Föregående sida

Tidningsklipp 1958

 

Stridsvagn i dike i Stenkumla. Vpl slungades av och skadades

Gotlands Folkblad, Gotlänningen, Gotlands Allehanda 13/2 1958

Värnpliktige Sune John Larsson, 3:e kompaniet på I 18, var strax efter kl. 9 på onsdagsförmiddagen ute för en olyckshändelse cirka en mil söder om Visby på Stenkumlaväg. Det var under övningar med I 18 och P 1 G som Larsson föll av en stridsvagn som i det hala väglaget gick i diket. Larsson, som är hemmahörande i Solna, slungades mot en stenmur och fick en hård smäll på armen och ryggen. Han forslades genast till länslasarettet. Några skelettskador föreligger inte meddelar man från lasarettet dit han fördes, men däremot en lätt chock. Inga materiella skador uppstod vid olyckan.

 
 
 

1500 man, flyg o. atombomber i fältmanöver på norra Gotland

Gotlänningen 1/3 1958

Det kommer att gå hett till på norra Gotland den 5-8 mars, då nära 1.500 värnpliktiga får gå igenom mandomsprovet innan de ”muckar” den 14 mars. Den fyra dagar långa manövern koncentreras kring trakten av Tingstäde, Bro och Lummelunda och krigarna skall bl. a. få inblick i hur viktigt det är att skydda sig väl mot atombombsanfall – två ”atombomber” kommer nämligen att detonera under övningens gång.

De 1.500 mannarna, som deltar i manövern, kommer från I 18, P 1 G, A 7, Lv 2 G, hemvärnet och FBU och vidare representeras flygvapnet med en division från F 13 i Norrköping, berättar major Lilliehöök som lagt upp övningen. Under de två första dagarna tjänstgör A 7-chefen, överste Schildt, som övningsledare för A 7 och Lv 2 G medan chefen vid I 18, överste von Horn, leder I 18 och P 1 G. De två sista dagarna slås dock samtliga trupper ihop och ledes av överste von Horn.

DET FÖRSTA atombombsanfallet sker vid middagstiden på onsdagen över Tingstäde träsk. De skadade soldaterna får snabbt därefter snabbt genomgå sanering, de får tvätta sig, byta kläder och undersökes noggrant av läkare. Den andra atombomben detonerar tidigt den sista dagen.  Bomben består av flera fat bensin och olja, omkring 1.400 liter, och då den sprängs i luften kommer en väldig svamp att växa upp.

LEDNINGEN hoppas nu bara på att de skall bli någorlunda vackert väder – den djupa snön gör att det blir tillräckligt hårt och krävande för de värnpliktiga.

 
 
 

Grisblod, slask och solsken under vårkrigets första dag

Gotlänningen 6/3 1958

Den stora Gotlandsmanövern, som på onsdagen (5/3 1958) inleddes i strålande välkommet solskensväder, har på sitt program en nyhet, som för första gången lanseras i Sverige. Det är den omfattande saneringen av de soldater som råkat komma farozonen för atombomberna och därför kan misstänkas ha drabbats av det smittsamma radioaktiva stoffet.

Den första ”atombomben” – ett fat bensin och olja – detonerade 12,15 på onsdagsmiddagen en halv kilometer från Träskvälder i Tingstäde. Grabbarna hade dessförinnan haft en ansträngande marsch från Visby – de fick aldrig vara i fred för de ettriga flyganfallen och allt som oftast var de tvungna att kasta sig av vägen och ta skydd.

Vid den första atomsmällen skadades ett 25-tal man ur 7:e kompaniet. Insmorda med grisblod och färg och med sönderbrända uniformer forslades de skadade snabbt till förbandssjukhuset medan de som gått i skydd och därmed undgått skador fick gå igenom en saneringsplats för att sedan återigen vara beredda att ge sig i striden.

 

En cigarrett till de dödsdömda

Vid förbandssjukhuset undersöktes först hur mycket radioaktivt stoff de skadade fått i sig. De som drabbats värst av strålningen lades in på ett isolerat rum medan de övriga behandlades av läkare. För de isolerade fanns inte mycket hopp- de var praktiskt taget dödsdömda och erbjöds en mugg varmt kaffe och en cigarrett! I verkligheten skulle förmodligen de som allvarligast drabbats av radioaktiviteten, redan avvecklas ute vid stridsfältet. De skulle ur moralsynpunkt inte få tas in på sjukhusen.

 

 

”DÖDSDÖMD” förklarades vpl. Sven-Ove Pettersson, Västerhejde. Man konstaterar här att han blivit utsatt för alltför mycket radioaktivt stoff och det fanns inte mycket hopp om livet. Han får försvinna i ett isoleringsrum medan de som kanske har betydligt lättare skador men i stället mindre radioaktivt stoff får fortsätta till doktorn och operationsbordet.

 

 

GRISBLOD och färg smorde sjukvårdarna in de skadade med för att det hela skulle se mera realistiskt ut. Bror Olsson, Sanda, har fått en mycket allvarlig bukskada och en sjukvårdare gnider här omsorgsfullt in bandaget med tjockt grisblod.

 

  

MÅNGA SOLDATER hade inte tillräckligt skydd vid atombombsanfallet och svåra skador uppstod. Här syns några mannar ur 7:e kompaniet som skadats av bomben vid Träskvälder. Det blev snabb rapport för vidare vård vid förbandssjukhuset.

 

Klädombyten, tvättning och snytning

Intressant att följa var saneringsarbetet, som var mycket väl organiserat och det hela flöt ganska friktionsfritt. Här fick de icke skadade mannarna undersökas för ev. radioaktivitet - de som blivit värst utsatta måste klä av sig och kassera sina persedlar, de fick tvaga sig ytterst noga med varmt vatten, snyta sig ordentligt och byta till en omgång rena kläder.

 

Övning – verklighet

Ja, övningen var realistisk men det var långt ifrån fråga om verklighet. – Hur skall det gå när det verkligen gäller, när inte atombomben består av ett fat med bensin och olja? Stora problem kommer förvisso att uppstå – problem som måste bekämpas. Och allt görs också för att det svenska försvaret skall kunna möta atombombsanfallet med kunnighet och utan att gripas av panik. Den här övningen skall ge en god bild, en vision av vad som komma skall…

 

Nöjd och belåten

Organisatören för övningen, major Lilliehöök, var i stort sett belåten med den första övningsdagen.

− Jag har fått intrycket av att grabbarna tar det hela med allvar, att de verkligen förstår hur förödande farligt ur många synpunkter ett atombombsanfall kan vara, säker han.

Övningarna fortsätter så veckan ut och striderna går främst i Bro, Lummelunda och Väskinde. På lördagsmorgonen (8/2 1958) kommer den stora skrällen – en kraftig övningsbomb detonerar och endast några timmar därefter blåses eld upphör. Sedan har grabbarna bara några få dagar kvar till ”muck”… 

 
 
 

Eld upphör i Gotlandskriget efter slutstrid i Follingbo

Gotlänningen 8/3 1958

Klockan 8.30 på lördagsförmiddagen rensade fienden trakten kring Follingbo med hjälp av en väldig atombomb – en sprängladdning bestående av 1.400 liter bensin och olja. Strax därefter landsattes lufttrupper i Follingbo, vilka bekämpades av de styrkor som strax efter atombombsdetonationen marscherade från lägren i Väskinde och Lummelunda.

De marscherande styrkorna anfölls under färden av ettrigt flyg och var ofta tvungna att kasta sig i skydd i skogen. Den stora slutstriden stod vid Stora Vede i Follingbo och eld upphör blåstes vid 15-tiden på eftermiddagen. (sic)

Detta var i stora drag vad som hände under den sista dagen av den stora Gotlandsmanövern. Allt tycks ha gått fint i lås och ledningen hoppas på att mannarna verkligen har fått en inblick i hur ett atombombsanfall ter sig och hur allvarligt det är.

Och grabbarna drar väl en lättnadens suck – strapatserna är över och om några dagar hägrar muckardagen…

 
 
 

Plankande I 18-värnpliktig kokade ihop rövarhistoria

Gotlands Allehanda 27/6 1958

Natten till torsdagen (25/6 1958) anmälde en värnpliktig på I18 att han blivit rånad under knivhot och även knivstucken vid vattentornet på Visborgs slätt. Han uppgav att tre civilklädda ynglingar tilltvingat sig en plånbok av honom och att under hans motstånd en av dem dragit en stilettliknande kniv och att han blivit skuren i handen av denna under handgemänget. Bråket skulle ha börjat med att ynglingarna tiggt cigarretter.

Vid visbypolisens undersökning kunde man snart konstatera att historien inte verkade vattentät och sedan den ena detaljen efter den andra i berättelsen inte kunde styrkas ordentligt, blev man allvarligt misstänksam. Såret i handen verkade exempelvis inte ha uppkommit genom ett eggföremål.

Vid undersökning av den värnpliktiges kläder hittades en tjärfläck och en av poliserna gjorde en gissning att skadorna uppkommit i samband med ett plankningsförsök på Murgrönan. En av de vaktande polismännen där kunde berätta att 6 värnpliktiga blev tagna på bar gärning under plankning och att en av dem skadat i handen.

Det dröjde inte så länge innan platsen för ”överfallet” kunde hittas vid Murgrönans staket och till sist fann den värnpliktige för gott att erkänna att han fablat ihop historien för att slippa ifrån ansvaret för sina sönderrivna kläder.

 
 
 

Värnpliktig mycket illa skadad vid motorcykelolycka på Fårö

Gotlänningen 28/7 1958

En svår motorcykelolycka inträffade natten till söndagen (26/7 1958) på Fårö då 20-årige kustartilleristen Roland Gustafsson från Norrköping körde emot en stenmur och skadade sig så svårt att man har föga hopp om att han skall kunna överleva med sina svåra huvudskador.

Gustafson hade varit på dansen vid Sudersand och på hemvägen från denna körde han vid 2-tiden rakt ut i en kurva något söder om bygdegården, platsen kallad Alnäsa åkrar. Han färdades på en kraftig motorcykel av märket Puch och denna törnade emot en stenmur c:a 1 meter från vägen. Vid kollisionen slog Gustafsson som var barhuvad och civilklädd huvudet i stenarna och ådrog sig mycket svåra skallskador.

Några personer, som kom vägen fram efteråt, såg i ljusskenet att det glimmade till från styrstången på motorcykeln och stannade och undersökte vad som hänt och fann då Gustafsson bredvid motorcykeln i en svacka mellan vägen och muren. De tillkallade omedelbart distriktssköterskan som endast kunde konstatera att hjälp endast kunde lämnas på lasarettet dit han fördes i KA 3:s ambulans assisterad av läkaren på KA 3.

 
 
 

Motorcykelolycka på Fårö krävde dödsoffer

Gotlänningen 31/7 1958

Den vid en motorcykelolycka på Fårö natten till söndagen svårt skallskadade kustartilleristen Roland Gustafsson från Norrköping avled på torsdagen (eg. onsdagen) på Visby lasarett. Han var 20 år gammal och ende son till pappersbruksarbetare Elis Gustafsson och hans maka, Norrköping.

 
 
 

F. d. Visbyofficer blir chef för den nya FN-bataljonen

Gotlänningen 15/8 1958

STOCKHOLM (TT). Överstelöjtnant Stig Eriksson, I 17 i Uddevalla, blir chef för den nya omgången av den svenska FN-bataljonen, som i slutet av oktober skall avlösa bataljon IV.

Han är född 1912 och blev fänrik vid I 18, Visby, 1933. Kapten vid samma regemente blev han 1942. 1946 blev han kapten vid generalstabskåren och 1952 major. Sedan 1957 är han överstelöjtnant och utbildningsofficer vid I 17. Han gick igenom krigshögskolan 1941-1943 och försvarshögskolan 1953. Han har bl. a. tjänstgjort vid tredje militärbefälsstaben i Skövde 1946-1950 och som stabschef vid sjunde militärbefälsstaben i Visby 1952-1956.

 
 
 

Robotprov i Fårösund. Försvarssteg framåt

Gotlänningen 16/8 1958

Vid KA 3 har en längre tid pågått experiment med robotar av övningskaraktär, varvid man åsyftat att ge praktisk roboterfarenhet inom kustartilleriets ram. Vid dessa försök har man använt en fransk pjäs, benämnd CT 10. På fredagen demonstrerades pjäsen och skjuttekniken inför chefen för marinen, viceamiral Stig H:son Eriksson, marinstabschefen konteramiral Einar Blidberg samt för ett uppbåd pressmän uppflugna hit från Stockholm. Såväl radio som TV var representerade.

 

”DET ENDA försvarsvapen i det territoriella försvaret som håller i atomåldern är ett system av eldpunkter med fjärrverkande eldkraft i atomstarkt skydd som sprids över en stor yta”. – På detta sätt beskriver generalmajor Rudolf Kolmodin i en artikel i ”Tidskrift för kustartilleriet” situation i dag. Vidare säger han: ”Morgondagens krig kommer att bli ett tekniskt betonat krig, som vi på den försvarande sidan måste möta med vapen av hög kvalitet, som når långt och har stor slagkraft.

AV DENNA anledning har man inköpt kustroboten CT 10 från Frankrike det gångna året, och i Fårösund befinner sig för närvarande fem franska ingenjörer som övervakar och hjälper till vid experimenten. Högste chef är överste Sixten Gråberg vid Kustartilleriets skjutskola. Orsaken till att övningarna förlagts till Gotland är enligt överste Gråberg att terrängen här får anses speciellt lämplig för robotskjutningar
INOM  DET VÄL avspärrade experimentområdet finns förutom 15 robotar en stor radarutrustning samt en styrstation. Härifrån kan man bestämma robotens läge dels genom radar dels genom styrsignaler som går genom en styrsändarantenn

 

 

CT-10 roboten Tjälvhar görs klar för flygning, medan en kameraman från Svensk Filmindustri följer det viktiga arbetet. I spetsen och buken på den smäckra kroppen finns tomrum lämpade för sprängladdningar.

 

 

Viceamiral Stig H:son Eriksson diskuterar tekniska detaljer med robotspecialisten kapten Bengt Dahlberg vid Kustartilleriets skjutskola.

 

HÄR ÄR några data om roboten:

Motorn är av pulsmotortyp och ger en fart av cirka 450 km/tim. God skottvidd är väsentligare än hög fart för utbildningsverksamheten. CT-10 är billig i anskaffning, kostar cirka 90.000 kr.

Den nya kustövningsroboten är 6 m. lång, har en spännvidd på 4,3 m. och väger i starten 650 kg. Starten sker med hjälp av en 6−8 m. lång startbana, på vilken en startsläde glider. I släden finns två startraketer med 90 kg. krut. Robotens stighastighet är 8 m. i sekunden och den når 5.000 m. höjd. Vidare har den en 300 liters tank för 30 min. flykt. När stödraketerna brunnit slut lossnar startsläden och faller ned i en egen fallskärm.

Roboten styrs med radiosignaler från marken och landas även den med hjälp av en fallskärm. I systemet ingår ett automatiskt plott, som inte bara anger robotens läge i tv-stånd (sic) och bäring från en viss referenspunkt utan även robotens höjd över marken.

Normalt landas roboten i vattnet och om inga större skador skett vid landningen eller vid bärgningen kan den relativt lätt ånyo klargöras för skott. Medelantalet skott per robot synes enligt utländska erfarenheter variera från minst 7 till 10 à 12 skott.

 

Avfyrandet av pjäsen var en spännande affär. Redan klockan K-30 började man räkna minuterna till avfyringsögonblicket och fösa undan alla åskådare ur riskfältet. 15 sekunder före starten satte de s. k. robotmästarna igång pulsmotorn, och klockan K rusade roboten med ett tjut uppför startbanan och försvann upp i rymden. Tyvärr låg molnen lågt vid dagens försök och man kunde följa dess bana endast en kort stund.

 

PÅ MARKEN kunde man emellertid följa roboten med hjälp av en skiss, på vilken banan ritats ut. Tyvärr kunde ingen av åskådarna uppfatta något av landningen, som skedde efter 25 minuters flygning.

ÅSKÅDARE till avfyrandet var c:a 25 journalister från Gotland och fastlandet. Bland dessa fanns såväl radio som TV-folk. Bland de högre militärer som befann sig på skjutplatsen märktes främst chefen för marinen, viceamiral Stig H:son Eriksson. Amiral Eriksson kom till ön i en av marinens nya helikoptrar, en s. k. ”Banan”. Hans synpunkter på dagens experiment återgavs i ekot på fredagskvällen. Om några dagar kommer roboten även att kunna ses i televisionens journal.

DETTA NYA vapen kommer att helt förändra krigföringen i framtiden. Dess stora skottvidd gör  att man med några få atomskyddade robotbaser kan täcke mycket stora ytor, och kustartilleriet får en betydligt ökad slagkraft. Utrustningen av vårt försvar med dylika robotar utgör en synnerligen viktig detalj i dess modernisering och förbättring.

BRR

 
 
 

Fanjunkare Sven Grönlund livräddare

Gotlänningen 21/8 1958

 

Fanjunkare Sven Grönlund som på kvällen den 23 juni i år räddade en pojke från att drunkna i Visby hamn fick på onsdagskvällen (20/8 1958) sin belöning. Vid simpromotionerna på Snäck överlämnande general Ivar Backlund Svenska livräddningssällskapets diplom för den berömliga gärningen.

 
 
 

26 rekryter trivs och lär vid A7:s bilmekanikerskola

Gotlänningen 22/8 1958

 

Sten Nyman från Västergarn arbetar vid Sundströms bilaffär i det civila och kan naturligtvis en hel del om bilar och motorer förut. Men han har dock mycket stor nytta av utbildningen vid bilmekanikerskolan på A 7. Det är mycket nytt han får inblick i och han får lära sig allt mycket grundligt och ordentligt. Här arbetar han med en motor medan armétekniker Stig Svensson (t. v. på bilden) kontrollerar.

 

− Vi tycker det här är alla tiders! Att i ”lumpen” få arbeta med sånt som man också arbetar med i det civila och som man alltså är verkligt intresserad av. Och när vi kommer ut i civiljobbet igen så har man ju stor nytta av vad man lärt här.

Så här berättar en av eleverna vid den nya bilmekanikerskolan vid A7, och de övriga 25 eleverna har säkert samma uppfattning. Det är rekryter från fyra Gotlandsförband och från I 1 och Ing 1 i Stockholm. Endast halva tjänstgöringstiden ägnas åt allmän militärutbildning – under den andra hälften får de arbeta i bilmekanikerverkstaden. Och det passar dem utmärkt…

DET ÄR en garagebyggnad på A 7, som i år byggts om till en ändamålsenlig, modern o ch rymlig bilmekanikerskola. Här finns svetsningslokal, verkstadshall, demonstrationssal samt olika lektionssalar för mekaniker och bilförare. Man arbetar vid svetsaggregat och vid svarvar, stora motorer får man sig plocka isär och ihop och naturligtvis också reparera. I demonstrationssalen finns en lång rad olika motorer i genomskärning, så att man får se hur de olika motordelarna arbetar. I lektionssalarna har man också tillgång till undervisningsmaterial av modernaste slag, i synnerhet används filmen mycket.

CHEF för skolan är kapten Karl Erik Hilding och undervisningen sköts av armétekniker, alla specialister i branschen.

EFTER JUL får eleverna återgå till sina respektive förband, där man får arbeta som bilmekaniker. Och då de sedan kommer ut i det civila igen har de stor nytta av vad de lärt sig vid A 7. Samtliga är nämligen bilmekaniker i det civila. Kapten Hilding berättar, att man fordrar att rekryterna arbetat inom branschen minst ett år för att de skall få tillträde till skolan. Konkurrensen är också ganska stor och grabbarna får alla genomgå testprov innan de släpps in.

NÄSTA ÅR släpps en ny kull in vid skolan. Man skall då försöka utöka elevantalet något. Skolan är nämligen mycket rymlig − man beräknar att c:a ett 40-tal får plats.

 
 
 

Häftiga stridsbombsanfall mot Skenholmen Storövning med 200 flygplan o. 2.500 man

Gotlänningen 3/9 1958

 

Vår bild visar pressofficeren major Neij skildra bombfällningen på Skenholmen. Över havet syns rökstoderna över målet några sekunder efter bombningen. Det bör anmärkas att bilden togs på 3 km avstånd från den bombade ön.

 

 

Skenholmen utanför Gotlands ostkust fick på måndagen utstå häftiga anfall med stridsbomber och på flera kilometers avstånd hade man känning av tryckvågorna efter de våldsamma detonationerna. Det var flera grupper av de hypersnabba Lansenplanen, som med sina stridsladdade bomber inledde den stora flyghöstövningen, vilken pågår t. o. m. torsdagen (4/9 1958). Skenholmen kommer nu att bombarderas i tre dagar framåt.

YTTERLIGARE en division bombplan prickade med hjälp av radarnavigering in några fullträffar och fullföljde förstörelsen av den för övningsändamål uppförda flygbasen, som enligt förutsättningen för övningen var att betrakta som fientligt territorium.

MEN REDAN innan bombplanen, som vid anfallen använde sig av både lättare och tyngre bomber, kommit fram till det utvalda målet hade larm gått till försvarssidan, vars jaktflyg legat i högsta beredskap. Snart var dessa i verksamhet och tog upp jakten på Lansenplanen när de sökta ta sig helskinnade tillbaka till sin bas igen.

UNDER ÖVNINGEN, som inleddes på måndagen (1/9 1958) och avblåses på torsdag, deltar 200 flygplan och 2.500 man, varav en del frivilliga såsom lottor och luftbevakare. Den är att hänföra till de rutinmässiga övningar som hålles varje höst och divisioner från F6 i Karlsborg, F7 i Såtenäs, F14 i Halmstad och F17 i Kallinge deltar i övningarna. Dessa genomfördes så krigsmässigt som fredssäkerhetsbestämmelserna tillåter från flygfält i västra och östra Sverige med skarp ammunition (bomber och raketer) eller med kameror i flygplanen, som fastställer vad resultaten borde ha blivit om anfallet skett med stridsbomber. Anfallen med skarp ammunition inskränkte sig till Skenholmen och med kamera mot flygfält, hamnar, fartyg eller andra mål på Gotland eller mellan Gotland och fastlandet. Härvid sker samövning med marinen som med sina fartyg markerar invasionsstyrka. I övningen deltar också lv-förband ur armén. Samövning sker även med tredje flygeskadern som samtidigt har övningar och övar jaktförsvar av östra Sverige. Även spaningsplan från F11 i Nyköping deltar i övningen.

SEDAN RADAR tagits i bruk även inom flygvapnet spelar denna en viktig roll. Man har nu möjligheter att se och anfalla mål på sjön, samt en del mål på land oavsett väder och mörker, Med hjälp av radar kan man lätt utspana stora områden och på så sett leta upp fientliga mål för beskjutning. De i den nu pågående eskaderövningen, som hittills gynnats av ett strålande väder, deltagande planen är utrustade med moderna hjälpmedel och mycket goda resultat har uppnåtts.

 

  

Flyglottan Britta Svensson, Visby, hör till de många som sitter runt kartan över Gotska sjön. Från radarcentralen kommer in meddelande om var ev. fientliga flygplan befinner sig, och lottorna markerar deras position medelst brickor som placerats ut på kartbordet. Centralen här är Visbystationens öga. När en fientlig attackeskader är på väg och brickorna på kartan rör sig mot Gotland, sticker smäckra Hunterplan mot skyn för att peppra fienden med sina 30 mm kanoner. Genom smalfilmning av sikte och mål kan senare konstateras hur många anfallande bombare som fällts.

 
Från luftkriget över Gotland. Invasionsarmadan kom bort

Oroande rapporter hade under de senaste timmarna ingått till högkvarteret om en större uppladdning på det av fienden besatta Gotland. Sammandragning av större truppstyrkor vid vissa hamnar, landstigningsbåtar, attackflyg och stor rörlighet i lufthavet över Gotland, allt tydde – som man kunde bedöma det i radarskärmarna på fastlandssidan – att det förbereddes ett invasionsföretag mot det svenska fastlandet.

Då slår flyget till. Attack och bombplan kommer väl synliga över Gotska sjön. Det blir oro på fiendesidan. Angriparna är observerade i radar redan innan de lämnat fastlandssidan. Den ena jaktdivisionen efter den andra slungar sig upp i luften från Visby flygfält.

Det är Hunterplan (J 34) och högsta beredskap. I varje plan har föraren suttit fastspänd i sin stol i fall någonting skulle hända. En angripare skall aldrig ha någon chans att överraska dem på marken – och nu är de för långt ute på Östersjön för att möta det attackflyg som satts in mot egna hamnar där invasionsförberedelser pågår.

Men nu händer detta märkliga att de anfallande bombarna inte försöker tränga sig förbi utan vänder och går tillbaka mot sina fastländska baser igen. Belåtna med att de kunde skrämma fienden tillbaka genom att visa sig, går jaktdivisionerna tillbaka till Visby igen och har just börjat med tankning, när de brådstörtat måste kasta sig upp i luften igen.

Från det svenska fastlandet, lågt strykande över vattnet kommer en ny anfallsvåg. Smäckra ”Lansar” dyker plötsligt upp över de gotländska kalkstensklipporna, söker snabbt sina mål och bombar med stor precision.

Den första anfallsvågen var bara en skenmanöver för att avleda uppmärksamheten från den verkliga anfallsvågen som kom in på låg höjd för att förhindra radarobservationer på större avstånd. Genom denna skenmanöver lyckades man också distrahera jaktförbanden så, att de höll på med att tanka efter det första avvärjningsförsöket just när den egentliga anfallsvågen kom.
− Så leks det krig i luften över Gotland och Gotska sjön just nu. De stora flygvapenövningarna började i måndags och fortsätter till torsdag då det blir lugnt i lufthavet igen. I tisdags var Gotlandstidningarna och vissa större fastlandstidningar inbjudna att följa övningarna och bese bombfällningarna mot den fingerade ”röda” (arbetsbeteckning) basen på Skenholmen.

Vi såg angriparna komma in divisionsvis över ön. En division dykbombade med ruskig precision, nästa fällde efter radar och lade varenda bomb inom målområdet. Så fortsatte uppvisningen. Det var inte mycket kvar av den invasionsarmada som fienden samlat, när den anfallsvågen rullar över. För visningarna svarade flygvapnets pressofficer major Hans Neij och jaktflottiljen, som just nu är stationerad i Visby, demonstrerades av löjtnant Unell.

 
 
 

Radarbombfällning norr om Fårö 100 Lansenplan i lyckad aktion

Gotlänningen 5/9 1958

Närmare 100-talet Lansen-flygplan anföll på torsdagseftermiddagen (4/9 1958) i vågor med radarbombfällning bogserade mål i farvattnen mellan Fårö och Gotska Sandön. Flera hundra bomber på mellan 50 och 600 kg fälldes, därav c:a en femtedel stridsladdade och resten övningsbomber. Det var första gången vårt flygvapen fällt bomber mot rörliga mål till sjöss enbart med hjälp av radar.

I aktion var divisioner ur första eskadern och dimma över Östersjön täckte praktiskt taget hela Gotska sjön och målområdet, varför flygplansbesättningarna inte kunde se målet annat än med radar. Bakgrunden blev däremot mycket realistisk. Målet som bestod av fyra små bogserade flottar upptäcktes i planens radarapparatur på flera mils avstånd. Resultatet av anfallen betecknades av övningsledningen som lyckat. Nästan alla anfallsvågorna täckte målområdet. De bogserade målen föreställde invasionsfarkoster. Attackeskaderns angrepp avslutade de flygvapenövningar över norra Götaland och östra Svealand, vilka pågått sedan i måndags. (1/9 1958)

 
 
 

Överfurir vid KA 3 blir avsatt. Hovrätten fastställde Visbydom

Gotlänningen 5/9 1958

Hovrätten har fastställt Visby rådhusrätts beslut att döma en överfurir vid KA 3 i Fårösund för övergivande av post och tjänstefel till avsättning från befattningen som överfurir vid Gotlands kustartillerikår. I hovrätten har han yrkat att straffet skulle nedsättas till suspension. Under vakttjänstgöring hade han underlåtit följa föreskriven patrullväg och vid ett par tillfällen avvikit till furirmässen. Vid bevakningsturerna medförde han inte hund, vilket är föreskrivet, samt använde sig av bil i stället för cykel.

 
 
 

I 18-löjtnant är fylleriåtalad. Hotade två civila med stryk

Gotlands Allehanda 15/10 1958

Vid rådhusrätten i Visby stod igår (14/10 1958) en löjtnant (Bror Ivar Knut Fritz) vid I 18 åtalad för fylleri o. oskickligt beteende i tjänst. Han bestred att han varit berusad men vidgick att han kanske fällt en del olämpliga uttryck bl. a. hade han kallat två civila personer för bonddj-r, men det var mera att beteckna som ett uttryck för skämtsamhet. Sex vittnen hördes, och åkl, och stadsfiskal Stig L. Age yrkade, att löjtnanten skulle dömas till långvarigt och kännbart arreststraff. Dom meddelas den 28 oktober.

Av åkl. sakframställning framgick att förseelserna ägt rum under en fälttjänstövning på östra Gotland i början av september. Den åtalade som tjänstgjort som kompanichef hade överlämnat befälet till en fänrik för att ta ledigt under kvällen. Förläggningen skulle brytas tidigt nästa dag och manskapet hade fått order att vara i säng kl. 21. Löjtnanten åt middag tillsammans med några andra befäl.. Man satt vid ett bord som stod ute och belysningen utgjordes av ett par stearinljus. Till maten drack svar. öl och brännvin.

Två civila personer kom en stund senare in på förläggningsområdet och frågade efter eb bekant befälselev. Av en överfurir blev de förda till bordet där löjtnanten satt. Efter en stunds virrigt dividerande beordrade han en furir att gå efter befälseleven, som låg i ett tält längre bort. När furiren sade ”ja” och sedan namnet på löjtnanten blev han återkallad och fick gå först sedan han sagt: ”ja, löjtnant!”

 

Slog flaska i bordet

När de två civila besökarna drog på munnen fräste löjtnanten åt dem att ”ställ er vid tallen där borta”. Då de genmälte att det var fråga om en gran blev löjtnanten irriterad. Han tog en halvliters brännvinsflaska och drämde den i bordet och gick fram och spände ögonen i dem och röt:
− Vad är ni för bonddj-r?

En överfurir kom sedan fram och presenterade sig som ”kompanichef” och bad de båda civila sticka åt helvete innan något hände.

De följde maningen att ge sig iväg, men ett par dagar senare författade de en skrivelse till chefen för I 18, i vilken de krävde en skriftlig ursäkt från löjtnanten.

När befälseleven kom till bordet berättade löjtnanten att det varit ett par djävlar och sökt denne och om de kom tillbaka så skulle de få smaka på någonting alldeles extra, sade löjtnanten o. fällde ett uttryck som inte passar att återge i tryck.

 

Stick för h−e

− Ni har varit så duktig att kärra cement så härmed utnämner jag er till koktrosschef på 5:e komp., sade löjtnanten till befälseleven som också erbjöds att känna på kompanichefens muskler.

Löjtnanten tog sedan tag i befälselevens linnerock o. röt:  − Stick nu för h−e innan ni sitter som en torr snorvaffla uppe i en tall.

Den åtalade bestred vad som lades honom till last. Till maten hade han endast druckit en pilsner och två snapsar på vardera 4-5 cl. De två civila hade kommit när man just skulle till att dricka kaffehalva. Svar. hade tyckt att de civila kom olämpligt och att de inte hade att göra på ett militärt område. Han nekade till att ha hotat dem med stryk. F. ö. hade han bett om ursäkt skriftligt för sitt uppträdande. Talet om snorvafflan var, sade han, ett uttryck för skämtsamhet.

 

Luktade sprit

De båda civila som sedan hördes som vittnen var båda bestämt övertygade om att löjtnanten var berusad vid deras besök. Han hade luktat sprit och sluddrat. De hade uppträtt lugnt och sansat och när de inte följde uppmaningen att ställa sig vid tallen (som var en gran) hade löjtnanten blivit irriterad. Och tagit en halvlitersflaska ur bakfickan och slagit den med an kraftig smäll i bordet. Därefter hade han undrat vad de var för några och bjudit på stryk.
− Dt är klart att vi blev förargade över ett sådant bemötande, sa det ena vittnet. Vi ville därför ha en skriftlig ursäkt och det har vi också fått.

 

Underlig utnämning

Nästa vittne var befälseleven, som också ansåg att löjtnanten varit spritpåverkad. Utnämningen till koktrosschef var också litet underlig – vittnet hade nämligen redan blivit utnämnd. Det där med snorvafflan hade han inte tagit så allvarligt, man han hade inte tyckt att det var så roligt när de övriga vid bordet skrattat och därför hade han gått sin väg.

Från svarandesidan hördes tre vittnen: två officerare och en överfurir. Samtliga vitsordade att löjtnanten varit fullt nykter. Ett av vittnena hade sett att svar. tog flaskan från marken. Ingen av vittnena hade exakt hört vilka yttranden som fällts av löjtnanten under ordväxlingen.

I sin slutplädering framhöll åkl. som anmärkningsvärt att två utomstående var övertygade om att löjtnanten varit berusad – även befälseleven hade ju talat om att svar. varit spritpåverkad – medan två officerskamrater och en överfurir ansåg att denne varit fullt nykter.

 

Officer bör vara föredöme

Åkl. fann det f. ö. styrkt att svar. gjort sig skyldig till vad som påstods i de tre åtalspunkterna. – Är de uttryck som fällts skämt så är det ett mycket underligt skämt, sade åkl. som framhöll att man inte kan hitta någon sådan vokabulär i en militär handbok av i dag.

Under motivering att en officer skall vara ett föredöme för sin trupp yrkade åkl. att löjtnanten skulle dömas till långvarigt och kännbart arreststraff.

Den åtalade bestred och framhöll att det hela måste betraktas som ett skämt och sade till sist:

− Jag inser att jag uppträtt olämpligt, men jag har ju redan bett om ursäkt. Vad jag ifrågasatt är om mitt handlingssätt är brottsligt eller inte.

Det kan nämnas att svar. tidigare dömts för lydnadsbrott, tjänstefel och undanhållande. (Läs domprotokollet)

 
 
 

Napalm brände P 1 G:are

Gotlands Allehanda 15/10 1958

En 20-årig värnpliktig vid P 1 G, Nils Boman från Bro, ligger nu på lasarettet med brännskador på ena handen och i ansiktet efter en olyckshändelse under övning. Bomans förband övade med napalm. Några värnpliktiga befann sig i ett värn på I 18:s övningsfält och skulle ur detta ta sig ut genom brinnande napalm.

När Boman skulle springa genom elden han på något sätt få av sig ena skyddshandsken och i förskräckelsen över svedan på den bara handen fumlade han tydligen så att han fick brännskador i ansiktet innan han kom ut ur elden. Nils Boman fördes omedelbart till lasarettet där han får kvarligga någon dag för vård. Han torde dock knappast riskera allvarliga men av olyckan.

 
 
 

Danska korvetterna hit fredag middag

Gotlands Allehanda 27/11 1958

Visby får som förut nämnts danskt flottbesök över veckohelgen och det inleds redan på fredag, (28/11 1958) då fartygen kommer i hamn vid 13-tiden. De<t blir de tre korvetterna Diana, Bellona och Triton ur 3:e fregattdivisionen som kommer och under besöket här skall en del arrangemang göras för besättningarnas trevnad.

Fartygen förtöjer vid Holmens yttre kaj och allmänheten får tillträde till dem kl. 14—16 på lördag.

På söndag förmiddag kl. 10—11 spelas en handbollsmatch på I 18 mellan ett lag från fregattdivisionen och ett från Visby garnison. Allmänheten är välkommen till matchen, där armémusiken kommer att konsertera.

 
 
 

Muck väntar danskarna. Visbyvisit slutet på värnplikt

Gotlands Allehanda 29/11 1958

 

 

I går kväll låg fartygen vackert eklärerade vid kajen i Visby. De skall stanna till måndag morgon.

 

Danska örlogsbesök hör till sällsyntheterna i Visby men nu mitt i den mörka hösten har en hel division korvetter löpt in i hamnen för ett tredagarsbesök. De tre fartygen befann sig punktligt på redden strax före kl. 13 igår och på slaget 13 var befälsfartyget Diana förtöjt vid Holmen för att sedan följas av Bellona och Triton.

Divisionen har Bornholm som bas och man har haft en tids övningar i Östersjön med ubåtsjakt och annat. Om 14 dagar rycker värnpliktskontingentens ut, d. v. s. ungefär halva besättningen på fartygen, och dessförinnan skulle det bli besök i svensk hamn. Man hade länge siktat på Visby och nu blev det äntligen av även om det inte precis är turistårstid.

Nu skall besättningarna få avkoppling några dagar och som förut nämnts har en hel del förströelser ordnats i land.

I dag blir det sight-seeing genom Visby med guider och turen slutar i domkyrkan, där biskop Anderberg talar om kyrkans historia, som ju innehåller mycket av intresse för danskarna.

På söndag blir det en biltur på Gotland för en del av officerarna, under förmiddagen spelas en handbollsmatch på I 18 mellan lag från fartygen och Visby garnison och på kvällen är sergeanter och meniga från fartygen inbjudna till A 7 för att titta på filmen Zarak med bl. a. Anita Ekberg. Kl. 10 på måndag ar det dags för avgång.

Danska flottan har fyra fartyg av denna typ — Flora är hemma och är inte rustad f. n. — och de är alla byggda i Italien 1955 och ingår i NATO:s flottprogram. Deplacementet är på 900 ton och besättningen på varje fartyg uppgår till 110 man.

 

 

Förste besökaren ombord på korvetterna var danske vicekonsuln C. O. Kolmodin, som här ses tillsammans med divisionschefen orlogskaptajn Bredsdorff och överstelöjtnant A. Jensen från danska ambassaden i Stockholm.

 

Divisionschef och samtidigt chef på Diana är orlogskaptajn M. H. Bredsdorff och så snart fartygen förtöjt kom danske konsuln C. O. Kolmodin på besök ombord, varefter kaptajn Bredsdorff också tog emot pressen, innan det var dags för honom att genomföra det sedvanliga visitprogrammet hos stadens myndigheter. Överstelöjtnant A. Jensen från danska ambassaden i Stockholm var också med ombord. fartygen är rustade huvudsakligen för eskortuppdrag och ubåtsbekämpning och de har ett modernt maskineri av Fiats märke. En titt i manskapsförläggningarna visade att de värnpliktiga har fasta britsar med skumgummimadrasser medan man i danska flottan i övrigt fortfarande har hängkojer.

  För pojkarna hägrade nu dels händelserna i Visby dels utryckningen om 14 dagar. Befälet tyckte också det var intressant att få hälsa på i Visby men värnpliktsutryckningen medförde ingen större ändring i rutinen. — Redan samma eftermiddag kommer nästa årgång.

 
 
 

Danska korvetterna

Gotlands Allehanda 1/12 1958

 

 

Besättningarna på de danska örlogsfartygen var i lördags ute på rundtur i Visby, vilka avslutades med ett besök i domkyrkan, där biskop Anderberg trevligt och medryckande talade om kyrkans historia. På bilden ses biskop Anderberg tillsammans med divisionschefen orlogskaptajn M. H. Bredsdorff.

 
 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig