Föregående sida

Tidningsklipp 1979

 

KA 3-värnpliktiga vådaskjutna av befäl

Gotlands Allehanda 14/2 1979

Vid KA3 den 12 februari 1979 så inträffade en "olycka" när ett befäl "glömde" sätta på sin löskjutningsanordning på kpist m/45. Följden blev att en värnpliktig blev träffad i benet. En annan värnpliktig fick en svårare huvudskada och blev dagen efter med helikopter förd till neurologen på karolinska sjukhuset i Stockholm, hur det gick med honom är okänt. Stämningen bland värnpliktiga blev minst sagt upprörd. (Källa: Bengt Östman)

 

Medvetslös till Karolinska

FICK KULA I HUVUDET

Värnpliktige Conny Andersson, från Norrköping, flögs på tisdagen (13/2 1979) medvetslös med räddningshelikoptern till Karolinska sjukhuset i Stockholm. Conny Andersson träffades i huvudet av en plastkula vid en övning som ett förband från KA 3 hade norr om Fårösund under natten.

Olyckan hände under en strid om ett värn som Conny Andersson försvarade mot kamraternas anfall. Tydligen har ett misstag inträffat. Ett av de vapen som användes vid övningen har inte haft lösskjutningsanordningen påsatt.

Skjuter man med lösskjutningsammunition av plast utan lösskjutningsanordning på vapnet blir plastprojektilerna farliga.

Plastkulan studsade mot Conny Anderssons huvud och någon skada på skallens ben uppstod inte. Men några timmar efter olyckan blev den skadade medvetslös. I medvetslöst tillstånd flögs han med räddningshelikoptern till Karolinska sjukhusets neurokirurgiska klinik.

Där kunde man på tisdagskvällen inte säga något om hur utgången skulle bli. En kamrat till Conny Andersson, Jan Janér, Oxelösund, träffades av en plastkula i ena benet. På Visby lasarett kunde man operera bort kulan. Efter operationen fick Jan Janér återvända till sitt förband igen.

 

Misstag med vapen

Under övningen skulle det deltagande förbandet använda vapen med lösskjutningspipa påsatt, säger pressofficeren vid KA 3, överstelöjtnant C(laes) H(enrik) Sollbe, till GA. Tydligen har ett misstag inträffat, en kpist har använts utan lösskjutningsanordning. Och detta orsakade olyckan..

När lösskjutningspipan är påsatt, splittras de plastkulor man skjuter till pulver. Utan lösskjutningspipa skjuts plastkulorna iväg mot målet och kan vålla ödesdiger skada.

 

Polisutredning

Polisutredning kring händelsen pågår. Inför en sådan övning skall ansvarig befäl kontrollera att lösskjutningsanordningen verkligen finns på plats på alla vapen som används. 

 
 
 

Befäl avlossade olycksskottet

Gotlands Allehanda 21/2 1979

Tillståndet är allvarligt för värnpliktige Conny Andersson, Norrköping, som skadades svårt i huvudet vid en stridsövning norr om Fårösund natten till tisdagen.

Skadan är allvarlig, men Andersson har rimliga chanser att klara sig, sa läkare på Karolinska sjukhuset på onsdagen. Den skadade ligger tills vidare nersövd.

Det var inte någon av de värnpliktiga utan ett befäl som ledde övningen, som avlossade det ödesdigra skotten, som träffade Conny Andersson i huvudet och en kamrat i ena benet. Det visar polisens utredning av olyckan.

Övningsledaren var den ende som hade en kpist vid övningen. De värnpliktiga sköt med gevär.

Med gevären skjuter man med lös ammunition, men man behöver inte förse vapnen med någon lösskjutningsanordning. Däremot skall kpisten ha en lösskjutningsanordning påsatt, så att de plastkulor man använder pulvriseras vid avfyrningen och inte vållar någon skada.

Befälet kollade de värnpliktigas lösa ammunition, men sedan glömde han tydligen lösskjutningsanordningen på sitt eget vapen. (Gotlands Allehanda 15/2 1979)

 

Skadade soldaten är bättre

Värnpliktige Conny Andersson, som vårdas på neurokirurgen vid Karolinska sjukhuset för den skada i huvudet han fick vid en skjutolycka vid KA 3, är nu något bättre. Han är nu vid medvetande igen, meddelade man på sjukhuset på tisdagen. (20/2 1979) Men han får förbereda sig på ytterligare en tids sjukhusvård.

 
 
 

Nytt missöde vid övningsskjutning - Projektil träffade hans båt

Gotlands Allehanda 27/3 1979

Kenthy Strängborn på den träffade fiskebåten. Vänstra handen håller han på en fisklåda som träffades av projektilen

Fiskaren Kenthy Strängborn från Sanda svävade i uppenbar livsfara på havet utanför Södra Hällarna på måndagseftermiddagen. (27/3 1979) Han var på väg från fiskeplatsen vid Högklint mot Visby hamn när hans fiskebåt VY 36 träffades av en projektil på styrbordssidan. Projektilen, som var av kaliber 7,62 mm, slog igenom bordläggningen, en plåt och en fiskelåda. Kenthy Strängborn stod och rensade torsk en meter från projektilbanan.
− Det enda jag kunde göra var att sätta full fart för att komma bort från området, säger Kenthy Strängborn.
Händelsen har polisanmälts och polisutredningen inleddes under måndagseftermiddagen då man bl. a. kunde tillvarata den träffande projektilen.

 

Sandafiskare var i uppenbar livsfara

Militären besköt hans fiskebåt!

-Av ROLAND OLSSON-

Fiskaren Kenthy Strängborn, Sanda, svävade i uppenbar livsfara på havet utanför Södra Hällarna söder om Visby i går. Hans fiskebåt VY 36, träffades av en 7,72 mm:s kula, som slog igenom bordläggningen på styrbords sida, en plåt samt en fisklåda. En meter från träffpunkten stod Kenthy Strängborn sysselsatt med att rensa fisk.

Kenthy Strängborn hade hämtat upp sin långrev utanför Högklint. Han hade plockat av torsken och var på hemväg till Visby hamn. Fiskebåten gick för halv maskin cirka en distansminut (1 852 m.) utanför kusten. Strängborn utnyttjade automatstyrningen och stod vid ett rensbord och rensade torsk. Han var väl medveten om att han gick in i riskområdet för det militära skjutfältet på Södra Hällarna. Han kunde dock inte av de tecken som finns konstatera att det pågick någon skjutning.
− Nej, ingen tunna var hissad, säger Kenthy Strängborn. Möjligtvis att det fanns en röd flagga.
De markeringar som säger att skjutning pågår är dock inget hinder för båtar att gå in i riskområdet. När en båt kommer in skall skjutningen avbrytas till dess båten passerat.
− Det small till och jag förstod att båten var träffad, berättar Kenthy Strängborn. Det enda jag kunde göra var att sätta högsta fart för att komma bort från området.

Kenthy Strängborn iakttog efter det inträffade skottet ytterligare åtminstone en projektil som slog ned i vattnet.

Efter ankomsten till land polisanmäldes händelsen och en polisutredning startades omedelbart. Kriminalinspektör Axel Holmberg kunde då tillvarata kulan, som var av kaliber 7,62 mm. Den hade genomborrat bordläggningen strax under relingen därefter slagit igenom en relativt tunn plåt, som tillhör den vinsch varmed långreven dras upp, samt slagit igenom långsidan på en fisklåda i vilken långreven låg.

Kenthy Strängborn ställer sig frågande till att man över huvud taget bedrev skjutningar i den dåliga sikten.

Enligt uppgifter från P 18 var det ett kompani som övade skarpskytte på Södra Hällarna. De vapen som användes var k-pist, ak 4 och kulspruta. Av kalibern att döma kan den träffande kulan ha kommit från ett (sic) ak 4 eller en kulspruta. Hur det i detalj var ordnat med säkerhetsanordningarna i samband med skjutningen blir polisutredningens sak att klargöra. P 18:s pressofficer Bengt Samelius uppger att det fanns säkerhetsposter utsatta med uppgift att hålla uppsikt över havet. Dessa poster hade också fungerande radioförbindelse med de skjutande.

Något misstag måste emellertid ha gjorts, eftersom olyckan kunde inträffa. Om allt fungerat så skall inte sådant få lov att hända.

 
 
 

Genomgång med befäl efter skjut-olyckan

Gotlands Allehanda 28/3 1979

Polisen fortsätter sin utredning kring skjutolyckan utanför Hällarna i Visby på måndagen då en kula träffade en fiskebåt 1 500 meter utanför stranden. De två värnpliktiga, som svarade för övervakningen av riskområdet på havet, slog inte larm om eld upphör, när fiskebåten kom in i riskområdet. Det var disigt vid tillfället, vilket kan ha bidragit till att inte bevakningsposten i sin kikare fick syn på fiskebåten.

På tisdagen hade man en genomgång med allt befäl vid P 18 om säkerhetsbestämmelserna. Och man skall nu också se över om något kan göras för att öka säkerheten ytterligare.

En olycka skall egentligen inte kunna hända. Man får inte skjuta på längre avstånd än där man har klar sikt. Och bevakningsposten skall meddela skjutledningen när något fartyg kommer in i skjutområdet.

Men av någon anledning fortsatte skjutningen på måndagen, trots att det fanns en fiskebåt inom skotthåll på havet.

Fiskebåtar och handelsfartyg får passera riskområdet utanför Hällarna även när varningssignalen om skjutning är hissade. Fritidsbåtar får inte komma in i området när signal för skjutning (tunnor eller plastband) är hissade 15 meter över marken på stranden. Men sommartid brukar det då och då inträffa att fritidsbåtar bryter mot säkerhetsreglerna och föranleder avbrott för skjutövningarna.

Vid Hällarna sköter två värnpliktiga i en dubbelpost bevakningen av havet. Utanför Tofta skjutfält har man också en riskzon. Eftersom där pågår artilleriskjutningar är zonen mycket större och övervakning sker med radar och av fast anställd personal med specialutbildning.

Utanför Tofta har det hittills aldrig inträffat några sådana incidenter som utanför Visby.

 
 
 

A 7 PÅ PLATS I SJUTTIO ÅR!

Gotlänningen 10/4 1979

Så här började artilleristerna redan 1845 etablera sig på öster. Vid korsbetningen byggdes då krutförrådet närmast på bilden, det som senare blev skosmedja för hästarna och senare maskinverkstad. Bakom en kraftig skyddsvall, byggd på grund av risken för explosioner, skymtar ammunitionsförrådet, sedermera badhus och bastu. Bilden är tagen 1903 inifrån A 7-området och Östra Hansegatan skall tänkas på andra sidan husen.

 

Redan innan inflyttningen till A 7-området 1909 hade artilleristerna börjat använda den här trakten bakom Östra kyrkogården som syns i bakgrunden. Den här bilden, som troligen tagits uppifrån pågående kasernbygge, visar hur kåren en septemberdag 1908 ställer upp för att marschera till repövningar på Tofta skjutfält. I förgrunden syns byggnadsmateriel till kasernbygget, i bakgrunden kan ni se att Östra Hansegatan ännu inte finns till.

 

Av OLA SOLLERMAN

I nästa vecka, på självaste långfredagen, är det precis 70 år sedan A 7 flyttade till sitt nuvarande område på öster.

Den 13 april 1909 kom artilleristerna dragande genom stan med musikkår och ridande kårchef i spetsen och med sina hästar och kanoner för att flytta från gamla artillerikasernen på hamnen till det nya ”etablissementet” intill Korsbetningen.

Där skulle de äntligen få en fast och enhetlig plats att hålla till på. Dittills hade artilleriet flyttats och splittrats till flera olika platser genom åren: nuvarande Hemslöjdens hus vid S:t Hansgatan, ett av Fornsalens hus vid Strandgatan, kasernen vid hamnen, artillerigården på Södertorg och andra ställen.

Nu flyttade man till slut ur stan, långt ut på öster där det fanns gott om plats att bygga och exercera på. Utan en tanke på att man en gång i framtiden skulle bilda en effektiv propp för Visby stads vidare utbyggnad och expension! (sic. expansion?)

 

Flyttar till Ygne?

Det skulle dröja 35-40 år innan den civila bebyggelsen började tränga på - och i samband med att A 7 planerade en del nybyggen under andra världskriget diskuterades faktiskt en flyttning av hela förbandet.
- Det var tal om att flytta alltihop till Ygne i norra delen av Tofta skjutfält. Men de flesta ansåg Ygne låg otroligt långt borta, berättar A 7:s stabschef överstelöjtnant Bellvar Kennerby.

A 7 valde att stanna och växte ytterligare genom att bygga kanslihus 1942. 1942, nytt sjukhus, två kaserner och en del andra byggen i anslutning till krigsåren

Så idag ligger det väldiga A 7-området som en kil mitt inne i stan medan stadsplanerare och politiker på andra håll får söka sig mark till att bygga bostäder på.

Jovisst har det bestämts att A 7 skall bort och ingå i ett stort arméförband på Visborgsslätt. Men när – det vet man inte. Förut talades lite försiktigt om att det skulle ske ”inom en tioårsperiod” – men nu vågar man inte tippa någon tidsgräns alls.

  

Tidigt på plats

Men vi kan naturligtvis inte skylla på 1909 års artillerister för att de bebyggde och ockuperade framtida attraktiv bostadsmark. På den tiden var här rena landet, ett kalt och ödsligt område till och med längre bort än Östra kyrkogården.

Artilleristerna var för övrigt inte heller några nykomlingar på området.

Här hade de börjat bygga så tidigt som 1845 – 41 år innan Kungliga Gotlands Artillerikår bildades ur rötterna från gamla nationalbeväringen.

Jo, redan 1845 byggdes här vid Skolbetningen både kruthus och projektil – eller ammunitionsförråd. Två hus som senar skulle bli skosmedja respektive bastu. Den gamla bastun alldeles invid A 7-vakten revs ju bara för några år sen! Den var alltså byggd 1845!

Kruthuset och tyghuset byggdes här naturligtvis på grund av det isolerade läget. 1895 tillkom också krutlaboratoriet, nuvarande marketenteriet, där man satte ihop krutladdningar, apterade projektiler med mera.

1903 fortsatte man bygga stall och ridhus på området och nför den slutliga flyttningen 1909 fanns det alltså åtskilligt redan på plats. Matsalen, exhuset eller gymnastiksalen samt den stora kasernen hörde till de nybyggen som de nyinflyttade tog i bruk.

 

1909. samma år som flyttningen, togs den här bilden där A 7 grupperat ett batteri intill Kajserport-förrådet. Pjäserna står ungefär där nu gamla busstationen finns. Lägg märke till tvättkläderna i bakgrunden.

  

Bostäder också

Kasernen var – och är förstås fortfarande – en pampig byggnad som inte bara innehöll logement för de nära 200 artilleristerna, fördelade på fyra batterier, utan också rymde exempelvis kårexpedition, mässar, vakt- och arrestlokaler plus ett 15-tal bostäder för kårens underofficerare.

De flesta byggnader från den här tiden står fortfarande kvar och mycket är sig ännu likt från inflyttningen den 13 april 1909. Och mycket lär väl inte heller förändras under den tid artilleristerna har kvar på området eftersom större investeringar inte får göras inför nästa flyttning.

  

Kasernen som den såg ut när A 7 flyttade in 1909.  Till vänster om porten hystes första och fjärde batterierna, till höger andra och tredje. I mitten vakt och arrest och högst uppe officersmässen. I hörntornen fanns bostäder för underofficerarna.

 

 

Oskar, 90 år var med vid flyttningen!

 

Oskar Lawergren, Stenkyrka, var med när artilleristerna flyttade till öster i april 1909.

 

- Visst minns jag dagen vi flyttade till öster. Halva stan var ute och såg på när vi marscherade Hästgatan upp, ut genom Österport och vidare ut mot nya kasernen.
- Vilken fin kasern vi fick. Kårchefen förmanade oss att hålla snyggt. Men på natten kom snöslask och förvandlade kaserngården till gyttja som vi drog in på golven. Snart var där rena svinstian och vi fick offra en dagslön för att några käringar ute från stan skulle komma och skura rent igen.
Jodå, Oskar Lawergren vid Helge i Stekyrka var med när A 7 flyttade från hamnen till österområdet. Han är född redan 1889 och hade ett halvår innan flyttningen, i november 1908, tagit värvningen vid A 7.
I dag är han snart 90 år men minns ännu många detaljer från flyttningen. Datum, väderlek och annat.
- Och jag minns hur vi på fjärde batteriet tidigare under dagen reste in från vinterförläggningen i Tingstäde. Innan vi förenade oss med övriga batterier, som inför avmarschen väntade på oss nere vid hamnen, hämtade vi kaskar uppe i nya kasernen.


Kvar i tio år

Oskar hade egentligen tänkt ta värvning på fastlandet. Men när han kom till legendariske doktor Bolin för att få friskintyg sände doktorn honom istället till A 7.
- A 7 är bra och batterichefen kapten Zetterling är en human karl, sa doktorn till mig. Jag inställde mig, fick provläsa några rader och svara på några frågor i multiplikationstabellen. Sen blev jag antagen, berättar Oskar.
- Jag värvade mig på två år under 1911, 1912 och 1913. Sen trodde jag att jag gjort mitt. Men så kom kriget och jag fick rycka in under varje år. Först 1918 efter tio år, ryckte jag ut för gott. Sen dess har jag sluppit…

 

Silfverstolpes häst

Oskar låg på fjärde batteriet, med själve Arvid Zetterling som batterichef och med 12-centimeters pjäser, grövre än övriga batteriers. Han jobbade som laddare, riktare och slet med att skjuta fram pjäsen som efter varje skott for tillbaka av rekylen.
- Mycket tid gick också till att rykta hästarna – och vi hade över 80 stamhästar på A 7. Fast man fick aldrig rykta i fred. Ständigt kom officerare in i stallet – och då skulle man ut i stallgården och upp i stram givakt. Det var skillnad när general Silfverstolpe kom – han bara vinkade åt oss att fortsätta. Generalen och hans dotter gillade att rida…
- Vi fick också rida en hel del, även beväringarna fick rida en hel del. Roligast var det på lördagarna när vi hade utridning och lät hästarna sträcka ut över fälten i full galopp.

 
”Skjut oss bara”

- Mindre roligt var det när storstrejken kom i augusti 1909.  Då var det inte skoj att vara militär.
- Vi dubblerade vakten vid kasernen och vid ammunitionsförrådet och vi fick rida ut för att hålla lugn och ordning. Med bajonett på och med skarpladdade gevär. Det var krigstillstånd.
- Jag var med för att skydda cementfabriken i Visby när strejkande arbetare sökte stoppa arbetet där. När vi kom ridande slet arbetarna upp sina rockar framför hjärtat och skrek: Skjut oss bara!
- Nej, vi behövde aldrig ingripa mera handgripligt. Men senare tackade generalen oss för ”vår pålitlighet sistlidna augusti”.
Det var massor av minnen och detaljer Oskar kan berätta från den här tiden. Som när löjtnant Oskar Olsson, Kap-Olle och Boer-Olle kallad, vid en fest i mässen på tredje våningen red hästen Ajax uppför alla trapporna. Men först tog hovslagaren av hästarna skorna…

Han minns vakterna utanför kasernen med ”tolv steg fram och tillbaka” och kamrater som satt i arresten strax innanför. Mörk arrest. – Så mörk att man inte såg handen en decimeter framför sig. Men ingen tilläts sitta i mörkret längre än tre dagar. Man slog emellan en ljus dag innan man fortsatte med tre mörka dagar igen…

 

-----------------------------

 

Johan Oskar Aron Lafvergren. f. 29/9 1889 i Stenkyrka, Gotlands län. d. 2/12 1984 i Hälge, Stenkyrka, Gotlands län. Begravd den 14/12 1984 på Stenkyrka kyrkogård, avd. CC Stenkyrka kyrkogård, nr. 2. Ogift.

 
 
 

Första gången sedan kriget: Finskt örlogsfartyg i Visby

Gotlands Allehanda 9/6 1979

 

 

Visby hamn gästas för första gången sedan kriget av ett fartyg ur finska flottan. Det är korvetten (kanonbåt)  Turunmaa, som ligger i hamnen under tre dagar.

 

Under tre dagar gästas just nu Visby hamn av den finska korvetten (kanonbåt) Turunmaa. Hon anlade i går (8/6 1979) morse klockan nio, och avgår igen på söndag (10/6 1979) eftermiddag.

Det här är det första finska örlogsbesöket på Gotland sedan kriget.

Turunmaa är just nu ute på en Östersjökryssning. Tidigare har fartyget varit i Oslo och Köpenhamn. Under den här kryssningen har också finska flottans andra korvett, Karjala varit med. hon ligger just ni i Kalmar hamn. Efter avslutade besök i Sverige skall båda fartygen återvända till Finland.

- Under den här Östersjökryssningen har vi haft övningar i ubåtsjakt, artilleriskjutning och signaltjänst. Också formationsövningar och bevakningsövningar har ingått, berättar fartygschefen Robert Gantz.

Under sitt tredagarsbesök skall manskapet från Turunmaa få göra en rundtur i Visby. 20 man var på fredagen på besök i Gotlands Fornsal, och ett par särskilt intresserade skall få åka till Stora Karlsö.

 

Vill vila

- En av huvudanledningarna till att vi gör flottbesök är just att pojkarna skall få litet vila. Vi vill också befästa de goda relationerna mellan Sverige och Finland, säger Erik Wihtol, chef för Finlands kustflotta. Han var också Turunmaas första fartygschef när hon sjösattes 1968.

- På lördag mellan klockan 14.00 och 16.00 kommer vi att ha visning av fartyget. Vi välkomnar verkligen alla som är intresserade, säger Erik Wihtol.

Av de 74 man ombord på Turunmaa är 45 vanliga värnpliktiga. Resten är officerare av olika grader. Under sitt besök i Visby har Turunmaa också den finske militärattachén Niilo Kohonen från Stockholm ombord. Han har extra flugit hit för att kunna vara med ombord.

 

Bakar själva

- Vi brukar ligga ute ungefär två och en halv vecka. Det går dock mycket bra. Kockarna ombord är duktiga, och vi bakar till och med vårt eget bröd, säger Robert Gantz.

- Pojkarna brukar tycka att det är roligt att få komma ut till andra hamnar. Många kommer inte till utlandet annars. När de kommer hem finns mycket att berätta, säger Erik Wihtol.

Från fartygsledningens sida berättar man också att det inte brukar vara några problem med bråk i land när man har anlagt (sic) utländska hamnar.

- Nej, sådant prat är överdrivet. Vi brukar bara slå våra värdar då det gäller fotboll, inte annars. Vi har ingen arrest, det behövs inte, säger Erik Wihtol.

Då det gäller idrott kan besättningen ännu en gång få slå sina värdar. Manskapet från Turunmaa skall nämligen spela fotboll, bowling, biljard och squash mot P 18n och folk från 212:e minsvepardivisionen, som också ligger i Visby hamn för närvarande.

 
 
 

Trotjänare vid KA 3

Gotlands Allehanda 20/6 1979

 

 

För lång och trogen tjänst vid GK/KA 3 (Gotlands kustartilleriförsvar med Kungl. Gotlands kustartillerikår) belönades personalen med en minnesplakett i samband med pensionen. Fr. v. Bertil Löwgren, Edmund Karlsson, Sonja Söderdahl, överste Arne Lundell, Urda Nilsson och Inge Skarphagen – som belönades för Nit och Redlighet i rikets tjänst – samt Erik Ortlieb.

 
 
 

Slut på genomfart vid P 18

Gotlands Allehanda 26/6 1979

 

 

Den första juli öppnas en ny del av Färjeleden, samtidigt som genomfartstrafiken över P 18 förbjuds.

 

Den 1 juli öppnar Färjeleden mellan Toftavägen och Stenkumlaväg. Men samtidigt stängs genomfarterna vid P 18 mellan Kungsladugården och Exhuset samt upp till Soldathemmet. de lir inte helt avstängda utan det är genomfart som förbjuds. Vägarna ligger på P 18:s mark och P 18 sköter också underhållet.

- Färjeleden utgör en fullgod, menar gatuchefen Ivar Plahn. Det är ju besvärligt med en genomfartsled på själva kasernområdet.

Dessutom ökar trafiksäkerheten eftersom det på de vägar som stängs av ofta går värnpliktiga som det kan vara svårt att se i mörkret.

Samma dag som Färjeleden öppnas sätter man på P 18 upp skyltar som visar att genomfart är förbjuden.

 
 
 

21-åring bränd av spritkök

Gotlands Allehanda 5/7 1979

En 21-årig värnpliktig från Norrköping fick i går (4/7 1979) 10-procentiga brännskador när hans spritkök exploderade. På lasarettet uppger man att hans tillstånd efter omständigheterna är gott. Han kommer inte att få några men av olyckan.

Det var när 21-åringen, som nu gör militärtjänst vid P 18, skulle laga lunch på spritköket, som olyckan inträffade. Han tyckte det var dålig fyr och hällde därför på mer rödsprit. Då exploderade spritköket.

 
 
 

Förr i tiden: Tysk spärrballong blev ’gränsfall’ för Atlingbo-Väte

Gotlands Allehanda 31/7 1979

 

  

 

Den 21 november 1940 – drygt ett år efter andra världskrigets utbrott alltså – dök ett vidunderligt ”moln” upp över Gotland. Så småningom sänkte sig ”molnet och ett skogsparti på gränsen mellan Atlingbo och Väte blev dess öde.

Naturligtvis handlar det om en spärrballong. Under kriget var ju bilderna av denna typ av flygskydd över London mycket vanliga. Den här ballongen är dock inte hitblåst från London utan från – troligtvis – Hamburg.

Den tyska ballongen hade en mängd linor och stag hängande under sig och det var det som omsider hejdade framfarten. Sedan den gått i backen kom militären och tog hand om den som framgår av den stora bilden. Fotona är insända (till GA) av Signe Kahlström (född i Atlingbo), Lindabergsgatan 3 A, 752 40 Uppsala.

 
 
 

Nytt tillstånd för Albatrossdykningar?

Gotlands Allehanda 31/7 1979

Gotlands dykarklubb vill fortsätta undersökningarna på havsbottnen utanför Herrvik för att eventuellt kunna bärga ny fynd från ”Albatross”. I ett brev till kommunikationsdepartementet har man därför begärt om förnyat tillstånd för nya dykningar.

Länsstyrelsen på Gotland har tittat på klubbens ansökan och inte funnit någon anledning att invända mot dykarnas förslag. Vidare har generaltullstyrelsen yttrat sig och där har man inte heller något emot att dykarklubben får fortsätta.

Tullstyrelsen erinrar dock om att dykningarna kan leda till att vapenlagens bestämmelser kan bli tillämpliga på bärgat gods.

Vidare noteras att tullen i Visby måste få vetskap om allt som hämtats upp från bottnen.

Gotlands dykarklubb har gjort en del fynd redan från det år 1915 strandade minfartyget ”Albatross”.

Fartyget bärgades så småningom och vid bärgningen lämpades en mängd gods överbord för att bärgningen skulle underlättas. Och det är alltså de föremålen som dykarna nu vill fortsätta sökandet efter.

- Vi har konstaterat att det ännu finns mycket kvar som kan intressera Albatross Muséet, skriver klubben bland annat i brevet till kommunikationsdepartementet.

 
 
 

Högsta beredskap…

Gotlands Allehanda 30/8 1979

 

 

SOLDATERNA FRÅN KARLBERG grupperade sig snabbt efter det de anlänt med Herculesplanet till Visby flygplats.

 

Högsta beredskap…

Rikshemvärnstävling och högsta beredskap.

Det blev mycket på en gång för Gotlands yrkesmilitärer i går. (29/8 1979)

Samtidigt som de gjorde de sista förberedelserna för årets rikshemvärnstävling som pågår på Tofta skjutfält i dag och på lördag gav överbefälhavaren, general Lennart Ljung, order om högsta beredskap.

Beredskapsövningen leddes från Strängnäs och de gotländska soldaterna fick hjälp av ett kompani från Karlberg som kom till Visby flygplats i ett Herculesplan.

Några timmar senare anlände rikshemvärnschefen, generallöjtnant Fredrik Löwenhielm, som ska följa tävlingarna på Tofta skjutfält.

 

 

EFTER den första utgrupperingen samlades åter soldaterna och fick vidare order av major Sten Gidlund. Överstelöjtnant Kjell Nordström följer övningen i bakgrunden.

 

KUPPÖVNING

- och befälen fick själva ordna målen

 

- Av CALLE AHLSTRÖM -

- Det här visste vi inte när vi började vår dag i morse. Det sade major Sten Gidlund när han stod nedanför ett Herculesplan på Visby flygplats i går. Med sig hade han ett kompani från Karlberg som skulle förstärka Gotlands försvar.

Överbefälhavaren general Lennart Ljung, övade hela östra försvarsområdet på onsdagen. Det var en beredskapskontrollövning. Som skulle visa om försvaret fungerar som det ska.

Flygplanet kom ganska lämpligt till Gotland. P 18 har för närvarande inga soldater. A 7:s soldater ryckte in för fjorton dagar sedan och i Fårösund gick man och väntade på att få rycka ut. Det är det muck i dag.

 

 

LENNART BÄCK, nyinryckt på A 7 går vakt utanför länsstyrelsens skatteavdelning.

 

Avbrott

- Det blev ett avbrott i den avrustning vi höll på med säger chefen för KA 3 överste Arne Lundell. Alla tog det med gott humör och vi ser positivt på det. Det är roligt att veta att vi har en beredskapsuppgift här längst ute i Östersjön.

Det enda man visste på MKG-staben i Visby var att sedan i juni månad hade det skett en militär upptrappning mellan stormakterna. Det var inte krig ännu men MKG hade fått order om att inta högsta beredskap.

 

Beredskap

Militären arbetar med flera olika beredskaper. Den som ÖB hade påbjudit i går var den högsta näst allmän mobilisering, vilket är ett politiskt beslut och fattas av regeringen. ÖB kan själv beordra högsta beredskap med de mannar som stadigt jobbar i det militära.

- Förutom Herculesplanet till Gotland så sker det mesta av övningen på staberna, sa pressofficer Lagervall vid övningsledningen i Strängnäs. Vi måste försöka spara så mycket som möjligt så övningen pågår bara på ordinarie tjänstetid.

 

Jäktigt

Chefen för Gotlands militärkommando, generalmajor Kjell Nordström, hade en jäktig dag. Dels skulle han sköta MKG och dels är han överledare för rikshemvärnsledningen som började i går.

De militärer som skulle förbereda hemvärnsövningen blev befriade från beredskapslarmet. Däremot försvann alla soldaterna som skulle hjälpa till att göra i ordning tävlingsmålen så det fick befälen göra själva.

 

 

HEMVÄRNSTÄVLING

- med priser för 25.000!

Över trehundra priser för mer än 25.000 kronor!

Det är vad 540 hemvärnsmän kommer att tävla om på Tofta skjutfält de närmaste dagarna. Årets rikshemvärnstävling går på Gotland och 60 lag från hela Sverige deltar.

 

 

POSTVERKETS driftsvärns förtroendeman Per Lindström och Göran Lundholm från Stockholm tas emot av Hans Wiklund på Visby flygplats.

 

Hemvärnet är uppdelat i det allmänna hemvärnet och driftsvärnet. I dag är det driftsvärnet där ett lag från MKG tävlar för Gotland. På lördag är det allmänna hemvärnets tur. Då representerar Lye hemvärnsområde Gotland.

Tävlingen är uppdelad på sex stationer. Snabbeld, stridsskjutning, vakttjänst och sjukvård är några av grenarna som hemvärnsgubbarna ska visa sina färdigheter i.

 

 

ANDERS NILSSON är ansvarig för priserna, över 300 stycken.

 

Viktig tävling

- Tävlingen är viktig av flera orsaker, förklarar överstelöjtnant Schultz, stabschef för rikshemvärnet. Dels är det tävlingen som sådan, dels är innehållet i tävlingen sådant som männen principiellt ska kunna och så får rikshemvärnschefen reda på vilken standard det är på hemvärnet.

Hemvärnet har 105.000 medlemmar i dag, vilket är en ökning med 3.000 sen förra året. Hemvärnet förfogar över s. k. b-personal vilket är rödakorssamariter, lottor, bilkårister och signalister.

 

Krigsplacerade

Hemvärnet har en hög beredskap.

Det är på plats två timmar efter ett larm och får fler och viktigare uppgifter för varje år.

De flesta medlemmar är över 47 år men det finns även cirka 8.000 i Sverige som är krigsplacerade i hemvärnet.

- Vi tycker det är bra att det finns personer som är krigsplacerade i hemvärnet för då kan vi få tag i chefer, säger överstelöjtnant Schultz. Försvaret har heller inget emot att vissa personer kan finnas på plats mycket snabbare än vad de kan mobilisera.

 

 

FREDRIK LÖWENHIELM, Bellvar Kennerby och Kjell Nordström betraktar det pris som kungen skänkt till rikshemvärnstävlingen. Bästa driftsvärn tar hem priset.

 

Kan språket

Överledare för övningen är generalmajor Kjell Nordström och ledare biträdande chefen för A 7 överstelöjtnant Bellvar Kennerby.

Tävlingen kommer hela tiden att följas av rikshemvärnschefen generalmajor Fredrik Löwenhielm. En man som kan tala med militärer på militärers vis och med gotlänningar på gotländska. Kanske ett minne fån den tid han var chef för Gotlands Militärkommando.

 
 
 

Regementets dag samlade över 1 200

Gotlänningen 10/9 1979

 

 

Det kom drygt 1 200 personer till Regementets dag på P 18 i lördags.

Förutom att man – som på bilden – fick klättra på och inuti stridsvagnar och andra fordon bjöds det på bejublade uppvisningar.

Tre fallskärmshoppare från Gotlands fallskärmsklubb uppvisningshoppade, skickliga grabbar ur Frivilliga motorcykelkåren hoppade över hinder i flygande fläng och stridsskjutningen på Hällarna samlade också täta åskådarmassor.

 

1 200 såg stridsskjutning och tre fallskärmshoppare på P 18:s regementets dag

Drygt 1 200 personer kom till Regementets dag i lördags. (9/9 1979) Regementet bjöd på ett digert program och det är svårt att säga vad som blev mest uppskattat.

 

 

Åke Magnusson var en av de tre fallskärmshopparna som gav en fin uppvisning vid P 18.

 

 

Ett 50-tal veteraner i regementets kamratförening samlades till P 18-dagen och däribland var 13 nedresta från Stockholmsföreningen. Äldst av dem som GT-fotografen lyckades samla ihop var Herman Jonasson – längst fram till höger. Han gjorde sin värnplikt 1921.

  

 

Frivilliga motorcykelkåren sviker inte när det är regementets dag. Här är det Sven Dahlström som kör motorcykeln och Magnus Jonsson som hoppar över ribban för att sedan landa på bönpallen.

 

Av åskådarmassorna att döma så var det nog fallskärmshoppningen och stridsskjutningen på Hällarna som blev de stora publiknumren. Då var åskådarmassorna som tätast.

För att inte tala om kokvagnen förstås. Där utspisades åtskilliga portioner med potatismos och korv, frukt och kaffe. På programmet stod också utställningar och förevisningar.

Både unga och gamla tog tillfället att få se hur en stridsvagn eller något annat fordon såg ut inuti.

Frivilliga motorcykelkåren gav en bejublad uppvisning liksom de tre fallskärmshopparna från Gotlands fallskärmsklubb.

Särskilt inbjudna till den här dagen var regementets första pansarsoldater. Det var värnpliktiga ur årskurs 1943 vid P 1 G, som bildades det året som kunde konstatera att utvecklingen gått framåt på pansarsidan.

Regionmusiken bjöd på musik och ett nytt inslag i fanparaden var en behornad bagge som man fått låna från Norrlanda dagen till ära.

Det är meningen att man skall försöka få låna den fler gånger eftersom den finns på regementets fana och man har planer på att ha den som maskot.

Baggen hade i alla fall ingenting emot att marschera med i P 18-paraden, så han kanske får chansen fler gånger.

 

   

Ett nytt inslag i paraden var i år en behornad bagge, som man dagen till ära lånat in från Norrlanda.

Han finns på regementsfanan (en vädur) och är tilltänkt som regementets maskot. Foto: HÅKAN LINDGREN

 

De fick se pappas jobb…

 

  

Jesper Olofsson passade på tillfället att se hur pappa hade det på jobbet när det var regementets dag. Pappa, det är kapten Bengt Olofsson det och han hjälper Jesper att krypa ner i en stridsvagn modell äldre.

 

 

Charlotte Eriksson kröp förtjust ned i en pansarbandvagn och tyckte inte att det var så förskräckligt trångt – men allting är ju relativt…

 

 

Inne i stridsvagnen modell äldre huserade Jesper Eriksson (närmst), Cecilia Olofsson och Tobias Olofsson. Utanför en av tittgluggarna huserade GT-fotografen Håkan Lindgren, som gjort det här bildreportaget.

 
 
 

I täten på paraden: Bocken Harald

Gotlands Allehanda 10/9 1979

 

 

- Baggens horn ska visa arr Gotlands regemente kan stångas väl!

Det sade regementschefen Hodder Stjernswärd när han talade vid Regementets dag på P 18 i helgen.

Baggen, som f. ö. döpts till Harald, ska i fortsättningen vara regementets maskot. Baggen tog befälet redan från början och vägrade gå med, men så småningom gav han med sig och gick i täten från Donners Hage till kasernvakten.

Regementets dag bjöd liksom tidigare år på uppvisningar i form av bl. a. sjukvårdstjänst, skjutning och fallskärmshoppning. De tusentals besökare som kom fick också tillfälle att titta närmare på stridsvagnar och andra bandfordon inifrån.

 

BOCKEN TOG TÄTEN PÅ REGEMENTETS DAG!

- Hornen ska visa alla att vårt försvar kan stångas!

- Jag kan säga att vår vapen- och fordonsutrustning är bra. Vi tror på vårt materiel och på vår förmåga att sköta den, även om den till en del inte är helt modern.

Det sade regementschefen Hodder Stjernswärd vis sitt tal på regementets dag vid P 18 i lördags.

 

 

REGEMENTSCHEFEN Hodder Stjernswärd höll

Inledningstalet i Donners hage vid regementets dag

Det kom drygt tusen personer till P 18 där man fick se hur man arbetar både i fred och i krigssituationer.

Man började redan på förmiddagen med korum i Donners hage där regementschefen presenterade sitt regemente och förklarade varför man arrangerar en sådan här dag.

 

Baggen Harald

- Regementet är en naturlig del av det gotländska samhället, som gotlänningarna har all rätt att lära känna.

- Det är vår skyldighet på regementet att då och då visa upp regementet för Gotlands befolkning, för skattebetalarna.

Efter musik och tal marscherade man upp till kasernvakten med regementets symbol, baggen Harald i spetsen, som enligt regementschefen ska visa att Gotlands regemente kan stångas väl.

Efter marschen fick besökarna gå runt på det stora området till olika stationer där man visade olika moment i krigsorganisationen.

 

Provåkte

Ett av de populäraste inslagen var när man fick provåka en pansarbandvagn som körde en tur på området. Och nog fick de åka alltid, många var ordentligt omskakade när de steg ur vagnen.

Efter provåkning och demonstrationen av fordon fick man se en sjukvårdsövning där man hade ”skadade” som togs om hand av en sjukvårdspatrull.

 

 

TRÄNGSELN var stor när man skulle få provåka en bit med pansarbandvagn.

Många tyckte att skadorna var mycket realistiska och ryggade märkbart tillbaka när man fick se de skadade.

Man visade också upp en ny ambulans som kan ta upp till fyra skadade. Den är utrustad så att man skulle kunna operera direkt i bilen om detta skulle vara nödvändigt.

 

 

LENNART PEDERSSON fick agera skadad under sjukvårdsövningen och sjukvårdare Göran Holgersson hjälpte honom i väntan på transport till sjukhuset.

 

Fältkök

Man hade också upprättat ett fältkök där de besökande fick smaka på varmkorv och mos och det verkade utfalla till belåtenhet om man skulle se till matkön som bara växte och växte.

Efter maten fick man promenera till fältet mitt emot Kungsladugården där det skulle vara fallskärmsuppvisning.

Som avslutning på dagen fick man se stridsteknik och samverkan mellan pansarskytte-, stridsvagn- och pvplutoner.

 

 

ANFALLET är i full gång på regementets dag här ses en stridsvagn rycka fram mot fienden för att skydda våra egna ”soldater”.

 

Förutsättningen var att ett fientligt anfall hade riktats mot Södra Hällarna och fienden skulle slås tillbaka. Det blev en verklig pangfest, där samverkan mellan plutonerna fungerade bra.

 

 

HÄR HAR 1943 års värnpliktiga ställt upp vid sin första stridsvagn på regementets dag, från höger: Hans Johansson, Bengt Andersson, Bengt Sundell och Helge Jacobsson på stridsvagnen från höger: Arne Gustafsson, Bengt Wallin och Ivar Pettersson

 

Till den här dagen hade särskilt inbjudits kamratföreningen och värnpliktiga ur årskurs 1943 vid P 1 G som för övrigt var det första förband på Gotland som utbildades på stridsvagn.

Kamratföreningen bjöds även på middag i matsalen där även landshövdingen med maka och general Nordström var medbjudna.

 

 

KJELL NORDSTRÖM var inbjuden till regementets dag här ses han på middagen med kamratföreningens medlemmar.

Reportage: Stefan Johansson

 
 
 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig