmt på hjärtat att försöka hjälpa honom att rekrytera personal till luftbevakningsstationerna inom kåren, det fordrades 8-10 st för att kurser skall komma till stånd.
Därefter företogs utdelning av silverstjärnor att fästas på 10-årsnålen till lottor som varit med i 25 och 15 år: 25 år till fru Fanny Larsson, Tingstäde, och fru Lilly Klint; 15 år fru Stina Zachrisson och fru Anna Hederstedt, båda från Tingstäde. 10-årsnålen delades ut till fru Charlotta Dahlqvist samt fru Gunvor Åkerbäck, Stenkyrka.
Kårchefen tackade Kappelshamnslottorna för förplägnaden och underhållningen. Sist sjöngs "Du gamla, du fria".

 
 
 

Västra Gotlands lottakår

Gotlänningen 1/11 1952

Västra Gotlands lottakår höll i onsdags årsmöte på Condis i Klintehamn med ett 50-tal medlemmar närvarande. Kårchefen, fru Maja Sahlsten, hälsade alla välkomna och ledde årsmötesförhandlingarna, som därefter följde. Årsberättelsen föredrogs och av den framgick att kåren har 159 medlemmar, varav 32 passiva. Under året har lottorna medverkat vid hemvärnsövningar, vid förplägnadstjänst i militärförläggningar samt vid driftvärnets övningar. Vid civilförsvarsövning har lottorna bjudit på kaffe. Adventskaffe har anordnats av lottorna i Hejde, Sanda och Fröjel. 150 reumatikenålar har sålts av kåren. Även revisionsberättelsen föredrogs och ansvarsfrihet beviljades. Till kårchef omvaldes fru Maja Sahlsten och av övriga ledamöter som var i tur att avgå omvaldes fru Elsa Pettersson och nyvaldes fru Aina Holm. Kvarstående i styrelsen är fru Magnhild Svanborg, fröken Tyra Pettersson, fru Runa Svanborg och fröken Karin Lindstedt. Styrelsen konstituerade sig senare så att fru Elsa Pettersson blev vice kårchef, fru Magnhild Svanborg sekr. och fröken Tyra Pettersson kassaförvaltare. Till suppleant valdes fröken Sigrid Lindbom, kvarstående suppleanter är fruarna Elsie Wengberg och fru Ellen Johnsson, Eksta. Till revisorer omvaldes fruarna Lilly Svensson och Ann-Mari Westberg samt till suppleanter fruarna Nanny Svanborg och Britta Hemph. Till ombud vid lottaförbundets årsmöte i Visby valdes fru Dagny Hellgren. Sanda, och till suppleanter fruarna Agnes Lövgren, Eskelhem, och Runa Svanborg. Till suppleant för kårchefen vid riksförbundets årsmöte i Stockholm valdes fröken Tyra Pettersson. Kåren beslöt att höja årsavgiften till 3 kr. Fru Ingeborg Löwenberg, Visby, visade sedan en film från lottornas resa till Nyköping 1951. Därefter följde kaffeservering samt sång av fru Margit Johansson till ackompanjemang av fröken Birgitta Rosvall. Förbundsordföranden fru Hildur Löf, talade så om lottornas kurshem Älvkarleö och visade en del bilder därifrån. Som avslutning på det trevliga årsmötet sjöngs unisont "Du gamla, du fria".

 
 
 

I 18-värnpliktig skadad av rikoschett

Gotlänningen 6/11 1952

En värnpliktig från I 18, 164610-51 Olofsson från Nyköping träffades under stridsövningar på Tofta skjutfält i går av en rikoschett från en kulsprutepistol i högra sidan av bröstet och måste föras till lasarettet. Någon fara för hans liv föreligger inte. Olyckan inträffade under en övning avseende strid i ort. Mannarna övades en i taget medan övriga stod som åskådare. Vid ett tillfälle hade den som just övades trängt in i ett hus och sköt en salva med sin kulsprutepistol. En av kulorna rikoschetterade och träffade Olofsson som befann sig bland åskådarna. Kulan gick in i högra sidan av bröstet, dock - som man senare konstaterade - utan att träffa lungorna turligt nog. Den skadade fördes omedelbart till lasarettet där han opererades. I dag meddelas att om inga komplikationer tillstöter torde den värnpliktige vara frisk igen om en vecka.

 
 
 

Kustartillerikåren

Gotlänningen 14/11 1952

Regeringen har ogillat av fröken Anna-Lisa Broström i Fårösund anförda besvär över att till biträden för skriv- och kontorsgöromål vid Gotlands kustartilleriförsvar utsetts fru Kerstin Heller och fröken Gun Dervin.

 
 
 

Jagaren Visby

Gotlänningen 19/11 1952

Jagaren Visby, som f. n. bedriver övningar i gotländska farvatten, fick på tisdagskvällen göra en blixtvisit i Visby hamn för att landsätta en insjuknad besättningsman. Han hade klagat över magplågor, och då feber tillstötte beslöt fartygschefen att sätta kurs mot Visby. Den sjukes tillstånd ger emellertid inte anledning till några farhågor, upplyser man på lasarettet, och han har inte behövt opereras.

 
 
 

Civilförsvaret

Gotlänningen 21/11 1952

Kapten Gösta Nilsson vid Gotlands artillerikår, Visby, har av länsstyrelsen i Karlstad uppförts på tredje förslagsrummet till befattningen som e. o. civilförsvarsdirektör i Värmlands län.

 
 
 

Civilförsvaret

Gotlänningen 22/11 1952

Befattningen som e. o. civilförsvarsdirektör vid länsstyrelsen i Linköping har lockat 17 sökande, bland dem major Eric Lindgren, Visby, och landsfiskal Olof Hallin, Värnamo.

 
 
 

Drunknade musikfuriren påträffad

Gotlands Folkblad 24/11 1952

Den under så tragiska omständigheter försvunne musikfuriren vid KA 3, Bo Andersson, påträffades vid middagstiden på lördagen (22/11 1952) flytande i Fårösund ungefär 75 meter ut från Klintsbro på Fårölandet. Upptäckten gjordes av två av den omkomnes kamrater vid regementet, flaggjunkare Erland Wallin och överfurir Sven Persson, som med KA-båten ”Ejdern” under fredagen och lördagen hållit på med lodningar i sundet.

Det var först vid 12-tiden då man beredde sig för hemfärd som överfurir Persson fick de ett flytande föremål på något avstånd från båten, vilket vid närmare granskning visade sig vara liket av Bo Andersson.

Flaggjunkare Wallin satte sig genast i kontakt med dagofficeren, och tillsammans med polisen gick man ut igen för att föra den illa tilltygade kroppen i land. Det kan nämnas att fyndet gjordes på dagen två månader efter Bo Anderssons kamp mot stormen på Skarvgrund i Fårösunds södra gatt.

 
 
 

Liket efter försvunne KA-furiren påträffat

Gotlänningen 24/11 1952

Liket efter den för två månader sedan försvunne musikfuriren vid KA 3 Bo Andersson påträffades på lördagen av flaggjunkare Erland Wallin och överfurir Sven Persson, vilka höll på med lodning i Fårösundet. Då de båda skulle återvända hem fick de se ett föremål som låg och flöt ett stycke från båten och vid närmare undersökning visade det sig vara liket efter Andersson. Genom polisens och KA 3-personalens försorg fördes kroppen som var ganska illa tilltygad i land. Likfyndet gjordes på dagen två månader efter det Andersson försvann från Skarvgrund i södra gattet.

 
 
 

Mina flöt i land i Östergarn. Har legat i sjön två månader

Gotlänningen 24/11 1952

En mina drev i fredags (21/11 1952) i land ett par km NO om Sysne i Östergarn och på lördagen drogs den i land och desarmerades av militär expertis. Det var fiskaren Edvard Nordström, Rodarve, som upptäckte minan. Vad man kunde konstatera har minan bara legat i sjön ett par månader.

Det var en magnetmina och för att oskadliggöra den trodde man först att man skulle spränga den i sjön, och fiskaren Nordström, som bor alldeles i närheten, måste därför öppna fönstren för att dessa inte skulle krossas. Men man lyckades dra minan i land på ett par trossar med en bil och desarmera den på land. Anmärkningsvärt är att minan troligtvis bara legat i vattnet ett par månader och att den syns vara av ryskt ursprung.

 
 
 

Kvinnorna och försvaret

Gotlänningen 24/11 1952

Kvinnornas samarbetskommitté för Gotlands försvar har vid sammanträde på residenset omvalt till ordförande landshövdingskan Hedvig Hovgard, till sekr. fru Inez Löfgren och till vice ordf. fru Margit Lindström. Arbetsutskottet omvades och utökades med fru Hildur Löf. Förutom nämnda tillhör fruarna Gerda Olson, Greta Moberger, Elisabeth Englund och Helny Olsson arbetsutskottet. Suppleanterna är fruarna Tyra Örtholm, Elsa Ronström, Anna Storm, Greta Svartz och Maja Hermansson. Till repr. i Gotlands civilförsvarsförbund omvaldes fru Inez Löfgren med fru Greta Moberger som suppl. Kommittén beslöt att försöka få kvinnoföreningarna att arbeta med sömnad av barnkläder, vilka skall lagerhållas av civilförsvaret för beredskapsändamål. Civilförsvarstyrelsen tillhandahåller färdigklippt material, och kommittén beslöt rekvirera ett antal av de olika plaggen.

En livlig överläggning om arbetet i Visby förekom. Därvid beslöts att uppmana de olika föreningarna att anslå tid för upplysningsföredrag om kvinnornas engagerande i försvarsarbetet. Vidare skall offentliga möten hållas i olika stadsdelar. Upplysningsmötena på landsbygden skall även fortsätta på nyåret.

 
 
 

Lastbil mörklade delvis I 18

Gotlänningen 28/11 1952

Då en lastbil med betplockare i går (27/11 1952) återvände till I 18 råkade föraren i det hala väglaget köra av vägen och hamnade mot en vägg. På andra sidan denna fanns kraftcentralen till det s. k. gamla lägret och vid stöten bröts strömmen med påföljd att en del av I 18 blev utan lyse. Felet kunde avhjälpas omgående.

 
 
 

Stoftet efter den så tragiska omständigheter omkomne musikfuriren Bo Andersson

Gotlands Folkblad 1/12 1952. Gotlands Allehanda 1/12 1952

Stoftet efter den så tragiska omständigheter omkomne musikfuriren Bo Andersson, Fårösund, har jordfästs i Bunge kyrka under högtidliga former. Under klockringning skedde samlingen i kyrkan, där kantor C. J. Kihlén utförde stilla sorgemusik på orgeln. Kistan hade tidigare placerats framme i koret, omgiven av en rik gärd av kransar. KA 3:s musikkår under ledning av musikdirektör Dohlin utförde Madrigal av de la Hale, och sedan ps. 450 sjungits förrättade officianten, kyrkoadjunkt E. Percival, jordfästningen. I sitt griftetal utgick han från Ps.90: 1-2. Ps 587: 3 sjöngs unisont, varpå musikkåren spelade Elegi av Alfvén. Ett gripande inslag följde när den avlidnes hustru vid båren sjöng ”Jag är en främling, jag är en pilgrim” av Lorenz. När kistan utbars av sex underofficerskamrater till den bortgångne spelades stilla sorgemusik och till tonerna av Carl XV Sorgmarsch fördes kistan sedan till graven, där den sänktes under det musikkåren spelade ”Integer vitæ”.

Vid graven nedlades en synnerligen rik och vacker gärd av kransar och blommor. Kustartilleriförsvarets krans nedlades av kapten Dalheim, officerskårens av löjtnant Sundahl, underofficerskårens av förvaltare Andersson och musikkårens av musikdirektör Dohlin. Vidare märktes kransar från bl. a. KA 3:s underofficerssällskap. I 18:s musikkår, musikkåren i Vaxholm och Rute-Boge manskör.

 
 
 

Ett tack till militären

Gotlänningen 1/12 1952

Militären, såväl meniga som befäl, förtjänar ett ärligt tack för en utomordentligt god insats under den gångna veckan. Det är inte första gången som vi måst vädja till militären om hjälp med betupptagningsarbete och städse har vi mötts av den största förståelse och tillmötesgående. Arbetet under den gångna veckan bedrevs under de mest vidriga förhållanden, att resultaten under sådana omständigheter inte överallt blev de väntade, kan vara förklarligt. Intresset och den goda viljan har dock inte varit att missta sig på. Betupptagningsarbetet har varit fullt frivilligt, att man ändå fortsatt dag efter dag vittnar om prima takter. Låt mig genom Eder tidning få framföra Gotlands betodlares varma tack för god hjälp och för den förståelse för våra svårigheter som visats. Ett tack även till Länsarbetsnämnden och dess tjänstemän för det stora arbete de nedlagt för att skaffa arbetskraft till sockerbetsupptagningen.

Halla den 1 dec. 1952.

E. V. NORMAN

sekr. i Gotlands betodlareförening.

 
 
 

Utredningsmän vid inskrivningen

Gotlänningen 1/12 1952

Domkapitlet har i samråd med inskrivningschefen föreslagit, att samma prästmän som tidigare, fortfarande skall biträda som utredningsmän vid prövning av ansökningar om vapenfri tjänstgöring. Dessa är kyrkoherdarna A. Wernberg, Othem, E. Beijer, Vänge, E. Amér, Eksta, och A. Johansson, Havdhem.

 
 
 

Till vpl fänrikar vid I 18

Gotlänningen 6/12 1952

Till vpl fänrikar vid I 18 har förordnats vpl Alfredsson, Andersson, Avelin, Ekman, Enström, Eriksson, Gladh, Hallberg, Hedbom, Kvarnström, Nilsson, Nordström, Norell, Norrman, Sahlén, Schullström, Sjöholm, Snöbohm, Ström och Östling samt vid P 1 G vpl Karlsson.

 
 
 

Gotlands infanteriregemente

Gotlänningen 12/12 1952

Vpl läkaren Pöpke fullgör assistenttjänstgöring vid lasarettet i Visby under tiden den 3/12-20/2 och vpl läkaren Ahlberg facktjänstgöring vid I 18 under tiden den 3-31 januari.

 
 
 

I 18 bjuder på marschmusik

Gotlänningen 12/12 1952

I 18 bjuder på marschmusik i samband med ut- och inryckningarna vid juluppehållet. Sålunda kommer Kalmarkontingenten att få gå till båten den 20 dec. kl. 18.45 med musikkåren i spetsen, och denna stannar sedan kvar på hamnen och spelar vid Kalmarbåtens avfärd kl. 20 och vid Nynäshamnsbåtens avfärd kl. 21.30. Den 8 jan. möter musikkåren vid Nynäshamnsbåtens ankomst och sedan får I 18-kontingenten gå till Visborgsslätt under marschmusik.

 
 
 

Varning för ammunitionseffekter

Gotlänningen 17/12 1952

På Norra hällarna inom I 18 övningsområde har i dagarna upphittats en artilleriprojektil. Då artilleriskjutning aldrig äger rum på denna plats, måste projektilen ha upphittats på annan plats och ditförslats av någon person. Med anledning därav måste allmänheten med bestämdhet varnas mot att ta befattning med ammunitionseffekter av vad slag det vara må, även om de ser ut att ha legat länge i terrängen. Olyckor kan nämligen alltid inträffa. Påträffas ammunitionseffekter bör man i stället snarast inrapportera detta till närmaste militära förband. Den funna projektilen har oskadliggjorts den 16/12 genom sprängning.

 
 
 

Gotlands infanteriregemente

Gotlänningen 19/12 1952

En högtidlighet äger rum på I 18 på lördag, då regementschefen tar emot kompanierna och övrig personal i exercishuset. Programmet upptar bl. a. prisutdelning, tillkännagivande av förordnanden och befordran, plakettutdelning, tal av regementschefen samt korum. Löjtnant Palmer, I 14, skall tjänstgöra vid regementet fr. o. m. 9 jan. t. v.

 
 
 

Värnpliktig fick 4 mån. straffarbete för uppstudsighet

Gotlänningen 19/12 1952

Vid rådhusrätten stod i går (18/12 1952) en värnpliktig åtalad för en hel serie lydnadsbrott, tjänstefel och övergrepp i rättssak. Det hela var så pass allvarligt att vederbörande, Willy Ahlin, Stenkyrka, fick en dom på 4 mån. straffarbete.

Som 29-åring har han svårt att ta order av yngre överordnade och vid ett tillfälle då han fått 8 dar i arresten vägrade han att infinna sig där, och då han hämtades kallade han en överfurir för ”dj-a räv” och titulerade en fänrik för sergeant. Han hamnade dock i arresten. Svar. hade vidare vid andra tillfällen sovit över uppställningar, struntat i vapenvården och då han fick order am att inta skyddsställning lydde han inte – han tyckte att marken var för full med hästlort. Kört motorcykel utan att ha körkort hade svar. också gjort. En  gång då han sovit över på sitt logement och då förhör senare hållits hade en värnpliktig vittnat. Detta föll inte svar. i smaken utan han ville göra upp med vittnet och tilldelade denne knytnävsslag och försökte även ge honom en dansk skalle. Tills straffet avtjänas skall Ahlin hållas i förvarsarrest.

 
 
 

Gotländsk flygare dödades vid störtning i går

Gotlänningen 19/12 1952

22-årige fältflygaren Bengt Ahlin från Vall störtade i går eftermiddag med en A 21:a från Västgöta flygflottilj och dödades omedelbart. Ahlin gjorde en flygning med ett attackplan och hade order att flyga på låg höjd, I närheten av Månstad söder om Ulricehamn störtade planet sedan iakttagare i Länghem observerat att planet hade motorkrångel. Planet strök över trädtopparna närmare en mil innan störtningen skedde. Ahlins plan flög sist i en formation och störtade utan att kamraterna observerade olyckan. Vid nedslaget törnade planet mot ett jättelikt stenblock inne i skogen. Detta flyttades två meter från sin plats. Vid nedslaget splittrades planet och förarens förkolnade kropp slungades några meter från den plats där motorn slog ner. Enligt vad ögonvittnen berättar hade planet fattat eld redan i luften. På olycksplatsen kunde man mäta upp en över 100 m lång gata som planet hade plöjt genom skogen innan stenblocket satte stopp för dess framfart. Den omkomne var född i Vall och har gjort sig känd som en trevlig och begåvad ung man. Efter folkskolan genomgick han Hemse folkhögskola och kom senare till flygvapnet, där han avancerat raskt och i somras fick sin guldvinge i samband med fältflygarexamen. Han sörjes närmast av föräldrarna, lantbr. C. J. Ahlin med maka, samt fyra syskon.

 
 
 

Till civilanställningsnämnd vid KA 3

Gotlänningen 22/12 1952

Till civilanställningsnämnd vid KA 3 har förordnats till ordförande kapten Dahlheim (suppleant kapten Ossiann), representant för underofficerskåren flaggjunkare Ekelund (serg. M. Andersson), representant för underbefälskåren överfurir Eneljung (furir Thunholm) samt som representant för länsarbetsnämnden assistent Mohlin (assistent Österdahl.

 
 
 

Bengt Ahlins sista färd

Gotlänningen 30/12 1952

Stoftet efter den störtade fältflygaren Bengt Ahlin, Vall, vigdes i lördags till vila i hembygdens jord. Jordfästningen ägde rum i kyrkan, som var fylld till sista plats, och bland de närvarande märktes chefen för Västgöta flygflottilj, överste N. A. V. Söderlindh, samt den omkomnes divisionschef, kapten B. G. Carlmarker. På en katafalk i koret stod kistan höljd i den blågula flaggan. Sorgeakten inleddes med att organisten, fru Elisabeth Stenberg, spelade "Kom, stilla död" av Bach, varpå kyrkokören sjöng "Led milda ljus" av Purcell. Efter ps. 578: 1-2 och 5 höll komminister E. Töldsepp griftetalutgående från Joh. 14: 1-3, och förrättade jordfästningen. Officianten erinrade bl. a. om att det är vanligt att alla söker sig hem till jul och hos glada föräldrarna blir, när deras ungdomar samlas omkring dem i hemmet i juletid. Även Bengt Ahlin hade kommit hem till jul, men till det eviga hemmet däruppe. Efter jordfästningen sjöngs ps. 377: 4-5, och efter ytterligare en sång av kören, "Saliga de som ifrån världens öden", framträdde överste Söderlindh till båren och tackade den under utövande av sitt yrke stupade flygaren för trogen tjänst. Till tonerna av en marsch ur oratoriet Simson av Händel utbars sedan kistan ur kyrkan. Vid graven nedlades en synnerligen rik och vacker blomstergärd till den avlidnes minne, och nästan alla kransarna bar band i de svenska färgerna. Bland dem som vid graven framförde en sista hälsning och hedersbevisning märktes överste Söderlindh, kapten Carlmarker och fältflygare Hoas från Hejde, vilken samtidigt med Ahlin kom till flyget. Kransar nedlades från bl. a. chefen för flygvapnet, Västgöta flygflottilj, dess andra division och flottiljens officerskår, Gotlands flygklubb, Vall IF, Skytteföreningen, kamrater på folkhögskolan och Månstads församling (där Ahlin störtade). Även kamraterna från skoltiden i Vall bringade med lärarinnan Elsa Nilsson i spetsen den avlidne sin hyllning. Efteråt följde en minnesstund i prästgården. Där sjöng kyrkokören ytterligare tre sånger: prosten Lattiks "Frid, Din frid, gjut i mitt hjärta", "Härlig är jorden" och "O, du min tröst" av Bach. Folkskoll. Joel Sundahl tackade på de anhörigas vägnar för all hedersbevisning, och pastor Töldsepp - ledde en andaktsstund, som avslutades med psalmen "Bred dina vida vingar".

 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig