Föregående sida

Harald - Regementets symbol och maskot

Detta är baserad på furir Haralds egna berättelse

Fänrik Harald I  1979 - 1990

(Min farfars far)

Min farfarsfar, Harald den I gjorde sin första entré 1979 under regementets dag, han finns tyvärr inte med oss längre (men visst är han stilig). Han utnämndes 1982 till furir, 1983 till sergeant och 1984 till fänrik. Den som kom på att vår släkt skulle vara en maskot för Gotlands Regemente var min farfarsfars chef, Hoddar Stjärnswärd, han var överste och chef för P 18, du ser honom längst till höger på fotot nedan.

Harald I har paraderade för kungen samt Kinas, Västtysklands och Sveriges överbefälhavare, att han gjorde 16 högvakter samt befordrades och hade vid sin avgång fänriks grad. Regementschefen Stig Barke utnämnde Harald I till hederskorpral vid sin avgång 1988.

Harald I var en vild fänrik. Det berättas att när han deltog i högvakten på slottet hade skrämde upp en städerska på Drottningholms slott sedan han blivit instängd i en mörk skrubb när hans vädursförare hade svårt att hitta nattlogi för honom. Det var morgonen därpå som städerskan öppnade dörren och möttes av hans bräkande och hur han for ut ur den mörka skrubben. Samme Harald tog sig också ut ur en mindre buss på Kungsgatan i Stockholm. Övriga från P 18, som skulle gå högvakt på slottet, hade parkerat bussen och skulle gå och dricka kaffe. Då tog sig Harald ut och väckte stor uppmärksamhet innan han fångades in. (Källa: 668)

 

 

Harald I och överste Hoddar Stjärnswärd Harald I och överste Stig Barke

 

 

 

 Harald II  1990 - 1998

(Min farfar)

 Min farfar har de hängt upp på väggen

 

 

 

 Harald III 1998 - 2001

(Min far)

Han fanns med den svenska bataljonen i Kosovo (SWEBAT KS 09). Numera återfinns han på försvarshögskolan i Stockholm

 

 

 

Furir Harald IV  2001 - 2006

Här är jag själv, jag blev den sista

Min militära rang är furir och mitt namn är Harald den IV. Jag är fjärde generationen av militär maskot vid Gotlands regemente i rakt nedstigande led från min farfarsfar. Jag pensionerades som furir men hade naturligtvis erhållit högre rang om inte regementet lagts ner. I dag går jag i en grön hage med en massa brudar. Det kanske inte är så dumt ändå att vara förtidspensionär. Men jag fick inte leva så länge. Redan på hösten slaktades jag av mina ägare Lennart och Karin Lindman vid Munkebos i Norrlanda. Men den siste Haralds minne kommer inte att falla i glömska. Han kommer precis som sina företrädare att stoppas upp.

Mitt stoltaste ögonblick. Här befordras jag till furir av översten för Gotlands Regemente.

Här kan du se hur stark jag är. För att hålla mig måste två  värnpliktiga sorkar avdelas.

Här vaktar jag kungen i Stockholm. Han är så rädd av sig.

Hej du, här hålls jag av två kvinnliga beväringar. Nu mår jag gott. Är du kanske avundsjuk. Du är chanslös. De har lovat mig att i kväll skall vi stångas hej vilt om jag bara står still en liten stund. Vill du byta?  

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Till huvudsidan                    Kontakta sidansvarig