Föregående sida

Tidningsklipp 1954

 

Jättesprängskott blåste bort fallfärdig kalkugn i Buttle

Gotlänningen 29/1 1954

Klockan 10.37 i går (28/1 1954) skakades Buttle av en ordentlig explosion. 120 kg sprängämnen blåste då bort den gamla kalkugnen, som ligger nästan vid häradsgränsen mellan Buttle och Etelhem. Det var 3:e kompaniets mannar från I 18 med sergeant Hasse Lundh som sprängarbas som klarade av ”sprängningsarbetet” till ägarens, AB Strå kalkbruk, stora belåtenhet.

 

Sprängarbasen Hasse Lundh ser belåten ut när han inspekterar sprängningsplatsen efter explosionen.

 

− Vi vågade inte låta kalkugnen stå kvar då det var risk att den skulle rasa, berättar förvaltare E. G. Westerqvist, som var med i Buttle för att beskåda jättesprängskottet. Militären fick därför hand om rivningen och de var de naturligtvis väldigt glada åt det fina övningsmomentet.

Sergeant Lundh var, som sagt, bas för sprängningen och han lämnade ingenting åt slumpen. I den 12 meter höga ugnens botten hade huvudladdningen placerats och för att slå av de stödjande järnbalkarna använde man sprängdeg och trotylstavar.
− Om det här lyckas vet jag inte, sa Hasse Lundh, som den försiktige ”fältherre” han är, när allt var laddat och klart. Det är ju en byggnad av gängse konstruktion, så att det är svårt att riktigt veta hur man skall bära sig åt.

 

”Här ska tändas”

Kommenderades det av halvelvadraget och så tuttade Ove Björklund, Uno Jonsson och Lennart Thomsson på krutstubinen. Sex minuter skulle den räcka. 900 meter från ugnen ställde kompaniet upp för att se när tegelkolossen rasade. Prick 10.37 steg en nära hundra meter hög rökpelare mot vinterhimlen och sekunderna efter kom knallen. När röken skingrats minuterna efter fanns inte den välbekanta silhuetten kvar. En stor hög med tegelstenar – hela och renskrapade – var det enda som vittnade om den gamla kalkugnen. Hundratals meter runtomkring hade snön färgats sandbrun. Byggnaden av den ”gängse konstruktionen” hade blåsts bort.

När kalkugnen byggdes av lantbr. Olof Larsson år 1926 var den ett riktigt storverk. Allting stod på toppen av dåvarande kalktillverkningsindustri. Det var vagnar på räls som forslade upp kalkstenen till toppen och det fanns en ordentligt tilltagen kalklada. För ett 15-tal år sedan slöt man att tillverka kalk och då köpte AB Strå Kalkbruk hela ugnen. Bolaget har dock aldrig använt den. När den nu stått utan underhåll så länge var den en verklig livsfara. För rabbisjägare bl. a., som i botten hade ett givande jaktställe. Nu finns alltså inte den fina rabbisbostaden kvar, utan bara en stor hög med tegel, som dock är värd en ansenlig penningsumma. Se vidare bildreportaget. Rune (Gotlänningen 29/1 1954)

 
 
 

Bikiniröksvamp över Buttlekalkugn

Gotlänningen 29/1 1954

En Bikiniröksvamp i miniatyr steg mot vinterhimlen när den gamla Buttlekalkugnen sprängdes bort i går. Nästan en km bort ifrån ugnen stod 1 18:s tredje kompani på åskådarplats och såg resultatet av sitt verk. När den stora röksvampen blåst bort fanns inte den välbekanta silhuetten kvar. Effekten av 120 kg sprängämnen hade fört bort den ur landskapsbilden…

 

Safety first var parollen vid sprängningen. Stora landsvägen var avspärrad av poster som stod i radiokontakt med sprängningsledningen. På bilden t. v. ses vpl. Joen Forsberg från Stockholm med sin Ra 100. Ungefär 300 meter kommer det att stänka omkring sa sakkunnige sergeanten Hasse Lundh, men ytterligare 600 meter bort kommenderades man. Bilden härintill av röksvampen är alltså tagen utan fjärrobjektiv när en kilometer från kalkugnen, närmare fick man inte komma.

 

LADDNINGEN är en viktig och tidsödande procedur. Ingenting får klicka när det skall

TÄNDAS, och för att vara riktigt säker hade man ordnat. Tändning på tre ställen så att FÖRÖDELSEN skulle bli fullständig. Tusentals tegelstenar är det enda som återstår…

 
 
 

Ersättning tillstyrks för handelsträdgården vid A 7

Gotlänningen 3/2 1954

Statskontoret har ingenting att erinra mot att regeringen i enlighet med försvarets civilförvaltnings och arméförvaltningens intendenturförvaltnings förslag beviljar handelsträdgårdsmästare Frank Johansson i Visby ersättning med 3.289 kr med anledning av skador på dennes bänkkulturer som orsakats av fotogendimma i samband med motorfordonsrengöring inom Gotlands artillerikårs kasernområde.

 
 
 

Gotlands artillerikår

Gotlänningen 4/2 1954

Major Fredriksson för befälet över kåren tiden 14-25 febr., under vilken tid överste Schildt deltar i artilleriövning på fastlandet

(Gotlänningen 4/2 1954)

 
 
 

Ny fana för infanteriregementet

Gotlänningen 4/2 1954

Modellritning på fana för Gotlands infanteriregemente har fastställts och översänts till arméförvaltningens intendenturavdelning.

 
 
 

I 18-värnpliktig fick rikoschett i knäet

Gotlänningen 4/2 1954

En I 18-värnpliktig från fastlandet skadades i går (3/2 1954) vid en stridsövning i Tofta av en rikoschetterande 6,5 mm:s kula. Rikoschetten trängde in i knäet och blev sittande där vilket konstaterades på lasarettets röntgenplåt. Den skadade skall opereras. Det anses inte troligt att skadan medför något men.

 
 
 

Över 200 influensasjuka på I 18. Fälttjänstövningarna inställes

Gotlänningen 2/3 1954

I 18 har isolerats för yttervärlden på grund av en svårartad influensaepidemi. Över 200 man har lagts in på regementets sjukavdelning., som måst utökats, besöks- och utegångsförbud har utfärdats för hela den inneliggande manskapsstyrkan och de stora fälttjänstövningarna, som skulle ha hållits i slutet på denna vecka, har inställts. Epidemin ser dock ut att vara på retur nu säger doktor Hansson på I 18.

Förkylningssjukdomarna har varit mycket vanliga förra månaden, men epidemin kom hastigt och blev med ens mycket omfattande. I slutet på förra veckan fick många värnpliktiga läggas in och i går var offren 160. I dag har ytterligare ett 50-tal lagts in, men de först sjuka är nu på bättringsvägen. Utöver de inlagda är många sjukskrivna i s. k. grupp och kan alltså ej delta i övningarna som bara kan ske i mindre förband.

Regementets sjukstuga räcker inte till – där har bara ett 80-tal plats – och man har fått inreda en extra avdelning i en kasern. Vidare har all tillgänglig sjukvårdspersonal på I 18 ställts till regementsläkarens förfogande. ”Flunsan” går över rätt fort. Den kännetecknas av några dagars hög feber och efterföljs av allmän matthet.

Även biograf, och danstillställningar i exercishuset har inställts liksom all uthyrning av gymnastiksalen till stans idrottsföreningar. Särskilda föreskrifter för övningarna har utfärdats där det bl. a. heter, att trupp inte bör ansträngas eller utsättas för otjänlig väderlek. Skärpt uppmärksamhet skall ägnas åt truppens klädsel och åt den personliga hygienen.

De värnpliktiga skall rycka ut den 18 mars, så att tiden kommer inte att räcka till för den sedvanliga ”examen” – fälttjänstövningarna – i år meddelar pressofficeren major Keijser.

På A 7 har man sjukstugan – 24 platser – fullbelagd och vidare är det rätt många som är sjukskrivna i förläggning omtalar dr. Karlberg. Det är alltså inte fråga om någon epidemi, men många värnpliktiga ur förbandet är på fastlandet, så att det är möjligt att sjuksiffran stiger säger man på A 7.

Vid KA 3 har man inte haft känning av någon epidemi, utan övningarna kan hållas i vanlig ordning.

 
 
 

Gotlands äldste hemvärnsman 80 år

Gotlänningen 15/3 1954

 

Gotlands äldste och f. ö. en av landets äldste hemvärnsmän, f. hemmansägaren Gustaf Holmqvist, Lilla Varbos i Sanda, fyller på onsdag (17/3 1954) åttio år. Han kom till Gotland i ungdomsåren och här var han med om att bygga järnväg innan han köpte en gård vid Övide i Sanda. Den gården innehade och brukade han till för några år sedan, men under ett par kortare perioder var han i USA och arbetade.

Det är tack vare sin grundkondition, grundmurad genom härdande friluftsliv och jakt, som han kan hänga med i de relativt hårda övningarna. I fjol våras, berättade en av gruppkamraterna, lantbr. Karl Pettersson, cyklade Holmqvist den 7 km långa vägen till Klintehamn för att delta i hemvärnets generalmönstring. I konditionsprovet – det gällde att cykla 12 km och gå sex på 2 timmar och 45 min – fick han tiden 2.03 och högsta poäng. Även i skjutning, handgranatkastning och sprängning klarade han proven galant. Efter förättat dagsverke cyklade han tillbaka till Sanda. Vilken79-åring gör om den bravaden! Att den pigge 80-åringen kommer att bli livligt hyllad av sina hemvärnskamrater och av hv-ledningen kan man ta för givet.

 
 
 

”Muck” i jazzklubb på I 18 men nya grabbar kommer

Gotlänningen 19/3 1954

Bland värnpliktiga brukar ju alltid finnas en hel del jazzintresserade. Så har också varit fallet med de mannar som gjort sin första tjänstgöring på I 18 och som nu ryckt ut. Häromkvällen hade man det sista sammanträdet och i samband med det en jamsession.

Primus motor för det hela har varit Börje Vahlberg på sjunde kompaniet. Han trakterar själv tenorsax och har en egen orkester i Kungl. hufvudstaden.

− Grabbarna har varit intresserade, berättar han. Mycket skulle det kanske inte ha blivit av det hela om vi inte fått låna Exhuset varje måndag och regementet t. o. m. varit så tillmötesgående att vi fick 150 kr. till grammofonplattor och också ett bra grammofonverk. Vi har haft jazzkåserier, tävlingar om jazz o. s. v.

Det såg vi f. ö. prov på härom kvällen också, man fick höra ett kåseri om Glenn Miller och Olle Söderlund svarade för en tävling, där den bäste fick en platta och övriga ”fribiljetter till Markan…

Nu är det bara att hoppas att klubben, som fått det klipska namnet JazzEX (Jazzexercis) kan fortsätta att existera – det kommer ju snart nya grabbar in och bland dem finns säkerligen många ”jazzfans”.

 

I 18 – Börje och A 7 – Tusse – ses på bilden intill i en ”saxad” duell på jamsessionen häromkvällen i Exhuset.

 
 
 

Försök att spränga isen i Ronehamn misslyckades

Gotlänningen 20/3 1954

I Ronehamn har man det alltjämt besvärligt med isen, som ligger fast såväl i hamnen som i farleden och har en tjocklek av 25-30 cm. På grund av det exceptionellt låga vattenståndet kan man inte räkna med hjälp av isbrytare. Personal från KA 3 har i dag försökt att spränga sönder isen, men resultatet blev endast några grytor på en meter i diameter.

- Vi har inte haft något fartyg här sedan i mitten av januari, säger förste kustuppsyningsman Harald Andersson vid ett samtal med Gotlänningen. Nu väntar vi ett svenskt fartyg som lastat kalksalpeter i Norge och ett holländskt fartyg med gödning, men hur det skall kunna ta sig in till hamnen är svårt att veta. Som läget är nu – isen ligger fast ända ut till Rone ytterholme och en är så kraftig att den går att köra bil på – är det mycket besvärligt. Fiskarna har inte på länge kunnat ta sig med sina båtar – det är endast en båt från Ronehamn som bedriver fiske och den ligger i Visby.

 
 
 

En värnpliktig dömd för fylleri

Gotlänningen 20/3 1954

En värnpliktig, som under en båtresa Nynäshamn-Visby, ställt till en hel del bråk dömdes för fylleri och förargelseväckande beteende till 12 dagars vaktarrest.

 
 
 

Militärbil knäckte Toftatelefonstolpe

Gotlänningen 24/3 1954

I veckohelgen körde en militärbil från Visby mot en telefonstolpe i Tofta med sådan kraft att stolpen slogs av på två ställen. Föraren, en fast anställd vid ett Visbyförband, klarade sig ifrån äventyret helskinnad, men bilen fick hela vänstra flygeln intryckt. Klintepolisen fick meddelande i går om att stolpen hängde i trådarna och så småningom spårade man bilen och föraren, och nu pågår utredning om olyckan.

 
 
 

Skarpa skott efter flyende hemvärnsmän vid Suderövning

Gotlänningen 1/4 1954

− Jag trodde först att vi hade med dårar att göra då kulorna slog genom bilen, så att stoppningen och glaset rök omkring mig. Så berättar hemvärnsmannen Hugo Nilsson från Vamlingbo, som i samband med den stora vårinryckningen i tisdags (30/3 1954) morse blev beskjuten med kpist av en militär bevakningspatrull i trakten av Havdhem. Det var ett rent under att inte hr Nilsson eller hans kamrater Harry Larsson och Sylve Berg blev skadade.

 

Hemvärnsmännen var ute på ”sabotageuppdrag” vid 9-tiden på tisdagsmorgonen och Nilsson och hans båda kamrater stannade bilen – en splitter ny Opel – på lämplig utgångspunkt. De smög sig sedan in i skogen och plötsligt hörde de röster, som de trodde kom från andra hemvärnsmän, och därför flydde det tillbaka. Berg och Larsson sprang längre in i skogen medan Nilsson sprang snabbt tillbaka till bilen. Poster med kpist skrek halt flera gånger, men Nilsson stack iväg med bilen genom vägposteringen.

Då gav posterna eld med skarp ammunition och flera kulor gick genom bilen. En kula gick in genom bakrutan och ut genom vindrutan alldeles vid Larssons huvud och en annan kula gick in genom bakluckan och igenom båda ryggstöden o. ut i instrumentbrädan och stannade mot batteriet. I framsätet bredvid Nilsson hade Larsson tidigare suttit och i baksätet hemvärnschefen Berg. Tack vare att de inte sprang tillbaka till bilen när militärposterna fick syn på dem klarade de sig ifrån äventyret.

Hemvärnschefen hade på måndagen meddelat de militära myndigheterna att hemvärnsmännen kanske kom att göra sabotage mot utrustningsförrådet, som de trodde skulle bevakas av andra hemvärnsmän, som hade lös ammunition. Posterna som var utsatta hade nära ett års utbildning och de hade order att skjuta skarpt om inte haltropen åtlyddes.
- Det inträffade tycks bero på en missuppfattning, säger major Rehnberg på I 18, som har hand om utredningen. Hemvärnsmännen skulle vara ”sabotörer” mot sina egna män, men av någon anledning har de gått mot våra poster som inte alls var med i denna övning. Hävdar major Rehnberg, som under dagen skall sammanställa resultatet och förelägga det för regementschefen.

 
 
 

Kom tillbaka! – pojke hörde inte varningsrop vid I 18-sprängning

Gotlänningen 10/6 1954

Vid provsprängning på I 18:s övningsfält i går (9/6 1954) inför Regementets Dag, var det ytterst nära att en allvarlig olycka inträffat. När man tänt på laddningen och man väntade på smällen, sprang en liten pojke ut på fältet i riktning mot laddningen. När pojken var farligt nära laddningen, small skottet. Pojken kastades omkull av tryckvågen men tog ingen skada.

Provsprängningen skulle tas upp på band för Radiotjänst, som skulle spela in knalleffekter. Under tiden som man höll på med förberedelserna var småbarn i närheten och fördes undan. När sprängningsledaren signalerade tänt – man sprängde med dynamit – sprang han från laddningen, samtidigt som en pojke uppenbarade sig på fältet – pojken hade inte uppmärksammats, då han gömt sig i den s. k. kåkstaden som byggts för Regementets Dag – och sprang mot laddningen från ett annat håll. Trots höga rop hörde pojken inget utan sprang ut mot det farliga området. När smällen kom, ramlade pojken omkull. Man skyndade till och kunde konstatera att pojken inte tagit någon som helst skada. Turligt nog sprängde man i mjuk jord.

 
 
 

I 18 rustar intensivt inför 100-årsjubiléet

Gotlänningen 10/6 1954

PANSAR ANFALLER! En hel stad har byggts upp på I 18:s övningsfält till 100-årsdagen. Meningen är att den i hast uppförda ”kåkstaden” skall förstöras vid ettriga I 18-anfall med understöd av flyg och pansar

 

Det har vuxit upp en ny stad på I 18:s övningsfält…
Den kom till under några hektiska dagar – och den försvinner nu på söndag (13/6 1954) i ett moln av rök från sprängladdningar och napalmbomber.

Naturligtvis rör det hela sig om en kulisstad och den är i sig själv bara ett led i de väldiga tillrustningarna inför ”Operation Hundraårsminne”. Kungliga Gotlands infanteriregemente jubilerar nu i veckoslutet o. det kommer att ske med demonstrationsövningar och festligheter som öns krigsmakt aldrig tillförne sett maken till.

Knappast ens Kungliga Operan torde lägga ner så mycken möda på repetitioner som gotlandsinfanteristerna gör inför sin hundraårsdag. Det smattrade, dundrade och dammade ute på övningsfältet i går, (9/6 1954) ute i festlighetens ”brännpunkt”. Där kommer nämligen att bjudas på en utomordentligt verklighetstrogen stormning av en fientlig stad. Staden ligger redan på sin plats – en dröm i piffigt ribbygge med stora och små hus plus en kyrka (!). Alla moderna stridsmedel kommer att sättas in mot ”kulisstaden” och sensationerna kommer att dugga…

 Men det blir inte bara krigiska övningar när regementet firas. Ett stort område har avgränsats för nöjesdetaljen och där kommer man att smälla upp den ena attraktionen efter den andra, porslinskrossning, lotterier, våffelbruk, scenuppträdanden o. s. v. Så blir det dans förstås., både gammal och modern, och för musiken står Jörgen Fagerströms och Bengt Bergs dansorkestrar. På söndagskvällen blir det ett stilfullt fyrverkeri.

I ex-huset bjuds det på ”kavalkad” såväl lördag som söndag. Det blir nio tablåer som skall ge en fortlöpande framställning av regementets öden alltifrån fanöverlämningen 1854 fram till andra världskrigets allvarstyngda dagar. Värnpliktiga ur regementet agerar och för regissörskapet svarar sergeant Henning Larsson.

Ytterligare blir det ridtävlingar på lördagen kl. 14,00 motocross på söndagen kl. 14,30 och regementets lokaler, utbildningsanordningar m. m. kommer att vara öppna för allmänheten på lördagen kl. 13,30−16,00, söndagen 14,00−16,30. 

 
 
 

Operation grävmaskinsbärgning i Elinghems myr med 3 P 1-tanks

Gotlänningen 21/7 1954

Så här gick det till när den 15 ton tunga grävmaskinen drogs upp på fasta land, på bilden syns bara en stridsvagn, men ytterligare två hjälpte till.

En 15-tons grävmaskin körde i går eftermiddag (20/7 1954) ner sig ordentligt i den lösa jorden i Elinghems myr, där man just nu håller på att rensa den stora kanalen.

För egen maskin gick det inte att ta sig loss och med hjälp av talja kom man heller inte så långt. Men tre av P 1 G:s stridsvagnar drog upp den stabila apparaten som om den varit en leksak, men marken skalv ordentligt då pansarbjässarna tog i.

Då firman Gotlands Grävmaskiner i Lärbro, som i förrgår började kanalrensningen norr om Tingstäde träsk, som nu för andra gången måste anlita militären för att få loss 100.000-kronorsmaskinen. I fjol fastnade den vid samma kanal och då tog det drygt fem timmar att få loss bjässen med de fyra stridsvagnarna. Den här gången gick det betydligt fortare för löjtnant Bertil Wikström och hans duktiga pansargossar som tyckte att extraövningen var enbart rolig, att få grävmaskinen på fasta land igen.

Någon väg ner till kanalen finns inte, utan tanksen måste gå rakt igenom den täta lövskogsdjungeln. Men har man många hästkrafter i motorn och en stadig kaross sitter de smäckra lövträden ganska löst i myrjorden. På vanliga övningar får man inte köra omkull träd, så undra på att de unga tanksförarna tyckte det var en livad övning trots att den drog långt över tjänstetidens slut i går.   Det är inte var dag man utför ”Operation Grävmaskinsbärgning”.

 
 
 

Geting orsakade trafikolycka i Fårösund

Gotlänningen 10/9 1954

En trafikolycka inträffade på torsdagseftermiddagen (9/9 1954) i Fårösund, där en mindre buss gick av vägen och kolliderade med ett träd, varvid de åkande erhöll en del skador. Passagerarna tillhörde ett inspelningslag från Radiotjänst, som under dagen höll på med ett program på KA 3, och under färd genom samhället råkade en geting irritera föraren som gjorde en reflexrörelse med påföljd att bilen hamnade mot ett träd. Vindrutan gick i småsmulor och föraren fick en del splitterskador i ansiktet. I bilen befann sig bl. a. Willard Ringstrand och Georg Eriksson samt ytterligare två passagerare, vilka fick en del stötar vid kollisionen. De skadade togs först om hand på KA 3:s sjukhus och fick sedan ytterligare behandling på lasarettet, som de dock snart fick lämna.

 
 
 

A 7-värnpliktig halkade på stock och skadade ben

Gotlänningen 18/9 1954

En fastlandsvärnpliktig, 341021-17 Pettersson, vid första batteriet på A 7 fick vänstra benets ankel svårt skadat i dag vid 11-tiden vid övningar på hinderbanan. Pettersson halkade på en våt stock och slog vänstra benets ankel, så att han måste föras till förbandets sjukstuga och sedan vidare till lasarettet.

 
 
 

A 7-verkstaden fick vackert pris

Gotlänningen 29/9 1954

Motorserviceverkstaden på A 7 har fått ett första pris i en arbetsskyddstävling mellan militära verkstäder. Genom lottning mellan 40 arbetsplatser har verkstaden tilldelats priset – för noll olycksdagar under första kvartalet 1954.

Samtidigt har ett penningpris om 150 kr. plus personligt diplom tilldelats bilmekanikern H. Pettersson för noll sjukdagar under samma kvartal. Prisutdelning förrättades av kårchefen i lördags. (25/9 1954)
− Kårchefen har tilldelat förrådsman Karsinger kårens hedersplakett i brons för nit och redlighet under tjänst vid kåren 1/10 1942-20/9 1954.

 
 
 

Officerskurs

Gotlänningen 29/9 1954

Som elever i officerskursen 1954/55 vid krigsskolan har beordrats officersaspiranterna 922-1-49 Jacobsson, 921-11-49 Jacobsson, Runsten och Lundin, Gotlands infanteriregemente.
 
 
 

Sjöofficersexamen

Gotlänningen 29/9 1954

Vid officersexamen på sjökrigsskolan på Näsby på tisdagen (28/9 1954) utexaminerades 17 sjöofficerare, 13 reservofficerare vid flottan och 4 intendenturofficerare. Bland de fyra på intendenturlinjen var G. F. Haquinius, Visby.
 
 
 

Mörkerjakt på fiendefartyg andra nattens utropstecken i slaget om Sveriges Malta

Gotlänningen 7/10 1954

På vakt mot flyganfall var den här pjäsen. Chefen är socialvårdsassistent Otto Melig från Stockholm, och det blev träff varenda gång de sköt, sa han.

 

-Från Gotlänningens utsände medarbetare-

 

MOTORTORPEDBÅTENS MASKINER ryter igång. Den vindsnabba båten skjuter ut från sin skyddande bas och ritar ett jättestort frågetecken av virvlande skum på den svarta havsytan. Punkten i vårt frågetecken är den röda basfyren, som blir allt mindre och mindre. Till slut försvinner den och vi – ett 10-tal av Gotlands försvarare – är på offensiv mot ett främmande trupptransportfartyg.

Det är inte verklighet den här gången, utan bara en övningsdetalj i det stora höstkriget norr om Gotland. Men det är en viktig detalj i det stora krigsmaskineriet. Det är vi som skall slänga ut det dödande vapnet mot inkräktaren, vi skall lossa ett enda skott och det får inte bomma. Detta förintande vapen är 7-meterscigarren som ligger på högersidan – styrbord skulle en sjöman kalla det – och ger oss lite slagsida. Ännu är 1500-kilosbjässen ofarlig där den ligger, men när vi fått ett 100-tal kilo luft i torpeden från ubåten tumlaren, som ligger uppe i nattmörkret för att få frisk luft efter en fin jaktdag på havsbottnen – två sänkta jagare kunde den stolte chefen rapportera, är den vårt främsta vapen mot den annalkande fienden.

Fartygschefen på T 33 – knappt äldre än sina mannar – signalerar högsta fart till maskinrummet och med ett halvt hundratal knop ”flyger” vi mot fienden. Ännu är radarskärmen ren, men så plötsligt glimrar det till på näthinnan i det tekniska ögat.

 

Olle Pettersson från Upplands Väsby satt dagvakt på en av minsveparna i en bas någonstans på norra Gotland.

 

Det är fienden!

Närmare och närmare kommer vi den främmande örlogsmannen, och från 1,200 meter startar torpeden mot målet. Den vita raden dras ut som ett stålmåttband, fiendens liv blir kortare och kortare, och till slut är det slut… Så skulle den hemska verkligheten ha blivit, nu var det lyckligtvis bara övning.

Styrman Gabrielsson vred runt ratten, fartygschefen löjtnant Sandgren, gav order om hemfärd till basen efter en lyckad operation och i maskinrummet la sig de fria grabbarna åter att sova på durken. Snart skymtar åter den röda fyren och med rak kurs mot den ritar båten upp ett spikrakt skumstreck på samma svarta havsyta där vi för några timmar sedan slingrat ut ett frågetecken. Det blev utropstecken i vår privata krigsdagbok den andra manövernatten.

Med hjälpmotorerna gled vi in i basen, där vilda commadostrider utkämpats medan vi var ute till havs. Fiendens fallskärmstrupp hade ålat fram i nattmörkret utan upptäckt och när det skummande kölvattnet ännu låg kvar efter vår utryckning slog den lede fienden till. ”Hemmalaget” klarade dock av situationen och T 33:s mannar kunde andas ut i lugn och ro.

 

”Sundsvall” som Särimner

När den härliga höstsolen värmde gotländska kalkklippor och glittrande på vattnet gick de 2.000 mannarna under jorden. Båtarna låg skyddade i maskeringarna, u-båtarna lurade på havsbottnen på fiendejagare, kustartilleristerna låg i sina värn och följde varje fienderörelse, fiendens fallskärmstrupp sov i skogarna och i stridsledningscentralen ritade marinlottorna upp läget på det stora operationsbordet.

Nattens ”stötar” planlades utan några störande intermezzon. Det var bara något fiendeplan som dök upp då och då och satte fart på löjtnant Lars Gustaf Södermans artillerister och fiendefartygens kanonad gjorde inte så stor skadegörelse. Men när dagen försvann blev det liv i baserna. Båtarna tankade, torpeder lyftes ombord av civila grävskopor och så stack man på jakt medan minsveparna höll hemmavattnen rena från minor. Jagaren Sundsvall som legat sänkt hela onsdagen fick liksom galten Särimner, nytt liv på kvällen av övningstekniska skäl. Annars var det så verklighetsbetonat som möjligt i slaget om ”Sveriges Malta”.

Rune.

 
 
 

Militär sprängde Sproge-bro i går

Gotlands Allehanda 28/10 1954

Militären gav på onsdagen (27/10 1954) vägförvaltningen en god handräckning ute i Mästermyr. Den gamla landsvägsbron på gränsen mellan Silte och Sproge sprängdes av pionjärtrupperna. De fick en extraövning av vägförvaltningen slapp mycket rivningsarbete.
Den nya bron skall byggas på samma plats. För tillfället får trafiken gå över en provisorisk bro som lagts bredvid.

Samarbete av det här slaget mellan vägmyndigheterna och militären har som bekant skett vid flera tidigare tillfällen.

 
 
 

Inskrivning

Gotlänningen 9/11 1954

  

Inskrivningen av värnpliktiga började på tisdagsförmiddagen i Arbetareföreningens lokaler i Visby, och där kontrollerades att inga blivande soldater hade plattfötter, fel på hörsel och syn, i så fall blir det ”lägre” grupp. Hälsokontrollen handhas av doktor R. Trönnberg medan chef för inskrivningsnämnden är överstelöjtnant K. G. Arweson. På bilden får 3410-18-321  Hilbert Gahm från Fardhem vikten och bröstvidden kontrollerad av överfurir Friedman. (Bernt Allan Hilbert Gahm f. 18/10 1934 i Fardhem Gotlands län d. 4/9 1985 i  Linde Gotlands län)

 
 
 

Program från KA 3 blev radiosuccé

Gotlänningen 15/11 1954

Söndagskvällens (14/11 1954) underhållningsinslag i radio kom från KA 3 i Fårösund. Sympatiske Georg ”Tuppen” Eliasson och Radiotjänsts musikaliske allvetare Willard Ringstrand hade ordnat trevliga tre kvarts musikgissning mellan lag bestående av officerare, underofficerare och värnpliktiga. Åke Dohlin med KA 3-musiken och grammofonarkivet svarade för de melodiska gåtorna. Värnpliktslaget gick, till publikens hörbara förtjusning, segrande ur striden med bred poängmarginal. Det blev också en extrarond i musikgissningen, där 3:e kompaniet segrade klart över 14:e. Förutom det musikaliska inslaget inrymde programmet även ett antal Gotlandshistorier berättade av mikrofonvane Erik Gadd. Löjtnant Lars Sundahl sjöng ”Gamble Valu” och fick sedan översätta visan för rikslyssnarna. Dragspelet sköttes med kläm av Ante Fröberg i ett solo och Leon Liljeqvist joddlade fenomenalt till ackompanjemang av den verkligt hurtiga och medryckande musikkåren. Som helhet var det ett program, som inte stod andra i samma genré efter, men så kan också Georg Eliasson som få förmedla den omedelbara stämningen. Det är bara synd att gotländska underhållning så sällan får plats i riksprogrammet.

 
 
 

VÄRNPLIKTIG PÅKÖRD - Låg berusad mitt i körbanan - PÅ VÄSTERHEJDEVÄGEN

Gotlänningen 15/11 1954

EN TRAFIKOLYCKA, som kunnat få avsevärt svårare följder än som nu blev fallet inträffade vid 20-tiden på lördagen (13/11 1954) på Västerhejdevägen intill Försvarets fabriksverk. En vänpliktig, som i berusat tillstånd fallit omkull i körbanan, blev påkörd av en droskbil. Han fördes genast till lasarettet, där man konstaterade ben- och armbrott, hjärnskakning och en skada i huvudet.

Den värnpliktige observerades tidigare från två droskbilar då han gick och raglade mitt i körbanan. De passerade dock utan att något hände. Då en tredje droskbil som liksom de båda första var på väg söderut kom körande såg föraren en man ligga på vägens högra sida. Samtidigt såg han två bilar närma sig – det var de båda andra droskorna som avlämnat sina passagerare vid Kungsladugården och nu var på väg mot staden. Chauffören i den södergående bilen stannade omedelbart och sökte hejda den första droskan men hann inte utan droskbilens främre hjulpar gick över mannen. I bilen söderut medföljde som passagerare, en läkare, som genast konstaterade att mannen måste under lasarettsvård. Den skadade – han är hemmahörande i Jönköping – forslades också omedelbart i den påkörande droskan till lasarettet. Han hade ådragit sig brott på högra armen och benet, hjärnskakning och en skada i huvudet. Någon skallskada kunde man dock vid röntgenundersökning inte finna och någon direkt fara för livet torde inte föreligga även om den skadades allmäntillstånd under söndagen var dåligt.

 
 
 

Realistisk civilförsvarsövning på Visbygård

Gotlänningen 23/11 1954

 

På söndagen (21/ 11 1954) hölls en civilförsvarsövning i Visby. Det var övning i räddnings- och röjningsarbete, och övningen gick alldeles utmärkt. Sexton sårade och döda låg utspridda på Visbybryggeriets gård efter ett bombanfall, och det gällde för ingenjör Hörnfeldt och hans mannar att ta vara på dem.

 
 
 

Fåröbo bröt nacken vid fall från slip i Fårösund

Gotlänningen 16/12 1954

Under arbete vid marinvarvet i Fårösund råkade på onsdagen (15/12 1954) 30-årige varvsarbetaren Sigurd Olofsson, Gåsemora på Fårö, falla ned från en slip, varvid han bröt nacken. Olofsson föll baklänges från en höjd av tre o. en halv meter.   Olofsson fördes till lasarettet i Visby, där man betecknar hans skador som mycket allvarliga.

 
 
 

Fårö-arbetaren dog på fredagen

Gotlänningen 18/12 1954

30-årige varvsarbetaren Sigurd Olofsson, Gåsemora på Fårö, avled på fredagskvällen (17/12 1954) av de skador han ådrog sig på onsdagen då han föll tre och en halv meter och bröt nacken vid marinvarvet i Fårösund. Dödsorsaken var brott på en halskota varvid ryggmärgen slagits av. Den avlidne var ogift och bodde tillsammans med sin moder på Fårö, där de hade ett mindre jordbruk tillsammans.

 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig