Den dåvarande prins Oscar (sedermera kung Oscar II) ansåg att den personliga skjutskickligheten hos officerarna behövde förstärkas och föreslog bildandet av ett målskjutningsförbund. Intresset var stort och den 5 februari 1859 bildades Officerarnes Målskjutningsförbund. Under 1880-talet bildades filialavdelningar runt om i landet. (Många av dessa filialer gick sedermera upp i regementenas skytteföreningar). Officerarnes Målskjutningsförbund på Gotland bildades 1889.

En skytteförening enbart för de som lägst förordnats till fänriks tjänstegrad som yrkesofficer, reservofficer eller värnpliktig officer. Till en början användes endast revolver eller pistol men har successivt utökats och omfattar numera gevär, kpist och automatkarbin. I varje gren genomförs årligen tre medaljskjutningar där man samlar poäng till seriemedaljen. Brons utdelas efter uppnådda 25 poäng, silver efter 60 och guld efter 100 poäng. Den tredje medaljskjutningen är tillika Årsprisskjutning då årets mästerskytt på respektive vapen koras. Den skytt som får bästa sammanlagda resultat i årsprisskjutningarna blir slutligen förbundsmästare.

Tillhör CFB (Centralförbundet för Befälsutbildning) Bildat 1958. 

Reservofficersinstitutionen för armén infördes i Sverige genom 1892 års härordning. Svenska arméns reservofficersförbund bildades år 1924. Det hade som målsättning att verka för en ändamålsenlig utveckling av reservofficersinstitutionen, för en fortsatt militär utbildning av reservofficerarna samt för deras kårintressen och sammanhållning.

Flygvapnets reservofficerare bildade ett förbund med samma målsättning år 1935. Tilläggas kan att flygvapnet vid denna tid hade en egen reservofficersutbildning, men ännu ingen officersutbildning. Den fick man först genom 1936 års försvarsbeslut. Fram till dess rekryterades aktiva officerare genom passage eller tillfälliga kommenderingar från de äldre försvarsgrenarna.

År 1945 gick dessa två reservofficersförbund samman i Svenska arméns och Flygvapnets reservofficersförbund. Förbundets medlemsantal har under 1990-talet gått ned från drygt 5 000 till cirka 4 200.30

År 2000 gick Kustartilleriets reservofficersförbund ihop med Svenska Arméns och Flygvapnets reservofficersförbund i den nya organisationen Förbundet Sveriges Reservofficerare, SVEROF

Kustartilleriets reservofficersförbund och Svenska Arméns och Flygvapnets reservofficersförbund gick samman under hösten 2000 och bildade den nya organisationen Förbundet Sveriges Reservofficerare, SVEROF. Svenska Flottans Reservofficersförbund ingår inte i SVEROF. Den nya organisationen har år 2000 cirka 5 200 medlemmar, med drygt 700 från Kustartilleriets reservofficersförbund och omkring 4 500 från Svenska Arméns och Flygvapnets Officersförbund. SVEROF är organiserat i sektioner med en amfibiekårsektion, en armésektion och en flygvapensektion. Därtill kommer den fackliga verksamheten som bedrivs inom ramen för det SACO-anslutna Sveriges Reservofficersförbund (SROF). SROF ger också ut tidningen Reservofficeren som distribueras fyra gånger per år i cirka 7 500 exemplar.

SVEROF:s huvudsakliga uppgifter är att bevaka reservofficerarnas intressen, erbjuda olika utbildningar och kurser, upprätthålla och utveckla internationella kontakter, bedriva försvarsupplysning och idrotts- och tävlingsverksamhet. Förbundet ser, när försvaret minskas och repetitionsövningarna blir färre, en viktig framtida uppgift i att säkerställa tillgången på kompetent personal åt Försvarsmakten samt att utveckla och bibehålla reservofficerarnas och andra officerares kompetens som anställda. SVEROF arbetar också internationellt i paraplyorganisationen Conféderation Interalliée des Officiers de Reserve (CIOR) genom SWEROF, som i detta sammanhang är ett svenskt paralyorgan för både SVEROF och Svenska Flottans reservofficersförbund.

Tillhör Svenska Reservunderofficersförbundet. Bildat 1939

Genom 1942 års försvarsbeslut infördes en ny befälskategori, värnpliktiga underofficerare, för att fylla behovet på plutonsbefäl i den under beredskapstiden snabbt växande krigsmakten. År 1947 grundade värnpliktiga underofficerare i Stockholm en intresseorganisation. Under de följande åren bildades liknande föreningar på flera ställen i landet. Dessa sammanslöt sig år 1952 i Värnpliktiga Underofficerares Riksförbund (VUOR). Förbundet fick år 1971 ställning som frivillig försvarsorganisation. I samband med befälsreformen året därpå ändrade förbundet namn till Svenska Värnpliktsofficersförbund. Under 1990-talet har förbundet delvis till följd av energiska värvningskampanjer haft en gynnsam medlemsutveckling. År 1991 hade det 663 medlemmar.

Svenska Värnpliktsofficersförbundet har till uppgift att bedriva försvarsupplysning, utbilda värnpliktsofficerare, rekrytera och utbilda instruktörer samt att vara intresse- och kamratorganisation för värnpliktsofficerare och verka för ökad förståelse för värnpliktsofficerens situation. Målgruppen är främst värnpliktiga kompanibefäl.

Förbundet erbjuder utbildning som syftar till att vidmakthålla eller utveckla kompetensen hos värnpliktsofficerare. Utbildningen är vanligtvis truppslagsöverskridande och har på senare tid fokuserat på skjutsäkerhet. Svenska Värnpliktsofficersförbundet har år 2000 cirka 1 700 medlemmar organiserade i åtta föreningar och en central styrelse. Svenska Värnpliktsofficersförbundet är sedan den 1 januari 2001 ett specialförbund inom Centralförbundet för Befälsutbildning.

Bildades under namnet av Landstormsofficerare på Gotland den 23 januari 1937. Ombildades den 22 april 1943 till VOF (Värnpliktiga Officerares Förening på Gotland).

Bildades den 16 januari 1955.

Bildades 1900. Namnbyte till Gotlands Försvarsförening 1980. Föreningen har till uppgift att "Främja intresset för militäryrket och stärka kamratskapet". Föreningen var ursprungligen gemensam för officerare och vederlika (präster, läkare, veterinärer, reservofficerare mm) från Gotlands infanteriregemente och Gotlands artillerikår.

Gotlands militärförening hade i lördags (5/4 1919) afton sammanträde i artillerikårens officersmäss, varvid stabsläkaren d:r J. O. Nordlander i ett synnerligen intressant föredrag skildrade sina minnen från sin tjänstgöring i Tyskland 1917. (Gotlands Allehanda 1919-04-07)

Gotlands militärförening hade i lördags afton sammanträde, varvid dr O. Nordlander höll ett intresseväckande föredrag om sina studier vid en resa till Tyskland och vistelse på ostfronten 1917. (Gotlänningen 1919-04-07)

Hemvärnsbefälhavarnas Riksförbund bildades den 25 mars 1942 efter förberedelser sedan oktober 1941. Tanken på ett riksförbund hade uppkommit under de kurser som anordnades för hemvärnsbefälhavarna. Den drivande kraften var rektor Torbjörn Wennerberg. I början var förbundet endast en intresseorganisation för hemvärnsområdesbefälhavare. Först år 1962 öppnades det för allt hemvärnsbefäl. Vid tillkomsten och under många år framåt betraktade sig förbundet som en intresseorganisation som bl. a. skulle verka för ekonomisk ersättning åt sina medlemmar och deras inordning i det militära systemet. Men förbundet ville även verka för ökad utbildning och bättre utrustning samt för rekrytering till hemvärnet. Först år 1994 erhöll förbundet ställning som frivillig försvarsorganisation. Numera är det framför allt inriktat på kompetenshöjande utbildning och på rekrytering. Dess medlemsantal har mellan åren 1995 och 2000 stigit från drygt 4 500 till drygt 9 000.

Det bildades år 1936 under namn av Gotlands Luftskyddsförening. Då var utbildning av luftskyddet en frivillig angelägenhet. Den organisation som trädde i kraft under luftskyddsberedskapen 1939-45 var huvudsakligen utbildad genom föreningens försorg.

När luftskyddet bytte namn följde föreningen med och kallade sig 1946 Gotlands Civilförsvarsförbund. Dess verksamhet inriktades då huvudsakligen på frivillig utbildning inom hemskyddets ram. Senare upptogs ocksa viss fortsatt utbildning för inskriven civilförsvarspersonal. Numera ingår inte hemskydden i civilförsvarsorganisationen. Det hindrar inte att alIa människor måste ha kännedom om de enklaste grunderna för brandsIäckning oeh olycksfallsvård. Det är förbundets uppgift att förmedla sådan kunskap.

På initiativ av överståthållare Torsten Nothin bildades år 1937 Sveriges Riksförbund för civilt luftskydd, Riksluftskyddsförbundet. Redan under beredskapsåren stod det klart att verksamheten måste breddas till att gälla hela civilförsvaret, vilket underströks när det genom civilförsvarslagen av år 1944 infördes allmän civilförsvarsplikt. År 1948 permanentades denna lag.

I de stadgar för Riksluftskyddsförbundet som i mars 1945 fastställdes av Kungl. Maj:t stadgades också att förbundet genom upplysning och propaganda skulle främja civilförsvaret och det frivilliga arbetet därför, främst beträffande hemskyddet. Förbundet skulle även utbilda personal för civilförsvarets alla grenar. År 1951 ändrade förbundet namn till Sveriges Civilförsvarsförbund.

Redan år 1943 föreslog den år 1941 tillsatta hemortsförsvarsutredningen en gemensam organisation för civilt och militärt försvar. Detta förslag förkastades emellertid av statsmakterna. Utvecklingen har dock gått i den riktningen. Och behovet av skydds- och hjälpinsatser i kris- och krigssituationer har breddats och ökat.

Förbundet utbildar hemskyddsombud och genomför utbildning i självskydd. Det har under senare år även börjat samarbeta med liknande organisationer i Baltikum, Polen och Ryssland. Förbundet hade år 1949 drygt 134 000 medlemmar. Antalet har sedan dess sjunkit kraftigt. År 2000 finns knappt 35 000 medlemmar.

På Gotland bildades år 1936 en förening under namn av Gotlands Luftskyddsförening. Då var utbildning av luftskyddet en frivillig angelägenhet. Den organisation som trädde i kraft under luftskyddsberedskapen 1939-45 var huvudsakligen utbildad genom föreningens försorg. 

När luftskyddet bytte namn följde föreningen med och kallade sig 1946 Gotlands Civilförsvarsförbund. Dess verksamhet inriktades då huvudsakligen på frivillig utbildning inom hemskyddets ram. Senare upptogs ocksa viss fortsatt utbildning för inskriven civilförsvarspersonal. Numera ingår inte hemskydden i civilförsvarsorganisationen. Det hindrar inte att alIa människor måste ha kännedom om de enklaste grunderna för brandsIäckning oeh olycksfallsvård. Det är förbundets uppgift att förmedla sådan kunskap.

Totalförsvarets Hälsoskyddsförbund är ett rikstäckande förbund under Centralförbundet för Befälsutbildning och bildades i sin nuvarande form år 1977. Förbundet är ett fackkompetensförbund för miljö- och hälsoskyddsinspektörer. Av Sveriges cirka 1 300 inspektörer är 400 medlemmar i Totalförsvarets Hälsoskyddsförbund.

Förbundet anordnar årligen en kurs på Centralförbundet för Befälsutbildnings gård på Fårö, där miljö- och hälsoskyddsinspektörerna utbildas i att hantera en kris- eller krigssituation inom både den civila och militära delen av totalförsvaret. Ett stort antal medlemmar har deltagit i internationella insatser. Förbundet har av naturliga skäl nära samverkan med kommuner och myndigheter som Livsmedelsverket och Smittskyddsinstitutet.

Totalförsvarets Hälsoskyddsförbund ser möjligheter i att utöka sitt deltagande i internationella insatser, som nu prioriteras inom Försvarsmakten, och i utvärderingar av genomförda insatser. Behovet av kunskap om sjukdomar, smittspridning, hantering av vatten, mat, miljöskyddsfrågor m.m. i samhället och inom Försvarsmakten är stort och kommer att öka.

Sveriges Militära Kamratföreningars Riksförbund vill erkännas som frivillig försvarsorganisation. Riksförbundet är en central sammanslutning av i stort sett alla militära kamratföreningar i Sverige, som tillsammans omfattar drygt 45 000 medlemmar år 2000. Sveriges Militära Kamratföreningars Riksförbund har till uppgift att stödja och utveckla den militära kamratföreningsverksamheten, förmedla kontakter mellan föreningar och mellan Sverige och grannländerna samt att verka i frågor som rör försvaret. Organisationen bedriver också totalförsvarsupplysning genom att de lokala föreningarna ofta anordnar seminarier och föreläsningar om aktuella frågor rörande försvaret samt ger ut informationsskrifter. Det är också en social verksamhet där människor träffas.

Sveriges Militära Kamratföreningars Riksförbund ser en förstärkt framtida roll inom sin nuvarande verksamhet, när regementen m.m. läggs ned, och inom traditionsvården där lokala kamratföreningar redan i dag i flera fall helt eller delvis svarar för förbandsmuseernas löpande verksamhet.

Förbundet härleder sitt ursprung från de kamratföreningar som under beredskapsåren bildats vid lufbevakningskompanierna. Den första bildades år 1940 vid luftbevakningscentralen i Göteborg. Under de följande åren tillkom liknande föreningar på flera platser i landet. I slutet av 1940-talet lades dock några av dessa ned. Efter att luftbevakningen år 1948 överförts från armén till flygvapnet och kraftigt upprustats uppstod ett ökat behov av befäl. Tanken uppkom att bilda ett särskilt befälsutbildningsförbund. År 1956 bildades Sveriges luftbevakningsförbund (SLBF). Nya lokalföreningar grundades och gamla reaktiverades. Under 1950-talet utbyggdes även flygvapnets bastjänst med ett ökande behov av befäl till följd. Eftersom den frivilliga befälsutbildningen skulle gälla båda tjänstegrenarna ändrades förbundets namn år 1962 till Flygvapenföreningarnas Riksförbund. År 1992 lade man till Flygvapenfrivilliga. Förutom befälsutbildning bedriver förbundet även ungdomsverksamhet.

Föreningen Sveriges Sjöfart och Sjöförsvar (FSSS) är en ideell, politiskt och fackligt obunden organisation med omkring 1 700 medlemmar som arbetar för att skapa insikt, kunskap och förståelse för alla verksamhetsfält i det maritima området, från sjöförsvar till sjöfart. FSSS är en del av det maritima nätverket, där  huvudintressenterna är: Sveriges Fartygsbefälsförening, Sjöbefälsförbundet, SEKO/Sjöfolk, Sjöfartsverket, Svenska Transportarbetarförbundet, Sveriges Redareförening, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sjöassuradörernas Förening, Sjöfartsforum, Kustbevakningen, Marinen, Stiftelsen Sveriges Sjömanshus. Dessa organisationer är på olika sätt engagerade i och stödjer FSSS. FSSS ändamål är att ”samla i Sverige maritimt engagerade och intresserade personer och organisationer samt att verka för ett ökat samarbete mellan dem allt för att främja Sveriges maritima intressen”.

FSSS har en centralstyrelse för policyutveckling och gemensamma frågor samt lokalavdelningar i Göteborg, Helsingborg, Malmö, Ystad, Karlskrona, Kalmar, Visby och Stockholm. De arrangerar möten, studiebesök etc. En aktiv ungdomsverksamhet bedrivs på Vitsgarn i Hårsfjärden och vid Bovik på Björkö i Göteborgs skärgård av Ungdomsförbundet Sveriges Flotta, som sedan 1964 bedriver sin verksamhet fristående med eget ekonomiskt och juridiskt ansvar. Verksamheten omfattar seglarläger, konfirmations- och seglarläger samt småläger och kursverksamhet under höst, vinter och vår. FSSS har ansatt en målbild som innebär en tydlig ungdomsprofil. FSSS ger ut tidningen Sjöfart och Sjöförsvar – Under svensk flagg med sex nummer per år. Tidningens syfte är att hålla medlemmarna och andra intresserade à jour med vad som händer över hela den maritima bredden samt kunna utgöra forum för debatter och synpunkter inom hela det maritima området.

Tillhör Sveriges Civilförsvarsförbund. Bildades den 14 februari 1952. Kommittén har 11 kvinnoföreningar knutna som medlemmar till sig. Kommitténs huvuduppgift är att inom anslutna organisationer och även i övrigt sprida upplysning om Civilförsvaret.