Föregående sida

Tidningsklipp 1968

 

Bärsärk föredrog militärpatrull framför polisen

Gotlänningen 15/1 1968

En berusad värnpliktig som gått bärsärkagång på spelhallen Domino i Visby på lördagskvällen (13/1 1968) tyckte det var bättre att bli omhändertagen av en militärpatrull än polisen. Fönstervägen lämnade han lokalen, ett ganska så högt hopp, och begav sig till en telefon för att ringa sitt regemente och begära att bli omhändertagen. Polisen hann dock först och grep honom på gatan i närheten av spelhallen.

Den värnpliktige gav sig på ett av spelen och började slå sönder det när han upptäcktes av ägaren. Han lät då sin vrede gå ut över denne och utdelade ett slag som träffade mitt i ansiktet. Därefter gav han sig i väg rakt ut genom fönstret.

 
 
 

Minnen från Nationalbeväringens dagar med bakgrunden och humoristiska händelser

Gotlands Folkblad 22/1 1968

Sägner från Sudret. Upptecknade av Ole

Att försöka att återge minnen från Nationalbeväringens dagar kan ju aldrig bli annat än ett upprepande i andra och tredje hand ty ingen lever nu som var med och ställde upp på de gamla mötesplatserna. Innan vi ger oss in på några minnesteckningar, torde det vara på sin plats att vi erinrar oss några fakta. Jag skall här citera C. J. Bergmans ”Gotlands geografi och historia 1879”.

”Vid beväringens inrättande år 1811 började vapenövningarna vid femtonde året. Framflyttades år 1845 till 17 året och år 1857 ytterligare till året näst efter det ynglingen fyllt 18 år. Under beväringen första år vapenövades, enligt frivilligt åtagande, samtliga vapenföra manskapet (vars hela övningstid, med 6 dagar årligen, skulle sammanräknad komma att utgöra något mer än 200 exercisdagar), men från och med 1817, för att minska möteskostnaderna, endast jägare och artilleriet kallades till årliga övningar. Till och med 30:e året vapenövades den beväringspliktige såsom jägare och artillerist, men efter 30:e året infördes han i rullorna som infanterist. År 1862 blev medgivet att husbönder, arrendatorer, huvudmän för rörelse och deras högst oundgängliga biträden få uppföras i rullorna efter infanteriet som en särskild trupp, benämnd ”landstorm”, som endast i nödfall skall kallas till krigstjänst.
− Vapenövningarna voro år 1878, och ungefärligen även föregående år, ordnade på följande sätt: Officersmöte 12 dagar i maj och juni; befälsmöte för över- och underbefäl samt spel vid infanteriet och jägarna 6 dagar, befälsmöte för över- och underbefäl vid artilleriet 13 dagar, med en veckas övning med underbefäl, som ej bevistat något befälsmöte vid detta vapen, samt batterimöten för artilleriet och kompanimöten för jägare 6 dagar, in- och utryckningsdagarna oberäknade – allt i juni. Beväringsmanskapet har ingen uniform, kan icke kommenderas utom ön, har rätt att själva välja underbefäl, är icke underkastat skymfande straff, och står under krigsartiklarna endast när det är samlat i trupp eller under befäl. Manskapet har för begagnandet av egna kläder i slitpenningar 16 öre för dag. – ”Manskapet mellan 45 och 50 år bildar en avdelning kallad reserv (pikkarlar), som endast i nödfall skall inkallas till krigstjänst.”
Med anledning av K. B. kungörelse, beslöts att beväringsskyldige mellan 45 och 50 år, hädanefter skulle avstå från begagnandet av pik under alla förhållanden, och i stället bruka gever med det villkor att ovan nämnda beväringsskyldiges samtliga gever komma att förvaras på geversförrådet i Visby, för att först vid uppbåd utlämnas till dessa värnpliktige.” Havdhem socken kommunalstämmoprotokoll den 16 mars 1866.”

 

FÖRLORAT FÖRTROENDE

Det säges att Gotlands allmoge förlorat intresset och förtroendet för överhet och styrelse, vilket icke är förvånande efter händelser som 1361, 1717, 1720 och 1808 allmogen, utan vapen och anförare, fingo åse fiendestyrkor nästan godtyckligt fingo landstiga och utplundra landet utan att möta ordnat motstånd. Det var väl med alla dessa skymfliga tilldragelser som bakgrund, och kärleken till fosterön, som var anledningen till nationalbeväringens bildande och frivilliga åtagande. Vid årligen hållna vapensynerna skulle vapnen, som varje man hade ansvar för sitt vapen, alltifrån geveren med de silverblanka piporna och tre breda messingsband och den likaledes blanka bajonetten, bantelärväskan eller patrinköket med innehåll och kokkärlet av koppar, för att inte förglömma trumslagarens trumma och hornblåsarens trumpet. Allt skulle synas och vara i bästa skick till mötet i juni. Och framemot detta såg man, har det berättats, med glädje och förväntan. Det var liksom en avkoppling och semester, ty vårsådden var avslutad, trädesåkern plöjd och slåttern lät ännu vänta på sig några veckor. Uniformer hade de meniga icke, utan det användes vanliga blå och vitrandiga kläder. Korpralerna hade dock uniformsmössor. Mat och dricka fick envar hålla sig med själv, och man inkvarterades i närliggande gårdar och stugor.

 

EXERCIS

Händelserna och tilldragelserna från den här tiden äro många, och om de nu återges långt efter det att de timat, ger de en bild av den folkliga och kärva humorn och det självsäkra och trygga uppträdandet som då var rådande. Att det inte var så lätt för en korpral att stå framför en trupp av myndiga bönder och bondsöner från det egna grannlaget och hemsocknen, och upprätthålla myndighet och respekt var nog inte det lättaste många gånger. Det har berättats att Havdhems kompani, som exercerade på Sandesrum i Grötlingbo, en dag hade övning i hälsning och anmälan m. m., och bland annat skulle man säga: ”Gud bevare konungen.” Korpralen på kompaniet var skräddarmästaren Hans Söderström, Spenarve.

Mannarna fingo en efter en upprepa den fromma önskan. Då turen kom till Jacob Larsson, Sigters, intog han enskild ställning, satte ögonen i korpralen och så kom det kort och bestämt: ”Gud bevare skräddarn!” majoren, som var närvarande och hade myndig kontroll över befäl och manskap, gav Söderström en sträng och allvarlig tillrättavisning att upprätthålla bättre respekt och disciplin i truppen.

 

HÄLSNING

En fältväbel vid samma kompani skulle en gång avlämna kompaniet till kaptenen. Men dessförinnan skulle han gå framför kompaniet och stanna framför varje man som hade att säga: ”God dag fältväbel!” Nu bar det sig så att bland manskapet befann sig en svåger till fältväbeln. När det blev svågerns tur att hälsa sade han: ”God dag svåger!” Fältväbeln röt ursinnig: ”Här är inte frågan om något svågerskap!”

Vid Hablinge kompanis exercis på Sprogebyen hände en gång på 1860-talet att kaptenen ropade till trumslagaren: ”Lite rappare takt på trumman!” Trumslagaren svarade omgående citerande trumslagar Nord i ”Döbeln vid Jutas:” Väl slår jag trögt min virvel, men slår hårt!”

 

SNABB TRUMSLAGARE

Vid ett liknande tillfälle var det exercis på Stånga malm och trumman var i täten som vanligt. Det blev därvid kommenderat språngmarsch och trumslagaren sprang före truppen och trummade. Han var emellertid lättfotad och sprang ifrån truppen och hörde inte haltkommandot utan fortsatte att springa och trumma. Kaptenen ropade då: ”Spring ifatt trumslagaren och få honom att stanna!”

 

SKÄLL

Från Hablinge kompani, som exercerade på Sprogeburgen berättas en historia om en man ifrån Silte som hette Per Andersson. Nu var det så att på kompaniet fanns en löjtnant som icke var omtyckt. Vid en uppställning stod inte Per stilla i ledet och han fick en tillsägelse av löjtnanten. När löjtnanten vände och gick sade Per: ”Excerar leik bra sum löjtnanten gär ja de!” Löjtnanten hörde det och vände sig om och sa: ”Vad sa ni för något?” Jag sa att det gäller att var uppservern, svarade Per. ”Nej, så sa ni inte,” sade löjtnanten. Då sade Per: ”När löjtnanten hörde vad jag sa, varför frågar han då?” Det blev en fruktansvärd utskällning för Per, men just som löjtnanten slutat hade Per: ”När läus far snäuå da börjar braustä ga!”

Av Pers svar blev det många smörgåsar från hans kamrater, ty han hade det inte vidare beställt med provianten.

 

DANS OCH FEST

Det var sed att folk gick och såg jägarna och deras exercis. Hemmavarande tjänare fick ibland fritt någon dag och karamellgummor sålde hemkokta karameller och på kvällarna var det dans och fest.

En gammal hablinge omtalade, att i hans pojkår var det alltid vanligt att en dag besöka jägaremötet, vare sig det gällde Sanderum, Stångamalmen eller Sprogeburgen. En dag kommo Hablingbopojkarna i slagsmål med Stångapojkarna på malmen. Länge höllo de stånd, men till slut måste de ta till reträtt, ty övermakten blev för stor. Ett annat år, voro de på Sprogeburgen på utryckningsdagen. Hablingarna skulle rycka ut, beställde då gröt i en gård, ty de skulle äta avskedsmåltid. När grötfatet kom på bordet, tömde de sina smöraskar på det sista smöret i grötfatet och sedan sutto de runt omkring bordet och åto ur grytan. Smöret rann omkring i grötfatet och ibland utbrast någon utav mannarna: ”Nå fick ja a bra ådrå!” Vi pojkar stod runt omkring och sågo på och ingenting av vad som sades och förehades gick oss förbi.

 

TVÅBYX

Vid en uppställning på Sandesrum, var det en man i första ledet som inte hade hängslen, utan hade bundit ett snöre omkring livet för att hålla byxorna uppe. Bakom honom i andra ledet stod Jacob Burge, som skar av snöret med följden att byxorna föll ner för den andre. Glädjen över tilltaget blev måttlig, ty det befanns att mannen hade ett par byxor till på sig. Han utbrast också: ”Ja har ett par byxar till ja!” Mannen fick sedan hela livet heta ”tvåbyx”.

 

SPRATT

I en socken på sudret var det en fältväbel som aldrig var omtyckt vare sig i det civila eller i det militära livet på grund av hans kaxiga och överlägsna uppträdande. Under mötena brukade han logera i en bod i ett honom tillhörigt ängskifte, som låg närmare exercisplatsen än hemmet. Han sades ha en synnerligen vänskapligt förhållande med en änka i en granngård, som vid mötena brukade besöka övernatta hos honom i ängsboden. En gång beslöto några  av mannarna på hans kompani, att göra väbeln ett spratt och störa, den av alla välkända idyllen i ängsboden. En natt när fältväbeln och hans varmblodiga älskarinna lågo och sovo, trötta efter dagens övningar och ansträngningar, passade de på att stjälpa omkull boden. Att det var ett synnerligen oväntat uppvaknande för de älskande tu, kan man nog ta för givet, och att nöjet var helt på gärningsmännens sida är nog inget tvivel underkastat. Det hela gick dock av i största möjliga tysthet, ty gärningsmännen ville undgå repressalier och fältväbeln ville väl ha så liten offentlighet av händelsen som möjligt.

 

AVSKED

En gammal Ekstabo berättade 1942: ”Natten mellan den 3 och 4 april 1869, vaknade husfolket i en gård vid Valla i Klinte vid tre långa trumvirvlar från loftet till sitt boningshus. Nu förhöll det sig så, att Trumslagaren i Klinte kompani hade sin trumma vid valla, men han själv bodde i en grannsocken. I tron att några småpojkar tagit sig in på loftet och kommit åt trumman, skenade de dit upp för att ta reda på orsaken, ty de hade tagit på sitt ansvar att förvara trumman. Men på loftet var allt i sin ordning och trumman hängde där trumslagaren hängt den med trumpinnarna ordentligt på sin plats i axelremmen.

Det hela blev ett mysterium, tills folket vid Halla om någon tid fick veta att trumslagaren avlidit den 3 april på kvällen, 59 år gammal.

Talet kom sedan ut, att det var den gamle trumslagaren som ännu en gång ville slå en virvel på trumman och därmed tillkännage sitt avsked från befattningen.

Härmed avslutas dessa axplock bland hågkomsterna från nationalbeväringens dagar.

 
 
 

FBU:are fick lära behärska kp-bilar

Gotlänningen 29/1 1968

Under veckoslutet var en tredagars motorkurs för FBU:are från hela ön, anordnad vid P 18. I programmet ingick att behärska och köra kp-bilar, både på landsväg och i terräng. För ovana förare kan det sistnämnda vara problematiskt så här års, men tack vare de två instruktörernas, rustmästare Bandinge och Johansson, orubbliga lugn gick det att klara upp mera komplicerade fall.

 

Vinterkörning kan vara ett problem även för en van instruktör. Här får en hjälp av FBU:are att komma loss ur den djupa snön.

 

När de tunga bilarna satt fast i något dike eller bäck fanns det alltid en tall i närheten att spänna fast vinschblocket i.

Denna kurs var den första för året inom FBU och kursdeltagarna vill rikta ett tack till planläggare och instruktörer för den trevligt upplagda kursen. Man får hoppas också att FBU får komma tillbaka till ”värdfolket” P 18, som välvilligt ställde fordon till förfogande. Även husmor skall ha ett tack för den goda maten.

Regementschefen Gerhard Hjukström hälsade på FBU:arna ute i ”terränglådan” på lördagen.

 

Tjugo FBU:are från hela Gotland på tredagars motorkurs

 

På återseende från ”han på sexan” – Pebro

 
 
 

I DAG BJUDER KA 3 PÅ ”AUTOMATKAFFE”

Gotlänningen 12/2 1968

Marketenteriföreståndaren flaggjunkare Harry Thunholm, värnpliktige 481220-321 Österdahl och intendenten vid KA 3, kapten Bertil Holm, smakar på det nybryggda kaffet framför den invigningsklara anläggningen.

 

I dag bjuder KA 3 de värnpliktiga på eftermiddagskaffet. Anledningen är att man officiellt inviger en nyinstallerad automatanläggning för varma och kalla drycker samt för bröd m. m. De tre enheterna är placerade på marketenteriet och ”hedersgäster” är självfallet då de värnpliktiga.
Anläggningen, som har levererats av firma Cantin i Stockholm, har tillkommit med främsta syfte att bereda i första hand de värnpliktiga bättre service. Sekundära – men i sammanhanget betydelsefulla – fördelar får man så att säga på köpet. Marketenteripersonalens arbetstider t. ex. kan kraftigt reduceras samtidigt som man kalkylerar med en betydande omsättningsökning. Sammantaget bör nettot, vilket tillfaller personalkassan, sålunda kunna visa ett visst uppsving vid nästa bokslut.
Detta berättar intendenten vid KA 3, kapten Bertil Holm, och marketenteriföreståndaren, flaggjunkare Harry Thunholm. KA 3 har i förhållande till sin storlek ett av landets bäst utrustade och inredda marketenterier och med detta tillskott befästes denna position ytterligare.

Automaterna kostar c:a 30.000 kronor. Personalkassan skjuter till hälften av detta belopp medan man från centralt håll lyckats erhålla lika mycket.
Sunne.

 
 
 

Poptopp på KA 3

Gotlänningen 19/2 1968

KA 3:s personalvårdare ligger hårt i selen nu för att ordna förströelser och underhållning för de inkallade. I går passade den engelska gruppen Peeps på att göra ett besök i Fårösund innan de åkte till Borgen för vidare popande.
När inte England hedrar kåren med besök brukar fast- och gotländska artister och orkestrar hålla igång för soldaterna i Fårösund. Och även civilister, för i mån av plats bjuder man även in traktens ungdom.

 

Innan det var dags för Peeps 1) och Niles att underhålla på Fritidshemmet tog man en promenad tillsammans med personalofficeren Bengt-Göran Larsson till markan för lite förfriskningar.

 

Hård nöjesdrive vid KA 3

Kårledningen gör allt för att häva tristessen

Att ligga i lumpen på KA 3 kan synas lite trist – långt från nöjen i ett litet samhälle. Men personalvården på kåren är toppen. Man ordnar mycket för soldaterna – och även för traktens ungdom.

 

Här är Peeps i full aktion – fr. v. gitarristen Roye Albrighton, basisten Graham Amos, sångare Martin Cure och i bakgrunden Terry Howells. De fortsatte efter showen på KA till Borgen, som hade låtit KA vara med och dela på den fina engelska gruppen.

 

I går kom den engelska popgruppen Peeps till Fårösund tillsammans med gotlänningarna Nilos för ett entimmesprogram i Fritidshemmet. KA hade även inviterat en mängd ungdomar till popfestligheterna och Fritidshemmets stora lokal fylldes till sista man när Nilos stampade igång sin del av programmet.

Efter en halvtimmes show, där Nilos duktiga sångerska ”Pilla” Söderdahl rakade hem de flesta applåderna, (hon blev helt naturligt bassarnas speciella gunstling), var det dags för Peeps enormt tempofyllda program.

Paul Wilkinson, 21, Graham Amos, 23, Roye Albrighton, 19, Terry Howells, 22 och Martin Cure, 22, blev mäkta populära hos såväl militärer som civila. Härd, volymstark show som fick publiken att jubla. Även Nilos ”gick hem” med fina låtar i lugnare stil.
− Vi har gått in för att ordna tillställningar för hela kåren i stället för de mindre batteriaftnarna, säger personalofficeren Bengt-Göran Larsson.
− Då har vi möjligheter att satsa på bra artister och orkestrar och kan bjuda in ungdomarna i Fårösund vilket ger, hoppas vi, dem en positiv kontakt med kåren.
Det är kapten Larsson och personalkonsulenten Ove Pettersson, den senare har även hand om gossarna på A 7, som ordnar allt detta för soldater och civila i Fårösund
För någon vecka sedan hade han besök av gotlandsbandet Rolf Hermans och den första mars kommer Classes till Fårösund och KA 3. Då bör alla hålla i plånböckerna, armbandsur och hängslen för med Classes kommer också mästerficktjuven Svedino.
Kulsprutorna kommer den 23 mars och de är ju gamla gotlandsbekanta inte bara för militärer på ön.
− Vi har också gott om deltagande i de kurser vi anordnar, berättar kapten Larsson. Navigationskurs och äktenskapsskola har lockat en tredjedel av de inkallade.
Och det finns mer för de inkallade i Fårösund – markan skall hållas öppen från 06 till 22 och personalfolket jobbar för fullt för att hålla bassarna vid gott humör.

 

----------------------------------------------------------

 

1) The Peeps från Coventry existerade mellan 1966-1969. Bandet fick support av Jimi Hendrix vid ett tillfälle, och var till en början populärare i Sverige och Skandinavien än just Hendrix.

 
 
 

Gotländsk journalist sårades i Vietnam

Gotlänning 22/2 1968

Redaktör Bernt Nilsson i Aftonbladet – signaturen Bison i Gotlänningen tidigare – är den förste icke amerikanske journalist som varit i den amerikanska basen Khe Sanh i norra delen av Sydvietnam. Han rapporterar i ett telegram till sin tidning från de mycket hårda striderna vid flygbasen där han själv blivit lätt sårad av granatsplitter.

 
 
 

Namnbyte för Gotlands luftvärnsdivision

Gotlänning 22/2 1968

Enhetliga normer för förbandsbenämningar inom armén har utarbetats och 1969 införs i krigsorganisationen påpekar arméchefen för regeringen. De innebär bl. a. att begreppen kår, division och avdelning utgår samt att begreppet batteri får ändrad innebörd.

I samband härmed föreslås Gotlands luftvärnsdivision (LV 2) få benämningen Gotlands luftvärnsbataljon (LV 2).

 
 
 

ÖB-nej till sammanslagning Gotlands läns med Stockholms

Gotlänning 23/2 1968

 

 

ÖB – general Torsten Rapp – anser inte att Gotland och Stockholm kan gå samman i länshänseende på grund av totalförsvarshänsyn.

 

Trots direktiven har inte länsindelningsutredningen tillräckligt mycket beaktat konsekvenserna för totalförsvaret, hävdar överbefälhavaren i sitt yttrande över utredningens betänkande. ÖB kan sålunda inte gå med på förslaget att slå samman Gotlands och Stockholms län och inte heller är det lämpligt att Jämtlands län tillförs Västernorrland.

Även för andra delar av Sverige är det olämpligt att anpassa den militärterritoriella indelningen till den nu föreslagna civiladministrationen och det är fallet beträffande t. ex. Mälardalens län.

Förslaget kan inte läggas till grund för ett beslut innan det har överarbetats grundligt med hänsyn till militära faktorer, framhåller ÖB.

ÖB yttrar sig på torsdagen vidare över länsförvaltningsutredningens betänkande. Han understryker att länsstyrelserna har en central betydelse för den regionala nivån inom totalförsvaret.

Ansvaret för beredskapsplaneringen under länschefen måste ligga under souschefen, framhåller han. Det är bara han som har den nödvändiga överblicken över de förhållanden som har betydelse för totalförsvaret.

ÖB anser vidare att de krigsplacerade sektionscheferna bör ha kvar fredsplanläggningen. Han motiverar detta med beredskapsskäl. Utredningen menar annars att ansvaret i huvudsak bör överflyttas till fast anställda befattningshavare.

 
 
 

A 7 skjuter ”horisonten runt” vid bataljonsövning på Sudret

Gotlänningen 3/3 1968

 

— Av Allan Nilsson —

När dagen grydde över storsudret i går morse dundrade A7:s kanoner från batteriplatser i Hamra och väster om Vamlingbo kyrka. En fientlig luftlandsättning hade ägt rum vid Storgrunn utanför Näsudden och A 7:s övningsbataljon — 300 man — som anlänt till storsudret dagen innan, för att bekämpa en landsatt fiende vid bl. a. Barshageudd, fick snabbt omgrupperas för att effektivt kunna den nya landsättningen.

Våren är längre på väg längst ut på södra delen av ön än den är i övrigt men det är knappast någon fördel för militären. Just nu jäser lermarken runtomkring batteriplatser och tält. Vägarna är sumpiga och gropiga.

– Men det är ändå bättre att bo i tält nu än för tre veckor sedan – då var det 16 grader kallt, sade Göran Ohlin, Stig Ohlsson, Leif Lundgren och Mats Wallin till GT och laddade för en ny salva från pjäsplatsen i Hamra.

 

 

Bättre ligga i tält när det är vått och gyttjigt än när det är 16 grader kallt som det var för tre veckor sedan konstaterar fr. v. Göran Ohlin, Björkvik, Stig Ohlsson, Norrköping, Leif Lundgren, Stockholm och Mats Wallin, Stockholm. På bilden laddar de för en ny salva från pjäsplatsen i Hamra.

 

 Fr. v. överstelöjtnant Mittag-Leffler, general Brandberg och överste Deutgen studerar kartan och batteriplatsernas läge.

 

Muck är det den 24 april – men dit är det så långt att det inte är värt att tala om än…

– Övningen går ut på att träna upp förmågan att snabbt förflytta leden mot olika mål horisonten runt, säger övningsledaren som GT träffade vid stabsplatsen invid Vamlingbo bygdegård. Man skjuter skarpt fast med övningsgranat. Det vill säga, det blir inte någon krevad vid nedslagsplatsen utan denna markeras bara genom en rökpuff där övningsgranaten slår ner.

Hur snabbt kan elden dirigeras om mot en ny fiende – hur lång tid tar det att gruppera om batterierna?? Det är moment av avgörande betydelse.

– Resultatet har hittills varit tillfredsställande konstaterade övningsledaren överstelöjtnant Mittag-Leffler. Efter eldgivningen söderut mot Barshageudd behövdes bara två minuter för att kasta om eldriktningen 180 grader och i stället bekämpa mål vid Grunnet utanför Fide. det rör sig i bägge fallen om skjutavstånd på omkring en mil.

Omgruppering blev det order om på onsdagsmorgonen eftersom det visade sig att fienden vid Näsudd(en) inte kunde bekämpas framgångsrikt från de tidigare ställningarna. På 32 minuter hade man flyttat batteriplatsen halvmilen från Bjärges i Vamlingbo till terrängen vid skjutbanan i samma socken.

Torsdag kväll var det ny omgruppering vid Tofta skjutfält där det blev lysskjutning – anfall och materielkontroll fredag middag som avslutning på övningen.

General Brandberg – inspekterade övningen på storsudret i går.

 
 
 

”Pueblo-jakt” UTANFÖR GOTLAND

Gotlänning 16/3 1968

Ett västtyskt örlogsfartyg – som förefaller att vara av ”Pueblotyp” – och en rysk minsvepare har – enligt Dagens Nyheter – lekt en ”kurragömmalek” utanför Gotlands kust. I minst ett par dygn skulle den ryska minsveparen skuggat det västtyska spionfartyget, alltmedan de båda två övervakades från svensk sida. Vid ett tillfälle skulle också det västtyska fartyget ha varit mycket nära att kränka svenskt vatten och enligt uppgift ankrat upp praktiskt taget mitt på gränsen.
Det förefaller dock som om det är det hårda vädret som gjort att fartyget ankrade upp så nära kusten. Samtidigt är det en officiell hemlighet att det förekommer en omfattande spaning i underrättelsesyfte från både öst och väst.

Det hårda vädret har ju, som bekant, flera gånger tvingat den sovjetiska trålflottan att söka lä alldeles invid ön.

 
 
 

Kulsprutorna till Gotland

Gotlänning 22/3 1968

 

 

”Kulsprutorna” från Östergötland kommer att roa många här på Gotland i veckohelgen. De tre är ett flitigt gäng som inte drar sig för att jobba hårt när de är ute på turné. På lördagen (23/3 1968) kommer de sålunda att uppträda på KA 3 i Fårösund, på fångvårdsanstalten i Lärbro och till slut på en IOGT:s distriktsträff i Stenkumla godtemplargård, där det också blir dans till Admans. På söndagen hinner den glada trion med både A 7 och P 18 och dessutom ett litet gästspel på ålderdomshemmet i Visby.

”Kulsprutorna” är välkända på Gotland från tidigare besök. De har bl. a. medverkat i Mästerbytinget och på sommarfesten i Boängen i Lokrume samt varit engagerad för underhållning av truppförbanden. De spelar, sjunger, imiterar och spexar så det står härliga till. De tillhör IOGT och har framför allt i sin hemprovins gjort succé hos både press och publik.

 
 
 

200 soldater på Tofta kämpar för extra permis

Gotlänning 3/4 1968

 

 

Artilleristen längst till vänster var verkligen i elden i går. Inte bara för att han här råkat hamna mitt framför mynningen på haubitsens eldrör utan för att han tillsammans med 200 andra kämpade om fyra extra permisdagar. Det är nämligen belöningen i den artillerifälttävlan som i går och i dag utkämpas på Tofta skjutfät.

Grabbarna på bilden deltog i en pjäsgrupp där det bl. a. gällde att snabbt komma i skjutläge på b-platsen. Hur de lyckades i tävlingen får de veta på (… sic)

 

 

Fyra lediga dagar står på spel på Tofta idag. Då avslutas en artillerifälttävlan mellan tio A 7-plutoner och de mannar som klarar sig bäst får två dagars ledighet. De övriga två i toppen får en dags ledighet. Så nog fanns det anledning att lägga på ett extra kol när tävlingen inleddes i går på skjutfältet. Och man jobbade bra för tävlingschefen, överstelöjtnant Mittag-Leffler var mäkta belåten.

Sammanlagt tvåhundra man kämpade mot befälens stoppur och vädrets makter under första tävlingsdagen och i dag spurtar man mot den hägrande ledigheten.

– Tävlingen är mycket värdefull som en utbildningskontroll sade övl Mittag-Leffler.

– Visserligen vet vi att manskapet behärskar det mesta, – årets kull är mycket bra – men det kan komma fram svagheter under tävlingen, och därför har vi anslagit några dagar för kompletteringar. Nu såg det inte ut att vara några grava luckor i utbildningen när GT följde tävlingen i går. Övl Mittag-Leffler var belåten och de olika stationscheferna hade inga klagomål.

Plutonerna var indelade i E-grupp, B-platsgrupp och pjäsgrupp och innan tävlingen är över – i dag kl. 13.00 – har allt manskap testats, både individuellt och i grupp.

I tävlingen ingick fältskjutning, handgranatkastning, sjukvårdstjänst, spräng- och mintjänst, materielvård, skjutning med eldhandvapen, s. k. praktiska kategoriprov, bivackslagning, nattorientering, stridsskjutning med pjäs och granatgevär, och snabbgruppering och indirekt eld med artilleripjäser.

Nu återstår mobövning och kårchefens slutövning innan det är dags för utryckning för årets kull på A 7.

– Innan dess skall vi också hinna med att städa upp på skjutfältet. Det behövs, tyckte övl Mittag-Leffler.

 
 
 

DE FICK TVÅ LEDIGA DAGAR

Gotlänning 4/4 1968

 

 

Första pluton tog hem A 7:s fälttävlan, som avslutades på Tofta i går. De får alltså två lediga dagar för den prestationen. Sjätte pluton kom tvåa och tredje trea, och får vardera en ledig dag.

Dessutom blir det sedvanliga hederspriser åt de bästa gängen. Furiren Westermark, Visby, ledde plutonen till segern, och man gratulerades vid en högtidlighet i arthallen i går av tävlingsledaren övl Gösta Mittag-Leffler och kårchefen Tore Deutgen.

Endast tre gotlänningar ingick i den segrande plutonen: 243 Forsberg, Linköping (st.f. plut.ch.), 219 Magnusson, Visby, 217 Nilsson, Målilla, 340 Carlsson, Bankeryd, 345 Bergström, Norrköping, 346 Carlsson, Söderköping, 348 Carlsson, Finspång, 579 Persson, Jönköping, 581 Blixt, Oskarshamn, 244 Nordell, Väte, 251 Bengtsson, När, 261 Ericsson, Jönköping, 125 Johansson, Oskarshamn, 163 Ernelli, Eskilstuna, 275 Gunnarsson, Gunnebobruk, 291 Ekman, Oskarshamn, 301 Ericsson, Oxelösund, 103 Johansson, Nyköping, 276 Blomqvist, Nässjö och 245 Ringdahl, Söderköping.

 
 
 

A 7:are - Lv 2:are

Gotlänning 9/4 1968

 

 
 
 

Fruar och fästmör besökte P 18 – A 7:s äktenskapsskola

Gotlänning 10/4 1968

 

 

Under de senaste fyra dagarna har det hänt åtskilligt när det gällt de värnpliktiga och deras fritidsverksamhet. I fredagskväll (5/4 1968) avslutades två matlagningskurser på A 7 som under vintern arbetat med hushållslärarna Maud Lindberg och Gunnel Brozén som ledare. Det var avslutningsmiddag på fredagskvällen med tal av konsulent Ove Pettersson och bildningskonsulent Margit Lindström samt diplomutdelning.

 

Fruar och fästmör på besök

Under lördag och söndag har deltagare i äktenskapsskolan på P 18 och A 7 haft besök av sina fruar och fästmör från fastlandet. Flickorna kom på lördagsmorgonen och har under de två dagarna tagits om hand av fruarna Marianne Artursson och Margit Lindström, vilka också ordnat förberedelserna för arrangemangen. Lördagen ägnades huvudsakligen militärförbanden dit flickorna fick komma och äta lunch samt bese förbanden. På eftermiddagen blev det en kort kaffestund på Soldathemmet och på kvällen samkväm på Hotell Solhem, där Handelsbanken bjöd på tesupé. Där delades ut diplom och stabskonsulent Georg Enekvist tackade kursledare och arrangörer. Banken representerades av konsulent Torgny Andersson. Även där förekom diplomutdelning och senare på kvällen fick ungdomarna deltaga i Solhems danskväll.

Under söndagen företogs en utfärd till Hoburgen m. fl. platser och själva avslutningen skedde hemma hos familjen Martin Lindström i Vibble, där värnpliktige Ove Eldsäter från P 18 framförde alla deltagares tack för vad som ordnats för dem.

Kurserna har ordnats av IOGT:s kvinnoråd i samarbete med Soldathemmet och respektive förbands personalvårdsavdelningar. Tillsammans har nio olika kurser med ämnena äktenskapsfrågor, barnpsykologi och matlagning anordnats på de olika gotländska militärförbanden i vinter.

 

Film om förlossning m. m.

På måndagskvällen var det en unik händelse på Soldathemmet. Bortåt 200 värnpliktiga pojkar fick för första gången se en förlossning.  Det var filmen Barnet som visades och den mottogs med stort allvar och största intresse. Efteråt var det en stunds frågor och diskussion under ledning av bildningskonsulent Margit Lindström och soldathemsföreståndare Jörgen Ljung. När man avslutat stannade många kvar i smågrupper och diskuterade filmen.

Filmvisningen anordnades av Soldathemmet och bildningsförbundet i samarbete och snart blir det en lika intressant kväll i samma regi. Det blir nämligen en debatt i könsrollfrågor onsd. den 17 april på Soldathemmet. Debatten kommer att inledas av lektor Åke G. Sjöberg och man räknar med att få med en del flickor från Visby i den.

 
 
 

Militärmusiken på turné bland gotländska skolor

Gotlänning 10/4 1968

 

Militärmusiken gör en populär turné bland öns skolor. Här ger man konsert på Folkan i Hemse.

 

Militärmusikens skolkonserter har blivit mäkta populära. I alla fal om man får döma av elevernas applåder efter det förnämliga programmet i Folkans gymnastiksal i går.

Programmet är synnerligen varierat. Militärmusiken bjuder på det mesta från sambarytmer till Carolus Rex med svenska fanor, pomp och ståt.

Rektor Paul Norrby tackade orkestern efter väl förrättat värv och uttryckte skolans tacksamhet för att det finns en sådan musikkår på ön.

Musikdirektör Robert Sjölin berättade för GT efter konserten att man hunnit med att besöka skolorna i Visby, Slite och Hemse och att många står i tur för ett besök. Han hoppades att detta med skolkonserter skulle bli en tradition på ön.

 
 
 

A 7 militärmästare i bilorientering

Gotlänning 11/4 1968

Det blev en vacker framgång för A 7 när det militära mästerskapet i bilorientering under tisdagen (9/4 1968) och onsdagen genomfördes i Strängnästrakten. Som segrare utgick överfurirerna Åke Nordgren och Anders Nilsson, den sistnämnde kartläsare. Av de övriga gotländska ekipagen placerade sig P 18:s förstalag på 11:e och A 7:s andralag på 20:e plats.

 
 
 

Lv 2 landets näst bäst KÅR

Gotlänning 23/4 1968

För andra året i följd gick Svensk Flygtjänstsvandringspris i tävlingen om luftvärnskompanis skjutning mot bogserat mål till Lv 4 i Malmö.

Tävlingen som utlysts av Luftvärnsinspektionen avlutades i fredags (19/4 1968) med skjutningar vid Lv 4 i Malmö.

Vandringspriset utgörs av en modern metallskulptur. Tävlingen omfattar ett visst antal serier mot skilda mål, med skilda kurser och farter

1) Lv 7 Luleå, 2) Lv 2 Visby, 3) Lv 5 Sundsvall, 4) Lv 4 Malmö, 5) Lv 3 Norrtälje, 6) Lv 6 Göteborg.

 
 
 

KA 3 upphör med ambulansjouren

Gotlänning 23/4 1968

Sedan många år har bristen på civila ambulanser på norra Gotland i viss mån kompenserats genom att KA 3 hållit sin ambulans i beredskap. Ambulansen har mot ersättning kunnat utnyttjas för civila patienter.

Nu har ambulansfrågan lösts genom att ambulans stationerats i Slite. Detta gör att KA 3 ambulans icke erfordras speciellt som ambulansen i Slite håller högre beredskap samt ahr tillgång till specialutbildad personal.

Då samtidigt kostnaderna till följd av löneutvecklingen blivit mycket höga för KA 3 ambulans har jourtjänsten slopats. Vid behov av ambulanstransport bör allmänheten därför i framtiden icke vända sig till KA 3 utan till Slite där ambulans kan rekvireras på telefon 151 90 eller 900 00.

 
 
 

Underhållning för Gotlands alla soldater

Gotlands Allehanda 23/4 1968

       

Bosse Parnevik

 

Gänget Bark, Rundquist, Nygren

 

I kväll (23/4 1968) och i morgon skall sannerligen militärerna på ön roas. Till KA 3 i Fårösund och A 7 kommer i morgon Bosse Parnevik och till P 18 i kväll Tosse Bark, Oscar Rundquist och Maud Nygren.

I Fårösund håller man till i f. d. Flygets gymnastiksal och även allmänheten är inbjuden. Classes står för underhållningsmusiken före och efter Parneviks uppträdande. I Fårösund är det personalvården på kåren och kommunens fritidsnämnd, som bjuder på arrangemanget.

Bosse Parnevik delas mellan KA 3 och A 7. På det sist nämnda stället blir det dans till Rolf Hermans och underhållning av egna förmågor. Både på A 7 och P 18 är det utryckningsfestligheter och flickorna på ön förväntas vallfärda till P 18 i kväll och till A 7 i morgon.

 
 
 

Visbypolis följde spänt TV-pjäs

Gotlänningen 24/4 1968

 

Han var ”modell” i lumpen

 

Kjell Olsson är nu polis i Visby. Han tillhörde samma elitpluton som Bengt Bratt på P 18 under värnpliktstiden.

- Det var mycket i tv-pjäsen Exercis, som Bengt har hämtat direkt från vår lucka. Många av personerna existerar i verkligheten och en del repliker är direkt citerade från vår lumpartid.

- Överfallet på repgubbarna är också riktigt och likaså förföljelsetendenserna från en furir. Vad som inte kom fram i pjäsen däremot var att furiren under en övning blev skjuten i kinden. Furiren frågade vem som skjutit och fick till svar från en skåning i plutonen:

- Det skulle ha kunnat vara jag, men jag har inte sagt att det var jag.

Varken detta eller repgubbsöverfallet blev rapporterat.

 

Visbypolis var Bengt Bratts lumparkompis:

 

Jag blev slagen medvetslösnär vi anföll repgubbarna!

- Av Eva Tivell –

 

I Bengt Bratts TV-serie i måndags (12/4 1968) kom det för första gången fram vad som hände 1956 på Gotland, när en stormpionjärpluton anföll en pluton repgubbar.

– Vi hade en övning, vi smög oss på repgubbarna och blev upptäckta, berättar Bengt Bratts kamrat under militärtiden, Kjell Olsson, som nu är polis i Visby.

– Vi slogs med vedträn och grenar. Allt var tillåtet, sparkar och knytnävar.

– Jag slogs medvetslös och låg 14 dagar på sjukan med en repgubbe på var sida. Mina sjukkamrater hade brutna revben och vrickade tummar. Men i sjukbäddarna skrattade vi åt min hjärnskakning och vårt vilda slagsmål, som aldrig blev rapporterat.

 

– Nu är det en sådan där j…la dag igen.

Det var Bengt Bratts stående kommentar till en ny dag, när han låg inkallad 1955 på P 18.

– Men jag tror Bengt trivdes i lumpen trots dessa repliker, säger Kjell Olsson.

– Det var en tuff stil på vår lucka, kanske inte fullt så rå som i TV-pjäsen.

– Korpral Berg i pjäsen är en uppdiktad person. Vi hade ofta diskussioner om vapenvägrare. Och Bengt Bratt accepterade dessa liksom han accepterade det militära livet. Han tog livet där med humoristisk ironi.

Korpral Eriksson i pjäsen är den person jag tycker liknar Bengt mest, tycker Kjell Olsson, som känner sin lumparkompis mycket väl.

  Många av replikerna och skämten i pjäsen utspelades verkligen på Bengt Bratts och Kjell Olssons lucka. Det var Kjell Olsson, som för tolv år sedan fällde repliken om att det var mycket ekonomiskt lönande att gå igenom kadettskolan. Skämten med preventivmedel och krut har också utspelats på stormpionjärplutonen.

– Slagsmål på luckan var emellertid sällsynta. Jag minns bara en gång, när Bengt Bratt blev verkligt arg, berättar Kjell Olsson. Bengt låg på sin säng och skrev, en av grabbarna kom och ställde sig och läste över axeln på honom. Bengt sa till honom att flytta på sig och när kamraten fortsatte läsa skrek Bengt: Så får jag väl hjälpa dig då. Och det small till ett knytnävsslag.

– Bengt hade en mening med det mesta han gjorde. Han var inte pacifist och jag uppfattar inte den här pjäsen huvudsakligen som en kritik mot det militära livet.  Bengt Bratt måste ha gjort den här pjäsen för att väcka debatt.

 

P18-kapten var Bengt Bratts plutonchef:

 

- Bengt Bratt kritiserade aldrig och kunde inte föra befäl

- Av Eva Tivell –

 

- Bengt Bratt tillhörde en elitpluton, när han låg inkallad på Gotland. De vann alla tävlingar och var alla bra soldater, säger kapten Sture Karlsson, P 18, som 1956 var löjtnant och plutonchef för Bengt Bratts pluton.

Kapten Karlsson såg i måndags Exercis tillsammans med en GT-reporter och fyra värnpliktiga ur plutonchefsskolan.

- Stämningen är för rå. Det här kan ju skrämma livet ur dem som ännu inte gjort lumpen, tyckte samtliga.

 

Polisman Kjell Olsson, Visby, gjorde sin militärtjänst tillsammans med Bengt Bratt.

 

 

— Det är mycket som jag känner igen i TV-pjäsen. Bengt verkar nu reagera mycket för vårt överfall av repgubbarna, men det var faktiskt han och jag som ryckte fram i främsta ledet och tog en gren som tillhygge mot våra ”fiender”. För det slogs jag medvetslös och fick tillbringa 14 dagar på sjukan.

— Dagens elever i plutonchefsskolan är mycket mer kritiska än förr. Nu kritiserar ofta eleverna den militära exercisen, men någon kritik från Bengt Bratt kan jag inte erinra mig, han var en tyst man.

Försvarsstaben vägrade att samarbeta med Bengt Bratt sedan de hade läst manuset och inte fick stryka i det.

— Jag hade handlat på samma sätt, förklarar kapten Karlsson. Det är många felaktigheter i den här pjäsen. Och med den tendensen som dominerar pjäsen skulle det ha varit omöjligt att samarbeta med filmteamet.

Bengt Bratt släpptes inte in på något riktigt regemente och det är kanske därför som en del sakfel smugit sig in i pjäsen.

— Bengt Bratt blev aldrig straffad under sin militärtid och han vet tydligen heller inte hur det går till. Kompanichefen skulle aldrig ha fått ta hand om korpral Berg, när han vägrade lyda order, det är regementschefens sak, förklarar Bengt Bratts förre plutonchef.

De fyra ur plutonchefsskolan, som såg Exercis, har under sin värnpliktstid inte träffat på denna råhet och pennalism, som Bengt Bratt gav uttryck åt i sin TV-pjäs.

 

 

Kapten Sture Karlsson, som var Bengt Bratts plutonchef vid P 18, 1956, såg TV-pjäsen Exercis tillsammans med plutonchefseleverna fr. v. Jan Larsson, Hemse, Tommy Sundberg, Hemse, Ronald Malm, Ödeshög och till höger om kapten Karlsson Jan-Olof Persson, Visby.

— Stridis är fortfarande ett skällsord i det militära. Passefist (sic) är däremot inget kvädesord (sic), fastslog TV-publiken som hade mycket kritik att framföra mot pjäsen. Men i stort tyckte man att Bengt Bratt hade fångat den rätta stämningen.

— Det jag reagerar mest emot vi det (sic) militära är petitessen med borstade skor och rengjorda vapen, förklarar plutonchefselev Jan-Olof Persson, Visby.

— Men det är sant att man blir förföljd av befälen om man inte lyder befälen.

— Bengt Bratt var en bra soldat, men kunde inte föra befäl, säker kapten Karlsson. Det är fel, som kvällstidningarna uppgav, att Bengt Bratt kunde ha fortsatt på kadettskolan.

— Det var jag som avgjorde att han inte var lämplig att fortsätta.

Både kapten Karlsson och hans plutonchefselever reagerade mycket mot TV-pjäsens befäl.

— Propaganda för kärnvapen kan absolut inte förekomma, förklarar plutonchefen.

De befäl som förekommer här skulle vi aldrig få någon respekt för, tyckte plutonchefseleverna om TV-befälen.

Bengt Bratt gjorde sin militärtjänst 1956 och sedan dess har korum i fält tagits bort, det försvann -65.

 
 
 

STOR SHOW på A 7 i kväll

Gotlänningen 24/4 1968

I kväll brakar de lös på A 7 igen. Då är det —för tredje året — dags för de muckande att ta farväl av A 7 med ett showprogram i artillerihallen, som dagen i ära är pyntad och riktigt hemtrevlig. Fast stor. Och det behövs när all muckarglädje strömmar ut och alla gotländskor strömmar in.

Underhållningsprogram blir det i sedvanlig ordning. Även i är det GT-journalisten Tommy Wahlgren som leder det hela och bakom sig på scenen har han de bästa underhållare som PV-konsulenten Ove Pettersson och laboratorieassistenterna kunnat luska fram. Bl. a. blir det en orkester sammansatt av kårens egna förmågor.

Det blir följaktligen mycken sång och musik, mest specialpreparerade, kända låtar med A 7-text. Med A 7-text menas en ansamling lustigheter och klacksparkar åt befäl och kompisar man kommit i kontakt med under militärtjänstgöringen.

Kvällens dragplåster är Bosse Parnevik. Presentation överflödig. Och vad vore väl en muckarfest utan dans? Rolf Hermans svarar för den viktiga detaljen.

 
 
 

Tack för muckarfesten

Gotlands Allehanda 24/4 1968

 

I 18:s egen storspexare Elving Borgmalm tackar söta Maud Nygren för den trevliga underhållning som hon och hennes medhjälpare Oscar Rundqvist och Tosse Bark bjöd på.

Utryckningsfesten inleddes med några egna förmågor med nämnde Elving Borgmalm i spetsen roade sina egna ”lumparkompisar” och de flickor som kommit för att dansa.

Därefter  var det Tosse Bark & Co som bjöd på en trevlig och omväxlande underhållning.

Metronomers svarade för dansmusiken som varade fram till midnatt.

 
 
 

Bosse Parnevik var toppen!

Gotlänningen 25/4 1968

 

 

Han var helt enkelt fantastisk! Inför fulla hus i Fårösund och A 7 i Visby uppträdde Bosse Parnevik för muckande bassar och inbjudna flickor i går kväll. Han förvandlades från Parnevik till Erlander, Cornelis, Bedrup och flera andra och sist men inte minst — Manolito. Inget tvivel om att den skicklige imitatören gick hem hos publiken. I Fårösund var bygdens befolkning inbjuden och på A 7 hade 200 flickor mött upp för att förgylla den sista kvällen i lumpen.

 
 
 

Guldutdelning vid A 7-avtäckning

Gotlänningen 25/4 1968

Överste Tore Deutgen vid A 7 avtackade på onsdagen (24/4 1968) den ”muckande” åldersklassen. Vid avtackningen utdelades kårens hedersplakett i guld till förvaltare T. Karlsson och rustmästare K. Booberg.

Bokpriser utdelades till kårens ”Bäste soldat” från 1 batt. 491114–111 Ahlvin, 460321–165 Johansson och 451014–195 Öhlund, från 3 batt. 470611–321 Magnusson 470211–1 Eriksson, 470407–291 Gunnarsson och 461116–195 Granlund från 4 batt. 470625–305 Johannesson, 480107–107 Karlsson, 470726–333 Carlsson, 470401–161 Öhlin och 460501–101 Wieslander.

Bäste motorman, som belönades med diplom och en penningsumma blev 470813–253 Gustafsson 3 batt., 470927–165 Sandberg 4 batt. o. 470503–325 Larsson 6 batt.

 
 
 

Värnpliktiga underofficerare höll förbundsråd

Gotlänningen 25/4 1968

Värnpliktiga Underofficerares Riksförbund — specialförbundet för tillvaratagande av de värnpliktiga underofficerarnas intressen — höll den 20–21 april förbundsråd i Malmö. Anslutningen av valda ombud från lokalföreningarna i landet var god och som inbjudna gäster deltog representanter för Centralförbundet för Befälsutbildning. Värnpliktiga Officerares Riksförbund, Svenska Underofficersförbundet, Svenska Reservunderofficersförbundet och Försvarsväsendets Underbefälsförbund. Förbundsrådet, som höll i Rådhuset, inleddes med musik av Malmö hemvärns musikkår och hälsningstal av stadsfullmäktiges i Malmö ordförande direktör Gustav Oscar Stenberg, varpå följande funktionärskonferens, då förbundets funktionärer redogjorde för förvaltningen av sina fögderier under det gångna året och en livlig diskussion om förbundets verksamhet och rekrytering. Dagen avslutades med bankett på Hotell S:t Jörgen och utdelning av utmärkelsetecken till därav förtjänta medlemmar. Söndagen ägnades åt de egentliga årsmötesförhandlingarna, varvid kamrer Gustav Hjertsson, Älvsjö, med acklamation omvaldes till förbundsordförande och ingenjör Tage Andersson, Malmö, till 1:e vice ordförande. Som suppleant i förbundsstyrelsen valdes kronoassistent Anders Boström, Visby.

 
 
 

Ett 40-tal lottor

Gotlänningen 30/4 1968

 

 

Ett 40-tal lottor hade signalerings- och flygspaningsövningar i Tingstäde under söndagen. (28/4 1968) Karin Johansson-Lindström, Visby och Svea Björklund, Ronehamn spanar från luftbevakningstornet under ledning av löjtnant Eklund.

 
 
 

FBU samlade till kurs i pansarteknik

Gotlänningen 30/4 1968

Under veckoskiftet genomförde Gotlands FBU-förbund en pansarkurs vid P 18. Kursen var avsedd för värnpliktigt befäl i pansartjänst och chefsinstruktören, kapten B. Ahrnfelt och utbildningsadjunkten, fanjunkare B. Söderlund, kunde glädja sig åt 10 intresserade befäl i skilda grader.

Man började på fredagskvällen och höll sedan på under lördagen och söndagen, då kursen avslutades med gemensam middag kl. 16.00. Programmet omfattade bl. a.  organisation och reglementskunskap, materielkännedom på stridsvagn 74, terrängkörning och samband, skjutregler och skjutning.

På lördagen besöktes kursen (27/4 1968) av chefen för P 18, överste G. Hjukström, som är ordförande i Gotlands FBU-förbund, och på söndagen av militärkommandochefen, generalmajor K. G. Brandberg.

Som instruktör fungerade löjtnant O. Dufwa, fanjunkare G. Ericsson och fanjunkare B. Nilsson, samtliga från P 18.

 
 
 

Lottadag på P 18

Gotlänningen 30/4 1968

Gotlands Lottaförbund hade på söndagen anordnat en utbildningsdag på P 18. 45 lottor, varav hälften unglottor, samlades på morgonen vid kasernvakten, varefter fru Christine Barke, som ledde dagens övningar, kunde sända ut deltagarna på ett stationssystem. På programmet stod skydd mot ABC-stridsmedel, självskydd, orientering, pistolskjutning samt flagg- och faninstruktion. Det glädjande stora antalet deltagare avslutade sedan dagen med att dricka kaffe på Fritidshemmet.

 
 
 

Tips åt ”färsk” FN-gute

Gotlänningen 6/5 1968

 

 

 

 

I dagarna har det varit bataljonsavlösning på Cypern och bland nykomlingarna märktes bl. a. gotlänningen Eskil Ganström från Hejnum (tredje man från vänster på bilden). Här får han och två andra nykomlingar, Jonny Gyllmo, Tärna, och Bruno Ek, Osby, lite tips av Lars Hedman, Ludvika, som är ”gammal i gården”.

 
 
 

Lycklig dag för Peder!

Gotlänningen 7/5 1968

 

 

– Här är min rätta plats, tycker blivande fältflygaren Peder Wahnström från Bäl, då han på måndagen (6/5 1968) fick provsitta raketskolen i J 35 Draken.

  

En verkligt lycklig dag upplevde i går Peder Wahnström då han fick ”lära sig” hur man flyger J 35 Draken. Han och 29 andra kamrater från Fole skola hade nämligen en ganska ovanlig yrkesvägledning – bara för deras skull flögs nämligen två Drakar till Visby för att demonstreras för eleverna.

Peder Wahnström var särskilt intresserad. Han skall nämligen bli fältflygare, säger han, och är med i Flygpojkarna.

 

Vilken yrkesvägledning för eleverna i Fole:

Fältflygare kom hit för att lära dem FLYGA DRAKEN

 

– av Birgitta Andersson –

En verkligt imponerande yrkesvägledning var den som eleverna från Fole skola fick på måndagen. De var nämligen i Visby och ”lärde sig” flyga! Just flyga är kanske för mycket sagt men de var vid F 13 G:s hangarer och besåg två J35 Draken. Eleverna, var där tillsammans med sina lärare Nils-Magnus Montan och Per Bendelin. Det var den första yrkesvägledningen av detta slag som ägde rum på Gotland och mest imponerad av ”stora flygundren” var Peder Wahnström – han tänker nämligen bli fältflygare.

Strax efter 9.30 på måndagsförmiddagen dånade två ”Drakar” från F3 i Linköping in över visbyfältet och allas ögon riktades upp mot fartvindundret, som så småningom landade och ut steg två garvade unga fältflygare.

Eleverna fick bl. a. reda på att Draken kostar 6 miljoner, att flygaren har stor hjälp av datamaskin, att det svåraste momentet vid flygning är landningen och att en fältflygare dagligen måste göra ”turer” för att hålla sig i trim. Mest intresserad ”drakenentusiast” var förstås blivande fältflygaren Peder Wahnström, Bäl. När han satte sig tillrätta i den automatiska raketstolen och fick anvisningar av ”riktige” fältflygaren Persson från Linköping, då såg man hur det nästan strålade om den unge begåvade Bälgrabben. Han såg också till att han blev förevigad med sin kamera medan han satt där med hjälm och allt.

Även flickorna var intresserade av Draken och man satt och stod både på innersta delen av vingarna på själva flygkroppen för att riktigt kunna höra och se vad fältflygaren hade att förkunna.

Röst som hördes från en klunga ”uppflugna” flickor:

– Vilket jobb att hålla reda på alla prylar inne i kabinen va!!

Det höll väninnorna med om och de flesta grabbarna också.

 

 

Hela klassen — inte bara Peder — var intresserad av det väldiga fartvidundret och det gällde att hålla sig framme för att lyssna och se.

 
 
 

Traktorsläp vurpade 15 vpl till sjukhus. Kurva togs för snävt

Gotlänningen 8/5 1968

Inte mindre än 15 värnpliktiga vid P 18 fick föras till sjukhus i går (7/5 1968) kväll, då ett traktorsläp vurpade strax utanför regementet. Ingen fick dock allvarligare skador, det svåraste var ett nyckelbensbrott.
Olyckan hände i en snäv kurva, då den enaxlade släpvagnen med 18 värnpliktiga vurpade. Ynglingarna kastades om varandra mot ett staket intill vägen och ambulanser och övriga sjuktransporter fick gå i skytteltrafik. De fyra svårast skadade fördes till lasarettet medan de övriga fick plåstras om på A7:s sjukhus.

 

En av de skadade värnpliktiga bärs in i ambulans. Vagnen som vurpade ses i bakgrunden.

 

Olyckan inträffade då man var på väg ut till en kvällsövning. Bara 100 meter från utfarten från kaserngården skulle traktorn svänga i en snäv vänsterkurva. Traktorn tog dock kurvan alltför snävt och när den samtidigt mötte en personbil måste traktorföraren göra en alltför tvär rattrörelse. Vagnen stjälpte och passagerarna kastades ur.
− När det gäller traktorsläp fordras inga skydd på vagnen och sådana fanns inte heller, säger major Uno Årefeldt vid P 18. Skydd i form av t. ex. bågar över vagnen fordras endast för fordon med större hastigheter.

Av de fyra som fördes till lasarettet var två gotlänningar nämligen Bengt Göran Olofsson, Havdhem och Kjell Gunnar Magnusson, Visby.

 
 
 

Bestal flickan medan kompisen kysste henne!

Gotlänningen 8/5 1968

Tre militärer hade på en servering i Visby slagit sig i lag med en flicka, som enligt vad de tyckte ”hade mycket pengar ” i handväskan. Medan en av pojkarna tog med sig flickan ut i kapprummet och försökte ”vinna hennes bevågenhet” passade en annan på att ur den kvarglömda handväskan stjäla en portmonnä med 125 kr. pojkarna som snart kunde gripas, förnekade dock stölden, men då det visade sig att en hundrakronorssedel som de hade på sig hade flickans fingeravtryck erkände de. Av pengarna hade pojken, som gått ut med flickan, fått 30 kronor. Målet var uppe inför visbytinget i går och domen fälls den 21 maj.

 
 
 

Stockholmsarkitekt till kungs för att få semestra på Fårö!

Gotlänningen 8/5 1968

En arkitekt i Stockholm, norsk medborgare men bosatt i Sverige sedan 1956, gift med en svenska och med svenskt påbrå på mödernet, har gått till regeringen för att få semestra på Fårö.

— Det var försvarsstaben i i Stockholm som rådde mig att överklaga till regeringen när jag där klagade över Gotlands Militärkommandos avslag, berättar arkitekt Greger för GT.

— Vi brukar alltid semestra tillsammans med några familjer. Efter mycket om och men lyckades vi få tag på en gård att bo i på Fårö, som vi hyrt från midsommar till slutet av augusti. Att det var skyddsområde och att jag inte fick uppehålla mig där fick jag veta långt senare. Jag trodde att det mesta var fråga om en formalitet och lade in ansökan till militärmyndigheten på ön som dock avslogs.

 
 
 

Fräck biltjuv fast i Visby

Gotlänningen 18/5 1968

I tisdags (14/5 1968) promenerade en militär från KA 3 in i ett garage på öster och tog en ny Opel. Garaget var obevakat för tillfället.

Under gårdagen träffade polisen på bilen parkerad och det var bara att vänta ut biltjuven, som erkände stölden.

 
 
 

Även ”kungen” sade nej till Fåröturisten

Gotlänningen 21/5 1968

Arkitekt Per Greger, som efter att ha fått avslag hos Gotlands Kustartilleriförsvar om att få tillbringa sin semester på Fårö gick till kungs fick även avslag här.

— Någon utväg skall väl alltid finnas, menar arkitekten, som är norsk medborgare men bosatt i Stockholm.

 
 
 

Militär på kurs

Gotlänningen 21/5 1968

Till specialkurs på LA 7,5 kanon vid KA 2 den 15/6–8/6 (sic) har som elever från KA 3 uttagits sergeanterna 440425–325 Weinebrant och 460413–35 Hellgren.

 
 
 

Här diskuterar furiren militärlivets avigsidor med sin kompanichef men…

Gotlänningen 5/6 1968

 

 

Kapten Sture Karlsson var även aktuell när Bengt Bratts TV-pjäs Exercis visades. Han var nämligen Bratts chef i Visby. Efter TV-pjäsen diskuterade kapten Karlsson (t. h. på bilden) filmen med bl. a. aktuelle Tommy Sundberg (längst t. v.)

 

Fick han för bra betyg för att han skulle bli generalans (sic) måg?

Medan Tommy Sundberg, värnpliktig furir från Hemse, i går började kadettskolan i Enköping, larmade samtidigt hans kompanichef JO att general K. G. Brandberg och P 18-chefen, överste Gerhard Hjukström, genom påtryckningar höjt furir Sundbergs betyg från en sexa till en sjua bara för att han skulle komma in på kadettskolan.

Kompanichefen, kapten Sture Karlsson, menar att betygen höjdes för att Tommy Sundberg var förlovad med generalens dotter. Detta motiv förnekades dock av både generalen och översten.

I går samlade överste Hjukström P 18:s officerare för att förklara att han är mottaglig för kritik men att han – när han väl fattat ett beslut- räknar med lojalitet och att hans beslut följs.

Vid mötet ställde kapten Karlsson frågan om översten kände till straffet för att ”innan en rättegång börjar försöka med påtryckningar mot eventuella vittnen”. Detta ville översten dock inte besvara.

 

Generalmajor K. G. Brandberg och överste Gerhard Hjukström har JO-anmälts av kapten Sture Karlsson vid P 18. Han beskyller dem för nepotism och drar fram en rad andra förhållanden, som han begär få undersökta. Bl. a. anför han stark kritik mot det militära betygssättningssystemet, där ”den positiva kritiken stoppas, ja-sägarna premieras, den konservativa prägeln över systemet bli allt djupare och rationell utveckling fördröjs”.

Kapten Karlsson är förebilden till kompanichefen i Bratts kända TV-pjäs ”Exercis”. I vietnamdebatten i Visby början på året uppträdde han starkt antikommunistiskt och försvarade U.S.A-aggressionen.

I sin anmälan tar han dock upp bortgångne journalisten Berndt von Corswants anmälan mor överste Hjukström, där denne enligt kapten Karlsson inför trupp skulle ha förklarat ”Mitt förtroende för landets politiska ledning har allvarligt rubbats”.

Huruvida kapten Karlssons vittnesmål innebär at JO på nytt tar upp denna anmälan, som tidigare inte föranlett någon åtgärd, återstår att se.

 

Kaptenen som var förebild för TV-pjäs anmäler generalen och översten på P 18

När det gäller de enskilda punkterna påstår kapten Karlsson:

1. Generalen har övat påtryckning på översten, som i sin tur övat påtryckning på kaptenen för att en värnpliktig furir vid P 18 och blivande släkting till generalen skulle få ett så högt betyg att han kom in på kadettskolan. Kapten Karlsson och skolchefen, en löjtnant, som satte betyget 6 i de viktiga ämnena ”lämplighet” och ”truppföring”. Översten ändrade betyget i båda ämnena till 7, minimum för att furiren skulle komma in på skolan.

2. Översten har förespeglat kapten Karlsson befordring till major om han blott undviker att framföra åsikter som strider mot överstens intressen.

3. Översten har inför befälskårerna skarpt kritiserat försvarsministern, försvarsutredningens ordförande och de socialdemokratiska ledamöterna, som spräckt utredningen av partipolitiska skäl.

4. Generalen och fortifikationsbefälhavaren har i Tingstäde låtit (med försvarsmedel?) iordningställa en bostad (kronans?) som privatbostad. Utredningen bör göras om beslutet rent principiellt och ekonomiskt.

5. Påtryckningar av överordnade innebär at individens integritet sätts i fara och i olämplig personalbehandling.

Syftet med min anmälan är inta att angripa generalen och översten personligen utan att verka för en framtida bättre ordning, heter det i anmälan.

Kapten Karlsson skriver att han kanske är den förste officer som gör en sådan här anmälan till JO, och han erinrar om pliktkollisionen mellan kravet på lojalitet mot sitt yrke ur dubbla, sinsemellan oförenliga synpunkter, sin regementschef, sina kamrater, sin familj med dess behov av trygghet och sin personliga heder. Jag kan inte handla annorlunda, skriver han. Det bör påpekas, att alla militära tjänstemän som JO eventuellt vill höra i frågan står i samma svåra situation heter det och det försäkras att ingen vidtalats att uttala sig i viss riktning.

Större delen av skrivelsen till JO behandlar betygssättningen av furirens prestationer och ett resonemang kring de förhållanden som gjorde att kapten Karlsson gav betygen 6 i lämplighet liksom i truppföring, betyg som icke skulle vara tillräckliga för att furiren skulle kunna kommenderas till kadettskola. Så här skriver kapten Karlsson att det gick till när de båda betygen ändrades:

 

Överste Hjukström lyssnade först till min föredragning av premisserna och till mitt betygsförslag. Därefter lät han kalla in furiren och talade med honom i enrum. Härefter meddelade han oss båda att han höjde betyget i truppföring till 7 och ”eftersom lämplighet är samma sak” höjde han det också till 7. Därefter fick vi gå.

Slutbetyg underskrivs normalt av regementschef, kompanichef och skol- (pluton-)-chef. Jag meddelade skolchefen vilket beslut överste Hjukström fattat och beordrade honom att svara för utskrift av betygen. Jag sade honom att jag inte kund skriva under vare sig furirens eller övriga elevers betyg emedan övriga blivit orättvist behandlade i och med höjningen av betyget för furiren. Jag sade vidare att det stod skolchefen fritt att skriva under eller ej. Han beslöt att inte göra detta.

Om de av kapten Karlsson påtalade påtryckningarna heter det att de ökade efter hand för att furirens skulle förklaras lämplig för kadettskolan. Det heter: ”Enligt överstens uppgift sökte generalmajor Brandberg påverka honom, översten sökte påverka mig”. I betygsfrågan har jag inte själv fått någon förfrågan från generalmajor Brandberg, heter de i skrivelsen.

 

VITSORDSFRÅGAN

Vid ett tillfälle har regementschefen i samband med de ovan relaterade händelserna kring betygssättningen kallat kapten Karlsson till sig och i skarpa ordalag framhållit att kaptenen ”återigen börjat uppträda onyanserat”.

Dessa antydningar om onyanserat uppträdande från min sida är en anspelning på ett ultimatum från hans sida, skriver kapten Karlsson. ”Om jag undviker att framföra åsikter som strider mot hans intressen kan jag räkna med höjning av mina betyg och härigenom möjlighet att befordras till major. Detta har han naturligtvis inte framfört i klara ordalag, men det ultimativa innehållet i två års enskilda vitsordsgenomgångar är omisskännligt”.

 

KORRUPTION?

Kapten Karlsson avslutar sin skrivelse på följande sätt:

Denna ingivna anmälan har främst ett principiellt syfte. Jag önskar visa hur i vissa fall den militäre tjänstemannen riskerar att otillbörligt påverkas av lojalitetshänsyn mot sitt yrke (f. d. kall) och sina kamrater. (Det är för mig mycket moraliskt betungande att bryta denna lojalitet och bli en angivare). Denna lojalitet kan i längden medföra att man mellan fingrarna med smärre överträdelser. Det är ju värre ändå, sägs det, att skada försvaret genom att avslöja missförhållanden.

En bidragande orsak till att korruption kan förekomma är det nuvarande betygssättningssystemet. Med en viss kombination av överordnade kan det användas som extra påtryckningsmedel.

Resultatet kan innebära att individens integritet sätts i fara, i olämplig personalbehandling samt i att självständiga uppfattningar ej får komma till tals. Den positiva kritiken stoppas, ja-sägarna premieras, den konservativa prägeln över systemet blir allt djupare och rationell militär utveckling fördröjs, heter det till sist i kapten Karlssons skrivelse till JO.

 

Överste Hjukström: Självklar rätt för förbandschef att rätta ett felaktigt vitsord

Med säker strategisk blick har kapten Karlsson inriktat sig på sådana angreppspunkter, som kan förväntas ge maximal utdelning i nyhetsmedia; nepotism, personförföljelse, korruption och framförallt – politiserande i tjänsten, skriver överste G. Hjukström i en kommentar till anmälan. Vederhäftigheten i hans JO-anmälan kommer allmänheten att själv kunna bedöma, när JO gjort sin utredning och kommit med sitt utlåtande.

I den fråga som nu närmast synes ha fått tjäna som utgångspunkt för missnöjesluftningen har anmälaren funnit det förenligt med sina syften att – direkt och indirekt – blanda in även utomstående personer på ett sätt, som kan vålla dessa väsentligt obehag och skada. I egenskap av förbandschef kan jag inte annat än djupt beklaga detta. Av denna anledning ser jag mig därför också nödsakad att redan nu offentligt redovisa fakta i denna sakfråga.

 

Från gruppen underofficersuttagna värnpliktiga rekryteras på frivillig väg bl. a. värnpliktiga officerare och reservofficerare. För att kunna bli värnpliktig officer fordras genomgång av kadettskola om cirka 3 månader. Vitsordskraven är bl. a. lägst 7 i lämplighet från den plutonchefsskola underofficerseleverna genomgår under första tjänstgöringen. Vitsorden från kadettskolan ligger sedan till grund för kommendering till reservofficersutbildning.

Tidigare avslutade underofficersvärnpliktiga sin första tjänstgöring i augusti med möjlighet att genomgå kadettskola först påföljande år. Kommendering till kadettskola kunde då utan olägenhet för den värnpliktige ske efter utryckningen. Den nu aktuella underofficersskolan ryckte enligt det nya VU-60-systemet in i mars 1967 med utryckning den 28 maj detta år. Kadettskolan påbörjas 4 juni, således endast cirka en vecka senare.

Hänsynen till den värnpliktiges självklara behov av att rimlig tid i förväg kunna planera sin verksamhet efter utbildningen från första tjänstgöringen har föranlett nya föreskrifter från chefen för armén bl. a. beträffande tidigareläggande av tidpunkten för insändande av preliminär och slutlig elevanmälan till kadettskolan. På grundval av dessa elevanmälningar utfärdar chefen för armén några månader först preliminär, sedan slutgiltig order om kommendering till kadettskola. Den hänsyn till den värnpliktiges intressen, som ligger bakom dessa nya föreskrifter innebär självfallet att det fordras speciella omständigheter för att en förbandschef i slutet av första tjänstgöringen skall föreslå chefen för armén att häva genom arméorder till den värnpliktige tidigare meddelat beslut om kommendering till kadettskola.

I aktuellt fall har jag på förslag av kompanichefen, kapten Karlsson, i enlighet med arméchefens föreskrifter 12/1 1968 insänt preliminär och 27/2 1968 slutlig namnuppgift på elever till kadettskola 1968.

Chefen för armén utfärdade 27/3 preliminär, 3/5 slutlig arméorder om kommendering till kadettskola 1968 för bl. a. aktuell underofficerselev. Kommenderingen tillkännagavs inom regementet på regementsorder 10/4.

Kapten Karlsson har efter sistnämnda tidpunkt vid några tillfällen till mig framfört sin tveksamhet om berörd underofficerselev skulle kunna försvara sin 7:a i lämplighet. Såsom kapten Karlsson själv uppger, var det emellertid först den 22 maj, d. v. s. en knapp vecka före utryckningen (varav huvuddelen helgdagar) och endast ytterligare några vardagar före tidigare av arméchefen beordrad inryckning till kadettskolan, som han delgav mig slutförslag till vitsord för skolan, vilket för aktuell elevs del bl. a. innebar 6 i lämplighet. Då ett fastställande av detta vitsord från min sida automatiskt skulle medföra en hemställan till chefen för armén om hävande av kommendering fick kompanichefen först ingående redogöra för bakgrunden till förslaget.

Kapten Karlsson lämnade i stort samma synpunkter som han framfört i sin anmälan. Därutöver framhöll han dels att vitsordet i trupputbildning – ett ämne som ifråga om krav på befälsegenskaper har tämligen nära anknytning till ämnet truppföring – vägde mellan 7 och 8 dels också sin uppfattning att berörd elev med all sannolikhet skulle klara sig väl på kadettskolan. På min fråga hur detta kunde rimma med hans slutförslag till lämplighetsvitsord, deklarerade kapten Karlsson att man vid denna skola inte kunde bedöma lämpligheten lika väl som vid hans plutonschefsskola (kadettskolan är en central arméskola med bl. a. åtföljande större krav på undervisningskvalitet).

Jag hade därefter ett samtal med underofficerseleven. På min fråga om det låg någon särskild omständighet bakom den prestationsnedgång i ämnet truppföring som kompanichefen orienterat mig och honom själv om, angav han att en väsentlig anledning varit att han under vintern och förvåren dragits med besvärliga och kraftnedsättande förkylningssjukdomar. Han förklarade vidare dels att han alltjämt hade ett starkt intresse av att utbilda sig till värnpliktig officer och därefter om så skulle bli möjligt till reservofficer, dels att han på grund av den på regementsordern tillkännagivna kommenderingen till kadettskolan inte anser sig kunna binda sig för något annat arbete eller i övrigt planera för tiden juni – augusti. Ett upphävande av kommenderingen vid denna tidpunkt skulle medföra mycket stora olägenheter av ekonomisk och annan art.

En grundläggande utgångspunkt vid bedömningen av lämpligheten för kommendering till kadettskola är kraven på intellektuell kapacitet, omdömes och samarbetsförmåga, pålitlighet och ansvarskänsla. Inga karaktärsmässiga svagheter, som kan inverka på befälsutövningen kan godtagas. Aktuell underofficerselev fyller i dessa hänseenden utan någon som helst tvekan kraven. Detta har heller inte bestritts av kapten Karlsson. Han är försynt, vilket även inverkar på hans sätt att föra befäl. Krigserfarenheterna visar emellertid att chefen av denna typ ofta på ett överraskande sätt vunnit underställdas förtroende och kunnat bemästra de svåraste situationer. Det är å andra sidan fullt klart att befälskandidater med sådana egenskaper under fredsutbildning löper större risk för felbedömning än andra.

En förbandschef har självklart inte bara rätt utan också skyldighet att vid behov göra av omständigheterna betingade korrigeringar av de vitsord som föreslagits av underlydande chefer. Föreliggande fall torde utgöra ett typexempel när denna rätt kan och måste utövas.

Aktuell underofficerselev har inte av mig fått någon favör. Kraven på vettig personalbehandling skulle ha medfört likartat beslut för vilken som helst annan elev som befunnit sig i liknande situation. Att han inte fått någon favör på kompaniet framgår klart av följande citat ur kapten Karlssons anmälan: NN (elevens namn) var redan vid inryckningen reservofficersaspirant samt förlovad med fröken… Jag har hela tiden förklarat att man inte får fästa någon vikt vid denna kombination. (Utan min vetskap har här alltså tydligen rått det anmärkningsvärda förhållandet att en kompanichef från början och fortlöpande under utbildningstiden för sitt befäl särskilt utpekat en värnpliktig befälselev uteslutande av den anledningen att denne råkade vara förlovad med dottern till en högre chef.)

Kapten Karlsson beskyller mig för att ha övat påtryckningar i avsikt att förmå honom att förklara underofficerseleven olämplig för kommendering till kadettskola. Härutöver behöver endast anmärkas, att detta enligt tidsangivelser måste gälla efter den tidpunkt, då eleven på grundval av hans eget under tjänstemannaansvar avgivna förslag av chefen för armén redan blivit beordrad att genomgå skolan.

Ett fel har från regementets sida begåtts i denna sak. Det har inte varit förenligt med godtagbar personalbehandling att så länge låta vederbörande underofficerselev gå i osäkerhet om kommenderingen till kadettskolan. Kapten Karlssons åsidosättandande av den värnpliktiges rätt att i rimlig tid få definitivt besked och hans reaktion på min rättmätiga under chefsansvar vidtagna åtgärd kan svårligen förklaras enbart med eventuell bristfällig kunskap om innebörden i chefens för arméns föreskrifter rörande kommendering till kadettskolor.

Jag kommer att noga kontrollera att dylika missförhållanden icke drabbar de värnpliktiga i framtiden.

 

Generalen: Grundlösa anklagelser

Generalmajor K. G. Brandbergs kommentar är kort:

Skrivelsen innehåller förtäckta insinuationer om något slags nepotism från min sida. Det saknar helt grund i verkligheten. Jag emotser en eventuell undersökning, vilken form den nu kan få, på den punkten liksom rörande andra i skrivelsen berörda s. k.  förhållanden med allra största lugn.

 
 
 

Kadetter körde av vägen efter restaurangbesök

Gotlänningen 8/6 1968

Två kadetter, som inte kände till vägen från Snäck till stan, skulle i går morse efter en kväll på Snäckgärdsbaden ta sig till stan.

De två var spritpåverkade. När vägen till Badviken dök upp svängde chauffören snabbt åt höger i hög hastighet. Han upptäckte dock att kurvan var för skarp för att han skulle kunna klara den och vred tillbaka till vänster. Han vred emellertid litet väl mycket på ratten och bilen gick av vägen på vänstra sidan.

Det är träd och stora stenar vid sidan av vägen. Bilen kom upp på vägen igen med alla fyra hjulen på vägen, men både förare och bil hade fått skador.

Passageraren, även han spritpåverkad, tog nu ratten och körde upp Snäck varifrån han larmade ambulans till sin kamrat. Föraren fick lämna lasarettet efter att hans skador i huvudet hade setts om.

Polisen misstänkte rattfylleri och det togs blodprov på båda kadetterna, eftersom båda hade kört bilen.

 
 
 

Gott betyg åt öns luftförsvar

Gotlänningen 10/6 1968

 

Luftvärnsinspektör, överste Carl Herlitz och chefen

för Lv 2, överstelöjtnant Uno Engström.

 

Nyutnämnde svenske luftförsvarsinspektören, överste Carl Herlitz, har de senaste dagarna inspekterat Gotlands luftvärnsdivision och de åldersklasser som utbildats här. Övningar har därvid ägt rum på Tofta skjutfält, varvid vissa avsnitt i dessa kontrollerats enligt den plan som numera följs vid inspektionerna.

— Vi har kunnat ge mycket goda betyg åt den gotländska luftvärnsutbildningen, säger överste Herlitz. Skjutningen är visserligen inte ännu fullt perfekt men utbildningen är ju inte färdig, det återstår ännu tre månader.

— Vid inspektionerna gäller det att inte bara ”tycka”, utan grunda omdömet på mätbara fakta och betygsätta därefter. Det gäller att med de resurser som ställs till försvarets förfogande åstadkomma soldater som kan krigsplaceras.

Eftersom luftförsvarsinspektörens uppgifter omfattar hela det svenska luftförsvaret kan inspektionerna inte återkomma så ofta, kanske ett par gånger varje år. Personligen är överste Herlitz glad över att han nu oftare får ärende hit eftersom han själv är av gotländsk härkomst, den Herlitzska gotlandssläkten från 1600-talet. Hans farfars far var präst i Sanda, där var också hans farfar född.

Förutom tjänsten som luftförsvarsinspektör är överste Herlitz engagerad i andra militära uppgifter.  Han är även med i den i höstas tillsatta luftförsvarsutredningen.

— Kan något sägas om detta?

— Det vore ”enkelt” att säga hur man skulle vilja ha det — om man nu får använda detta ord i ett så omfattande sammanhang — men det hela beror på vilka resurser staten ställer till försvarets förfogande

 
 
 

Hemvärnare belönade

Gotlänningen 10/6 1968

 

 

General K G Brandberg överlämnade på torsdagen (6/6 1968) Hemvärnets förtjänstmedalj till tre personer, hemvärnschef Fritjof Nilsson, Endre, hemvärnsman sedan 1953 och hemvärnschef sedan ett år tillbaka, hemvärnschefen Hans Lindgren, Gammelgarn, hemvärnsman sedan 1960 och chef sedan 1964 samt fanjunkare Per Tyko Hilding Larsson, P 18, instruktör sedan 1956 men aktiv inom hemvärnet även innan dess.

 
 
 

Toppintresse för lottakurserna

Gotlänningen 12/6 1968

 

Nu kör man hårt med flickorna på Blåhäll

—Av Thomas Gottfridsson —

 

En bild, som onekligen hör den gotländska sommaren till, är de många lottor som varje sommar utbildas här på ön. Vi har två lottaskolor här på ön. En i Bunge, där man utbildar flyglottor, och en på Blåhäll i MKG:s regi, dit armélottorna är förlagda.

I måndags (10/6 1968) var det ”inryckning” för drygt 100-talet lottor till armélottaskolan på Blåhäll. Då intresset för den här skolan i år varit på toppunkten har man måst indela eleverna i två skolor. Skola nr 1 hade inryckning i måndags och den 30/6 är det dags för nästa skola. Elevantalet på vardera skolan är c:a 110.

– Intresset för årets kurser har varit större än kanske någonsin tidigare. Vi har fortfarande en massa flickor som står på väntelistor, omtalar skolchefen, kapten Karl-Erik Hilding.

Lottorna kommer från hela landet. Vid skolorna kommer ett 30-tal manliga och kvinnliga lärare och funktionärer att tjänstgöra. Av dessa är endast tre från ön och de tillhör A 7. Övriga kommer från fastlandet. Många av dessa utnyttjar sin semester.

— Varför finns det inga gotländska lottor med här på Blåhäll?

— Det finns en motsvarande skola i Varberg och huvuddelen av gotlandslottorna reser dit, vilket kanske är trevligare för en gotlandsflicka, säger kapten Hilding.

Det här är andra året i följd som skolan är förlagd till Blåhäll. Visserligen höll man till här också på 50-talet, men sen har man mest hållit till på A 7.

 

En som inte hade så roligt på armélottaskolan på Blåhäll. Carin Wagnhed från Linköping ramlade och stukade armen redan första dagen. Det blir att åka tillbaka till Linköping redan i dag för Carin.

 

BESVÄRLIGA TRANSPORTER

— Orsaken till att vi åter fått flytta är de ändrade inryckningstiderna för värnpliktiga. Nu rycker de ju in mitt på sommaren och då behöver de nyinryckta de lokaler vi annars fått disponera, berättar kapten Hilding.

Någon nackdel är det emellertid inte att ligga förlagda på Blåhäll. Möjligtvis att man litet långt till Visby och transporterna kan bli litet besvärliga ibland. Skolan ligger annars i ett naturskönt område, bara några hundra meter från de svalkande böljorna.

Skolchefen kapten Hilding gör i och med årets kurser sitt åttonde år som chef för skolan.

— Visserligen är det mycket jobb med det här, men jag trivs fint. Har haft hand om bilkårister på vintrarna, så man börjar få viss rutin…

Utbildningen bedrivs i tre stora huvudgrupper. Expeditionstjänst, sambandsexpeditionstjänst och förplägnadstjänst. Dessa grupper är sedan indelade i nybörjar- och fortsättningskurser.

Åldern på kursdeltagarna mycket varierande. De flesta är dock i 18–20 årsåldern, men även många betydligt äldre elever finns med. många av de yngre är skolflickor som på det här sättet utnyttjar en del av sitt sommarlov.

Förra året trädde en ny lag som betyder att lottorna nu mera får gå civilklädda på fritiden.

— Något som verkligen uppskattas av flickorna, säger chefslotta Gerd Wiklund.

— De behöver verkligen få ”sväva ut” på sin fritid.

 

Rustmästare Hansson från P 7, Ystad, ses här dirigera sina ”trupper” under första dagens exercisövningar på Blåhäll.

 

”GIVAKT”

Sammanlagt skall lottorna gå igenom 96 kurstimmar, varav 60 berör rena specialtjänster.

Då GT besökte skolan på Blåhäll i går eftermiddag övades flickorna i bl. a. exercis. Instruktörerna körde verkligen hårt och flickorna fick lära sig gruppkolonner, ”givakt”, anmälan o. d. innebär.

I mitten av nästa vecka bär det av till Fårö för några dagars övning ute i fält med tältförläggning. Programmet där ute upptas av allmän militärutbildning, orienteringslöpning, märkesprov, sightseeing på Fårö m. m.

Söndagen den 23/6 och följande natt skall flickorna ”drillas” i en tillämpad övning som delvis är förlagd till natten.

— Vi kommer att spela med olika ”lägen” under natten, så att flickorna verkligen lär sig sköta uppgifter även under mörker, säger kapten Hilding.

Någon semester är det sannerligen inte flickorna gett sig in på. De får man klart besked om då man tar en titt i dagsprogrammet. Revelj redan 0630. Därefter är det tjänst hela förmiddagarna. Då det är vackert väder arbetar man bara två timmar på eftermiddagarna. Kvällarna är som regel fria med tystnad kl. 22.30.

Då lottorna avslutat sina resp. kurser får de betyg i stil med de som de värnpliktiga får efter första tjg.

— Ett bra betyg för en lotta ur B-omgången (2:a årskursen) betyder att hon har goda chanser för utbildning till instruktör.

Den på sistone mycket omtalade ”Du-reformen” inom det militära tillämpar man lottorna endast på fritid. Någon disciplin måste det vara.

 
 
 

General på Gotland får kommandotecken

Gotlänningen 8/7 1968

ÖB har nu förelagt regeringen förslag till kommandotecken för chefen för Gotlands militärkommando. Inom krigsmakten intar Gotlands militärkommando och dess chef en särställning.  I anslutning till tidigare arbete med kommandotecken m. m. för militärbefälhavare fann ÖB att frågan om Gotlandstecknet borde prövas ytterligare, vilket nu alltså skett. Tecknet, som godkänts av heraldiska nämnden beskrivs som ”Visande på blå duk ett upprätt gult svärd åtföljt i övre inre hörnet av landskapet Gotlands vapen en stående vit vädur med gul beväring, bärande på en korsprydd gul stång, ett rött baner med gul bård och fem gula flikar”.

 
 
 

KA 3-UTBILDNING

Gotlänningen 8/7 1968

Flaggjunkare A. Palmgren kommenderas genomgå i förvaltarutbildning ingående allmän kurs vid BÖS.

 
 
 

P 18-AKTUELLT

Gotlänningen 8/7 1968

Musikeleverna Carlén, Cederblad och Eneqvist har anställts som musikaspiranter vid militärmusikkåren samt förordnats till musikkorpraler. Under överste Hjukströms semester den 8/7-2/8 har han överlämnat befälet till major Thalén och under tiden 22/7-2/8 till överstelöjtnant Bergqvist.

 
 
 

300 flyglottor slutade kurs i Bunge på fredagen

Gotlänningen 13/7 1968

Biskop Olof Herrlin var med då lottaskolan i Bunge hade sin högtidliga avslutning på fredagen. Han höll korum för lottorna.

 

C:a 300 flyglottor vänder i dag åter mot fastlandet efter tre veckors utbildning vid flyglottaskolan i Bunge. I går förrättades högtidlig avslutning i Bunge kyrka under medverkande av biskop Olof Herrlin och komminister Sven J:son Bernander.

Den pampiga uppmarschen till kyrkan fick visserligen på grund av rådande väderleksförhållanden inställas men väl på plats fick de mer och mindre färdigutbildade adepterna uppleva en värdig och högtidlig avslutning på de tre kursveckorna.

Överste Stenberg från Flygvapnet frambar från koret ett tack till lärare och elever varefter biskop Herrlin förrättade korum. Därefter följde sedvanlig gemensam middag på Bungeskolan.

 
 
 

Överstelöjtnant Uno Engström

Gotlänningen 27/7 1968

Överstelöjtnant Uno Engström, Visby, chef för Lv2, fyller femtio år på onsdagen den 31 juli. Jubilaren är född i Stockholm och började sin militära bana 1937 samt blev officer på Karlsborg 1940. Till Gotland kom han 1961, då han tillträdde tjänsten som chef för Lv2 härstädes, och 1966 blev han överstelöjtnant.

Under Vinterkriget 1939-1940 i Finland deltog överstelöjtnant Engström som frivillig och upplevde den stränga kylan och krigets hårda villkor. Finska frihetskorset 4:e klass med svärd och Finska krigsminnesmedaljen tillhör minnena därifrån.
Jubilaren har under sina år här på Gotland gjort sig känd och uppskattad för sitt folkliga och rättframma sätt, både i tjänsten och i övrigt. Han har också gjort sig väl förtrogen med vår gotländska natur och kultur och trivs utmärkt här på vår ö.
− Ja, till själ och hjärta känner jag mig som gotlänning! Jag hör absolut inte till de sextusen som vill flytta härifrån.

 
 
 

De skjuter skarpt på semestern

Gotlänningen 1/8 1968

Någonstans på Tofta skjutfält, mitt uppe i skogen vid en pjäsplats, kunde man på onsdagsförmiddagen (31/7 1968) se inte bara militär som höll på med skarpskjutning utan också både stora och små familjemedlemmar som med intresse följde skjutningen.

Både familjemedlemmar och de som sköt tillhör det FBU-läger som just nu pågår på Blåhäll under ledning av lägerchefen kapten Åke Holmdahl. 58 kursdeltagare kombinerar semestern med militärövning, njuter, jobbar och idkar familjeliv på lägret.

 

Pappa, lägerchefen Åke Holmdahl, talar här om för dottern Marie var projektilerna slår ner vid ”Branden” på Tofta skjutfält.

 

 

DE TAR SEMESTER OCH SKJUTER SKARPT

- av Birgitta Andersson –

58 män, en del fruar, 42 barn samt militära instruktörer gick med liv och själ in för skarpskjutning på Tofta skjutfält på onsdagsförmiddagen. Tre 10,5-centimeters haubits m/40 användes vid skjutningen och det gällde att stoppa tillräckligt med bomull i öronen innan det small av. Stolta fruar och barn beundrade respektive familjefäder som soldater om de befann sig på b-plats (batteriplats), pjäsplats eller e-plats (eldledningsplats).

Alla dessa människor från olika delar av Sverige är just nu på ett 14 dagar långt FBU-läger på Blåhäll där kapten Åke Holmdahl är lägerchef. Deltagarna är uppdelade på två kurser, en äldre för sådana som skall vidareutbilda sig eller uppehålla en grad och en yngre för sådana som inte gjort sin värnplikt ännu.

 

KOMBINERAD SEMESTER

Byrådirektör Åke Matsson med fru Birgit, Sollentuna, trivs utmärkt på Blåhäll och menar att det här är den bästa semester man kan få. Med sig har makarna två barn. Mattsson är löjtnant och vill genom denna kurs årligen bibehålla sina kunskaper och naturligtvis bibehålla sin grad.

– Det är inte första gången vi är på Blåhäll, säger byrådirektör Mattsson, vi trivs fint här.

För 20 år sedan var industritjänsteman Stig Olsson, Torshälla, stamanställd. Han är sergeant och för första gången besöker han Gotland. Familjen är med.

– Det är skönt att slippa diska och laga mat i 14 dar, tycker fru Barbro Olsson, riktigt semester.

 

YNGRE FBU:are

Förtroendeman för yngre gruppen är 19-årige Göran Nilsson, Linköping. Det är sjätte året han är på sådan kurs.

– Jag kom med på läger genom att mina kamrater var med, jag tycker om att skjuta med gevär och så har vi militär i släkten, säger Göran Nilsson.

Han tänker för övrigt söka in på den militära banan efter värnplikten.

15-årige Karl-Axel Falk är långväga resenär. Han kommer från Övertorneå och det är första lägret för hans del.

– Pappa kom med idén, omtalar Karl-Axel Falk, nu är jag här och trivs bra, det blir säkert flera läger för min del i fortsättningen.

 

BLÅHÄLL FÖRSVINNER???

Blir det Blåhäll eller Rinkaby i Kristianstad som kommer att vara kvar 1970? Då skall nämligen detta system för FBU-kurser ändras och på en av dessa kommer att bli ett verkligt stort läger. Samtliga deltagare i lägret på Blåhäll röstar för Blåhäll men ännu är det inte klart. Klart är däremot att det blir läger nästa år på denna underbara skönt belägna plats, en oas på det stora karga skjutfältet.

 

Här uppe ser man mycket bättre, menar lilla Christina Thern, högt uppflugen i ett träd.

 

EXAMEN

Sex av kursdeltagarna hade examen på onsdagen. De har nämligen fullgjort tre kurser om 72 timmar och därmed färdiga. Med anledning av examen besökte överstelöjtnant Gösta Mittag-Leffler lägret.

På förmiddagen var det, som tidigare nämnts, skarpskjutning med pjäs. Många familjemedlemmar hade tagit tillfället i akt och följt med för att se hur en skarpskjutning går till, och efter besök vid pjäserna fortsatte man till e-platsen. Där tittade man på hur projektilen slog ner ett långt stycke därifrån och vidare såg man hur rökgranater utvecklade en enorm rökridå för den tänkta fienden som inte hade en chans att beräkna och skjuta.

 

Ulla-Karin Särklint solar och har skönt medan maken Björn deltar i FBU-kursen. Båda kommer från Stockholm och njuter av gotlandssolen.

 

MYCKET ATT GÖRA

Under lägrets gång har man ordnat mycket för familjerna. Förläggningen är i baracker. Med små rum för familjerna. Några dagar har man ägnat åt rundturer på ön och ibland är det samkväm på kvällarna. En kväll ägnades åt fälttävlan för herrarna och naturstig för damerna. En av damerna deltog i fälttävlan och klarade sig med den äran bland sina maskulina vänner. Under tiden underhölls barnen med Kalle Anka-filmer i matsalen.

 
 
 

P 18-SOLDAT VÅDASKJUTEN

Gotlands Folkblad 7/8 1968. Gotlands Allehanda 7/8 1968

Vid en olycka, vid P 18:s övningar i Gothem tidigt på tisdagsmorgonen (6/8 1968) skadades den 21-årige värnpliktige Christer Hugo från Mjölby. Enligt vad man vid Visby lasarett igår kunde bedöma kommer den skadade att klara sig utan större men. Man betecknar också det som stor tur att han inte fick allvarligare skador.
Det var ett skott från inskjutningsvapnet på en pansarvärnskanon – det är ett eldrör som går parallellt med pv-kanonens eldrör och som används vid inskjutning så att man skall slippa ödsla alltför mycket tung ammunition – som av ännu outredd anledning brann av och träffade Christer Hugo. Skottet gick in mellan lårbenet och de stora blodkärlen. Det trängde in på framsidan och ut på baksidan.
Den skadade fördes snabbt till lasarettet och kom fram innan blodförlusterna var alltför stora. På lasarettet företog man genast operation och kunde på tisdagskvällen meddela att tillståndet efter omständigheterna var väl. Man räknar med att den skadade skall vara på benen inom några dagar igen.

(Bengt Christer Herbert Hugo. f. 18/5 1948 i Mjölby, Östergötlands län.)

 
 
 

P 18-översten: Soldaten med cellskräck kan slippa arresten om han inte står ut

Gotlänningen 9/8 1968

Ynglingen med cellskräck kan slippa undan arresten om han inte står ut med bestraffningen, påpekar chefen för Gotlands regemente Gerhard Hjukström.

Den värnpliktige har som förut nämnts av hovrätten dömts till sex dagars fängelse för fylleri, trots att psykiater intygat att han har cellskräck efter några barndomsupplevelser.

— Pojken kan få hjälp om det uppstår problem för honom under strafftiden, säger överste Hjukström. Som bestraffningsberättigad chef har jag både rättighet och skyldighet att vidta nödiga åtgärder. Pojken tas ut ur arresten för ny undersökning och ges möjlighet att söka nåd hos regeringen.

Överste Hjukström har sett en hel del liknande fall. Många gånger har farhågorna visat sig överdrivna. I inte så få fall har emellertid bestraffningen avbrutits och nådeansökan getts in.

 
 
 

Fårösundskapten omkom vid flygolycka

Gotlänningen 10/8 1968

Kapten Gösta Lundberg, 43 år, Fårösund, är en av de tre som omkom, när ett enmotorigt sportflygplan störtade i Jämtland i går.

Kapten Lundberg deltog i en kurs med fortifikationsfältövningar på fastlandet och skulle ha farit tillbaka till Gotland efter veckans slut. Kursen började i måndags.

Planet var civilt och förutom kapten Lundberg omkom ingenjör Birger Roung, 39 år, Hammarstrand, och överstelöjtnant Bengt Hard, 45 år, Stockholm. Det var ingenjör Roung som förde planet.

Enligt ögonvittne vek sig planet på låg höjd och störtade nästan lodrätt. Terrängen vid olycksplatsen är bergig och skogrik. Olycksorsaken är ännu okänd. En civil haverikommission har tillsatts för att utreda olycksorsaken.

Kapten Lundberg är kapten på KA 3. Han efterlämnar hustru och en dotter.

 
 
 

Vid militärmusikkårens marsch

Gotlänningen 10/8 1968

Vid militärmusikkårens marsch genom Visby i morgon med avmarsch från Södertorg till Almedalen spelas följande marscher:

1) Klar zum Gefecht, Blankenburg. 2) Unter waffengefährten. Teike.

Vid den därpå följande konserten i Almedalen spelas, under ledning av musikdirektör Robert Sjölin:

2) Marsch Of Heroes, Austin, 2) Can-Can, potp. C. Porter, 3) Wiener Praterleben, vals, S. Translateur, 4) Olrog-potp. nr 1, Arr. S. Gabrielsson, 5) Waggery for Woodwinds, H. Walter, 6) Drei Musketire, R. Benatzky.

 
 
 

P 18-soldaten med cellskräck. Klarade bara en dag i arresten. Sedan måste han till sjukhus!

Gotlänningen 13/8 1968

Den värnpliktige yngling vid P 18, som dömdes till sex dagars arrest trots att han sedan barndomen lidit av cellskräck och trots att han hade läkarintyg på det, klarade inte vistelsen i regementets arrest. Straffet påbörjades i fredags (9/8 1968) men redan på lördagen blev man tvungna att släppa ut ynglingen och transportera honom till sjukhus. Denne mådde då illa och kräktes.

Efter en undersökning på lasarettet remitterades han till S:t Olofs sjukhus, där han får stanna en tid för vård.

Ynglingen får nu chansen att begära nåd och befrielse från arreststraffet, berättar pressofficern (sic)  vid P 18, major Uno Årfeldt. I väntan på beslutet kommer ynglingen alltså att få slippa arresten.

 
 
 

Gösta Lundberg

Gotlänningen 14/8 1968

Som tidigare omtalats förolyckades kapten Gösta Lundberg, Fårösund, på onsdagen vid en flygolycka i Jämtland. Den bortgångne var 43 år gammal och bördiga (sic) från Stockholm. Som militär gick han långa vägen och började vid A 7 som volontär 1942. Aktiv officer blev han vid samma regemente 1951. Fram till 15 oktober 1964 var han bosatt i Visby, varefter han tjänstgjorde som fortifikationsbefälhavare vid KA 3 och från vilken tid han varit bosatt i Fårösund.

Den bortgångne, som var känd som en skicklig yrkesman och omtyckt såväl i tjänsten som privat, sörjes närmast av makan Kerstin, f. Pettersson, och tre (sic) döttrar.

 
 
 

Körde in på skjutfältet — åtalas

Gotlands Allehanda 21/8 1968

Två arkeologer åtalas nu vid Gotlands tingsrätt för olovligt beträdande av förbjudet område.

Detta sedan de tagit sig in på Tofta skjutfält under pågående skjutningar. Avsikten var att se på fornlämningar som delvis finns på Marsängen inom övningsfältet.

Arkeologerna färdades i bil tillsammans med två barn och hade passerat an avstängning när det upptäcktes av värnpliktiga i ett radartorn och avvisades också från platsen av dessa.

 
 
 

3,4 km ”pansarvägar” färdigbyggda vid P 18. Skonar vanliga vägar

Gotlänningen 30/8 1968

-Av Thomas Gottfridsson-

C:a 3,4 km nya vägar har i dagarna blivit färdiga i områdena omedelbart söder om P 18.

Vägarna kommer enbart att bli tillåtna för militära fordon och är meningen som snabba utfartsleder för i första hand pansarfordon, men även andra militära fordon.

Två av vägarna startar från garagen bakom p 18 och två förbinder Stenkumlaväg med Träkumlaväg.

En av de vägarna som utgår från P 18 kommer fram vid ABC-fältet och fortsätter därefter över Stenkumlaväg och bort mot Träkumlaväg. Den andra, som utgår från P 18 kommer ut ett par hundra meter söder om Stenkumlavägs utväg till Träkumlaväg och förbinder också dessa vägar med varandra.

 

Hård asfalt

Främsta anledningen till att man byggt de här nya vägarna, som påbörjades av mitten av juli månad, är att skydda de andra vägarna och att på ett snabbare sätt ta sig ut på de aktuella övningsområdena. Vid utfarterna till allmän väg har man breddat och asfalterat mycket ordentligt. Dubbla lager med HAB (Hård asfalt betong) har man lagt där. Orsaken till detta är att stridsvagnarna skall kunna vända i sina respektive körriktningar innan de kör ut på allmän väg.

Som bekant förstör ju stridsvagnarna årligen många asfaltvägar då de vänder med dessa tunga fordon på vägarna. Våra vanliga vägar tål inte denna påfrestning, utan asfalten ger med sig. Nu skall det alltså vara slut på detta, åtminstone på utfartsvägarna söder om P 18. Vägbredden vid utfarten blir hela 40 m.

 

Nya vägar i Tofta

Även fyra nya stridsvagnsöverfarter har man asfalterat i området kring gamla förvaltarbostaden där ”Pippi Långstrump” spelades in. Överfarterna går alltså över vägen mellan Kungsladugården och P 18.

Under våren och sommaren har också drygt 7 km ny väg blivit klar ute på Tofta skjutfält.

Byggherre har varit Byggnadskontoret, Gotlands Militärkommando och Nybergs Entreprenad AB. Kontrollant har ing. Bo Ravnell varit.

 
 
 

”Lützen-dimma” när ”fi” drevs i sjön vid Visby

Gotlänningen 31/8 1968

 

Det var Lützen-stämning i går (30/8 1968) morse, när fienden skulle kastas i sjön utanför Visby som slutvinjett på den stora militära slutövningen på Gotland.

En fi-stridsvagn hade otur också – den fastnade i ett bottenlöst dike – bilden. Med trots det föga ärorika ödet gjorde den ändå en insats genom att den blockerade vägen för bataljonschefen för de svenskes styrkor…

 

”Rena Lützen” när fi kastades i havet utanför Visby igår!

-Av OLA SOLLERMAN-

Det var lite av Lützen-stämning över Gotland i går morse, då den stora slutmanövern led mot sitt slut och då den lede fienden skulle kasas i havet strax söder om Visby. Dimman låg tät i skogen, där stridsvagnarna plöjde sig fram i gyttjan. En fiendevagn fastnade i ett lerigt dike och grävde sig bara djupare och djupare i förtvivlade försök att komma loss. Men trots det föga ärorika ödet gjorde stridsvagnen ändå en insats – han blockerade nämligen vägen för den gotländska styrkans bataljonschef!

Fi skulle alltså kastas i sjön. Och de hade knappast någon chans mot den gotländska styrkan, som bestod av 600 man, rustade till tänderna och välutbildat manskap – grabbarna som bara hade någon vecka kvar till muck. Fi å sin sida var vida underlägsen både kvantitativt och kvalitativt. Det var färska rekryter, för första gången ute i stridsvagn under så här fältmässiga former.

Förresten – vad spelade det för roll om det om de var hur vältränade som helst. För som en av: - Det är ändå uppgjort i förväg att vi skall förlora. Men vänta till nästa år, då är vi på segrarsidan!

 

VI ANFALLER TALLBACKEN!

Fi hade som ett sista desperat försök gått i ställning i en rad nästen längs Toftavägen strax söder om Kungsladugården. Här skulle de försvara sig till siste man. Längre in från land hörde de spridd skottlossning – de svenske närmade sig.

GT träffade fi-chefen i ett av nästena vid stora landsvägen. – här är allt väl och vi har just fått varm choklad, berättade han. Jag har haft kontakt med andra sidan och de har meddelat att de snart anfaller nästan här intill, Tallbacken. De undrade om jag kunde sätta in ett motanfall…

I samma minut borjade granaterna regna över området. Eller rättare sagt – det knatter som skulle föreställa granatnedslag. Fi-chefen störtade bort till nästet. Tallbacken, där anfallet enligt order skulle sättas in. Han ville förstås vara i händelsernas centrum.

 

VAR DET EN FINT?

Men när han lyckligt anlänt till Tallbacken hände där ingenting. Istället anfölls det näste han just lämnat! De svenske lade ut en rökridå, som ersatte dimman som just lättat. Det smattrade ur röken men vad som hände var svårt att få någon uppfattning om.

-Det var ju bara en pluton som anföll, huvudanfallet kommer nog hit mot Tallbacken som de sagt, menade fi-chefen. Men det kom inget anfall. Plötsligt knastrade det till i radion och någon sade: Övningen avbryts!

Det var ett besked som gladde de värnpliktiga, som legat i busken hela veckan och som nu bara har några dagar kvar i det militära. Men fi lät nästa lite besviken:

-Är det redan slut? Andra år brukar det ju sättas in ett ordentligt anfall, så att vi inte blir jagade ut på Hällarna…

 Så var Gotland rensat från fi även den här gången. Visserligen hade t. ex, Bungenäs fått släppas i fiendehänder av KA 3 men pansar, artillerister och luftvärn från Visby kom till hjälp och återtog näset. Flygfältet i Visby hörde till andra områden som varit i fiendens våld. Men fältet återtogs natten till i går och sedan var det fritt fram för det svenske.

  

 

Bo Gunnar Hellström från Etelhem och Bertil Jakobsson, Rone hörde till de nya rekryter som fick agera fi. – på ett ställe skulle vi vinna men sen skulle vi förstås förlora, berättade de. Så är odet för den lede fi…

 
 
 

250 Ryckte ut. 270 Ryckte in. Vid P 18 i går

Gotlänningen 4/9 1968

Det var stort avbyte vid P 18 i går. Samtidigt som 250 värnpliktiga gladde sig år muck fick i stället 270 nyinryckta sätta igång med sin tjänstgöring.

Regementschefen, överste Gerhard Hjukström, hade alltså fullt upp: först att avtacka de som klarat av sin utbildning och sedan att hälsa de nya välkomna. I bägge fallen erinrade han om de krav svenska folket ställer på försvaret. De nyinryckta ”som nu inträtt som soldater i Svea rikes tjänst” fick också en påminnelse om att ”regementets fana är den samlande symbolen för trohet mot regementet, försvaret och mot vårt land”.

 

 

Parad för fanan ”den samlande symbolen för trohet mot regementet, försvaret och vårt land”.

 

Muck för 250 i går men 270 ryckte in

P 18-översten Gerhard Hjukström avtackade i går c:a 250 värnpliktiga, som nu klarat av sin värnpliktstjänstgöring. Men samtidigt fick han hälsa c:a 270 nyinryckta välkomna och delgav dem ”Krigsmans erinran”.

Till de som myckade (sic) hade översten en hel del lovord. — som jag bedömer det har ni i er utbildning nått så långt som det erfordras för att ni skall motsvara de krav som ställs på soldater i den svenska armén och för att göra er insats för bevarande av den svenska freden och friheten., sade han bl. a.

”Bäste soldaten” i tredje och fjärde kompanierna, Bo Jacobsson, Östergarn och Yngve Eriksson, Norrköping, fick en särskild eloge och var sitt askfat i silver, som skänktes av Kalmar-Ölandskretsen av GRKF.

De nyinryckta erinrades om de krav som svenska folket ställer på försvaret. — Jag lovar er inte en tid av lättja när ni nu inträder som soldater i Svea rikes tjänst sade regementschefen. — Regementets fana är den samlande symbolen för trohet mot regementet, försvaret och vårt land…

 

 

”Bästa soldaterna” Bo Jacobsson, Östergarn, 4 komp. och Yngve Eriksson, Norrköping, 3 komp. fick beröm av överste Hjukström och var sin present.

 
 
 

22 ryska loggböcker flöt i land på Fårö

Gotlänningen 4/9 1968

Ett mera ovanligt fynd gjordes av snickare Stig Jonsson, Sudergårda, Fårö, i söndags då han cyklade hem längs badstranden vid Sudersand. Det var en bunt ryska böcker ombunden med snöre. Allt som allt fanns det 22 böcker i bunten och varje bok var på en 200 blad.

Av allt att döma är det loggböcker från ett ryskt fartyg. Fyndet behöver inte sättas i samband med någon olycka utan bunten kan mycket väl ha fallit i sjön.

Fyndet har överlämnats till polisen för vidare utredning.

 
 
 

Lv-soldater belönades

Gotlänningen 5/9 1968

 

 

”Bäste soldat”, en av de sju, var Ivar Norberg, Romakloster, och ”Bäste motorman”, en av de båda, var Gösta Österberg, Nyköping, här tillsammans med överstelöjtnant Uno Engström.

 

Överstelöjtnant Uno Engström avtackade i går de värnpliktiga från Lv 2, som nu rycker ut efter fullgjord tjänstgöring samt tillönskade dem framgång i deras civila uppgifter

I samband med avtackningen utdelade överstelöjtnant Engström bokpremier till ”Bäste soldat” på varje tropp, varvid följande fick motta bokpremier: Ivar Norberg, Romakloster, Kjell Eriksson, Arkösund, Bo Karlsson, Norrköping, Rolf Jonasson, Visby, Gösta Österberg, Nyköping, John Johansen, Torshälla och Ove Johansson, Björnlunda.

Förbandets ”Bästa motorman”, Göran Johansson, Söderköping, och Gösta Österberg, Nyköping, erhöll FMK diplom jämte check på 50 kronor.

 
 
 

Vpl frikändes för missfirmelse mot korpral

Gotlänningen 5/9 1968

För missfirmelse stod i går en värnpliktig åtalad på tinget.

— En civil korpral kan man ge hur mycket stryk som helst, hade den värnpliktige sagt till en korpral. Rätten frikände emellertid.

Den värnpliktige dömdes dock för tjänstefel. Han hade fört med sig tjänstefel inom kasernområdet. Han hade dessutom bett en kamrat köpa ut sprit åt sig, själv var den åtalade inte myndig. Domen blev 15 dagars disciplinbot.

Tre värnpliktiga stod åtalade för att ha gått ifrån en krognota. Var och en hade dessutom en del andra åtal för fylleri, tjänstefel och undanhållande. En av de tre hade dessutom stulit en handväska. Han dömdes till 60 dagsböter plus 74 kr. i skadestånd. De andra dömdes till vardera 40 dagsböter.

För ringa misshandel dömdes en värnpliktig till 100 dagsböter och 300 kr. den värnpliktige hade sparkat en yngling. Den åtalade hade dessutom lämnat en beredskapsvakt och varit berusad inom kasernområdet.

20 dagsböter blev domen för undanhållande och tjänstefel.  Den värnpliktige hade varit borta en natt och hoppade över staketet på morgonen, när han skulle in till kasernen.

 
 
 

Okänt plan ”bangade” över Klinte

Gotlänningen 5/9 1968

En bang från ett flygplan som passerade ljudvallen hördes på tisdagen (3/9 1968) över Klintehamn. Efter kontroll visade att inget svenskt plan passerade området vid den tiden och man har inte heller kunnat få reda på varifrån det främmande flygplanet kom.

 
 
 

Sista inskrivningen på ön?

Gotlänningen 6/9 1968

 

Anders Hägg, Follingbo, får här av nämndsordföranden överstelöjtnant Valinger reda på att han skall tillbringa sina ”lumpardagar” på P 18.  I bakgrunden de två nämndemännen Henric Levander och Ivar Johansson.

 

430 gotlänningar ”sorteras”

I går (5/9 1968) påbörjades på Borgen i Visby den för Gotlands del troligen sista inskrivningen av värnpliktiga. Liksom förra året är överstelöjtnant Börje Valinger Strängnäs, ordförande i nämnden. Civila representanter är två trotjänare, nämligen nämndeman Ivar Johansson, som suttit som ordinarie i c:a 20 år och som suppleant i ytterligare 20, samt landstingsman Henric Lewander, närmare 10 år som ordinarie och nästan lika många som suppleant.

De tre skall tillsammans med övriga i nämnden – det är så kallad stor nämnd i år med två läkare och tre psykologer – fördela 430 gotlänningar enligt följande: 140 till P 18, 105 till Lv 2, 100 till KA 3, 75 till A 7, 20 till flottan, 5 till F 2 och 5 till F 13.

Nästa år kommer med all sannolikhet gotlänningar som skall skrivas in att få åka till Solna i två dagar. Man är förvarnade om det på gotländskt håll men ännu fattas det verkställande beslut.

 
 
 

De skulle hem på permission…  Helikopter från Gotland störtade – 10 dödades

Gotlands Folkblad 7/9 1968. Gotlands Allehanda 7/9 1968

Tio man omkom då en marinhelikopter av typ Vertol 107 med tolv man ombord i går (6/9 1968) störtade i vattnet c:a två landmil från Huvudskär i Stockholms skärgård. Helikoptern var på väg från Gotska Sandön med militärer, som skulle resa till fastlandet på permission.
Två skadade har räddats och en död påträffats. Av de nio saknade återfinns sommargotlänningen Jan Carl-Erik du Rietz.

Skeppare Göran Hörlin på räddningskryssaren Helge Ax:son Johnson berättar för TT att det bara finns småbitar kvar av helikoptern på haveriplatsen, däribland bl. a. en söndersliten gummiflotte.
− Det måste ha hänt en ordentlig krasch eller en explosion, säger han.
 
Helikoptern var på väg till Berga helikopterbas då olyckan inträffade. De ombordvarande skulle till fastlandet på permission över veckohelgen.

Den döde som påträffats är förste helikopterföraren flaggstyrman Seth Åke Erland Sundberg, född 1932, Ösmo. De två skadade som räddats är värnpliktige furiren Sven-Olof Ryding, född 1945, Stockholm, och värnpliktige furiren Peter Waldenström, född 1945, Göteborg.

 De bägge skadade vårdas på Karolinska sjukhuset i Stockholm dit de fördes sedan de plockats upp av en annan marinhelikopter av typ Vertol 107. Ryding har fått lungskador och revbensfrakturer. Hans tillstånd är kritiskt och han vårdas i respirator. Waldenström har fått lindrigare skador.

De saknade är av besättningen andre helikopterföraren flaggstyrman Hans Sören Andersson, född 1937, Sorunda, färdmekanikern högbåtsman Jan-Olof Gunnar Westerlund, född 1938, Västerhaninge, hjälpmekanikern värnpliktige Leif Arne Aringsjö, född 1948, Uppsala.

Av de övriga ombordvarande saknas värnpliktige furiren Lars Herman Wästfelt, född 1946, Göteborg, värnpliktige Sten Einar Assmundsson, född 1945, Göteborg, värnpliktige Bengt Göran Löken, född 1946, Göteborg värnpliktige Bengt Åke Persson, född 1946, Veberöd, värnpliktige Kent Dennis Carlund, född 1948, Styrsö, värnpliktige Jan Carl-Erik du Rietz, född 1945, Karlskrona.

Helikopterbasen i Berga slog larm då maskinen inte hört av sig per radio vid den tid då den beräknades landa i Berga. Helikoptern själv sände inte ut någon nödsignal.

 
 
 

Helikoptern funnen på 100 m djup?

Gotlands Folkblad 7/9 1968

− Det är möjligt att vi lokaliserat vraket efter den störtade helikoptern, men vi är inte helt säkra, förklarade chefen på bärgningsfartyget Belos, kommendörkapten Bo Cassel, vid ett radiosamtal med TT på fredagskvällen. (6/9 1968)
− Vi har ankrat intill den plats där vi tror att vraket ligger. Djupet är drygt 110 meter och för stort för dykare
− Vi kommer att fortsätta alla tillgängliga hjälpmedel för att säkert lokalisera och lyfta vraket, sade kommendörkapten Cassel.
Räddningskryssaren Helge Ax:son Johnson stannar också på platsen över natten.

 
 
 

”Plötsligt höll jag mig fast vid en vrakspillra”

Gotlands Folkblad 7/9 1968. Gotlands Allehanda 7/9 1968

STOCKHOLM (TT). – Jag satt och halvslumrade när jag plötsligt fick en hisnande känsla och förstod att något var galet. Sedan minns jag bara att jag låg och klamrade mig fast vid en vrakspillra.
Det var 22-årige värnpliktige furiren Peter Waldenström som berättar för TT. Han har bandage kring ögonen och på benen, där han har skärsår. Det är dock ingen fara med honom.
− Det var inte lägre någon nyhet att flyga för mig så jag satt och slöade. Så fick jag den hisnande känslan och så låg jag plötsligt i vattnet. Jag tog mig upp till ytan och sommade (sic) fram till en vrakdel. Jag hade i huvudet att man flyter bäst om man tar tag i något.
− Såg du något till kamraterna i helikoptern?
− Nej. Det tänkte jag aldrig på. Över huvud taget är mina minnesbilder från den stunden i vattnet mycket diffusa och jag vet inte hur länge jag låg där.
− Trodde du att du skulle räddas?
− Ja, jag kände till räddningsorganisationen och förstod att man omedelbart skulle börja leta. Men det var en skön känsla när helikoptern kom och kastade ut en krans.
− Var det svårt att ta sig upp ur vattnet?
Nej, det gick lätt. Jag har inte heller en aning om hur jag tog mig ur helikoptern. Det är möjligt att jag fick något slags chock för jag har mycket svårt att minnas vad som hände i vattnet.

 
 
 

Gotländsk livräddare var snabbt på platsen

Gotlands Allehanda 7/9 1968

Vi var på platsen mindre än en timme efter larmet om helikopterolyckan, berättar skeppare Göran Hörlin på räddningskryssaren Helge Ax:son Johnson vid ett radiosamtal med TT.
Vi fick larmet via Stockholm radio och från helikopterdivisionen på Berga.
Det måste ha hänt en ordentlig krasch eller explosion av något slag. På platsen fanns bara småbitar av helikoptern och vi har tagit ombord en mängd av dessa.

En helikopter tog upp två överlevande och en omkommen. Helikoptern som var på platsen en halvtimme efter olyckan förde in dem till örlogsstationen på Berga. Vi kom dit till olycksplatsen vid 12-tiden och vi har inte någon mer överlevande eller någon omkommen, berättar skeppare Hörlin.

Det kommer upp rätt mycket olja. Djupet på platsen är ungefär 100 meter. Man bör kunna gå ner med tunga dykare.
En av flygvapnets helikoptrar, som är för räddningstjänst är stationerad i Visby, gick på fredagsmorgonen till Barkarby för besättningsbyte. På återvägen till Visby deltog man i spaningarna efter den förolyckade helikoptern.
− Det är ganska lönlöst att på ett tidigt stadium spekulera över olycksorsaken, säger chefen för första helikopterdivisionen i Hårsfjärden kommendörkapten Gunnar Hallin. Det enda som är uppenbart är att helikopterns slagit i vattnet mycket kraftigt, eftersom splitter finns över en stor yta, och att det skett oerhört hastigt eftersom radioförbindelsen bröts så oförberett.
− Det närmast till hands liggande är väl att piloten förlorat manöverförmågan på grund av ett materiellt fel som inte kunnat upptäckas vid den sedvanliga ytterst noggranna kontrollen av maskinen före start, fortsätter kommendörkapten Hallin.
− Den förolyckade helikoptern inköptes för fyra år sedan och tillhörde den allra modernaste versionen av Vertol 107. Dess prestanda är drygt 220 km/tim och lastförmågan är bortåt 4 ton.
Att helikoptern splittrats i många delar behöver inte innebära att den exploderade i luften, betonar kommendörkapten Hallin. Vid nedslaget mot vattnet i mycket hög hastighet kan en alldeles hel maskin totalt knäckas.

 
 
 

Tillverkare av typen Vertol 107 är Boeing i USA

Gotlands Allehanda 7/9 1968

    

 

Tillverkare av typen Vertol 107 är Boeing i USA. Vertol har en tomvikt på 4.900 kg. Normal maximal flygvikt är 8.000 kg. med tillåten övervikt på upp till nästan 10.000 kg. Den totala lyftförmågan är 4-5 ton, vilket innebär att helikoptern kan lyfta en tom ”systermaskin”.
Då svenska flygvapnet köpte in en serie om tio sådana helikoptrar för 15 år sedan ingick i beställningen det villkoret att de svenska exemplaren skulle ha extra stora bränsletankar, som medger en flygtid på fem timmar.
Vertol 107 har två turbinmotorer om vardera 1.250 hk. Det ger en marschfart på 240 km/tim. Motorerna är kopplade till en gemensam växellåda som möjliggör att de båda rotorerna kan drivas av endera eller bägge motorerna. Det innebär att man har full tvåmotorsäkerhet såtillvida att helikoptern kan hålla sig i luften med enbart en motor – en viktig säkerhetsfaktor vid längre överhavsflygningar.

 
 
 

Ännu inga resultat av svepningar efter störtade helikoptern

Gotlands Folkblad 9/9 1968

  

23-årige värnpliktige furiren Peter Waldenström från Göteborg är lättast skadad av de två överlevande från helikopterolyckan utanför Huvudskär. Hans största skador består av skärsår. På bilden vilar han på en bår på Karolinska Sjukhuset i väntan på transport till sin förläggning.

 

Fortsatt svepning och draggning på haveriplatsen för helikopterolyckan i fredags sydost Huvudskär i Stockholms skärgård hade på söndagseftermiddagen ännu inte gett något resultat.

Efter oavbruten verksamhet under två dygn beslöt spaningsledningen inom ostkustens örlogsbas att göra ett uppehåll i svepningen till måndag då nya svepmaterial väntas.

På måndag skall minsvepare ur kustflottans sjätte minröjningsavdelning genomföra fortsatt svepning med de nya svepmaterialen inom ett av bärgningsfartyget Belos utbojat område, upplyste marinens pressavdelning.
Svepningen kommer också att utföras med en ny specialtrål. Det stora djupet på omkring 120 m. inom det aktuella området liksom besvärliga ström- och bottenförhållanden försvårar arbetet. Kontinuerlig övervakning av haveriplatsen sker från söndagseftermiddagen till måndag morgon av marinens helikoptrar och livräddningskryssaren Helge Axelsson Johnson. För övrigt forsätter haverikommissionen den tekniska utredningen. Vid sidan av svensk expertis deltar även experter från helikoptertillverkaren Boeing Vertol.

 
 
 

Danskt flottbesök av 200 man i Visby

Gotlänningen 14/9 1968

 

 

Chefen för skolledningen, kommendör J. Elving visiterar sina trupper ombord på ”Møen” innan han går iland i Visby.

 

I dagarna tre upplever Visby ett flottbesök från Danmark. Kl. 10 i går (13/9 1968) förmiddag kom nämligen fem danska fartyg in i Visby hamn, med minläggaren ”Møen” i spetsen. I dess kölvatten följde två bevakningsbåtar och två större segelbåtar.

Sammanlagt uppgår besättningen på de fem båtarna till c:a 200 man. Besöket är ett rent rutinbesök av det ”lättare” slaget.

Värd för besöket är chefen för MKG, generalmajor K-G Brandberg och förbindelseofficer är kapten Ulf Norin.

Danskarna kommer närmast från övningar kring Bornholm och är på väg till en ”dansk vecka” i Helsingfors.

– Anledningen till besöket är till stor del beroende av att danskarna är på väg till ”sin” vecka i Helsingfors och då passar på att göra detta mellanstick här på ön, omtalar kapten Norin.

Fartyget förtöjde i Visby hamn omkr. kl. 10, då danska konsuln i Visby, konsul Kolmodin embarkerade ”Møen” för en kortare visitation.

Chefen för den danska skolledningen, kommendör J. Elving avlade därefter besök hos en rad myndighetspersoner i Visby.

 
 
 

Underofficerare dömdes för salva på sidan om båt

Gotlands Allehanda 25/9 1968

En rustmästare och en fanjunkare, som åtalats för tjänstefel sedan de med en kulspruta från en ställning på stranden i Tofta skjutit 50-talet skott 150 meter på sidorna om en båt med 2 man ombord, fick i går sin dom i häradsrätten. Det blev 10 dagars disciplinbot för den ene och 12 dagars disciplinbot för den andre. Den senare hade också åtalats för att han en gång inte stannat före utfart på huvudled.

Båten, som männen sköt på sidan om, befann sig utanför stranden, 700 m från den plats där de stod med kulsprutan. Båten hade kommit in i säkerhetszonen och därvid hade man måst avbryta  pågående skjutövningar. Man hade svårt att få kontakt med båten på något sätt. De båda dömda förklarade, att de skjutit (på 150 m:s säkerhetsavstånd från båten) för att skjuta in ett nytt område för en ändrad skjutövning. Båten hindrade den skjutövning som pågått.

Åklagaren gjorde gällande, att männen skjutit för att få bort båten, som hindrade skjutningarna. Sådan skjutning är lagstridig.

Efter det att de två avlossat kulsprutesalvan försvann också båten från området.

 
 
 

Var beredda på flyg-buller. Stora övningar vid Gotland

Gotlands Allehanda 25/9 1968

För att mäta beredskapens effektivitet hålls en större flygstridsövning i Sverige i tre dagar fr. o. m. söndag. (30/9 1968) Området som berörs går från Uppsala i norr till Ystad i söder samt från Arboga till Gotland, meddelar flygstaben. En förövning hålls från onsdag till lördag.

Allmänheten utsätts under övningsperioden mer än vanlig för bullerstörningar, dels genom att baser som i vanliga fall inte utnyttjas av krigsflygplan, dels för att flygning på ovanligt låg höjd skall övas.

−All berörd personal har order att i största möjliga utsträckning undvika störande buller. Flygvapnet måste dock för sin beredskap hålla krigsmässiga övningar av detta slag, framhåller flygstaben.

I Stockholm blir bostadsområdena vid Barkarby och Tullinge mer utsatta för störningar än normalt.

I Västmanland stängs E 18 inom Västerås östra delar av för flygplansbogsering på c:a en mil under vissa perioder av övningsdagarna.

 
 
 

Därför har de bullrat över ön i drygt en vecka

Gotlänningen 2/10 1968

Största FLYG övningen

 

Det har bullrat en hel del över Visby den senaste veckan. Nu skall det dock bli slut på detta. En av de största flygövningarna som någonsin hållits i Sverige – den största som berört Gotland – börjar nämligen lida mot sitt slut.

 

Det har bullrat en hel del över Visby den senaste veckan nu skall det dock bli slut på detta.

En av de största flygövningarna som någonsin hållits i Sverige – den största som berört Gotland – börjar nämligen lida mot sitt slut. Torsdag morgon avblåses övningen. Visbyborna kan andas ut – nu blir det ingen avbruten nattsömn längre.

-Fast visbyborna klagar inte så mycket som de på fastlandet. Säger kapten P-O Nilsson, som är chef för visbybasen.

 

Chefen för vibsybasen kapten P-O Nilsson.

 

  

STÖRSTA FLYGÖVNINGEN PÅ GOTLAND

har bullrat i åtta dagar

 

In för tankning dundrar här en division (8 st.)  A 32 Lansen. PÅ sex (6) minuter har dessa åtta plan tankat  6000 liter…!

  

I morgon bitti avblåses den största flygövning som någonsin berört Gotland (Ö-68). Sedan den 25 september har dessa stora övningar varit igång.

Övningsområdet omfattar i stort ett område från Uppsala i norr till Ronneby i söder och i väster begränsat av en linje Arboga-Ystad. Österut ligger Gotland som gräns.

Bullret är naturligtvis en faktor i det här sammanhanget. Husmödrar m. fl. i Visby har den senaste tiden ringt till övningsledningen och klagat på bullret som naturligtvis är oundvikligt.

 

Gotlänningar bäst…

-Men gotlänningarna ä betydligt mer förstående än de på fastlandet, säger kapten P-O Nilsson – känt TV-ansikte och världsmästare i  flygfemkamp – som är chef för Visby-basen. På fastlandet är civilbefolkningen rent jäklig på att klaga.

-Det här är ett av  av det största pådrag som flygvapnet i Sverige någonsin gjort. Vi måste få öva oss så realistiskt som möjligt. Bullret är helt enkelt oundvikligt, säger kapten Nilsson.

Nattsömnen har naturligtvis störts för en hel del visbybor den senaste tiden, men natten mellan torsdag och fredag skall alla åter få lugn och ro.

Även de som är mycket vana vid flygövningar kan ibland tycka att att det blir för mycket buller. Markpersonalen, som tillhör F 13, håller för öronen…

 

Även de som var mycket vana med flygövningar kan ibland tycka att det blir lite för mycket buller. Markpersonalen, som tillhör F 13, håller för öronen…

 

12.000 man!

Sammanlagt deltar i övningen 350 flygplan och cirka 12.000 man! Med flygvapnet samgrupperas enheter ur armén och marinen. Även frivillig personal deltar, c:a 500, främst flyglottor och FBU-personal.

Visbybasens huvudsakliga uppgift är att förse de stridande enheterna med mål. Övningsområdet är indelat i tre delar – södra, norra och mellersta – där Gotland tillhör det mellersta. Norr- och söderområdet strider mot varandra.

-Söndagsdygnet hade vi en landning var 7:e minut här på visbyfältet, vilket inte är dåligt för en sådan liten bas, omtalar, kapten Nilsson vidare.

 

Här lämnar en division tankningen, en tankning som gått på 6 minuter.

 

Huvudsakliga uppgiften för markpersonalen på visbybasen är tankning av planen. Ibland kan de få gå och vänta i timmar på att något skall hända, men så plötsligt ”smäller det till” och ett par divisioner A 32 Lansen vill ha 1000 liter bränsle var. Då gäller det verkligen ”snabba ryck”. På 6 minuter (!) tankar en division.

-Utlänningarna är mycket imponerade av denna snabbhet. Nästan 9 % av den personal som sköter tankningen är ju förstaårsrekryter, berättar kapten Nilsson.

GT var med då två divisioner igår gick ner för snabbtankning på visbybasen och kan verkligen intyga med vilken snabbhet allt gick.

Bullrade förskräckligt gjorde det naturligtvis, men inte klagade de värnpliktiga…

 

Längre startbana…

Någon olycka liknande den som inträffade vid F 10 i Ängelholm (se nedan) då ett plan vid starten fattade eld, har man dessbättre inte varit ute för. Besättningen undkom dock helt oskadd..

Startbanan här i Visby är något för kort.

-Vi skulle behöva 500 meter längre bana. Då skulle inte tillsatsmotorn – vilket åstadkommer det mesta i bullerväg – behövas användas, berättar kapten Nilsson.

På Gotland deltar c:a 250 man i övningen. Övningsledningen är förlagd till en bas i Östergötland.

 

Stor beredskap

En Vertolhelikopter finns ständigt stationerad vid visbybasen om någon olycka skulle inträffa, dessutom har man brandbil nära tillgänglig vid varje tankning. Allt är alltså i högsta beredskap.

-Vi ser fram emot den dagen då vi får vertolplanen (sic), då behöver vi inte längre ha några bekymmer med startbanor o. dyl., slutar kapten Nilsson. Vertolplanen (sic) startar och landar rakt upp.

Text: Thomas Gottfridsson

Bilder: Gunnar Källberg

 
 
 

Nu drillas repgubbarna på Tofta. Stridsskjutning i går – manöver i dag!

Gotlänningen 5/10 1968

 

DE KRIGAR…

 

I går kämpade repsoldaterna på Tofta med stridsskjutning. I dag brakar stora slutmanövern igång. Gårdagens stridsskjutning var av jätteformat och överste Gerhard Hjukström var nöjd med soldaternas insatser. Nu hoppas man på lika gott betyg efter slutmanövern.

 

Överste Hjukström berömmer sina mannar efter gårdagens stridsskjutning.

 

Granater över Sudret när artilleriet repövade

 

Här ser en eldledningsgrupp från ett av de framgångsrikaste kompanierna till att fienden drivits bort från stranden. Garvad skjutledare är kapten Lennart Forsberg och till höger ses överste Deutgen och överstelöjtnant Mittag-Leffler övervaka resultatet.

  

Slutmanövern inleds i dag

Det har haglat artillerigranater över Sudret i veckan. Kors och tvärs har projektilerna visslat fram mot olika mål från Nisseviken och Näsudden i norr till Barshageudd i Sundre i söder. Men även om granatregnet dundrat ner på Gotlands absolut sydligaste udde har Hoburgsgubben inte behövt vara rädd att förlora sin näsa. Repbataljonen från A 7 har nämligen skött sina uppgifter med glans och bl. a. gett belägg för att de nya tekniska hjälpmedel, som kommit till användning vid övningen, är till god nytta för att få elden att snabbt ligga rätt i målen.

Det var också tack vare träffsäkerheten som fienden kunde kastas tillbaka i havet vid Barshageudd. Dessförinnan hade andra fientliga landstigningar och luftlandsättningar bekämpats av bataljonens tre batterier. En av anledningarna att övningen förlagts just till det smala Sudret var att batterierna skulle få pröva på att bekämpa ett mål vid en kust och sedan snabbt kunna svänga eldrören mot ett mål på andra sidan Gotland. Med de pjäser, som artilleriet nu förfogar över, kan en sådan svängning i helt motsatt riktning göras på några minuter.

En sådan snabb ändring av skjutriktningen kräver också en terräng med inte alltför hög skog. På Sudret fick bataljonen goda exempel med inte alltför hög skog. På Sudret fick bataljonen goda exempel på lämplig terräng bland låga tallar och enbuskar. Den relativt öppna grupperingen medför dock en risk för flyganfall men med den nya maskering, som nu kommer till användning, är batterierna mycket svåra att upptäcka från luften.

En viktig uppgift för artilleriet är också att under snabbt kunna gruppera och komma till skott mot en fiende. Det var ett moment som övades under marschen från Sudret till Tofta skjutfält i onsdags. Batterierna fick plötsligt order att bekämpa landstigningar på Näsudden och vid Nisseviken och det dröjde inte länge innan granaterna regnade ner över fienden. Senare på kvällen fick pjäserna också pröva på mörkerskjutning mot fiender runt Blåhäll i Tofta. Här fick eldledarna hjälp av lysgranater, som lyste upp målområdet samtidigt som granaterna slog ned.

Den allsidiga övningen avslöts med bl. a. insatser från artilleriflygets sida. Här sker alltså eldledningen från luften och här gäller det för eldledarna att inte bara kunna observera granatnedslagen från sin plats i kabinen utan också att hålla hjärtat och magsäcken på plats när planet gör en snabb uppstigning och sedan dyker nästan lodrätt för att efter eldobservation snabbt komma ned på låg höjd för att undvika fientlig beskjutning.

Även detta moment gav gott resultat och övningsledningen med överste Tore Deutgen och överstelöjtnant Mittag-Leffler hade anledning att vara nöjda med repbataljonens sätt att lösa sina uppgifter. Ytterligare övning väntar på den stora fälttjänstövningen, som inleds på östar Gotland i dag. Det är militärkommandochefens stora slutövning som då sparkar igång och då uppträdandet i fält kommer att repeteras. Någon skarpskjutning kommer inte att ske förrän på övningens sista dag på onsdag i nästa vecka, då en omfattande uppvisningsskjutning planeras. I slutövningen ingår också den inneliggande repbataljonen vid P 18.

 
 
 

Vapenvägrarförening på ön

Gotlänningen 5/10 1968

 

Carl-Olof Hallbom, Birgitta Bergman, Anders Johansson och Alf Nilsson är några av de unga gotlänningar som bildat en vapenvägrarförening på ön.

  

…DE VÄGRAR

Ett tiotal ungdomar var på fredagskvällen (4/10 1968) samlade i Visby och bildade en lokalavdelning av VCO, Vapenvägrarnas Centralorganisation.

− Vi vill sprida information om den vapenfria tjänsten, säger nyvalda ordföranden Anders Johansson.

− Den information som de militära myndigheterna lämnar anser vi vara otillfredsställande. Inte alls i paritet med den enorma propaganda FÖR det militära systemet som man vräker ut.

VCO är en relativt nybildad organisation. Man vill på politiskt och religiöst neutral grund samla olika grupper av vapenvägrare för gemensamma insatser på informationsområdet, då det gäller att driva fram ändringar av lagar och förordningar, och för bevakning av vapenvägrarnas, som man anser, nu godtyckliga behandling.

Ordförande i VCO är en KVINNA Stinsdotter från Buttle på Gotland. Författarinnan Sonja Åkesson. Hon och maken, Jarl Hammarberg-Åkesson – även han medlem i VCO:s styrelse – var med bland initiativtagarna till organisationen.

Organisationen har snabbt växt till c:a 600 medlemmar i tjugotalet lokalavdelningar.

På Gotland räknar man ned att snabbt öka medlemsantalet ett par tre gånger om. i den nybildade styrelsen ingår förutom ovannämnde Anders Johansson, Alf Nilsson som kassör, Hallbom som sekreterare och övriga ledamöter Per Bolling och Lars Persson.

 
 
 

KVADDADE MOT MILITÄRKOLONN FÖRARE SKADAD

Gotlänningen 6/12 1968

En bilolycka där en person blev skadad inträffade vid 17-tiden i går (5/12 1968) på Toftavägen c:a 100 m. norr om Kungsladugården. Det var en personbil som körde in i en militär släpvagn där personbilen totalkvaddades. Mannen, som misstänks för att ha varit spritpåverkad, fick vid krocken en smäll i bröstet och fick föras till lasarettet.

Det var en militär fordonskolonn som var på väg in mot staden. Personbilen kom också söderifrån och har tydligen inte uppmärksammat det framförvarande släpfordonet utan körde in med bilens högre flygel i släpvagnens vänstra bakdel. Främre högersitsen på bilen blev helt demolerad medan inga större skador uppstod på släpvagnen.

Från lasarettet meddelade man vid 22-tiden i går kväll att mannen inte fått några benbrott eller allvarliga skador. Han får dock troligen stanna på lasarettet ett par dagar för observation.

 

Personbilen blev helt demolerad vid kraschen mot militärkolonnen.

 
 
 

Flygvapnets gamla stolthet lämnade Visby – per båt!

Gotlänningen 7/12 1968

DET LÄMNAR IN FÖR ATT BLI MUSEIFÖREMÅL

 

Sveriges sista flygande B 17 och makarna Thürings trotjänare gick i går per trailer till fastlandet och F 3:s museum i Linköping.

 

Den sista flygande B 17 – svenska flygvapnets stolthet – har lämnat in och lämnar Gotland – per båt!
Det är Nils och Birgit Thüring som ”spakat” sin B 17 över Gotland i många år – främst som målbogserare för luftvärnet.

Nu har trotjänaren monterats ner och går per trailer och båt till fastlandet för att sättas upp på museet vid F 3 i Linköping.

 

En trotjänare lämnar Gotland

−Av Nils Thüring−

Den sista B 17 som ända till helt nyligen flugit omkring i lufthavet lämnar i dag Visby  per båt! Allting är förgängligt, så även ett flygplan, ja, man kan till och med säga i all synnerhet ett flygplan, och nu har turen kommit till det sista exemplaret av SAAB 17, som byggdes i början av kriget och tillfördes förbanden 1942. Då var det flygvapnets stolthet, ett störtbombplan, som kunde mäta sig med tyskarnas berömda Stuka. Marschfart i sin ungdoms dagar 420 km/tim. Det började konstrueras 1938 och fanns i två versioner, en bomb- och en spaningsversion. Besättningen bestod av två man, förare och spanare-skytt, som bemannade den aktra rörliga kulsprutan, som kunde skjuta rakt bakåt och åt sidorna. Dessutom hade flygplanet en kulspruta i vardera vingen, plats för en 250 kg bomb i ”magen”, d. v. s. i ett bombschakt under kroppen och några småbomber i ställ under vingarna. Karakteristiskt för flygplanet var ”damaskerna”, som täckte landstället i infällt läge och gav flygplanet dess profil. Meningen var, att landställen med sina damasker skulle fällas ut, när flygplanet gick i dykning för bombfällning och på så sätt bromsa upp farten. Det gick visst inte riktigt så så man hade räknat ut först, kåporna höll inte för påfrestningen utan fick delvis konstrueras om innan det klaffade. 1951 var det dags att avveckla typen i flygvapnet, men därmed var det inte slut med flygplanet. Några blev kvar på flottiljerna son övnings- och transportflygplan, en del såldes till Etiopien, medan ett dussintal utrustades med målbogseringsaggregat, och började sin tjänst som bogserflygplan för luftvärnet. 1952 hämtade vi vår första B 17 i Östersund för målbogsering. Våra civila flygplan Vega Gull och Airspeed Envoy kasserades efterhand. Och 1964 fick vi vår Douglas Skyraider, och en av våra två B 17 ställdes åt sidan. Men en hängde med ända till i år, även om den inte flögs så förskräckligt mycket de senaste åren. 1962 deltog en av våra B 17 i firandet av flygvapnets 50-årsjubileum på Malmslätt, och förra året deltog den i F 12:s jubileumsfirande i Kalmar, men den gången bara på marken. Enligt uppgift var det inte något flygplan, som fotograferades så mycket som gamla BYH, som den heter.
Och nu har den tjänat ut och kan njuta sitt otium på museet vid F 3 i Linköping. Mohren har gjort sin plikt, mohren kan gå!

 

Här nedmonteras den gamla störtbombaren och senare målbogseraren i Visbyhangaren.

 

 

 

 

 

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig