Föregående sida

Krigssjukhuset i Roma

Epidemisjukhuset (sjukstugan) byggdes i början av 1900-talet. Användes som krigssjukhus 1915 för sårade från minkryssaren Albatross som strandade på Östergarnslandet efter strid med ryska örlogsfartyg den 2 juli 1915.

Sjukhuset ingick även i den militära planeringen innan andra världskriget utbrott. I Roma skulle man kunna placera ca 400 patienter runt om i socknen med epidemisjukhuset som samordnare. Även ett lasarettståg skulle ställas upp i närheten av sjukhuset. Det hela skrinlades dock redan 1940.

Byggnaden användes en tid som ålderdomshem innan den övertogs av Romaklosters kommun och användes som kommunhus.

Är numera en privat bostad.

   

De sårade från Albatross

Efter att ha fått den första vården vid stranden i Östergarn förflyttades de sårade från Albatross redan på kvällen den 2 juli till Roma. Där hade man i all hast ställt i ordning epidemisjukhuset, vilket nu fick tjänstgöra som krigslasarett. Sjukhuset hade 35 vårdplatser och sjukhusintendent var bankdirektör Sigurd Melin.

Transporten av de sårade företogs medelst "hästambulans", och under färden till Roma fick de tyska sjömännen ta emot blommor av gotlänningar, som stod och väntade på landsvägen. Under färden avled skeppsläkaren dr Carrillon, och strax efter ankomsten till Roma dog även minbåtsman Ling.

I ett telegram till landshövding Roos den 2 juli, frågade drottning Victoria om det fanns sjukvårdare och förbandsartiklar för vården av de sårade, som hade landsatts på Gotland. I ett annat telegram samma dag, lovade drottningen att sända en läkare som skulle bistå vid behandlingen.

Generalfältläkaren ombesörjde att garnisonssjukhusets kirurgiska avdelnings chefsläkare, dr Ahleman, jämte två sjuksköterskor från Röda Korset, varav den ena var operationssköterska, lördagen den 3 juli reste från Stockholm för tjänstgöring på krigslasarettet i Roma.

De tyska patienternas tillstånd var överlag ganska tillfredsställande, även om man övervägde att sända de svåraste fallen till sjukhuset på Visborgsslätt.

Den 5 juli reste 23-årige underofficeren Böhm, bördig från Königsberg, med gotlandsångaren Klintehamn till Stockholm. Han hade en granatflisa i vänstra ögat, och skulle läggas in på Serafimerlasarettet, för att där behandlas av specialist. Redan dagen därpå behandlade överläkare Fredrik Berg det sjuka ögat, och lyckades med ett magnetiskt instrument ta ut splittret.

I syfte att åstadkomma så god vård som möjligt, anhöll militärbefälhavaren på Gotland hos arméförvaltningen om, att sjukvårdsstyrelsen skulle sända en kvalificerad kirurg, som i första hand skulle behandla en del svåra hjärnskador. Denna åtgärd föranleddes dock inte av att det på Gotland skulle saknas erfarna kirurger, utan av den anledningen att lasarettsläkaren i Visby och de två militärkirurgerna var mycket upptagna av sina ordinarie tjänster.

De två sjuksystrarna (de som skickats från Stockholm) hade utvalts med största omsorg. Syster Emma Kruse (bekant för många gotlänningar) hade tidigare tjänstgjort vid en svensk ambulans i Serbien under Balkankriget. Hennes kollega, syster Mari Östling, hade bl. a. tjänstgjort vid en transport av sjuka ryska krigsfångar från Tyskland.

Den 5 juli kallades dr Ahleman tillbaka till Stockholm för tjänstgöring på garnisonssjukhuset. Från huvudstaden anlände i stället Mariasjukhusets kirurg dr Grönberger. Många gotländska läkare hjälpte till med vården av de sårade tyskarna. Det var bl. a. regementsläkare Bolin, bataljonsläkarna Fries och Brodin, samt tjänstgörande bataljonsläkaren Fåhrreus.

I sin rapport nämnde dr Ahleman bl. a. följande: "Det var i sanning svåra dagar med ansträngande arbete. De svåra fallen har varit orsakade av brisantgranater. Jag har varit nödsakad att amputera en hand på en menig, och en underarm på en annan. I armen hade nämligen uppstått ett ödem, något som tyvärr ofta är fallet i krig och nödvändiggör amputeringar. En tredje hade fått en svår nervskada som medfört fullständig lamhet i ena underbenet, och denna skada föranledde suturering av nerverna i fråga. Vad den omskrivne svårt skadade löjtnanten Hähner beträffar, så har han fått ett synnerligen komplicerat brott på vänstra lårbenet. En hel del egendomliga fall har givetvis uppstått vid Albatross beskjutning.

Det har sålunda uppkommit indirekta skador genom explosion av granater under däck, varvid en häftig höjning av däcket ägt rum. För att få en bild därav må man tänka sig att en person oförmodat faller ned från en mindre höjd och kommer på raka fotblad utan att hinna böja foten. På detta sätt har tre till fyra meniga fått fotrotsbenet brutet. Såsom en kuriositet kan omtalas att Albatrosstyskar, som haft tussar i öronen, fått dessa inpressade i huvudet så pass, att de ej kunde få ut dem igen. Nu har de uttagits och de ha blott orsakat skador som gå över om några dagar.

Biträdande läkaren vid fältkårens reserv, dr A. G. Grönberger, som avlöst dr Ahleman, och sedan tjänstgjorde som kirurg i Roma, har till generalfältläkaren redogjort för sina intryck ifråga om behandling av de sårade. Dr Grönberger lovordade de gotländska militärläkarnas snabba och synnerligen effektiva arbete. Han berömde även de idealiska åtgärder som vidtagits för patienternas trevnad i Roma. Om de sårades tillstånd nämnde han bl. a. att överlöjtnant Hähner befann sig på bättringsvägen, vilket även var fallet med de svårast skadade. Ett tiotal av de sårade hade vistats på garnisonssjukhuset i Visby för röntgenfotografering. Efter hand som de sårade blev utskrivna från krigslasarettet i Roma, måste de inställa sig i interneringslägret i Roma sockerfabrik.

Drottningen fick sig tillsänd de splitter, som bortopererats från skadade, och med varje splitter följde namnuppgift på den som det bortopererats från. Hon lät montera splittren på små silverplattor, på vilka namn och datum graverats, och skänkte sedan splittren till respektive "ägare" som present. Sammanfattningsvis kan sägas att de sårade tyskarna på alla sätt fick den bästa möjliga vård. I en skrivelse den 5 oktober 1915, tackar Tyskland genom sin legation den svenska regeringen, samt dr Oskar Ahleman personligen. (Utdrag ur Eeich Thierys "S.M.S. Albatross")

   

Hästambulanser kommer till Roma med sårade från Östergarn

Dr Grönberger samtalar med en sårad

   

Patienterna vilar upp.

   

 

 

Dr Ahleman från Stockholm tar tempen

       

Sjukhusintendenten Sigurd Melin

       

Sjuksyster Emma Kruse

 
 
 
 
_________________________________________________________________________________________
                            

Kopiering från denna sida är enbart tillåtet för privat bruk. Annan användning skall godkännas av sidansvarig.

Copyright © Gotlands Försvarshistoria och Gotlands Trupper / Sidansvarig Kjell Olsson.

                            
Kontakta sidansvarig