Föregående sida

Efter 200 år får båtsmannen sin gravsten

Båtsmannen № 99 Carl Fredrik Carlström - Lindgren vid 1. Södermanlands båtsmanskompani

av Mickael Lundgren

Gotlands båtsmän

Under den danska tiden på Gotland, liksom i det övriga danska riket, betalades en ”Båtdsmandsskat” för att finansiera en stabil och sjövan styrka till örlogsflottan.

Genom Kungl. Resolution 9/1 1646 bestämdes att Gotland skulle utgöra båtsmanshåll efter samma grunder som gällde för fastlandet. I ett kungl. Brev samma år bestämdes att en båtsman skulle på landsbygden uppsättas av fyra gårdar och i staden av tio borgare. Detta ändrades dock så att fem gårdar skulle hålla en båtsman. På så sätt uppsattes följande år Gotlands båtsmanskompani med till en början 130 man. Styrkan ökades emellertid snart. 1660 upptog båtsmansrullan 263 ordinarie och 143 fördubblingsbåtsmän.

  Detta år lades Gotland, utom Visby som höll 25 båtsmän, till ”landmilitien” genom kungl. resolution 13/12. Detta varade dock inte länge. Gotlänningarna begärde att få återgå till båtsmanshållet, vilket beviljades den 2/9 1664.

  Vid Karl XI:s reglering av indelningsverket utfärdades nya bestämmelser den 6/2 1685. Då indelades de gotländska båtsmännen på två kompanier. Styrkan tycks då ha ökats. Vid krigsutbrottet 1700 uppsattes 427 båtsmän varav 142 fördubbling. En hel del sändes emellertid genast tillbaka som sjuka. En förklaring härtill kan vara att Gotland just då gått igenom en svår nödtid. Hela kriget hölls dock styrkan fulltalig genom nya utskrivningar. Vid slutet av 1600-talet hade de gotländska båtsmännen inte stort anseende som dugliga sjömän. Det är också troligt att de inte var det, och åtminstone de som kom från det inre av landet hade ingen sjövana. Sjömännen seglade i handelsflottan, en hel del av dessa 24 skeppare och 107 sjömän anmälde sig dock vid krigsutbrottet som volontärer vid flottan.

  Under landshövding von Segebadens tid anskaffades båtsmanstorp åtminstone i de flesta rotar.

  De gotländska båtsmännen tillhörde Karlskrona station och inkallades till tjänst helt eller delvis årligen. I krig togs alla, även fördubblingsbåtsmännen, i anspråk. Visby hade dock 1720 fått tillstånd att erlägga vakansavgift för sina båtsmän. I vad mån frivilliga sjömän deltagit i kriget 1741-1742 finns det inga uppgifter om. I 1788 års krig var det många gotländska sjömän som med utmärkelse kämpade vid flottan. Det fanns också enrolleringsmanskap på Gotland, d. v. s. sjömän som mot viss ersättning förbundit sig att i krigstid tjäna vid flottan. Man finner i husförhörslängderna ofta anteckningen ”enrolleringskarl.”

  När kriget bröt ut 1808 utsändes en uppmaning till sjöfolk att anmäla sig till tjänst vid flottan. Vid Visby sjömanshus inskrevs 35 befäl och 339 sjömän. Av dessa hann omkring 70 sändas i väg före den ryska ockupationen, de övriga togs i tjänst senare under året. I samband härmed kan nämnas att två kanonslupar för skärgårdsflottans räkning byggdes på skeppsvarvet och levererades på hösten 1808. Som en kompensation för nationalbeväringen befriades Gotland från uppsättandet av fördubblingsbåtsmän 1811.

  När båtsmanshållet 1887 sattes på vakans fanns det 261 båtsmanstorp på Gotland av dessa brukades fem ännu år 1900. (Nils Vilhelm Söderberg. Gotländskt försvar)

 

1811 uppsattes Gotlands Nationalbeväring på ön, den utgjorde Sveriges första värnpliktsorganisation. 1892 upphörde denna organisation på Gotland, den upplöstes i I 27 (sedermera I 18, P 18, MekB 18) Gotlands infanteriregemente och Gotlands Artillericorps A 4 (sedermera A 7)

Den 30/6 2000 lades A7 ner för att följas av P18 den 30/6 2006.

KA 3 uppsattes den 1/7 1937. Den 30/6 2000 avvecklades förbandet.

Lv2 blev ett självständigt gotländsk förband 1962, den 31/ 8 2000 lades Gotlands Luftvärnskår ner.

 
Invasionen 1808

Vintern 1807-1808 stoppades postgången till Gotland i omkring sex veckor, detta gjorde att gotlänningarna inte kände till att landet befann sig i krig; först den 28/3 1808 fick de reda på det. I slutet av mars samma år bestämdes att ön skulle sätta upp en lantvärnsbataljon om 600 man fördelade på fyra kompanier.

Gotlands landshövding Rajalin tjänstgjorde som generaladjutant för flottorna och fanns inte på plats på Gotland. Den vice landshövdingen och amiralitetsöversten, 76-årige, Erik af Klint (25/9 1732 på Kölby i Ljungby, Kalmar län. d. 10/11 1812 Visby kungsladugård). För Gotlands försvar disponerade han en bataljon, ännu inte inskrivet manskap. Som beväpning hade han 600 gevär med bajonetter, kulor och flintor. Krut fanns det dock inte, han hade dock fått löfte av amiral Puke om ett par kanoner och krut.

Det skulle dock dröja länge innan lantvärnsbataljonen var stridsduglig, till dess hade af Klint endast allmogeuppbådet att lita till. De gevär som fanns var reserverade för lantvärnet så allmogeuppbådet fick förlita sig på egna vapen, man beräknar att det fanns omkring 600 gevär i enskild ägo på landsbygden, av vilka de flesta säkerligen var i dåligt skick. Ammunition saknades ofta.

Man tycks på Gotland ha trott att inget ont skulle hända och gjorde sig ingen större brådska. Det var också så pass tidigt på året att den ryska örogsflottan ännu inte kunde gå till sjöss. Vidare trodde man att den svenska flottan skulle bevaka farvattnen runt Gotland, men den bands till danska farvatten för att förhindra en fransk-danskt överskeppning till Skåne. Ryssarna visste dock bättre än gotlänningarna vad som hände i Sverige. Den ryske konteramiralen Nikolaj Andrejevitj Bodisco organiserade enligt en instruktion från den 1/4 1808 en landstigningskår som var avsedd att överraskningsanfalla Gotland. Kåren bestod av en jägarpluton och två musketerarbataljoner plus ett halvt artillerikompani med sex 6-pundiga kanoner. Det bestod av 5 regementesofficerare, 50 kompaniofficerare, 119 underofficerare, 31 spel, 1 470 infanterister, 78 artillerister och 46 icke stridande, inalles 1 799 man. För överfarten från Libau (nuv. Liepāja i Lettland) begagnade han sig av handelsfartyg: ett skepp, sju briggar och en galeas. Det enda fartyget som var beväpnat var skeppet som hade några kanoner. Överraskingsmomentet låg i att de inte väntade sig möta något svenskt örlogsfartyg på vägen och seglade utan någon örlogseskort. Den 22/4 lättade de ankar och under ledning av en dansk lots satte de kurs på Östergarn. På morgonen den 22 var det dimma, de hade kommit ur kurs och några fartyg hade fått grundkänning. Bodisco bestämde sig för att ankra och låta landsätta trupperna där han var — Slesviken i Grötlingbo. Fartygen gick med svensk flagg, för att i det längsta lura svenskarna.

Dimman lättade vid middagstid, men vakten vid vårdkasen i på Faludden såg fartygen otydligt, så vårdkasen tändes inte. Länsman Johan Winter i Burgsvik fick bud på väg till Öja att män i gröna uniformer hade landstigit vid Sles. Bud sändes då till landshövdingen. Delar av allmogen uppbådades och 70-80 man samlades på kvällen på Barshaldars backe i Grötlingbo. Winter väntade hela natten på order, men inga kom.

Ryssarna samlades på stranden i Sles och bröt sig in i gårdarna i närheten.

Landshövdingen beslutade sig för att häradshövding Hauswolff skulle låta uppbåda södra häradets allmoge och föra befälet över dem. De flesta skulle samlas vid Ajmunds i Mästerby, där en löjtnant von Schildt skulle föra befälet. Landshövdingen själv skulle bege sig till Visby för att låta dela gevären där och uppbåda norra häradet och folk från Visby, också dessa skulle beordras till Ajmunds. I Visby ansåg man att motstånd var meningslöst och de var beredda att konferera med fienden. Överste af Klint bestämde sig dock för att göra motstånd, han hade låtit ordna vagnar för att köra ut vapnen. Men bristen på krut gjorde att man till slut bestämde sig för att kapitulera. Inget motstånd skulle göras och allmogen skulle sändas hem. Man lät sända en rapport om det skedda till Stockholm och Kronans kassa räddades om 14 841 riksdaler, 2 skillingar och 1 runstyck. Omkring 6000 riksdaler blev kvar. Två segelfärdiga i hamnen sändes iväg, ett med ett brev till kungen i Stockholm och ett till amiral Puke i Karlskrona. Sedan begav sig landshövdingen för att möta Bodisco. På vägen passerade han Ajmunds, där han: ”fick sakta Allmogens anfallsifver, hvarest väl 900 till 1000 voro samlade, men mindre än hälften endast  försedda med något som kunde gagna, såsom liars fästande på stänger, klubbor, yxor ock dylikt.” Landshövdingen lät skingra en allmoge som var besviken på att inte möta fienden. Tidigt på morgonen samlades från Sudret ungefär 150 personer under länsman Duse i Havdhem, lika många under löjtnant Sturtzenbecker från Burs vid Hemse och slutligen en styrka under Hauswolff vid vägkorset i Levide. Beväpningen bestod av käppar, de som hade gevär hade ingen ammunition. Ryssarna som under natten haft förposter vid Kauparve, bröt sitt läger på morgonen på vägen förbi Kattlunds, som sedan dess kallats ”Rysskvior.” Truppen i Havdhem skingrades när fienden närmade sig. Sturtzenbecker drog sig tillbaka till Levide. Hauswolff sände manskapet till Ajmunds. Själv stannade han kvar för att iaktta fienden och därefter ta sig till Ajmunds. Han uppsöktes då av Bodisco själv. Bodisco ville försäkra sig om att de församlade inte skulle göra motstånd. När samtalen pågick kom order från landshövdingen om att hemförlova allmogen.

Bodisco lovade religionsfrihet, svensk lag skulle fortsätta gälla, personlig säkerhet, hemfrid och egendomsrätt samt att präster och ämbetsmän skulle sitta kvar på sina platser.

Den 24/4 anlände en förtrupp ur den ryska jägarbataljonen till Visby där de upprättade högvakt vid Stora torget.

 

Bodisco förklarade den 25/4 på rådhuset i Visby att han övertagit styrelsen på ön som kejserlig generalguvernör.

Ryssarna var rädda för en svensk undsättningsstyrka och lät utkikar spana från kyrkotornen. I Slite och Klintehamn fanns kustposteringar. På infartsvägen till Visby uppfördes små befästningar.

Bodisco lät genast sända iväg en rapport om den lyckade ockupationen. Han lät också sända med som krigstroféer två gamla fanor som hittats i kyrkor och två trummor från Visby samt stadens nycklar. Bodisco bad också om förstärkningar. En ny gotlandskår var under samling i Riga men hann inte fram.

 

Den 28/4 utfärdades en generalorder om en undsättningskår till Gotland, dåvarande konteramiralen Rudolf Cederström skulle föra befälet.

”I lägervall” oljemålning 1890 av Jacob Hägg.

Konung Gustav IV Adolf har ankrat och strukit stänger och rår för att minska vindfånget.

Överstelöjtnanten vid Jönköpings regemente C F Fleetwood (1770-1836) blev den 2/5 chef för landstigningsstyrkan. Styrkan kom att bestå av en bataljon av vardera Konungens eget värvade regemente (414 man), Kronobergs regemente (560 man), Kalmar regemente (537 man) och Jönköpings regemente (493 man) samt ett batteri ur Wendes artilleriregemente (85 man) inalles 2089 man. De sändes med ilfart till Karlskrona. Den 2/5 sändes linjeskeppen Tapperheten och Manligheten till Gotland för att avskära ryssarnas förbindelser.

Den 11/5 avseglade Cederströms eskader med trupperna ombord.

Den 12/5 seglade Tapperheten och manligheten in mot Slite, där de ryska fartygen låg.

Cederströms eskader lät ta ombord ett par gotländska lotsar utanför När och ankrade den 14/5 kl. 14.00 utanför Sysne i Östergarn, ankarpejling: Stenhus i Sandviken i N. 3/4 O. och Grynge huk i VNV.

 

Den 15/5 gick de svenska trupperna i land. Hästar stod befolkningen med. Den 15/5 klockan 05.00 marscherade de mot Tule i Ganthem. Där gjorde de halt och avvaktade.

Cederström lät sända major von Yhlen för att förhandla med Bodisco. Förhandlingar fördes sedan på flaggskeppet Gustaf IV Adolf med Bodiscos adjutant löjtnant Brosin som ryskt ombud.

Den 16/5 kl. 02.30 på förmiddagen undertecknade Cederström kapitulationsvillkoren. Villkoren var att vapen och ammunition skulle avlämnas, ryssarna skulle lämna Gotland inom två dagar, trupperna inom ett år ej fick användas mot Sverige eller dess allierade och att alla rekvisitioner skulle betalas. Då Bodisco undertecknat avtalet började ryssarna att utrymma Visby. Den 17/5 lämnade de sista ryssarna staden, samma dag tågade ett svenskt jägarkommando med två kanoner och klingande musik genom Söderport till befolkningens jubel. Svenska trupper hade sänts till Slite där ryssarna valde att lägga ner vapnen. Den 18/5 avseglade de sista ryska fartygen.

Ryssarna lämnade efter sig 1 350 musköter med bajonetter, 1 216 sablar, 10 kanoner, ammunitionsvagnar och ammunition. De 600 gevären som lantvärnet skulle ha kunde inte hittas, förmodligen hade ryssarna tagit dessa som krigsbyte.

(Nils Vilhelm Söderberg. Gotländskt försvar)

 

 

Carl Fredrik Carlström Lindgren

På flaggskeppet Konung Gustaf IV Adolf tjänstgjorde ordinarie kronobåtsman Carl Fredrik Carlström Lindgren.

Han hade den 9/10 1801, vid 22:års ålder, låtit sig värvas till tjänsten som ordinarie kronobåtsman med generalnummer 99 vid 1:a Södermanlands båtsmanskompani. Han var då, och till sin död, bosatt i Salems socken i Stockholms län i Svartlösa härad nordväst om Södertälje, gränsande till Mälaren. Han anges sedan i en rulla som ”befaren” vilket betyder att han då hade varit till sjöss i minst ett år.

I skeppsmönsterrullan för ” Konung Gustaf IV Adolf” 1808 står det litet lakoniskt angående Carl att ”Spisningen upphörde” den 15/5. Vidare i samma rulla står det ”Död genom wådelig händelse”.

Vad som hade hänt kan man läsa i loggboken, där det för den 15 maj 1808 finns antecknat: ”Kl 10 (svårläst) föll båtsman af 1 Södermanlands Compagnie № 99 Lindgren från toppen ned i däck och slog i hjäl sig”.

 

Kl. 11,45 skall en son ha kommit ombord på Konung Gustaf IV Adolf från fregatten Bellona. Denna uppgift är dock fel då Carl bara hade ett barn och det var en ung dotter.

Den 16 maj kl. 08,30 sändes de i land i Bellonas(?) slup för att begrava Carl Lindgren.

Redan den 18/6 1808 tog fördubblingsbåtsmannen Fredrik … över som ordinarie båtsman № 99 i Salems socken.

 

 

Flottan i Sandviken bestod av följande fartyg:
 

Flagg- och linjeskeppet Konung Gustaf IV Adolf

Namnets betydelse: Kung av Sverige 1792-1809. *1/11 1778, ?7/2 1837 på värdshuset Weisses Rössl i Sankt Gallen i Schweiz. Son till Gustav III och Sofia Magdalena av Danmark.
Fartygschef: Överstelöjtnant Lagerstråle.

Skeppet bytte namn 1811 och hette till 1825 Gustaf den Store, sedan bytte det ånyo namn och hette under åren 1825-1876 Försiktigheten. 

Konstruktör och byggmästare: Fredrik Henrik af Chapman.
Byggnadsvarv: Karlskronavarvet.

Sjösatt: 6/9 1799. 1876 togs hon ur tjänst.

Besättning: 695 man.
Längd: 55, 9 m.
Bredd: 14, 74 m.
Djupgående 6 m.
Bestyckning: 30 st. 36-punds, 30 st. 24-punds, 16 st. 12-punds kanoner, 2 st. 24-punds karronader.

Fartyget deltog i: 1808 års sjötåg, 1810-1811 års blockadeskader och i 1812-1814 års flottor.

 

Linjeskeppet Vladislaff
Byggnadsvarv: Arkangelsk.
I svensk tjänst: 17/7 1788 – 1819.

Besättning: 660 man.
Längd: 52,8 m.
Bredd: 14,1 m.
Djupgående: 5,95 m.
Bestyckning: 28 st. 24-punds, 28 st. 18-punds 20 st. 6-pundskanoner.
Skeppet erövrades från ryssarna den 17/7 1788 vid sjöslaget vid Hogland.
 
Linjeskeppet Prins Fredrik Adolph

Namnets betydelse: Svensk prins, hertig av Östergötland. *18/7 1750, ?12/12 1803. Yngste son till kung Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika av Preussen.
Konstruktör och byggmästare: Fredrik Henrik af Chapman.

Byggnadsvarv: Karlskronavarvet.
Sjösatt: 20/9 1774. 1825 togs hon ur tjänst.

Besättning: 567 man.

Längd: 50, 19 m.

Bredd: 13, 51 m.

Djupgående: 6, 4 m.

Storlek: 2 045 ton.

Bestyckning: 24 st. 24-punds, 26 st. 18-punds, 14 st. 8-punds kanoner.
Fartyget deltog i: Hogland 17/7 1788, Ölands södra udde 26/7 1789, Reval 13/5 1790, Viborgska gatloppet 3/7 1790.
 
Linjeskeppet Äran
Hon bytte 1839 namn till Göteborg.
Konstruktör och byggmästare: Fredrik Henrik af Chapman.

Byggnadsvarv: Karlskronavarvet.

Stapellagd: 6/7 1784.

Sjösatt: 28/8 1784. Hon togs ur tjänst 1874, sålt.

Besättning: 567 man.

Längd: 49, 58 m.

Bredd: 13, 66 m.

Djupgående: 5, 94 m. 

Storlek: 1925 ton.

Bestyckning: 26 st. 24-punds, 28 st. 18-punds, 8 st. 6-punds kanoner.
Fartyget deltog i: Sjötågen 1788-1790, 1808 och 1812-1814.

Blockskepp i Karlskrona 1809-1810
Ingick i svensk-norska eskadern 1848-1849

Förändrades 1862 till kolskepp och såldes 1874.

Kol och proviantskepp i Flintrännan.
Hon nedhöggs 1839 till 46 kanoners fregatt och fick namnet Göteborg.

Fartyget brann 1880 upp.

Äran är med sina 90 tjänstgöringsår ett av de mest långlivade fartygen i den svenska flottans historia
 

Fregatten Bellona

Modell av Bellona

Namnets betydelse: Romersk krigsgudinna.

Konstruktör och byggmästare: Fredrik Henrik af Chapman.

Byggnadsvarv: Karlskronavarvet.

Stapellagd: 18/7 1782.
Sjösatt: 6/11 1782.

Tagen ur tjänst: 12/9 1809; förlist utanför Öregrund. Grundet heter än i dag Bellonagrundet.

Besättning: 342 man.

Storlek: 1350 ton.

Längd: 46, 32 m.

Bredd: 11, 88 m.

Djupgående: 5, 2 m.
Bestyckning: 26 st. 24-punds kanoner, 14 st. 6-punds kanoner.

 

Briggen Disa

Namnets betydelse: Klyftig flicka i svensk folksaga som räddade landet undan hungersnöd.

Konstruktör och byggmästare: Fredrik Henrik af Chapman.

Byggnadsvarv: Sveaborg.

Sjösatt 1764. Hon togs ur tjänst 1810, sänkt.

Längd: 23, 75 m.

Bredd: 5, 49 m.

Djupgående: 1, 78 m.

Storlek: 110 ton.

Bestyckning: 2 st. 12-punds kanoner, 16 st. nickar.

 

Briggen Svalan

 
Jakten Fortuna

 

 

Chef för undsättningsexpeditionen var konteramiralen friherre Olof Rudolf Cederström (1764-1833): Vice landshövding och militärbefälhavare på Gotland 1808-1809.

Chef för landstigningsstyrkan var överstelöjtnant friherre Carl Johan Fleetwood. Vice landshövding och militärbefälhavare på Gotland 1808-1809.

 

--------------------------

 

Källor:

KrA Flottans rullor XIIc 1803.

KrA Generalmantalsrullan, Karlskrona station, Sjömilitiekontoret 2, Regementsskrivaren för båtsmanshållet EII:42.

KrA Sjöexpeditioner, loggböcker, Gustav IV Adolf 1808:5.

www.fatburen.org/jan-erik.karlsson.
Söderberg, Nils Vilhelm.
Gotländskt försvar. Gotlands Militärförenings förlag. Visby 1961.

Red. Svensson, S. Artur. Svenska flottans historia. Band 2. A.-B. Allhems förlag 1943.

 

-----------------------------

 

Efter 200 år får båtsmannen sin gravsten

Den ryska invasionen må ha varit fredlig, men en svensk båtsman dog faktiskt och han begravdes på Sysneudd den 16 maj 1808. 200 år senare ska nu Carl Fredrik Carlström Lindgrens närmast okända grav få en gravsten.
Några pärlhyacinter växer på sjömansgraven på Sysneudd. Den närmast okända graven, belägen bakom enesnåren i en kohage, utmärks endast av några utlagda stenar och så blommorna förstås.
I trakten har historien och graven varit känd, men det var en tillfällighet att Mickael Lundgren fick upp ögonen för denna båtsmans öde.
- Jag var nere på biblioteket i ett helt annat ärende och letade i gamla tidningslägg. Så hittade jag på framsidan av en GA från 1970 en artikel "Ska båtsman Lantz få en hederlig begravning", säger han.
Det här var i början av året och Mickael Lundgren, som noterade att det i år var 200 år sedan händelsen, började genast forska i saken. Det enda svenska dödsfallet under den ryska invasionen inträffade inte under strid, än mindre på det gotländska fastlandet, utan till sjöss då den svenska flottan låg utanför Sandviken.
- Han var båtsman på linjeskeppet Konung Gustaf IV Adolf, ett 74-kanonersskepp. Han var uppe i toppen av masten när han ramlade ner och slog ihjäl sig. I loggboken står det att han avled vådligen, säger Mickael Lundgren.
 

Ny identitet

Mickael Lundgrens efterforskningar, i bland annat krigsarkiven har också fastställt båtsmannens riktiga identitet. - Man har alltid trott att han hetat Mattias Lantz, men det är fel. Han hette Carl Fredrik Carlström Lindgren och tillhörde Södermanlands båtsmanskompani, säger Mickael Lundgren.
Carl Fredrik Carlström Lindgren var 29 eller 30 år då han avled den 15 maj 1808, enligt krigsarkivets uppgifter förmodligen klockan tio på förmiddagen. Klockan 11.45 kom sonen ombord från fregatten Bellona. Begravningen ägde rum följande dag klockan 8.30.
- Det är en liten gåta varför han begravdes här, det finns ju gott om kyrkor på ön. Men de hade väl bråttom eftersom de inte visste hur kriget skulle utveckla sig, säger Mickael Lundgren.
 

Begravningsplatsen

Den vackra begravningsplatsen, där havet glittrar i tre väderstreck, är svår att hitta.

- Första gången jag var här i början av året, hittade jag den inte. Det var igenvuxet men nu har markägaren röjt, säger Mickael Lundgren. Nu ska graven ännu tydligare utmärkas. I samråd med Rolf K Nilsson har Mickael Lundgren beställt en bronsplakett med båtsmannens namn.
- Den ska fästas på en sten och läggas vid graven så han får en gravsten, säger Mickael Lundgren.
Den 16 maj, på dagen 200 år efter Carl Fredrik Carlström Lindgrens begravning hålls ceremonin, där också hembygdsföreningen är delaktig. Även Hemvärnet har fått en förfrågan om att närvara.
- Hemvärnet är ju en direkt fortsättning på invasionen. Eftersom man var så illa beredda då, bildades 1811 Gotlands nationalbeväring - Sveriges första värnpliktsorganisation, säger Mickael Lundgren. Gotlands Allehanda

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Kontakta sidansvarig