|
På Gotland fanns (finns) tre kyrkogårdar
avsedda för eventuella större mängd döda och
stupade. Det är kyrkogårdarna i Lärbro,
Stenkyrka samt Sanda. Den enda som i någon
mån utnyttjats för detta är Lärbro
kyrkogård. Där vilar ett flertal offer för
nazismen som hade behandlats på Lärbro
krigssjukhus men som var så svårt medtagna
att de avled, sammanlagt 45 gravar varav 9
är judiska. De begravda är från Polen,
Tjeckoslovakien, Jugoslavien, Grekland och
Italien. Huvuddelen är dock polacker.
I viss mån kan väl den "Engelska kyrkogården" vid
Ryssnäs på Fårö betraktas som en krigskyrkogård..
Där vilar
ett tjugotal engelsmän efter
att ha dött i en koleraepidemi som drabbade
den fransk-engelsk flottenheten som var förlagda i
Fårösund under det s k Krimkriget 1853-56.
Men förmodligen den mest berömda krigskyrkogården på
Gotland ligger vid det s k "Korsbetningen". Den 22
juli 1361 landsteg den danske kungen Valdemar
Atterdag på Gotland. Tisdagen den 27 juli stod
ett stort slag utanför Visbys stadsportar. I slaget
stupade minst 1800 gotlänningar. De stupade
begravdes i massgravar på cisterciensernunnornas
egna begravningsplats intill klostret Solberga som
var beläget straxt intill slagfältet. På platsen
restes sedan ett minneskors. På korset står följande
på latin: "ANNO D(OMI)NI M CCC LXI F(E)RIA IIIA
POST IACOBI ANTE PORTAS WISBY I(N) MA(N)IB(US)
DANOR(UM) CECIDERU (N)T GUTENSES H(IC) SEP(UL)TI
OR(ATE)" I svensk
översättning: I Herrens år 1361 den 27 juli föllo
framför Visby portar i danskarnas händer de här
begravda gutarna, bed för dem.
|
