Föregående sida

Tidningsklipp 1970

 

SKARPA SKOTT - mot P 18:s matsal Måltavla från flera håll

Gotlands Allehanda 19/1 1970

Några värnpliktiga vid P 18 började vid 19-tiden på lördagen (17/1 1970) skjuta med skarp ammunition inne på P 18:s område. De hade bl. a. matsalsbyggnadens gavel som måltavla. Skarpskjutningen, som skedde med k-pist och automatgevär, pågick i flera omgångar under kvällen. Någon människa skadades dock inte. Polisen vet ännu inte vilka förövaren är.

Förste kriminalassistent Göte Lundin, som har hand om utredningen riktar allvarliga anmärkningar mot bristande disciplin på regementet.

− Jag anser det anmärkningsvärt att spritförtäring får förekomma i så stor utsträckning på logementen, säger han.

− Min uppfattning är att det råder mycket dålig disciplin på regementet. Medan vi uppehöl70l oss där på lördagskvällen passerade ett stort antal värnpliktiga i spritpåverkat tillstånd genom vakten på väg ut.

Polisen har funnit fem kulhål i en klocka och ett femtontal hål i väggen och i fönsterrutorna runt omkring.

− Matsalen ligger mycket nära den livligt trafikerade vägen söderut från Visby. Om de skjutande varit spritpåverkade – vilket vi ännu inte vet – har risken varit stor att någon kan ha utsatts för livsfara. Likaså finns ett antal lägenheter på andra sidan vägen, framhåller Göte Lundin.

Skjutningen med skarp ammunition inne på P 18:s  område inleddes strax före kl. 19 och fortsatte sedan i omgångar under kvällen. Polisen, som kallades till området, hittade en del tomma hylsor intill ytterväggen på en kasernbyggnad, men i övrigt vet man inte exakt varifrån skjutandet utförts.

På söndagen upptäckte dagofficeren en mängd kulhål i gaveln till matsalsbyggnaden. Det verkar som om skyttar från två eller tre kaserner haft väggen till måltavla. Skotten har slagit i så högt upp på gaveln att det där inte var risk för att någon människa skulle skadas. Polisen påpekar dock att många vpl på området var berusade och om också skarpskyttarna varit det, får tilltaget betecknas som mycket farligt.

Skjutningen skedde med k-pist och automatgevär. När de vpl har ordinarie skjutningar genomförs inte alltid kontroll på att de inte plocka med sig skarp ammunition och det är alltså sådan undangömd ammunition som kom till användning på lördagskvällen.

Polisen vet ännu inte vem som utfört det farliga tilltaget. Utredningen skall fortsätta under måndagskvällen.

 
 
 

Överste Hjukström − Rundhänt uttalande om P 18:s disciplin

Gotlands Allehanda 20/1 1970

Överste Gerhard Hjukström

Överste Gerhard Hjukström bemöter kriminalassistent Göte Lundins uttalande om att   − Det är ett ganska rundhänt och svepande uttalande som gjorts om disciplinen vid regementet, säger överste Gerhard Hjukström. Faktum är att det är två mycket bra omgångar som ligger inne just nu.

Överste Hjukström fortsätter:

− Det har inte varit något nämnvärt gnissel, även om det förekommit öldrickande på logementena. Men att det skulle ha förekommit fylleri i lagens mening är betydligt överdrivet.

− Det uttalande jag gjort för gotlandstidningarna kan jag stå för, säger kriminalassistent Göte Lundin. Vi som kallades till regementet i lördags har en samstämmig uppfattning om detta. Även om det inte förekom fyllerister i lagens mening är vi fullt på det klara med att det var flera personer som var ordentligt spritpåverkade.

− Vad det gäller uttalandet om den dåliga disciplinen tar jag inte igen någonting.

− Jag vill beteckna det inträffade som en ren tillfällighet, säger Gerhard Hjukström. Som dock ser mycket allvarligt på själva skjutningen
− Jag kommer att vidta förstärkta bevakningsåtgärder för att förhindra en upprepning.

Överste Hjukström menar att många av de problem som man har vid regementet kan sättas i direkt samband med de stora fritidsproblem som de värnpliktiga har.

− En bra värdemätare på att det råder ett gott förhållande vid regementet brukar sjukskrivningsfrekvensen vara. Just nu har vi de lägsta sjukskrivningssiffrorna på mycket länge.

 
 
 

15-talet vpl har hörts om skotten

Gotlands Allehanda 20/1 1970

Polisutredningen av skottlossningen på P 18 i lördags kväll då någon eller några använde matsalsbyggnaden som måltavla kommer att fortsätta i dag. Tre man från polisen sysselsattes på måndagen med att försöka kartlägga vad som hände i samband med skottlossningen och vilka som är ansvariga för handlingen, som kunde ha fått mycket allvarliga konsekvenser.

Kriminalassistent Göte Lundin vill inte uttala sig närmare om vad som framkommit under de förhör som hölls på måndagen. Ett 15-tal värnpliktiga har hörts om skottlossningen.

Man tror att de fortsatta undersökningarna i dag skall ge resultat. Förmodligen har det förekommit skottlossning från två kaserner, uppger Göte Lundin. Skottskadorna tyder på detta. Möjligtvis har även lösa skott använts under skjutningen.

 
 
 

Två har erkänt P 18-skjutningen. Flera inblandade

Gotlands Allehanda 21/1 1970

Två värnpliktiga vid P 18 erkände under tisdagen (20/1 1970) att de deltog i skarpskjutningen inne på P 18:s område under lördagskvällen. Den ene säger sig ha skjutit med enbart lösa skott, medan den andre medgivit att han också använt skarp ammunition.

De båda ynglingarna befann sig i varsin kasern och säger sig ha blivit ”inspirerade” till tilltaget då de hörde skottlossning. Polisen har nu konstaterat att ett 50-tal skott avlossades under loppet av 1 1/2 timme.

Polisen förhörde under tisdagen ytterligare ett 10-tal värnpliktiga angående skottlossningen. En av dessa medgav att han skjutit i tre omgångar med omväxlande lösa och skarpa skott från ett fönster i sin kasern. De skarpa skotten hade han riktat mot matsalsbyggnadens klocka och alltså ut mot Stenkumlaväg.

Han var ensam vid tilltaget.

Ynglingen medger att han varit något spritpåverkad. Det var när han hörde skottlossning på området som han själv fick lust att skjuta.

Detsamma gäller för en annan värnpliktig som befann sig i en annan kasern. Han erkände på tisdagen för sin kompanichef att han avlossat fem lösa skott mot klockan på matsalsväggen.

 

50-TAL SKOTT

Polisen, som också under onsdagen kommer att fortsätta med förhören och de tekniska undersökningarna vid P 18 har konstaterat att det var under c:a 1 1/2 timme på lördagskvällen avlossades ett 50-tal skott, och först sedan de hörde skottlossning från annat håll måste fler vara inblandade i skjutningen. De två som erkände i går uppger dock att de inte vet vilka de övriga är.

 

TIDIGARE SKJUTNINGAR

Det är inte första gången det förekommer skottlossning med skarp ammunition på P 18. Den allvarligaste händelsen inträffade för några är sedan då en värnpliktig drabbades av tillfällig sinnesförvirring och sköt vilt omkring sig med skarpa skott och bl. a. hotade att skjuta dagbefälet.

Vid ett annat tillfälle har polisen fått anmälan om att det fanns skottskador på värmecentralen. Det kom inte till allmänhetens kännedom den gången och inte heller fick man fast den skyldige.

 

BRÅK PÅ KA 3

Samtidigt med utredningen kring skjutningen på P 18 har polisen också fått anmälan om bråk på KA 3. Ett 15-tal värnpliktiga hade ordnat en fest i en kasern för att fira att de inom kort skall flytta till ett annat förband. Det blev till slut en vild tillställning, då både stolar och bord blev hårt åtgångna. En värnpliktig träffades av ett stolsben i ansiktet så att läppen sprack och några tänder slogs ut. Han fördes till läkare för att bli omsedd.

De 15 värnpliktiga var ensamma kvar i den gamla kasernen. Andra, som tidigare hade haft logement där, har nyligen flyttats över till en nyrenoverad kasern vid förbandet. De 15 kvarvarande bor i den gamla kasernen i väntan på förflyttning till andra förband. 

 
 
 

Två värnpliktiga klarade 30-meters bilvolt på Blåhäll

Gotlänningen 30/1 1970

Två värnpliktiga från P 18 vurpade på torsdagen (29/1 1970) med en s. k. pansarterrängbil på Blåhäll. Trots att bilen rutschade nerför en 30 meter lång slänt, en färd som slöt med att bilen snurrade runt flera varv, så klarade de sig undan med rena chocken. Skadorna på fordonet blev också måttliga. Bilen fördes från Blåhäll längs stranden mot Gnisvärd och föraren råkade få sladd. Mellan vägen och sjön sluttar marken i 45 graders vinkel och höjdskillnaden är 30 m. Bilen rullade utför denna slänt och hamnade i närheten av strandkanten. De två i bilen fördes till P 18:s sjukmottagning för omplåstring och ordinerades sedan vila på logementet.

 
 
 

Repgubbarna till ön igår med flygvapnets nya jätte

Gotlänningen 27/2 1970

 

Förste man ut ur det väldiga Hercules-planet mådde inte särskilt bra. Dessutom spydde han i motvind…

 

Om en vecka bryter det stora Gotlandskriget ut. Alla förband på Gotland rustar nu för en stor samövning, där alltså även flygvapnet deltar. – För vår del är det väl den största övning vi haft på Gotland, berättar kände F 13-kaptenen P O Nilsson. Det betyder alltså en hel del oro i luften, i synnerhet under slutövningen då flyget kommer att vara på alerten dygnet runt.

C:a 1.500 repgubbar kommer att vara med och slåss. De har redan anlänt till Gotland, flygvapnets mannar kom i går. Den här gången slapp de åka båt, de kom sig bör med flyg och inlastade i flygvapnets imponerande Hercules-plan. Den förste som steg ur mådde pyton och det var väl inte enbart flygturens fel. Repgubbarna brukar ju ta sig en tår på tand så här innan militärlivets mödor. Eller som Leif Forsberg, TV-reporter och tillika personalvårdare vid flygvapnet, uttryckte det: − Ännu inga problem med personalvården, alla verkar glada över att komma hit.

 

Armén, flyget och marinen samövar i Gotlandskriget

Mobilisering igår med jätteflygplan

Vi kan vänta oss en hel del militär aktivitet på Gotland den närmaste tiden. Repförband från både armén, flygvapnet och marinen kommer att ställa till med ett gotlandskrig, sammanlagt är det c:a 1.500 repgubbar som skall ut i busken.

Det är bara vart tredje eller fjärde år som sådana här omfattande övningar hålls. Omfattande för att det gäller samövning mellan alla vapenslag och förband inblandade. Bl. a. kommer flyget att dundra över Gotland så gott som dygnet runt under den stora slutövningen den 6 till 11 mars.

Repgubbarna har redan anlänt. Igår kom flygvapnets repgubbar neddimpande på flygplatsen. De var lastade i jättelika Hercules-plan, de imponerande bjässarna som ännu bara finns i ett exemplar i Sverige. Ur planens (planets?) väldiga buk, som rymmer hundratals krigare med full utrustning, vinglade repgubbarna ut. Som vanligt lite bakfulla. Första man som klev ut mådde inte alls bra och dessutom spydde han i motvind. Ingen lyckad ankomst till Gotland. En annan tyckte att han hamnat i Sibirien när han klev ut och såg flygplatsens soliga men bistra snövidder.

 

Leif Forsberg, TV-reporter och värnpliktig personalvårdare, tyckte att grabbarna såg glada och pigga ut när de kom till Gotland i går. Nästan för glada…

 

Men bataljonschefen, kände flygarkaptenen och femkamparen P O Nilsson, tog det lugnt.

− Det här gick ju lugnt och städat till i förhållande till förr i tiden.

En annan känd flygarsoldat på Gotland just nu är Leif Forsberg, känd från TV-sporten. Han är värnpliktig personalvårdare inom flygvapnet sedan sju år tillbaka och tog emot repgubbarna på utrustningsplatsen. – Men några personalvårdsproblem har jag inte stött på ännu i varje fall, alla verkar vara på topphumör, berättade han. Fast en hel del skulle förstås behöva nyktra till ordentligt…

 

− Det var bara skorna och mössan som passade! En tvåmeters repgubbe kan verkligen få bekymmer.

 

Flygvapnet har ordnat en mobiliseringsövning i stor stil i samband med inryckningen igår. (26/2 1970) Det betydde snabb utrustning av repgubbarna och snabb utplacering på respektive arbetsplatser. Fast den egentliga utbildningen börjar inte förrän i eftermiddag och den håller på en vecka framåt. Sedan är det dags för den stora övningen, där samtliga förband deltar.

Helskärpt bevakning hör också till en mobiliseringsövning. Varje repgubbe kollades noga innan de kördes bort från flygplatsen. Bl. a. hade en civilklädd kapten från flygvapenstaben nästlat sig in på ett av Hercules-planen och ställde nyfikna frågor. Vid utrustningsplatsen slank en ”spion” igenom yttre posteringen men stoppades vid nästa. GT slapp visserligen få reportagebilen genomsökt men stoppades effektivt vid yttre posteringen. Där fick vi snällt vänta tills kapten P O Nilsson kom och tog hand om oss.

 

En bagge är F 13:s mascot, säkert bunden och ompysslad vid stabsplatsen.

 

KOMPLICERAD ÖVNING

− Rent styrkemässigt är övningen inte så omfattande, berättar överstelöjtnant Stig Göthe vid Gotlands militärkommandostab. Men den är omfattande på så vis att samtliga försvarsgrenar deltar och samordnas i övningen och det är också en komplicera övning genom att flyg från fastlandet deltar.

Redan igår, under flygvapnets mobiliseringsövning, var det oroligt i luften och mera blir det. – Under slutövningen deltar flyget kontinuerligt dygnet runt, berättar kapten P O Nilsson. För vår del är det väl den mest omfattande övning vi haft här på ön.

Krigsskådeplatsen är dock ganska begränsad. Men kommer att hålla till mellan Visby och Tingstäde i stort sett. Och den som håller i tåtarna är chefen för MKG, generalmajor Fredrik Löwenhielm.

Text: Ola Sollerman

Foto: Gunnar Källberg

 
 
 

A 7-granat nära att träffa sovande soldater i Tofta!

Gotlänningen 6/3 1970

En artillerigranat, som av ännu okänd anledning slog ned en kilometer från målet, var natten till torsdagen (5/3 1970) mycket nära att träffa en grupp soldater, som låg och sov i ett tält på Tofta skjutfält. Projektilen slog ned och briserade bara 15–20 meter från tältet.

En utredning kommer att göras för att klargöra orsaken till felskjutningen. Man misstänker att det gäller en felaktig inställning av en skala på en av artilleripjäser.

Det var ett lv-förband, som efter förflyttning från norra Gotland grupperade sig på Tofta skjutfält och där utsattes för felskjutningen. Projektilen slog ned strax intill ett förläggningstält.

– Det var visserligen bara ett skott som gick fel, nästa salva låg rätt i målet, men det är sånt som inte får hända, säger överstelöjtnant Adler vid Gotlands militärkommando. Därför kommer också en noggrann utredning att göras om orsaken.

Projektilen var en övningsgranat, som visserligen inte har någon sprängverkan som spränggranaterna men som ändå kan vara livsfarliga. Spränggranater får inte användas sedan en del skjutolyckor inträffat hos fastländska artilleriförband.

 
 
 

F. d. A 7-major blir attaché i Warszawa

Gotlänningen 7/3 1970

Överstelöjtnant Carl Areskoug, tidigare i Visby, har av regeringen utnämnts till överste vid försvarsstaben tillika försvarsattaché. Han blir arméattaché i Warszawa och sidoackrediterad i Moskva och Prag.

Överste Carl Areskoug är född i Kristianstad 1918. Han blev fänrik vid A 3 i Kristianstad 1940, major vid A 7, Visby, 1958 och överstelöjtnant vid A 3 1962. År 1948 blev han aspirant vid generalstabskåren, var kapten där 1950–56, sekreterare vid den neutrala övervakningskommissionen i Korea 1956 och som samma år till A 7.

Sedan 1962 tjänstgör han vid A 3, där han var t s regementschef under tiden maj till september 1966. Han har tidigare varit observatör i Nigeria september till december 1968 och är sedan 15 mars förra året försvarsattaché på deltid i Belgrad.

 
 
 

Insamling startad vid ”Soldathemmets dag” för ett nytt hem i Visby

Gotlänningen 9/3 1970

466 kronor blev grundplåten för det nya soldathemmet då ,man hade insamling vid Soldathemmets dag på söndagen. (8/3 1970) Drygt 100-talet intresserade hade kommit till Visborgskyrkan för att vara med om ”den historiska början” till ett nytt soldathem. Förra gången man hade insamling till ett nytt soldathem var den 20 mars 1905 då blev grundplåten 29:75! Den officiella invigningen ägde rum den 1 september 1912, men nu hoppas man att det inte ta fullt så lång tid.

– Ett drömtänkande från min sida vore om kunde inviga nya soldathemmet vid 60-årsjubileet den 1 september 1972, säger föreståndaren för hemmet Jörgen Ljung.

Vid anskaffning av tomt till förra hemmet var nuvarande pastor Lars-Eric Ericssons farfar med och ordnade det hela.

Vid Soldathemmets dag på söndagen inledde landshövding Torsten Andersson med att betona det psykiska behovet av ett soldathem och menade att detta hem är en civil punkt i en militär tillvaro, något som är nyttigt för de värnpliktiga. I och med att de som kommer till soldathemmet kommer från alla hörn inom alla socialgrupper så bör alla vara med och ge sitt bidrag till detta nya hem. Landshövding Andersson manade till krafttag där alla berörs!

Domkyrkokören medverkade med sång och domkyrkokomminister Ingemar Björck predikade.

Vid efterföljande samkväm talade general Fredrik Löwenhielm och även han underströk det viktiga i att ett soldathem är en civil punkt i den annars militära miljön. Han menade också att den värnpliktige behöver något för sin inre andliga aktivitet.

Soldathemmets föreståndare sedan drygt 2 år, Jörgen Ljung, premierades genom att generalen ansåg att soldathemmet i Visby var landets mest välskötta,  något som sporrar för kommande tider.

Förutom den insamling som gjordes på söndagen har man också fått ett annat bidrag. En s. k. repgubbe kom häromdagen och omtalade att han ville ge något till det nya soldathemmet. Han gav 2 kronor för varje dag han varit inkallad och det blev ett bidrag på 40 kronor!

 

Upprop:

  Soldathemmet på Gotland

Sedan 1916 svarar Gotlands Soldatmissionssällskap för verksamheten på Soldathemmet. sällskapet är ekumeniskt. I dess styrelse ingår representanter för alla trossamfund på ön.

Soldathemsverksamheten bland våra värnpliktiga är omistlig. Dess betydelse ur social, kulturell och religiös synpunkt är allmänt omvittnad. Verksamhetsåret 1968/69 hade hemmet över 80.000 besök här bedrivs ett progressivt arbete som på en stor ungdomsgård med kristen färg.

Soldathemmets nuvarande fastighet måste inom de närmaste åren överges på grund av stads- och trafikplaner. Det blir därför nödvändigt att flytta verksamheten till en ny fastighet. Detta kostar mycket pengar. Beloppet kommer att skrivas med sjusiffrigt tal.

Det gotländska samhället och varje ansvarsmedveten gotlänning borde vara helhjärtat beredda att satsa pengar på det redan planerade nya soldathemmet.

Undertecknade vädja till alla och envar på vår ö att aktivt stödja denna insamling. Medlen kunna insättas å postgiro 18 67 80, Box 351 621 03 Visby.

Visby den 8 mars 1970.

TORSTEN ANDERSSON

landshövding

OLOF HERRLIN

biskop

FREDRIK LÖWENHIELM

general

 
 
 

K E Hilding Visby, 50 år

Gotlänningen 24/4 1970

 

 

Kapten Karl Erik Hilding, Visby, fyller femtio år den 1 maj. Jubilaren är född i Östersund. Efter studentexamen i Uppsala blev han fänrik vid A 7 1946, löjtnant 1949 samt kapten 1958. Han har under A 7-tiden främst tjänstgjort som motorofficer och militär besiktningsman samt under många år varit chef för bilkåristkurser och centralt anordnade lottaskolor.

Jubilaren har ägnat stort intresse åt olika trafiksäkerhetsarbeten och har under vissa perioder tjänstgjort vid Statens trafiksäkerhetsverk i Visby samt är f. n. fullmäktige för Gotlands län i Motormännens Riksförbund.

Sedan 16-årsåldern har han varit en intresserad skytt och har under ett flertal år varit ordförande i A 7-Lv 2:s skytteförening. Sedan 1963 är han Kungl. Maj:ts ombud i Gotlands skytteförbunds styrelse.

Jubilaren var med om att bilda Visby-sektionen av Försvarets Motorklubb och har under 12 år varit dess ordförande.

När kapten Hilding 1 okt. slutar sin tjänst vid A 7 kommer han att flytta till Sigtuna för att tillträda ett nytt arbete.

 
 
 

175 reste hem med samma plan

Gotlänningen 29/4 1970

Det största flygplan som någonsin besökt ön landade strax efter kl. 16 i går (28/4 1970) på Visby flygplats. Det var en DC 8 som hämtade 157 muckande soldater. DC 8 är SAS största plan – f. ö. det näst största i hela världen – och trafikerar i vanliga fall bl. a. New York och Tokyo. Även tre turer med DC 9 gick från Visby i går med muckande soldater.

 

 

Linjeflyg har fått beställningen på hemtransporten från gotlandsförbanden och därför har man chartrat extraplan från SAS

DC 8 är ett fyrmotorigt jetplan som plockar in 160–170 passagerare, vilket motsvarar kapaciteten hos tre Metropolitan-plan som vanligen används i reguljärtrafiken på Visby.

För att bjässen skulle kunna landa i Visby kunde man inte ha bränsletankarna fulla. På långfärderna tankar planet 92.000 liter, men det blev för mycket för visbytransporten, varför man nöjde sig med tiondelen i tankarna.

DC 9 har tidigare besökt Visby. Det är ett tvåmotorigt jetplan som tar närmare 100 passagerare. Turerna med DC 9:an gick till Norrköping och Arlanda, medan DC 8-turen gick till Arlanda.

För att komma ombord på DC 8:an har man fått bygga om flygplanstrappan såtillvida att man fått utöka trappstegsantalet för att nå upp.

 
 
 

Norra Gotland segrade I FBU:s patrulltävling

Gotlänningen 8/5 1970

 

 

Det segrande laget mottar sitt pris ur Ivar Lindells hand.

 

FBU:s patrulltävlan var på torsdagen (7/5 1970) förlagd till Lickershamn där tio lag ställde upp och Norra Gotland tog hem segern med 410 poäng. Det såg annars ut som Havdhem lag 1 men de stupade på handgranatkastningen och fick nöja sig med en andraplacering.

   

Resultat:

1) Norra Gotland 410 poäng (Stig Hoffman, gruppchef, Magne Pettersson, Sauli Jacobsson och Bror Pettersson),

2) Havdhem, lag 1, 404 poäng (Hans Nilsson, gruppchef, Rickard Kraft, Folke Nilsson och Sture Larsson),

3) Pansar 380 poäng (John Mörrby, gruppchef, Ingvar Hansson, Herbert Nilsson och Tage Ansén),

4) Klinte lag 2, 372 poäng,

5) Klinte lag 1, 354 poäng,

6) Tingstäde 347 poäng.

 
 
 

Öst och Väst möts i Visby

Gotlands Allehanda 28/5 1970

 

 

Militärattachéerna från Kina, Västtyskland, Finland, Sovjet, Kanada, Norge, Österrike och USA har gjort ett tvådagars studiebesök på Gotland. Tisdagen (26/5 1970) ägnades åt militärkommandostaben, P 18 och en rundtur i Visby och onsdagen åt ett besök på A 7/Lv 2 och en utfärd till öns södra delar. De utländska gästerna syns på bilden samlade utanför A 7:s kanslihus tillsammans med kårchefen överste Stig Nihlén (i mitten) och övriga svenska värdar.

 
 
 

Nyinryckta blev retade på A 7. Gick till anfall

Gotlänningen 4/6 1970

 

– Av Birgitta Andersson –

Det för allmänheten så anspråkslösa ordet ”solis” utlöste i vintras bråk mellan värnpliktiga på A 7. ”Solis” är nämligen inom militärkretsar ett verkligt ”hett” ord och många av de nyinryckta som kallas solisar av de mera garvade tidigare inryckta retas oerhört. Ett gäng, som nyss ryckt in, blev så uppretade att de gick upp och slog till tre av dem som de trodde skrek.

Slutet blev att saken rapporterades och på onsdagen stod två ynglingar åtalade vid tinget för misshandel.

 

– Vi blev förbannade och gick upp och slog till dem, sade en av de åtalade.

Det var sent på kvällen den 29 januari då de två ynglingarna tillsammans med ytterligare några nyinryckta kom in på området vid A 7. Man hörde då genmälen som ”solis” och ”solisdjäv-ar” från ett fönster där tidigare nyinryckta stod. Efter ”konferens” på luckan stegade man upp och gick in på ett logemente där en ensam grabb låg och sov.

– Jag slet upp honom och frågade om han varit med och sagt ”solis” omtalade en av ynglingarna. Vad han svarade vet jag inte. Så jag klippte till honom i ansiktet.

På domarens fråga hur han hunnit i säng och hur man visste att han med svarade ynglingen att de fått sådana tillmälen i flera veckor.

Efter det att de var ”färdiga” med honom fortsatte man till nästa logemente där samme yngling gick fram och klippte till ytterligare en. Efter tumultet försvann de båda ynglingarna ut.

- Just när vi stängt dörren öppnades den av en annan kille, omtalar den kille som inte slog. Det såg ut som skulle slå till min kompis så jag slog i stället. Han ramlade in på logementet. Då stängde jag dörren och sen gick vi för det kom upp befäl.

Den sistnämnde ynglingen var instämd för ytterligare en misshandel som ägt rum dels vid Borgen och dels på Södertorg en tid senare. Även då blev han kallad ”solis”.

- Varför bråkar ni så här, frågade chefsåklagare Öhman?

- Jag är lättretad, blev ynglingens svar.

Ytterligare ett åtal riktades mot honom gällande tjänstefel. Han hade gått ut på kvällen och hade inte återkommit till A 7 förrän morgonen därpå och han skulle ha varit inne vid midnatt.

 - Jag somnade när jag kom hem och vaknade inte förrän på morgonen. Då hoppade jag över stängslet in på A 7:s område. Man har större chans då ifall det inte varit visitation. Domen blev 80 respektive 50 dagsböter.

 
 
 

Högre Visby-officer anhölls för bedrägeri

Gotlänningen 10/6 1970

 

Misstänks för falsarier med reseräkningarna

 

– Av OLA SOLLERMAN –

En högre officer i Visby har anhållits som misstänkt för en rad bedrägerier i tjänsten. Bl. a. anklagas han för falsarier med egna reseräkningar. Att han anhållits beror i första hand på utredningsskäl meddelar man vid åklagarmyndigheten i Visby.

Att den misstänkte också kommer att begäras häktad beror på den vidare utredningen och hur den anhållne ställer sig till anklagelserna.

Eftersom det gäller ett allvarligt brott och tjänstefel har ärendet överlämnats till länsåklagare Bertil Österberg i Stockholm. Denne besökte Visby i går för att närmare sätta sig in i ärendet. Troligen kommer dock några av åklagarna att få överta ärendet.

Några närmare detaljer och hur stora summor det gäller vill åklagarmyndigheten ännu inte uttala sig om.

 
 
 

Värnpliktiga uoffs förening fyller 15 år

Gotlänningen 10/6 1970

Värnpliktiga Underofficerares förening på Gotland har hållit sin ordinarie årsstämma vid Hemvärnsgården i Visby, som samlade ett 15-tal medlemmar.

Förhandlingarna leddes av föreningens ordförande folkskollärare Hugo Endre, Visby, en befattning som han haft sedan föreningens bildande 1955.

Av styrelseberättelsen framgick att föreningen för närvarande har 35 medlemmar, att föreningens styrelse varit samlad till två protokollförda sammanträden under det gångna arbetsåret, att flera av föreningens medlemmar deltagit i av militära föreningar anordnade tävlingar. På grund av vissa svårigheter hade den av föreningen vanligen anordnade vårfälttävlan i år icke kunnat hållas. Vid stämman bestämdes att tävlingen skulle hållas i början av sept. 1970.

Till styrelse för föreningen valdes för en tid av 1 år ordf. Hugo Endre, Stig Östergren samt för en tid av två år Åke Jolby, Bertil Stenberg, Anders Boström.

Styrelsesuppl. Rune Nygren och Owe Sylvén samt till revisorer K. G. Runander och Hans Wigström.

För att på ett enkelt sätt fira föreningens 15-åriga tillvaro beslöts att under hösten anordna en mässafton. En ny medlem invaldes vid årsstämman.

Sedan ordf. avslutat stämman samlades de närvarande till kaffebordet för en stunds trevlig samvaro.

 
 
 

Lottachefer på ön lät nya argument för vårt försvar

Gotlänningen 23/6 1970

  

− av OLA SOLLERMAN –

 

Lottachefer från Ystad till Haparanda kom till Gotland igår. Ja, Julia Mörtberg kom t. o. m. ännu längre norrifrån, ända från Övertorneå. Här flankeras konferensledare Christine Barke från Enköping av Margit Örnhed, Ystad och Julia Mörtberg, Övertorneå.

 

Lottacheferna behöver lära sig nya argument för att rekrytera nya lottor för försvarsarbetet. Inte för att rekryteringen minskat under senare år – men inställningen till försvaret har ändrats och därmed krävs också nya argument.

Dessa nya argument kommer 45 kårchefer att få lära sig vid den konferens, som i dagarna arrangeras på Gotland och som är den först i sitt slag i landet. Dessutom skall kårcheferna titta närmare på lottaskolorna i Bunge och Blåhäll för att få veta mera om utbildningen när de i sin tur sänder dit lottor från sina respektive hemorter.

Kårcheferna kom igår med flyg och båt till Gotland och ägnade första dagen åt år flyglottaskolan i Bunge. i dag gäller besöket armélottaskolan i Blåhäll men man hinner också med rundvandring i Visby och på kvällen inleder A 7-översten en debattkväll. Där får kårcheferna dels upplysning om totalförsvaret och man tar också upp de nya argument som krävs för att rekrytera nytt folk till lottarörelsen och försvarsarbetet numera, förklarar konferensledare Christine Barke för GT. Vi har visserligen ingen större känning av pacifiströrelsen och inte heller kan jag säga att rekryteringen minskat – men vi behöver nya argument när vi skall söka nya lottor. Och vi vill att de skall veta varför de är lottor.

Även om rekryteringen går hyfsat har lottaförbundet problem med den stora omsättningen av lottor – många elever från lottaskolorna hoppar nämligen av efteråt utan att engagera sig vidare i lottaarbetet.

  − Varför de hoppar av vet vi egentligen inte, förklarar Christine Barke. Vi kommer därför att göra en omfattande enkät för att försöka ta reda på orsakerna. Men man vet ju att försvarsviljan är låg bland ungdomar under 25 år, sedan blir det bättre. Men även ”den mogna kvinnan” hoppar ibland av som lotta – men då är anledningen oftast att det inte hinner med både lottaarbetet och hem och hushåll.

− Och visst kan det vara en svår kombination, erkänner Christine Barke. Ändå har vi 75.000 lottor i Sverige i dag.

Kårchefernas konferens avslutas i morgon, då man bl. a. får veta en del om Gotlands försvar genom ett anförande av stabschefen vid MKG, överstelöjtnant S. Å. Adler

De lottaskolor kårcheferna besöker på Gotland har i sommar en intensiv verksamhet. I Bunge utbildas c:a 500 lottor under tre skolperioder och i Blåhäll 130 lottor vid två skolor.

 
 
 

P 18-chfen delade ut guldklockor

Gotlänningen 1/7 1970

För nit och redlighet i rikets tjänst delade på tisdagen (30/6 1970) överste Gerhard Hjukström ut guldklockor till fyra personer som varit i regementets tjänst en lång tid. Det var bageriförman Gustav Lundbladh, som arbetat på P 18 sedan 1939, sjukvårdsbiträdet Margit Pettersson som började 1934, reparatör Arvid Pettersson som arbetat på P 18 sedan 1939 och Hilding Bladh, som 1942 anställdes på intendenturförrådet och som slutat som förste förrådsman.

 
 
 

MEDALJER

Gotlänningen 1/7 1970

Kungl. Maj:t har tilldelat f. d. förrådsmannen 070115-321 E. A. Karlsson och förrådsarbetaren 000501-321 K. J. L. Broman vid Gotlands militärkommandostab medaljer med inskrift ”För nit och redlighet i rikets tjänst” (önskemål om armbandsur har tillgodosetts).

 
 
 

De praktiserar med kanon

Gotlänningen 2/7 1970

 

Överfurir Karlsson visade praktikanterna hur man ställer upp kanonen. I nästa vecka blir det skarpskjutning och då måste man kunna handhavandet.

 

- Vi vill ha en inblick och så är det intressant förutom att det är skönt, säger några av deltagarna i ett praktikantläger som pågår på A 7.

Det är grabbar mellan 15 och 19 år som är med på lägret. Man får en inblick i alla de grenar som finns inom artilleriet, vapentjänst, sambandstjänst o. s. v. Deltagarna kommer från hela Sverige, men Gotland finns dock inte representerat i kursen.

De får lära sig att sköta en kanon samt skjuta med k-pist. En hel del sport har man också tagit med i programmet. Bland annat har man varje dag fysisk träning. Orienteringar står också på sportprogrammet.

 
 
 

Mc-förare skadad på P 18

Gotlänningen 4/7 1970

En kollision inträffade på fredagen (3/7 1970) vid P 18:s garageplan. En lastbil kom Regementsvägen och när föraren kom in på garageplan svängde han åt vänster. Plötsligt hördes ett skrapande ljud bakom bilen och när föraren tittade låg där en mc och en förare. Mc-föraren fördes till lasarettet men hade kommit undan med lindriga skador.

 
 
 

1.000 vid Soldathemmet

Gotlänningen 6/7 1970

 

 

Drygt 13.600 kronor blev behållningen vid Soldathemmets auktion och loppmarknad på lördagen (4/7 1970) som samlade 1.000-talet besökare.

Pengarna skall användas till ett nytt soldathem för de värnpliktiga i Visby, då det gamla soldathemmet om några år kommer att rivas i samband med ett vägbygge.

Auktionisterna K-E Jakobsson, Aron Gardelin och Henry Grönhagen och soldathemsföreståndaren, Jörgen Ljung hade jobb i sju timmar med att klubba bort den ansenliga mängd prylar som allmänheten skänkt. Bl. a. har en bilfirma i Visby skänkt en SAAB, för vilken man fick 1100 kronor. En stor hjälp fick man även av värnpliktiga som frivilligt ställt upp för att hjälpa till.

 
 
 

66 lottor på Blåhäll

Gotlänningen 8/7 1970

På tisdagen ryckte den andra ꟷ och sista ꟷ lottaskolan för året in till A 7. Lottorna är förlagda till Blåhälls läger. Det är 66 elever och ett 20-tal instruktörer. Som skolchef fungerar kapten Åke Holmdahl och som bitr. skolchef fru Ingrid Giesen.

Förutom det ordinarie programmet för lottaskolor upptar denna en del utflykter. Bl. a. räknar man med att besöka lottalägret i Bunge, Karlsö och ordna ett grillparty på Gotlands östkust. På onsdag i nästa vecka har lottorna ett strandparty med dans på Blåhäll.

På måndag besöks skolan av förbundslottachefen jämte sju lottachefer från Östergötland.

Den 24 juli sker kårchefens avtackning.

 
 
 

Överfurir fick 20 dagars arrest

Gotlänningen 9/7 1970

En överfurir vid ett gotländskt förband dömdes på onsdagen (8/7 1979) till 20 dagars arrest och en månads suspension för fylleri, lydnadsbrott, våldsamt motstånd och missfirmelse av krigsman. Han hade – enligt åklagaren – kallat en fänrik för bl. a. pissmyra och slusk och gjort motstånd när han avvisades från en danslokal av fänriken och några värnpliktiga ur vaktstyrkan.

Händelsen inträffade en kväll i januari. Överfuriren uppträdde berusad vid en dans på förbandet. En fänrik ingrep och försökte avvisa överfuriren.

Senare satte sig denne till motvärn mot befäl och värnpliktiga ur vaktstyrkan.

Vid rättegången på tisdagen bestred överfuriren en dela av åtalspunkterna. Han sade, att han varken några okvädesord eller gjort motstånd.

Försvarsadvokaten ansåg att ett arreststraff och en kortare tids suspension var ett tillräckligt straff, men åklagaren yrkade att överfuriren skulle suspenderas från sin tjänst och dessutom ådömas ett fängelsestraff. Rätten utdömde således ett straff som låg närmare försvarsadvokatens yrkanden.

 
 
 

P 18 tackade trotjänare - Kapten och musikdirektör

Gotlänningen 9/7 1970

 

I förgrunden musikdirektör Robert Sjölin och kapten Lennart Söderberg och i bakgrunden militärmusikkåren som spelade Gotlands regementes marsch.

 

Två ”trotjänare” vid P 18n avtackades på onsdagseftermiddagen (8/7 1979) av regementschefen Gerhard Hjukström. Det var kapten Lennart Söderberg som varit vid regementet i 30 år. I och med att kapten Söderberg slutar slutar också en epok ”söderbergare” vid P 18. Den andre som avtackades var musikdirektör Robert Sjölin som efter tio år på Gotland tillträder en tjänst som musikdirektör vid I 11 i Växjö.

Kapten Lennart Söderberg avgår med pension 1 april nästa år men fr. o. m. 1 augusti i år och ett år framåt tjänstgör han som FN-observatör i Kasmir. (sic) tidigare var han i FN-tjänst i Gaza 1965.

Kapten Lennart Söderbergs farfar var stabsintendent Niklas Söderberg, som var med vid regementets begynnelse sedan följde legendariske överstelöjtnanten Nils Söderberg.

ꟷ Min 17-årige son kommer inte att följa i sina fäders fotspår, omtalar kapten Lennart Söderberg.

När han kommer tillbaka till Gotland och Visby i nästa år får han regementets minnesplakett i guld.

Musikdirektör Robert Sjölin har lett militärmusikkåren i tio år på Gotland. Nu tillträder han en likadan tjänst i Växjö. T. o. m. i juli nästa år då omorganisering sker inom musikkårerna, blir musikförvaltare Curt Lundgren ledare för musikkåren.

Överste Hjukström sade bl. a. i sitt tal till musikdirektör Sjölin att kåren är på topp när han lämnar den och vid den musikinspektion som ägde rum för en tid sedan klassades öns militärmusikkår som en av landets främsta. Musikdirektör Sjölin erhåller regementets minnesplakett.

Och visst var det med vemod som ”ledare Sjölin” lyssnade till regementets marsch, denna sista gång, under samlingen i Donnerska hagen.

 
 
 

Signalister 30-årsjubilerade

Gotlänningen 9/7 1970

Kamratföreningen S. S. 1940 har firat sitt 30-årsjubuileum.

Man samlades på P 18. Där förvaltare Hammarström orienterade om rundvandringen på regementet. Man fick bese de gamla telegraferingssalarna där fanjunkare Lars-Åke Pettersson redogjorde för de nya framstegen inom signalväsendet. Därefter begav man sig till muséet som är en unik upplevelse att se om då och då. De muséer som gör minst reklam är alltid de mest intressanta. Sedan var Soldathemmet moget för en invasion varefter truppen marscherade mot Lägerskogen för varpkastning. Därefter blev ordningen för de tre första Villy Jedmar, Helge Christiansson, Carl Gutefors. I hästskokastning blev ordningen följande: Per Pettersson, Frans Hammarström, Sven Wigström. Därmed var dagens övningar slut och man tog en välbehövlig långpaus…

På kvällen samlades man på Arbetareföreningen där middag framdukats av källarmästare Nils Sundberg. Ordförande Harald Svensson hälsade välkommen, men vände sig särskilt till förvaltare Huldt, två av kompaniets hörnpelare under beredskapen. Därefter vidtog måltiden samtidigt som alla personliga minnen ventilerades.

Ordf. berörde längre fram i sitt huvudanförande kamratskapets värdefulla samvaro samt att det liksom i många sammanslutningar utkristalliseras en viss kärntrupp so mär kontinuerligt aktiv, utan vilkens medverkan ingen fortsättning kan tänkas. Han fortsatte med att läsa upp hälsningar från de som av olika anledningar inte haft tillfälle att infinna sig. Det var bl. a. signalkompaniets tre första chefer, överstelöjtnant Eric Källström, byråchef Per Steffen, civilingenjör Gösta Blume. Det hälsades även från förvaltare Thure Paulsson och Gustaf Holmstrand samt intendent Ivar V. Ivås och ornitologen Bertil Wahlin. Och så förenades man i ett leve för föreningen och dess fortsatta framtida värde.

  Flera talare var i elden under kvällen såsom Frans Hammarström, Tore Lyth, Hans Mattsson och Arne Nickalsson. Kvällens höjdpunkt var utdelningen av föreningens sporadiskt utkommande tidning ”Åtskillnad”. Samt en krönika om beredskapsåren 1939-1945, en liten ”roman” med ett galleri på bortåt hundra personer, mer eller mindre ingående karaktäriserade. Den har skapats av trion H. SvenssonꟷE. GardelinꟷB. Widerström och bör bli ett bestående inslag från den tiden även om vissa partier inte är fullkomliga.

Ordf. förrättade prisutdelning för dagens tävlingar där priser skänkts av Gotlands Järnhandel, Julia Hultgren, Studio Westerberg m. fl.

Utöver redan nämnda deltog även Martin Englund, Sven Engström, Georg Gabrielsson, Axel Hultgren, Bertil Gansvik, Torsten Orleifsson, Ivar Klintberg, Hans Lauberg, Harry Loréhn, ”Putte” Nilsson, Per-Eric Persson, Bruno Sjöberg, Gösta Johansson m. fl.

Innan nästa märkesår skall firas blir det kanske en träff i huvudstaden.

16-76-34.

 
 
 

Nio ungdomar fick ”göra rekryten”  14 dagar på KA 3

Gotlänningen 9/7 1970

Med en landstigningsbåt i full fart in mot stranden och därefter anfall mot värn med åtta gevärsskyttar och ett understödsvapen, avslöt U/KA 3:arna sina 14 dagars övning på KA 3 under ledning av fänrik Olsson med biträdande instruktörer sergeant Thomsson, kadett Sköld och furir Andersson har nio frivilliga ungdomar fyllda femton år trimmats på KA 3 i fjorton dagar. De har varit med om – eller rättare sagt kommit i kontakt med – nästan alla moment i den utbildning som en soldat vid kustartilleriet får. De unga pojkarna har kastat handgranater, skjutit med gevär och lärt sig marschera och uppträda i trupp.

På fredag (10/7 1970) avslutas kursen som har genomförts med ständigt spända ungdomar väntande på nya uppgifter.

- Det har verkligen varit jätteroligt att få känna på det svenska krigarlivet, säger grabbarna med en mun.

Ledaren, fänrik Olsson, säger å sin sida:

- Hade alla beväringar uppträtt och gått in för uppgifterna på samma sätt som dessa pojkar, hade det svenska försvaret varit mycket slagkraftigt.

 
 
 

107 lottor avslöt kurs vid FBU-lägret på Fårö

Gotlänningen 14/7 1970

 

Chefen på kursen, kapten B. Ahrnfelt ses här tillsammans med två underbefälslottor, Anncatrin Jansson, Hagfors och Ulrika Möllergren, Gällivare.

 

– Av Hans Fredriksson –

Nu är alla sår läkta och omplåstrade på Fårö. På fredagen (10/7 1970) avslutade årets Röda Korskurser på FBU-lägret vid Svens. Inte mindre än 107 lottor har deltagit, en del i tre veckor och några endast en vecka på repetitionskurs. Kapten B. Ahrnfelt har varit chef för kursen liksom tidigare år och fanjunkare S. Vestberg fungerat som adjutant. Som instruktör har tre fanjunkare med utbildningsledare Tage Friham i spetsen plus fem kvinnliga instruktionssköterskor fungerat.

Kursen som omfattat utbildning i huvudsak i olycksfallsvård, hemsjukvård och krigssjukvård, har som elever haft flickor i åldern sexton år och uppåt. De är indelade i tre olika kategorier. De som aldrig tidigare varit med tillhör grundkursen tillhör grundkursen som har bestått utav 68 elever. De som tidigare medverkat i Fårö-kursen eller på något annat håll i landet kallas för underbefälselever. 23 till antalet. Den sista grupp som medverkat och det endast en vecka är lottor som gör repetitionskurs.

Under de tre veckor som kursen hållit på har lottorna fått lära sig det mesta inom sjukvård.

De har fått lära sig ta hand om öppna och slutna sår, ben och armbrott samt förebyggande och vidtagande av åtgärder vid skador och sjukdomar. Vidare har de fått lära sig sköta ampuller och förberedande arbeten och hoplappning av öppna sår.

Eftersom det varit en kurs i MKG:s regi har man även haft en liten beröring med krigsmakten. Men det är inte bara allvar på en sådan här kurs. Flickorna har haft chans till att bada och se sig omkring på ön. Och detta har ju verkligen varit uppskattat då deltagarna kommit från hela landet med representation från Lappland i norr till Skåne i söder. Däremot har ingen gotländska medverkat, men dessa håller troligtvis till på någon av de övriga kursplatserna i Sverige.

På torsdagen i förra veckan hölls (9/7 1970) en tillämpningsövning på de kunskaper man inhämtat. 25 man från sjukvårdsplutonen på P 18 hade ställt sig till förfogande för att agera skadade. Efter tre ordentliga smällar i skogen, fick lottorna under ett dygn i tre olika omgångar ge sig ut för att ta hand om skadade och sårade och föra dessa med bårar, burna till fots och med cykel till de olika förläggningarna inom området, som skulle fingera vårdplatser. Där fick lottorna sedan visa sina färdigheter i att behandla de skadade på bästa tänkbara sätt.

– Det har varit ett rogivande arbete att ta hand om och leda kursen i år, då deltagande verkligen har visat sig på bettet och utfört sina åliggande och visat allt det intresse man kan begära, säger kapten Ahrnfelt, kursens chef. Det roligaste var att den tillämpade övningen på torsdagsdygnet gick så bra. Visserligen uppstod panik vid första smällen, men det säger man ju inte något om, då flickorna just hade somnat. Men de två efterföljande utryckningarna gick bra.

– Det har varit underbart att komma hit i år igen, säger Ulrika Möllergren, Gällivare, som i år gått underbefälskurs. Mitt intresse för sjukvården är mycket stort och därför sätter jag stort värde på dessa veckor, då man fått lära sig många nyttiga och intressanta saker.

– Den här kursen är mycket bra på så sätt att de omfattande kunskaper som man får på de här veckorna, gör att man känner på sig att om det skulle bli så det skulle behövas hjälp vid någon krigsskådeplats, så skulle man kunna vara till stor nytta för att hjälpa sårade, säger Ann-Catrin ”Skrållan” Jansson från Hagfors.  –  Sedan är ju cheferna så bra och trevliga och detta gör mycket till att man trivs toppen, avslutar ”Skrållan” sitt inlägg.

 
 
 

Fyller 50 år

Gotlänningen 1/8 1970

 

 

Den 7 augusti fyller distriktssköterskan och barnmorskan Zaida Palmgren, Fårösund, 50 år. Jubilaren är född i Höganäs.

Direkt efter skolgången på läroverk fick hon under kriget utbilda sig till hjälpsyster och tjänstgjorde vid olika militära sjukhus.  1942 kom hon till Lärbro krigssjukhus och sedan utbildade hon sig till sjuksköterska. Vid 40 års ålder stod hon färdig med utbildningen och hade bakom sig såväl barnmorske- som distriktssköterskeexamen. Under sin utbildning hann hon också med att gifta sig och få tre barn.

Fru Palmgren är ordförande i socialsektionen av Svenska sjuköterskeförbundets lokalavdelning för Gotland och sekreterare i Gotlands Barnmorskeförening. Dessutom är hon medlem i Vita Bandet.

Fritiden ägnar jubilaren åt språk, litteratur och rosor.

 
 
 

Öland till Gotland i går 320 flottister invaderar stan

Gotlands Allehanda 1/8 1970

Det är flottbesök i Visby i helgen: jagaren Öland och torpedbåtarna Altair, Antares, Castor och Vega. Fartygen kom torsdagskväll-fredagsmorgon och stannar till måndagmorgon. På fartygen finns sammanlagt c:a 320 man.

- Under två värnpliktsomgångar – 18 månader – åker vi runt hela svenska kusten, berättar fartygschefen på Öland kommendörkapten Rolf Dahl.

- Det är värdefullt ut utbildningssyfte att få lära känna olika hamnar och olika farvatten. Och trevligt för grabbarna att få komma till olika städer och se sig omkring.

 

 

Jagaren Öland i Visby hamn. I bakgrunden torpedbåtarna Castor och Vega.

 

Besättningen på Öland utgörs av c:a 200 man varav 14 officerare och mariningenjörer, 18 underofficerare, 42 underbefäl och c:a 125 värnpliktiga.

Jagaren Öland byggdes 1947 och har sedan dess genomgått flera moderniseringar den senaste vintern 1968/69. Fartyget är 112 m. långt, 11 m. brett, djupgående 4 m. och deplacement 2 000 ton. Två ångturbiner ger jagaren en fart av c:a 35 knop.

Bestyckningen utgörs av fyra halvautomatiska kanoner uppställda i två torn samt sex luftvärnskanoner. Vidare finns torpeder och mot ubåtar antiubåtsgranater och sjunkbomber. Även minfällning kan ingå i fartygets uppgifter.

Liksom på alla moderna örlogsfartyg finns en omfattande elektroniskt utrustning för spaning och eldledning.

Jagaren Öland bildar tillsammans med jagarna Småland och Hälsingland 11 jagardivisionen som tillsammans med 11 torpedbåtsdivisionen utgör 1 jagarflottiljen.

I dag och i morgon visas Öland för allmänheten mellan klockan 13 och 15. Av praktiska skäl och säkerhetsdito kan man endast visa fartyget ovan däck.

 

 

Torpedbåtarna Castor och Vega är av s. k. Spica-typ.

 

 

Torpedbåtarna kommer att dominera i det framtida svenska sjöförsvaret

35 knop, är en bra fart på sjön. Många plastracerägare skulle vara glada om de kom upp dit. Och om den gör det skakar det ordentligt. Att åka i samma hastighet på torpedbåten Vega känns som att åka buss på en ovanligt jämn och fin väg.

Vega är en av de torpedbåtar som i helgen besöker Visby och GT var med på överfarten från fastlandet.

Vega är av den s. k. Spica-typen och har fem systerbåtar varav även Castor är i Visby hamn nu. De anskaffades åren 1966–68 och anses som mycket lyckade. Ett bevis för detta är att man beslutat anskaffa ytterligare tolv något modifierade Spica-båtar med leverans under 70-talets mitt.

Allt eftersom de större äldre fartygen faller för åldersstrecket – jagaren Öland t. ex. har inte många år kvar – blir attackbåtarna av torpedbåtsstorlek utrustade med artilleri, robotar, torpeder, teletekniska vapen och minor en allt viktigare komponent i sjöförsvaret.

Svenska flottan började anskaffa torpedbåtar av modernare typ i början av femtiotalet då tolv båtar av s. k.  Plejadtyp byggdes.

Plejadbåtarna, vid Visbybesöket representerade av Altair och Antares har ett deplacement av 170 ton, är 45 meter långa, 5, 8 meter breda och går 2, 3 meter djupt. Farten 40 knop får man genom tre stycken dieselmotorer av märket Mercedes på 3.000 hästkrafter vardera. Bestyckningen utgörs av sex torpedtuber, två 40 mm automatkanoner, lysraketer och minor. Besättningen består av 32 man varav 3 officerare, 3 underofficerare, 9 underbefäl och 17 korpraler och meniga.

De modernare Spica-båtarna är på 200 ton. Läng 43 m., bredd 7,1 m., och djupgående 2,4 m. Hastigheten 40 knop, men maskinen är tre stycken gasturbiner av märket Rolls Royce. Även dessa båtar har sex torpeder och minor, men endast en automatkanon på 57 mm. Besättningen består av 4 officerare, 3 underofficerare, 5 underbefäl och 16 värnpliktiga, inalles 28 man.

De s. k. Spica två-båtar som nu beställas har i stort sett samma prestanda som sina föregångare. Men utseendemässigt blir det en del förändringar att bryggan byggs om och det stora klotet på bryggan, som innehåller elektronisk material, försvinner. De nya båtarna kommer att kosta 35 milj.  kr. per styck.

 
 
 

Vpl brännskadad vid kamin på Fårö

Gotlänningen 5/8 1970. Gotlands Allehanda 5/8 1970

Den 20-årige värnpliktige Björn Johansson vid åttonde kompaniet, P 18, fick 20-procentiga brännskador då hans kläder antändes från en tältspis under övningar på Fårö. Det finns risk för att han skall få bestående ärrbildningar efter brännskadorna på bröstet, armarna och ena kinden.

Den värnpliktige, som är hemmahörande i Norrköping, deltog i en övning på Fårö då olyckan hände. När han på måndagskvällen (3/8 1970) skulle tända kaminen i förläggningstältet försökte man få lite bättre fart på elden genom att stänka rödsprit på denna. En eldkvast slog genast upp ur kaminen och lågorna antände ynglingens skjorta.

Hans kamrater fick snabbt omkull honom och rullade honom runt på marken för att släcka elden i kläderna. Man hade även vatten till hands – men trots det snabba ingripandet fick ynglingen svåra brännskador främst på bröst och armar men även i ansiktet. Via KA 3-sjukhuset fördes ynglingen i ambulans till intensivvårdsavdelningen på lasarettet i Visby, där man konstaterade 20-procentiga brännskador. Det råder ingen fara för hans liv men han kan få bestående ärr efter skadorna.

− Tältkaminerna år säkra om man använder dem på rätt sätt, men naturligtvis är det förbjudet att använda rödsprit för att få bättre fart på elden, kommenterar major Uno Årefeldt.

 

-----------------------------------------

Björn William Johansson. f. 6/4 1950 i Norrköpings Sankt Olai, Östergötlands län. Björn är son till Kurt Rune Johansson f. 30/3 1917 i Halmstad, Hallands län, d. 31/12 2004 i Nynäshamn, Stockholms län. Gift den 9/8 1941 9/8 1941 med Borghild Eva Maria f. 14/6 1920 i Norrköpings Matteus, Östergötlands län, d. 7/2 2010 i Söderköping Sankt Anna, Östergötlands län. Björns syskon: Bo Anders f. 19/2 1952 i Norrköpings Sankt Olai. 1970 värnpliktig vid P 18 Kungl. Gotlands regemente, 8. komp. Den 3/8 1970 blev han brännskadad under övningar på Fårö.

 
 
 

Jetplan störtade i Kräklingbo. 26-ÅRIG PILOT OMKOM

Gotlänningen 25/9 1970

 

 

Willy Ahlin följde planet med blicken hela tiden innan det störtade. – Jag undrade först varför piloten vågade dyka så brant.

 

  

Delar av förarstolen hamnade i ett dike. Det var den största av de delar som fanns kvar efter explosionen. Planet tycks ha studsat mot marken och sedan slungats upp i luften där det exploderade.

 

Splittrets spreds en kilometer från nedslagsplatsen

 

— OLA SOLLERMAN —

— Hur kan de våga flyga sådär! Nej, planet störtar ju — varför hoppar inte föraren?

Willy Ahlin, Hvitfälder i Kräklingbo, var det enda vittnet till hur en J 35 F Draken i går förmiddags störtade i skogen vid Smitts i Kräklingbo. Planet exploderade och splittrades i småbitar, som spred sig c:a en kilometer bort från nedslagsplatsen.

Piloten, 26-årige fältflygaren Rolf Thomas Andersson från Göteborg, dödades omedelbart.

Orsaken till kraschen vet man ännu ingenting om. En haverikommission under ledning av hovrättsrådet Sigvard Mejegård tillsattes så snart olyckan blev känd. Kommissionen kom till Gotland i går.

Haveriet inträffade efter skjutövningar mot luftmål utanför ostkusten. Andersson skulle tillsammans med en kamrat i ett annat plan från F 13 genomföra avancerad flygning på höjder mellan 2.000 och 6.000 meter. Det var i samband med denna övning haveriet inträffade.

Vad som egentligen hände vet man inte och det torde bli svårt att komma till någon klarhet med tanke på hur det såg ut på platsen efter olyckan. Den största delen som fanns kvar av planet mätte c:a en meter i längd, resten var splittrat i smådelar och spridda c:a en km bort från olycksplatsen.

Planet hade tydligen i en brant vinkel slagit i marken. Där hade det plöjt en c:a 25 meter lång fåra i marken och mejat ned en massa träd. Därefter tycks planet ha studsat upp igen och exploderat i luften, varvid vrakdelar splittrades c:a en kilometer framåt i färdriktningen.

Splitter satt också fastkilade i trädstammarna och uppe i ett träd satt delar av en fallskärm.

 

FÖLJDE PLANET MED BLICKEN

Den ende som bevittnade olyckan var Willy Ahlin, som bor c:a en kilometer från nedslagsplatsen. Han stod hemma på gårdsplanen och följde hela tiden planet med blicken.

— Jag såg planet i 5–6 sekunder innan det slog ned, berättar han. Det var ju ganska lång tid när det gäller ett jetplan. Jag såg hur planet kom norrifrån och följde det med blicken hela tiden.

— Jag undrade först över hur planet kunde flyga som det gjorde, hur föraren vågade dyka så brant ned mot marken. Men när det fortsatte att dyka förstod jag att något var galet. Det måste ju störta,  tänkte jag, och i nästa ögonblick slog det ned i skogen. Jag såg bara en rökpuff slå upp över träden.

 

INGET ATT RÄDDA

— Jag sprang genast mot platsen, trodde först att planet slagit ner i vår myr. Jag tänkte förstås främst på att kunna rädda någon.

— Det var ungefär en kilometer att springa. Men när jag kom fram förstod jag att det inte fanns någon att rädda. Planet hade slitits i stycken totalt.

— Det rykte på några ställen och det brann i en halmhög som jag släckte.

— Jag undrade varför piloten inte hade hoppat. Kanske hade han haft en chans då…

 

TRAKTORFÖRARE I SPLITTER-REGN

 

 

Elis Gardell hamnade mitt i regnet av vrakdelar när han harvade en åker i närheten av nedslagsplatsen. Han kom också i händelsernas centrum i egenskap av brandman.

 

 

F 13:s räddningschef Alfons Sandberg beordrade skallgång efter eventuella skadade. Planet hade plöjt en 25 meter lång fåra i marken och mejat ner en massa träd.

 

Några lantbrukare befann sig i trakten av nedslagsplatsen när olyckan hände, bl. a. Göte Gustafsson och Elis Gardell. Elis Gardell harvade en åker bara hundra meter bort.

— Jag hann aldrig se planet, bara ett ljussken när det exploderade, berättar han. Splittret från planet regnade runt omkring mig. Det var små skärvor och större klumpar av stål och plåt.

Senare upptäcktes tunga delar, bl. a. motorn, långt bortom den plats Elis Gardell fanns på. En del delar av planet låg nästan en kilometer bort från nedslagsplatsen och strax intill gårdarna vid Smitts.

 

AVSPÄRRAT

Det var Elis Gardells bror Axel som larmade om olyckan. Kräklingbo brandkår kom först till platsen. Och tillsammans med polis avspärrades området. Senare kom också räddningschefen Alfons Sandberg från F 13 till platsen. Han beordrade bl. a. brandmännen att söka igenom skogen för att söka efter eventuella skadade, man kunde ju befara att någon kunde ha träffats av splitter.

Polisstyrkan, som leddes av förste kriminalassistent Göthe Lundin, fick i första hand hålla obehöriga borta från området. Inga vrakdelar fick röras innan haverikommissionen kommit till platsen.

Dessutom låg projektiler kringströdda här och var i terrängen.

 
 
 

Värnpliktig på KA 3 skadades till döds

Gotlands Allehanda 26/9 1970

En olycka med dödlig utgång inträffade klockan 20.15 på fredagen vid en ytterförläggning vid KA 3. En 32-årig värnpliktig, hemmahörande i Östergötland, ramlade under en promenad i mörkret nerför ett stup i den bergiga terrängen och skadades till döds.

Den omkomne var inkallad vid KA 3 och förlagd i Bungenäs. På fredagskvällen, när de värnpliktiga var lediga, gick han och en kamrat ut på en kort promenad. De båda gick vilse i mörkret, regnet och stormen.

Under det att de båda kamraterna försökte hittat tillbaka råkade 32-åringen komma för nära kanten till ett stup och falla utför. När kamraten lyckats påkalla hjälp fördes den skadade i ambulans till lasarettet men var vid framkomsten redan död. ¨

Från KA 3 meddelandes vid midnatt att man ännu inte fått kontakt med de närmast anhöriga. Man visste inte heller om den omkomne var gift.

Det har tidigare hänt olyckor i den svåra terrängen vid Bungenäs, dock ingen dödsolycka.

 
 
 

Stjärnmannekäng hos Bilkåristerna

Gotlands Allehanda 26/9 1970

 

Margareta Persson

 

På söndag kväll (27/9 1970) blir det mannekänguppvisning på Borgen i Visby med Gotlands Bilkårister som arrangör. Utom gotländska bilkårister och en manlig mannekäng och några barnmannekänger medverkar stjärnmannekängen Margareta Persson, Stockholm, (bilden) och visa höstens kläder.

Margareta Persson är utom duktig mannekäng även ordförande i en mannekängorganisation i Stockholm. Just nu är hon mannekängmamman Eileen Ford från U.S.A. på besök. Det är inte helt uteslutet att Eileen Ford tar chansen att få se Visby och följer med hit.

Kanske spanar Eileen Ford här i Sverige upp några nya ämnen, som kan bli stjärnmodeller och stjärnmannekänger i U.S.A. framöver. Hon är känd som upptäckare av mannekängämnen

 
 
 

”Postplanet har störtat”

Gotlänningen 21/11 1970

 

Efter övningen var flygplanet vitt av skumsläckningsmedel. Det kunde ha brunnit ännu längre – det fanns ännu bensin och fotogen över.

 

J 29:a och SJ-buss brann istället

Nattplanet fullastat med post har störtat och fattat eld strax efter starten från Visby flygfält! Det larmet gick till både flygets brandkår och Visbybrandkåren tidigt i går morse.

Nej, planet hade inte störtat, det kom inte ens något postplan till Visby eftersom det inte kunde landa i den hårda vinden. Istället var det stor brandövning på gång, aktualiserad av Arlanda-olyckan i vintras.

I övningen – som var hemlig – utgick man ifrån att postplanet från Visby störtat efter starten. I brist på postplan tuttade man eld på en utrangerad J 29:a, en gammal SJ-buss, yvå billaster bildäck och mängder av flygfotogen och bensin.

 

”Postflyget från Visby har störtat”

20.000 LITER SKUM SLÄCKTE

J 29:A OCH GAMMAL SJ-BUSS

 

− av Björn Smitterberg –

20.00 liter skum och 620 liter pulver fick ett 20-tal brandmän använda att släcka en utrangerad J 29:a, en gammal SJ-buss, två billass bildäck och mängder med flygfotogen och bensin tidigt på fredagsmorgonen.

Det var alltså en stor brandövning. Både flygets brandkår liksom Visbybrandkåren deltog. Övningen var hemlig – endast sex personer visste att den skulle ske. Ingen av brandmännen fick veta något i förväg.

− Det är Arlandaolyckan i vintras som har aktualiserat övningarna på på flygplatserna, säger övningsledaren och brandchefen vid flygplatsen, Sten Pettersson. I den här övningen utgick vi ifrån att det var postflyget som fullastat med post alldeles efter starten störtat och fattat eld.

  

I övningen ingick bl. a. att med hjälp av en motordriven kapsåg göra ett hål i bussidan. Här är det en brandman från flygplatsens brandstation som sågar.

 

Brandförman Lars Sillén satt i en brandbil på flygets brandstation och larmade Visbybrandkåren medan Sten Pettersson tände på. Då var klockan 4.30 på fredagsmorgonen. Två minuter senare väcktes brandmännen på flygplatsen

Brandmännen från flygplatsens egen brandstation var först framme och snabbt släckte elden. De fick dock hålla igen en aning för att brandkåren från Visby skulle få något att släcka. I stället började man såga för att kunna rädda människor. Några dockor som skulle föreställa människor fanns inte med denna gång.

Då Visbybrandkåren kom fram till flygplatsens norra ände hade elden tagit fart på nytt i det gamla flygplanet. Vice brandchefen Ulf Erlandsson passade då på tillfället att prova en ny sorts skum, vilket fyllts i den stora tankbilen.

− Detta skum häftar sig fast bättre och förhindrar därmed att elden flammar upp på nytt, sa Ulf Erlandsson om det nya skummet. Elden släcks också betydligt snabbare med detta skum.

Vid brandövningen passade man på att per radio larma brandkåren från Visby. Det betyder alltså att telefonvakten skall väckas med radioanrop. Detta skedde också. Men inom brandväsendet är man mycket noga med att tala om att det rör sig om en övning när så är fallet. Telefonvakten visste mycket väl att det inte fanns någon brandbil ute, utan alla brandmän sov. Hon blev då konfunderad och började antagligen undra om det var någon som försökte skoja med brandkåren.

− Vi blev en aning försenade, säger Ulf Erlandsson. Men man tror ju lätt att det är någon som försöker skoja med oss. Hon väckte dock mig för att fråga.

− Vi ville just ha reda på hur ett radiolarm skulle fungera, säger Ulf Erlandsson. I vanliga fall går inte larmet den vägen, utan gäller det flygplatsen larmar trafikledaren oss per telefon.

 
 
 

Övningslarm i natt i Visby

Gotlands Allehanda 21/11 1970

Beredskap mot flygkatastrof

 

Även en buss ingick i övningen. Här sågas det upp ett hål i bussens sida. Bussen markerar flygplanskropp.

 

 Klockan 04.30 på fredagsmorgonen (20/11 1970) uppstod eld i ett flygplan vid norra delen av landningsbanorna på Visby flygfält. Det var brandförman Sten Pettersson som med hjälp av bensin tände en utrangerad J 29:a, avsikten var att öva flygplatsens brandkår och även Gotlands brandkår fick vara med på ett hörn.

 

Så här såg den gamla J 29:an ut efter begjutningen med skum och pulver.

 

Det var alltså en övning men det kunde ha sett ut ungefär som det nu gjorde om ett plan missat landning eller uppstigning från fältet.

Det som var speciellt med övningen var att den ägde rum nattetid och att brandmännen inte hade kännedom om övningen i förväg. Det var bara fyra personer som visste att det skulle bli en övning och som kände till vad övningen skulle syfta till.

Efter det att övningsledaren Sten Pettersson i skydd av nattens mörker smugit sig ut till flygplanet och tänt på larmades flygfältets kår och via dess släckningsledare Lars Sillén larmades också Gotlands brandkår. Brandmännen sov som bäst och hade ingen aning om vad som stod på.

Första på ”katastrofplatsen” var av naturliga skäl flygets brandkår. Med skum och pulver lyckades man snabbt begränsa elden och man hade utan svårighet med tillgängliga resurser kunnat släcka elden, men man avbröt efter en stund släckningsarbetet för att spara resten åt visbybrandkåren.

I stället för J 29:an övergick man till att bearbeta en buss som placerats intill planet. Bussen föreställde i det här fallet en flygplanskropp och även denna hade tänts på. Med motordrivna verktyg kunde man relativt snabbt ta upp hål i bussens väggar.

Visbybrandkåren tog på grund av ett missförstånd i samband med larmet längre tid än nödvändigt på sig för att komma till platsen. Det framgick att det var övningslarm för flygfältets brandkår och normalt deltar inte visbykåren i dessa. Den här gången var dock avsikten att båda kårerna skulle ut vilket tydligen skapade en viss förvirring. I ett verkligt läge skulle visbykåren ha kunnat vara på plats några minuter efter flygets egen kår.

När visbykåren så kom fram fick man tillfälle att pröva en ny sorts skum som enligt vice brandchefen Ulf Erlandsson visade sig vara bättre än det man använt tidigare.

Det som aktualiserade och satte i gång debatten om beredskapen vid flygfältet var den mycket omskrivna arlandaolyckan. I flera avseenden är det denna olycka som gjort att man nu genomför övningar nattetid. Dels får man nyttig träning och dels får man kontroll på att beredskapen fungerar.

 

Flygfältets brandkår har kommit fram till ”katastrofplatsen” och här sprutar två av brandmännen skum på det brinnande flygplanet.

 

Manskapet vid flygplatsens brandkår består av vapenfria värnpliktiga och av dessa finns alltid sex i beredskap. Dessutom finns en förmån. Utbildningen består i två månaders grunder på Arlanda. Sedan kommer de värnpliktiga ut till sina respektive flygplatser, där utbildningen fortsätter kontinuerligt under 12 månader. Man ser dock till att man inte har hela styrkan på samma utbildningsståndpunkt, en del är relativt nya på platsen och en del har inte så långt kvar till ”muck”.

ROLAND OLSSON

 
 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig