Föregående sida

Tidningsklipp 1994

 

Nyutnämnda fänrikar

Gotlands Allehanda 13/1 1994

 

Vid MKG utnämndes den 10 januari tre nya fänrikar på A 7. På bilden från vänster: Fänrik Anders Carp, Bob Hansson och Isak Malm. De nya fänrikarna hälsades av A 7 befälskår vid en ceremoni på MKG-mässen.

 
 
 

Fullträff på A 7:s besökshelg

Gotlands Allehanda 17/1 1994

Kul för oss att få visa upp vår vardag, säger de värnpliktiga på A 7.
- Roligt för oss att få komma och se hur våra söner och bröder har det som värnpliktiga på A 7, säger de anhöriga.

Med andra ord en fullträff för anhörighelgen på A 7. 400 intresserade anmälda föräldrar och syskon, varav 300 från fastlandet, intog A 7 i lördags (15/1 1994) och söndags.
- Vi befäl tycker det är positivt att de anhöriga får lära känna, se och uppleva vardagen hos oss, kommenterar regementschefen Olle Bjurström

 

Värnpliktige Johan Eriksson på A 7 gör sig beredd att agera sårad vid en fingerad eldstrid under anhörighelgen på A 7, som blev en fullträff.

 

Det bästa med A 7 är befälet. Våra chefer tar väl hand om oss och är väldigt tillmötesgående
- Det tycker i alla fall vi värnpliktiga på kompani Stålhatt, säger killarna som i full stridsmundering visar upp sin vardag i fält för de anhöriga.

För andra året i rad arrangerar A 7 en helg för de värnpliktiga och deras närmaste.

I år har 400 föräldrar, syskon och fästmör anmält sitt intresse, varav cirka 300 kommer från fastlandet. I helgen som gått bjöds två sprängfyllda dagar vid A 7 i Visby och på Tofta skjutfält.

 

Högsta stridsberedskap, kommenderar kapten Sundstrand medan de värnpliktiga intar sina ställningar och deras anhöriga spanar mot fienden

 

En bit från Oscarsstenen håller centralplutonens 28 värnpliktiga ställningarna. Under befäl av major Kvarnberg, kapten Sundstrand och löjtnant Bjuresten fungerar grupperingsövningarna perfekt.
- Det är verkligen roligt att få komma och se hur livet är för vår värnpliktige och hans kamrater. När inbjudan kom var det självklart för oss att komma, berättar Kerstin och Per-Olof Landerhall från Nyköping.
- Sonen Patrik har legat på A7 sedan den 14 juni, med placering på centralplutonen. Nu hälsar hans föräldrar på för första gången.
- Vi har fått se en hel del realistiska övningar, tur att det inte är på riktigt. Man blir aldrig sitt gamla vanliga jag efter en krigsupplevelse, konstaterar pappa Per-Olof, hemkommen efter sex månader i stridens Somalia.

Per-Olof Landerhall har många års erfarenhet från arbete i olika oroliga delar av det Afrika. Nu senast gällde jobbet bland annat att bygga upp raserade kliniker och andra raserade anläggningar i EFS regi.

 

Kerstin och Per-Olof Landerhall var två av många föräldrar som kom till A7 för att besöka sina söner under anhörighelgen på A7. Sonen Patrik Landerhall är en av centralplutonens värnpliktiga på kompani Stålhatt

 

Får ta båten

Varannan helg får de värnplitiga åka hem till de anhöriga. Det gäller också Patrik Landerhall, som liksom övriga värnpliktiga numera vackert får ta båten mellan ön och fastlandet.
- Det är litet jobbigt med båtresorna som tar lång tid. Egentligen hinner man bara hem och vända, suckar han.
- Men det är roligt när du kommer hem och vi märker skillnaden på dig mot förr. Numera bäddar du till exempel sängen med precision och sträckning på lakanen, säger mamma Kerstin med skratt i rösten.

Adam Dahlqvist är gruppchef för sex värnpliktiga. Han ryckte också in i juni, men är från Visby och slipper därmed de jobbiga båtresorna.
- Det roligaste hittills var när vi fick gå högvakten i Stockholm. Det var under vattenfestivalen och en verkligt fin upplevelse.
- Jobbigast är fältövningarna med ett hårt program. Vi får lite sömn och det är kallt att sova ute och det är kort om tid att slänga i sig maten
- Men vi har det bra på A7, kompani Stålhatt och placeringen som värnpliktig på centralplutonen är det bästa. Det är hjärtat och hjärnan i artilleriet, där alla order kommer in och går ut. Vår grupp är bra, inga som helst problem, försäkrar värnpliktige gruppchefen innan han återtar dagens ställning i fält.

Med en välgjord bukskada väntar Niklas Meissner vid en så kallad hytt. Han ska så småningom bli nerskjuten i strid och därefter få första akuta hjälp av sjukvårdarna.
- Vi sjukvårdare har timmar kvar i fält, så den här helgen blir en bra övning, konstaterar Kristoffer Johansson, medan han övervakar Johan Eriksson, som anlägger ett med realism välgjort skadat knä.
De anhöriga värmer sig med kaffe efter att de blivit informerade vid olika stationer. Strax väntar ett anfall och då gäller det att vara beredd.

 

Vi har en fin gemenskap i gruppen och det är bra att våra anhöriga får tillfälle att se oss i fält, konstaterar Adam Dahlqvist, värnpliktig gruppchef från Visby

 

- Varsågod, ta ett par öronskydd, säger en värnpliktig vänligt och håller omtänksamt fram ett par öronproppar till reportern i tjänst.
- Det är kul för våra anhöriga att få komma och se på vad vi håller på med och det är roligt för oss att visa upp vad vi sysslar med, förklarar han och drar snabbt vidare i vimlet av folk.
Framför kocken Klas Jonasson ringlar kaffekön lång. Det är ruggigt ute och även med de varmaste kläder på, blir det lätt kallt.
- Högsta stridsberedskap beordras. En fientlig grupp utan stridsfordon nalkas, just den typ av motståndare som denna grupp är tränad för att möta, konstaterar kapten Sundstrand.
- Allt är förberett och alla vet sin eldställning. Det rör sig i snövallen där borta, vi har poster ute och har larmminerat området.
Det smäller och brakar runt omkring i buskarna. Fienden gick direkt på larmminorna och snubblade på de tunna trådarna.

Förvarningen gick planenligt och gruppen värnpliktiga tar upp striden med fienden, men obevakad flank ställer till litet trubbel.
- Det gäller att ha eld i luften och rörelse på marken. Man måste röra sig, nu slog ett gäng de våra i sidan, där de inte hade något skydd, summerar kaptenen.
Bakom stridslinjen samlas de skadade, buken och knäet har fått första hjälpen. De otroligt väl gjorda skadepaketen beskådas med beundran och fasa av de anhöriga.
För den som ville, lånades eldvapen tillfälligt ut under noggrann övervakning av de värnpliktiga.
- Jag har aldrig vågat provskjuta om det inte hade varit lös ammunition, men det var kul att testa, tyckte Åsa Bentzer, syster till värnpliktige Filip. Tillsammans med familjen kom hon resande från Sköldinge på fastlandet för att uppleva en militär helg på Gotland.

 

Det är kul för oss att visa upp vad vi gör och kul för våra anhöriga att få komma hit, säger Niklas Meissner med välgjord bukskada., Johan Eriksson med skadat knä i realistisk konstruktion och sjukvårdsman Kristoffer Johansson.

 

Positivt

Tveklöst uppskattas satsningen på A7 med anhörighelgen av de närstående. Också bland de värnpliktiga är omdömena positiva, liksom från chefshåll.
- Vi är glada över att så många föräldrar och andra anhöriga visar så stort intresse för vad deras värnpliktiga ungdomar sysslar med, kommenterar regementschefen Olle Bjurström.
- Att inte bara våra värnpliktiga utan också deras anhöriga får känna, se och uppleva vardagen på A7, det är något vi befäl tycker är positivt.
Kompanichef Mats Kvarnberg ler smått generad när han får höra de värnpliktigas berömmande ord om befälet.
- Ett gott samarbete är viktigt och positivt ledarskap är en del i det goda samarbetet. Det får bland annat en fin effekt i att de värnpliktiga kommer med egna initiativ inom de givna ramarna.

Efter lördagens kompanivisa information till de anhöriga, gruppövningar, besök på kompaniet, museum och soldathem, följde en spännande dag på Tofta. Där besöktes haubitskompaniet och eldningspluton (sic) med artilleriskjutning.

Inger Hammar 

 
 
 

Han tar befälet över öns militära försvar

Gotlands Allehanda 19/1 1994

Chefen för Svea Livgarde, generalmajor Göran de Geer, besökte Gotland i går. (15/1 1994)

Han gjorde det av ett speciellt skäl.

Det är nämligen han som skall ta över som chef för det gotländska försvaret vid halvårsskiftet.

Det var första gången efter utnämningen som den nye MKG-chefen besökte ön.

 

Samtal på generalsnivå förde i går nuvarande MKG-chefen Sven-Åke Jansson och den tillträdande chefen Göran de Geer.

 

Nuvarande chefen generalmajor Sven-Åke Jansson hade förstås en del att berätta för sin efterträdare, som också träffade ledningsgruppens chefer.

51-årige generalmajoren Göran de Geer är alltså för närvarande chef för Svea Livgarde och kommendant i Stockholm.
Innan han fick det jobbet var han under tre och ett halvt år departementsråd och chef för försvarsdepartementets internationella enhet. Dessförinnan var han under ett halvår chef för Svea ingenjörregemente.

London var arbetsplatsen under tre år då Göran de Geer var försvarsattaché.

Nu har han alltså antagit utmaningen att bli chef för det gotländska militärkommandot. För en utmaning ser han det som.

Det gotländska försvaret känner han till och litet av Gotland också. Han gjorde sitt första besök här då en bror konfirmerades på Fridhem 1959. Sedan dess har det blivit några kortare besök på ön.

General Jansson är beredd att lämna över ett försvar som han bedömer som friskt och sunt. När man minskat på andra håll har Gotland fått behålla resurser och moderniserat.

Finns det några hot mot Gotland?
- Nej, för närvarande finns inget direkt hot, säger general de Geer. Men det finns en osäkerhet om vad son skall hända. Vi vet inte vad som kommer att ske i morgon eller om fem år. Så det är bäst att vi betalar försäkringen.

Att betala försäkringen betyder i det här fallet att hålla försvaret i trim. Det finns inga andra nationer i dag (som) har avsikten att angripa Sverige. Men resurserna för angrepp finns och så länge det är så är det klokt att hålla beredskapen uppe.
- Vi lever i en tid då statsmännen skakar hand men då den enskilda människan bär på en oro, tycker Göran de Geer.
För inte så länge sedan var det kanske tvärtom.

Under den stora försvarsmaktsövningen ”Orkan” förra året kunde man märka att soldaterna i alla åldrar gick in för övningen med ett stort allvar. Det är inte alltid det har varit så under repövningar.

Under tiden fram till den 1 juli kommer general de Geer att göra flera besök på ön enligt det program för övertagande av befälet som gjordes upp i går.

Från halvårsskiftet blir han MKG-chef på heltid. Fritiden, om det blir någon, tänker den nye generalen ägna åt friluftsliv och segling.

Text: Roland Olsson. Foto: Ulf Glimfalk.

 
 
 

Skadades när FN-kolonn utsattes för granatattack

Gotlands Allehanda 28/1 1994

 

 

24-årige Carl Ronander, officer vid P18 men för närvarande i FN:s tjänst i Bosnien, skadades på torsdagen. Han fick splitter i armen när kolonnen han färdades i utsattes för granateld.

 

Den 24-årige svenske FN-soldaten Carl Ronander sårades på torsdagen lindrigt när kolonnen som han färdades igenom centrala Bosnien utsattes för granateld

- Svensken fick splitter i armen, berättar Ingegerd Sjöman vid försvarsmaktens informationsavdelning i Stockholm.

Kolonnen var på väg mellan Visoko och byn Fojnica när beskjutningen ägde rum omkring klockan 12 på dagen.

Den skadade svensken är en yrkesofficer från P 18 på Gotland. Hans skador är inte allvarliga enligt försvarsmaktens informationsavdelning. Även en kanadensisk FN-soldat sårades i attacken. Enligt en första rapport har han en bruten fot och splitter i ena ögat. De bägge fördes till det kanadensiska bataljonssjukhuset i Visoko.

- Det var förmodligen den kroatiska HVO-milisen som utsatte dem för granateld, sade talesmannen för FN:s skyddsstyrkor Idesbald van Biesenbroeck.

En svensk jeep, som var på väg mellan Split och Tuzla, har skjutits sönder, berättar Anders Person, stabsredaktör vid Nordbat utanför Tuzla, för TT på torsdagsmorgonen.

 

Okända gärningsmän

Skotten började vina när kolonnen stod stilla vid Prozor nära Gornji Vakuf i centrala Bosnien. Ett gick in i kylaren och gjorde jeepen obrukbar enligt Person. Ingen människa kom till skada. Vilka som sköt är inte känt.

Tolv av de 15 svenska pansarbandvagnarna som länge suttit fast i serbiska Pancevo är nu framme i Tuzla. Tre pansarfordon har nått fram till Fojnica där de förstärker kanadensarnas bevakning av två sjukhus.

Enligt Unprofor bröt nya häftiga strider ut i Fojnicaområdet i onsdags.

Patienterna som på torsdagen skulle ha lämnat Mostars muslimska del i södra Bosnien-Hercegovina fick vackert stanna hemma. De Bosnienkroatiska styrkorna vägrade låta FN genomföra den livsviktiga evakueringen av sjuka civila, meddelade Kris Janowski, talesman för FN:s flyktingkommissariat, UNHCR.

Meningen var att 22 patienter och 16 anhöriga skulle ha flyttats därifrån. Bland de sjuka, som behöver omedelbar vård, är en femårig flicka med skelettcancer.

Två spanska FN-soldater sårades i en granatattack i Mostar på torsdagen. De evakuerades därifrån för att få vård. Hittills har över 30 av FN:s fredsbevarande soldater dödats och hundratals har sårats på uppdrag i Bosnien och Kroatien.

 

Rutten stängd

Till Reuter hade Janowski andra dåliga nyheter att förmedla.

- Huvudrutten, som många av FN:s hjälpkolonner hittills använt genom centrala Bosnien – mellan Kakanj och Zenica, har tills vidare stängts, sade han.

Orsaken var det överfall som en kolonn utsattes för i onsdags, då sex eskorterande bosniska militärpoliser sårades i det muslimskkontrollerade Ticici. Dagen före hade en polisman skottskadats och flera kolleger till honom misshandlats av en folkmassa när en annan kolonn passerade genom samhället.

Enligt UNHCR söker man nu efter en alternativ rutt. På andra håll i centrala Bosnien har strider mellan muslimer och kroater också hämmat hjälpinsatserna kraftigt.

Enligt FN förekommer alltfler incidenter där bybor plundrar deras bilar med förnödenheter.

Bara en bråkdel av den hjälp som behövs kommer fram för närvarande. Men enligt FN-källor blir dessutom stora delar av den hjälpen stulen för att sedan säljas på den svarta marknaden.

Den amerikanske utrikesministern Warren Christopher meddelade på torsdagen att U.S.A. inte stödjer det ryska förslaget om ett möte på ministernivå i FN:s säkerhetsråd. Målet skulle vara att tvinga de tre kämpande parterna – muslimer, kroater och serber – att gå med på en etnisk uppdelning av republiken.

Han försvarade sig också mot det franska påhoppet om att U.S.A.  skulle agera åskådare mitt i den bosniska blodsutgjutelsen.

- U.S.A. står inte och ser på, inte på något sett. Vad vi gör är att vi står bakom de Nato-resolutioner som antagits, fastslog Christopher.

U.S.A. är berett att följa upp Natos beslut, så snart FN har gjort upp de militära planerna för ingreppet, fortsatte han.

Kanada motsatte sig Frankrikes utspel på onsdagskvällen om att Nato omedelbart bör gå in, med våld om så krävs, för att understödja FN-styrkorna samt öppna Tuzlas flygplats för hjälpsändningar.

Den kanadensiske utrikesministern André Ouellet sade att bombningarna med Nato-flyg skulle äventyra hjälpsändningarna och utsätta de kanadensiska soldaterna för en stor risk. Kanada har den tredje största FN-kontingenten i Bosnien.

Frågan om Tuzla-flygplatsen är en hårdknäckt nöt. Serberna har sina vapen riktade mot start- och landningsbanan och vägrar släppa greppet med motiveringen att muslimerna skulle börja smuggla vapen den vägen. Den bosnienserbiske ledaren Radovan Karadzic har erbjudit FN:s hjälpkolonner att använda två alternativa från Serbien.

 
 
 
 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig