Föregående sida

Tidningsklipp 1956

 

Cigarrett tände bensin på I 18 vid tappning: änglavakt räddade

Gotlänningen 10/1 1956

Ett elakartat olyckstillbud inträffade strax efter kl. 14 på måndagen (9/1 1956) ute vid I 18. En av mannarna hade fått order att tappa av några liter bensin från en övningsbil som stod i ett garage. Mannen hade innan han började arbetet rökt en cigarrett och slängt fimpen ett stycke bort på cementgolvet utan att släcka den.

När han sedan stod och tappade av bensinen spillde han på golvet. Bensinen rann ut och bildade en stor mörk fläck som sakta men obevekligt spred sig bort där fimpen låg och pyrde.

När elden (sic) nådde cigarrettstumpen, flammade en väldig eldslåga upp. Lågorna slog ända upp i taket och antände t. o. m. några bjälkar. Ögonblicket innan hade mannen just vänt ryggen till och var på väg ut med sin bensindunk i ena handen. I den andra leddes han förmodligen av sin änglavakt.

Hade elden flammat upp medan avtappningen pågick hade säkerligen en allvarlig olycka inträffat, då dunken med all säkerhet exploderat. Manskap från I 18 släckte elden i garaget med hjälp av skumsprutor och drog även ut bilen som fått en del brandskador. Visbybrandkåren behövde aldrig ingripa.

 
 
 

Lantbrukarehustru på norra Gotland fann mystisk ballong

Gotlänningen 12/1 1956

När fru Ellen Klasson, maka till lantbrukare Einar Klasson. Utöja i Fleringe, tittade ut genom sitt fönster i går (11/1 1956) förmiddag, fick hon se något som hon trodde vara ett vitt lakan som hängde över några buskar i den skogsmark som gränsar intill gården.

Hon gick för att se efter vad det var, och fann där ett ballonghölje av plast som hade hamnat i skogen ej långt från gården. Det genomskinliga höljet, som på avstånd lyste vitt, var ännu delvis fyllt av gas som dock strömmade ut under tiden som hon stod och betraktade det underliga föremålet.

När fru Klasson undersökte höljet lite närmare fann hon en klen lina som hade trasslat in sig i buskarna under duken, och vid denna var fastsatt dels en kartong som var tom och dels en liten plastpåse som innehöll några skrifter av mindre format och vars text var tryckt på ett främmande språk.
När hon kom tillbaka till gården ringde hon polisassistent S. Karlsén i Fårösund, som sedan tillsammans med landsfiskalsassistent N. I. Olof Wadner från Slite kom ut och tog hand om fyndet.

Det visade sig då att höljet hade tillhört en korvformad plastballong som måste ha mätt omkring 3 1/2 - 4 1/2 meter. Skrifterna som är propagandamaterial, var tryckta på tjeckiska, och har tydligen, när ballongen en gång släpptes upp fyllt även den nu tomma kartongen.

Såväl ballonghöljet som dess tillhörande propagandamaterial överfördes under onsdagseftermiddagen till Slite där landsfiskal Bonde tog hand om det hela.

 
 
 

Ballongfynd på södra Gotland

Gotlänningen 13/1 1956

En ballong av plastik, som är cirka 2 och 1/2 meter i genomskärning upptäcktes på onsdagsmorgonen (11/1 1956) av lantbrukaren Gustaf Adolf Lundgren, Barkarfve i Öja då den hade fastnat i ett träd i hans trädgård.

Sedan hr Lundgren dragit ner ballongen fann han en liten påse fastknuten under ballongen, som innehöll några tidningar. Vid en undersökning på torsdagseftermiddagen, vilken utfördes av förste kriminalassistent E. D. Ström förklarade denne, att det de senaste dagarna kommit flera sådana ballonger till Gotland med skrifter av religiöst innehåll.

Ballongerna är troligen avsedda att hamna i Tjeckoslovakien, men har blivit vinddrivna och kommit till fel adress.

 

Ännu en plastballong

medförande propagandamateriel har påträffats på norra Gotland. Den satt i en tall vid Hydeviken (sic) i Hellvi, där den höll på att skrämma en häst i sken. Ballongen har överlämnats till den lokala polismyndigheten, som kommer att vidarebefordra den till en annan myndighet.

 
 
 

Colombianare på A 7-kurs

Gotlänningen 14/1 1956

Två colombianska sjöofficerare, löjtnanterna Lemus och Meléndez, deltar just nu i utbildningen på A 7. De tillhör en grupp colombianare som är här i Sverige på studier och de har placerats ut på olika kurser.

Den aktuella kursen på A 7 gäller artillerieldledning mot markmål och förutom colombianerna deltar sex löjtnanter och en mariningenjör i kursen.

Colombianerna har spanska som modersmål men de talat också engelska och något svenska sedan de nu vistats här ett par månader. En grupp colombianare är också med på kryssaren Gotlands färd söderut.

 
 
 

A 7-kapten till Korea

Gotlänningen 7/2 1956

A 7-kaptenen Lars Gunnar Biörkman for på måndagskvällen (6/2 1956) med båten från Visby. Han skall fara till Korea, där han skall ingå i övervaknings-kommissionen. Kapten Biörkman har under koreavistelsen majors grad och skall tjänstgöra som kvartermästare. På fredag flyger han från Stockholm till Tokio men han lämnar maka och barn hemma i Sverige även om det stått honom fritt att ta dem med till Japan.

 
 
 

Till jägarskolan

Gotlänningen 7/2 1956

Furir Rosén, Gotlands infanteriregemente, skall med inryckning 7 maj tjänstgöra som utbildningsbefäl vid Arméns jägarskola 1956/57 i Kiruna.

 
 
 

Medaljerad Koreaman

Gotlänningen 8/2 1956

Sjukvårdaren Lennart Jönsson, Visby, som var med i den första koreakontingenten från Sverige fick på lördagskvällen (4/2 1956) av Sydkoreas minister i London dr Myo Mook Lee motta två medaljer. Utdelningen ägde rum vid en högtidlighet i Spegelsalen på Grand hotell i samband med 5-årsjubileet av den första svenska hjälpen i Korea. Hr Jönsson tjänstgjorde under tiden augusti 1950 till februari 1951 vid det svenska sjukhuset.

 
 
 

Köldskadad värnpliktig

Gotlänningen 10/2 1956

Köldskadad värnpliktig. En värnpliktig från I 18 ligger sedan en vecka på lasarettet med en köldskadad fot efter en övning i fält. Det rör sig inte om någon allvarlig skada men han får ligga kvar ännu en tid för fortsatt behandling.

 
 
 

Inryckningsresan var skandalös sade cheferna för A 7 och I 18

Gotlänningen 13/2 1956

När kårchefen vid A 7 överste Göran Schildt i lördags tog emot truppen betecknade han den mobiliserade rep.-omgångens inryckning som skandalös. – Vi har haft exempel på att bilförare varit så bakfulla, att de icke kunnat ta hand om sina bilar, sade han bl. a. Även överste F. Haquinius vid I 18, som på söndagen tog emot repetitionsförbandet, betecknade inryckningen som skandalös.

 

-Trots att jag varnat var och en av er genom en personlig skrivelse och uppmanat er till att iaktta ett nyktert och städat uppträdande så kan inryckningsresan betecknas som skandalös, sade överste Schildt. Ni måste ha varit medvetna om att en mob-övning började i och med inställelsen i Oxelösund, varför onykterheten är att beteckna som fylleri i tjänsten, vilken är en högst allvarlig tjänsteförsummelse. Det är beklämmande och sorgligt att nödgas konstatera att så många av er brustit i ansvarskännande och gjort totalbilden så olustig. Förutom dem som måste omhändertas av polisen såsom fullständigt redlösa – och vilka ha dryga straff att vänta sig var många lindrigt berusade och ställde till med ligistartade uppträden på tåget till ohägn för övriga medresande.

När jag talade om bristande ansvarskänsla så menade jag härmed att vederbörande genom spritförtäring försatt sig i ett sådant tillstånd att han icke omedelbart vid mobiliseringen kunnat sköta sina vapen eller övriga tjänster. Vi har haft exempel på att bilförare varit så bakfulla att de icke kunnat ta hand om sina bilar. Innebörden härav torde väl stå klart för var och en.

 

Gotlänningarna skötte sig bra.

Jag gör ett undantag. Gotlandsbatteriets inryckning utmärkte sig för glädjande ordning och perfekt nykterhet.

Lyckligtvis har inryckningen av fastlandskontingenten icke enbart mörka sidor. När ni väl kommit fram till mobplatserna så präglades för huvuddelen av er liksom för gotlänningarna, arbetet av vilja och det blev ganska snart ordning och reda på utrustningen.

Resultatet av mobövningen måste betecknas som gott. Utrustningen var klar på tider varierande mellan 3 och 5 timmar beroende på de lokala förhållandena och div. var eldberedd med huvuddelen efter ungefär 12 timmar och med Gotlandsbatt. efter ungefär 10 timmar, allt räknat från tidpunkterna då förbanden nådde mobplatserna.

Av vad jag sett under denna mobövning har jag fått en klar uppfattning att viljan – alla dåliga förebud till trots – alltjämt finns hos er till en positiv insats under dessa repetitionsövningar.

Och så till sist. Iakttag under återstoden av repövningen ett nyktert och värdigt uppträdande. Visa personlig stil och ett soldatmässigt uppträdande såväl i som utom tjänsten.

 

På I 18

tog överste F. Haquinius emot repetitionsförbandet på söndagen. Han betecknade inryckningen som skandalös, men hoppades, att truppen skulle bättra sitt uppträdande.

- Jag ger mitt erkännande åt dem som uppträtt bra, men det är tyvärr bråkmakarna som märks, sade regementschefen.

Mobiliseringsövningen gick emellertid bra. Översten redogjorde för övningarna ändamål. Repetitionsmånaden skall avslutas med en fälttjänstövning under militärbefälhavarens ledning.

Regementet har det nu trångt i sina logement, då rekrytomgången fortfarande ligger kvar. Baracklägret har fått utnyttjas., även om dessa lokaler inte är tillfredsställande. I 18 har även måst förlägga folk till Tingstäde.

 
 
 

Vpl steg ut bakom buss och påkördes

Gotlänningen 27/2 1956

En värnpliktig blev vid 21-tiden på söndagskvällen (26/2 1956) påkörd av en personbil på Stenkumlaväg mitt emot Soldathemmet. Mannen hade åkt med en buss och när denne höll sprang han av och ut på körbanan för att komma tvärs över vägen.

Mannen hade sprungit ut bakom bussen och hade sin uppmärksamhet riktad på norra delen av vägen. Han märkte därför inte en personbil som kom söderifrån utan steg rätt framför denna, blev påkörd och kastad i gatan. Tillskyndande personer tog hand om den skadade över smärtor i ena höften och låret. Han hade svårt att stödja på ena benet men om benbrott förelåg kunde man inte säkert avgöra på olycksplatsen. Den skadade fördes till I 18:s sjukhus för vård.

 
 
 

”Vinterkriget” i full gång. Rekryter mötte ”rep-gubbar”

Gotlänningen 6/3 1956

I planenlig ordning började på måndagen (5/3 1956) ”vinterkriget” med deltagande av den pågående repetitionsomgången och årsklassens rekryter. A-styrkan, som bestod av repetitionsomgången och leddes av major Torne, hade under söndagskvällen intagit sitt utgångsläge på Östergarnslandet. Från denna position skulle förbandet sedan rycka fram mot Roma för att där möta B-styrkan som bestod av rekryterna och leddes av major Göthe, B-styrkan hade enligt förutsättningen luftlandsatts på flygfältet i Roma.

 

  

En gotländsk vinterkrigare m/56 utrustad med skidor och pulka. Det är Karl-Johan Karlsson från Lau under framryckning vid Hartvigs i Ganthem.

 

Fram på måndagseftermiddagen kom de båda styrkorna i strid med varandra. Huvuddelen av A-styrkan gick fram på vägen Kräklingbo-Hartvigs-Ganthem, och även B-sidans tyngsta del gick denna väg, varför den största sammandrabbningen blev vid Tule i Ganthem. Där sprängdes bron av B-sidan, som även höll sina ställningar där ganska länge. A-sidan gjorde slutligen en omfattande rörelse och tog sina fiender från två håll.

Även längs vägen Ala-Sjonhem blev det en del strider, men här var det lättare avdelningar och således bara en del smärre skärmytslingar. A-sidan hade under denna första etapp en viss eldövervikt och kunde därför slutligen på måndagskvällen i stort sett nå sina utsatta mål.  Under natten till i dag var A-sidan förlagd i Ganthemstrakten och B-sidan i Ala.

Sjukläget har ytterligare förbättrats de senaste dagarna – meddelade fältläkaren SIGFRID HANSSON – som under måndagen inspekterade sjukvårdsavdelningarna. B-sidans sjukvårdsplats var belägen i skogen kring Bjärby i Sjonhem där man hade möjlighet att ge de sårade en första hjälp, innan de forslades vidare till de bakre linjerna.

- Under denna övning användes i stor utsträckning skidor, då det är rätt mycket snö i skogarna. Detta är faktiskt inte vanligt för de gotländska förhållandena, säger major FREDRIKSSON på MB-staben som under måndagen följde övningarna.

- Trots skidorna kommer ändå ett krigsföretag under sådana här omständigheter att i stort sett följa vägarna.  Det är förenat med stora svårigheter att ge sig ut i terrängen.

Flyget medverkade även och det fick sannerligen A-sidans luftvärn känna på vid flera tillfällen. Särskilt tycktes man ha koncentrerat sig på Kräklingbotrakten där förflyttningarna ideligen stördes av envisa luftattacker med både bomb och reajaktplan.

Under dagens lopp kommer övningarna att fortsätta med andra etappen.

 
 
 

Sjöräddningsplan utfordrade Karlsöfår

Gotlänningen 6/3 1956

Ett sjöräddningsplan av typ Catalina kastade ner hö till fåren på Lilla Karlsö under tisdagen, meddelar fyrmästaren på Storön som faktiskt tyckte att vederbörande kunde ha tänkt på honom också, han lever på torrskaffning och har inte fått post de senaste 14 dagarna. Fåren har et väl beställt nu. Catalinan vräkte ner massor med hö.

 
 
 

Militärstudier i Kina

Gotlänningen 12/5 1956

Kapten C. A. H. Areskoug, Gotlands artillerikår, får i anslutning till avslutande av tjänstgöring vid svenska övervakningskontingenten i Korea göra en 3-veckors tjänsteresa i folkrepubliken Kina i sommar för att följa vissa övningar m. m.

 
 
 

25 gotländska lottor examinerade för signal- och expeditionstjänster

Gotlänningen 16/5 1956

Ledare för signalkursen, kapten Söderberg, flankeras här av två av sina lottor, t. h. Inga Nilsson och t. v. Ingegerd Regnér.

 

På tisdagskvällen (15/5 1956) förrättades examen i expeditionstjänst och signaltjänst för armélottor. 25 lottor hade samlats på militärbefälsstaben, 10 i signal och 15 i expeditionstjänst.

Signallottorna hade under ledning av kapten Söderberg dragit ledningar och kopplat telefoner mellan de olika rummen och lottan i växeln hade fullt jobb med att hålla ordning på trådarna. Vid telefonerna och fjärrtelegrafen visade nu lottorna vad de lärt sig under den 78 timmar långa kurstiden och kapten Söderberg hade skäl att vara stolt över sina elever.

Expeditionslottorna fick i ett muntligt examensförhör visa sina kunskaper och som förhörsledare fungerade kapten Dahlgren. Lottorna klarade de svåra frågorna om arméns organisation, gradbeteckningar m. m. riktigt bra, men så har de ju också en stor uppgift att fylla i händelse av krig. Alla 15 lottorna var från södra Gotland och det hade varit svårt många gånger att samlas men man har ändå klarat de 72 timmarna och är nu utbildade A-lottor.
Efter proven kunde lottorna dra en lättnadens suck och slå sig ned vid ett härligt och välförtjänt kaffebord. Major Fredriksson delade nu ut tecken till de nybakade A-lottorna och förbundsordföranden fru Hildur Löf höll ett anförande. Hon var glad över det stora antal lottor som hade mött upp till den frivilliga kursen.

 
 
 

Statskriminalen utreder spionaffär på Gotland?

Gotlänningen 17/5 1956

Illegal sändare uppges upptäckt på Sudret. Försvarsanläggningarna intresserar spioner

Enligt vad Aftonbladet uppger pågår för närvarande polisutredning av en spionaffär på Gotland, och det finns anledning att tro att denna kommer att svälla ut till ganska omfattande dimensioner. En mystisk illegal radiosändare skall ha avslöjats på södra delen av ön, men även på norra Gotland är statspolisen i arbete med utredningen.

Det finns ju en hel del försvarsanläggningar av skilda slag på Gotland, inte minst längst i norr, och det är givetvis de som varit föremål för obehörigas intresse.

Chefen för säkerhetspolisen intendent Hasselrot har på förfrågan av AB  inte velat lämna några närmare upplysningar, men han har inte heller bestritt, att en spioneriaffär på Gotland är under utredning.

Landsfogde Sven Wannstedt har f. n. partiell tjänstledighet för att mera helt kunna ägna sig åt ett åtalsärende, som det heter. Kan det var den uppseendeväckande spioneriaffären det är fråga om?

 
 
 

50 år fyller på söndag förvaltare J. E. Jonsson, KA 3

Gotlänningen 17/5 1956

 

50 år fyller på söndag förvaltare J. E. Jonsson, KA 3. Han är född den 20 maj 1906 i Västanfors i Värmland och kom i krigstjänst vid KA 1 år 1926. Efter att ha genomgått Arméns Underofficersskola befordrades han till underofficer av 2. graden 1938 och till flaggunderofficer 1942. Han blev svärdsman 1951. Efter genomgången förvaltarutbildning befordrades han till förvaltare 1952.

Till KA 3 överfördes han 1939 och han kan alltså räkna sig bland de äldsta vid kåren. Under sin tjänstetid här har han fullgjort såväl trupp- som förvaltningstjänst och innehar nu sedan 1952 befattningen såsom expeditionsföreståndare vid chefsexpeditionen.

Förvaltare Jonsson är en skicklig underofficer, som åtnjuter stort förtroende och allmän aktning. Han är dessutom en glad och tillgänglig kamrat och vän. Hans många vänner, för vilka han alltid har ett vänligt leende eller skämt till övers, kommer säkert att passa på detta tillfälle att visa honom sin uppskattning.

 
 
 

Gotlandspolisen utreder hemlighetsfull historia

Gotlänningen 18/5 1956

Som vi meddelade i vår eftermiddagsupplaga utreder Gotlandspolisen en mystisk historia. Rykten har varit i svang att det rör sig om spionage. Tystlåtenheten från polishåll har gjort att denna tro fått extra näring. Chefen för säkerhetspolisen har vid AB:s förfrågan vägrat at vare sig bekräfta eller dementera att det kunde vara fråga om spionage. Omständigheten att landsfogde Sven Wannstedt erhållit förlängd tjänstledighet för at helt kunna ägna sig åt ett åtalsärende, som det heter, har givetvis också givit anledning till gissningar. Vad som nu gör att talet om spionage kan lämnas där hän är att landsfogden på vår direkta förfrågan förklarat att den utredning som nu pågår inte har med spionage att göra.

 
 
 

Skolungdom fick skjuta med k-pist på KA 3

Gotlänningen 24/5 1956

Sol, kulsprutesmatter och kanondunder var det på KA 3 på onsdagen (23/5 1956) då elever från klasser i Visby läroverk och Slite samrealskola gjorde ett studiebesök där. Under lednings av rekryteringsofficeren, kapten C. O. Ossiann fick de hundratal ungdomarna en inblick i militärlivet och de fick även själva ta del av övningarna genom bl. a. k-pistskjutning och granatkastning. Det blev helt igenom en trevlig dag och inte minst flickorna visade intresse för det omväxlande programmet.

 

Söta Åsa Svanholm ifrån 3’ i Slite ser riktigt krigisk ut med sin k-pist

 

Till att börja med hälsade kapten Ossiann ungdomarna välkomna och musikkåren spelade några marscher, varefter dagens program genomgicks. Det började med skjutning och granatkastning. Man gav sig i väg till skjutbanan där alla fick en chans att både skjuta och kasta, och vilken pojke skulle inte ta den chansen. Flickorna var inte sämre de och lärde sig även känna på k-pist M 45 och övningsgranater av samma modell. Det var ett evigt pangande då salvor från tio pistoler fyrades av på en gång, men det uppskattade desto mer av eleverna. Som en extra storslagen avslutning vid skjutbanan, kastades en laddad stridsgranat, som spred splitter och grus vida omkring. Därefter var det tid för att bese den nya internationella hinderbanan, 500 meter lång med 20 hinder. Tre militärer fick där visa vad de gick för och det ville till både styrka och spänst för att klara alla de svåra och finurliga hindren.

 

Mats Jacobsson, 3’ i Slite, är gammal ”sjövärnare” och övar här upp sina kunskaper i morsering

 

Ett annat populärt ställe var signalskolan där ungdomarna fick tillfälle att tala med varandra genom KA 3 W FMUK samt att träna upp de gamla talangerna i morsering.

Sen smakade det härligt med massor av ugnspannkaka och sylt, och till ackompanjemang av musikkåren åt man med en aptit, som det sannerligen inte var något fel på.

Skarpskjutningen med lätt batteri var nästa punkt på programmet och med ett öronbedövande dån och en imponerande träffsäkerhet besköts bogserande mål. Efteråt blev det kaffe på ”markan”, där också flaggjunkare E. Wallin berättade om sommarens KA-kurs för ungdom, den 9-21 juli. Musikkåren hade nu gått ifrån den högtidliga militärmusiken och spelade nu låtar som säkert uppskattades mer av publiken, bl. a. Mambo Jambo och Filosofisk Dixieland. Nu var det tid att tänka på hemresan och snart lämnade tre fullpackade bussar KA 3 efter en lyckad och intressant dag.

 
 
 

Med kameran hos kampglada och hungriga driftsvärnsmän i Tofta

Gotlänningen 4/6 1956

K. E. Andersson från Eskilstuna blir utspisad av fr. v. lottorna Gärda Ohlsson, Nanny Beckström och Agnes Löfgren

 

Deltagarna från Tvätt- och reparationsanstalten i Visby gjorde en prestation genom att överhuvudtaget kunna ställa upp. På bilden ser vi mannarna uppställda för att ta emot kritiken, det är fr. v. Sven Larsson, Gösta Karlsson, Lennart Söderstrand, Gustav Palmgren, Bo Svensson och Sven Nilsson

 

Fru Linda Hallgren hade hand om utspisningen av de hungriga driftsvärnsmännen på Tofta i söndags.

 
 
 

”Änglavakt” räddade vådaskjuten värnpliktig vid olycka på Lv 2 G

Gotlänningen 20/10 1956

Rena ”änglavakten” tycks ha räddat värnpliktige befälseleven Karl Axel Weijne Vass, från Kättilsstad i Östergötland, då han vid 13.30-tiden på fredagen (19/10 1956) träffades av en 8 mm kula från en kulspruta vid Lv 2 G i Visby. turen bestod i att Vass, trots att kulan passerade genom magen, inte blev allvarligt skadad.

Olyckan skedde då man höll på med materialvård efter en skjutning på Tofta skjutfält på förmiddagen. Under nedmonteringen brann plötsligt ett skott av och träffade Vass i veka livet. I ambulans fördes han omedelbart till lasarettet där han snabbt underkastades operation. Det visade sig då att kulan passerat genom magen och skadat tjocktarmen. Det får betecknas som rena rama undret att inte några allvarligare organ skadats.

Vass befann sig sent på söndagskvällen efter omständigheterna väl och läsarna hyser gott hopp om tillfrisknandet. Hur olyckan har tillgått är för närvarande föremål för polisutredning. Det var inte sitt eget vapen Vass var sysselsatt med.

 
 
 

Påstådd homosexualitet motiv för utpressningsförsök av vpl på KA 3

Gotlänningen 30/11 1956

En värnpliktig från KA 3 som i utpressningssyfte hotat en man från norra Gotland med att beskylla denna för homosexuellt förförelse bl. a. genom spridande av nakenfoto var på torsdagen åtalad vid rättegång vid Allekvia. Den hotade vände sig nämligen genast till polisen som redde upp affären med hjälp av några ”blomkvistare”.

T. f.  landsfogde Stig L. Age var åklagare i målet och han uppgav att den värnpliktige legat inkallad under sommaren 1955 och att han då gjort sig skyldig till snatteri och utpressning.

Mannen hade inte kunnat inställa sig vid rätten. Hans försvarare var advokat Sven Dufvenmark. Efter enskild överläggning beslöts att huvudförhandling i målet skulle ske i svarandens frånvaro. Denne hade i huvudsak erkänt.

Under den tid svaranden låg inkallad i Fårösund hade kommit i kontakt med en man på norra Gotland. Åklagaren ville göra gällande att svaranden uppsökt mannen för att låna sprit medan svar. Själv påstår att mannen hade inbjudit honom till sin bostad. En del spritlån hade också förekommit mellan parterna. Under besöket i mannens bostad hade svar. Blivit visad en del nakenfotografier. Dessa bilder hade sedan placerats i ett kuvert som som värden lagt i en byrålåda. När värden sedan avlägsnade sig ur rummet hade svar. Knyckt fotografierna jämte negativ. När han en kort tid därefter kom i penningknipa hade han lagt negativen i ett kuvert samt skrivit ett brev utan underskrift till sin ”vän” i vilket han uppmanade honom att infinna sig på en viss plats med 250 kr. De skulle överlämnas till brevskrivaren mot att även kopiorna återlämnades. I annat fall skulle brevskrivaren komma att använda sig av dem för att sätta fast vederbörande för homosexuell förförelse och skämma ut honom i hans hemtrakt.

När den hotade fick brevet överlämnade han det till polisen. Ett par pojkar i trakten hade hört talas om brevet och de infann sig på mötesplatsen, där de sett den värnpliktige gå av och an som om han väntade på någon. Det var ingen tvekan om vem brevskrivaren var, bortsett från att han erkänt. Utslag i målet faller den 13 december.

 
 
 

Mystiska föremål över Gotland. Militära undersökningar pågår

Gotlänningen 6/12 1956

Två mystiska flygande föremål observerades på onsdagskvällen (5/12 1956) vid två olika tillfällen på Gotland. I Hemse siktades föremålen på eftermiddagen och efterlämnade två vita streck efter sig i östlig riktning och senare på kvällen observerades föremålen över Visby. En lång och klart synlig ljussvans syntes då i nordlig riktning.

Rapporter om de mystiska föremålen kom också in till MB-staben och militären satte igång med undersökningar. Ännu vid middagstid kunde inte kapten von Koch vid F 13 G meddela något positivt i undersökningen.

Några reaplan kan det omöjligt ha varit fråga om, berättar kapten von Koch vid samtal med Gotlänningen. I så fall måste observatörerna ha hört något ljud. Höjden på föremålen är också svårt att uttala sig om då man vid klart väder mycket lätt kan ta fel på höjd och fart. Vi fortsätter emellertid med undersökningarna.

 
 
 

”Tefaten” var meteorsvärmar 30–60 km öster om Gotland

Gotlänningen 8/12 1956

De ljusfenomen som på onsdagskvällen iakttogs över Gotland och gav anledning till att tefatsteorierna luftades igen har visat sig vara meteorsvärmar. – Med anledning av ett femtiotal rapporter ha följande slutsatser kunnat dragas, omtalar kapten von Koch vid F 13 G.

Det har med största sannolikhet varit en meteorsvärm vilken hunnit in i jordens atmosfär parallellt med jordytan. Den mest markerade meteoriten syntes klockan 16.47. det var ett eldklot med svans vilken i jordens atmosfär har delats i två lika delar.

Meteorerna synes ha gått på 40–80 kilometers höjd och avståndet förefaller ha varit 30–60 km öster om Gotland och upp till Fårötrakten. Kursen har varit från SO mot NV. Att detta meteorfall av många bedömts ha gått mycket lågt och nära är mycket förklarligt eftersom det var mörkt och himmeln stjärnklar. Därtill kommer att de flesta är ovana vid att göra sådana observationer.

En annan tydlig meteor syntes kl. 18.20. dessutom har en hel del andra meteorer varit synliga särskilt mellan kl. 22.00 och 22.30. Att dessa meteorer ej sett ut som vanliga stjärnfall kan förklaras så att meteorerna kommit in i jordens atmosfär och parallellt med jordytan. Att de var synliga så pass länge, upp till 30 à 40 sekunder i en del fall, kan förklaras antingen med att de jämfört med vanliga meteorstenar haft en ringa fart i förhållande till jordytan eller att de kommit in i jordens atmosfär parallellt med jordytan och sålunda successivt kommit i beröring med jordytans luftlager och börjat att glöda för att så småningom brinna upp.

Den höjd som meteorerna genom friktion mot jordytans luftlager börjar att glöda rör sig omkring 800–100 km.

Utanför denna höjd och längre ut i rymden är luften så pass tunn eller obefintlig att den ej påverkar en meteorsten genom friktion.

Dessa meteorstenars hastigheter varierar kraftigt men en grov bedömning ger vid handen att de träffar jordens luftlager med en hastighet av 20-40.000 km i timmen.

En meteor, populärt kallad stjärnfall, behöver ej vara större än en tumnagel för att synas som ett glimrande streck på himmelen.

I en del fall är den givetvis större och lyser då kraftigare under det att som i onsdagskväll en del fragment lossnar och bildar en svans eller gnistor. I en del fall kan de springa sönder med en explosion.

 
 
 

Hopp i dike vid trippelkrock räddade två vpl

Gotlänningen 11/12 1956

I går (10/12 1956) eftermiddag vid 16.30-tiden inträffade vid Follingboväg en komplicerad trippelkrock. Genom att i sista stund kasta sig ned i ett dike lyckades två värnpliktiga att undgå att komma i kläm vid den första krocken. En militärlastbil, en trafikbil och en personbil var invecklade i krocken som berodde på den täta dimman.

En militär lastbil som stod parkerad i riktning mot Visby mellan Visby och Svajde vät blev bakifrån påkörd av en trafikbil i samma färdriktning. Två värnpliktiga sysselsatta med övningsmaterial stod bakom militärbilen och skymde bakljuset. Detta och den täta dimman medverkade till att föraren av den påkörande lastbilen inte han se den parkerade bilen i tid. De värnpliktiga kastade sig i sista stund i diket före krocken.

Den påkörande bilen som svängt ut åt höger i sista stund spärrade delvis den andra vägbanan så att en personbil från Visby i sin tur kom att kollidera med trafikbilen. Några personskador uppstod inte men däremot materialskador på alla tre bilarna.

 
 
 

Åtal väckt mot mc-stjälande A 7-inkallade

Gotlänningen 11/12 1956

Fyra inkallade militärer vid A 7 som en lördag i oktober hade en spritfest på logementet och senare på kvällen stal ett par motorcyklar och en vespa har åtalats vid rådhusrätten i Visby av t. f. landsfiskal Gagnér.

Den ene av ynglingarna hade kommenderats som brandvakt, men han stack med kamraterna i alla fall, när spriten var slut och man ville ut och röra på sig. I stället för att gå ordinarie vägen ut förbi vakten hoppade kvartetten över stängslet kring kasernområdet. Efter några kafébesök skiljdes de. Två av dem hittade en vespa som de delvis förstörde och slängde ifrån sig. Deras kamrater stal en motorcykel som de inte kunde få igång. De hittade dock snart en annan och körde utåt landsbygden, motorcykeln hittades svårt skadad vid Kneippbyn efter några dagar.

 
 
 

Med båten till Nynäs av misstag. Hoppade över bord och drunknade

Gotlänningen 28/12 1956

Den omkomne Olle Holmberg

från Klintehamn.

Svepmatros Johansson på ”Tjurkö” skötte strålkastaren när man spanade efter den försvunne.

En man hoppade på torsdagskvällen (27/12 1956) överbord från ång. Visby, när fartyget befann sig c:a 1 ½ distansminut till sjöss. Spaningarna igångsattes omedelbart från ”Visby”, lotskuttern gick även ut och likaså kustminsveparen Tjurkö, men sökandet ledde inte till något resultat. Den förolyckade är en värnpliktig gotlänning med tjänstgöring vid I 18, 20-årige Olle Holmberg från Klintehamn.

 

Med ”Visby” följde på torsdagskvällen en grupp permitterade militärer. De var efter vanligheten högröstade och uppsluppna, en del tydligt spritpåverkade efter föregående restaurangbesök på kvällen. Holmberg hade kommit in till Visby vid 20-tiden och gick med en kamrat ombord samt följde även med ner i hytten. När de så småningom kom upp igen, observerade de som först att fartyget var igång och redan kommit ett bra stycke ut från hamnen – det befann sig ungefär mitt för Botaniska trädgården. ”Nu simmar jag i land”, ropade Holmberg till en kamrat och skulle omedelbart sätta sitt beslut i verket men blev hindrad av kamraten. Strax därpå gjorde han ännu ett försök att kasta sig i vattnet, men den gången ingrep även en besättningsman. Man lyckades sedan till synes lugna Holmberg och göra klart för honom, att det inte fanns någonting annat att göra än att följa med till Nynäshamn.

En stund senare sprang han emellertid i ett obevakat ögonblick upp på båtdäck, klättrade upp på relingen och hoppade överbord, fortfarande i akt och mening att simmande ta sig i land. En dam bland passagerarna observerade hans tilltag men kunde ingenting göra för att hindra honom.

”Man överbord”, kom passagerare springande och ropade till befälet på ”Visby”, som omedelbart vände och satte ut en livbåt medan man samtidigt sökte med strålkastare.

Visbypolisen underrättades via Stavsnäs radio, och man gick genast ut med lotsbåten, varjämte minsveparen Tjurkö kom till platsen. Från livbåten hördes ett nödrop på avstånd, men detta kunde inte klart lokaliseras, och sedan hördes eller syntes ingenting mer av mannen.

En av Gotlänningens medarbetare medföljde ”Tjurkö” under spaningarna, som avbröts vid 23.30-tiden. Man kunde inte finna några spår av den förolyckade. Kapten Dahlén på ”Tjurkö” ansåg som sin uppfattning att en person skulle kunna hålla sig flytande i högst 10 minuter med den vattentemperatur som var rådande

Den förolyckade, som skulle ha inställt sig vid I 18 senast kl 8.30 på fredagsmorgonen, var född 1936 och son till murare Birger Holmberg, Klintehamn. Han var inskriven på sjömanshuset i Visby och hade varit till sjöss, innan han började sin värnpliktstjänstgöring. En tvillingbroder till honom fullgör för närvarande sin värnplikt vid A 7.

 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig