Föregående sida

Tidningsklipp 1980

 

De avtackades för sin tjänst på A 7

Gotlänningen 5/3 1980

 

De avtackades för sin tjänst på A 7

 

På tisdagen avtackades fyra medarbetare som kommer att lämna A 7 under våren. Fanjunkare Ove Nilsson som varit i tjänst sedan 1936 och Holger Gränsmark som varit på A 7 sedan 1940, avtackades med hedersplaketter i guld. Fanjunkare K-G Runander som varit i tjänst sedan 1979 (?) fick en minnesmedalj i silver och markbiträdet Alice Risbo, i tjänst sedan 1965 fick en hedersplakett i silver.

Medaljerna delades ut av regementschef Reinhold Lahti.

På bilden syns från vänster Ove Nilsson, K-G Runander, regementschefen Reinhold Lahti, Holger Gränsmark samt Alice Risbo. (FOTO: HÅKAN LINDGREN)

 
 
 

A 7-are slipper åtal

Gotlänningen 8/3 1980

Större delen av de 150 värnpliktiga vid A7 i Visby, som massjukskrev sig på förmiddagen 6 november i fjol, slipper åtal. För ett 10-tal av dem fortsätter utredningen. Det har chefsåklagare Gunnar Öhman i Visby beslutat.

Regementschefen anmälde de värnpliktiga till åtal då han ansåg att sjukskrivningen var en demonstration från de värnpliktigas sida bland annat mot att de inte hade fria fredagseftermiddagar.

Chefsåklagaren har nu granskat om de värnpliktiga gjort sig skyldig till svikande av försvarsplikt genom sin aktion, men det har inte kunnat bevisas.

 
 
 

Det är Europas modernaste

Gotlänningen 8/3 1980

 

Visby soldathem är norra Europas största och modernaste och har verksamhet för soldater och civila i olika smakriktningar.

 

GT har besökt soldathemmet och berättar på dagens mittuppslag om vad man hitta där. Om de olika aktiviteterna och hur den nye föreståndaren, Lars-Eric Larsson, och den nye studieledaren, Göran Ahlén, tänkt sig jobbet på hemmet.

På bilden är det Mikael Nilsson, Handen, Lasse Weber, Jakobsberg, och Peder Svensson, Linköping, som den här dagen valde lövbiff i soldathemmets servering i stället för dillköttet som serverades i regementets matsal. Men middagen här kostar tjugo kronor och de får femton kronor i daglön…

 

De är på norra Europas modernaste soldathem

”Här är det bra men det är för mycket civila…”

Av EVA SJÖSTRAND (text), HANS BLOMBERG och HÅKAN LINDGREN (foto)

Men det gör detsamma för han är min soldat, någonstans i Sverige. . .

Är han i Visby, soldaten, så sitter han kanske på soldathemmet. Soldathemmet som är norra Europas största och modernaste och där det finns aktiviteter för soldater och civila men många olika smakriktningar.

Här kan man spela squash, biljard och bowling eller kanske gitarr i någon studiecirkel som Frikyrkliga studieförbundet anordnar. Eller bara sitta ner en stund, läsa tidningen, titta på TV, snacka med kompisar. Och tillsammans på kristen grund.

För det är på kristen grund soldathemsrörelsen i Sverige vilar. I år har traditionen att föreståndaren för soldathemmet ska vara pastor brutits. I julhelgen tillträdde Lars-Eric Ericsson posten som föreståndare. Han är före detta bilhandlare i Visby men det profana i hans yrke uppvägs av ett livligt engagemang i Smyrna-församlingen i Visby.

 

Att sitta ner en stund och läsa hemortens tidning går bra på Soldathemmet. Håkan Öhrskog, Växjö, gör lumpen på Lv2 och här tittar han i hemortstidningen, Barometern.

 

 

Mikael Svärdh från Stockholm och Anders Eriksson från Linköping spelar biljard på ett av de tre biljardbord som finns på Soldathemmet. De är nöjda med sitt soldathem, tycker att det är fint och bra att det finns och att personalen är trevlig.

Men det är för mycket civila här. Man lessnar till slut när man inte får några squash- eller bowlingtider förrän sent på kvällen. Då sitter man uppe på luckan istället, förklarar Mikael.

 

Behövs en ekonom

- Det behövs en ekonom på den här posten, även om den kristna naturligtvis fortfarande ska betonas i verksamheten, säger Lars-Eric Larsson.

- Behovet av en pastor som serverar kristen mat från scenen är mindre nu, det kristna får komma in på annat sätt genom sångprogram, genom att kristna ungdomar kommit hit.

I och med den nya regin har Soldathemmet också fått en ny studieledare, Göran Ahlén, fritidsledare från Stockholm, också han är knuten till frikyrkan och med tidigare erfarenhet från soldathemsjobb i Östersund.

Lars-Eric Larsson och Göran Ahlén har stora planer inför framtiden. Här ska bli både kristna och profana program, filmkvällar, debattkvällar, körbesök och en nyhet, kyrksöndagar.

 

 

Att vara föreståndare för soldathemmet innebär inte bara att man träffar soldaterna inom hemmets fyra väggar. Lars-Eric Larsson och Göran Ahlén ger sig också ”ut i busken” för att träffa soldaterna där. Här är de vid en övning på Tofta skjutfält.

 

För allmänheten

- Vi hade tänkt ha en kyrksöndag i månaden, med predikan av någon utifrån och att gudstjänstbesökarna kanske kan äta söndagsmiddag eller dricka kaffe här efteråt, förklarar Lars-Eric Larsson.

Kyrksöndag är ett evenemang där man vänder sig till allmänheten. Och att allmänheten och civila ska ha tillträde till soldathemmet och dess verksamhet är självklar för den nye föreståndaren. Men är soldathemmet då till för soldaterna?

- Soldathemmet är bra, men det är för mycket civila här, säger en av de värnpliktiga, Mikael Svärdh från Stockholm

- Squash och bowling är uppbokade halvårsvis i förväg och ska man få någon tid blir det först efter nio på kvällarna. Då måste man ju sova, berättar Mikael.

- Meningen är att vi ska ha hälften av verksamheten för soldater och hälften för civila, förklarar Lars-Eric Larsson.

- När det nya soldathemmet byggdes så satsade kommunen en ordentlig summa pengar. Den ska ”betalas tillbaka” på så sätt att kommuninnevånarna får utnyttja hemmet. Men det är naturligtvis en avvägningsfråga, en balansgång.

- Det är ju meningen att pojkarna ska kunna träffa civila här också att de ska få kontakter med varandra.

 

 

Gotlands enda squash-hall finns på Soldathemmet och här står spelarna på kö för att få tider… men tider bokas upp långt i förväg och soldaterna tycker att de har svårt att få komma till och spela. Här är det Sören Bylund och Christer Linde som spelar.

 

 

Frikyrkliga studieförbundet har lokaler i Soldathemmet och att kurserna inte bara vänder sig till soldater visar den här bilden på Margareta Larsson, till höger, leder den här sykursen som träffas var måndag på Soldathemmet. Från vänster Eva Mattsson, Sylvia Pettersson vid maskinen, Gun Stenström, Inga-Lena Larsson och Margareta Larsson.

 
 
 

Svenska hemvärnet föddes på Gotland

Gotlänningen 22/3 1980

I år fyller det svenska hemvärnet 40 år. Ett hemvärn som – kan man påstå – föddes på Gotland! Åtminstone föddes tanken här.

Den 21 april 1939 kunde man i Gotlänningen och Gotlands Folkblad läsa en artikel som efterlyste ett ”krigsfrivilligt luftvärnsinfanteri”. Författare var kapten Rudolf Tiberg, försvarsassistent på Gotland.

Han blev därmed den förste att föra fram ett konkret förslag om det som skulle bli hemvärnet. Han skrev bland annat så här:

 - I varje socken behövs en handfull män, 12–15 stycken. De utrustas med gevär, gördel med ammunition, mössa och bindel på armen. Befälet föres av en överårig hejare, till exempel en man ur skytteföreningen. Det finns inemot 60 sådana föreningar på Gotland.

Rudolf Tiberg tänkte främst på ungdomar under värnpliktsåldern men också på handfasta och rörliga karlar över de 45. Det var dock inte han som uppfann uttrycket hemvärnet, det tillskrivs istället överste Helmer Bratt.

Tiberg fick inget direkt gensvar på sin idé. Istället blev han uppkallad till landshövdingen som talade om ”uppvigling” och hänvisar till en lag som förbjuder skyddskårer! Tiberg och hans artikel anmäldes av landshövdingen till justitieministern men utan påföljd.

Istället nådde hans hemvärnstanke så småningom försvarsstaben och därifrån till regering och riksdag. Den 29 maj 1940 godkände riksdagen förslaget om ett hemvärn – men då hade hemvärnet redan börjat organiseras och rekryteringen kommit igång!

 

”Om där står en hemvärnsgubbe kommer inga sabotörer förbi”

Av OLA SOLLERMAN

 

Både unga och gamla ingår i hemvärnet. På bilden, lånad från Holmerts bildarkiv, syns Lennart och Arne Svedberg, Martin Åkerbäck och Hans Nyman. Men vem är flickan i mitten? Frågar sig Bengt-Göran Holmert.

 

- Ett exempel är nya kraftvärmeverket. Det kan förstöras genom sabotage på 10–15 minuter. Men står där en hemvärnsgubbe utanför – då kommer ta mig tusan inga sabotörer in!

Lars Nohlgren, gotländsk hemvärnschef, talar sig varm för sina hemvärnare. De är viktiga, nyttiga och väldigt duktiga, menar han.

- Och först på plats om något skulle hända, tillägger han.

Men vad mäktar ”gamla hemvärnsgubbar” mot en modern krigsmakt av i dag? Är det inte dags att pensionera hemvärnsrörelsen som fyller 40 i år?

- Vi, pensionsmässiga? Ånej, långt härifrån. Hemvärnet är istället mycket bättre och starkare i dag, svarar Lasse Nohlgren.

- Bara under de senaste fem åren har en avsevärd förbättring skett, främst när det gäller utrustning.  Vi har i dag automatkarbiner, pansarskott, minor och andra moderna vapen som övriga förband inom armén är utrustade med.

- Vi kan, inom de områden vi skall ägna oss åt, ställa upp med fullgoda förband, fullt jämförbara med övriga förband inom armén. Ja, jag vill påstå att vi har hemvärnsförband som till och med är bättre än en del andra arméförband, säger Lasse Nohlgren och pekar på tre stora fördelar med hemvärnet.

1) Snabbhet och lokalkännedom. Hemvärnaren känner sig hemma i sitt område, han har sina vapen hos sig och kan vid en mobilisering vara på plats på mindre än en timme!

2) Hemvärnet håller försvarsviljan vid liv. Både inom egna led och hos alla andra. Hemvärnarens auktoritet påverkar alla runtomkring honom.

3) Hemvärnet innebär dessutom en social gemenskap, som är mycket viktig inte minst ute på landsbygden.

 

Den här bilden, tagen av David Holmert, i hemvärnets uniform, illustrerar på ett bra sätt den gotländske hemvärnaren och det nu 40-åriga hemvärnet. Det är den gotländske hemvärnsmannen Viktor Finberg som står beredd att försvara sin ö. Viktor Finberg, som till yrket är skomakare, avled 1953 och var cirka 65 år gammal när den här bilden togs.

 

Starka på Gotland

Övre Norrland, Skåne och Gotland hör till landets främsta hemvärnstrakter. Procentuellt ligger Gotland allra bäst till.

- Gotlands isolerade läge och allt som händer utanför och runt våra kuster påverkar och höjer försvarsviljan, kommenterar Lasse Nohlgren.

Det finns närmare 2000 hemvärnare på Gotland fördelade på 30 hemvärnsområden. Oftast består ett hemvärnsområde av tre socknar.

På fastlandet finns kretshemvärnschefer, men på Gotland lyder hemvärnarna direkt under MKG, chefen för militärkommandot. Lars Nohlgren förklarar:

- Gotlänningarna vill inte ha några mellanhänder utan lyda direkt under generalen. Det är säkert en styrka.

Ett bara mått på de gotländska hemvärnsgubbarnas vilja och intresse är deltagarnprocenten i de övningar som ordnas. Se till exempel på fjolårets storövning, där vissa områden ställde upp till 80–90 procent. Grötlingbo, Levide, Ekeby, Fårö, Gothem, Lye och Gammelgarn hörde till de främsta.

Storövningen, speciell för Gotland, är något av hemvärnarnas KFÖ, repmöte. Det ordnas vartannat år. I övrigt är hemvärnaren skyldig att göra 20 timmars utbildning per år, för befälet 36 timmar. Skjutning, sjukvård, mintjänst, bevakningstjänst år något som övas flitigt.

I krig skall hemvärnaren finnas nästan överallt där nåt kan hända. Bevakning och försvar av hamnar och flygfält, broar, förråd och industrier hör till de viktigare uppgifterna.

 

Vi sparkar ingen

Hemvärnare blir man mest av egen vilja. Visst händer det att någon krigsplaceras in i hemvärnet men det vanligaste är frivillig anslutning i samband med att man lämnar värnpliktsåldern vid 47 år.

Någon övre åldersgräns finns egentligen inte. Om man inte riktigt orkar med längre kan man bli hemvärnsveteran. Då står man fortfarande kvar i organisationen och har sitt vapen kvar men kan minska ned antalet övningar.

- Vi sparkar minsann inte ut någon ur hemvärnet, kommenterar Lasse Nohlgren

Också ungdomar rekryteras, hemvärnspojkarna, som ännu inte nått värnpliktig ålder. På senare tid har ungdomsutbildningen ökat och drygt 100-talet hemvärnspojkar finns nu på Gotland.

- Men kom ihåg att de inte utbildas till soldater, påpekar Lars Nohlgren. I krig kan de kanske användas som ordonnanser eller sköta en radioanläggning i hemorten. Men inte slåss.

 

De har varit med ända sen starten

Många gotländska hemvärnsmän har varit med i hemvärnet ända sen det startade för 40 år sedan! En del kom med som ungdomar, andra krigsplacerades i hemvärnet.

Emanuel Glifberg i Ekeby och Erik Hammarström på Fårö hör till de mera namnkunniga hemvärnsgubbarna som varit med från början. De andra är Nils Johansson, Torsten Kristoffersson, Valdemar Lundgren, Hilding S:son Rylander och Sture Wastesson, alla i Stånga, Erik Dahlman, Sproge, Bengt Henning Olsson och Nils Olsson, Sanda, Anders Pettersson, Klinte, Gustav Hoffman, Hejde, Karl Gustav Olsson, Endre, Karl Gustav Ahlström och Erik Wahlgren, Eskelhem, Ivar Johansson, Etelhem, Karl Anton Larsson, Lye, Artur Levin och Arne Pettersson, Anga, Olof Nilsson, Gothem, Evert Gustafsson, Roma, Karl Erik Sandelin, Vänge, Björn Randahl, Slite, Sven Gardell, Hall, Arne Jakobsson, Kappelshamn, Åke Jakobsson  och Frans Söderberg, Hangvar, Nils Ekström, Bungenäs, Karl-Erik Stuxgren, Fårösund och Einar Eriksson, Fårö.

 
 
 

A 7-chefen avtackade ”bassarna” som sjukskrev sig:

Gotlänningen 27/3 1980

 

Nu var det mest beröm

Av ANNA PIA ÅHSLUND

Regementschef Reinhold Lahti avtackade högtidligen ett gäng muckande ”bassar” på onsdagseftermiddagen. (26/3 1980) De har gjort sin värnpliktstjänst under elva månader vid A 7 i Visby.

Det var tal, marschmusik, prisutdelning och handtryckningar.

 

NYTT LJUD I SKÄLLAN

Regementschefen visade sig vara mycket nöjd med ”bassarnas” insatser.

- Det är bara vissa som inte har gjort sitt allra bästa. Men sammantaget får ni omdömet ”väl godkänt”. Ni är säkert mycket livsfarliga för en motståndare, berömde Reinhold Lahti.

Men för bara några månader sedan gick regementschefens piska varm över samma ”bassars” ryggar. Det var i november förra året då alla 150 demonstrerade sitt missnöje med tjänstgöringstiderna genom att samtliga sjukskrev sig.

Det blev stor kalabalik, som väl många minns, och polisutredning i saken pågår fortfarande.

Regementschefen menade nämligen att aktionen ”var riktad mot svenska folket och anstiftad av politiska extremister”. Därför blev alla 150 polisförhörda och tio kan ännu få någon form av påföljd.

 

- Vi har alla blivit polisförhörda efter massjukskrivningen. Många har upplevt att de blivit nedklassade som människor, säger några av de värnpliktiga, från vänster Lars-Evert Kjellin, Norrköping. Mats Melin, Stockholm och Mats-Inge Bengtsson, När.

  

FACK FÖR VÄRNPLIKTIGA

- Polisförhören har varit mycket obehagliga för oss, säger värnpliktiga Urban Kärrholt. Vi behöver en facklig organisation som kan ge oss uppbackning på våra krav, befälet är inte intresserat av att samarbeta.

- Men eftersom vi lyder under en tvångslagstiftning är vi chanslösa, tillägger en annan värnpliktig, Mats Melin. Civillagen ger arbetare rätt att uttrycka missnöje med sin arbetssituation. Men vi blir skickade till polisen.

Ett fackförbund för de värnpliktiga har nyligen bildats vid värnpliktskonferensen i Örebro. Kent Söderström, som är förtroendevald till Värnpliktigas arbetsgrupp, kommenterar massjukskrivningen vid A 7.

- Vi uppmanar inte till illegala metoder. Men vi avråder inte heller. I nuläget är sådant som massjukskrivningar det enda de har att ta till.

 

NEJ TILL SAMARBETE

Reinhold Lahti har svårt att tänka sig ett samarbete med värnpliktigas fackförbund.

- Det ska till helt ny lagstiftning för det. Förresten är minst fyra av de nio i styrelsen kommunister. Och då är den ju inte representativ för alla värnpliktiga.

 
 
 

De väntar på en kokbok för armén: Det skall bli mera grönsaker i armén i lumpen

Gotlänningen 29/3 1980

 

Av ELISABET JOHANSSON och HANS BLOMBERG (foto)

 

Mats Lindgren och Hans Estmyr lagar middag. Sedan i november har grabbarna i kokgruppen varje vecka övat matlagning i Sliteskolans skolkök. Då bara för sex personer – nu till nittio.

 

Ärtsoppa serveras inte i fält, i varje fall inte med pannkakor.

- Det skulle ta för lång tid att grädda 180 pannkakor, säger Rune Olsson, plutonchef och instruktör vid P 18:s kokgrupp.

I väntan på att en ny kokinstruktion för armén (kokbok) ska bli klar, packar fem värnpliktiga ner ned gamla kokvagnen och ger sig ut i busken för att laga mat.

Vad som saknas i kokinstruktionen från 1961 är grönsaker.

- Lite djupfryst grönt kan väl förekomma men inte så ofta, säger Rune Olsson, som lärt militärer kokkonst i sex år.

Till kalopsen blir det förstås rödbetor men grönare än så är svårt att få.

Nå, men blir det några mästerkockar i en kokvagn?

- Kocken blir alltid bra – för han har pressen på sig.

Men det här med att lägga mer kärlek i maten?

- Jag vet inte om det finns med, skrattar Rune Olsson. Konserver försöker vi i alla fall att undvika. Det finns önskemål från regementet att vi ska använda burkmat, konservförrådet måste nämligen omsättas vart fjärde år.

 

Plutonchef och instruktör för kokgruppen vid P 18 Rune Olofsson med sitt kök.

 

PANNAN LÄCKER

Middagstillagningen är i full gång. En ventil till lågtryckspannan börjar plötsligt läcka, och dimridåer av ånga lägger sig tätt över hackad falukorv och lök.

Leif Johansson, värnpliktig kock från Örebro, fixar läckan och återgår sedan till dagens Korv Stroganoff.

Leif har gått livsmedelsteknisk linje i skolan och blev uttagen till kock direkt.

- Lite stressigt blir det, säger Leif. Middagsgästerna, 90 personer, kommer klockan 16.30 och är förmodligen mycket hungriga.

- Min specialitet är förstås exotiska grytor och det finns inte på matsedeln så ofta, säger Leif.

I dag är det alltså Korv Stroganoff, det vill säga 18 kilo korv som ska skäras i 2x2 c:m stora bitar, enligt kokinstruktionen.

 

Leif Johansson, ordnar ”spisen” lågtryckspannan. Ved ska läggas på och ånga släppas ut om trycket blir för högt. Kokgruppen är ute för att laga mat i fält.

 

Vidare ska 2 kg lök skalas och hackas.

3 kg tomatpuré, mjölkpulver, mjöl och vatten ingår i såsen, som smaksatts med salt och peppar.

27 kilo potatis kokas i grytorna.

Hans Estmyr och Mats Lindgren skär 25 limpor i skivor till morgondagens frukost. Det gäller att förbereda, klockan halv sex ska kokgruppen vara igång och ha frukosten klar till nittio tältare ute i snön.

Vad händer om ni inte blir klar i tid?

- Tja, det värsta som kan hända är att killarna förblir hungriga. En fördel är att man i en kokvagn alltid får VETA hur maken smakade, menar Mats Lindgren.

 
 
 

Tack, tack, tack, tack

Gotlänningen 29/3 1980

 

Av ANNA PIA ÅHSLUND

 

- Överste Lahtis ord och kraftord kan man lita på, säger general Nordström. Lahti fick chefsplakett och silvermedalj.

 

- Det är chefsbytenas dag i dag, konstaterade general Kjell Nordström då han i går avtackade regementschefen vid P 18, överste Hodder Stjernswärd.

Generalen hade all rätt att se en smula tagen ut att i rask tack avtackat inte mindre än fyra av Gotlands högsta militära ledare.

 

Hemvärnets silvermedalj och en silvertallrik fick överstelöjtnant Bellvar Kennerby för sin gärning vid A 7.

 

För ”auktoritativ och fast ledning av P 18” fick regementschefen Hodder Stjernswärd chefsplakett och silvermedalj.

 

Både vid P 18 och A 7 hyllades de avgående cheferna med traditionsenlig militär pompa. Pukorna mullrade och trumpeterna smattrade när regionmusikkåren spelade. Fanorna var i topp och alla uppvaktande militärer la in lite extra svank i ”givakten”. Det formligen regnade blommor, medaljer och silvertallrikar över de avgående.

Den välkände regementschefen vid A 7, Reinhold Lahti lämnar Gotland för att återvända till sim hemtrakt som kommendant vid Bodens fästning. Med regementscheferna går också överstelöjtnanterna Bellvar Kennerby, som tjänstgjort vid A 7, och Bengt

 

- Hästen, stridsvagnen och mc:n - alla får en klapp på länden av överstelöjtnanten, sa generalen. En silver tallrik fick Bengt Samelius.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig