Föregående sida

Tidningsklipp 1991

 

Marinens besparingar slår hårt mot Fårösund

Gotlands Allehanda 5/1 1991

 

Han måste göra sig av med 30 anställda

 

− Av PER LEINO –

 

Marinens besparingar kommer på några år att reducera personalstyrkan vid GK/KA 3 i Fårösund med 30 personer. Anslaget till verksamheten kommer att minskas med upp mot 15 procent, vilket minskar årsbudgeten med nära 20 milj. kr.

För att klara besparingen måste tio yrkesofficerare och 20 civilanställda bort. Dessutom väntas antalet värnpliktiga som årligen utbildas i Fårösund minska från 400 till 350.

 

Chefen för GK/KA 3, överste Anders Hammarskjöld, vet redan hur verksamheten i Fårösund kommer att påverkas av de besparingar marinchefen presenterar om några veckor. (Foto: ROLAND OLSON)

 

Chefen för marinen, viceamiral Dick Börjesson, kommer om några veckor att presentera marinens besparingar. Stora summor måste sparas för att få balans mellan anslag och verksamhet.

Chefen för GK/KA 3, överste Anders Hammarskjöld, vet redan vilka besparingar som måste göras i Fårösund. Tio av de nuvarande 140 yrkesofficerarna, och 20 av de 150 civilanställda måste bort.

KA 3-chefen har stora förhoppningar att klara nedskärningarna utan uppsägningar. Några anställda kommer att gå i pension de närmaste åren, och med hjälp av någon eller några förtidspensioneringar kan nedskärningen klaras.

− Besparingen på 15 procent är nog den minsta i landet. Det finns andra delar som tvingas spara väsentligt mer, säger Anders Hammarskjöld.

För samhället blir förlusten av 30 arbetstillfällen kännbar. Befolkningsstatistiken visar redan minussiffror.

 

Förståelse

Personalen i Fårösund informerades redan innan jul om den kärva tid som väntar. Anders Hammarskjöld tycker det finns förståelse för besparingarna, och stämningen vid GK/KA 3 trots allt är god.

− Finns det inte risk att verksamheten krymper så mycket, att en nedläggning till slut blir oundviklig?

− Det är klart att det finns en gräns för hur liten verksamheten kan få vara, men jag ser inte att den marina verksamheten på ön är hotad på något sätt.

− Vi hade ett positivt 80-tal, då stora ekonomiska satsningar gjordes här. I november i fjol startade upprustningen av militärrestaurangen, och det är den sista stora investering vi behöver göra före 2010, säger översten.

 

Sammanslagning?

ÖB har frågat chefen för GK/KA 3 om det är lönt att utreda en sammanslagning av de militära myndigheterna på Gotland.

Anders Hammarskjöld har redan avgett ett svar: nuvarande ordning är den bästa. De geografiska skillnaderna, och olikheterna i verksamhet (armé och marin) gör det svårt att hitta några fördelar. Han tror att chefen för MKG är av samma uppfattning.

− Frågan utreddes noggrant under början av 80-talet, då MKG skapades. Jag finner ingen anledning att utreda på nytt, säger Anders Hammarskjöld.

− Samarbetet mellan myndigheterna fungerar bra. Vi byter bland annat en hel del tjänster med varandra.

− Jag hoppas att frågan ska självdö snabbt, för den oroar personalen, tillägger han.

ÖB väntas besluta under året besluta om en utredning ska ske.

 
 
 

Sovjetiskt attackplan störtade i Östersjön

Gotlands Allehanda 9/1 1991

 

DET sovjetiska attackplanet störtade på internationellt vatten mellan Gotland och de baltiska länderna.

 

HELIKOPTERBESÄTTNINGEN som plockade upp sovjeterna. Fr. v. ytbärgaren Richard Olsson, Håkan Hejdebrand, Rolf Melander, navigatören Lars Flemström och piloten Börje Adetorp. (FOTO: MATS HEMLIN)

 

Ett sovjetiskt militärt attackflygplan störtade i går (8/1 1991) i havet mellan Gotland och de baltiska länderna.

Besättningen på två man räddades av flygvapnets räddningshelikopter och fördes till Visby.

Planet är ett tvåmotorigt tungt attackplan av typ Suchoj Su 24 Fencer, som används för attacker djupt in över fiendeterritorium, enligt tidskriften Soviet Military Power som ges ut av  U.S.A:s försvarsdepartement.

Det var vid 14-tiden som den svenska sjöräddningen ingrep sedan man på radar kunnat följa planet och skickat ut en räddningshelikopter.

Flygkraschen hade så vitt man vet inte föregåtts av någon militär aktivitet i luftrummet utanför den sovjetiska kusten.

Sent på tisdagskvällen uppgav polisintendent Tommy Anderberg vid Visbypolisen att man med hjälp av tolk hört de båda flygarna. Bl. a. hade orsaken till haveriet framkommit: brand i en av flygplanets motorer.

 

Besättningen från sovjetiska attackplanet fördes till Visby

 

DE sovjetiska piloterna som störtade utanför Gotland på tisdagseftermiddagen ses här på väg in till den sovjetiska ambassaden sent i går kväll. (Foto: JONAS LODIN)

 

Ett sovjetiskt militärflygplan störtade i havet öster om Gotland på tisdagen. Besättningen räddades med svensk helikopter.

De två militärflygarna fördes till Visby där de förhördes av polisen. De begärde inte att få stanna i Sverige.

Försvarsstaben sade på kvällen att haveriet var en olyckshändelse och att svensk militär inte kommer att ha med de sovjetiska soldaterna att göra.

 

Planet störtade på internationellt vatten ganska nära den baltiska kusten. Stockholm Radio, som hjälpte till med reaktionerna mellan den svenska och den sovjetiska räddningstjänsten angav positionen till 56,55 grader nord och 20,12 grader ost.

Det var vid 14-tiden på eftermiddagen som planet, en Su 24 Fencer, havererade. Nödsignaler uppfattades i Sverige och en sjöräddningshelikopter ryckte ut på order av centrala flygräddningen.

 

Planet borta

Sjön var grov och besättningen kunde inte se något flygplan på vattenytan. Det tog ett tag innan den förste piloten hittades. Han satt i en gummiflotte.

− Han kunde ju inte engelska, men till slut fick vi klart att det fanns en man till, berättade helikopterföraren Rolf Melander för TT.

Även den andre flygaren satt i en flotte. Båda klarade sig utan skador. De kom fram till Visby omkring 16.30.

De förhördes under kvällen av Visbypolisen, som redan innan förhöret var avslutat meddelade att de inte begärt asyl i Sverige.

På den sovjetiska ambassaden sade pressrådet Michail Skupov till TT att man inte kände till namnen på flygarna och inte ville kommentera händelsen annat än genom att tacka svenska myndigheter för räddningen.

Svenska diplomater förutsatte att en sovjetisk representant skulle skickas till Gotland för att ta hand om de två soldaterna.

 

Inte militärfall

Lena Björklund på Försvarsstabens informationsavdelning sade till TT på kvällen att det hela betraktas som en ren olyckshändelse, där Sverige deltog i räddningen, men att det är avslutat för försvarsstabens del.

Svensk militär visste inte om det havererade planet tillhörde marinen eller någon annan avdelning inom det sovjetiska försvaret.

Su 24 Fencer görs i både en spanings-och en attackversion. Det har en operationsradie på 1 050 kilometer och kan uppnå dubbla ljudhastigheten, enligt det amerikanska försvarets tidskrift Soviet Military Power.

− Det var en brand i en motor som orsakade haveriet, berättar polisintendent Tommy Anderberg i Visby för TT efter förhöret med de sovjetiska flygarna.

De fick s. k. nödfallsvisering som ger dem rätt att stanna i Sverige bara ett par dagar, och sattes vid 20-tiden på planet till Stockholm där de skulle mötas av personal från sovjetiska ambassaden.

Polisen frågade dem visserligen om deras uppdrag och varifrån de kom – det ingår i polisens uppdrag att ta reda på så mycket som möjligt för att bedöma hur man skall handla, säger Anderberg. Men vad de svarade anser inte polisen att allmänheten behöver ta del av.

− Bakgrund, uppdrag, hemmahörighet, gradbeteckningar är inget vi tycker vi skall yttra oss om.

 
 
 

Sovjetiskt attackplan störtade Ytbärgare räddade två

Gotlands Tidningar 9/1 1991

 

Ytbärgaren Rickard Olsson från helikopterbesättningen i Visby räddade de två sovjetiska piloterna i Östersjön i går eftermiddag.

 

Ett sovjetsikt militärflygplan störtade i havet ungefär tio landmil öster om Hoburgen i går eftermiddag. Visby räddningshelikopter var snabbt på plats och kunde rädda de två piloterna.

Det var klockan 14.05 som räddningshelikoptern fick larmet. Efter 45 minuter lokaliserades den ena piloten och en kvart senare hittades den andra ungefär en kilometer bort.

Ytbärgaren Rickard Olsson från Karlskrona gjorde en uppskattad insats, liksom hela den övriga besättningen. De räddade piloterna klarade äventyret utan skador. Under polisförhöret efteråt framhöll de flera gånger att räddningsinsatsen var den mest professionella de upplevt.

 

Helikoptern från Visby räddade två från störtat sovjetiskt plan

Ett sovjetsikt militärflygplan störtade i havet öster om Gotland på tisdagen. Besättningen räddades med svensk helikopter.

De två militärflygarna fördes till Visby där de förhördes av polisen. De begärde inte att få stanna i Sverige.

På kvällen åkte de till Stockholm, där ambassadpersonal skulle se till att de reser hem så snart som möjligt.

Försvarsstaben sa att haveriet var en olyckshändelse och att svensk militär inte kommer att ha med de sovjetiska soldaterna att göra.

Planet störtade på internationellt vatten ganska nära den baltiska kusten. Stockholm Radio, som hjälpte till med kommunikationerna mellan den svenska och den sovjetiska räddningstjänsten, uppgav positionen till 56,55 grader nord och 20,12 grader ost.

Haveristen var en Su 24 Fencer, som enligt den sovjetiska nyhetsbyrån Tass tillhörde flottan.

Vid tvåtiden på eftermiddagen uppstod brand i en motor som flygarna inte kunde släcka. De utlöste då nödsignal och hoppade i fallskärm, har de berättat för polisen.

Nödsignalerna uppfattades i Sverige och en sjöräddningshelikopter ryckte ut på order av centrala flygräddningen.

 

Här är hela räddningshelikopterns besättning som undsatte de två ryska piloterna. Från vänster: Rickard Olsson, ytbärgare, Håkan Eiderbrand, färdmekaniker, Rolf Melander, förare, Lars Flemström, navigatör och besättningschef Börje Adetorp.

 

Sjön var grov och besättningen i räddningshelikoptern kunde inte se något flygplan på vattenytan. Det tog ett tag innan den förste piloten hittades. Han satt i en gummiflotte.

− Han kunde ju inte engelska, men till slut fick vi klart att det fanns en man till, berättade helikopterföraren Rolf Melander för TT.

Även den andre flygaren satt i en flotte. Båda klarade sig utan skador. De kom fram till Visby omkring 16.30.

De förhördes av Visbypolisen, som redan innan förhöret var avslutat meddelade att soldaterna inte begärt asyl i Sverige.

 

Inget för militären

Polisen frågade dem visserligen om deras uppdrag och varifrån de kom – det ingår i polisens uppdrag att ta reda på så mycket som möjligt för att bedöma hur man ska handla, säger polisintendent Tommy Anderberg till TT.

− Men deras bakgrund, uppdrag, hemmahörighet och gradbeteckningar är inget vi tycker vi ska yttra oss om.

Försvarsstabens informationsavdelning sa till TT på kvällen att det hela betraktas som en ren olyckshändelse där Sverige deltog i räddningen, men att det är avslutat för försvarsstabens del.

Su 24 Fencer görs i en spanings- och en attackversion. Det har en operationsradie på 1 050 kilometer och kan uppnå dubbla ljudhastigheten, enligt amerikanska försvarets tidskrift Soviet Military Power. Det används för attacker djupt in över fiendeterritorium och bestyckas med bomber på tre ton. Det är ett modernt plan som började stationeras i Baltikum i början av 1980-talet.

 

Hundratals i Baltikum

Enligt den ansedda militärtidskriften Jane’s Defence Weekly fanns det cirka 400 Su 24 i Baltikum år 1981.

Nya har tillkommit efter den senaste tidens omgrupperingar från Östeuropa, säger Björn Eklind från Försvarets forskningsanstalt till TT. Nu har även Su 24:s attackversion stationerats i bland annat Kaliningrad (Königsberg) sydväst om Litauen. De har underordnats marinen. Därigenom utnyttjar Sovjet den passus i CFE-avtalet om konventionella rustningar i Europa som undantar marinflyget från bestämmelser om begränsning.

 

Lämpat för attack mot Sverige

 

Det var ett sovjetiskt militärflygplan av typen Su 24 Fencer som störtade i Östersjön på internationellt vatten cirka tio mil öster om Hoburgen i går eftermiddag. Arkivbilden är tagen 1985 av det svenska flygvapnet på ett plan av samma typ. (Foto: PRESSENS BILD)

 

Su 24 Fencer är den plantyp som gör det möjligt för Sovjet att genomföra ett flyganfall mot Sverige, säger Björn Eklind, avdelningschef för östgruppen på Försvarets forskningsanstalt FOA.

Planet började införas på bred front i det sovjetiska försvaret i början av 80-talet.

De attackplan försvaret tidigare använt sig av var avsedda att samordnas med markstridskrafterna.

Först med Su 24 Fencer fick man ett plan som kunde flyga över Östersjön och anfalla Sverige. Även personalens utbildning och organisation underlättar detta.

− Därför ökade flyghotet så att det nästan uppnådde den nivå som underrättelsetjänsterna i västvärlden och Sverige varnat för i årtionden, säger Eklind.

− Men man bygger inte flygplan i Sovjet för att anfalla Sverige. Vad de egentligen var avsedda för var att anfalla Natomål i Centraleuropa, främst flygfält och robotbaser. De utbildades för att flyga från baser i södra Baltikum, bland annat Kaliningrad. Senare baserades de också i Polen.

Så småningom tillfördes marinflyget i Östersjön ett par Su 24 i spaningsversion. Tidigare hade marinflyget haft dels helikoptrar, dels ännu tyngre plan riktade mot Nordsjön.

− Enligt Eklind ”överkvalificerade för Sverige”.

− Nu håller man på att dra tillbaka sådana här förband från Centraleuropa till baser i Sovjetunionen, och rätt många Su 24 Fencer har överförts till marinflyget.

Detta är kontroversiellt. Vid CFE-förhandlingarna, som reglerar det konventionella försvaret i Europa, hävdade Sovjet att deras jaktplan för att skydda Sovjet inte skulle räknas in, vilket U.S.A. insisterade på.

− Amerikanerna å sin sida ville undanta sitt marinflyg, alltså bl. a. hangarfartygens plan. Amerikanerna fick sin vilja igenom – och genast gjorde Sovjet om sina plan till marinflyg, vilket U.S.A. nu hävdar är fusk.

− Och det är ett av de här överförda attackplanen som kraschade, så är det möjligt att de nu håller på att öva sig i att vara marinflyg och flyga omkring över Östersjön, säger Eklind.

Amery von Schoultz/tt

 

 

Två timmars operation

 Av INGRID PALM

− Det här är nog första gången i flygvapnets historia som vi plockar upp ryska piloter.  Nu har man något att berätta för sina barnbarn, säger en av besättningsmännen på räddningshelikoptern.

− Det är ju inte så att man hoppas att det ska hända något. Men det är roligt när det händer något och det går bra…

Ytbärgare Rickard Olsson från Karlskrona var den som firades ner i vattnet för att rädda de båda ryska piloterna. Själv är han ganska blygsam, men den övriga besättningen på Visby räddningshelikopter framhåller att han gjort ett ypperligt jobb. Rickard Olsson ryckte in i lumpen som ytbärgare i juli, han har utbildats och varit i tjänst i dryg en månad. Det här var hans första riktiga jobb. Övriga i besättningen var besättningschef Börje Adetorp, Håkan Eidebrand, färdmekaniker, Rolf Melander, förare, och Lars Flemström, navigatör. De tillhörde alla F 17 i Ronneby. Var tredje vecka har de beredskap i Visby.

− Vi larmades ifrån Arlanda klockan fem över två och det tog ungefär 45 minuter att nå olycksplatsen, berättar Rickard.

 

Nödbloss

− Vi hade hela tiden kontakt med deras nödsändare och de lossade av nödbloss, så den första hittade vi på en gång.

I dykardräkt och fallskärmsselen i en krok vinschades Rickard ner till vattnet och simmade fram till livbåten.

− Jag kopplade på honom en räddningssele och så hissades både han och jag upp. Han förstod inte mycket engelska, men på något sätt lyckades han tala om att de hade varit två i planet. Vi började leta igen och efter ungefär en kvart såg vi nödbloss ungefär en kilometer ifrån där vi plockat upp den första piloten.

 

Mycket sjö

Rickard gick ner och hämtade honom också, och så kunde de fara tillbaka till Visby. Hela operationen tog drygt två timmar.

− Det var rätt mycket sjö, men det gick bra. Den ena hade en bula i pannan. Annars verkade de oskadda. Så här års har ju jaktpiloterna överlevnadsdräkter och rejält med kläder på sig när de flyger, så de klarade sig bra i sina livbåtar.

Det är klart att lite blöta blev de ju, de båda sovjetiska jaktpiloterna. Och det var säkert skönt att slippa ensamheten och kylan ute på Östersjön och få byta kläder och bjudas på kaffe på F 13 i Visby. Snart kom polisen och tog med dem till polisstationen för förhör. Där förklarade piloterna att de skjutit sig ur planet med katapult och att de snarast ville återvända till Sovjet. Polisen i Visby ordnade nödfallsvisa så att de kunde lämna Sverige utan problem.

Klockan 20.10 lämnade de Visby med Linjeflygs plan till Arlanda, där personal från sovjetiska ambassaden tog hand om dem.

 
 
 

Anlagd brand på A 7-området

Gotlänningen 10/1 1991

 

 

Vid middagstid på onsdagen (9/1 1991) upptäcktes en brand i ett skjul vid skjutbanan på gamla A 7-området i Visby. Det var en förrådsbyggnad intill markörgraven som hade fattat eld.

Polisen tror att branden var anlagd. Det misstänks tändvätska har använts för att sätta eld på byggnaden. Tidigare hade upptäckts ett inbrott i en byggnad tillhörande målgolfen på samma område. Där har uppenbarligen stulits tändvätska som senare kommit till användning vid skjutbanans förrådsbyggnad.

 
 
 

Officerskåren skall fira två år

Gotlänningen 13/1 1991

Gotlands Officerskår går nu in i sitt tredje verksamhetsår. Vid årsmötet som hållits i veckan konstaterar verksamhetsberättelsen för 1990 en fortsatt ökning av såväl sångare som verksamhet, och gör bedömningen att kören nu under Hans-Erik Dahlgrens ledning blivit väl etablerad i det gotländska körlivet.

En titt i 1991 års verksamhetsplan visar att kören vill fira sina två år med en ”jubileumskonsert” i Slite och Visby, 16 och 17 mars. De hoppas dessutom att de trots semestertider ska kunna deltaga i totalförsvarsdagen under Hushållningssällskapets 200-årsjubileum i sommar.

Styrelsen har fått följande sammansättning: Ordförande Stig Barke, musikalisk ledare Hans-Erik Dahlgren, ledamöter Svante Hagström, Lennart Ottfalk, Ove Björkander, Lars-Magnus Christenson och Rutger Edwards.

 
 
 

Stal P 18-vapen. Två står åtalade

Gotlänningen 18/1 1991

Två värnpliktiga på P 18 i Visby står åtalade för att ha stulit två k-pistar och en automatkarbin ur befälens persedelskåp i en av kasernerna. En av k-pistarna såldes senare i Stockholm.

Vid husrannsakan hittade polisen en högerhandske med fem knivblad monterade på fingrarna hos en av de värnpliktiga.

- Ett vapen som används för mord, förklarade den åtalade.

En av de värnpliktiga är dessutom åtalad för narkotikabrott.

En kamrat till en av de åtalade är åtalad för häleri och olaga vapeninnehav, sedan han förvarat karbinen hemma i sin lägenhet.

Att de värnpliktiga kunde bereda sig tillträde till persedelskåpen, har att göra med att det förekom byggnadsarbete på platsen vid det aktuella tillfället.

 

 

Handske med fem knivblad hittad vid husrannsakan

Stal automatvapen på P 18

 

Av PER NORDFELDT

 

Två värnpliktiga vid P 18 i Visby har åtalats för att ha stulit två stycken k-pistar och en automatkarbin. En av k-pistarna såldes senare på Centralstationen i Stockholm.

Vi husrannsakan beslagtog polisen också andra vapen i de värnpliktigas förvaringsskåp. Bland annat rörde det sig om en högerhandske med fem knivblad fästade, ett på varje finger. Den åtalade sa att han tillverkade den efter att ha sett en liknande på en film.

- Där användes den för mord, förklarade den värnpliktige. Ett av de stulna vapnen förvarades hemma hos en kamrat. Denne står nu åtalad för häleri och olaga vapeninnehav.

 

BYGGNADSARBETEN

Det var i höstas de två värnpliktiga, 19 och 21 år gamla, tog sig ner till källarplanet i en av kasernerna vid P 18. Där pågick vid tillfället byggnadsarbeten, något som gjorde att onormalt många människor hade tillträde till källarlokalerna.

I källaren fanns persedelskåp som tillhör befälen på P 18. De två värnpliktiga fick nu för sig att se om de kunde hitta något av värde i de skåp som saknade lås.

När det inte fanns något i dessa skåp så gav de sig på de låsta skåpen. Eftersom där pågick byggnadsarbete, så hittade de en bultsax med vars hjälp de kunde klippa bort hänglåsen på några skåp.

I det ena skåpet hittade de en k-pist och en bajonett samt en del ammunition till vapnet.

I ett annat skåp hittade de två vapen, en k-pist och en automatkarbin, en så kallad AK 4. Båda skåpen tillhörde befäl på P 18.

 

GÖMSTÄLLEN

De åtalade har uppgett att de efter stölden tog vapnen med sig och gömde dem i terrängen i närheten av P 18. Vid ett senare tillfälle flyttades vapnen till ett nytt gömställe.

Några veckor senare skulle de åka på permission till fastlandet. En av de åtalade tog då med sig samtliga vapen.

- På Centralstationen i Stockholm frågade jag en okänd man om han visste någon som ville köpa en k-pist, har den åtalade uppgett.

Efter en stund kom den okände tillbaks och sa att han fått tag på en möjlig köpare. Vapnet såldes till denna för 350 kronor.

- Det låga priset beror på att vapnet saknade slutstycke, förklarar den åtalade. Hade det funnits slutstycke, hade vapnet betingat ett helt annat pris.

Den andra k-pisten tog den åtalade värnpliktige med sig hem till sin fästmö. Utan hennes vetskap gömde han vapnet i källaren.

Automatkarbinen togs till en kamrat utanför Stockholm, där den förvarades tills den hittades i oktober förra året.

 

NARKOTIKA

En av de värnpliktiga är också åtalad för narkotikabrott och innehav av narkotika.

När polisen kom för att gripa honom försökte han smussla undan narkotika som han hade i fickan. Han ville sätta på sig sin vapenrock, innan han följde med poliserna. Under tiden passade han på att lägga narkotikan i ett skåp som tillhörde en annan värnpliktig. Han iakttogs emellertid av ett befäl och dagen därpå hittades narkotikan i det aktuella skåpet.

Förutom den handske med knivblad som beslagtogs, så hade an av de värnpliktiga dessutom en annan kniv i sitt skåp. Han är således dessutom åtalad för brott mot lagen om förbud mot att inneha kniv.

 
 
 

Rallyförare hos P 18-soldater

Gotlänningen 24/1 1991

 

 

Susanne Kottulinsky, Huddinge, en av landets bästa kvinnliga rallyförare, är på Gotland och pratat trafiksäkerhet med öns värnpliktiga.

I går höll hon fyra föredrag för soldaterna på P 18 och i dag kommer hon till KA 3 i Fårösund. Och grabbarna lyssnade med påtagligt intresse till hennes livfulla framställning.

 

Rallytjejen lär värnpliktiga

 

Av EVA CARLSSON-DAUN

BENGT ZETTERGREN (foto)

 

”Unga killa i gröna kläder är livsfarliga ute på våra vägar”

 

 

Susanne Kottulinsky, välkänd svensk rallyförare, är på Gotland och pratar trafiksäkerhet med öns värnpliktiga. I går höll hon fyra föredrag på P 18 och ett i Soldathemmet på kvällen. I dag talar hon för de värnpliktiga vid KA 3.

 

− Hur kan man skicka ut en tjej som kör rally att prata om trafiksäkerhet?!

Den välkända rallyföraren Susanne Kottulinsky ställde frågan själv när hon i går inledde ett av sina föredrag inför en grupp värnpliktiga på P 18 i Visby.

− När man talar om rally tänker de flesta på fartens tjusning, det handlar om att åka fort, fortsatte hon.

− Men hör det ihop med trafiksäkerhet? Kan jag som rallyförare veta något om det, undrar ni kanske.

Jodå, Susanne Kottulinsky visade sig vara en mycket kunnig och därtill engagerande föredragshållare.

Praktisk trafiksäkerhet – hur man hanterar sitt fordon, hur man klarar att parera, hur man tar sig ur en sladd till exempel, och hur man ska sitta i bilen för att köra så säkert som möjligt – var vad det kom att handla om när Susanne talade i P 18:s filmsal. Och grabbarna, de flesta med ett tämligen färskt körkort i fickan, lyssnade med påtagligt intresse till hennes snabba, livfulla och ofta starkt personliga framställning.

 

LIVSFARLIGA

Susanne Kottulinsky refererade inledningsvis till en undersökning av unga förare som gjordes i Umeå för några år sedan.

− Tjejer och killar i åldern 18-25 år är farliga. Det framgår mycket klart av undersökningen. Och har killarna dessutom gröna kläder är de livsfarliga!

Susanne menar att attityderna spelar en stor roll när det gäller ungdomars, och främst då grabbars, relativa trafikfarlighet. Killarna har förväntningar på sig att köra fortare och hårdare.

− Det finns en tjej- och en killbil och förväntningarna på på föraren i de båda bilarna är helt olika.

− Jag är den sista att säga att tjejer kör bättre, fortsatte Susanne Kottulinsky.

− Men bevisligen är det så att tjejer kör säkrare, de råkar ut för färre olyckor. De kör försiktigare, är kanske lite räddare – och de behöver inte hävda sig.

Kan vi ändra attityderna att hävda sig i trafiken, kan nog många olyckor undvikas tror Susanne.

Sen handlade det mest om hur man praktiskt gör i olika svåra situationer i trafiken. Och här blev det med ens tydligt varför FMK, Försvarets motorklubb, valt att låta en rallyförare prata trafiksäkerhet.

− Att köra rally handlar inte i första hand om att köra fort. Det handlar om att tillfullo behärska sitt redskap – bilen, sa Susanne.

Och den som fullt ut behärskar bilen, kör givetvis säkrare.

Susanne Kottulinsky berättade hur man parerar sladdar – understyrning och överstyrning, och hon talade om vikten av att sitta rätt i bilen.

− Att se ut är A och O, sa hon.

Vikten av att använda säkerhetsbältet rätt tog hon också upp.

− Många tror att bältet spänner sig självt. Det är inte sant. Bara genom att dra till bältet lite extra över höfterna ökar man säkerheten väsentligt.

Susanne passade också på att slå ett slag för motorsporten i stort och särskilt då rallysporten.

 

STOR SPORT

− Det är en stor sport i Sverige och det är viktigt att vi vårdar sporten, sa hon.

Hon talade varmt om alla motorklubbar och motororganisationer och hon framhöll hur viktigt det är att ungdomar som vill träna motorsport gör det på särskilt avlysta platser.

− Att åka runt i villakvarteren och testa vänstersvängar är helt fel. Då förstör man bara för sporten.

Men, att på rätt plats, leka och prova vad bilen kan och framför allt vad jag som förare kan är rätt väg om man vill träna sig att bli en skickligare förare, menade Susanne Kottulinsky.

I dag talar Susanne för de värnpliktiga i Fårösund. 

 
 
 

Visbyförbandens delegater till värnpliktskongressen

Gotlands Allehanda 12/2 1991

 

Johannes Tüll, Lv 2

Per Nyfelt, A 7

Erik Hansson, P 18

Håkan Jansson, P 18

 

De tre Visbyförbanden valde på måndagen sina representanter till värnpliktskongressen i Borlänge 11-15 mars.

Från Lv 2 åker Johannes Tüll, Visby, från 11 komp., 4 plut. Han fick 80 röster. Valdeltagandet var 69 procent.

A 7 sänder Per Nyfelt, Sigtuna, 22 komp., 3 plut. Han fick 62 röster. Här var valdeltagandet 52 procent.

P 18 fick sända två delegater. Dessa blev Erik Hansson, Vällingby, livkomp., span., med 202 röster och Håkan Jansson, Vällingby, livkomp. Pl med 157 röster. Här var valdeltagandet 51,7 procent.

 
 
 

Tre kpistar stals ur förråd

Gotlands Tidningar 27/5 1991

Fem unga skolkillar bakom brottet

Ett gäng killar 14-15 år gamla lyckades komma över tre kpistar vid ett inbrott i ett militärförråd på norra Gotland för drygt en vecka sedan. En av 15-åringarna tog med sig vapnet till Lännaskolan i Slite och hade det gömt i sitt skåp. Ryktena började surra bland eleverna, skolledningen fick höra talas om saken och kontaktade polisen.

Efter lite efterforskning lyckades polisen få tag i 15-åringen och förhöra honom. Han berättade att de varit 4-5 killar, två femtonåringar och några ännu yngre pojkar som tagit sig in i militärförrådet. De kom över tre kpistar. Men de var inte användbara, eftersom slutstycket, som gör att de går att skjuta med, fattades.
Tjuvarna lyckades inte ta sig in i förrådet där slutstyckena förvarades.
Vapnen beslagtogs

Samtliga vapen och all ammunition beslagtogs samma dag som 15-åringen förhördes.
Vi har inte berättat om det här eftersom det gäller ungdomar och utredningen ännu inte är helt klar, säger polisintendent Thommy Anderberg.
När utredningen är klar kommer ärendet att överlämnas till åklagaren för beslut om han skall väcka åtal eller inte. De två 15-åringarna, som är straffmyndiga, riskerar åtal för stöld och olaga vapeninnehav. Pojkarna som är under 15 år är ett fall för de sociala myndigheterna.

 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig