Föregående sida

Tidningsklipp 1989

 

Nu ska de värnpliktiga visa att de kan sköta sig

Gotlands Tidningar 2/3 1989

 

Gör ”båt-muck” till mönsterresa

 

Av EWA ISRAELSON

”Muck” från de gotländska förbanden – det har mer än en gång varit detsamma som rejält busliv på färjorna mellan Gotland och fastlandet. Utryckande, berusade värnpliktiga har i sin iver att fira förstört och skitat ned ombord.

Men har grabbarna på A7 beslutat visa att det inte behöver vara så. Utan att de faktiskt kan vara både snälla och skötsamma och ändå ha roligt, och att ”den sista båtresan” inte alls behöver sluta med tråkigheter.

- Vi har beslutat göra resan till en trevlig fest tillsammans med våra befäl. Med god mat, bra musikunderhållning, tävlingar och spex kommer vi att hålla oss sysselsatta under nästan hela resan. Det ska inte finnas några ”dötider” där det är risk att någon ”super till”, säger Lars Franzon, värnpliktig vid ett av de tre kompanier som ”muckar” från A 7 den 7 april.

 

 

Nu satsar de värnpliktiga på A 7 på en nykter ”båt-muck”! Torsdagen den 16 mars samlas 215 utryckande grabbar och ett 40-tal befäl ombord på m/s Visby för en sista gemensam resa och fest. Initiativet har enbart fått positiva mottaganden, berättar major Hans Erlandsson och Lars Franzon, en av de värnpliktiga vid A 7 som snart muckar.

 

VÄRNPLIKTIGA BEFÄL

Det är inte i samband med själva utryckningen som festen hålls, för den dagen flyger de värnpliktiga hem. Nej, festen blir torsdagen den 16 mars, i samband med att killarna åker hem på påsklov”.

- ”Båt-muck” kallar vi det och både värnpliktiga och befäl kommer att åka med samma båt. 17-turen med m/s Visby till Nynäshamn, vår sista gemensamma båtresa.

Totalt blir det ett 40-tal befäl och 215 värnpliktiga från de tre kompanierna. Befäl och gotländska värnpliktiga följer sedan med färjan tillbaka till Visby på natten.

- Det här är vi nog först med i landet, en riktig organiserad ”muck-fest” för både värnpliktiga och befäl, tror major Hans Erlandsson, MKG, som varmt välkomnar idén med gemensam middag och samvaro ombord. Och det roliga är ju att det är grabbarna själva som ordnar det.

- Idén föddes hos major Allan Olofsson, 23:e kompaniet. Vi blev väldigt entusiastiska och vände oss till Lars Ryding på Gotlandslinjen. Han blev genast mycket intresserad, berättar Lars Franzon. Och nu arbetar vi i olika grupper för att resan skall bli så trevlig som möjligt.

 

 

Pugh Rogefeldt och Gaston Bros kommer under en timme att underhålla värnpliktiga, befäl och andra resenärer ombord på m/s Visby den 16 mars. MATHIAS LANDEFJORD

 

PUGH OCH GASTON BROS.

Resan inleds med mat. Det blir ett bättre smörgåsbord som serveras, dryckerna till blir alkoholfria. Ett par timmar senare samlas man, kompanivis i olika rum för att tävla och spexa med befäl.

- Vid halv nio samlas alla i baren för att lyssna till Pugh Rogefeldt och Gaston Bros! Vi får bidrag från organisationen ”Soldater mot droger” för att betala Pugh och bandet säger Lars Franzon.

Eftersom det är ordinarie färjetur får även civila resenärer chansen att lyssna till en timmes förnämlig musikunderhållning.

- Baren är inte stängd, det är ju ingen skolresa, menar Lars Franzon. Den som vill skall naturligtvis ha chansen att ta sig en öl. Och risken att någon skulle kunna ”supa till” på en timme i baren, med svenska krogpriser, tror jag är minimal.

 

RESER PÅ TORSDAGEN

Varje helg åker mellan 600 och 900 värnpliktiga med båten på permission. Därför valde de värnpliktiga på A7 att förlägga sin ”båt-muck” till torsdagen, då är det mindre (med) folk. På så sätt får de också en dag extra ledigt.

- Och skulle det av någon anledning inte fungera, så är det vi på A7 som får ta på oss det. Då kan ingen skylla på någon annan. Men det är klart att det kommer att fungera bra, säger Lars Franzon.

Efter påskpermissionen återvänder de värnpliktiga till Gotland den 1 april för slutövningen. Och den 7 april är det alltså MUCK!

Och kanske kan båtresan den 16 mars tjäna som föredöme för de värnpliktiga på P 18 och vid GK/KA 3…

 
 
 

Viss optimism hos en gotländsk FN-observatör vid Iran-Irak-gränsen

Gotlands Tidningar 7/3 1989

 

  

Gotländske majoren Stig Skallak är en av 15 svenska FN-observatörer i Iran.

 

- Trots återkommande incidenter finns ändå anledning att andas en viss optimism, även om freden ingalunda är självklar.

Så berättar Stig Skallak, visbybo och en av de femton svenskar som tjänstgör som FN-observatör i Iran.

Stig Skallak, tidigare med efternamnet Johansson, tillhör sedan länge P 18 men har de senaste åren tjänstgjort vid arméstaben. Sedan augusti i fjol är han FN-observatör i Iran och berättar om sina erfarenheter därifrån i senaste numret av tidningen Arménytt.

De 15 svenskarna är tillsammans med observatörer från andra länder utplacerade i fyra olika sektorer längs gränsen Iran-Irak med uppgift att övervaka vapenvilan. Där sker som sagt dagliga incidenter i form av beskjutningar och provokationer av olika slag men Stig Skallak tycks som sagt optimistisk.

- FN:s närvaro i Iran har utan tvekan haft en lugnande och återhållande effekt på båda parter, skriver han.

För observatören kan första tiden verka påfrestande, skriver han.

- Man lever ett enkelt påvert soldatliv, men villkoren förbättras sakta. En gång per månad kan observatören ta sig till Teheran. Möjligheten att ta sig en öl eller att glas vin till maten saknas däremot eftersom förtäring av alkohol är helt förbjuden i detta land.

Stig Skallak berättar också att en observatör på den irakiska sidan har dött av värmeslag. I augusti-september pendlade termometern mellan 40 och 52 grader!

 
 
 

Bassar och befäl muckade på båten utan att ”mucka”

Gotlands Tidningar 18/3 1989

Stefan Nilsson, Andreas Bergström, Ulf Gustafsson, Lasse Palmqvist och Magnus Johansson äter ”muckarmiddag” med sitt befäl, major Allan Olofsson, ombord på M/S Visby.

Det var en ny variant på ”bassarnas” sista båtresa som värnpliktiga, och den utföll väl. Lugnt och städat hela tiden, i alla fall nästan. Till stor skillnad mot tidigare år.

 

Muckarfesten på båten – och ingen ”muckade”!

 

Av ULRIKA HOLM. STIG HAMMARSTEDT (foto)

En värdigare båtmuck har sällan skådats. Det började med middag i salongerna, fortsatte med oförargliga sällskapslekar och avslutades med underhållning.  Lugnt och städat. Hela vägen mellan Visby och Nynäshamn.

Den av de värnpliktiga önskade festen med befäl på sista båtresan hem blev en uppvisning i nit och redlighet i rikets tjänst och helt olik andra års skräckhistorier om traditionella ”båtmuckarfester”. Det blev Pepsi och Fanta till maten och om det framåt kvällen också blev en, två eller fem starka öl i baren så var det väl inget att bråka om i så fall. Är man 20 år och soldat så är man väl ingen barnunge heller? eller…

Värdigt var ordet. Det traditionella buslivet på sista båtresan hem uteblev helt. Trevligt tyckte övriga passagerare. Trevligt tyckte också de 45 befäl som befann sig ombord och jättetrevligt tyckte de inom kort muckande 200 soldaterna från A 7.

 

 

Det är väl inte så jäkla konstigt att det festas lite när det är sista båtresan hem, så tråkigt som det är att åka båt i vanliga fall, tyckte några. Anders Strömwall, Bengan Jakobsson och Håkan Jakobsson fick hemresan att gå fortare med kortspel.

 

Visitation och middag

Den stora festen börjar med en väskvisitation. Sportväskorna som ska öppnas och kollas är många.

- Det vi letar efter är först och främst ammunition, men det är klart om vi hittar sprit så tar vi hand om den till vi kommer i land. Visitationen är bara en säkerhetsfråga, förklarar Mats Ryning

(Gotlands Tidningar 18 /3 1989), passagerarchef på Gotlandslinjen, som går omkring och myser mitt i festen.

Somliga av de hemvändande som sitter i båtens foajé tycker att det känns litet olustigt att få väskan genomsökt.

- Det är många som får lida för att ett fåtal är rötägg och inte kan sköta sig, var och en av kommentarerna till det.

Den här gången hittar man inget. Det enda som besättningen lägger beslag på är några mössor som olovligen tagits med som souvenirer. Den sprit som eventuellt måste drickas får man köpa i baren.

Det är dukat med vinglas och vikta servetter i tre av salongerna. En buffé är serverad på långbord med lax, rostbiff, prinskorvar och mycket, mycket annat. Gott var det tydligen också för det blir ombackning efter ombackning. Gotlandslinjen får kalla in extra kökspersonal för att klara servering och matlagning.

Efter middagen börjar sällskapslekarna. Några timmar roar man sig med konsten att tugga havrekex och vissla samtidigt. Befäl och meniga visar styrkan i armbrytning och det hör till att ge varann olika epitetsutmärkelser, den ”mest morgontrötta” på kompaniet och så vidare. Några vill inte vara med utan går ner till videospelen och skjuter ner rymdvarelser från Mars med laserpistoler i stället.

 

 

Trötta på lumpen, på befäl och inte minst på Gotland. Hemlängtan kanske?

 

- Det här visar väl att vi kan ha en trevlig och bra avslutning, befäl och manskap tillsammans, säger Hans Erlandsson, informationschef på MKG.

- Det här med maten blir inte avsevärt dyrare. Andra år har vi haft festen med befäl och manskap i land i stället. Dessutom hinner de inte äta på mässen när de åker klockan 17 på kvällen och vi är skyldiga att ge våra soldater något att äta, fortsätter Hans Erlandsson.

 

 

Oj, oj, oj nu är det nära. Nära både den riktiga mucken, som inte är förrän om tre veckor, och Nynäshamn som avslutar den här båtfesten för A 7:s soldater. Det traditionella buslivet uteblev helt för man kan ju fira friheten ändå.

 

Sista natten med gänget

”Sista resan med båten. Då hade vi kul.” Det är bara så. Att röja på båtmucken hade blivit en tradition. Varför?

Det blir lite olika svar under kvällen. Men det rör sig om två påståenden i variationer:

Det är tråkigt att åka båt och det är sista natten med gänget.

- Det kan också bero på att man inte är särskilt mogen vid 20 års ålder, blir svaret om man frågar städerskorna.

- Men en sån här fest istället är helt okey alltså tycker både Mårten Södling och Leif Kleback, från Gusum respektive Stockholm, där de sitter vid middagen och äter lax.

- Vi kan förresten gärna ändra på den där gamla traditionen, fortsätter Mårten och Leif.

En del tror att man nu med en organiserad fest på båten där befälen är med och man bjuder på middag och underhållning, lyckats hejda det okontrollerade festandet som alltid förekommit på sista båtresan hem. Men meningarna är delade.

- Antagligen kommer det bara att bli förskjutet till båtresan innan den här sista eller också blir det under någon helg i land i stället, att det inte blev så i år tror vi beror på att ingen visste riktigt vad som skulle hända, säger några personer i foajén

- Det här med att festandet blir förskjutet tror vi inte alls på. Varför skulle man fira när man ännu har så lång tid kvar, säger Lars Franzon och Kjell Andersson, förtroendevalde ordningsmän.

- Befälen är inte alls med som några ordningsvakter utan för att vi ska ha det trevligt ihop helt enkelt. Det är ju sista kvällen vi är lediga innan riktiga mucken som är om tre veckor.

Båtmucken är mycket välbevakad. Inte minst av massmedia. Östnytt är här. Radio Gotland syntes till och Värnpliktsnytt springer i salongerna. Dessutom går en karl med videokamera omkring och förevigar tillställningen för arméns räkning. Troligen kommer andra regementen i Sverige att iaktta hur väl det här försöket slagit ut och kanske kommer de att ta efter. Stökiga muckfester är inte bara ett gotländskt fenomen.

 

 

Vem är starkast? Befäl och meniga tävlar i armbrytning som var en av grenarna i femkampen. Här är det två befäl mot varandra. Leif Carlsson och Torbjörn Holmberg.

 

Båten rullar vidare mot Nynäshamn. Efter middagen uppträder Pugh Rogefeldt och Gaston Bros i sittsalongen och det är packat med folk som klappar händer, hoppar och studsar i stolarna. Övriga passagerare smyger sig lite försynt in och håller sig i bakgrunden. Pugh och Gaston har lovat att hålla på till båten anlöper hamnen.

Det första lågmälda nerskruvade intrycket förändras något när vi lägger till 21.30. det låter nästan som vanligt. ”Muck, muck, muck” och ”åhh vad vi hatar Gåååtland!” ekar det när de 200 soldaterna traskar av landgången. Någon sjunger nationalsången. Frihet kan uttryckas på många sätt.

- Det är som det brukar i foajén, hör vi. De tror att de har något nytt, men vi har hört det så många gånger förr, säger städpersonalen som börjat göra i ordning hytterna.

- Men det värsta skick vi sett båten i var inte efter det att såna här småpojkar haft fest. Du skulle ha sett båten efter vi haft repgubbar ombord. Det du, det kan knappt beskrivas i ord, säger de och påpekar att det här var ju en lugn och trevlig tillställning.

 

  

Pugh med Gaston stod för underhållningen

 
 
 

MKG vill ha en ny kasern

Gotlands Tidningar 18/3 1989

Gotlands militärkommando (MKG)  behöver en ny förläggningsbyggnad. Det skriver fortifikationsförvaltningen (FortF) till försvarsministern och begär uppdrag att påbörja bygget.

Kasernen beräknas kosta 14,35 miljoner kronor.

 
 
 

Trotjänare avtackades vid KA 3

Gotlands Tidningar 18/3 1989

 

 

I samband med genomgång för personalen vid GK/KA 3 i Fårösund avtackades fyra trotjänare. Ekonomibiträdet Gun Dahlbäck, till vänster, och förrådsman Stig Larsson, bredvid henne, tilldelades utmärkelsen ”För nit och redlighet i rikets tjänst”. Löjtnant Roland Åberg, tvåa från höger, och kapten Harry Thunholm, till höger, tilldelades GK/KA 3:s tennstop, som utdelas till personal med minst 40 års anställning vid förbandet. Alla fyra fick också GK/KA 3:s minnesplakett i guld. I mitten chefen för GK/KA 3, överste Anders Hammarskjöld.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig